Dagens Arena

Alliansen nominerar Andréas Norlén till talman – S kontrar med egen kandidat

Alliansen presenterar Andréas Norlén som talmanskandidat. De slår också fast att de vill följa den traditionella principen för hur talmansplatserna fördelas. Men allianspartierna kommer att lägga ned sin röst om SD:s kandidatur till andre vice talman.

Alliansen presenterade idag vid en presskonferens moderaten Andréas Norlén som gemensam talmanskandidat. Andréas Norlén är riksdagsledamot sedan 2006 och ordförande för Konstitutionsutskottet, KU.

Alliansföreträderna meddelade också att de stöder den traditionella principen att fördela talmansposterna, nämligen enligt partiernas storlek. Genom att nominera en moderat till talman bryter de dock mot regeln efter den posten traditionellt går till största partiet.

Att de i övrigt vill hålla fast vid storleksordning som princip avvisar Vänsterpartiets initiativ att nominera en egen andre vice talman, då de anser att Björn Söder (SD) är anti-demokratisk. Samtidigt uppger de att de inte kommer att rösta för Björn Söder, utan lägga ned sina röster. Hur det går för Vänsterpartiets kandidat är därmed inte klart.

De fyra borgerliga partierna är också överens om att Sverigedemokraterna inte ska få några ordförande-poster i riksdagens utskott. Istället vill de fördela de posterna de traditionella politiska blocken emellan.

Centerpartiet föreslår också ledamoten Kerstin Lundgren som tredje vice talman.

Socialdemokraterna svarade på alliansens besked genom att kalla till en presskonferens en timme senare där de presenterade Åsa Lindestam som egen talmanskandidat. De har försökt att få till samtal om att utse en gemensam talmanskandidat med allianspartierna, men fick kalla handen – något de beklagade vid presskonferensen som hölls av gruppledaren Anders Ygeman.

Han beklagade också att alliansen valt att frångå praxis när det gäller att ge största parti talmansposten. Anders Ygeman fick frågan om Socialdemokraterna kan tänka sig att stödja Vänsterpartiets kandidat till andre vice talman, Lotta Johnsson Fornarve, istället för att låta Björn Söder sitta kvar på posten

– I grunden vill vi följa de praxis och principer som gäller för Sveriges riksdag men skulle det visa sig att ingen annan följer de reglerna så, kanske, sa Anders Ygeman.

Inlägget Alliansen nominerar Andréas Norlén till talman – S kontrar med egen kandidat dök först upp på Dagens Arena.

Det våras för vårdpartierna – men kan de göra skillnad?

De svenska vårdpartierna blir allt fler och går allt bättre. I årets val fick de tillsammans 43 procent fler mandat, spridda över landet. Men framgångarna till trots, kan de verkligen åstadkomma resultat?

I årets val ställde elva sjukvårdspartier upp i landstingsvalet. Tre fler än i valet 2014. Och det gick bra i år. I förra valet fick åtta partier dela på 42 mandat, efter höstens val fick elva partier tillsammans 74 mandat.

Gemensamt för dem alla är att de deras huvudfråga rör den lokala vården och en majoritet av dem har bildats ur missnöjet kring hot om nedläggning och nedskärning.

Absolut största parti av de elva är Norrbottens sjukvårdsparti som fick drygt 35 procent av rösterna i det senaste valet på landstingsnivå och nästan 70 procent av rösterna i Kiruna. Som största parti på regionalnivå tar de, efter 84 år med S-styre i landstinget, över makten.

Som det ser ut i nuläget kommer Norrbottens Sjukvårdsparti att styra Region Norrbotten tillsammans med Centerpartiet och Moderaterna.

– Samarbetet med M och C är en möjlighet för att vi har en relativt stor samsyn på sakfrågorna. I de frågorna vi har drivit hårt har de stöttat oss, säger Erika Sjöö, förtroendevald och administratör för sjukvårdspartiet.

En av orsakerna till partiets framgång tror Erika Sjöö är att partiet alltid drivit samma frågor – emot centraliserings politiken och för jämlik vård.

Möjligheterna att göra skillnad tror hon är stora, även om partiet inte kan styra hur stora penningpott landstinget får från staten.

– Det finns organisatoriska förändringar som kan göras och som hade omfördelat resurser. De resor som centraliseringen orsakar är inte gratis och hela sjukvårdens organisation behöver ses över. Som det ser ut nu är verksamhetsorganisationen uppdelad i stuprör, där tror jag vi har mycket att vinna på att skapa en mer platt struktur, säger Erika Sjöö.

Landstingen får statsbidrag av staten och resterande intäkter kommer ifrån landstingsskatten. Enligt Niklas Bolin, statsvetare vid Mittuniversitetet, är möjligheterna för partierna generellt begränsade av yttre faktorer, som ligger utanför den regionala eller lokala sfären.

– Flera av landstingen har stora ekonomiska svårigheter, där man också har provat så väl alliansstyre som vänsterstyre och ändå inte kommit till bukt med problemen. Det finns ett strukturellt problem bortom vad politikerna har makt över i form av generell landsbygdsproblematik med dalande befolkningssiffror, en åldrande befolkning och stora avstånd, säger Niklas Bolin, och tillägger att han inte är expert på just sjukvårdspartiernas specifika möjligheter till förändring.

Sjukvårdspartierna har enligt Niklas Bolin ofta en inriktningen som handlar om resursfördelningen inom sjukvården eller nej till nedläggningar eller förflyttningar. Partierna startas i regel av personer med ett förflutet i professionen så som läkare eller sjuksköterska.

Ett parti som skördade stora framgångar i valet, som vill omfördela genom organisatoriska förändringar och som startades av yrkesverksam sjukvårdspersonal är Vård för pengarna i Sörmland.

I höstens val blev Vård för pengarna nästa största parti och med 18,6 procent kniper de ytterligare sju mandat i landstingsfullmäktige.

För att få majoritet måste två av de tre största partierna ingå i styret. I Sörmland finns det en rad kommuner där Socialdemokraterna och Moderaterna styr med varandra, och risken finns att de väljer att göra så även på landstingsnivå.

– Förhandlingar pågår, men som det ser ut i nuläget så kommer vi styra tillsammans med S och ett annat borgerligt parti, säger partiledaren och överläkaren Jonas Lindeberg.

Precis som namnet, Vård för pengarna, vittnar om vill partiet få ut mer vård för de pengar som redan finns att tillgå, men stänger inte dörren för att landstingsskatten framöver kan behöva ses över.

– Vi tror att strukturförändringarna vi föreslår kan göra en hel del. Kan vi effektivisera på landstingsnivå så tror vi att vi kan få ut mycket mer vård för nuvarande skatt, säger Jonas Lindeberg.

Landstingsstyrelsens ordförande Monica Johansson (S) är dock inte lika övertygad. Till tidningen Dagens Samhälle säger hon:

– Jag håller med om att man alltid ska se över sina utgifter för administration, men partiet överdriver dess storlek och har kommit med fler ogenomtänkta förslag. Frågan är inte så enkel som de tror.

Partiet gjorde ett kanonval redan förra valet, med då bara ett år på nacken. De senaste fyra åren har de suttit i opposition och försökt både påverka och samla erfarenhet.

– Tidigare har det har funnits en skepsis från de andra partierna, men den skepsisen har försvunnit. De har lärt känna oss, de frågor vi driver och sett vår kompetens. Vi har även lärt oss mycket om det politiska, säger Jonas Lindeberg.

Efter höstens val är sjukvårdspartier representerade i åtta landsting. Vilka som får reell makt återstår att se.

Just partiernas erfarenhet och ålder tror statsvetaren Niklas Bolin kan spela en viss roll i hur mycket inflytande ett parti får på regional och kommunal nivå.

– Generellt är politik ett hantverk som man måste lära sig. Hur man exempelvis agerar i vissa sammanhang och hur man når kompromisser har betydelse för ens möjligheter att komma fram, samarbeta med andra partier och få inflytande. Nu har flera av de här sjukvårdspartierna ett par år på nacken och då kan det skapas möjligheter för dem att nå koalitioner med de andra mer etablerade partierna. De har mer erfarenhet och de andra partierna vet var de har »nykomlingarna«.

Anders Sannerstedt, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet, ger ytterligare en aspekt på möjligheten till inflytande. Han tror att regionala och lokala partiers möjligheter att lämna oppositionen och kliva in i värmen generellt har ökat i det här valet, mycket på grund av SD:s framgångar.

– I och med att Sverigedemokraterna allt oftare hamnar i vågmästarposition så gör det att lokala och regionala partier gärna bjuds in, därför att man gör nästan vad som helst för att hålla Sverigedemokraterna borta. Men det beror såklart helt på mandatfördelningen.

I flera av landstingen har Miljöpartiet och Liberalerna tappat många av sina mandat och Anders Sannerstedt tror att det kan ha med sjukvårdspartierna att göra.

– Vad man också kan se så har vårdpartierna i ett par fall slagit ut Liberalerna eller Miljöpartiet ur landstingen. Det kan vara en effekt av att sjukvårdspartierna har gått framåt.

Även, som han tillägger, om väljare kanske framförallt strömmar till från det största styrande partiet och tar den nedläggning som det kanske har pratats mest om i riksmedia som ett tydligt exempel – BB Sollefteå.

I Västernorrland har motståndet inte bara resulterat i ett vårdparti som kommit in landstingsfullmäktige och att socialdemokratin regionalt tappar makten. I Sollefteå minskade andelen riksdagsröster på Socialdemokraterna med 18,6 procentenheter. Det är den största enskilda minskningen för ett parti i valet.

Sjukvårdspartiet – Västernorrland har funnits representerade i landstingsfullmäktige mellan 1994 och 2014, då partiet inte ställde upp för val. I år var de tillbaka och fick återigen mandat.

I just Västernorrland tror Anders Sannerstedt att det avgörande för valresultatet har varit den otroliga diskussion som pågått kring nedläggningen av BB, men han tror även att den nationella valrörelsen har haft betydelse för framgångarna.

–  Det är också ett resultat av, skulle jag säga, av att sjukvårdsfrågan var nästan den största politiska frågan i årets valrörelse, om man tittar på rikspolitiken. Det har säkerligen hjälpt flera av de här sjukvårdspartierna att gå framåt.

Inlägget Det våras för vårdpartierna – men kan de göra skillnad? dök först upp på Dagens Arena.

Stödröster räddade kvar MP i riksdagen

Miljöpartiet klarade fyraprocentsspärren på grund av stödröster. Var femte röst på MP i höstens val var en taktikröst rapporterar Sveriges Radio Ekot. 

Miljöpartiet betalade dyrt för att sitta i regeringen den senaste mandatperioden. I höstens val fick de 4,4 procent av rösterna och klarade sig precis över fyraprocentsspärren.

Nu visar opinionsinstitutet Novus eftervalsundersökning att partiet räddades kvar på grund av stöd röster, från främst Socialdemokraterna och Vänsterpartier. Det rapporterar Sveriges Radio Ekot.

– Det mest uppseendeväckande är kanske att Miljöpartiet inte hade klarat fyraprocentsspärren om de inte hade fått taktikröster, framförallt från de andra rödgröna partierna, säger Torbjörn Sjöström som är chef för Novus till Ekot.

Läs mer: MP backar i alla kommuner – utom fyra

Det var femte röst eller cirka 20 procent av Miljöpartiets röster var taktikröster och enligt Torbjörn Sjöström betyder stödet från vänsterkanten att det kommer vara svårt för partiet att byta sida till den borgerliga alliansen.

– De har ju fler röster som direkt sympatiserar med dom andra rödgröna partierna och om man då lyssnar på väljarnas åsikt så kan det vara svårt för dom att gå över blockgränsen.

Läs mer: MP-röster: Därför misslyckades Miljöpartiet

Vad som fick S- och V-väljare gick över till MP är svårt att veta menar Torbjörn Sjöström som till radion ändå nämner att den miljöpartistiska partiledningens rop på hjälp kan ha spelat roll.

– Vi vet ju inte exakt, men däremot gick ju även partiledningen ut via media och var rädd att dom överskattades i opinionsundersökningar och att dom behövde all hjälp dom kunde få. Och sannolikt så fungerade detta rop på hjälp, så att säga, för att klara spärren, säger Torbjörn Sjöström.

Kristdemokraterna, KD, har i tidigare val många gånger räddats av taktikröster från framförallt Moderaterna, men i årets val klarade sig KD på egen hand enligt Novus-undersökningen.

Läs mer: Därför gav klimatfrågan inget utslag i valresultatet

Inlägget Stödröster räddade kvar MP i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.

Män som manipulerar kvinnor följer samma mönster

Problemet är inte flirtandet på jobbet. Utan att utnyttja sin maktposition för att manipulera någon till att göra något den inte vill, skriver Tanvir Mansur med anledning av en aktuell våldtäktsrättegång med många likheter med Harvey Weinsteinfallet.   

I en inspelning från 2011 syns hur filmmogulen Harvey Weinstein “flirtar” med en ung kvinna på affärsmöte. För att använda ett modernt ord: Det är otroligt cringe.

Melissa Thompson jobbade på ett nystartat IT-bolag och skulle pitcha ett nytt analysverktyg för Weinstein. Hon var då 28 år och de träffades på hans kontor i New York. Samtalet har nu publicerats av Sky News. Det här är en av över hundra anklagelser mot Weinstein.

Just nu är han åtalad för bland annat våldtäkt och sexuellt övergreppmot två olika kvinnor, och även för trafficking av en annan kvinna.

Väldigt många av berättelserna följer samma mönster, därför är det intressant att titta närmare på videon.

Thompson filmade mötet med Weinstein som en del av sin affärspitch. När hon sträcker fram handen för att skaka hans hand, viftar han bort den och kramar henne. Och smeker henne på ryggen.

Till Sky News säger Thompson:

»Jag tänkte ‘okej, nu kramar han mig, vad gör jag nu?’. Jag insåg att jag behövde vara mer vaksam under den här situationen än tidigare.«

Vid flera tillfällen i videon ser det ut som att hon måste spela med, mot sin vilja. För hon vet att hon inte kan få uppdraget om han inte skriver under på att anlita hennes bolag. Medan hon berättar om videoplattformen börjar Weinstein, enligt Thompson, smeka henne på låret under bordet.

»Varje gång han snuddade vid gränsen till att göra något olämpligt, och få mig att känna obehag, då kände han av det själv. Då drog han sig tillbaka och ändrade dynamiken igen«, berättar hon för Sky News. Som en katt-och-råtta-lek.

Hon försöker hålla sig till manuset, medan han smeker henne på axeln.

Senare i videon vänder han sig mot henne och säger lågmält medan han fortsätter smeka henne: »Låt mig ha en del av dig, ge det till mig. Är det okej, vill du göra det mer?«. Thompson vrider på sig och säger »det där är lite för högt! lite för högt-lite för högt!«  (Hans hand går för högt upp under bordet, reds anm.) och byter ämne. Hon försöker hålla sig till manuset, medan han smeker henne på axeln.

De bestämde sig för att ses två timmar senare på ett hotell. Hon trodde att mötet skulle fortsätta i en hotellobby, och att affären skulle avslutas där.

Där hade hon kunnat vara tryggare. Men han tog henne från lobbyn till sitt hotellrum. I det rummet ska han ha våldtagit henne, enligt Thompson.

Thompson säger till Sky News att folk viftade bort Weinsteins beteende som »det är bara en sån person Harvey är, vi får bara leva med det«. Men hon förklarar:

»Vi måste inte leva med det. Vi måste inte leva med att bli våldtagna när vi går till ett affärsmöte«.

Personer som kritiserar #metoo-rörelsen kan ibland höras säga saker som »nu kan vi killar inte flirta längre, hur ska jag göra för att flirta med en tjej?«. Korta svaret: INTE SÅ HÄR.

Harvey Weinsteins advokat Benjamin Brafman förnekar att Weinstein våldtog henne. I ett uttalande menar han att videon visar bara pinsamt flirtande från bägge sidor.

Men det kan »bara vara flirtande« när det sker

1) på ett affärsmöte

2) den ena personen är bland de mäktigaste personerna i världen och har ett stort överläge.

Det är samma mönster i flera berättelser om Weinstein. Han vet att han har makt i situationen. Och han använder den mot en kvinna som behöver honom i sin karriär.

Det kan alltså inte vara oskyldigt flirtande, utan maktmissbruk. Män verkar inte lära sig skillnaden.

Den här veckan inleds rättegången mot mannen som i svenska medier har kallats Kulturprofilen. Han är anklagad för sexuella övergrepp, trakasserier och våldtäkt av 18 kvinnor. Han står nu åtalad för två fall av våldtäkt.

Det finns många likheter med Harvey Weinstein-fallet. Katarina Wennstam, som har läst förundersökningen, beskrev sitt intryck på Instagram:

»Han har aktivt valt att ge sig på kvinnor i beroendeställning […] Han har hotat med olika former av repressalier som skulle påverka deras karriär eller möjlighet att försörja sig

Problemet är alltså inte flirtandet på jobbet. Utan att utnyttja sin maktposition för att manipulera någon till att göra något den inte vill. Det behöver vi lära oss mer om. Det behöver vi prata mer om.

Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts. 

Inlägget Män som manipulerar kvinnor följer samma mönster dök först upp på Dagens Arena.

Radiohjälpen sätter alltid rättigheter främst

Radiohjälpen bedriver inte välgörenhet och arbetar alltid ur ett rättighetsperspektiv, skriver Kristina Henschen, generalsekreterare Radiohjälpen. 

Fint att Dagens Arena belyser Musikhjälpen och årets tema: alla har rätt att funka olika. Några delar bör dock förtydligas:

Radiohjälpen arbetar alltid ur ett rättighetsperspektiv oavsett om det rör vårt internationella samarbete eller det nationella svenska samarbete med funktionsnedsättningsrörelsen.

Vårt nationella arbete utgår bland annat från barnkonventionens artikel 23: »Ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv och hjälp att delta i samhället på lika villkor«.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättnings artikel 30, punkt 5, handlar om att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på samma villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott.

Radiohjälpen är övertygade att både barn och vuxna med funktionsnedsättning ska ha samma rätt till en aktiv fritid som alla andra.

Radiohjälpen bedriver inte välgörenhet. Ordet antyder en passiv mottagare som förväntas vara tacksam, det ger ingen förändring på längre sikt.

Vår utgångspunkt vilar på en solidarisk grund. Inom Sverige beviljas bidrag till fritidsaktiviteter som arrangeras av föreningar inom funktionsnedsättningsrörelsen, föreningar som driver kampanjer, uppvaktar politiker eller t ex delar ut informationsmaterial.

Bidragen är till de kostnader som uppstår för extra personal eller utrustning som behövs vid fritidsaktiviteter och som inte bekostas av offentliga medel. Det är med andra ord viktiga samarbeten som gör en viktig skillnad i människors liv.

Flera av föreningarna som beviljas bidrag från oss betonar att fritidsaktiviteter och idrott är ett medel för att skapa attitydförändring och inkludering i samhället.

Det är nödvändigt att personer med funktionsnedsättning kan leva ett inkluderande liv för ett socialt och hållbart ekonomiskt samhälle. En ekonom på Skandias stiftelse ”Idéer för livet” har räknat ut att utanförskapet kostar samhället 10-15 mkr per individ.

Vi är stolta över att via Victoriafonden  kunna stödja stora delar av den svenska funkisrörelsen i deras viktiga arbete med barn och unga.

Vi vill också förtydliga att det är en missuppfattning att Radiohjälpen ger pengar till Victoriafonden. Kronprinsessan Victorias fond är en av våra insamlingar där vi erhåller pengar från svensk allmänhet.

Vi är stolta över att via denna kanal kunna stödja stora delar av den svenska funkisrörelsen i deras viktiga arbete med barn och unga.

Men vårt stöd slutar inte här. Via Melodifestivalen och insamlingen till radiohjälpsfonden kan vi också stödja vuxna med funktionsnedsättningar.

Vi är så otroligt glada över att våra möjligheter nu blir ännu bredare och på en global nivå, i och med Musikhjälpens fokus »alla har rätt att funka olika«.

En person kan ha en funktionsnedsättning som syns eller är osynlig, men det är omgivningen som utgör hindret.

Kristina Henschen är generalsekreterare för Radiohjälpen.

Inlägget Radiohjälpen sätter alltid rättigheter främst dök först upp på Dagens Arena.

Annie Lööfs viktigaste vägval

Väljer Annie Lööf Allians-sammanhållning eller det som är bäst för Centerpartiet, men också för hela Sverige? Landet håller andan. Det är dags att fatta ett beslut.

Det är sju år sedan Annie Lööf blev partiledare för Centerpartiet. Valberedningen beskrev det då som att det bästa i Centerpartiets nutid och framtid förenas i Annie Lööf.

Något år innan hon valdes hade Annie Lööf lett en valanalysgrupp. Där konstaterades att »Alliansen är medlet för att nå centerpartiets mål, inte ett mål i sig.« Centerpartister beskrev för tidningen Fokus år 2012 att Annie Lööf valdes för att vara tuff mot Alliansen. Centerpartiet skulle inte längre vara det parti som alltid viker ner sig för allmänhögerns bästa.

Minns ni när hon i ett tal i Almedalen sa att projektet Alliansen tappat fart och glöd? Det fick rubriker. Men annars brukade media mest beskriva henne som en floskeldrottning och år 2012 låg Centerpartiet på drygt tre procent.

Nu har allt förändrats – och alla blickar är riktade mot Annie Lööf. Det är dags för hennes största vägval.

Centerpartiet har profilerats som Alliansens goda alternativ. Partiet för människor högerut, men som gillar jämställdhet, landsbygd, miljö och antirasism. Öppenhet. Detta trots att profilen ofta inte stämmer överens med verkligheten. Exempelvis har Lisa Pelling skrivit i Dagens Arena om att partiets nyliberala och djupblå svar alltid är att marknaden ska lösa allt, även klimatproblemen.

Men en hel del som röstade på Centerpartiet gjorde det för att de uppskattade Centerpartiets tydlighet gentemot Sverigedemokraterna. I valdebatterna när Ulf Kristersson bara vagt sammanfattade vad andra i rummet sagt var det Annie Lööf som fick rubriker genom att på allvar säga emot Jimmie Åkesson. Hon var den tydliga.

Stödet från svenska folket berodde på hennes tydlighet mot Jimmie Åkesson och för öppenhet. Om hon sviker detta riskerar hennes parti att splittras totalt.

Hennes vägval handlar nu om vad hon är beredd att göra för att klamra sig fast vid Alliansen. Aldrig förhandla eller regera med stöd av Sverigedemokraterna, har hon upprepat. Gott så. Men vad innebär det mer exakt? Exempelvis om hennes allianskolleger är redo att göra det, är det något hon är beredd att acceptera? Hon kommer igen tvingas att välja mellan team Alliansen eller Centerpartiets bästa.

Om Annie Lööf skulle gå med på att exempelvis släppa igenom en regering som består av Moderaterna och Kristdemokraterna, med stöd av SD som kommer att vilja ha något i utbyte av regeringen, skulle domen bli hård. Det skulle gälla även om det skedde med motkravet att mänskliga rättigheter etcetera alltid måste respekteras eller att förhandlingar ska ske genom parlamentariska kommittéer i riksdagen.

Annie Lööf valdes av sina medlemmar för att vara tuff mot Alliansen. Stödet från svenska folket berodde på hennes tydlighet mot Jimmie Åkesson och för öppenhet. Om hon sviker detta riskerar hennes parti att splittras totalt.

Valanalysen för många år sedan kom fram till att Alliansen är ett medel, inte ett mål. Det gäller fortfarande. När inte det medlet längre är effektivt finns det andra vägar för Annie Lööfs parti.

Hur hon väljer att göra blir avgörande. Inte bara för Centerpartiet, utan för hela Sverige.

Inlägget Annie Lööfs viktigaste vägval dök först upp på Dagens Arena.

Flera sätt att fuska med Rotavdrag – 100 fall om året brottanmäls

En ovanligt omfattande misstänkt begrägerihärva kopplat till Rot-avdrag utreds just nu av två myndigheter. Skatteverket har hittills krävt tillbaka åtta miljoner kronor. Att fuska med Rot är inte helt ovanligt, men ofta handlar det om mindre summor.

Svenskarna gör Rot-avdrag för flera miljarder kronor om året. Förra året handlade det om 9,3 miljarder kronor. Men det är inte ovanligt med olika typer av fusk med avdraget.

– De fall vi oftast driver vidare till åtal är fall där inget arbete utförts alls, det är ren fejk, säger Thomas Saltin, chef för skattebrottsenheten på Skatteverket.

Fallet i Västsverige, som utgår från ett företag i Lilla Edet och där minst 60 personer misstänks vara inblandade, är ett exempel på ett sådant fall. De inblandade har med hjälp av falska fakturor fått det att se ut som att arbete utförts och betalats, fast så inte har skett.

Den här sortens fall kan innehålla någon typ av »målvakter«.

– Det kan handla om att man använder någon utslagen persons personnummer för att få ut pengar. Man kan också vara i maskopi med varandra. Den vars personnummer använts för inköp av rot-tjänster får lite betalt, men man gör det i samarbete med företaget, säger Thomas Saltin.

– Det finns både vanliga människor och företagare som fuskar. Men i flera av de fall vi haft på senare tid inom skattebrottsenheten, till exempel i Sundsvall, har det varit en hel del personer som blivit köpta genom att använda sitt personnummer.

Svårare är fall där man »saltar« räkningen för Rot-tjänster för att kunna göra större avdrag än vad som motsvarar det arbete som faktiskt utförts. Den sortens fall kan vara svårare att upptäcka.

Runt 100 fall om året leder till en brottsanmälan och just nu utreder Skattebrottsenheten 15 fall kopplade till Rot-avdrag. Vilka metoder Skatteverket använder för att upptäcka fusk vill myndigheten inte gå in på, säger Thomas Saltin.

 Hur ovanligt är fallet i Västsverige?

 – Det är väldigt många misstänkta köpare, vilket gör att det här fallet sticker ut.

Skatteverket har hittills begärt in åtta miljoner kronor i skatter och skattetillägg inom ramen för härvan i Västsverige.

Att Ekobrottsmyndigheten håller i utredningen nu betyder att fallet inte bara gäller rot-fusk utan även omfattar andra skattebrott. Ekobrottsmyndigheten vill inte gå närmare in på det fall som nu utreds, men uppger för Sveriges Radio att brottsmisstankarna rör grovt bedrägeri och medhjälp till bedrägeri.

I Västervik finns en enhet inom Skatteverket som tar emot alla Rut- och rot-ärenden som lämnas in – cirka 5 miljoner om året – och som även granskar dem för att om möjligt upptäcka fusk. Rena bedrägerier, som det som nu utreds i Västsverige, är ovanligt att stöta på, säger Claes Wisberg, sektionschef för skattereduktionsenheten i Västervik.

– Mer vanligt är att göra en förskjutning från materialkostnader till arbetskostnader, för att kunna göra ett större skatteavdrag, säger Claes Wisberg.

Det är nämligen bara arbetskostnader som ger avdragsrätt, inte materialinköp. De här fallen kan vara svåra att upptäcka beroende på hur stora belopp fusket gäller.

– Men det är klart att ser vi att det är ett väldigt stort arbete, men väldigt lite material så kan vi begära in materialkostnader från byggföretaget. Ser vi då att de har köpt in material för 100 000 kronor och bara fakturerat för 80 000 ja, då ser man ju att man har fuskat, säger Claes Wisberg.

Den här typen av fusk leder sällan till en polisiär utredning och åtal, utan snarare begäran om skattetillägg.

Inlägget Flera sätt att fuska med Rotavdrag – 100 fall om året brottanmäls dök först upp på Dagens Arena.

V utmanar till posten som andre vice talman

Vänsterpartiet presenterar en egen kandidat att ta kampen mot SD:s Björn Söder om posten som andre vice talman. V nominerar Lotta Johnsson Fornarve till posten som andre vice talman.

På torsdagen presenterar Jonas Sjöstedt en vänsterpartistisk kandidat till posten som andre vice talman. På presskonferensen säger Sjöstedt att de uppmanat Centerpartiet att nominera en kandidat, men att de valt att inte göra det.

– Vi har uppmanat C att ställa upp en motkandidat till Björn Söder, vi har dessvärre fått besked att man inte tänker utmana Björn Söder.

– SD har nominerat Björn Söder som andre vice talman, vi kan inte acceptera den nomineringen. Vi kommer inte medverka till att han väljs, säger Jonas Sjöstedt.

Vänsterpartiet nominerar nu Lotta Johnsson Fornarve till posten. Lotta Johnsson Fornarve har suttit med i partistyrelsen för Vänsterpartiet och haft en rad kommunalpolitiska uppdrag i Linköping och Oxelösund. 2014 kom hon in i riksdagen. Hon sitter för närvarande i Försvarsutskottet och Försvarsberedningen.

– Hon har en mycket lång parlamentarisk erfarenhet, internationellt som nationellt, säger Jonas Sjöstedt.

Lotta Johnsson Fornarve säger själv på presskonferensen att SD är ett parti som inte accepterar alla människors lika värde.

– SD är ett parti som har en klart rasistisk agenda. Vi kan inte ha en talman som inte accepterar människors lika värde.

Vänsterpartiet vill se att Socialdemokraterna får talmansposten, Moderaterna vice talmansposten och att Johnsson Fornarve får posten som andre vice talman.

Om C nominerar en egen kandidat är Vänsterpartiet beredda att rösta på den personen.

– Upp till bevis, Jan Björklund och Annie Lööf, kommer ni medverka till att Björn Söder blir talman? säger Jonas Sjöstedt.

Inlägget V utmanar till posten som andre vice talman dök först upp på Dagens Arena.

Saco: Fler män inom ett yrke ger inte kvinnor högre lön

De låga lönerna för akademiker i välfärdsyrken inom offentlig sektor beror på ett snävt skatteutrymme och en sammanpressad lönestruktur. Vi vill se en parlamentarisk utredning om vad välfärden ska omfatta och hur den ska bekostas, skriver Sacos ordförande Göran Arrius och samhällspolitiska chef Lena Granqvist.

Den stora löneskillnaden mellan könen beror på att kvinnor och män i hög utsträckning jobbar i olika sektorer. I vården, skolan och omsorgen är kvinnor i majoritet. Där är lönerna generellt sätt lägre än i privat sektor, där männen jobbar i högre utsträckning.

Ibland hävdas det därför att lönenivån i ett yrke är direkt beroende av andelen kvinnor.

En studie av Saco om löneskillnader mellan högskoleyrken visar dock att låga löner bara till en liten del förklaras av könsfördelningen i en yrkesgrupp och att fler män i dessa yrken därför inte kommer att påverka lönenivåerna nämnvärt.

Ett talande exempel är yrkesgruppen farmakologer. De flesta farmakologer jobbar i privat sektor, där andelen kvinnor är 75 procent och var fjärde person är forskarutbildad. I offentlig sektor utgör kvinnorna istället 56 procent och hela två av tre anställda är forskare.

Men trots att både männen och forskarutbildade är fler, är lönenivåerna i den offentliga sektorn lägre. I den privata sektorn, där kvinnorna dominerar, tjänar farmakologer i snitt 11 000 kronor mer i månaden.

I välfärdsyrken är löneskillnaden således marginell mellan en nyutexaminerad person och en som snart ska gå i pension.

Den viktigaste förklaringen till kvinnors lägre löner i välfärdssektorerna är den sammanpressade lönestrukturen. Det betyder att den högsta möjliga lönen ligger väldigt nära den lägsta.

I välfärdsyrken är löneskillnaden således marginell mellan en nyutexaminerad person och en som snart ska gå i pension. Erfarenhet och prestationer syns inte i lönekuvertet.

Den investering i högskolestudier akademiker gör hämtas inte igen på grund av dålig löneutveckling under yrkeslivet. Därför vill Saco se fler karriärmöjligheter, till exempel i form av chefsroller och nya specialisttjänster. För det krävs en aktiv och långsiktig arbetsgivarpolitik som tryggar kompetensförsörjningen.

På grund av sämre arbetsförhållanden och dålig löneutveckling inom yrken i välfärdssektorn har bemanningsbranschen ökat i stor omfattning. Det har belastat finansieringen av välfärden med onödigt höga kostnader. Pengarna borde istället användas för bättre löner och arbetsvillkor för anställda inom sektorn.

I ett längre perspektiv kan de låga lönerna äventyra hela välfärdens legitimitet. Redan idag har offentliga arbetsgivare svårt att rekrytera nödvändig kompetens. Behovet av akademiker inom välfärdssektorn kommer att öka drastiskt de närmaste åren.

Om rätt personal saknas, riskerar Sverige att stå inför en försämrad kvalitet i välfärden. Det urholkar förtroendet för den gemensamma sektorn. För att välfärdsyrken ska vara attraktiva måste arbetsgivare ha möjlighet att konkurrera med rimliga löner.

Att ständigt höja inkomstskatterna är inte en framkomlig väg.

En naturlig följdfråga blir hur höjda löner ska finansieras. I de flesta kvinnodominerade yrken betalas lönerna med skattepengar. Det oavsett om utföraren är ett företag, en kommun eller ett landsting. Att ständigt höja inkomstskatterna är inte en framkomlig väg.

När fler individer har ett jobb ökar även skatteintäkterna och välfärden tryggas. Därför behövs det fler arbetade timmar i ekonomin, inte färre.

Saco efterfrågar en grundlig skatteöversyn med ambitionen att skapa ett moderniserat skattesystem som ökar konkurrenskraften, stärker tillväxten och sätter fler människor i jobb. Där bör sänkt skatt på arbete vara en nyckelingrediens.

Det krävs dock betydligt fler insatser. Kostnaden för välfärden växer stadigt, även utan nödvändiga löneökningar. Det beror både på en åldrande befolkning och på ökade förväntningar från invånarna. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommer välfärden att sakna 59 miljarder kronor år 2021.

Därför vill Saco se en parlamentarisk utredning som granskar vad framtidens välfärd ska omfatta och hur den ska finansieras.

Lönebildning ska aldrig vara en fråga för politiken; på svensk arbetsmarknad sköts den av parterna. Men landets folkvalda i kommuner, landsting och regioner är arbetsgivare till hundratusentals akademiker i välfärdssektorn.

Bristande kvalitet i välfärdstjänsterna riskerar urholka legitimiteten i systemet. Det är i allra hösta grad en politisk fråga.

Saco önskar därför besked från arbetsgivarna i välfärdssektorn om en långsiktig lönepolitik. Dessutom anser Saco att de politiska partierna måste ta sitt ansvar och tillsätta en utredning som kommer fram till hur välfärdens långsiktiga finansiering ska se ut.

Göran Arrius är ordförande Saco 

Lena Granqvist är samhällspolitisk chef

 

Inlägget Saco: Fler män inom ett yrke ger inte kvinnor högre lön dök först upp på Dagens Arena.

Samtyckeslagen kan ha höjt straffsatsen i våldtäktsmål

Den nya samtyckeslagen kan redan ha fått effekt. I ett par domar har tingsrätten valt att skärpa straffet med hänvisning till den nya lagen. Det rapporterar SR Ekot. 

Sedan den första juli i år är det olagligt att ha sex med en person som inte gett samtycke. Sedan i somras är det alltså möjligt att en person döms för våldtäkt om samtycke inte funnits.

Samtidigt har straffet för grov våldtäkt skärpts från minst fyra år till fem års fängelse. Straffet för en våldtäkt av normalgraden har varit minst två år och maximalt sex års fängelse. I praktiken har det inneburit att det i många fall dömts till runt två års fängelse.

Nu höjs strafftiden i ett par domar som överklagats efter att den nya lagstiftningen trätt i kraft, rapporterar Sveriges Radio Ekot.

Tidigare ställdes krav på våld eller hot om våld eller att den utsatta varit i en särskilt utsatt situation. Finns de aspekterna kvar i brottet så resonerar Benny Wernqvist, rådman vid Luleå tingsrätt, att straffet generellt kommer att bli högre.

Han har nyligen dömt i ett sådant fall, där gärningsmannen fick tre års fängelse. Till Sveriges Radio säger han:

– Som jag försökte föra resonemanget i domen, om man ska ha två år enbart för att samtycke inte finns, om det dessutom finns exempelvis hot eller någon form av otillbörligt utnyttjande i en sådan här utsatt position, då måste det också dra upp straffet.

Samtidigt visar Ekots granskning att lagen om samtycke inte används, om det i målet också förekommit våld, hot om våld eller varit en extra utsatt situation.

Inlägget Samtyckeslagen kan ha höjt straffsatsen i våldtäktsmål dök först upp på Dagens Arena.

Asbestarbetarna som inte berättar

I Sverige skadas åter arbetare av det livsfarliga ämnet asbest. Men de som utsätts för riskerna kan inte berätta. Politiska beslut bär ansvaret för ett utnyttjande som kan slå sönder hela vårt samhälle. 

1980 utkom boken Asbestarbetarna berättar. Författaren Mary Andersson dokumenterade där det som hände de 300 som arbetade på Eternitfabriken i Lomma (senare byggbolaget Euroc) och som i många år arbetat med ämnen som framkallar bland annat lungcancer.

Frågan »kan du inte skriva om oss« blev den omskakande rapportboken om de anställda, deras änkor, ombudsmän, läkare och jurister. »Det viktigaste arbetet jag gjort i mitt liv«, konstaterade Mary Andersson i förordet. Boken satte ljus på en av dåtidens största arbetsmiljöskandaler, som ledde till att asbest totalförbjöds 1982.

Elinor Torp och David Lundmark har i Dagens Arbete (6 och 7/2018) mött asbestarbetarna som inte berättar, trots att ämnet återigen seglar upp som en stor risk för hälsan, när alla de hus som byggdes med eternit (där asbest ingår) nu ska rivas eller renoveras.

Det är dessa och andra ohörda som nu sanerar Sverige på botten av arbetslivets klasstrappa. Fack, försäkringar, en chef som bryr sig? Glöm det! Allt som är självklart i det vanliga arbetslivet saknas här.

I den skuggvärlden av oseriösa företag fanns även terroristen Akilov, som en tid försörjde sig som asbestsanerare.

Och även de välpolerade fälgarna, den billiga renoveringen hemma, nagelmanikyren för några tior, rut-städning, assistansvård, HVB-hem och hemtjänstföretag kan vara involverade. Liksom kommunalt beställd rivning och renovering av asbestsmittade förskolor och skolor. 

Asbestrivningarna är ett slående exempel på hur alliansens politiska beslut om nedrustning av Arbetsmiljöverket fått långt verkande konsekvenser.

Trots att det enbart förra året utfördes över 23 000 asbestrivningar finns idag endast ett fåtal inspektörer kvar med kunskap om asbestens farlighet.

Rivningar utförs av företag långt bak i entreprenörskedjan, och kommuner och landsting slipper ställas till svars när larmet går om byggare utan skyddsutrustning och lekande barn intill.  Och då är även arbetarna som andats in asbesten långt borta, utan hälsokontroller. De vågar inte berätta.

Dagens Arbete beskriver hur den borgerliga regeringen (och MP) år 2008 luckrade upp reglerna för arbetskraftinvandring. Skatteverket kontrollerade inte vilka arbetstagare från länder utanför EU som hade arbets- eller uppehållstillstånd när de utfärdade så kallade samordningsnummer. Det blev lätt att fuska. Fram växte skuggsamhället och en låglönemarknad applåderad av näringslivet.

Trots att det enbart förra året utfördes över 23 000 asbestrivningar finns idag endast ett fåtal inspektörer kvar med kunskap om asbestens farlighet.

2017 kom nya regler för samordningsnummer med krav på arbetstillstånd. Samma år börjar Arbetsmiljöverket, gränspolisen och Skatteverket göra gemensamma razzior. Men mörkertalet är fortfarande stort. Ingen vet hur många som arbetar i Sverige utan att ha gjort någon ansökan till myndigheterna.

Övriga nordiska länder har än så länge lyckats bättre än Sverige att komma åt kriminaliteten i arbetslivet. Ett skäl kan vara att myndigheterna, som i Norge, har gemensamma datasystem vilket underlättar samarbete.  I Sverige är alla system olika. Länderna har också satsat mer på att få bukt med den sociala dumpningen.

66 miljarder (lågt räknat enligt Skatteverket) förlorar svenska staten på svartarbete varje år. Men det handlar inte bara om pengar, utan om respekt för medmänniskor. Om vilket samhälle vi vill leva i.

Anständigt arbete är en utgångspunkt för FN-organisationen ILO, som 1944 slog fast att arbetskraften inte är en vara. Arbetet ska vara fritt valt och produktivt och av sådan kvalitet att det ger möjlighet till försörjning. Det ska ge möjlighet till en rättvis inkomst.

En kapitalistisk marknadsekonomi ska kunna förenas med anständiga arbeten.

Den rödgröna regeringen skärpte reglerna för arbetskraftsinvandring och ökade anslagen till Arbetsmiljöverket. Kommer en ny regering att fortsätta på den vägen eller premiera ett samhälle där människor slits ut och sedan slängs?

Underbudskonkurrensen skapar två vinnare och två förlorare.

  • Vinnarna är de som köper tjänsten, konsumenter som får billig aircondition och hemmet städat för några tior, liksom de oseriösa arbetsgivare – inklusive kommuner – som kan göra profit av de usla arbetsvillkoren.
  • De stora förlorarna är de som utför jobben och lever i livsfara, liksom de vars arbetsmarknad hotas av sämre villkor och sänkt lön för att de är nedtryckta av underbudskonkurrens.

Men den största förloraren är samhället, vars moraliska status förtvinar.

Inlägget Asbestarbetarna som inte berättar dök först upp på Dagens Arena.

Hur länge ska det icke-vita människovärdet behöva skrikas ut?

Vi, icke-vita har varit här länge, levt på sämre villkor och nu prisas en politik som vill göra det sämre för oss, skriver Nasra Salim.

Hur länge ska en icke-vit kropp behöva skrika sitt människovärde? Och hur länge ska det dröja innan det vita majoritetssamhället fullt ut förstår att vår existens inte är till för att berättigas av det, utan är av naturen berättigad?

Är det inte när individen från det vita majoritetssamhället förstår sambandet mellan hen och den andre, mellan hen och den sociala strukturen, mellan hen och den globala strukturen?

  • Det här är inte ännu en önskan om att se icke-vitas människovärde – jag är en av de många icke-vita som är säkra i oss själva och inte behöver den typen av bekräftelse.
  • Det här är en önskan om att får dig som inte ser en annan individs rätt till att existera på samma villkor som du själv att tänka i begrepp som struktur, förhållningssätt, resurser och privilegier.

Media och skolutbildningen får oss att glömma att de resurser vi har från ett globalt perspektiv utgörs av en ojämlikhet som sträcker sig över kontinenter.

Det är svårt att komma ihåg att ens kläder, mat och prylar skadar människor och natur. Att våra mobiler innehåller material som gör att människor i Kongo exploateras, att våra banker investerar i vapenföretag och att Sverige är en av världens största exportörer av försvarsmateriel – vapen som hamnar i länder som Afghanistan, Somalia och Irak.

Över Europa växer högerrörelser men de rikare länderna i Europa vägrar förstå att de är en del av den globala överklassen.

Det kanske låter som något långt borta, när ens föräldrar inte har rymt från denna exploatering som skapar denna globala ojämlikhet. Det är svårt att erkänna sina privilegier när man inte förstår dess koppling till andras levnadsvillkor.

Över hela Europa växer högerrörelser allt starkare, och på samma gång vägrar de rikare länderna i Europa förstå att de är en del av den globala överklassen och en exploatering som gör att människor måste lämna sina hemländer för ett liv med bättre villkor.

Vi, icke-vita har varit här länge, levt på sämre villkor och nu prisas en politik som vill göra det sämre för oss. Vi som »sköter« oss enligt det vita majoritetssamhällets kulturella idéer, och vi som inte »skött« oss bra enligt samma vita majoritetssamhälle – ja, vi är en grupp av olika individer som bör humaniseras av media och hela samhället.

Vi är en del av Sverige, och viktigast; vi är alla en del av varann, både på samhällsnivå och global nivå.

Den svenska politiken som tvingar människor att rösta på det minst rasistiska partiet är inte det vi behöver i ett land och i en värld som vi har i detta dagsläge.

Vi behöver lösningar från ett större perspektiv, och som börjar i ett medvetande om den egna rollen. Du ser inte mitt människovärde, en icke-vit kropp, eftersom att du inte ser ditt förhållningssätt gentemot omgivningen på samhälls- och global nivå.

Nasra Salim studerar kandidatprogramet i socialantropologi på Stockholms Universitet, och har deltagit i Arena Akademin 2017.

Inlägget Hur länge ska det icke-vita människovärdet behöva skrikas ut? dök först upp på Dagens Arena.

S+C+L-regering: »Svår ideologisk reträtt«

Regeringsinviterna är i full gång. Bland alternativen som cirkulerar har en S+C+L-regering fått stort stöd inom socialdemokratin, men S-rörelsen innehåller också röster som hellre ser att partiet tar ett kliv till vänster. Även om det betyder en borgerlig regering. 

Socialdemokraterna har sträckt ut en hand mot Centerpartiet och Liberalerna och som SvD rapporterade under förmiddagen vill flera lokala S-toppar att partiet se en mittenregering.

Av de 60 kommunalråd som svarat på SvD:s frågor vill nästan nio av tio helst se en mittenregering med Liberalerna och Centerpartiet, om de får välja. Ett tiotal av kommunalråden är villiga att ge bort statsministerposten.

Nära hälften vill inte längre ha en koalition med nuvarande regeringskollegan Miljöpartiet och bara en av tio har svarat vill se en rödgrön regering med S, MP och V.

Samtidigt delar inte alla inom S synen på att ett steg mot höger skulle gynna varken det socialdemokratiska partiet eller samhället i stort. S-kommunalråd som SvD varit i kontakt tycker att Vänsterpartiet bör ges ministerposter så att det rödgröna regeringsalternativet på ett tydligt sätt blir större än Alliansen.

Olle Svenning, journalist och tidigare i statsrådsberedningen under Tage Erlander, tror att Socialdemokraterna kan komma att förlora mycket både politiskt och ideologiskt om de gör upp med Centern och Liberalerna, som i frågor som rör arbetsrätt och synen på den ekonomiska politiken är utpräglade högerpartier.

– Jag förstår faktiskt inte vad man ska kompromissa om. Möjligen möjligen skattepolitiken och kring vinster i välfärden, men jag har svårt att tro det. C och L är inte så intresserade av utjämningsreformer eller av en progressiv skattepolitik och rörande vinster i välfärden tycker jag att det är en centralfråga för socialdemokratin att hålla fast vid. Jag uppfattar det som svåra ideologiska reträtter, säger Olle Svenning.

Under valnatten pratade Dagens Arena med Daniel Suhonen, utredningschef för tankesmedjan Katalys, som då sa att han trodde att valresultatet för S räddades av att man tydligt ställde sig till vänster i klassiska höger/vänster-frågor.

– Den politik som Socialdemokraterna förde fram och drev de sista veckorna i valrörelsen fick resultat. De senaste veckornas socialism har gett folk något att tro på. Nu står S för någonting och jag hoppas att man tar fasta på det som har fungerat, sa Suhonen då.

Läs mer: Val2018: Det rödgröna blocket blir störst

Den bilden delas till viss del av Olle Svenning.

– Det kan ligga någonting i det. Det var i slutet av valkampanjen som Socialdemokraterna argumenterade mycket mer för välfärds- och löntagarfrågor. Men är det så, så är ju slutsatsen att man inte kan gå in och samarbeta med Centern och Liberalerna och tro att man kan fortsätta driva med det fokuset, säger Olle Svenning.

Som Dagens Arena tidigare rapporterat om ställer flera S-röster och fackförbunden sig skeptiska till hur en mittenregering skulle värna arbetsmarknadsfrågorna.

Även om LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson tror att en S+MP+C+L-regering som det mest troliga alternativet tar LO inte ställning till vilken regering de föredrar.

Men att tumma på anställningstryggheten är otänkbart.

– Jag tycker att utrymmet för att göra försämringar är … jag ska inte säga noll, men väldigt, väldigt begränsat. Sedan alliansregeringen har vi redan en av världens mest liberala arbetsrätter, sa Karl-Petter Thorwaldsson när Dagens Arena ställde frågan om hur en mittenregering ska hantera arbetsmarknadsfrågorna.

Läs mer: S-röster & fack om mittenregering: Rör inte LAS!

Innan valet ville nästan hälften av S-väljarna, 46 procent, se ett regeringssamarbete med V. Samtidigt som det var en tredjedel av dem som förordade Centern.

Bland alla landets väljare vill nu 51 procent av väljarna ha en blocköverskridande regering. Det alternativet som får absolut mest gehör är en sådan ledd av Stefan Löfven. 

Men Olle Svenning tror att en regering över blockgränserna kommer innebära en förvaltningsregering och han förespråkar att S släpper makten.

– Under flera decennier har Socialdemokraterna premierat makten och man har tyckt att konsekvenserna vid maktskifte har varit för negativa för löntagare, men jag minns väl hur man förlorade regeringsmakten 1976 när Fälldin blev statsminister. Palme accepterade att gå i opposition och sa då att ›vi ska återupprätta vår roll som ett folkrörelseparti och orientera oss mot traditionella löntagarfrågor och demokratifrågor‹.

En socialdemokratisk–vänsterpartistisk–regering tror Olle Svenning att S väljer bort för att de inte är tillräckligt starka och inte skulle få någon möjlighet att utöva parlamentarisk makt. Vid en S+C+L-regering kan stödet troligt komma från både Miljöpartiet och Moderaterna.

Däremot tror han att en möjlig utveckling om S får igenom sin blocköverskridande plan är att partiet tappar stort och att väljare går över till Vänsterpartiet. Han tar Spanien och Frankrike som exempel.

– På EU-nivå kan det bli ett katastrofalt val nu i maj om den europeiska socialdemokratin inte försöker ge något alternativ till den traditionella liberalismen som dominerar ekonomin. I Sverige skulle vi kunna få en situation där storleksskillnaden mellan S och V sjunker drastiskt till kanske relationen 20, 15.

Inlägget S+C+L-regering: »Svår ideologisk reträtt« dök först upp på Dagens Arena.

Majoritet av européer positiva till flyktinginvandring

En färsk undersökning av Pew research center visar att en majoritet av européerna är för att ta emot flyktingar som flyr från krig och förtryck. Däremot är de i lika hög grad negativa till hur EU hanterat flyktingfrågan.

Frågan som ställts av Pew research center är hur européer i olika länder ställer sig till att ta emot flyktingar som flyr från krig och våld. Undersökningen har gjorts tre år efter den stora ökningen av asylsökande till EU under hösten 2015.

Av de länder vars svar särredovisas märks en hyfsat stor likhet i attityden till flyktinginvandring bland EU-medborgare i så pass skilda länder vad gäller flyktingsituationen som Grekland, Spanien, Sverige, Tyskland och Storbritannien.

Spanien ligger i topp med mest positiv inställning: 86 procent av spanjorerna säger ja till att ta emot flyktingar. De är tätt följda av Nederländerna, Tyskland och Sverige och Frankrike.

Svar på frågan: Är du för eller emot att ta in flyktingar som flyr från krig och våld? Diagram från rapporten.

 

I Italien är bara drygt hälften av invånarna positiva (56 procent) och i Polen 49 procent. Ungern sticker ut med mest negativ attityd till att ta emot flyktingar: bara 32 procent är positiva, medan 54 procent är negativa.

Den andra frågan som Pew research center har ställt är hur européerna ser på hur EU hanterar flyktingfrågorna, och där är de betydligt mer negativa.

Allra mest kritiska är invånarna i Grekland – 92 procent – men även Sverige, Ungern och Italien ligger högt bland de som är negativa till hur EU har agerat.

Sedan 2009 har mer än 2 miljoner migranter anlänt över Medelhavet till Sydeuropas stränder. Över hälften av dem kommer från Nordafrika eller Mellanöstern, varav många är irakier eller syrier, men många hundra tusen personer är också från länder söder om Sahara.

En tidigare studie av Pew research center visade att de flesta européer föredrar att migrationspolitiken bestäms av deras egna regeringar, snarare än på EU-nivå.

Inlägget Majoritet av européer positiva till flyktinginvandring dök först upp på Dagens Arena.

Malin Björk (V) Säg nej till Fort Europa-politiken

EU:s flyktingpolitik är en återvändsgränd. Nu är det upp till regeringar som vill något annat än de stängda gränsernas politik att sätta stopp för den högerextrema utvecklingen, skriver EU-parlamentariker Malin Björk (V) inför EU-toppmötet.

Ikväll träffas EU-ländernas ledare i österrikiska Salzburg för att ännu en gång diskutera migrationspolitik. Det förra toppmötet om migration i juni innebar ett stort misslyckande för EU att ta ett gemensamt ansvar i den globala flyktingsituationen.

Det blev ingen reformering av Dublinförordningen så att ansvaret för flyktingar kunde fördelas jämnt bland alla 27 medlemsländer. Det blev heller inget av det kvotflyktingsystem som jag och EU-parlamentet föreslagit. Förlagen blockerades av medlemsländerna.

Istället förskjuts nu debatten och förslagen alltmer ut i extrema marker.

Tidigare i somras föreslogs att EU ska outsourca ansvaret för flyktingar till fattigare tredje länder i Afrika och Europa. Särskilda uppsamlingsläger skulle skapas dit människor som är på väg mot EU ska kunna skickas tillbaka innan de hunnit söka asyl här.

Att lämna sitt land för att söka asyl i ett annat land är en mänsklig rättighet, men det hindrar inte EU från att kalla flyktingar för »illegala migranter« eller stoppa livräddningsaktioner på Medelhavet.

När EU-ledarna träffas den här gången är förutsättningarna för att unionen ska föra en mer human flyktingpolitik om möjligt ännu sämre. Flera av länderna domineras av högerextrema partier.

Det är personer som Italiens inrikesminister Salvini, Tysklands inrikesminister Seehofer och ordförandelandet Österrikes inrikesminister Kickl som tillsammans med Ungerns premiärminister Orbán som sätter tonen. De kommer att fortsätta trycka på för ännu en icke-lösning: Ytterligare militarisering av EU:s gränser och ökade deportationer. Ett ökat och värdigt mottagande av flyktingar diskuteras över huvud taget inte längre.

När EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i förra veckan höll sitt linjetal sa han att EU ”inte ska militariseras” och nämnde hastigt att de lagliga vägarna till EU måste öka.

Men i nästa andetag radade han upp det ena förslaget efter det andra som går ut på att just militarisera EU. Över en miljard euro ska satsas på att ”skydda EU:s gränser” genom att bland annat anställa 10 000 beväpnade gränspoliser som ska få agera både inom och utanför EU bortom all rimlig demokratisk kontroll.

Samtidigt ska deportationerna av människor som fått avslag på sina asylansökningar öka i både takt och omfång och utföras av det expanderade och alltmer överstatliga Super-Frontex. Häromveckan konkretiserade EU-kommissionens migrationskommissionär Avramopoulos förslagen.

Det är inte en slump att ett annat huvudämne för toppmötet är ”inre säkerhet” och att man med detta begrepp motiverar att antalet vakter som ska skydda EU mot migranter ska öka dramatiskt.

En svensk (förhoppningsvis röd-grön) regering bör ta initiativet till att bilda en koalition av villiga länder och garantera flyktingars rättigheter.

För dagens EU-ledare utgör tydligen människor som flyr för sina liv det mest akuta säkerhetshotet mot EU. Att denna världsbild är den som tillåts dominera världens rikaste kontinent är lika orimligt som det är skamligt. Förslagen är raka motsatsen det ”fredsprojektet” EU fortsatt vill utge sig för att vara.

De regeringar som inte delar denna världsbild måste nu stå upp mot dessa högerextrema krafter. De länder som vill föra en human flyktingpolitik måste våga säga nej till Fort Europa-politiken och visa att en annan väg är möjlig.

Sverige måste säga nej till de beväpnade gränsvakterna och nej till att ytterligare EU-medel läggs på deportationer och tvångsavvisningar istället för flyktingmottagande. En svensk (förhoppningsvis röd-grön) regering bör ta initiativet till att bilda en koalition av villiga länder och gå före med en politik där fokus ligger på att följa internationella konventioner och garantera flyktingars rättigheter.

Precis som inte alla EU-länder tvingades in i euro-zonen bör inte alla EU-länder tvingas föra de stängda gränsernas flyktingpolitik á la Salvini, Kurz, Seehofer eller Orbán. De stängda gränsernas politik är nämligen en återvändsgränd.

Det har vi sett så många gånger i historien. Låt oss inte upprepa den.

Malin Björk (V) är EU-parlamentariker

Inlägget Malin Björk (V) Säg nej till Fort Europa-politiken dök först upp på Dagens Arena.

Här samarbetar M och SD redan med varandra

I över hälften av landets kommuner har Sverigedemokraterna en vågmästarroll. Moderaterna på riksnivå säger fortsatt nej till regeringssamarbete med Sverigedemokraterna, men ute i landet är bilden en helt annan. 

Moderaterna med Ulf Kristersson i spetsen vill regera med Alliansen, utan att föra samtal med Sverigedemokraterna. SD, som Sveriges tredje största parti, har å sin sida sagt att de kräver inflytande för att de ska godkänna det borgerliga regeringsalternativet.

Höstens val blev en stor framgång för SD. I elva kommuner är man största parti.

Som Dagens Arena rapporterade om tidigare  tycker över 300 förtroendevalda M-politiker ute i landet att partiet ska ta regeringsmakten med hjälp av SD.

Läs mer: 324 M-politiker vill samarbeta med SD

Vilket i Sveriges kommuner och landsting redan är ett faktum. Under förra mandatperioden samarbetade de båda partierna i flertalet kommuner.

Dagens Arenas genomgång efter höstens val visar att SD är vågmästarparti mellan de traditionella blocken i omkring hälften av landets kommuner vars slutgiltiga valresultat är inrapporterat (135/290).

I Högsby och i Gävle har alliansblocket kunnat styra, trots färre mandat än de rödgröna, med stöd av SD.

Inför höstens val sa kommunstyrelseordföranden i Gävle, Patrik Stenvard (M), till svenska Yle att han hoppas på att modellen fortsätter även in i nästa mandatperiod.

– Vi kommer inte att ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Däremot behandlar vi dem på samma sätt som vi behandlar andra partier. Lägger de fram förslag som vi tycker är bra, så har vi inga problem att bifalla sådana förslag.

Ett snarlikt upplägg har funnits i Helsingborg, där Alliansen tillsammans med Miljöpartiet har styrt under den senaste mandatperioden.

Peter Danielsson som är kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg säger till SVT Nyheter att trots att han inte kan se en koalition med varken SD eller Vänsterpartiet så samarbetar de med SD i specifika frågor.

– Vi har under de 12 år jag varit i rådhuset sett på SD som ett parti bland andra. Vi pratar med dem och vi lyssnar på vad de tycker och tänker. Vi har inte den beröringsskräcken.

Efter ett politiskt kaos i Hässleholm röstade SD för alliansbudgeten och i gengäld fick Sverigedemokraterna, tillsammans med Moderaterna, de ledande posterna i kommunen – förste vice ordförande i både kommunledning och nämnder.

I årets val blev SD största parti i Hässleholm.

Till Aftonbladet har en källa inom Sverigedemokraternas partiledning i Stockholm sagt att det som hänt i Hässleholm är ett tecken på vad som komma skall över hela Skåne, och senare hela Sverige.

– Hässleholm är en föraning om vad som komma skall. Det kommer att bli mycket svårt att styra kommuner om man ignorerar oss.

I Landskrona tillskrivs Liberalernas otroliga valframgång bland annat den borgerlig samverkan som funnits med SD.

Inför valet skrev moderater och sverigedemokrater i Sölvesborg debattartiklar tillsammans. Att Moderaterna vill ta makten genom samarbete med SD är ingen hemlighet.

– Väljarna vet redan nu att jag inte har några bekymmer med att samarbeta med SD. Det har jag ju redan gjort flera gånger, men däremot vill jag hålla tillbaka den del av deras politik som jag anser är rent främlingsfientlig, säger Kith Mårtensson, moderaternas toppnamn i Sölvesborg, till P4 Blekinge.

Efter framgångarna i årets val ökade SD på vissa platser med 14 procent i årets val. Som i Bjuv i Skåne, där partiet nu bara är tiondelar från att vara största parti.

Pia Trollehjelm, Sverigedemokraternas ordförande i Bjuv, säger till SVT Nyheter att diskussioner med andra partier väntar.

– Nu blir det diskussioner, kanske med M, för att få till ett samarbete. Det är ett möjligt scenario.

I Staffanstorp är det däremot Moderaterna som sträcker ut en hand. Där har Christian Sonesson (M), kommunstyrelsens ordförande, efter valet aviserat att han kan tänka sig att både samarbeta och styra ihop med SD i kommunen.

Moderaterna i Årjäng vill hellre samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet – än med nuvarande samarbetspartnern Socialdemokraterna.

Både i Boden och i Vingåker har ledande moderater tyckt att man kan samarbeta med SD. För fyra år sedan fick dåvarande moderata oppositionsrådet i Vingåker Timo Granetin en tillsägelse från M på nationellnivå när han föreslog samarbete.

Efter höstens val och utspel är det tyst från moderpartiet.

Ulf Kristersson sa i en av sina första intervjuer som partiledare att han inte kommer att lägga sig i om partikollegor i kommunerna söker samarbete med Sverigedemokraterna.

– Jag vill inte gå in och peka finger till enskilda kommuner som på alla möjliga sätt arbetar i besvärliga parlamentariska situationer. Jag tror inte att det är någon kommun i dag där M förlitar sig på SD:s stöd. Men jag tycker att man inte ska ha nationella pekfingrar som ska tala folk till rätta lokalt, att de inte får skapa en majoritet eller en kommunstyrelse som bygger på en viss parlamentarisk förutsättning, sa partiledaren till Aftonbladet.

Efter att Aftonbladet publicerat intervjun ringde Kristersson upp och förtydligade sitt resonemang om SD.

– Vi förhandlar, kompromissar, eller samregerar inte med SD.

Läs mer: Här är kommunerna där SD tappar väljare – hela listan

Inlägget Här samarbetar M och SD redan med varandra dök först upp på Dagens Arena.

Var finns självkritiken, medier?

Valutgången innebär att politikerna fått sin beskärda del av folkligt missnöje. Men mycket av det som gått fel är faktiskt också mediernas ansvar.

Oerhört mycket sändningstid och spaltutrymme har under valrörelsen ägnats åt politiken som spel. Det har kommenterats stup i kvarten om vem som vann olika debatter, medan politikens innehåll ofta kommit bort.

Massor av valdebatter har till exempel handlat om vårdköerna, men att ett växande antal svenskar genom privata försäkringar skaffat sig gräddfiler till vård har sällan nämnts.

Vidgade klassklyftor som upprört många har också nästan saknats helt i medierna. Först efter valet dyker frågorna upp, när till exempel den tidigare statsministern Göran Persson i radion lyfter fram att den försummade fördelningspolitiken betytt mycket för hur de bortglömda och undanskuffade röstade.

En annan föredetting, Fredrik Reinfeldt, har med rätta hävdat att medierna haft en för mörk rapportering av tillståndet i Sverige. Vi har ju full fart i ekonomin, lägre arbetslöshet, tydliga framsteg i integrationen av nyanlända, men mediernas bild under valrörelsen har bitvis varit ett samhälle i sönderfall.

Förmodligen ser vi här hur de stora tidningarna och public service smittats av de sociala medier som domineras av högerpopulismen.

Förmodligen ser vi här hur de stora tidningarna och public service smittats av de sociala medier som domineras av högerpopulismen. Där kan små gruppers åsikter massproduceras för att ge sken av att ett flertal anser att Sverige skulle vara en krigszon, där skottlossningar, våldtäkter och otrygghet breder ut sig.

Här finns problem som inte ska förnekas, men är de lika stora som alarmistiska medier velat förkunna?

Man kan gissa att redaktionschefer och enskilda journalister på etablerade medier halkat med för att de känt pressen på sig att inte sammankopplas med PK-eliten, de politiskt korrekta. Men det är vanskligt.

Danmark visar att anpassning gör att plötsligt inga andra åsikter än extrem nationalism accepteras. 30-talshistorien berättar att den borgerlighet som vill oskadliggöra auktoritära rörelser genom att bjuda in dem till makten bäddade för demokratins fall. Och medier, som istället väljer en kritisk granskning av allt tokigt som sägs, riskerar ofta att bara sprida det tokiga vidare, på bekostnad av utrymme för viktigare saker.

Anpassning eller motstånd, vad medierna än valt är resultatet detsamma: en stor överskattning av Sverigedemokraterna och deras kärnfråga, migrationen.

Vintern 2017/18, från november till januari, fanns invandringsfrågor med i åtta av fjorton upplagor av SVT Agenda. Ändå kom flyktingar/migration bara på åttonde plats i vad väljarna tyckte var viktigast i SVT:s eftervalsundersökning. TV4:s politiske expert, statsvetaren Marcus Oscarsson, skrev på Facebook fyra dagar före valet att SD mycket väl skulle kunna ta 31,4 procent av rösterna. Han högg i sten med 13,8 procent.

Stora misstag har alltså skett, men ansvar utkrävs inte. Nu mumlar visserligen mediernas kommentatorer om att huvuden kan komma att rulla i partierna. Däremot saknas fortfarande den stora, nödvändiga självkritiken av medierna själva för att ha medverkat till dagens situation.

Inlägget Var finns självkritiken, medier? dök först upp på Dagens Arena.

Effektiva strategier mot (SD) kräver nyanserad analys

Ingen naturlag säger att Sverigedemokraterna ska få drygt 17 procent av rösterna i ett land med unikt stark fackföreningsrörelse och en hög grad av tolerans. Men effektiva motstrategier kräver en nyanserad verklighetsbild, skriver Mats Engström.  

 Sverigedemokraterna blev inte så stora som många opinionsundersökningar förutspådde. Granskningen av partiets politik och fackförbundens framgångsrika kampanjer bidrog sannolikt till att pressa tillbaka stödet.

Ändå har (SD) tredubblat sitt stöd sedan valet 2010. Det finns nu en majoritet i riksdagen för högerförslag som att försämra arbetsrätten och tillåta fortsatta stora vinster i välfärden.

Sverige är del av en internationell trend där socialdemokratin försvagas och högerpopulistiska partier går framåt. Men det finns ingen naturlag som säger att Sverigedemokraterna ska få drygt 17 procent av rösterna i ett land med unikt stark fackföreningsrörelse och en hög grad av tolerans.

Vad går att göra för att minska (SD):s stöd framöver? För att utforma sådana strategier behövs en nyanserad verklighetsbild.

Nationalekonomen Torsten Persson med flera har lyft fram  finanskrisen och försämrade sociala skyddsnät som förklaringar till Sverigedemokraternas framgång. Det kan vara viktiga delar av bilden.

Populister vinner framgångar i grupper som känner sig pressade, i Sverige liksom i andra länder.

Betyder det att attityder till invandring och integration inte har någon betydelse för Sverigedemokraternas väljare? Knappast.

I valet 2018 tycks Sverigedemokraterna ha växt särskilt mycket i mindre orter som tog emot många flyktingar år 2015.

Torsten Persson och hans medförfattare utgår från data fram till år 2014. De faktorer de beskriver kan inte ensamma förklara varför (SD) ökade sitt stöd så snabbt från valet 2014 till november 2015, med sju procentenheter.

I valet 2018 tycks dessutom Sverigedemokraterna ha växt särskilt mycket i mindre orter som tog emot många flyktingar år 2015.

De resultat som Torsten Persson med flera redovisar behöver kompletteras med andra studier. En läsvärd analys  av tidigare statssekreteraren och ordföranden för Valmyndigheten Hans-Eric Holmqvist redovisar bland annat ökat stöd för (SD) i områden med en hög andel födda utanför EU som varken arbetar eller studerar.

Han menar att en kombination av faktorer bäst verkar förklara Sverigedemokraternas väljarandel.

Framgångsrik integration är en av de faktorer som kan minska stödet.

Det kan också vara intressant att studera hur väljarna röstar i distrikt som ligger nära så kallade utsatta områden.

Torsten Persson och hans medförfattare verkar hitta ett visst samband mellan antal invandrare och stöd för (SD) när de tittar på ett helt pendlingsområde och inte bara inom valdistrikt, även om detta inte redovisas tydligt i artikeln på DN Debatt.

Valforskarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson menar att invandring har betydelse för Sverigedemokraternas väljare. »De motiveras av ett motstånd mot flyktinginvandringen och ett motstånd mot ett mångkulturellt samhälle«, skriver forskarna i boken Svenska väljare.

Institutet för framtidsstudier har intervjuat drygt 2 000 sverigedemokratiska väljare om varför de röstar på partiet. Studien visar bland annat att partiet verkar få stöd av två ungefär lika stora grupper: en med främlingsfientliga attityder, en annan grupp som också vill minska invandringens storlek men inte är negativa till invandrare som personer.

Ett reformerat överskottsmål skulle däremot ge utrymme för både generell rättvisepolitik och bättre integration

Eurostat har visat att många svenskar är kritiska till bristande integration, men inte till invandring i sig.

Om hälften av Sverigedemokraternas väljare snarare är bekymrade över samhällsutvecklingen än direkt främlingsfientliga bör det finnas möjligheter för andra partier att vinna tillbaka dem med rätt politik.

Det finns alltså olika forskningsresultat att utgå från i arbetet med att minska stödet för Sverigedemokraterna. Den ena förklaringen behöver inte utesluta den andra. Mottagligheten för argument kopplade till invandring är sannolikt större i grupper som inte litar på etablerade politiker och som av olika skäl känner sig utsatta.

Därför behövs både ett brett arbete mot samhällsklyftor, och praktiska lösningar på de utmaningar som en snabbt växande befolkning innebär. Liksom naturligtvis ett fortsatt arbete mot rasismen.

Statsbidragen till kommunerna behöver till exempel öka med betydligt mer än de 20 miljarder kronor som Socialdemokraterna utlovade i valrörelsen.

Annars blir det svårt att bibehålla kvaliteten i välfärden, och närmast omöjligt att förbättra den ordentligt. En alltför försiktig ekonomisk politik kan leda till ökad misstro mellan olika samhällsgrupper, och mer gynnsam jordmån för Sverigedemokraterna.

Ett reformerat överskottsmål skulle däremot ge utrymme för både generell rättvisepolitik och bättre integration. Ett sådant program ger större trovärdighet för arbetarrörelsen i arbetet för att pressa tillbaka Sverigedemokraterna, oavsett om det utformas i regeringsställning eller i opposition.

Mats Engström är författare till rapporten Mångfald och sammanhållning (Tankesmedjan Tiden) Han har även varit tidigare biträdande statssekreterare (S) och ledarskribent på Aftonbladet.

Inlägget Effektiva strategier mot (SD) kräver nyanserad analys dök först upp på Dagens Arena.

Oro för Musikhjälpens tema: »Risk för stigmatisering«

Funktionsnedsättning är temat för årets upplaga av insamlingsprojektet Musikhjälpen, som anordnas av Sveriges Radio och Svt. Funktionsrättsaktivisten Tobias Holmberg ser en risk att temat landar i välgörenhet, och att problem i Sverige ska glömmas bort.

– Vi har valt det här temat för att vi utgår från mänskliga rättigheter och undanskymda mänskliga katastrofer, det vill säga de som inte syns så mycket i samhället och nyhetsflödet. Temat går in i fattigdom, och krig och konflikter där den här gruppen är mer utsatt än andra, säger Anna Johannesson, producent för årets upplaga av Musikhjälpen.

I vanlig ordning kommer pengarna som samlas in gå till Radiohjälpen, som i sin tur fördelar pengarna till olika projekt i låg- och medelinkomstländer där personer med funktionsnedsättning har låga förutsättningar att få sina mänskliga rättigheter uppfyllda. Projekten som får stöd ska utgå från Agenda 2030, och syfta till långsiktig strukturförändring i samhället.

– Vi har varit tydliga i Musikhjälpen i många år med att det inte är välgörenhet vi sysslar med, utan mänskliga rättigheter. Det är viktigt att komma ihåg att det här inte per definition är en svag eller utsatt grupp, däremot är det en diskriminerad grupp, säger Anna Johannessen.

Anna Johannessen, producent Musikhjälpen.

Tobias Holmberg är funktionsrättsaktivist och tidigare ordförande för förbundet Unga Rörelsehindrade. Han ser, liksom med tidigare Musikhjälpen-teman, en risk för att projektet innebär en slags ovanifrån-perspektiv, där västvärlden hjälper människor i i fattigare länder.

– Jag ser en risk att man skapar en stigmatisering, så som det ofta blir när man buntar ihop rättighetsperspektiv med välgörenhetsfrågor, säger Tobias Holmberg.

Samtidigt är han inte ensidigt kritisk, utan förhoppningsfull om att temat kan leda till något bra.

– Jag måste säga att jag också är positiv till att man kommer att prata om funktionsrättsfrågor under 7 dagar, så jag hoppas att man gör det på rätt sätt.

Att pengarna går till bistånd via Radiohjälpen är inget som innebär total trovärdighet i hans ögon. Han påpekar att Radiohjälpen även ger pengar till Victoriafonden som verkar i Sverige för att ge barn och unga med funktionsnedsättning en meningsfull fritid – ett syfte som är närmare välgörenhet än rättighetsbaserat, enligt honom.

Hans förhoppning är att pengarna som Musikhjälpen samlar in i år ska gå till lokal organisering, i den mån det finns, istället för utlandsledda projekt.

– Klart det gör skillnad att man ger en rullstol till en som saknar det. Men vad jag är orolig för är att det spiller över på debatten om den svenska funktionsrättsrörelsen, och att det framstår som att vi har det så bra här i Sverige.

På vilket sätt tycker du att man ska koppla funktionsrättsdiskussion i Musikhjälpen till situationen i Sverige?

– Jag tycker det blir ganska naturligt att använda samma utgångspunkter för Sverige som SR och Svt har för projektet. Hälften av alla skolor i Sverige är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning och funktionsnedsättning är den största riskfaktorn för att leva i fattigdom.

– Vi lever inte i lyx, vi slåss för grundläggande rättigheter på samma sätt som i hela världen, säger Tobias Holmberg.

Inlägget Oro för Musikhjälpens tema: »Risk för stigmatisering« dök först upp på Dagens Arena.

Så stora är bankernas bonusar

De svenska storbankerna öser bonuspengar över sina anställda. Sammanlagt avsätter de över fem miljarder till bonus- eller ersättningssystem varje år. 

För 10 år startade konkursen av investmentbanken Lehman Brothers den flodvåg som skulle komma att tvinga miljontals människor att förlora sina hem och sina jobb.

Möjligheten till enorma bonusar inom bankvärlden har beskrivits som en av orsakerna till uppkomsten av finanskraschen 2008.

Risktagande belönades och för de bästa tusen inom sina fält kunde, och kan, bonusarna för amerikanska traders och banktjänstemän uppgå till flera gånger den fasta lönen. Extraersättningar på 10 miljoner kronor och mer var inte ovanligt.

För att förhindra liknade kriser i framtiden har en viss uppstramning av regelverken gjorts. Bland annat finns det sedan 2013 ett tak i Europa för europeiska bankchefers bonusar – de rörliga ersättningarna får inte överstiga personens fasta lön.

Även om svenska banker inte har samma summor avsatta till rörlig ersättning och generellt belönar fler personer samt binder upp delar av bonusen i bankerna för att premiera långsiktighet, så finns bonus- eller ersättningssystemen även här.

Tillsammans avsätter de fyra storbankerna, Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank, miljarder varje år.

Nordea är den bank som sticker ut mest bland de fyra. Både i absoluta tal och i relation till intäkter lägger Nordea mest på prestationsbaserade belöningar. 2017 lade de nästan 316 miljoner euro, omkring 3,3 miljarder kronor, på rörlig ersättning och bonus. Det motsvarar drygt 3 procent av bankens intäkter under samma år.

Det rör sig om två program EIP och GEM EIP som används för att »rekrytera, motivera och behålla utvalda chefer och nyckelpersoner eller ledande befattningshavare till koncernledningen. EIP omfattar upp till 400 personer och förra året kostade programmet 44 miljoner euro, cirka 460 miljoner svenska kronor. GEM EIP riktar sig bara till koncernens top 10 personer och innehåller 5,2 miljoner euro, omkring 54 miljoner kronor.

Av de 54 miljonerna fick Nordeas vd Casper Von Koskull 7,8 miljoner sek, cirka 100 000 kronor mindre än året innan. Lön, GEM IP och förmåner, exklusive pensionsförmån, uppgick för Von Koskull till 2 115 131 euro, över 22 miljoner kronor, för 2017.

»De här andra systemen som är väldigt diskretionära, som bara omfattar vissa grupper och få personer, det är lättare att de programmen premierar mera kortsiktig utveckling och det tycker vi är oroande«

Ett år då Nordeas resultat var sämre än väntat, med minskande intäkter, ökande kostnader samt ett krympande resultat. Vinsten för 2017 var 36 procent sämre än föregående år.

Von Koskull själv skriver i en kommentar att »vi är inte nöjda med vinstutvecklingen under senare delen av 2017«.

För kollegan och Group Chief Operating Officer (COO) och ställföreträdande koncernchef Torsten Hagen Jørgensen gick det desto bättre. Han fick 2017 8,6 miljoner extra, ett påslag med över två miljoner från föregående år.

Utöver programmen som riktar sig till, som mest, 410 Nordeaanställda så redovisas 181 miljoner euro, cirka 1,9 miljarder, för andra bonusar och 59 miljoner euro, 616 miljoner sek, går till rörlig lön. Ytterligare 27 miljoner euro, 281 miljoner sek inklusive sociala avgifter, går till ett vinstandelsprogram.

För det stora flertalet anställda betalas bonusarna ut kontant, medan en mindre del av de anställda får cirka hälften av bonusen uppskjuten under tre till fem år.

Nordea tycker inte att deras ersättningsnivåer har stuckit iväg. I ett mejl till Dagens Arena skriver Janina Pfalzer, kommunikatör vid Nordea.

»Vi har som ambition att ha konkurrenskraftiga ersättningar men vi ska inte vara löneledande. Eftersom vi är större än våra svenska konkurrenter, finns i fler länder och har minst dubbelt så många anställda jämfört med någon av dessa, blir våra siffror av naturliga skäl högre.«

Även SEB lägger över miljarden på bonusar och rörliga ersättningar. SEB-koncernen har »långfristiga aktiebaserade program« bestående av Resultatandel och ett aktieprogram. Av de nästan 1,3 miljarderna som koncernen spenderar på prestationsbaserat arbete är 546 miljoner knutna till vinstandelsprogrammet Resultatandel, som omfattar alla bankens anställda. År 2017 ingick 1448 personer i Aktieprogrammet. Förra året fick de dela på 412 miljoner.

2017 gick 324 miljoner till »individuell kontantbaserad rörlig ersättning«. Den extra belöningen kan som mest utgöra 100 procent av lönen och berör ett mindre antal av SEB:s anställda.

Vd Johan Torgeby fick som bonus för perioden 29 mars–31 december, genom bankens långfristiga aktiebaserade program, aktier till ett värde av 1,5 miljoner och de resterade cirka elva personerna som utgör SEB:s verkställande ledning fick dela på aktier till ett värde av strax över 15 miljoner.

Verkställande ledning, utom VD och koncernchef, har under året också utnyttjat aktierätter till ett värde av 23 miljoner kronor.

För 2018 föreslås att ytterligare ett program införs, SEB Villkorade Aktieprogram 2018. Det kommer omfatta omkring 1000 personer och antas kosta 330 miljoner kronor det första året och 24 miljoner det sista året. Totalt förväntas det samlade kostnaderna för programmet under dess löptid vara 500 miljoner kronor.

SEB spenderar 2,8 procent av koncernens och moderbolagets intäkter på bonussystemen. I ett mejl till Dagens Arena skriver SEB presschef Frank Hojem:

»SEB vill attrahera och behålla engagerade och kompetenta medarbetare som bidrar till bankens långsiktiga framgång. Ersättning ska uppmuntra goda prestationer, sunda och ansvarstagande beteenden samt ett risktagande som är anpassat efter SEB:s värderingar och av styrelsen fastställd risknivå. Den ska främja ett långsiktigt engagemang bland medarbetarna för att skapa hållbara värden för kunder och aktieägare. Ersättning baseras på erfarenhet, ansvar och prestation. Prestationen utvärderas utifrån finansiella och icke-finansiella mål och med SEB:s värderingar som utgångspunkt.«

Det vi tycker är det stora problemet egentligen är att det ofta är mansdominerade yrken som belönas i bonussystemen. Det leder till att det är stora skillnader i lön mellan män och kvinnor.

Handelsbanken och Swedbank är de banker som i relation till intäkterna lägger minst på individuella rörliga lönedelar inklusive resultatandelsprogram – 2 respektive 1 procent av fjolårets intäkter.

Flertalet medarbetare i Swedbank har en fast och en rörlig ersättningsdel. Swedbank har tre pågående rörliga ersättningsprogram, Eken, som alla är ersättningar i form av aktier i Swedbank AB där så gott som alla Swedbankanställda omfattas, IP och IPAM. I de två programmen är belöningen betalas som hälften kontanter och resterande hälften som fondrelaterad ersättning och de omfattar omkring 650 respektive 60 anställda. Tillsammans lägger Swedbank 460 miljoner på de tre programmen.

Handelsbanken skriver i sin årsrapport 2017: Rörlig ersättning tillämpas med stor försiktighet och i mycket begränsad omfattning, och erbjuds endast till medarbetare inom affärsområdet Capital Markets, i vissa dotterbolag med fondverksamhet och i det engelska dotterbolaget Heartwood.

Färre än två procent av koncernens anställda har rörlig ersättning. Vilket innebär att cirka 240 personer 2017 delade på 60 miljoner. De absolut vanligaste är att den rörliga ersättningen betalas ut kontant.

Så gott som alla Handelsbankenanställda omfattas av vinstandelsprogrammet Oktogonendär medarbetares resultatandelar främst placeras  i aktier i Handelsbanken. 768 miljoner avsattes till det programmet förra året. Utbetalning till medarbetarna kan ske vid fyllda 60 år.

På frågan om Handelsbanken har svårt att rekrytera kompetent personal, eller att få värdefulla nyckelpersoner att stanna i banken på grund av begränsade möjligheter till bonuspengar svarar presschef Johan Wallqvist:

»Enligt undersökningsföretaget Universums undersökning bland ekonomistudenter är Handelsbanken den mest attraktiva arbetsgivaren av Sveriges stora banker, det bekräftas även internationellt av Forbes motsvarande undersökning. Vi tror att Handelsbankens decentraliserade arbetssätt med en grundläggande tro på människors vilja och förmåga att göra sitt bästa då de får ta stort ansvar, tillsammans med stora utvecklingsmöjligheter och vårt aktiva hållbarhetsarbete påverkar vår attraktivitet positivt.«

Bankfacket Finansförbundet anser att smala bonusprogram, som riktar sig till höga chefer och individer i nyckelpositioner med stor påverkan på företagets resultat och risktagande, endast ska användas om de är transparenta, inte uppmuntrar till osunt risktagande samt har en rimlig nivå i relation till arbetsinsats och resultat.

Ulrika Boëthius säger att förbundet tycker att det är bra att det sedan 2013 finns ett regelverk kring hur bonussystemen får vara utformade och framhåller att lönesättningen inom bankväsendet självklart ska vara individuell, men tillägger att finansbranschens väldigt stora lönespridning är någonting man kan diskutera.

– Det vi tycker är det stora problemet egentligen är att det ofta är mansdominerade yrken som belönas i bonussystemen. Det leder till att det är stora skillnader i lön mellan män och kvinnor.

Män inom finanssektorn tjänar i snitt 31 procent mer än kvinnorna i branschen, enligt en rapport från Saco som kom förra året.

Ett system som fungerar utjämnande är enligt Ulrika Boëthius de vinstandelsprogram som gäller en majoritet av alla anställda.

– Vi tycker att de breda vinstandelssystemen är positiva, att alla medarbetare får en del av de eventuella övervinsterna. System som delar lika visar ju också att man värdesätter alla medarbetare. De här andra systemen som är väldigt diskretionära, som bara omfattar vissa grupper och få personer, det är lättare att de programmen premierar mera kortsiktig utveckling och det tycker vi är oroande, säger Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet.

 

Inlägget Så stora är bankernas bonusar dök först upp på Dagens Arena.

Sidor