Sverige

Mer marknad är Centerns enda svar

Dagens Arena -

Fler borde skrapa på Centerpartiets grönglänsande fasad. Det är en mycket tunn grön fernissa som döljer Centerpartiets numera djupblå nyliberala kärna.

I en krönika i Dagens Arena konstaterar idéhistorikerna Per Sundgren med sorg att inget återstår av Centerpartiets tidigare försök att formulera en egen, grön ideologi. På sin hundraåriga resa från ett renodlat intresseparti för bönder till ett borgerligt liberalt parti fanns det, skriver Per Sundgren, en tid mellan 1970- och 1990-talet då Centerpartiet försökte etablera ett tredje alternativ som byggde på jämlikhet och ekohumanism. Idag återstår inget av detta. Centerpartiet har idag ingen annan vision för hur samhällsproblem ska lösas än mer marknad.

Fler borde skrapa på Centerpartiets grönglänsande fasad. Det är en mycket tunn grön fernissa som döljer Centerpartiets numera djupblå nyliberala kärna.

Nyliberalismen syns tydligast i Centerpartiets arbetsmarknadspolitik. Centerpartiet vill privatisera Arbetsförmedlingen, lagstifta om lägre löner för nyanlända, fördubbla tiden för provanställningar, och kraftigt begränsa anställningsskyddet.

Centerpartiets politik skulle innebära att alla som jobbar på företag med mindre än 50 anställda skulle vara helt utlämnade till arbetsgivarens godtycke när personalstyrkan ska minskas.

.

Det är politiska förslag som verkar komma direkt från ideologiskt dogmatiska Centerungdomarnas senaste helgkurs i nyliberal ekonomisk teori.

Centerpartiets politik skulle innebära att alla som jobbar på företag med mindre än 50 anställda skulle vara helt utlämnade till arbetsgivarens godtycke när personalstyrkan ska minskas. Enligt SCB:s Företagsdatabasskulle det beröra 1,3 miljoner anställda. Och nej, Centern vill såklart varken avskaffa hyvling av arbetstider eller den så ofta missbrukade anställningsformen allmän visstid.

Men även i miljöpolitiken är Centerpartiet ett utpräglat marknadsliberalt parti. Det finns ingen fråga som inte kan lösas med antingen färre regleringar (kodord ”minskat regelkrångel”) eller skatteavdrag. Resten löser Centerpartiet med en naiv tilltro till ny teknik.

Annie Lööf är, som hon skriver i sin självbiografi »obotlig optimist när det kommer till teknik och miljöinnovationer.« Eldrivna flygplan! Underjordisk lagring av koldioxid!

Annie Lööf tror på riktigt på detta med koldioxidlagring, Centerpartiet vill satsa flera miljarder på utvecklingen av sådan teknik, trots att det är högst osäkert om tekniken kommer att funka. Säkert är bara att den här typen av teknik är Vattenfalls våta dröm: en teknik för att lagra koldioxid skulle ge dem och andra kolbrytare grönt ljus att fortsätta ta upp kolet ur marken. Samtidigt kan samma företag blåsa upp sitt aktievärde med drömmar om att tjäna pengar på att lägga tillbaka kolet i marken igen.

Ny teknik kan underlätta omställningen till ett klimatsmart samhälle, och mildra effekterna av de klimatförändringar som redan nu är oundvikliga.

Men klimatfrågan är full av svåra val och intressekonflikter. Vem ska betala för teknikutvecklingen? Hur ska kostnaderna för klimatomställningen fördelas? På de frågorna har Centern inga svar.

Årets röd-gröna budget  från S och MP innehåller den största satsningen på klimat och miljö någonsin. Sveriges enda verkligt gröna parti, Miljöpartiet, går till val på att 50 miljarder till klimatinvesteringar under de närmaste fyra åren.

Centerpartiets alternativ till dessa massiva investeringar är skatteavdrag. Ett »grönt avdrag« ska sänka skatten på solceller, batterilagring, laddstationer och »annat som är viktigt för klimat och miljö«.

Skatteavdrag för mikropoducenter av el och avdrag för företag som investerar i teknik för att koldioxidlagring. Absurt nog även sänkt skatt på diesel för lantbruksföretag. Som att hälla bensin på brasan, för att citera Isabella Lövin.

Inlägget Mer marknad är Centerns enda svar dök först upp på Dagens Arena.

Hög tid för S att tala klarspråk om välfärden

Dagens Arena -

För ett parti som säger att valet är en folkomröstning om välfärden räcker det sannolikt inte att säga nej till de borgerligas skattesänkningar. Väljarna vill höra S och Stefan Löfven tala om hur det ska gå till, skriver Anders Jonsson.

En sak är säker inför valet om några veckor. Det kommer att bli svårt att bilda regering efter valet.mDet vet alla nu.

Därför vore det tacknämligt om medier och politiker nu istället får frågan om vem som ska ta vem ägnade den tid som är kvar fram till den 9 september åt att tala om vad man själv vill i sak och bemöta de andra partiernas förslag.

Då får väljarna en ordentlig möjlighet att fatta ett rationellt beslut utifrån sina värderingar och det blir faktiskt lättare att få till politiska uppgörelser efter valet.

För en framgångsrik förhandling krävs att parterna vet vad de vill, att ståndpunkterna är tydliga och en kompromissvilja. De två första faktorerna kan med fördel redovisas före valet, sedan beror förmodligen respektive partis vilja att göra upp efter valet på resultatet.

Något eller några kanske inte ens är kvar i riksdagen då.
Vilka möjligheter som finns att skapa politiska majoriteter efter valet är omöjligt att säga så länge inget parti säger sig vilja ha ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna.

Därför var det befriande att höra statsminister Stefan Löfven i ekots partiledarutfrågning säga att han inte vill laborera med olika regeringskonstellationer innan valet.

Väljarna utslag i valet måste respekteras enligt Löfven och när de avgjort partiernas styrka så får arbetet med att bilda majoritet i riksdagen, antingen i form av fastare samarbeten eller i enskilda sakfrågor ta vid. I de flesta andra västerländska demokratier är det så det normalt sett går till. Sveriges fokus på regeringsfrågan i valrörelserna är ett undantag.

Så långt går det att förstå Stefan Löfvens och socialdemokraternas strategi. I ett läge när lockropen till Centern och Liberalerna inte fått något gensvar är det lika bra att försöka lägga regeringsfrågan på hyllan.

Men därefter är det svårare att hänga med i S valrörelse så här långt. Ska Socialdemokraterna vända den nedåtgående trenden i opinionen och få ett någorlunda hyggligt förhandlingsläge efter valet krävs en helt annan tydlighet och konkretion än hittills. Det räcker inte att Stefan Löfven i allmänna termer säger att S står för full sysselsättning, en välfärd som fungerar, ett Sverige som håller ihop och rättvisa.

Ett konkret program för hur S vill hantera de kommande tio åren skulle konkretisera välfärdsdiskussionen.

.

I ett läge där S inte kommer att få bestämma själva är det inte hederligt att lova x antal fler lärare och sjuksköterskor. Men man kan tala om vad man skulle vilja genomföra konkret om man fick bestämma själv.

Ett konkret program för hur S vill hantera de kommande tio åren när antalet yrkesverksamma kommer att öka med 400 000 samtidigt som antalet yngre och äldre ökar med mer än 700 000 skulle konkretisera välfärdsdiskussionen.
Skolverkets senaste prognos visar att det kommer att saknas omkring 80 000 lärare i Sverige år 2031,

Bristen är särskilt stor i matematik och NO med allt vad det kan innebära för Sveriges framtida konkurrenskraft. Det är brist på specialistutbildade sjuksköterskor och förskollärare. Det behövs byggas mer än 1000 nya skolor och förskolor fram till 2021 plus pengar till nya sjukhus och VA-system som håller på att rasa ihop enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

SKL har kommit fram till att det behövs 50 miljarder till i statsbidrag till kommuner och landsting nästa mandatperiod, Konjunkturinstitutet har landat i 70 miljarder.

För ett parti som säger att valet är en folkomröstning om välfärden räcker det sannolikt inte att säga nej till de borgerligas skattesänkningar. Väljarna vill nog höra S och Stefan Löfven konkret tala om hur det ska gå till.

Kanske det vore värt att göra som i valrörelsen 1994. Då lade Ingvar Carlsson och Göran Persson fram ett valmanifest med en konkret budgetbilaga. Vill S-ledningen toppa det med något nytt och omskakande kan man lansera något i stil med maxtaxan på dagis i valrörelsen 1998.
Det ska bli spännande att se om det finns någon kreativitet kvar i kanslihuset Rosenbad och i partihögkvarteret på Sveavägen 68 de kommande veckorna. Om inte kommer S att gå mot ännu ett historiskt nederlag och en usel förhandlingsposition efter valet.

Anders Jonsson har lång erfarenhet av att bevaka politik och ekonomi.och har tidigare bland annat varit inrikeschef på SR Ekot. 

Inlägget Hög tid för S att tala klarspråk om välfärden dök först upp på Dagens Arena.

Så kan kvinnor bekämpa militarismens tankefälla

Dagens Arena -

Kampen mot militarism och upprustning kräver att Sverige undertecknar kärnvapenkonventionen och säger nej till Nato, skriver tre representanter för S-kvinnor i Skåne. 

Kvinnor har kämpat länge med fredsfrågorna. Vi får inte glömma vår historia, vad vi har stått upp för och vilka beslut som har fattats för att orka fortsätta vårt arbete framåt i tiden.

Vi vill med det Socialdemokratiska kvinnoförbundets historiskt långa kamp för fredsfrågorna att Sverige med sin feministiska utrikespolitik undertecknar kärnvapenkonventionen i FN. Det är också viktigt att vi i vårt freds- och jämställdhetsarbete i fortsättningen säger nej till Nato. Vi vill också med en socialistisk valseger att man fortsatt driver på det viktiga arbetet nationellt och internationellt med att få in fler kvinnor i fredsprocesser.

Vi har en stor kvinnlig förebild inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet– vår före detta förbundsordförande och FN ambassadör  Inga Thorsson, som tillsammans med andra arbetade väldigt intensivt med fredsfrågorna under drygt ett halvsekel. Tidigt gick hon med i  internationella kvinnoförbundet för fred och frihet – IKFF. Under hennes tid som förbundsordförande för S – kvinnor vann kvinnoförbundet sin kamp mot svenska kärnvapen.

Militarism är ett sätt att tänka. Ett tankesätt där våld och vapen står som verkliga problem och konfliktlösare i en värld fylld av hot och fiender. Militarismen får fortfarande näring och växer stadigt till en energislukande massa i världen.

Människor svälter, dör och lever i förtryck vilket bland annat leder till osäkra, dödsbringande flyktvägar för att få möjlighet till att leva i ett tryggare samhälle. Det finns i människans grund – överlevnad – att få leva i trygghet och säkerhet, att få utvecklas som individ, att ha en roll i samhället, att ha en betydelse.

Under åren 2000-2015 innehöll endast 27 procent av fredsavtalen en referens till kvinnor.

Vi behöver gå från militarism och upprustning till en mer levande fredskultur där våra skattepengar går till mer fredsfrämjande insatser som konfliktförebyggande arbete, där fler kvinnor får medverka och fatta beslut.

Kvinnor blir ofta måltavlori konflikter på ett annat sätt än män och ses många gånger som offer vilket innebär att kvinnors deltagande osynliggörs. Vi behöver en jämnare könsfördelning inom medling och fredsförhandling.

Under åren 2000-2015 innehöll endast 27 procent av fredsavtalen en referens till kvinnor. Med kvinnor vid förhandlingsbordet finns det en större benägenhet till att kvinnors rättigheter och ett genusperspektiv inkluderas. Avtalen får bättre förutsättningar för att bli hållbara.

Sveriges regering och främst vår utrikesminister Margot Wallström har prioriterat genomförandet av agendan för kvinnors fred och säkerhet i FN:s säkerhetsråd. Många av de beslut som har fattats sedan Sverige tog plats i rådet har handlat om jämställdhet, kvinnors deltagande eller genomförande av agendan för kvinnors fred och säkerhet.

Med Sverige som ordförandei rådet antogs bland annat en resolution om Centralafrikanska Republiken som slår fast att sexuellt och könsbaserat våld kan utgöra grund för sanktioner.

Med internationell fred och solidaritet som ledord fortsätter vi nu vårt livsavgörande arbete mot militarism och upprustning för en värld där jämställdhet och jämlikhet får råda.

Vi vill vara med i bygget av trygga och säkra samhällen där varje individ har rätt att leva och utvecklas utifrån den människa hen föds till. En feministisk utrikespolitik där humankapitalet står främst i ledet. Därför tar vi den feministiska kampen tillsammans!

Elin Gustafsson är ordförande S-kvinnor i Skåne

Madeleine Göransson är internationellt ansvarig S-kvinnor i Skånes distriktsstyrelse

Ann-Sofie Adermark är ledamot i S-kvinnor i Skånes distriktsstyrelse

Inlägget Så kan kvinnor bekämpa militarismens tankefälla dök först upp på Dagens Arena.

Rapport: Besök på vårdcentraler ökar mest i fattiga områden

Dagens Arena -

En rapport från tankesmedjan Timbro visar att besöken på vårdcentraler är fler och har ökat mer i de fattigaste områden jämfört med de rikaste. Men Dag Larsson, landstingsråd för Socialdemokraterna i Stockholm anser att fel drivkrafter ligger bakom besöken i utsatta områden.

Tankesmedjan  Timbro har studerat vårdvalen i Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen samt Region Skåne, och gjort en uppdelning mellan områden på en skala över hur vårdcentralerna i regionerna kan viktas enligt ett socioekonomiskt mått.

* Resultaten visar att socioekonomiskt mer utsatta vårdcentraler har 15-20 procent fler besök per listad patient än vårdcentraler med mer välbeställda patientgrupper har.

* I alla tre regionerna och landstingen har de 25 »fattigaste« vårdcentralerna ökat sina patientbesök sedan vårdvalet infördes, medan de 25 »rikaste« vårdcentralernas patientbesök har minskat.

Enligt Timbro motbevisar de här siffrorna argumentet att vårdvalet skulle förstärka ojämlikhet, och gynna överkonsumtion av vård av välbeställda och relativt friska människor.

»Slutsatsen är att vårdvalet inte missgynnat, utan istället gynnat socioekonomiskt svaga grupper om vi granskar antalet besök per listad.« skriver Timbro i rapporten.

Men Dag Larsson (S), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting ser saken annorlunda. Han menar att många besök kan tyda på att vårdcentralerna anpassar sig till en verklighet där man räknar »pinnar«, alltså besök, för att få högre ersättning, vilket kan leda till onödigt många, men korta läkarbesök för en och samma patient.

– Det som skedde när Filippa Reinfeldt införde vårdval var att flera vårdcentraler i utsatta områden var tvungna att skära ned hårt. Vissa förlorade en tredjedel av sin finansiering. Enda räddningen för att klara ekonomin för vårdcentralerna i Rinkeby och Rågsved var att genomföra många och korta besök, och det är inget bra sätt att bedriva vård tycker jag, säger Dag Larsson.

Enligt David Åhlén, politiskt sakkunnig hos Socialdemokraterna i landstinget, är många av vårdcentralerna i de mest utsatta områdena i Stockholms län mindre aktörer, medan merparten av privatdriven primärvård generellt i landstinget tillhör någon större koncern, såsom Aleris eller Capio. Att vara ett litet företag ökar den ekonomiska utsattheten, menar han.

Samtidigt visar en sammanställning som Socialdemokraterna i Stockholm har gjort att 9 av de 10 mest socioekonomiskt utsatta områdena i Stockholm har fått en bättre tillgänglighet till primärvård sedan vårdvalet infördes. Bara Botkyrka sticker ut i avsaknad av en vårdcentral.

– Det som är positivt med vårdvalet är att det inte är etableringen av vårdcentralerna som är problem; det finns ganska bra spridning på vårdcentraler, säger Dag Larsson.

Från 2016 ändrades ersättningssystemet inom vårdvalet något, efter att de rödgröna partierna och Liberalerna ställt sig bakom en ändring. Nu väger socioekonomiska faktorer tyngre i fördelningen av ersättning till olika vårdcentraler, men fortfarande baseras 50 procent av ersättningen på antal besök, vilket Socialdemokraterna tycker är en alldeles för stor andel.

Än så länge tycks inte förändringen i ersättningsmodell har haft någon tydlig påverkan på etablering av nya vårdcentralen.

I Västra Götalandsregionen, som har haft vårdval inom primärvården sedan 2009, är ersättningssystemet helt annorlunda uppbyggt. Där spelar antal besök i princip ingen roll, utan 85 procent av ersättningen fördelas utefter vårdtyngd på de listade patienterna

– Man kan väl säga att bilden i rapporten bekräftar ganska väl det vi själva ser; med vårt vårdval fick vi betydligt fler besök i de socioekonomiskt utsatta områdena, och många nyetableringar i samma områden. Så det är en positiv utveckling i stort sett, säger Jonas Andersson (L), ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen.

I Västra Götalandsregionen ökade antalet besök på de 25 vårdcentralerna i mest utsatta områden med 8 procent 2010-2016, att jämföra med att besöken sjönk med 9 procent i de 25 mest välbeställda områdena. Under 2016-2017 sjönk besöken kraftigt bland de socioekonomiskt utsatta grupperna, så att besöksfrekvensen i slutet av mätperioden knappt skiljer sig åt mellan olika mätgrupperna.

Jonas Andersson ser en klar koppling mellan det ökade antalet besök och en bättre tillgänglighet, i vissa fall genom att det startats en vårdcentral i områden där ingen fanns tidigare som exempelvis Bergsjön. Jonas Anderssons analys är att den ökningen i antal primärvårdsbesök i socioekonomiskt utsatta områden är helt kopplad till att befolkningen där är sjukare.

– Tyvärr har vi fortfarande mer underkonsumtion än överkonsumtion av vård. Det kan hänga på individen som inte söker vård eller på vårdcentralen som inte ger tider, säger Jonas Andersson.

Varför besöken gick ned det senaste året i mätningen har han ingen förklaring till.

Inlägget Rapport: Besök på vårdcentraler ökar mest i fattiga områden dök först upp på Dagens Arena.

Stoppa klappjakten på välfärden

Dagens Arena -

Värna vår välfärdsmodell. Om mindre än en månad kan den börja nedmonteras, skriver representanter för Burträsk S-förening.

Klappjakt på välfärden är titeln på en bok som skrevs 1994 av professorn i sociologi Joachim Israel. Han reagerade starkt emot att trots att det fanns pengar i samhället ledde den borgerliga regeringens politik till den värsta ekonomiska krisen sedan 1929.

Helt i onödan, eftersom Sverige var väl rustat att stå emot den internationella kris som hade blossat upp i början av 1990-talet.

Samma sak kan hända inom de närmaste åren om alliansen och SD får sänka skatterna och urholka det välfärdssystem som det tagit
decennier att bygga upp.

Sverige fick länge föra en självständig ekonomisk politik som
underlättade framväxten av en välfärdsstat. Det väckte beundran i hela
världen att vi kunde leva upp till full sysselsättning och att
medborgarna på så sätt fick inkomsttrygghet.

Men redan  i 1980-talets inledning började systemskiftet och urholkningen av välfärdsstaten: De fem faktorer som startade systemskiftet var:

  • Devalveringen 1982,
  • Avskaffandet av kreditregleringarna,
  • Avskaffandet av valutaregleringen,
  • Skattereformen
  • Och kronans anknytning till ecun (valutaenhet inom EU som infördes 1979)

Det var på den här tiden inte en borgerlig regering utan en socialdemokratisk som genomförde förändringarna. Som
ursäkt för den förda politiken anfördes att »vi har levt över våra tillgångar«, vilket inte var sant.

I början av 1990-talet gav Anders Borg, fd moderat finansminister i i alliansregeringen, ut en bok med titeln Generell välfärdspolitik –Bara magiska ord. I boken gick han till attack mot den generella välfärdsmodellen.

Den känsla av otrygghet som har spridit sig i samhället är i själva verket efterdyningar av de åtta åren med Reinfeldt.

Året efter gav Fredrik Reinfeldt, då endast 28 år gammal, ut boken Det sovande folket. Där föreslog han ett totalt avskaffande av den svenska modellen genom nedmontering av den offentliga sektorn, avskaffande av arbetsrätt, privatiseringar och enorma skattesänkningar. Motivet för att genomföra dessa förändringar i samhället var att folket hade blivit förslöade och passiviserade av välfärdsstaten.

Tio år senare börjar Reinfeldt den resa som skall sluta med valseger 2006. Innan valet väljer han att spela med och låtsas vara en »ny moderat«  som inte tänkte göra några ingrepp i vare sig arbetsrätt eller något annat som skulle kunna försämra den svenska välfärdsmodellen.

Men så snart valdagen är över så börjar en annan resa som slutar i ökande klyftor i samhället, skolor som inte håller måttet och en alltmer privatiserad välfärd där de svagaste grupperna blir förlorare sist men inte minst en raserad facklig rörelse.

Idag frågar sig svenska folket varför skattepengarna inte räcker till en rimlig välfärd för alla. Efter åtta år med Reinfeldt fick den socialdemokratiska regeringen ta över spillrorna efter en
krackelerad välfärdsstat.

Ökad arbetslöshet, stigande fattigdom och växande klyftor var den verklighet som man fick ta itu med. Den känsla av otrygghet som har spridit sig i samhället är i själva verket efterdyningar av de åtta åren med Reinfeldt.

Det som tidigare var medborgerliga rättigheter har förvandlats till varor på en marknad. Att vrida klockan tillbaka visar sig vara svårt.
Skulden för allt ont hamnar då på den nuvarande regeringen som fått ärva allt som blev eftersatt under åtta år.
Sambandet mellan låga skatter och ett otryggt samhälle är solklart.
Förenta Nationerna, IMF och Världsbanken är numera överens om den roll
som sociala trygghetssystem spelar för en positiv samhällsutveckling.
Det gäller alla länder – även vårt land. Vill vi ha den utvecklingen eller vill vi starta en baklängesrevolution där vi raserar det vi byggt upp?
Istället för att svartmåla den välfärdsstat som vi mödosamt byggt upp, som SD gör, borde vi istället göra som omvärlden gör – hylla den och se den som en förebild.
En röst på Alliansen och Sverigedemokraterna kan bli det definitiva slutet på välfärdsstaten Sverige!
Maj-Britt Widmark är socialdemokratisk debattör och suppleant och Hans-Erik Persson är ordförande i Burträsk S-förening, 

 

Inlägget Stoppa klappjakten på välfärden dök först upp på Dagens Arena.

C vill lägga minst pengar på integration i alliansen

Dagens Arena -

Centerpartiet vill ha en förhållandevis generös asylmottagning, men samtidigt minska kostnaderna för integration rejält.

Under åren 2018-2020 vill Centerpartiet minska migrationskostnaderna med 2,4 miljarder jämfört med regeringens budget, visar en granskning av partiernas budgetmotioner som SvD har gjort. Det innebär att enbart Sverigedemokraterna spenderar mindre på migration och integration än Centerpartiet.

Ett generöst asylmottagande ska enligt C:s modell kombineras med begränsad tillgång till välfärd för flyktingar. Etableringskostnaden för nyanlända ska delvis bäras av de nyanlända själva i form av lån.

–  För oss är det viktigare att människor får möjlighet att söka asyl och få sin sak prövad än att från dag ett få rätt till alla välfärdsförmåner. Vi tycker att det är rimligt att man får kvalificera sig in i föräldraförsäkringen och pensionssystemet till exempel, precis som personer som är födda här, säger säger partiledaren Annie Lööf till SvD om partiets integrationspolitik.

Moderaterna vill skära i kostnader för  migration och integration med 2,3 miljarder, Kristdemokraterna vill skära ned 1,4 miljarder kronor medan Liberalerna vill satsa 50 miljoner kronor mer än regeringen 2018-2020, enligt SvD:s sammanställning.

Sverigedemokraterna vill skära kostnaderna med 63 miljarder kronor under samma period.

Inlägget C vill lägga minst pengar på integration i alliansen dök först upp på Dagens Arena.

Vart tog den gröna Centerrösten vägen?

Dagens Arena -

Centerpartiet är numera ett borgerligt liberalt parti. Jag kan sörja att partiet så totalt övergivit alla tankar på jämlikhet och ekohumanism, skriver Per Sundgren.

På hundra år har Centerpartiet förvandlats från ett intresseparti för bönder till ett borgerligt liberalt parti. Under den resan utgör perioden från 1970-tal till 1990-tal ett mellanläge, då centern försökte finna en ideologisk plattform mellan blocken genom att lyfta fram jämlikhet och ekohumanism.

Ett alternativ till de tre klassiska ideologierna. Detta alternativ överges dock ganska snart och 2013 lämnar Centerpartiet alla försök att placera sig mellan de politiska blocken.

Partiet är nu ett uttalat liberalt parti. Vart tog den gröna rösten vägen?

Centern argumenterar idag frenetiskt mot att flygresor ska beskattas och har nu senast kommit med ett initiativ som ska minska utsläppen av koldioxid genom en helt ny och oprövad teknik, som ska resultera i minusutsläpp. Koldioxiden ska fångas upp och transporteras för lagring antingen i bergrum eller under havsbotten. För att pröva denna teknik vill Centern nu avsätta 3,4 miljarder under åtta år.

Jag återvänder till Annie Lööfs självbiografi  Sanningens ögonblick (2018) och det slår mig hur lite i den som handlar om miljö och klimat, åtta sidor i en bok på trehundra sidor. Men ok, även på åtta sidor kan något intressant sägas.

Miljöfrågorna är »ödesfrågor« säger Lööf, men inte »ödesmättade«. Lite obegripligt tycker jag, men läser vidare, och förklaringen kommer. Det finns lösningar och därför ingen anledning att »gräva ner sig i tankar om att vi går mot världens undergång.«

Vi måste »hitta de där innovationerna som gör att vi kan leva klimatsmart.« Det är »de tekniska landvinningarna« som kommer att lösa problemet med klimathotet.

Annie Lööfs optimism liknar allt mer ett slags modern voodoo.

Annie Lööf är »obotlig optimist när det kommer till teknik och miljöinnovationer.« Ja denna optimism liknar allt mer ett slags modern voodoo. »Vi måste tro på vår egen förmåga, på företagens förmåga.« Framför allt ska vi ständigt framåt, aldrig bakåt. Det handlar inte om att »kliva upp på någon gammal och vinglig häst och vagn, utan snarare om att ta plats på ett modernt högteknologiskt tåg«.

Eller som det uttrycks i det valmanifest som publicerades i DN för någon vecka sedan: ”Men klimatet räddas inte genom att stoppa tillväxten och blicka bakåt. Det är genom att tro på grön tillväxt som vi kan klara klimatomställningen.»

Det är marknaden och tekniken som kommer att stå för lösningarna.

Det som Centern och även andra partier är uppenbart rädda för är att oroa väljarna genom att antyda att de skulle behöva göra förändringar i sitt sätt att leva, att de inte skulle kunna fortsätta att konsumera minst i samma takt som tidigare. Vi ska inte av hänsyn till miljön behöva ta på oss »tagelskjortan«som Lööf uttrycker det i sin självbiografi. Kan det vara skatten på flygresor som hon tänker på?

Annie Lööf och Centerpartietsäger förstås också saker som är vettiga. Sverige ska driva på, globala klimatavtal behövs och utsläpp ska beskattas.

Absolut, men jag kan ändå sörja att Centerpartiet så totalt övergivit alla tankar på att utveckla en ekohumanism och istället anslutit sig till en liberalism som tror att marknaden och tekniken är lösningen på alla problem.

Per Sundgren är idéhistoriker och tidigare kulturborgarråd (V)

Inlägget Vart tog den gröna Centerrösten vägen? dök först upp på Dagens Arena.

Skattesänkarlobbyn löser inte samhällsproblemen

Dagens Arena -

Marknaden kommer aldrig att fixa den nödvändiga klimatomställningen. För det krävs resurser – och politik. Inte skatterabatter för de förmögnaste.

Det är motvind för nyliberalismen under nådens år 2018. Drömmen om den slimmade staten och marknadens överhöghet grusades möjligen redan under med finanskrisen 2008. Den otyglade kapitalismen mötte motstånd. Samtidigt gör det nationalkonservativa klimatet inför det svenska riksdagsvalet att nyliberalismens paradfrågor trängts undan.

Kluvenheten märks inte minst inom det gamla högerpartiet. När moderatledaren Ulf Kristersson tidigare i år intervjuas om marginalskatterna för de högsta inkomsterna vågar han inte lova någon större reform. Samtidigt deklarerar han: »marginalskatten måste ned och allt över 50 procent kommer vara ett problem«. Kristersson kallar skatterna ”konfiskatoriska”

Den nyliberala grenen av svensk höger trummar ivrigt in lågskattesamhällets lov. I rapporten 50 frihetsreformer som Sverige behöver,  publicerad av näringslivets tankesmedja Timbro, är kravet om sänkta skatter för de förmögnaste ett av nyckelförslagen:

»Förmodligen är marginalskatterna så höga att en skattesänkning skulle leda till ökade skatteintäkter, eftersom lägre skatt sporrar människor att arbeta mer och tjäna mer pengar. Därför förespråkar vi ett avskaffande av inte bara värnskatten utan av hela den statliga inkomstskatten.«

Tankefiguren är lika gammal som falsk. Sänks skatten för de med allra högst inkomster kommer hela ekonomin – som under ett trollspö – växa exponentiellt och statens inkomster öka.

Sänkta marginalskatter för höginkomsttagare får inte ekonomin att växa.

Häromdagen hakade tidigare moderatledaren Carl Bildt på Timbrotåget via Twitter. ”Sänkt marginalskatt är en viktig framtidsfråga” för att ”det måste löna sig att arbeta”. Till sitt stöd länkar Bildt till statistik som visar att Sverige beskattar de som tjänar dubbelt så mycket som genomsnittet högst bland OECD-länderna.

Problemet för Bildt, Kristersson och högern i stort är att argumentationen saknar stöd i verkligheten. Sänkta marginalskatter för höginkomsttagare får inte ekonomin att växa, enligt forskarna. Snarare tvärtom. Från fyrtio- till sextiotalet hade USA en högsta marginalskatt om 90 procent – och rekordhög tillväxt. Samma mönster finns i Europa.

För den som lyssnar till högerns retorik är det lätt att få intrycket att Sverige straffbeskattar befolkningen till armod. I själva verket är det bara 0,7 procent av befolkningen som omfattas av en skattesats på över 50 procent.

Fixeringen vid skattesatserna för de förmögnaste handlar i stället om något annat. Moderaterna är helt enkelt ett parti som finansieras och backas upp av mäktiga ekonomiska intressen. Annorlunda uttryckt: partiets politik speglar maktstrukturen i samhället.

Politik handlar om ideologi – och om synen på hur vi ska organisera samhället. Skatter är ett lysande verktyg för att kompensera för det mest orättvisa en människa kan drabbas av – att födas. Varken du eller jag har ju valt vilken familj, vilka ekonomiska resurser eller vilka nätverk vi föds in i.

Ett progressivt samhälle ser det därför som sin viktigaste uppgift att omfördela resurser för att skapa jämlika villkor.

Så medan högern skriker sig hes om bolsjevikiska skattenivåer – och dammar av utdömda idéer – gör vi andra bäst i att fokusera på verkliga samhällsproblem.

Sommarens bränder och dystopiska värmebölja berättar något viktigt. Marknaden kommer aldrig att fixa den nödvändiga klimatomställningen. För det krävs resurser – och politik. Inte skatterabatter för de förmögnaste.

Kanske är det just där vi ska börja. Fundera över om det inte är dags att återinföra förmögenhetsskatten, som regeringen Reinfeldt avskaffade 2007. Eller göra fastighetsskatten progressiv och rättvis mellan boendeformer. Och snickra på en lyxskatt som gör miljöskadlig överflödskonsumtion dyrare och styr om resurser till gemensamma behov.

I slutändan är det just där vi finner politikens viktigaste konfliktlinje – allmänintresse mot särintresse.

Inlägget Skattesänkarlobbyn löser inte samhällsproblemen dök först upp på Dagens Arena.

SD:s kvinnoförbund driver inga frågor

Dagens Arena -

Sverigedemokraternas kvinnoförbund SD-kvinnor bemöter rapporten som målar ut dem som antifeminister. »Jag känner igen bilden av att vår politik förvrängs« säger Carina Ståhl Herrstedt, SD-kvinnor, som samtidigt representerar ett kvinnoförbund som inte driver några politiska frågor. 

Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius har i en rapport granskat SD:s jämställdhetspolitik. Det hon kommer fram till är att Sverigedemokraterna är »ett konservativt högerparti som hellre stödjer näringslivet än den offentliga sektorn, och vars ideal är den klassiska kärnfamiljen och de traditionella könsrollerna.«

SD-kvinnors representant Carina Ståhl Herrstedt känner inte igen bilden.

– Jag känner igen bilden av att vår politik förvrängs i debatten och i media, men jag känner inte igen bilden när jag tittar på verkligheten, säger hon.

Enligt Carina Ståhl Herrstedt driver partiet en politik som ska passa både män och kvinnor, där det egna valet är viktigt, och hon tar partiets arbete för att höja garantipensionen och höjda löner inom vårdsektorn som två exempel.

– Bland garantipensionärerna och inom vården är det många kvinnor. Vi satsar 11 miljarder på pensionärerna och att de ska få en bättre levnadsstandard och det tycker jag är en viktig jämställdhetsreform. Bara för att vi inte specificerar vår jämställdhetspolitik så har vi ju med den på alla områden. Det finns med underförstått i många av våra förslag och reformer.

Söker man på Sverigedemokraternas hemsida för att läsa om deras jämställdhetspolitik möts man av meddelandet att sidan inte kan hittas.

 

SD-kvinnor och Carina Ståhl Herrstedt kallar sig inte för feminister och förbundet driver heller inga politiska frågor utåt. Carina Ståhl Herrstedt menar att förbundet inte är ett kvinnoförbund som andra partiers, utan agerar mer som ett utbildningsorgan för kvinnor inom partiet. Så att fler kvinnor känner sig säkra och kompetenta nog att vilja och kunna ta sig an förtroendeposter ute i landet.

Påverkningsarbetet pågår internt.

– Vi kvinnor kan ha behövt pusha för vissa saker, och till exempel säga att så här tycker inte vi att vi inom partiet ska formulera oss för att som kvinna kan man uppfatta det si eller så, vi har fått göra den typen av justeringar. Eftersom det har varit män som skrivit alla texter och all politik tidigare så har det också skrivits och formulerats på ett sådant sätt att det har attraherat fler män än kvinnor. Men där tycker jag att vi har fått till en förändring och en förbättring. Vi syns med fler kvinnor utåt och vi formulerar oss på ett sätt som attraherar den breda publiken.

Rapporten Antifeministerna – Sverigedemokraterna och jämställdheten lyfter ett par förslag som Sverigedemokraterna lagt fram, eller röstat emot.

Bland annat handlar det om nej till kvotering, frivillig sambeskattning och nej till pappamånader.

Läs mer: SD växer bland kvinnor – trots kvinnofientlig politik

Carina Ståhl Herrstedt ser att det kan vara problematiskt att som kvinna få komma in i bolagsstyrelser som tidigare bara bestått av män, även om den kvinnan har kompetens, och tycker att det måste man komma åt och göra någonting åt. Men partiet säger nej till kvotering. Det är kompetensen – den ska bestämma.

Men resulterar inte resonemanget i att verkligheten som den ser ut nu, med exempelvis få kvinnliga styrelseledamöter, beror på att det inte finns tillräckligt kompetenta kvinnor?  

– Någonstans måste man se över det, det är lätt att säga att det är färre kvinnor. Men samtidigt finns det ingen som har tittat på om kvinnorna vill sitta i bolagsstyrelser? Jag har inte sett någon rapport kring hur många män kontra kvinnor som har en ambition att sitta i bolagsstyrelser. Det är kanske så att männen i större utsträckning vill, det vet inte jag.

Den frivilliga sambeskattningen är inte en fråga som Sverigedemokraterna driver, men Carina Ståhl Herrstedt säger att hon tycker förslaget är intressant. Framförallt om det hade hjälpt en ekonomisk utjämning så att valet av vilken förälder som stannar hemma inte hade spelat någon ekonomisk roll.

– Vår målsättning är att familjen ska kunna välja själv, därför säger vi nej till fasta pappamånader. Sedan är det såklart önskvärt att barnet har tillgång till båda sina föräldrar, sedan är det också önskvärt, och där tycker jag arbetet och fokuset bör ligga, att oavsett om det är mamman eller pappan som stannar hemma så ska det inte påverka ekonomiskt.

SD-kvinnor tycker att det måste vara helt okej att män och kvinnor gör olika val, men ser samtidigt att män och kvinnor i dag inte alltid har samma möjligheter.

– Det är det vi vill, män och kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter. Men män och kvinnor är också olika och vi måste få göra de val som vi vill. Sedan har du rätt i att vårt parti inte gör så många riktade insatser på det sättet, men vi vill till exempel se höjda löner inom vårdsektorn och då är det flest kvinnor som jobbar där, men vi jobbar ändå på bred front. Samtidigt som det är en bred satsning på hela den offentliga sektorn så blir det ändå, indirekt, en satsning på kvinnor. Låga löner, låga pensioner, det finns sätt att komma åt det, genom att höja pensioner och löner. Är det så att kvinnor väljer att vara hemma och har lite lägre lön, så ska vi ju inte tvinga männen att vara hemma istället. Vi ska se till att kvinnorna får bättre lön.

Just när allas löner höjs så kommer man väl inte riktigt åt problemet att kvinnor har lägre lön än män just på grund av att de är kvinnor? 

– Det ska vara lika lön för samma arbete. Samtidigt måste man titta på vilken utbildning och erfarenhet folk har, även om de utför samma arbete.

Medlingsinstitutet tar fram siffror på hur stor löneskillnaden är mellan män och kvinnor i Sverige är. 4,3 procents skillnad kunde 2017 inte förklaras på något annat sätt än genom just kön. Alltså den procentsats som inte kan förklaras när hänsyn tas till att kvinnor och män har olika utbildningsnivå, olika arbetstid, ålder och generellt jobbar inom olika yrken och sektorer.

Läs mer: SD växer bland kvinnor – trots kvinnofientlig politik

Inlägget SD:s kvinnoförbund driver inga frågor dök först upp på Dagens Arena.

3:12: Företagarna skyller mansdominans på vinstdebatten

Dagens Arena -

Att gynnsamma lättnader för fåmansföretag mest berikat män, samtidigt som kvinnor ligger still på 25 procent av delägarskapet, är ingen anledning till särskilda insatser, enligt Företagarna och Svenskt Näringsliv.

Dagens Arena skrev igår om en ny kartläggning från Skatteverket som visar att 3:12-reglerna för fåmansföretag, som gjort det enklare och mer gynnsamt att göra utdelningar, inte ökat jämställdheten inom de här företagen alls under perioden 2006-2015.

Kvinnor står för enbart en fjärdedel av delägarskapet i fåmansföretag, och kvinnliga delägare stod bara för 19 procent av de totalt 144 miljarder kronor som fåmansföretagare tog ut i lön och utdelningar 2015.

Organisationen Företagarna tycker att den ojämställdhet som granskningen visar är »problematisk« men samhällspolitiske chefen Patrik Nilsson ser samtidigt flera förklaringar till att det ser ut som det gör.

– Vi har ju haft en konstant trend där fler kvinnor blir företagare, med en viss dipp under senaste fyra åren vilket jag skulle våga säga beror på att de branscher där kvinnor dominerar – alltså Rut- och välfärd – har haft en osäker politisk situation, säger Patrik Nilsson och syftar på olika förslag om vinstbegräsning i välfärd, och att begränsa Rut-avdraget.

Dessutom tror han att det faktum att kvinnor gör lägre utdelningar kan höra ihop med att de verkar i nyare branscher där man oftare tar ut lön, och därför har de mer sällan hunnit etablera ett stabilt företag.

Företagande handlar om risktagande, menar Patrik Nilsson, och för att få ökad jämställdhet krävs reformer som gör det tryggare att vara företagare generellt – inte åtgärder speciellt riktade mot kvinnor.

– Om vi ska få fler tjejer att starta företag måste vi kanske se över socialförsäkringssystemet och sjuklön för egenföretagare som regeringen gör nu, säger Patrik Nilsson.

Att 3-12-företag ofta har relativt låg omsättning och inte genererar så mycket tillväxt och arbetstillfällen är en bild Patrik Nilsson delvis delar, men han menar att man kan tolka det på olika sätt.

– Det beror på om man vill ha ett samhälle där man vill att folk ska kunna förverkliga sig själva och tjäna pengar på sin hobby, eller om man ser det ur ett samhällsperspektiv och huruvida det är lönsamt, och det är det kanske inte i så fall, säger han.

När det gäller regeringens tillbakadragna förslag, säger Patrik Nilsson att det mest negativa med förslaget var att det ökade osäkerheten kring hur mycket skatt man som företagare skulle behöva betala på grund av komplicerade beräkningsmetoder. Att regeringen också ville höja den lägsta skattebasen vid utdelningar från 20 till 25 procent var mindre allvarligt, tycker Företagarna, men samtidigt vill organisationen helst ha både enklare regler och bibehållen skattenivå.

– Vi är väldigt glada att skattesatsen ligger på den nivå det gör. Det kräver väldigt mycket tid och kunskap att hantera regelsystemet som är väldigt krångligt. Det är ett hinder för att gå över och våga pröva fåmansföretagande, säger Patrik Nilsson.

Även Svenskt Näringsliv pekar ut regeringen och förslag om vinstbegräsning som en förklaring till kvinnors bristande företagande.

»Fördelningen av utdelningarna är en konsekvens av ägarandelar och förhoppningsvis blir ägandet mer jämställt framöver. Det är i detta sammanhang beklagligt att regeringen motarbetar företagande i sektorer där allt fler kvinnor väljer att bli företagare« skriver Johan Fall, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv i en skriftlig kommentar.

Centerpartiet påpekar i sin kommentar till Skatteverkets rapport att andelen kvinnliga företagare steg under alliansregeringen, men sjönk under den rödgröna regeringen.

–  Att fåmansföretagen utmärker sig som en företagsform där kvinnor inte ökat sin andel av ägandet är förstås problematiskt. För att komma tillrätta med det måste vi bland annat öka kvinnors företagande till fler branscher och fortsätta stärka förutsättningarna för företagande inom tjänstebranscher, eftersom vi vet att det är branscher där kvinnor oftare driver företag, säger Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson på Centerpartiet.

– Ett tredubblat tak i RUT är ett konkret exempel på en nödvändig reform. Att utöka inslaget av ungt företagande i skolan är också ett sätt att öka intresset bland unga kvinnor att starta företag. Ett vinstförbud inom välfärdssektorn däremot vore förödande för kvinnors företagande, oavsett storlek på företaget, säger Helena Lindahl.

Inlägget 3:12: Företagarna skyller mansdominans på vinstdebatten dök först upp på Dagens Arena.

SD växer bland kvinnor – trots obefintlig jämställdhetspolitik

Dagens Arena -

Sverigedemokraternas jämställdhetspolitik granskas i ny rapport, samtidigt som partiets stöd från kvinnor ökar. Om Sverigedemokraterna lyckas locka kvinnorna i höstens val blir de största parti. 

Sverigedemokraterna är i dag största parti bland Sveriges män. Var fjärde man, 26 procent, tros rösta på partiet i höst. Bland kvinnor är samma siffra 13 procent.

SD-ledningen flaggade redan 2008 om att man var medveten om att kvinnor i mindre utsträckning röstar på partiet och även om andelen kvinnor med positiv uppfattning om SD har ökat, så har partiet fortsatt en procentuellt låg andel kvinnliga sympatisörer, både till väljare och till medlemmar sett.

Partiet jobbar nu aktivt för att få upp just andelen kvinnor, inte minst från LO-kollektivet. Enligt Anna-Lena Lodenius, journalist och författare, som har skrivit rapporten Antifeministerna – Sverigedemokraterna och jämställdheten, har SD två angreppssätt att locka kvinnor till partiet.

– Genom att generellt förbättra partiets rykte kan fler kvinnor tänkas rösta på dem, då kvinnor är mer känsliga för att göra något som väcker omgivningens ogillande, men sedan satsar de också på frågor i höstens val som de tror kan engagera kvinnliga väljare så som välfärd och hälso- och sjukvård. Men när jag granskar partiets förslag närmare visar sig förslagen vara ofinansierade, ogenomförbara eller motsägelsefulla.

Anna-Lena Lodenius förstår varför Sverigedemokraterna väljer att fokusera på kvinnor i allmänhet och arbetarkvinnor i synnerhet.

Kvinnor har i större utsträckning närmat sig männen åsiktsmässigt i frågor som rör migration och invandring. En utveckling som återspeglas i kvinnors stöd för Sverigedemokraternas politik.

Bland just kvinnliga LO-medlemmar hade SD i maj 2018 ett stöd på 19,6 procent, att jämföra med ett 14,9 procentigt stöd ynka sex månader tidigare.

Samtidigt tror inte Anna-Lena Lodenius att det är speciellt många som vet hur Sverigedemokraternas jämställdhetspolitik ser ut.

Partiet har lagt förslag på att utökat vårdnadsbidrag, skrota pappamånaderna, sänka gränsen för abort, frivillig sambeskattning och nej till kvotering.

Läs mer: SD:s kvinnoförbund driver inga frågor

Vårdbidraget, som är en ersättning för att en förälder ska kunna stanna hemma längre med sina barn, nyttjades tills dess att det försvann 2016 framförallt av välbärgade familjer där en part hade råd att försörja den andre. Men på senare år har det även uppmärksammats att vårdnadsbidraget hämmade nyanlända kvinnors inträde på arbetsmarknaden.

Sambeskattningen försvann 1971 och innebar att gifta pars inkomster beskattades tillsammans, vilket bidrog till att det skattemässigt ofta blev mer fördelaktigt att en partner antingen inte hade någon, eller låg, inkomst.  Konsekvensen blev att kvinnor stannade hemma.

Efter att särbeskattning infördes ökade kvinnors deltagande snabbt på arbetsmarknaden, vilket gett svenska kvinnor ett närmast unikt ekonomiskt oberoende och en betydligt bättre pension än de annars hade haft.

Sverigedemokraterna har även i de två senaste valrörelserna fokuserat på välfärd- och vårdfrågor. Men Lodenius granskning visar att att SD inte har ekonomisk täckning för sina förslag.

– Förslagen som sådana är det inget fel på, det är frågor som många andra partier och fackförbund driver eller har drivit. Men deras budget går inte ihop. Bland annat minskar de anslagen till kommunerna och landstingen, hur ska det skapa »fler händer i vården«?

Dagens Arena har sökt SD-kvinnor för en kommentar

Läs här: SD:s kvinnoförbund driver inga frågor

Inlägget SD växer bland kvinnor – trots obefintlig jämställdhetspolitik dök först upp på Dagens Arena.

Åkesson vill ha kvinnorna tillbaks i köket

Dagens Arena -

Med retorik om välfärd vill SD locka kvinnliga väljare – men med sin politik vill de ha kvinnorna tillbaks till det ojämställda 1950-talet.

Visste du att Sverigedemokraterna vill återinföra sambeskattningen, vars avskaffande 1971 brukar räknas som vår tids största jämställdhetsreform?

Nej, jag trodde väl inte det. Diskussionen om jämställdhet ligger på is i Sverige 2018. Precis som runt om i Europa växer de konservativa och nationalistiska krafterna sig starkare och tvingar partierna, framför allt på högerkanten, att anpassa sig till deras agendor.

Höstens val verkar därför domineras av säkerhet, kriminalitet och integration, även om klimatet har seglat upp som ett resultat av rekordsommarens alla naturkatastrofer.

Ett parti går otippat mot strömmen. Sverigedemokraterna med sin majoritet av manliga sympatisörer – om bara män fick rösta skulle SD vara det största partiet – har enligt journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius bytt strategi.

Sedan ett par år tillbaka flirtar man med de kvinnliga väljarna, bland annat genom att försöka lansera sig som ett välfärdsparti.

I rapporten Antifeministerna – Sverigedemokraterna och jämställdheten(Arena Idé) som presenteras idag, tittar Lodenius närmare på partiets familjepolitik. Den visar sig dölja en utpräglat antifeministisk agenda.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att ett blaskigt uppkok på socialkonservativ retorik från förrförra seklet togs emot som seriös politik.

Resultatet av granskningen gör mig både förbannad och rädd, för jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att ett blaskigt uppkok på socialkonservativ retorik från förrförra seklet togs emot som seriös politik.

De skarpa förslag som döljer sig bakom Jimmie Åkessons gulliga prat om att uppmärksamma kvinnor i låglöneyrken, handlar alla om att vrida tillbaka klockan till 1950-talet.

Förutom att återinföra sambeskattningen (vilket skulle innebära att det åter skulle löna sig för den i familjen med högst inkomst, det vill säga mannen, att öka sin arbetstid, och för den som tjänar minst, det vill säga kvinnan, att minska sitt förvärvsarbetande,) vill SD ändra abortlagen, utöka vårdnadsbidraget, motverka kvotering, ta bort »pappamånaderna« och drastiskt dra ned på alla medel som går till genusforskning och genuspedagogik.

Allt under en täckmantel av att det handlar om att öka valfriheten.

Så resonerar ofta moderna konservativa partier, i alla fall i Europa. Och SD, skriver Lodenius, är idag det mest konservativa och antifeministiska av alla svenska partier. Vilket tyvärr verkar ha gått journalistkåren förbi.

Typiskt nog är det kvinnorna inom SD som gör de mest flagrant avslöjande uttalandena. Linnéa Cortés, Ungsvenskarnas jämställdhetspolitiska talesperson, skrev till exempel i en debatt på Nyheter24:

»Jag kan alldeles utmärkt tala om mig själv, vilket jag gör när jag säger att jag inte är feminist och jag kommer fortsätta ta de kränkta männens strid.«

De kränkta männens strid.

Snacka om att lägga korten på bordet.

I en enda mening visar Cortés vad SD egentligen är, och alla politiska analytiker som de senaste åren har misslyckats med att förstå det, kan slänga sig i väggen.

De kränkta männens parti.

Smaka på den beteckningen och fundera sedan på hur det kommer att drabba just dig om Sveriges enda öppet misogyna parti vinner stort i höst.

Inlägget Åkesson vill ha kvinnorna tillbaks i köket dök först upp på Dagens Arena.

Ska vi behöva dö för att äga våra egna kroppar?

Dagens Arena -

I 40 år har vi kvinnor varit skyddade med en stark aborträtt. En rättighet att välja vad vi vill göra med våra kroppar. Den rätten vill SD förvägra oss med sin extrema politik, skriver Jaqueline Lenander.

När jag var 15 och bodde i Filippinerna umgicks jag mycket med en familj. De tog sig an mig som en familjemedlem. Jag var hemma hos dem varje dag det året jag bodde där. Det var en stor familj på 4 biologiska barn och ett extrabarn. Extrabarnet var en släkting till mamman i hemmet. Barnets mor hade gått bort för några år sedan.

I det landet pratade man aldrig om aborter. Det var en synd och dessutom olagligt. Blev man gravid med ett oönskat barn, framkallade man ett missfall med hjälp av starka tabletter och alkohol. Barnets mor hade gått bort av en så kallad olaglig abort.

Låt oss kalla mamman i familjen för Marjorie. I självaste verket heter hon något annat. Dagarna gick. Snart hade jag bott där i ett halvår. Marjorie började bete sig annorlunda. Hon blev mer och mer tystlåten och insjunken i sina egna tankar. Jag frågade henne hur hon mådde och hon sa att hon mådde bra, men jag visste att det inte var sant.

En dag kom jag hem till dem och Marjorie var inte där. Pappan sa att hon var sjuk och låg i sängen. Jag gick ut på gården och pumpade ut vatten ur kranen och blötte ner en trasa, sen gick jag in till henne och la trasan på hennes panna. Hon svettades och såg febrig ut.

Jag frågade henne hur hon mådde och hon sa som det var. Jag kunde se skammen i hennes blick. Hon hade blivit gravid. En oönskad graviditet. Familjen hade inte råd att mätta fler barn.

Jag lovade att inte berätta för något av barnen, de skulle ha blivit oroliga. »Mamma är bara sjuk, hon har feber« skulle jag säga.

Jag var med henne de kommande dagarna. Det höll på i fem dagar.

Fem dagar av smärta, piller och blod. Jag höll hennes hand under tiden. Och jag kommer aldrig glömma rädslan över att förlora henne. Rädslan över att fem barn skulle förlora sin mamma.

Tiden gick och hon började bli bättre. Hon skulle överleva. Men hon gick aldrig till en läkare efteråt, då hade hon varit tvungen att bekänna att hon gjort något olagligt.

Jag är nu en vuxen kvinna på snart 30 år, och jag är gravid. En oönskad graviditet. Trots preventivmedel blev jag med barn.

Varför berättar jag detta? Det är extremt personligt, det vet jag. Jag gör det för det är viktigt att prata om det.

Jag fick tid en torsdag. Jag skulle infinna mig på kvinnokliniken klockan 8 på morgonen. När jag kommer dit kallar en kvinna på mig och ber mig stiga in i ett rum. Rummet är rent och det känns tryggt. Jag berättar om min rädsla. Rädd för smärtan jag såg i Marjories ögon.

Hon tittar på mig med medkänsla. Hon lugnar mig och berättar om olika smärtstillande de har och att det är tryggt och säkert här. Väldigt liten risk att det ska gå snett. Jag känner mig trygg.

Hon visar mig var allt från kläder till större bindor ligger någonstans och ger mig tabletterna. Hon visar mig en knapp ovanför sängen. Den knappen ska jag trycka på om jag behöver något. Jag tar tabletterna jag ska. Sen väntar jag.

Några timmar går och smärtan blir intensiv. Men jag känner mig trygg, för när som helst kan jag trycka på knappen. Efter ett tag gör jag det, och barnmorskan kommer in.

Jag skulle få smärtstillande i form av lokalbedövning. Jag sätter mig på en gynstol. En annan barnmorska öppnar upp mig och jag får sprutorna i mig.

Min barnmorska ser att jag får ont. Hon håller mig handen. Jag är tacksam att jag har henne där och att hon gör det. Några timmar går och jag kan gå hem.

Varför berättar jag detta? Det är extremt personligt, det vet jag.

Jag gör det för det är viktigt att prata om det.

SD vill inskränkta aborträtten. De anser att vi kvinnor ser det som ett preventivmedel och att det görs för många aborter i Sverige idag. Jag tror ingen kvinna ser abort som ett preventivmedel, och de som påstår det har nog aldrig gjort en abort. I 40 år har vi kvinnor varit skyddade med en stark aborträtt. En rättighet att välja vad vi vill göra med våra kroppar. Den rätten vill SD förvägra oss med sin extrema politik.

Frågan är inte att göra abort eller inte abort. För många kvinnor kommer behöva göra det oavsett. Frågan är om de ska vara säkra eller inte. Ska man behöva dö för att kunna äga sin egen kropp?

Jaqueline Lenander är kock och fackligt förtroendevald

Inlägget Ska vi behöva dö för att äga våra egna kroppar? dök först upp på Dagens Arena.

S: Stoppa privatiseringen av vården

Dagens Arena -

Socialdemokraterna presenterar förslag för hårdare tag mot privatiseringen inom vården – men presenterar inget förslag om vinstbegränsning. »Vi har valt att titta på en annan modell för vården« säger Annika Strandhäll (S). 

En av vårens mest omdiskuterade frågor har rört vinster inom skola och omsorg. Socialdemokraterna gick Vänsterpartiet till mötes och presenterade ett förslag om vinsttak som tydligt röstades ner i juni i år. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) sa då till Dagens Arena att Socialdemokraterna inte tänkte släppa frågan och att vården stod näst på tur.

Partiet går nu till val på att stoppa det som de kallar för vinstjakten i vården, för att säkerställa att alla får vård efter behov, inte efter plånbok som Shekarabi påpekade.

S presenterar sex förslag inom tre områden för att stoppa privatiseringarna inom vården. Exakt hur förslagen är utformade kommer först efter valet, men de områden som berörs är försäkringspatienter, försäljning av akutsjukhus, etableringsfriheten, styra upp bland nätläkartjänsterna.

– Vi vill ta kontroll över resursfördelningen, säger Ardalan Shekarabi som också menar att relationen mellan det allmänna och välfärdsföretagen har präglats av naivitet.

Partiet vill ändra lagstiftningen för att stoppa privatiseringar av akutsjukhus, och tvångsprivatiseringar av vårdcentraler genom att ta bort lagstiftningen som tvingar landstingen att ge privata vårdcentraler fri etableringsrätt.

Socialdemokraterna lovar att efter valet lägga skarpa förslag som förbjuder möjligheten att köpa sig före i kön i offentligt finansierad vård, genom försäkringar. Samtidigt vill de se en ökad insyn i hur privata vårdgivare hanterar försäkringspatienter i vårdköer – offentlighetsprincipen ska gå före företagens informationssekretess.

– Vi ser det här som en självklarhet. Svenska folket betalar sjukvården genom skatt och då har man också rätt till insyn och transparens hur de här resurserna används, säger Ardalan Shekarabi.

Man vill även skapa ordning och reda i den digitala vården och styra upp regelverket även där. Annika Strandhäll (S) framhåller möjligheterna med digitaliseringen, men tillägger att patientens säkerhet och behov måste komma i första rummet.

– Vårdens resurser går i allt större utsträckning till snabba besök för relativt friska personer, istället för de som har störst behov. Det jag pratar om är såklart den snabba utvecklingen av nätdoktorer. Regelverket behöver ramar.

Partiet går inte fram med ett förslag om vinstförbud eller vinstreglering inom vårdsektorn.

– Vi har gjort ett ställningstagande i och med att vi tillsatte Göran Stiernstedt för (utrednings)uppdraget att titta på en annan modell och utgångspunkten är att hälso- och sjukvården är unik i sitt sätt att fungera, och vi har med stora öron lyssnat på den personal och de professioner som jobbar inom hälso- och sjukvården, säger Annika Strandhäll.

I vårens budget har Socialdemokraterna investerat 13 miljarder på hälso- och sjukvården.

Framöver står Sverige inför ett demografiskt skift, med många fler barn och äldre. SKL, Sveriges kommuner och landsting, bedömer att det behövs 50 miljarder extra de kommande åren för att säkra standarden. Regeringen har lagt förslag på 20.

Magdalena Andersson tar det med ro.

– Det förvånar mig inte att SKL, som representerar Sveriges kommuner och landsting, kommer fram till en högre siffra.

Läs mer: Riksdagen sa nej till vinsttak i välfärden

Inlägget S: Stoppa privatiseringen av vården dök först upp på Dagens Arena.

Klimatet ger dödsstöten åt marknadens stollar

Dagens Arena -

Den amerikanska ekonomen Joseph Stiglitz har sagt att den stora finanskrisen 2008 var för marknadsliberalismen som Berlinmurens fall för kommunismen. Klimatfrågan kan bli den definitiva dödsstöten.

Det som hände under finanskrisen avslöjade ju för världen att de teorier och modeller anhängarna vigt sina liv åt inte fungerade. Somliga var, som Stiglitz, då övertygade om att finanskraschen skulle vara det definitiva slutet för det nyliberala tankesystem som i decennier hållit västvärlden som gisslan.

Stiglitz hade fel. Tron att marknaden ska kunna lösa allt är fortfarande, tio år senare, i hög grad närvarande i våra liv.

Men frågan är om inte klimatet nu kan bli den mer definitiva dödsstöten. Marknaden har nämligen få eller inga lösningar på den gångna sommarens klimatförändringar i form av värmeböljor, torka, skogsbränder, stormar och översvämningar.

Den människotyp som marknadsliberalismen lyft fram som sitt ideal, entreprenören, kan säkert marginellt spela en roll för klimatet.  Men ser man på vad som hänt under bränderna i sommar domineras bilden av att det behövs en helt annan sorts människor.

Under några veckor har vi sett prov på det sammanhållna Sverige, som Stefan Löfven ofta efterlyst.

Vi har sett svenskar och polacker, brandmän och frivilliga, hemvärn och Röda Korset, lanthandlare och bullbakande volontärer, sjukvårdare och lastbilsägare; alla kämpar för en uppgift de bara kunde lösa gemensamt. Under några veckor har vi sett prov på det sammanhållna Sverige, som Stefan Löfven ofta efterlyst.

Ironiskt nog inleddes sommaren med att alla hushåll i brevlådan fick broschyren Om krisen eller kriget kommer. I den uppmanades vi lagra vatten i frysen om det vanliga vattnet skulle ta slut, och att inhandla stormljus och batteriradio om strömmen försvann.

Kloka idéer, men sommarens klimatkris visar att beredskapsfrågorna är väldigt mycket större och att praktiskt taget varje samhällsområde kräver en upprustning.

  • Kan vi ha sjukhus som tvingas ställa in operationer för att luftkonditioneringen inte räcker till?
  • Det gick i somras att låna vattenbombande flyg från våra grannländer, men går det ett annat år, om det brinner också hos dem?
  • Kan vi fortsätta försumma järnvägsunderhållet, så att solkurvor stoppar trafiken?
  • Hur ska korna och hästarna få foder till vintern?
  • Behöver vi en större självförsörjningsgrad av jordbruksprodukter, om import av till exempel grönsaker sinar?

Idel frågor, där svaret är att vi förmodligen behöver en starkare stat och större offentliga utgifter för att klara alla problem som följer med klimatförändringana.

Men det finns inget som troende nyliberaler hatar mer än en starkare stat.

 

Stefan Löfven bekräftade i sitt sommartal att (s) satsar allt på en etablerad hemmaplansfråga, välfärden, för att vinna tillbaka de felande rösterna i valet om några veckor.

Men därmed ska vi inte förledas att tro att klimatet ligger långt från socialdemokratiska kärnvärden. Blir det en ännu mer akut klimatkris, hamnar fördelningsfrågorna i centrum, eftersom inte bara de fattiga ska tvingas betala den tunga omställningen.

Visionen av ett sammanhållet Sverige blir då aktuellare än någonsin.

Och klimatfrågan ger också möjligheter att i valrörelsen plåga både klimatförnekande Sverigedemokrater och de marknadsliberaler som mumlar eftersom de saknar lösningar.

Inlägget Klimatet ger dödsstöten åt marknadens stollar dök först upp på Dagens Arena.

Så ger vi arbetarkvinnorna bättre villkor

Dagens Arena -

Arbetarkvinnorna har arbetsmarknadens absolut otryggaste anställningsformer. Här är tre förslag som förbättrar deras situation, skriver riksdagsledamot Lawen Redar (S).

Det är egentligen inte klokt hur liberal den jämställdhetspolitiska debatten har kommit att bli:

Låga löner ska lösas med att kvinnor byter jobb. Hem- och hushållsarbetet blir jämställt om kvinnor väljer »rätt« man, deltidsarbetet är ett fritt val och kvinnor blir förlorare om vi reglerar vinsterna i välfärden.

Bortsett från att dessa slutsatser inte stämmer, har de bidragit till att vi inte längre diskuterar de klass- och könsbaserade klyftorna i arbetslivet.

Politiken har lagt allt för stort fokus på en resursstark medelklass  i förhållande till arbetarkvinnors livs- och arbetsvillkor. För hur kan vi annars acceptera att situationen ser ut som den gör?

Arbetarkvinnor har en särskilt utsatt situation på arbetsmarknaden. De senaste 20 åren har deras anställningar blivit mer och mer otrygga utan någon nämnvärd reaktion från politiken.

De otryggaste anställningarna, det vill säga behovsanställning och anställd per timme, motsvarar 58 procent av alla tidsbegränsade anställningar vilket gör att arbetarkvinnorna har arbetsmarknadens absolut otryggaste anställningsformer.

Omkring 22 procent av alla arbetarkvinnor vikarierar för någon annan och cirka 50 procent arbetar halva tiden.

Otrygga anställningar påverkar den psykiska hälsan och stressen. Höga krav och få resurser har samma inverkan på stress. Situationen påverkar dessutom fritiden genom ökad stress efter arbetet, ångest och sömnsvårigheter. Arbetarkvinnor lider i störst grad av ångest och sömnproblem.

När LO har undersökt varför kvinnor i välfärden arbetar deltid framgår det att arbetet i vård och omsorg organiseras i form av precisionsbemanning.

Därtill upplevs arbetet allt för fysiskt eller psykiskt krävande för att man ska orka arbeta heltid.

Enligt jämställdhetsbarometern 2018 anser 44 procent av arbetarkvinnorna att arbetet är psykiskt påfrestande och 71 procent att de är fysiskt uttröttade i kroppen efter arbetet. 25 procent av arbetarkvinnors sjukfrånvaro är direkt kopplat till arbetsrelaterade besvär. 70 procent av arbetarkvinnorna lider av värk.

Fastän efterfrågan kommer att bli som störst på gymnasieutbildad personal inom vård och omsorg de kommande åren, fortgår den liberala debatten om att låga löner kan lösas med att fler byter jobb.

Givetvis vill liberala feminister undgå frågor om arbetsvillkor och stress i arbetslivet utifrån de förslag som deras partier har. Ännu vet vi exempelvis inte vad förslaget om inträdesjobb (som innebär en minskning upp till 70 procent av den rådande ingångslönen) skulle innebära för redan låga löner på arbetsmarknaden. Eller på vilket sätt ett års provanställning skulle minska stressen för den med redan otrygg anställning.

Arbetarkvinnors situation är en avgörande jämställdhetsfråga och vill man på allvar göra något åt stressen måste man garantera trygga anställningar inom vård och omsorg. För att komma åt problemet finns några betydelsefulla åtgärder.  En av de kanske viktigaste åtgärderna för att komma åt stressen i arbetslivet handlar om trygga anställningar.

Skulle arbetarkvinnor arbeta heltid skulle genomsnittslönen öka med 5500 kronor i månaden.

  • För det första måste anställningsformen allmän visstidsanställning som alliansregeringen införde år 2007 avskaffas.

Det skulle innebära att ingen längre kan anställa på viss tid utan skäl. Välfärdskvinnorna skulle befrias från att behöva invänta telefonsamtal eller sms om att komma in till jobbet samma dag som arbetet ska utföras. Stefan Löfvens vallöfte om att minst 90 procent av de anställda inom landets kommuner ska vara tillsvidareanställda betyder att man har tagit frågan om otryggheten på stort allvar.

  • För det andra ska arbetarkvinnor ha rätt till heltidsarbete.

Arbetarkvinnors tjänstgöringstid är 77 procent av heltid vilket innebär en 30 timmars arbetsvecka. Skulle arbetarkvinnor arbeta heltid skulle genomsnittslönen öka med 5500 kronor i månaden.

Därför måste en aktiv personalpolitik bedrivas i kommuner och landsting. För att orka med detta krävs att precisionsbemanningen och minutscheman i hemtjänsten upphör. Vård- och omsorgsarbetare ska kunna anpassa arbetsdagen efter förutsättningarna och inte vara låsta till ett visst antal minuter.

  • För det tredje måste bristen på arbetskollegor åtgärdas.

Denna mandatperiod har välfärdsmiljarderna bland annat gått till att 100 000 fler arbetar i välfärden. Vi lovar nu 14 000 nyanställningar i vården och fler utbildningsplatser för undersköterskor. Redan 2019 vill vi att yrkesvux tar in 41 000 platser och att minst hälften utbildas till undersjuksköterskor.

Får vi fortsätta med vår politik kommer arbetarkvinnornas förutsättningar gå före borgarnas skattesänkningar. Stressen i välfärden måste minska.

Lawen Redar är riksdagsledamot för Socialdemokraterna  

Inlägget Så ger vi arbetarkvinnorna bättre villkor dök först upp på Dagens Arena.

Ökade möjligheter till vinstutdelning har bara gynnat män

Dagens Arena -

Sedan 2006 har flera lättnader införts i reglerna för fåmansbolag som har syftat till att göra det lättare att starta aktiebolag och att göra utdelning. Men en förkrossande majoritet av vinsten går till män; kvinnors företagande ligger still på 25 procent.

3:12-reglerna kom till för att begränsa möjligheten för företag att omvandla löneinkomster till kapital, för att få en lägre skattesats. Men reglerna blev under några år alltmer generösa och har mött kritik för att möjliggöra uttag av stora summor lågbeskattat kapital. Förra året drog regeringen tillbaka ett lagförslag som var tänkt att strama åt reglerna, efter att det mötts av hård kritik.

Nu visar Skatteverket i en ny rapport att de successivt alltmer gynnsamma skattereglerna för så kallade fåmansföretag, inte bara gynnat många delägares inkomster, utan att de också verkar i en riktning som förstärker ojämställdhet.

– Vi ser att på en del sätt verkar det ha blivit mer förmånligt att vara delägare i fåmansföretag, men det har inte ökat kvinnors andel av företagande, säger Sara Lövgren, analytiker på Skatteverket och en av författarna till rapporten.

Under åren 2006-2015, som Skatteverket har studerat, ökade antalet delägare som gjorde utdelningar till den mest förmånliga beskattningsgraden på 20 procent, med 70 procent. Samma period ökade också antalet delägare i fåmansföretag som lämnat in en K10-blankett – vilket är en särskild deklaration för kvalificerade delägare i fåmansbolag – från 272 000 till 458 000 personer.

Samtidigt har utdelningarna som sker i form av kapital skjutit i höjden. Men också de sparade utdelningsutrymmet har ökat kraftigt, vilket innebär att delägare samlar ihop utdelningsutrymme för att under senare år kunna ta ut pengarna till låg beskattning.

Totalt sett har summan av det sparade utdelningsutrymmet fyrdubblats från 2006 till 2015 – till nästan 838 miljarder kronor.

Omsättningen i fåmansföretag har också minskat i snitt under 2006-2015, vilket tros höra samman med regler som gör det lättare att bedriva bolag utan särskilt aktiv verksamhet.

Ser man till vilka som tjänat på den här utvecklingen är det dock tydligt att kvinnorna inte hör till vinnarna. Andelen kvinnor som är delägare i fåmansföretag ligger i princip konstant på 25 procent under den undersökta tioårsperioden.

Summan av utdelningar och lön från fåmansbolag 2015 uppgick till 144 miljarder kronor. Av dem gick enbart 19 procent – 27 miljarder kronor – till kvinnliga delägare. Skillnaden är alltså ännu större än det faktiska delägarskapet.

Skillnaden i kvinnors respektive mäns median när det gäller lön och utdelningar från fåmansbolagen är över hela tidsperioden 84 000 kronor, till kvinnors nackdel. Kvinnliga delägare uppvisar också i lägre grad överskott, och i högre grad underskott, än manliga delägare.

Kvinnors utdelning och lön från fåmansbolag, jämfört med manliga delägares. Diagram: Skatteverket

 

Enligt Skatteverket är fåmansbolagen en viktig del av Sveriges ekonomi och jämställdheten i branschen spelar därför roll på ett samhälleligt plan.

– De här bolagen är en viktig del av svensk ekonomi och de här företagarna är generellt en grupp som har hög inkomst. För kvinnor är det viktigt att det är jämställt inte bara när det gäller löner utan även när det gäller tillgång till lika utdelningar och kapital, säger Sara Lövgren på Skatteverket.

– Om man som politiker vill att fler kvinnor ska vara delägare i fåmansbolag kanske man måste fundera på vad som krävs för att kvinnor ska vilja öka sitt företagande.

Med start 2006 har 3:12-reglerna lättats upp i flera steg, vilket gjort det mer förmånligt och enklare att både starta ett aktiebolag och att göra utdelningar. Exempelvis har kravet på minimibelopp för att starta företag sänkts till 50 000 kronor, revisionsplikten har slopats för vissa företag och det är lättare att bedriva företag som inte är aktiva.

Dessutom har gränsen successivt höjts för hur mycket kapital delägare kan plocka ut ur sina bolag till den mest förmånliga skattesatsen, 20 procent, och det har blivit lättare att skjuta upp utdelningar i flera år.

2012 visade en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) att många företag använder utdelningar som ett sätt att slippa den högre skattesatsen som löneutbetalningar innebär. De pekar bland annat på att sedan 2006, när reglerna successivt blev mer generösa, har utdelningarna i bolagen blivit högre och lönerna lägre, företag som tidigare inte gjort utdelningar har börjat göra det och allt fler delägare har gått från att vara passiva till att vara aktiva.

Skatteverkets kartläggning av fåmansföretagare visar att gruppen ofta tillhör det övre inkomstskiktet. Både män och kvinnor som är delägare i fåmansbolag har betydligt högre disponibel inkomst än övriga i befolkningen; 118 600 kronor mer för kvinnor och 140 000 kronor mer för män.

Decilgrupp 1 = de 10 procent med lägst inkomster. Decilgrupp 10 motsvarar de 10 procent med högst inkomster. Diagram: Skatteverket

 

I den övre inkomstdecilgruppen (de rikaste 10 procenten) sett till total disponibel inkomst var 27 procent av männen och 15 procent av kvinnorna delägare i ett fåmansbolag. Det kan jämföras med att 8 respektive 3 procent av kvinnor och män i befolkningen i stort är delägare i ett fåmansbolag.

– Kvinnor som är delägare i fåmansbolag har i snitt en högre disponibel inkomst än vad män i arbetsför ålder i hela samhället har, säger Sara Lövgren.

Bland delägare i fåmansbolag finns en tydlig tendens till »ansamling« kring uttag precis vid gränsen för summan som anger krav på löneuttag, samt vid gränsen för pensionsgrundande inkomst.

Inlägget Ökade möjligheter till vinstutdelning har bara gynnat män dök först upp på Dagens Arena.

Arbetsförmedlingen: Effekt av utbildningsplikten först 2019

Dagens Arena -

Sedan årsskiftet råder utbildningsplikt för nyanlända flyktingar som bedöms ha svårt att få ett arbete. Men bara 90 av 5 500 personer har startat en sådan utbildning. Enligt Arbetsförmedlingen tar det tid att bygga upp rätt utbildning: »Vi är inte oroliga«

Sveriges Radio rapporterade under morgonen att bara 90 av de 5 500 nyanlända som bedöms omfattas av utbildningsplikten, kommit igång med en faktisk utbildning.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) säger till Ekot att regeringen har varit lite optimistiska när det gäller i vilken takt den här förändringen skulle ge resultat.

– Vi vet ju av erfarenhet att när vi gör större reformer som involverar både arbetsmarknadspolitiken och kommunerna så är det ofta trögt i starten, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) till Ekot.

Enligt Lillemor Hult, som är sakkunnig inom etableringen på Arbetsförmedlingen, stämmer dock det svaga resultatet hittills ganska bra ihop med deras prognos. Prognosen spår att 11 500 bedöms omfattas av utbildningsplikten i år, men att bara 2 500 av dem kommer komma i utbildning 2018.

– Det är kanske något lägre än vi hade tänkt oss, men vi är inte oroliga. Det tar tid att bygga upp en sådan här reform, speciellt i kommunerna och så. Vi räknar med att komma igång i höst, men inte i så stora volymer, utan det väntas börja på riktigt våren 2019, säger Lillemor Hult till Dagens Arena.

Totalt finns i dag cirka 20 000 personer i det nya etableringsprogrammet för nyanlända. Ungefär hälften av dem har en lägre utbildningsnivå än gymnasiet, och det är de som får genomgå en prövning om de omfattas av utbildningsplikt. Hittills har knappt 5 500 personer bedömts ha utbildningsplikt.

– Vi gör en helhetsbedömning av sannolikheten att få ett jobb. Finns det snabbare väg till ett jobb än utbildningen är det den vägen vi ska välja, säger Lillemor Hult.

Men det är inte bara tiden det tar för kommuner att rekrytera lärare och hitta lokaler som gör att det kan dra ut på tiden för nyanlända att få påbörja en utbildning som motsvarar Komvux. Dels ska man bli antagen till en utbildning, och ibland kan ett nej bero på bristande förkunskaper, till exempel i svenska.

– Många kommuner bedömer att det är SFI som haltar, och då kan man behöva bygga ut språkutbildningen som behövs innan man kan starta sin vuxenutbildning, säger Lillemor Hult.

Även Arbetsförmedlingen och folkhögskolor erbjuder vissa studieförberedande insatser.

Finns det tecken på att många nyanlända kommer behöva att gå och vänta på en utbildning under hösten, utan att ha någon aktivitet?

– Nej, det får vi inga starka signaler om. Men hur många som nekas plats ska vi försöka undersöka i höst för att se: vad är det som gör att man inte får påbörja en vuxenutbildning?

Inlägget Arbetsförmedlingen: Effekt av utbildningsplikten först 2019 dök först upp på Dagens Arena.

Facken: Rättspraxis har blivit hårdare

Dagens Arena -

Alla de fackliga centralorganisationerna vittnar om att rättspraxis i Arbetsdomstolen har hårdnat de senaste 10 åren. »I stort sett varje gång man lagligt har prövat Las på senare så har bestämmelserna urholkats«

Som Dagens Arenas granskning visar dömer Arbetsdomstolen, AD, i en tydlig majoritet av fallen till arbetsgivarens fördel. De fackliga centralorganisationerna menar att praxis har hårdnat.

– Vi har på känn att arbetsdomstolens praxis har blivit hårdare de senare åren, framförallt när det gäller att uppfylla kraven på tillräckliga kvalifikationer, säger Dan Holke, vd och chefsjurist för LO-TCO:s rättskydd, Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och ägs av LO och TCO.

Mellan åren 2008 – 2018 har en majoritet av domarna som rör kompetenskrav gått arbetsgivarens väg. Arbetsgivaren kan själv formulera vilka kvalifikationskrav som gäller, bestämma när och om det råder arbetsbrist,  och omplacera personal så de hamnar i andra turordningskretsar. Är arbetsgivaren bara konsekvent så kan de även uppställa nya krav, som man inte har uppställt tidigare.

De nya kraven kan riktas mot ett fåtal anställda. I exempelvis AD 2010 nr 34 bedömdes ett städbolags krav på att ett visst antal anställda skulle ha körkort inte som obefogat och att det fanns sakliga skäl till uppsägningen.

– Arbetsdomstolens nuvarande praxis är väldigt sträng. I stort sett varje gång man lagligt har prövat Las på senare så har bestämmelserna urholkats och tolkats arbetsgivarvänligt. Arbetsrätten är i grunden vara en social skyddslagstiftning, men i Arbetsdomstolens praxis ser man inte så mycket av den sociala hänsynen, säger Dan Holke.

Bilden av att rättspraxis har blivit strängare delas av såväl Saco och TCO. Alla tre centralorganisationerna framhåller att regelverket som det ser ut idag fungerar mycket väl, något de få antal domar i AD vittnar om, men också att det ger arbetsgivare stora möjligheter att behålla den personal de vill.

– Jag delar absolut den bilden av att rättspraxis gynnar arbetsgivarsidan. Det är en del av problematiken att det kanske inte är ›hårda kvalifikationer‹ som är avgörande utan kvalifikationskrav som är mer godtyckliga, så som social kompetens och hur omtyckt man är, säger Saco:s Camilla Frankelius, som också är förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer.

Lise Donovan, chefsjurist på TCO, som själv jobbat på Arbetsdomstolen tidigare säger att den generella känslan kan vara att AD har blivit mer arbetsgivarvänlig, men tillägger att det kan finnas en naturlig förklaring till att fokus kan ha förskjutits något.

– Vi har de senaste decennierna fått allt fler tillskott av EU-lagstiftning, som kan ha en annan tyngdpunkt och som då påverkar gällande rätt.

Ytterligare ett EU-perspektiv lyfts av Camilla Frankelius. Hon tycker att Sverige måste titta på, och jämföra sig med de länder som ingår på den europeiska marknaden. Att Sveriges generösa lagstiftning »är till arbetsgivarens fördel« drabbar Sverige negativt menar hon.

– När företag som också finns i flera länder i Europa behöver göra neddragningar och tittar på var de ska göras så är Sverige ett lätt kap. Vår arbetsmarknad drabbas stort av att det är så enkelt att dra undan mattan och så slipper företagen problemen de har i exempelvis Frankrike och Tyskland. Där har de betydligt tuffare regler och fackförbunden kan säga nej och tvinga företagen att backa, det hade aldrig hänt här i Sverige.

 

Inlägget Facken: Rättspraxis har blivit hårdare dök först upp på Dagens Arena.

Förenkla inte: Kön är köttslig verklighet!

Dagens Arena -

Det är i mitt kött, mitt kroppsliga fysiska kött, som mitt kön känns. Mitt kön är mer än bara en identitet, mitt kön är en biologisk verklighet, skriver konstnären och transkvinnan Xenia Klein.

Jag är trött på det ständiga förenklandet av den vetenskapliga komplexiteten med drag av faktaresistens hos såväl konservativa debattörer i SVD som radikala feminister i Aftonbladet. Och jag frågar mig nu om det bara är socialliberaler som intellektuellt försöker utveckla och utmana sig själva, som försöker förstå sig på verkligheten vi befinner oss i och som inte räds att ändra uppfattning – utan att för den delen sluta stå upp för mänskliga värden och principer.

Att jag är kvinna är något jag är, inte något jag valt att identifiera mig som. Mitt kön finns i mitt kött. Det känns i min kropp.

Jag vill prata om hur det är att vara just kött och kropp. Att mitt kön inte är en social konstruktion eller en poststrukturalistisk produkt. För oavsett vad ni använder för ord om mig, oavsett vad jag har för kläder på mig, så är mitt köttsliga kön detsamma, det vill säga kvinna.

Självklart finns det olika sätt att vara kvinna på. Vi behöver inte göra annat än att se oss runt för att finna kroppar som ser olika ut och är formade på olika sätt. Varje människas kropp är som ett fingeravtryck, alldeles unik.

Att kroppar varierar så mycket som de gör beror på en uppsjö av biologiska, genetiska, sociala och kulturella faktorer. Det här gäller kroppens alla delar, även de som vi förknippar med kön såsom könsorganet, bröst och behåring med mera.

Det kan vara viktigt att påpeka då det inte allt för sällan verkar som om det är vanligare med skeva kroppsuppfattningar kring just dessa. Det är en ekvation som inte alltid går ihop – det att vi samtidigt som vi ser det som självklart att alla människor ser olika ut har mycket snäva ideal kring hur kroppen ska uttrycka sitt kön. Som att kvinnors ofta hårlösa ben inte beror på kroppen utan är en logisk följd av företeelsen att raka benen.

Det är inte alls konstigt, utan fullt logiskt, att det finns kvinnor med skäggväxt och män med extremt lite kroppsbehåring.

När en pratar om kön och kropp brukar två fundamentala biologiska faktorer nämnas; Könskromosomer och könshormonnivåer. Könshormonnivåerna är minst lika individuella och unika som våra utseenden och det är bland annat därför som våra utseenden är så pass olika. Det är inte alls konstigt, utan fullt logiskt, att det finns kvinnor med skäggväxt och män med extremt lite kroppsbehåring.

Inte lika allmänt känt är det att även könskromosomerna kan variera inom könen. Den regel som en utgår ifrån är att kvinnor föds med kromosomuppsättning XX och att män föds med kromosomuppsättning XY. Det är inte en regel om hur det ska se ut eller hur det faktiskt alltid ser ut, utan det är en regel om hur det vanligtvis ser ut, – inom biologin finns det alltid undantag. Biologin är fullspäckad av variationer.

  • Det finns män som föds med en extra X-kromosom, XXY, och alltså precis som kvinnor har dubbla X-kromosomer och kan liksom kvinnor bilda bröst. Det här kallas för Klinefelters syndrom.
  • Det finns kvinnor som föds med bara en X-kromosom, X0, och alltså precis som män enbart har en X-kromosom och saknar både livmoder och i flera fall vagina. Det här kallas för Turner syndrom.
  • Det finns kvinnor som föds med total androgenkänslighet. De har kromosompar XY, exakt som män, men med en liten variation i sitt DNA som gör att de inte kan ta upp manligt könshormon vilket gör att de utvecklar fullt normala kvinnliga attribut, precis som kvinnor.
  • Det finns kvinnor som föds med kromosomparet XY utan total androgenkänslighet. Dessa utvecklar i  de flesta fall manliga attribut, men kan med hjälp av kvinnliga könshormoner sätta igång en utveckling av kvinnliga attribut. Det här kallas ofta för Transsexualism.
  • Även kvinnor med kromosomparet XX kan, precis som ovan nämnda grupper sakna livmoder eller andra kvinnliga attribut på grund av olika genetiska faktorer eller till följd av händelser i livet t.ex. cancer.

Jag har inga komplex, vilket det ibland kan verka som att andra har, för att alla kvinnor har olika erfarenheter av att vara kvinna. Att våra kön manifesteras på olika sätt i våra kroppar och att vi under våra liv går igenom olika saker.

Som trans-kvinna delar jag inte alla erfarenheter av att vara kvinna med alla cis-kvinnor, exempelvis har jag ingen livmoder, men å andra sidan så har inte alla cis-kvinnor det heller.

Som trans-kvinna delar jag inte alla erfarenheter av att vara kvinna med alla cis-kvinnor, exempelvis har jag ingen livmoder, men å andra sidan så har inte alla cis-kvinnor det heller – så jag kan dela den erfarenheten, av att inte ha en, med dem.

Den oerhört komplexa och variationsrika biologin och verkligheten talar för att könet handlar om mer än bara kromosompar och hormoner och det att könet för så många upplevs som en verklighet i köttet, en erfarenhet hos kroppen, talar för att könet inte bara handlar om en identitet.

Det är omöjligt att i dagsläget bestämt säga vad som gäller, helt enkelt för att vi inte vet. – Forskning pågår. En spännande teori är att könet/könsidentiteten avgöras av hormonnivåerna i fostervattnet en annan är att det kanske finns en gen någonstans i vårt DNA som sitter på svaret.

Att kunna ge en konkret vetenskaplig förklaring vore för mig värdefullt, då det tyvärr inte sällan är så att när en är ett undantag ifrån »regeln« (normen) så finns ett större krav på sig att rättfärdiga sin existens och att få sin omgivning att förstå sin situation.

Jag känner mig hoppfull inför stora delar av dagens transforskning och läkare som Cecilia Dhejne vid Karolinska Institutet som för första gången i transmedicinens långa historia genomgående inte driver den med utgångspunkten att transpersoner är biologiskt fel och något som inte borde finnas utan driver den utifrån det självklara faktum att transpersoners kroppar också är biologiska kroppar, att vårdens uppdrag är att förbättra livskvalitén för människor och att forskningens uppdrag är att försöka bilda ny kunskap om det vi ännu inte vet och genom det i långa loppet förbättra livet för oss människor.

Mitt kön, att jag är kvinna med kromosomparet XY, menar jag, är varken konstigt eller onaturligt. Det är ovanligt – men en fullt logisk följd, orsak och verkan, av biologiska faktorer.

Jag kan vara övertygad om detta just för att det är i mitt kött, mitt kroppsliga fysiska kött, som mitt kön känns. Och när jag inte fick den vård och de medicinerna jag behövde, var det mitt kött som gjorde ont, som ständig feber och blåmärken som inte försvann; ibland som migrän och ibland som magsjuka; och allt för ofta som ångest och depression.

Det var smärta.

Och allt det här, som jag har här har delat med mig till er, var något av allt det som smärtan berättade för mig.

Xenia Klein är konstnär och tog nyligen sin examen i fri konst från Konstfack i Stockholm.Förutom sin konstnärliga praktik skriver och föreläser hon om neo-fittor. Hon var med i Tv-serien Tjejer som oss som gick på SvtPlay 2016.

Inlägget Förenkla inte: Kön är köttslig verklighet! dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige