Sverige

Att bli pappa till sin mamma – en valfråga?

Dagens Arena -

Inom en inte alltför avlägsen tid kommer Sverige ha en kvarts miljon dementa, ändå är det en välfärdsutmaning som det är alldeles för tyst om. De som tror sig klara den framtida demensvården med sänkta skatter bör trovärdigt förklara hur det ska gå till.

– Äntligen, sa barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren (S) när hon i förra veckan presenterade regeringens handlingsplan mot demens.

Platsen var passande nog SilviahemmetDrottningholm. En nationell strategi för vård och omsorg för demenssjuka har varit efterfrågad länge. Den var utlovad redan förra sommaren, men nu kunde den nya äldreministern till slut leverera.

Lena Hallengren slog fast att demens är en folksjukdom. Varje år insjuknar 25 000 personer och antalet demenssjuka uppgår till cirka 160 000. Men den siffran kommer att fördubblas inom några decennier. Vi lever allt längre och med stigande levnadsålder ökar risken för att drabbas av demens.

Det är en välfärdsutmaning som det är alldeles för tyst om. Kanske blir det ändring nu. I strategin är målet »ett demensvänligt samhälle«, det vill säga större förståelse och respekt för de drabbade. Det ska vara tryggt att leva som demenssjuk i Sverige, heter det. Demens kallas också för en anhörighetssjukdom.

Alla dödliga sjukdomar, och demens är en sådan, är förstås en stor påfrestning för de närstående. Men demensen kommer smygande och har ett sådant förlopp att somliga säger att den till och med är värre för de anhöriga än för den drabbade.

Därför är jag glad att anhöriga och närstående är en särskild punkt i regeringens strategi, vid sidan om bland annat bättre samverkan mellan myndigheter och tillräckligt med utbildad och kunnig personal.

Inte för att jag vill se demenssjuka som slagträ i en upphetsad valdebatt, men…

I mitt fall blev jag som barnbarnet Norah så klarsynt uttryckte det »pappa till min mamma«. Jag beskrev i en tidigare krönika känslan av hur hon gled allt längre bort i en mörk tunnel. Samtidigt var hon »lyckligt ovetande« om sin sjukdom.

»Jag mår bra«, sa hon nästan alltid när jag frågade. Nu har hon släppt taget om min hand.

Det är lätt att vifta bort de första tecknen. »Äsch, det är väl inget konstigt att man är lite glömsk när man är gammal«.

Men när min mamma började berätta om saker hon gjort som uppenbart inte var sanna eller fråga om och om igen, var det inte längre vanlig glömska.

Redan i detta första, milda skede av sjukdomen är det viktigt att anhöriga får stöd av läkare och kontaktpersoner på socialförvaltningen. Det kan vara svårt att få den drabbade att gå till läkare och gå med på ett diagnostest. Ännu svårare blir det senare, när den sjuke inte längre klarar sig själv och behöver plats på särskilt boende.

Jag hade tur att min mamma fick en plats relativt snabbt efter att hemtjänsten inte räckte till. Hon rymde från sin lägenhet och utsatte sig själv för fara. Men hon ville absolut inte flytta hemifrån och det var med en nödlögn som jag till slut fick henne att åtminstone pröva annat boende.

Det var ett svårt beslut, men det måste fattas av mig som enda nära anhörig. Ovärderligt var då stödet från socialsekreterare och läkare.

Jag tror att regeringens handlingsplan har bred uppslutning. Alla vill väl det bästa för de demenssjuka och deras anhöriga. Men det krävs stora förändringar och ökade resurser om målet om ett demensvänligt samhälle ska nås. Det måste finnas personal på alla nivåer som ska vårda de sjuka.

Inte för att jag vill se demenssjuka som slagträ i en upphetsad valdebatt. Men de som tror sig klara den framtida demensvården (och annan välfärd) med sänkta skatter bör trovärdigt förklara hur det ska gå till. Och de som i nyliberal anda inte vill ställa rimliga krav på kunskap och kompetens hos företag som verkar inom välfärden har trovärdighetsproblem. (Se Expressens ledare Centern sätter företagen framför demenssjukas väl)

Med inom en inte alltför avlägsen tid en kvarts miljon dementa och mångdubbelt fler anhöriga borde detta vara en angelägen fråga under en valrörelse.

Tommy Svensson
Skribent

Fotnot: Under Almedalsveckan ordnas ett seminarium under rubriken ”Ett demensvänligt samhälle – hur når vi dit?” med bland andra äldreminister Lena Hallengren.

Inlägget Att bli pappa till sin mamma – en valfråga? dök först upp på Dagens Arena.

Bostaden är en välfärdsfråga

Dagens Arena -

De som äger sina bostäder har blivit förmögna samtidigt som hyresrätten har blivit dyr. Efter 20 år av marknadsstyrt bostadsbyggandet är tiden inne för ett system- och perspektivskifte.

Är det något som har sett till bostadsminister Peter Eriksson? Mitt i mandatperioden ersatte han Mehmet Kaplan och uppfattades då som en vitamininjektion för regeringen och ett något skadskjutet Miljöparti.

Eriksson är erfaren och driven, målmedveten och pragmatisk. Många hoppades att han skulle kunna få fart på bostadsbyggandet och formulera en framåtsyftande bostadspolitik, gärna i en kombination som kunde binda ihop klimatet och sociala ambitioner. Det blev inte mycket av den saken.

Efter den sedvanliga smekmånaden var det som om Peter Eriksson gick vilse i regeringskorridorerna. Men misslyckandet kan och bör inte skyllas på Peter Eriksson personligen. Ansvaret ligger på hela regeringen och hänger samman med en flera decennier lång underlåtelsesynd.

Peter Eriksson har helt enkelt inte haft några bostadspolitiska redskap i sin verktygslåda. Men fram till i år kunde regeringen ändå peka på att det byggdes fler bostäder än på länge. Alla är överens om att det behovet är stort. Sveriges befolkning har växt och kommer att fortsätta att växa. Särskilt de stora städerna attraherar allt fler invånare. Vi har många nyanlända som behöver bostäder.

Vi ser helt enkelt nya eller nygamla sociala klyftor i spåren av 90-talets systemskifte och som resultatet av bristen på politik.

Det ökade bostadsbyggandet var alltså drivet av en ökad efterfrågan, det var lönsamt att bygga och byggarna satsade på dem som kunde betala mest. Det nya regelverket vad gäller amorteringar och kreditgivning har ändrat villkoren radikalt, vilket lett till en nödvändig prisjustering och fallande priser.

Men också till minskat bostadsbyggande. Enligt Konjunkturinstitutet har bygg- och anläggningsverksamheten inte legat så här lågt på tre år. Och framöver kommer fallet i bostadsbyggandet att bli omfattande.

Bostadssektorn har alltid varit en viktig motor i ekonomin och minskat byggande riskerar att påskynda och förstärka den ekonomiska nedgång som lär komma inom ett par år.

Ja, hur har snacket gått mellan bostadsminister Peter Eriksson och finansmarknadsminister och partikamraten Per Bolund? Den senare har ju ansvarat för omläggningen av politiken som lett till att Peter Eriksson sitter med Svarte Petter.

I grunden beror omläggningen av kreditreglerna på en berättigad oro för hushållens skuldsättning. Som om vi drabbas av en stor ekonomisk kris med arbetslöshet och/eller radikalt höjda räntor skulle kunna leda till att en ekonomisk nedgång förstärks om hushållen får svårt att betala sina lån och räntor. Men samtidigt leder alltså åtgärderna till att bostadsbyggandet faller, som politikerna annars har sagt måste öka.

Allt sedan den offentliga statliga bostadsfinansieringen fasades ut under krisen på 90-talet har bostadsfrågan överlämnats till hushållen och privata aktörer. Allmännyttans manöverutrymme vad gäller hyresrätter har också begränsats. Staten som tidigare såg till att bostäder kunde byggas med förmånliga lån och subventioner drog sig till tillbaka. Och överlämnade ansvaret på marknaden.

Bostadsbyggandet de senaste åren speglar den ekonomiska utvecklingen i Sverige generellt. Det har byggts mycket för dem med höga inkomster och lite för dem med låga inkomster. De flesta har fått det bättre i Sverige de senaste 20 åren, en liten grupp har fått det sämre och en mycket stor grupp har fått det mycket bättre. De som har ägt sina bostäder har kunnat dra ekonomisk nytta av de långa räntorna och den snabba värdeökningen. De bor också i allmänhet relativt billigt, och har i många fall skaffat sig en egen förmögenhet.

Hyresrätten har blivit ett dyrt boende, särskilt som hyran i nya hyresrätter i praktiken sätts som ett slags marknadshyra (det kallas presumtionshyra). Samtidigt bor stora grupper trångt, ungdomar har svårt att få sin första lägenhet och flytta hemifrån.

Allt detta hänger samman med det låga bostadsbyggandet och de höga bostadskostnaderna, som tillsammans drivit upp prisbilden. Vi ser helt enkelt nya eller nygamla sociala klyftor i spåren av 90-talets systemskifte och som resultatet av bristen på politik. De nya kreditreglerna löser inte detta. Det leder bara till att personer med låga inkomster utan eget kapital får svårare att skaffa sig ett eget ägt boende och minskar den sociala rörligheten i boendet.

I grunden handlar det om att politiken återigen men på ett nytt sätt måste se till behov och efterfrågan kan mötas på bostadsmarknaden. Lösningen är inte att bygga »billiga lägenheter« för de som har låga inkomster, utan hitta ekonomiska modeller som gör det möjligt att fördela kostnaderna för boende och byggande över lång tid, mellan generationer, regioner och mellan grupper.

Fram med de sociala bostadspolitiska ingenjörerna! Alla ska ha rätt till ett bra boende. Men det handlar också om vilket samhälle vi vill ha och leva i. Bostaden måste återigen definieras som en välfärdsfråga. Det är bara staten och politiken i samverkan med kommunerna som kan ta det ansvaret. Efter 20 år av marknadsstyrt bostadsbyggandet är tiden inne för ett system- och perspektivskifte.

Inlägget Bostaden är en välfärdsfråga dök först upp på Dagens Arena.

Så vill unga förändra världen

Dagens Arena -

Hur intresserade av politik är dagens ungdomar? Dagens Arena har pratat med fyra representanter från olika ungdomsförbund för att diskutera ungas politiska engagemang, politik på sociala medier och hur de själva fick upp ögonen för politiken.

Den senaste Ungdomsbarometern visar att unga idag har mer framtidshopp och större tro på egna möjligheter att forma samhället, jämfört med tidigare generationer. Feminism, klimat och antirasism är frågor många unga värnar om.

I stor utsträckning är de med andra ord intresserade av samhällsfrågor och känner sig engagerade i samhällsdebatten. Men hur är det med sakpolitiken? Eller som en kompis till mig lite cyniskt sa »Hur engagerade är ens unga? Känns som fett många är fejk-engagerade bara för att verka woke.«

Henrik Ekengren Oscarsson som är professor vid Göteborgs universitet menar att unga vill ha »snabbt betalt för investerat engagemang«. Att gå på manifestationer och delta i Facebook-uppror gör de gärna, eftersom man då snabbt och enkelt får reda på hur många som deltar och vilka effekter engagemanget får. Men det är svårare att få ungdomar intresserade av långsiktigt politiskt arbete där man till exempel sitter i en nämnd, säger han till GP.

Jag känner själv igen mig i den definitionen. För cirka tio år sedan gick jag med i ett ungdomsförbund. Jag hade många tankar och idéer om hur politiken borde vara och hur samhället borde fungera. Men när inbetalningsblanketten för medlemskapet damp ner i brevlådan blev den liggande. Och inbjudan till kommande sammanträdande gick samma öde till mötes. Jag tyckte att det var för långt att åka dit vi skulle samlas. Så mycket blev det med mitt engagemang i partipolitiken.

Men det görs försök för att få unga intresserade av politik och det dagliga politiska arbetet.

I Angered har man lånat in Young Mayor: En idé, från Newham i London. I Newham går unga bredvid stadsdelens ordförande för att de själva ska bli inspirerade att arbeta med politik, men också för att kunna sätta en ungdomsprägel på politiska beslut och få politikerna att i större utsträckning se till de ungas behov. I Angered ska ungdomar sitta med politikerna på kommunens nämndmöten.
– Det känns viktigt att få vara med och berätta vad vi ungdomar tycker. Så att det inte bara är de vuxna hela tiden, säger Parya Karimi vice ordförande i ungdomsstyrelsen i Angered till SVT.

Även de politiska ungdomsförbunden arbetar för att unga ska få upp ögonen för partipolitiken. Dagens Arena har pratat med fyra representanter från olika ungdomsförbund för att diskutera ungas politiska engagemang, politik på sociala medier och hur de själva fick upp ögonen för politiken.

Hanna Lidström

Hanna Lidström, 24, språkrör Grön Ungdom

Jag träffar Hanna Lidström en varm och solig majdag. Vi går och köper varsin glass som snabbt smälter i vårsolen. Hanna har på sig en grå Grön Ungdom-tröja. Den är lite varm, men hon hade råkat spilla på den andra tröjan, så då var det tur att hon ändå hade haft med sig tjocktröjan. Hon kommer precis ifrån en lång debatt på Blackeberg gymnasium.

Tre dagar i veckan är hon ute och föreläser och debatterar i olika skolor, främst på gymnasieskolor, men också ibland på högskolor och någon enstaka högstadieskola. Det blir många tågresor, många tidiga mornar. Hon tar ofta 05:20-tåget från Stockholms central.

Hanna Lidström har varit engagerad i politiken i snart tio år, och varit språkrör för Grön Ungdom i två år.

Vad gjorde du innan?

– Jag gick med i Grön Ungdom när jag var femton och gick på högstadiet. Sen har jag suttit i olika styrelser och varit språkrör här i Stockholmsregionen och förbundsstyrelsen. Och så har jag arbetat för Alice Bah Kunkke som pressekretare. Det var jättefett. Och så jobbade jag som politiskt sekreterare i Haninge kommun.

Vad skulle du säga är ditt driv för att hålla på med politiken?

– Jag bryr mig väldigt mycket om rättvisa och har, som väldigt många, mått illa sen jag var väldigt liten över hur orättvisa klimatförändringar är. Mot fattiga länder och vår generation. Hur kan vår föräldrageneration bara dumpa ett enormt samhällsproblem på oss utan att ge en trygg och bra vardag att växa upp i? Det är jätteorättvist.

Min kompis påstående att vissa är ”fejk-engagerade bara för att verka woke” tror Hanna Lidström på Grön Ungdom stämmer till en viss del.

– Ja kanske på ett sätt, men hur var det innan då? Då var ju unga inte engagerade över huvud taget. Alla som är »pose-engagerade« har en möjlighet att bli engagerade på riktigt.

Hanna Lidström tycker att unga behöver vidareutveckla sina idéer och organisera sig, men hon tycker inte att det är deras fel om det inte blir så.
– Ingen sträcker riktigt ut en hand åt dem, eller ja, jag försöker göra det, säger hon. Sen måste man väl också driva politik som rör det unga bryr sig om. Jag tycker att det finns ett jättestort glapp mellan hur mycket unga bryr sig om klimatet och hur mycket politiska partier gör det. Det känns som att många har glömt att man måste göra det politiska fotarbetet. Fråga folk om de vill komma på möten och diskussionskvällar. Man kan inte vara så lat att man tänker ”Jag har rätt tanke, varför kommer inte alla och är med här?”

Handlar politiken idag mer om identitet, att man ska vara antirasist, feminist, vegetarian än om sakpolitiska frågor?

– Jag har tänkt ganska mycket på det där, att unga är vegetarianer eller veganer av lite »poseiga anledningar«, eller vad vet jag. Men om det stannar där, om man tänker ”Nu skiter jag i att engagera mig politisk, jag har gjort mitt. Jag skrev på Tinder att jag är feminist så jag behöver inte göra någonting annat, då är det ju dåligt.” Men det skulle ju kunna vara ett första steg i ett politiskt engagemang.

Unga idag får väldigt få verktyg att vara visionära. Det enda man kan få bestämma är vad som finns i ens kyl eller vilka kläder man ska köpa. Jag är inte nöjd med det, unga ska ha tillgång till fler saker. De ska få tänka på demokrati, fred och rättvisa. Den politiska diskussionen man får ta del av handlar nästan uteslutande om ens privatmoral eller livsstil, inte om samhället.

Alla som är »pose-engagerade« har en möjlighet att bli engagerade på riktigt.

Om tio år, vad kommer de som idag är 15-25 göra då? De som känner att de kan påverka samhället i stor utsträckning, hur tror du det kommer översättas i praktiken? Hur vill du att det ska se ut?

– Jag vill att de ska höja rösten och kräva saker. Fram till 2050 måste alla utsläpp i världen vara 0 om vi ska ha en hyfsad chans att överleva på den här planeten. Om det kommer hända så är det ju vi som kommer göra det. Det kommer vara vår generations stora arbetsuppgift. Så jag hoppas det kommer vara så jävla mycket politisk verksamhet för att skapa det. Tänk att när vi är 56 bara kunna säga »Fan vad bra, vi klarade det, high five. Vi har alla jobbat hårt, vi har alla varit modiga, men nu klarade vi det. Nu behöver vi inte leva resten av våra liv med världskrig och svältkatastrofer.«

Influencers politiska makt som medel för förändring. Vad tänker du om det?

– De fyller upp ett tomrum som vi politiker inte lyckas fylla. Man kan få ett första korn som gör en intresserad som man sen kan ta vidare. Sen finns ju de som använder sin makt i ekonomiska syften, och det finns en risk med att den enda politiska informationen man får är från någon som vill sälja något till dig. Det ställer höga krav på oss politiker att fånga upp det politiska intresset som finns på till exempel Instagram och erbjuda ett annat sätt att kanalisera det.

Siffrorna är en sammanställning av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som delar ut statsbidrag till ungdomsförbunden. Förbunden får endast bidrag för medlemmar under 26 år. Det är det bidragsgrundande medlemsantalet som är representerat i statistiken.

Paul Sabo

Paul Sabo, 17, ordförande KDU Sörmland

I december 2015 ägde flera bombattacker rum i Pauls föräldrars hemstad, Qamishli i Syrien. Attackerna var riktade mot restauranger i staden och totalt dog 16 personer. Paul hade varit på en av restaurangerna några år tidigare, och hans moster bor i närheten. Pauls morfar som idag bor i Sverige var i Qamishli tillsammans med en av Pauls kusiner. De hade varit på en av restaurangerna som utsattes för en attack bara en kvart för den skedde.

Efter det kände Paul att det var dags att engagera sig i partipolitiken här hemma i Sverige, för att kunna göra skillnad.
– Politik är ju stort i Syrien också, men det pratas inte så mycket om det där. Jag har träffat många från Syrien vars politiska låga tänts sedan de kom till Sverige.

Paul Sabos politiska intresse började med att han gick med i Assyriska ungdomsförbundet. Genom dem kom han i kontakt med olika makthavare och politiker.
– Då kände jag att det faktiskt går att prata med dem, de är inga utomjordingar, de är människor precis som jag.

Han fick upp ögonen för Kristdemokraterna, de kristna och konservativa värderingar lockade och förbundsordförande Christian Carlssons kändes inspirerande i Almedalen tyckte Paul.
– Jag fastnade för KDU för de konservativa idéerna, att respektera det som varit, historian och traditionerna. Jag hadeockså ögonen på MUF men jag kände att jag låg närmre KDUs värderingar, MUF var lite för liberala för min smak.

Jag har träffat många från Syrien vars politiska låga tänts sedan de kom till Sverige.

Sedan Paul Sabo gick med i KDU har det gått fort framåt. Bara ett år in har han redan hunnit bli ordförande för KDU Sörmland, fått flera förtroendeuppdrag från moderpartiet, och sitter nu i distriktsstyrelsen.
– När jag vill någonting kämpar jag för det och gör allt som krävs, säger han.

Idag är Paul Sabo 17 år och går första året på gymnasiet. Han fyller 18 två månader efter valet, så han kan inte stå med på några vallistor. Men till nästa val är målet kommunfullmäktige hemma i Eskilstuna.

Även Paul tycker att det är bra att det finns personer på till exempel Instagram som pratar om veganism, rasism och #Metoo. Men de som gör det i ett kommersiellt syfte tycker han kan göra mer skada än nytta.
– De som uppmärksammar #Metoo är ju bra, men det finns också de som pratar om kroppsideal och samtidigt gör reklam för olika produkter. De påverkar ungas psykiska hälsa negativt när de bara gör som olika företag säger åt dem att göra.

Louise Grabo

Louise Grabo, 25, förste vice ordförande CUF

Louise Grabo kommer från Vara, en liten stad mellan Trollhättan och Falköping. Hon gick med i Centerpartiets ungdomsförbund för fyra år sedan, innan förra valet.

Hon gick först med i Centerpartiet, men drog sig till CUF eftersom det var ett mer ungdomligt forum.
Det var tråkigt för det var lite gubbigt, så jag gick med i ungdomsförbundet, säger hon.

Hon var med och startade upp en CUF-avdelning i Skaraborg och blev snabbt distriktsordförande i Västra Götaland. På förbundsstämman i Husqvarna förra året blev hon vald till förste vice ordförande i CUF.

Idag står hon trea på riksdagslistan i Skaraborg, vilket betyder att hon måste kryssa sig förbi de andra kandiderande och driva en personvalskampanj, men Louise har ingen brådska in i riksdagen.

Vad skulle du säga är ditt driv för att hålla på med politiken?

– Att förändra och vara en positiv kraft. Men också att vara en förebild för andra unga tjejer att ta plats, synas och göra samhället bättre.

Det var tråkigt för det var lite gubbigt, så jag gick med i ungdomsförbundet.

Louise Grabo tycker att det skulle vara kul att komma in i riksdagen, men har egentligen siktet på europaparlamentet.
– Jag trivs väldigt bra i internationella sammanhang, man får andra perspektiv av att prata med människor från andra länder. Väldigt många av de politiska besluten tas på EU-nivå, så man kan påverka på ett helt annat sätt. Men det är högre konkurrens om de platserna än till riksdagen, Centern har en ledamot idag, hoppas på två till nästa år.

Louise Grabo brinner för företagarpolitik och vill att det ska vara enklare att starta och driva företag, speciellt för kvinnor. Hon jobbar också för att klyftorna mellan stad och land ska minska.
– Man ska kunna bo överallt i landet, utan att skola och sjukvård läggs ner.

Louise Grabo bor i Stockholm och arbetar utöver sitt politiska engagemang som generalsekreterare på Swedish FinTech association, men åker ofta tillbaks hem till Vara.

Influencers politiska makt som medel för förändring, vad tänker du om det?

De är jätteviktiga, de står för många ungas dagliga intag av politik. De har en viktig plattform men också stort ansvar. Det är bra om unga blir politiska även om de inte är partipolitiska, men vi som ungdomsförbund har ett ansvar att nå ut till dem. Jag tror att det mer och mer går mot man röstar på en person mer än politiska partier.

Vad tycker du om en mer personfokuserad politik?

Det är bra om fler kan ta till sig av det politiska budskapet när man paketerar det på personnivå, men det är synd om det för stor uppmärksamhet på ”kändisar”.

Sebastian Rasmusson

Sebastian Rasmusson, 15, ordförande SSU Härnösand

När Sebastian Rasmusson gick på sexårsverksamhet såg han ett program på Barnkanalen som handlade om miljön. Efter det satte han sig med några kompisar och ritade teckningar som föreställde fabriker som spottade ut utsläpp. De skrev »Rädda miljön« på teckningarna och gick runt i området där de bodde och lade teckningarna i grannarnas brevlådor.
– Jag var nog intresserad av politik redan innan jag visste vad politik var, säger han.

Idag är Sebastian ordförande i SSU Härnösand och ledamot i SSU Västernorrland.

Man kan gå med i SSU när man fyllt 13 år, men redan som 11-åring var Sebastian Rasmusson med på aktiviteter som SSU ordnade; affischering, dörrknackning med Socialdemokraterna och fikakväller där det pratades politik.
– SSU hade en jätteschysst ordförande som lät mig hänga med på olika aktiviteter, så jag var typ medlem redan då, sen gick jag officiellt med på min 13-årsdag, säger han.

För Sebastian handlar SSU lika mycket om värderingarna som organisationen i sig. En majoritet av vänskapskretsen är medlemmar, och de som inte är medlemmar tror han inte riktigt förstår vad han sysslar med.
– Vissa tycker att politik är synonymt med tråkigt.

Och det stämmer väl till en viss del? Att politik är tråkigt?

Sebastian skrattar till.
– Nej, det skulle jag nog inte säga. Politik är att förändra, politik är att vilja – som Palme sa. Och det finns ingenting som är tråkigt med det, det är jättekul. Oavsett vilket ungdomsförbund man är med i tror jag att känslan är densamma, att man kämpar för ett bättre samhälle. Även om man inte gör det om man är medlem i MUF.

Jag pratade med Sebastian ett par dagar efter att Socialdemokraterna presenterat sin nya migrationspolitik. Han känner sig lite kluven, å ena sidan är det bra med fler kvotflyktingar och ökade bistånd. Men han är inte nöjd över att man har stängt dörren för fler permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening, något som han tror skulle vara bra för integrationen och en hållbar, långsiktigt migrationspolitik.

Politik är att förändra, politik är att vilja – som Palme sa.

Sebastian tycker att det känns kul att andra unga, precis som han själv, är samhällsintresserade och har fått upp ögonen för politiska frågor. Men Sebastian tror att många inte gör kopplingen att feminism, antirasism och att inte äta kött till exempel är politiska frågor.
– Om man vill förändra på riktigt måste se kopplingen. De stora lösningarna är politiska, säger han.

Han tycker också att det är bra att det finns influencers och Youtubers som unga följer, det är antagligen en reaktion på att många unga har blivit mer samhällsintresserade. Men, tillägger han, man kan inte förändra världen genom att gilla en bild på Instagram eller ha på sig en pin med ett feministiskt budskap.
– Om man inte är så insatt i politiken är det ju lättare att engagera sig i något mer övergripande, som att ”jag är feminist” eller ”jag är anti-rasist” än ”jag är socialdemokrat”.

Vi har ju ett högt valdeltagande i Sverige, räcker det inte med att unga går och röstar?

– Det är val var fjärde år, och mellan valen kan politiken svänga ganska mycket, som vi har sett.

Utöver att gå i skolan och arbeta som ordförande för SSU i Härnösand skriver Sebastian också debattartiklar och inlägg som har publicerats i DN, Nyheter24 och här på Dagens Arena. Men att hinna med allting är svårt och ibland blir det stressigt.
– Ja, det är ju svårt att hinna med. Dels ska man ta hand om klubben, vara aktiv inom Socialdemokraterna och ha ett socialt liv.

Vad ska du göra nu efter intervjun?

– Jag ska plugga tror jag, eller nej förresten jag ska på ett möte med kommunen här i Härnösand.

 

Inlägget Så vill unga förändra världen dök först upp på Dagens Arena.

Erdogan tar Turkiet med raska steg mot mörkret! 

Dagens Arena -

I anständighetens namn kräver vi att den fängslade socialdemokratiske presidentkandidaten  Selahattin Demirtas friges för att kunna bedriva sin valkampanj i Turkiet på samma villkor som övriga kandidater, skriver Anders Österberg (S), riksdagsledamot i utrikesutskottet och Kadir Kasirga (S), riksdagskandidat från Stockholm 

Att hålla ett val betraktas som ett av de viktigaste uttrycken för att ett land ska bedömas vara demokratiskt men det finns ytterligare kriterier än att bara hålla val vart fjärde år.

Vanliga kriterier för att ett land ska bedömas vara demokratiskt är att landet har ett civilsamhälle med föreningar, fri press som kan granska makten, en fungerande politisk struktur med olika politiska partier, fria och offentliga val, en lagstiftande församling och framförallt en rättstat där lagarna är lika för alla.

För en månad sedan meddelade den turkiske presidenten Erdogan att Turkiet tidigarelägger valen som egentligen skulle ha anordnats i november 2019 till i år den 24 juni 2018.

Beslutet om att tidigarelägga presidentvalet och parlamentsvalet kom precis efter deklarationen om ett valsamarbete mellan Erdogan och det nationalistiska partiet MHP. Till presidentvalet kandiderar, förutom Erdogan, fem kandidater men den riktiga utmanaren är Selahattin Demirtas, tidigare ordförande för HDP, som frihetsberövades förra året och som nu riskerar 142 års fängelse.

Medan de andra presidentkandidaterna reser runt fritt och arbetar med sina valkampanjer sitter Demirtas i fängelse.

Därifrån, i sin cell och på fängelsegården får han nu planera sin kampanj. I anständighetens namn kräver vi att Selahattin Demirtas friges för att kunna bedriva sin valkampanj på samma villkor som de andra kandidaterna.

HDP-medlemmar förföljs systematiskt av myndigheter och flera av deras parlamentsledamöter bl.a. tidigare medordförande till Selahattin Demirtas,  Figen Yuksekdag är frihetsberövade idag och riskerar horribelt långa fängelsestraff.

Taktiken från oppositionen är att låta presidentvalet avgöras i andra omgången men som det ser ut nu finns inget strategiskt beslut om hur partierna CHP, Saadet och IYI skulle agera om Selahaddin Demirtas skulle bli den andra motkandidaten.

En annan fråga som många analytiker ställer är om Erdogan kommer att erkänna ett sådant resultat med tanke på när samma man år 2015 utlyste ett extra val för att få egen majoritet i parlamentet.

Valen den 24 juni är i år extra viktiga eftersom en ny lag kommer att träda i kraft efter valen som kommer att ge presidenten enskilt mer makt än vad presidenten har idag.

I skuggan av inbördeskriget i Syrien har Turkiet snabbt utvecklats till att få ett allt mer repressivt och auktoritärt styre. Alla oppositionsyttringar stämplas som förräderi och speciellt om dessa kommer från det socialdemokratiska partiet, HDP, som är Turkiets tredje största parti.

De kurdiska städer som nu har demolerats av turkisk militär har haft ett gemensamt signum och det är att HDP vann överlägset i dessa städer med en stor marginal av rösterna i senaste valet. Kurder över hela världen jublade när HDP kom över den högt satta spärren på 10 procent i parlamentsvalet.

AKP:s första mandatperioder präglades av lovordade reformer, som dock oftast gynnade partiets politiska mål att förstärka religionens roll i samhället liksom presidentens makt.

Många, både i Turkiet och i Europa, hade också stora förväntningar på AKP när partiet kom till regeringsmakten 2003. De första mandatperioderna präglades också av lovordade reformer, men oftast var dessa av en karaktär som enbart gynnade AKPs politiska mål – att förstärka religionens roll i samhället och att stärka presidentens individuella roll och makt.

När det kommer till minoriteternas frihet, existensberättigande och rättigheter i Turkiet har AKP slagit bakut och gjort precis som de tidigare turkiska regeringarna också gjorde. Det är en stor och djup besvikelse.

En annan stor förväntan var att Erdoğan och AKP skulle lösa konflikten på Cypern samt normalisera relationen med Armenien. Men i Turkiet är den allmänna uppfattningen fortfarande att det inte har begåtts något folkmord mot armenier eller Seyfo mot andra kristna minoriteter under Osmanska imperiets sista år.

I de turkiska skolböckerna läser barnen istället om hur armenierna förrådde turkarna och att armenierna var femtekolonnare som har utnyttjats av väst i allmänhet och av Ryssland i synnerhet under första världskriget. Besvikelserna fortsätter.

Det är verkligen synd att Erdoğans val och utveckling har placerat honom där han idag befinner sig. Han hade istället kunnat gå till framtidens historieböcker som en Willy Brandt för armenierna och en Yitzhak Rabin för kurderna. Det är synd att han inte har tagit den chansen.

Vi tror att det är viktigt för varje ledare att under sin resas gång fråga sig själv hur hen vill bli ihågkommen i framtidens historieböcker – som ett mörkt kapitel eller som ett ljust kapitel. Det är också en fråga som även president Erdoğan bör ställa sig.Med den politik han driver och fortsätter att driva ser det nämligen väldigt mörkt ut.

Anders Österberg (S) är riksdagsledamot i utrikesutskottet

Kadir Kasirga (S), är ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och riksdagskandidat från Stockholm

Inlägget Erdogan tar Turkiet med raska steg mot mörkret!  dök först upp på Dagens Arena.

Nej till ansvar att verka mot skolsegregation

Dagens Arena -

Förra veckan sa riksdagen nej till att ge skolhuvudmän ansvar för att verka för en blandad social sammansättning av elever. Enligt Vänsterpartiet är förslaget rent symboliskt och verkningslöst.

– Regeringen hade tagit fram ett förslag som i princip inte innebar någonting, för att göra alla partier nöjda, så då sa vi nej till det, säger Daniel Riazat, skolpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Förslaget, som Dagens Arena har berättat om tidigare, om att verka för minskad skolsegregation genom att lägga ett ansvar för detta på skolhuvudmännen är ett av flera förslag i propositionen »Samling för skolan«, som i sin tur bygger på Skolkommissionens förslag. Förslaget gav inget tydligt svar på hur ett sådant ansvar skulle gå till i praktiken, och det fanns inga tvingande skrivningar. När riksdagen skulle ta ställning till förslaget förra veckan var det bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet som röstade för.

Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Erik Bengtzboe motiverar i en debattartikel i Dagens Samhälle partiets nej till förslaget:

»Förslaget kan strida mot gällande diskrimineringslagstiftning och öppnar upp för en elevsortering som inskränker det fria skolvalet« skriver han.

Vänsterpartiet har motsatt anledning till sitt nej. De vill gå mycket längre och avskaffa det fria skolvalet i dess nuvarande form, och införa upptagningsområden baserade på en blandad social sammansättning.

– Det som regeringen föreslog kan kommuner göra redan idag och många gör det redan. Men eftersom det fria skolvalet är överordnat denna princip kommer elevernas val komma först – det gör förslaget tandlöst, säger Daniel Riazat.

Han menar att frivilliga åtgärder mot social segregation främst är intressant för kommuner med få eller inga friskolor, där skolkonkurrens saknas.

Den övriga delen av propositionen, som inte rörde social segregation, fick gehör av riksdagen. Det handlar bland annat om ändringar i skollagen för att minska elevers långvarig frånvaro i grundskolan, genom att de ska kunna upptäckas tidigare. Varje skola ska också utse en skolchef med ansvar för att se till att utbildningarna i skolan följer de regler som gäller.

Vänsterpartiet röstade även nej till en del i förslaget som handlar om att likställa kommunala skolor med friskolor på så sätt att Skolinspektionen ska kunna återkalla kommuners tillstånd att bedriva skola på samma de kan göra med friskolor. Enligt Daniel Riazat är det rimligt att reglerna är hårdare för friskolor på den punkten eftersom kommuner har ett ansvar för att erbjuda utbildning till sina invånare i motsats till friskolor.

Inlägget Nej till ansvar att verka mot skolsegregation dök först upp på Dagens Arena.

Kvinnor i byggjobb kräver krafttag mot machokulturen

Dagens Arena -

Unga tjejer ratar gymnasieutbildningar för snickare, elektriker och andra jobb i byggsektorn. Nu väntar  kvinnorna i branschen på att männen ska agera och ta itu med sexism och nedsättande jargong, skriver Anna Danielsson Öberg.

Bristen på arbetskraft oroar många företag – det gäller inte minst byggbranschen. Ett sätt att lösa problemet är att få in fler kvinnor i de så mansdominerade yrkena, enligt både fack och arbetsgivare.

Åtgärder mot machokultur och sexism utlovas. Men de få kvinnor som redan finns i branschen är inte nöjda. De anser att de utlovade förändringarna går alldeles för långsamt.

Byggsektorn växer fortfarande så det knakar, även om en inbromsning förutses för nästa år. Och starka byggkonjunkturen hittills har lett till att efterfrågan på personal ökat.

Enligt företagen i sektorn har det blivit det allt svårare att få tag på personal. Bilden bekräftas i Arbetsförmedlingens senaste prognos. Den visade att rekryteringsproblemen är stora inom bygg- och anläggning, installation, drift och underhåll.

De som utbildar sig i de här yrkena kan alltså räkna med att få jobb när utbildningen är avklarad.

Ett sätt att minska bristen är att fler kvinnor lockas till byggsektorn. Mansdominansen är närmast fullständig – i många yrken är andelen kvinnor bara någon eller några få procent.

Men unga tjejer ratar gymnasieutbildningar för snickare, elektriker och andra jobb i byggsektorn. Få söker och bland dem som börjar hoppar flera av.

Det finns många förklaringar till att det ser ut så här. En är att tjejer oftare än killar vill ha möjlighet att söka till högskolan efter gymnasiet. Eftersom yrkesprogrammen sedan 2011 inte ger automatisk högskolekompetens väljer tjejerna bort de här utbildningarna.

En annan förklaring är förutfattade meningar. Föräldrar, lärare och studievägledare är inte alltid uppmuntrande när unga tjejer vill utbilda sig till jobb i byggsektorn.

Och den tredje förklaringen är den verklighet tjejer kan få uppleva när de kommer ut på arbetsplatserna. Trots fack och arbetsgivares prat om hur gärna de ser fler kvinnor i branschen är det knappast öppna armar som möter tjejerna när de kommer ut i jobb. Att vara kvinna i de här mansdominerade miljöerna är inte lätt – något kvinnor i branschen vittnade om långt före höstens #metoo-kampanj.

LO-förbundet Byggnads lät för några år sedan barn läsa upp citat från kvinnliga medlemmar som berättat vad de fått höra av manliga kollegor eller chefer. Barnen läser hur vuxna män uttalar sig nedsättande om sina kvinnliga kollegor, det handlar om allt från storleken på deras bröst till hur värdelösa de är som yrkespersoner.

Kvinnonätverken inom Byggnads, Elektrikerna och Målarna har bestämt att det är dags för mer uttalat samarbete över förbundsgränserna.

.

Efter att ha genomfört intervjuer inom installationsbranschen har jag insett att kvinnliga elektriker får höra liknande saker. Tio kvinnliga elektriker har i intervjuer berättat om allt från sexistiska skämt, nedsättande jargong till rena övergrepp.

Merparten av dem konstaterar att de betalar ett pris för att vara i minoritet på de mansdominerade arbetsplatserna. Ändå trivs de. Jobbet är kul, villkor och lön så mycket bättre jämfört med om de arbetat i kvinnodominerade sektorer. Men de vill ha fler kvinnliga kollegor.

Och initiativ saknas inte från fack och arbetsgivare. Olika projekt pågår med den uttalade målsättningen att förbättra det psykosociala klimatet på arbetsplatserna och att locka fler kvinnor till byggsektorn. Ofta uttrycks självkritik över att för lite händer – inte minst efter metoo.

Elektrikerförbundets ledning konstaterar till exempel att mycket, mer måste göras för att motverka tystnadskultur och sexism. Samma sak gäller Byggnads.

Och nu verkar det som kvinnorna i de här branscherna har tröttnat på löften om att fack och arbetsgivare ska ta i håll med machokulturen. Ansvariga i kvinnonätverken inom Byggnads, Elektrikerna och Målarna har bestämt att det är dags för ett mer uttalat samarbete över förbundsgränserna.

Tanken är att kvinnorna ska stötta varandra och driva gemensamma frågor i sina respektive förbund men också på arbetsplatserna. Trakasserier och sexism ska motverkas och jämställdheten öka.

En del av kvinnorna hävdar också att det finns en viss positiv metoo-effekt på byggena. Fler säger ifrån och de värsta gaphalsarna har blivit tystare som en kvinna uttrycker det.

Och det är just den utvecklingen kvinnorna i branschen hoppas på. Att männen börjar agera.

För det är givetvis inte kvinnornas ansvar att ändra attityder och beteenden hos männen i de här mansdominerade miljöerna.

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist.

Läs också: Kan LO, TCO och SACO möta framtidshoten ihop?

Industriavtalet som lönenorm möts av nya utmaningar

Inlägget Kvinnor i byggjobb kräver krafttag mot machokulturen dök först upp på Dagens Arena.

En arbetares vardag

Dagens Arena -

»Många lämnar sin arbetsplats med exempelvis en ond rygg och ett stressat hjärta.« Hotell- och Restaurangfacket och Byggnads har kongress. Motionerna är vittnesmål om att svensk arbetsmarknadspolitik behöver stärka arbetarnas ställning. 

Både Hotell- och Restaurangfacket (HRF) och Byggnadsarbetareförbundet har kongress. Det är två förbund som slåss mot prekära och osäkra jobb, men otryggheten tar sig delvis olika uttryck i de två branscherna.

Ett sätt att få kunskap om villkoren är att läsa medlemmarnas motioner till de två kongresserna. Det ger en unik inblick i vad anställda i två LO-förbund anser vara centrala problem.

Ett tema i flera av HRF-motionerna är den orimligt höga arbetstakten, inte minst för dem som städar hotellrum. Förbundsstyrelsen påpekar visserligen att stressen inte bara beror på hur många rum som ska städas, utan också på metoder och tillgång till utrustning. Men det är ändå skrämmande att ta del av vittnesmålen.

Så här skriver HRF-medlemmen Irene Hansson:

»Det är inte någon som kan städa 60 hotellrum/dag och ha en bra arbetsmiljö som det nu är på vissa håll.«

Hon konstaterar vidare att de anställda ofta »bara får 2 minuter på sig att städa ett rum med direktiven att bara ta det som syns«.

Ibland består formuleringarna i motionerna bara av några få rader, men som effektivt fångar vardagen i arbetslivet. Så här beskrivs verkligheten av Carina Ljunggren:

»Det är inte bara sexuella trakasserier som är vanliga i vår bransch. Även hot och osäkra situationer uppkommer ganska ofta.«

Stundtals är motionerna antagna av avdelningar. Avdelning 30 i Mälardalen beskriver konsekvenserna av ett pressat arbete:

»Förhoppningen varje dag, när man går till jobbet är att det ska vara en bra dag. Trots detta lämnar många sin arbetsplats med exempelvis en ond rygg och ett stressat hjärta.«

Rösterna från HRF och Byggnads visar att ännu fler krav behöver komma upp på agendan.

Ett annat stort tema är otrygga anställningar. Avdelning 02 i Stockholm-Gotland hävdar att allmän visstid är en »osäker anställning« som bör tas bort. Avdelning 01 Väst kritiserar istället bemanningsjobben:

»Fler och fler företag har bemanningsföretag inne istället för att anställa egen personal. Detta påverkar den fasta personalen negativt med kvalitésänkning och större arbetsbelastning.«

Även inom Byggnads är stress och osäkra jobb ett återkommande tema. Byggnads Stockholm-Gotland pekar på att missbruket av tidsbegränsade anställningar:

»Arbetsgivare anställer tidsbegränsat även när de behöver personal tillsvidare. Bland unga finns många som inte kan föreställa sig att få en fast anställning.«

Byggnads Skåne motionerar om möjligheten till återhämtning:

»Arbetsbördan är väldigt tung och det finns inte tillräckligt med fritid att vila upp sig på /…/. Vilket resulterar i sämre arbetskvalitet och sämre fritid.«

En viktig fråga är de långa kedjorna av leverantörer. Så här skriver både Byggnads Väst och Byggnads Skåne:

»Dagens byggarbetsplatser tenderar att bestå av allt fler underentreprenörer i många led, och ofta med utländska byggnadsarbetare i anställning i dessa företag. Det är av största vikt att vi som fackförening verkar för en upprätthållen hög organisationsgrad och organiserar våra yrkeskamrater ifrån andra länder.«

Motionerna speglar gemensamma problem inom hotell- och restaurang och byggbranschen, men också branschernas särdrag.

Inom hotell- och restaurang har 40 procent av arbetstagarna en tidsbegränsad anställning, en extremt hög andel. Byggbranschen karakteriseras av många och långa entreprenörskedjor som skapat utrymme för oseriösa arbetsgivare. Byggnads kräver därför att huvudentreprenören ska ta ett större ansvar, men försöker också att bli bättre på egen organisering av byggnadsarbetarna längst ut i kedjorna.

HRF och Byggnads visar att det behövs en kraftfull politik för att skapa hälsosamma och säkra arbetsplatser. Den nya socialdemokratiska handlingsplanen för trygga jobb är flera steg i rätt riktning.

I den finns krav på att allmän visstid ska avskaffas, att upphandlade företag ska följa kollektivavtal, på rätt till heltid, begränsningar av delade turer och stopp för hyvling. Men rösterna från HRF och Byggnads visar att ännu fler krav behöver komma upp på agendan.

Inte minst gäller det att ta vittnesmålen om ökad stress i arbetslivet på yttersta allvar.

Inlägget En arbetares vardag dök först upp på Dagens Arena.

Flyktingar kommer i arbete – men det tar tid

Dagens Arena -

Det har inte blivit svårare för flyktingar att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden, trots ökad invandring och färre lätta jobb i industrin, visar en ny rapport från ESO. »Det kan vara så att det är omöjligt att få integrationen att gå så mycket bättre än den har gjort hittills« säger rapportförfattaren.

Idag presenteras ESO:s, Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi, rapport om arbetsmarknadsintegration och även kostnaderna för flyktinginvandringens kostnader.

Joakim Ruist, universitetsadjunkt vid Göteborgs universitet, har författat rapporten åt ESO.

– När vi diskuterar flyktingars integration så mycket som vi gör så är det bra om vi har ett lite bredare kunskapsunderlag. Den frågeställning som intresserat mig mest är den ifall det över tid har blivit svårare för flyktingar att komma in på arbetsmarknaden. Jag har också tittat på flyktinginvandringen och de offentliga finanserna.

Enligt Joakim Ruist finns det goda själ att tro att det har blivit svårare för flyktingarna att etablera sig på arbetsmarknaden, mycket på grund av att den industrisektor som möjliggjorde många utlandsfödda sitt första jobb under 6o- till 80-talet, blivit allt mindre.

Hans rapport visar dock att det de senaste 20 åren inte blivit svårare för utlandsfödda att få jobb – men det tar 15 till 20 år.

– Det tycks inte bli svårare att integrera flyktingar när antalet nyanlända i Sverige ökar eller när antalet enkla jobb i tillverkningsindustrin minskar.

Inte heller verkar utbildningsnivå spela en avgörande roll för om en grupp ska lyckas att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden.

– Det allra tydligaste är att de grupper som kom under 1980-talet kommer snabbare upp i hög sysselsättning än de grupper som kommer senare, men på sikt jämnar det ut sig. Det är svårt att jämföra flyktinggrupper, även om det är stor skillnad mellan hur snabbt de olika grupperna tar sig in på arbetsmarknaden. Vad man snabbt kommer att tänka på är att det kan skilja sig i utbildningsnivå, vilket det också gör, men det är väldigt lågt korrelerat med vilka grupper det går bäst för.

Joakim Ruist tycker att det är olyckligt att det i Sverige pratas om att »integrationen måste lyckas bättre«, eftersom det enligt hans forskning finns en relativt hög sysselsättningsgrad för utlandsfödda som inte blir sämre över tid.

– Vi kan konstatera att det har varit svårt att få in flyktingar i arbete i alla tider, men det är inte så konstigt att det är svårt att komma som flykting med möjligt lägre utbildningsnivå, att inte kunna språket eller kulturen, och dessutom ha erfarenheter av krig i bagaget. Det kan vara så att det är omöjligt att få integrationen att gå så mycket bättre än den har gjort hittills.

Ylva Johansson (S) kommenterade ESO:s rapport

 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är dock optimistisk och trycker på att om man vill åt större förändringar så krävs det strukturella reformer. Hon tar tre exempel på strukturförändringar som implementerats och som verkar ha fått god effekt.

  • Alla kommuner måste ta sitt ansvar och ta emot flyktingar.
  • Den nya utformningen av föräldraförsäkringen ska förhindra att det blir en kvinnofälla som gör att nyanlända kvinnor inte börjar jobba.
  • Etableringsansvaret flyttades av Reinfeldt-regeringen från kommunerna till arbetsförmedlingen.

– Det verkar faktiskt som att någonting har hänt. Sedan 2015 har tiderna förkortats och det visar att vi kan påverka genom reformer, kommenterar Ylva Johansson.

Rapporten tar också upp kostnaderna för flyktingmottagandet. Enligt Ruist uträkning kostar flyktingmottagandet 41,5 miljarder per år. Per flykting är det mellan 53 000 – 94 000 kronor netto per år. De får ut mer i välfärd och pension än vad de betalar i skatt.

Uträkningen har fått kritik från bland annat Arena Idés chefekonom Sandro Scocco, som i podden Pengar och Politik förklarar varför uträkningen Ruist gjort inte ger ett korrekt bild.

– Vi har, som de flesta länder har, en sned yrkesfördelning som innebär att utlandsfödda är kraftigt överrepresenterade i låglönejobb och det är bara därför Ruist får det här resultatet.

 

Inlägget Flyktingar kommer i arbete – men det tar tid dök först upp på Dagens Arena.

Avtal klart mellan Kommunal och Vårdföretagarna

Dagens Arena -

Kommunal och Vårdföretagarna har tecknat ett nytt kollektivavtal  med löneökningar på 4,3 procent på två år för cirka 16 000 anställda i privat vård och omsorgsverksamhet.

Avtalet ger 4,3 procent i löneökningar under två år, motsvarande 1158 kronor. Därutöver sker en särskild undersköterskesatsning på 0,5 procent under avtalsperioden, rapporterar Kommunal.

– Undersköterskor har en nyckelfunktion i vården och omsorgen. Det är glädjande att vi även i de här förhandlingarna lyckats få igenom en fortsättning på den undersköterskesatsning vi inledde i avtalsrörelsen 2016, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund, i ett uttalande.

I det nya avtalet är parterna överens om att fram till år 2020 utreda hur företagen ska kunna erbjuda högre sysselsättningsgrad och heltidsanställningar för nyanställda.

– Heltidsarbete är en nyckel till egen försörjning och frihet. Att heltidsarbete blir norm inom kvinnodominerade branscher är en av de viktigaste frågorna för ökad jämställdhet, säger Lenita Granlund.

Det nya avtalet innehåller tydligare skrivningar för vad som ska räknas som övertid och därmed ge extra ersättning. Avtalet börjar gälla den 1 juni.

Kommunal och Vårdföretagarna sitter även i förhandlingar om ett nytt avtal för anställda inom privat äldreomsorg.

Inlägget Avtal klart mellan Kommunal och Vårdföretagarna dök först upp på Dagens Arena.

V: Låt oss sluta slåss om vem som är bäst för miljön

Dagens Arena -

Vi vet att Miljöpartiet är i kris och i behov av att hävda sig, men att slåss gröna partier emellan är inte konstruktivt för miljön, skriver Rikard Warlenius (V), miljöpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad.

I sitt kongresstal förra helgen gav Gustav Fridolin lite tveksamt beröm till Vänsterpartiets insats i miljöpolitiken – han sa ungefär »De ger bra svar när miljörörelsen frågar, skriver bra motioner och plakat« men fortsatte sen ”men tystnar vid förhandlingsbordet”.

Om vi börjar med den första delen så har Gustav Fridolin helt rätt. Naturskyddsföreningen konstaterade i en utvärdering att Vänsterpartiet har varit det bästa partiet för miljön under mandatperioden.

Det är alltså inte Vänsterpartiet själva som säger det, utan en av de mest respekterade miljöorganisationerna i Sverige. Vi förstår att Fridolin kan känna sig lite stött av det och vill stå upp för sitt eget partis miljöpolitik.

Att Vänsterpartiet skulle tystna vid förhandlingsbordet stämmer däremot inte alls, och om Fridolin inte tror på det kan han höra med sina partikamrater i Stockholm.

Här i Stockholms stad har Vänsterpartiet varit ytterst drivande i miljö- och klimatpolitiken, nästan alltid tillsammans med Miljöpartiet. Det är när de två grönaste partierna har samarbetat som vi har nått längst.

När MP i Stockholms stad nyligen listade tio gröna framgångar under mandatperioden så var det framgångar som uppnåtts tillsammans med V.

När Miljöpartiet i Stockholms stad nyligen listade tio gröna framgångar under mandatperioden så var det en lista på framgångar som uppnåtts tillsammans med Vänsterpartiet.

Det gäller till exempel Stockholms skärpta klimatmål, en miljard till klimatet och målet om minskad biltrafik.

Inte heller stämmer det att Vänsterpartiet skulle vara bra endast på paroller, men sämre på att driva igenom dem.

Till exempel har vi i Stockholm, tillsammans med Miljöpartiet, drivit igenom avvecklingen av kolkraften i Värtahamnen, nedläggningen av Bromma flygplats och en omförhandling av trängselavgifterna.

Vi uppnådde ett majoritetsstöd i kommunen för dessa tre krav, men i de två senare fallen fällde regeringen avgörandet till vår nackdel – den regering som Gustav Fridolin ingår i.

Det är alltså inte Vänsterpartiet som tystnat i förhandlingarna om den gröna framtiden.

Här i Stockholm har V och MP regerat tillsammans under de senaste fyra åren och vi har varit utmärkta samarbetspartners i de gröna frågorna som ligger oss båda varmt om hjärtat.

Så när Fridolin i sitt kongresstal mycket riktigt konstaterar att klimatet är en ödesfråga som vi inte kan vänta på, och att det inte funkar med utspel för att lösa den utmaningen, då har vi ett enkelt förslag.

Vi behöver inte tävla om vilket som är det grönaste partiet – vi partier som så tydligt prioriterar miljöfrågorna måste istället kunna samarbeta. Vänsterpartiet är beredda att göra de omställningar som krävs för en grönare framtid, och vi har gärna med oss Miljöpartiet i det arbetet.

Vi vet att Miljöpartiet är i kris och i behov av att hävda sig, men att slåss gröna partier emellan är inte konstruktivt. Vi menar att samarbete krävs för klimatets skull.

Rikard Warlenius är miljöpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad

Inlägget V: Låt oss sluta slåss om vem som är bäst för miljön dök först upp på Dagens Arena.

Pensionsmyndigheten: Skrota garantipensionen

Dagens Arena -

Garantipensionen var tänkt att fasas ut i takt med den reella tillväxten. Nu höjs den istället, trots att en stor grupp som får den har höga inkomster. »Det finns en betydande politisk oklarhet i vad lagstiftaren ser framför sig vad gäller garantipensionen« tycker Pensionsmyndigheten.   

Garantipensionen är tänkt som ett grundskydd i den allmänna pensionen till de som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet. Tanken var också att garantipensionen successivt skulle fasas ut i takt med den reala tillväxten. Men i Pensionsgruppens senaste överenskommelse höjs den med 200 kronor och med ett ytterligare tilläggsbelopp.

Ole Settergren, analyschef Pensionsmyndigheten.

Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten, tycker politikerna är otydliga i frågan och ställer sig frågande till om politikerna verkligen vill fasa ut den.

–Det finns, tycker jag, en betydande politisk oklarhet i vad lagstiftaren ser framför sig vad gäller garantipensionen. Hade den lämnats oförändrad så hade den på sikt blivit utfasad och hittills har den varit oförändrad, men nu föreslås det att man höjer den lite.

Garantipensionen påverkas inte av om du har kapital eller om du har tjänstepension eller privata pensionsförsäkringar. Något som regeringens översyn av just grundskyddet för pensionärer »Inriktning för ett nytt grundskydd, Ds 2018:8« bedömer gör inkomstprövningen av garantipensionen »svag« just eftersom den endast prövas mot allmän inkomstgrundad pension.

Rapportförfattarna skriver : »Detta innebär att en person kan få garantipension även om den har andra (höga) inkomster. En betydande andel av garantipensionärerna har höga inkomster i jämförelse med befolkningen i stort.«

Garantipensionen var, enligt Ole Settergren, tänkt att ersätta den tidigare folkpensionen, även om det inte kom att bli så rakt av.

– Garantipensionen är på sitt sätt en ganska märklig förmån från samhället eftersom att den utgår till personer som inte nödvändigtvis har ont om pengar. Ofta har de som får garantipension det, men inte alltid. Du kan vara miljonär och garantipensionär, även om det är ett extremfall.

Samtidigt är det många äldre i Sverige som idag är fattigpensionärer. Var sjätte person i Sverige, som är 65 år eller äldre, har en inkomst som innebär risk för fattigdom, visar SCB:s siffror för 2016. Enligt AMF:s trygghetsekonom Dan Adolphson Björck finns det en politisk vilja att förbättra situationen för de mest ekonomiskt utsatta.

– När man införde det nya allmänna pensionssystemet var utgångspunkten att andelen garantipensionärer skulle minska i takt med att kvinnorna fick en starkare ställning på arbetsmarknaden. Men det har skett i en långsammare takt än vad man hade förutsatt. Än idag är många nyblivna pensionärer, framförallt kvinnor, beroende av garantipension och bostadstillägg som komplement till sin inkomstbaserade pension. Det finns även en stor grupp äldre som lever i relativ fattigdom och därför väcks frågan om att förbättra grundskyddet.

Ole Settergren menar dock att garantipensionen inte behövs alls för att just ha ett grundskydd. Han föreslår ett utvidgat bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd (ÄFS) att ersätta dagens system med. Bostadstillägget är en grundtrygghet som är behovsprövad på hushållsnivå, hushållets hela ekonomi avgör om pensionären är berättigad till stödet, vilket betyder att färre personer får det jämfört med garantipensionen och det blir en mindre kostnad för staten påpekar. Ole Settergren tar Tyskland som exempel.

– Garantipensionen är inte nödvändig för att ge grundtrygghet och dess ställning tycker i alla fall jag är väldigt lätt att ifrågasätta. I Tyskland har de ett inkomstgrundat pensionssystem som fungerar ungefär som det svenska, men istället för garantipension så har de en variant av bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. I Tyskland diskuterar men olika typer av tilläggsförmåner och deras utformning, det finns någon slags politisk dynamik i de här frågorna.

Renée Andersson, utredare på LO, tycker att det är en dålig idé att låta bostadstillägg och ÄFS ersätta garantipensionen, även om hon påpekar att det är svårt att uttala sig utan att veta något om detaljerna.

Hon tycker att det är rimligt att det finns ett grundskydd i pensionen som inte är inkomstprövat, även om det kan innebära att personer som har höga kapitalinkomster kan få garantipension också. – Det är ju en del av tanken med det generella välfärdssystemet. Sådana grundskydd finns ju även i de andra socialförsäkringarna, exempelvis för sjukersättning och a-kassa. Bostadstillägg och ÄFS är ju båda behovsprövade i olika grad där hänsyn tas till exempelvis tjänstepensionen och kapitalinkomster. Det verkar inte rimligt att bara ha sådana inkomstprövade delar som grundskydd i pensionen.

Inlägget Pensionsmyndigheten: Skrota garantipensionen dök först upp på Dagens Arena.

Olyckligt att UG granskar i hela metoorörelsens namn

Dagens Arena -

Metoo har givit kvinnor hopp om att världen kan bli bättre. Den är varken en rörelse för häxjakt eller manshat, utan en rörelse för att stärka kvinnor i vetskapen om sitt egenvärde, skriver Lina Stenberg och Carina Benjaminsson, representanter för metoouppropet #imaktenskorridorer. 

Metoo är en positiv rörelse. Det har givit tusen och åter tusen kvinnor en möjlighet att sätta ord på upplevelser de varit med om. Det är en rörelse för systerskap som omvandlat handlingsförlamning, uppgivenhet, rädsla och otrygghet till något annat. Metoo har givit kvinnor hopp om att världen kan bli bättre.

Tillsammans är vi starka, tillsammans har vi kunnat sätta ord på de mönster och kopplingar som finns.

  • Hur härskartekniker, könsroller, grabbighet och fumliga händer från oönskat håll hänger ihop med den maktobalans vi har i samhället i stort.
  • Hur sexismen inte går att skilja från vare sig ojämställda löner, destruktiv utseendefixering, dödligt våld mot kvinnor och att kvinnor lämnas med störst ansvar för hem och familj.

Ett demokratiskt samhälle innebär jämställdhet.

Det innebär frihet från att utsättas från våld och sexuella övergrepp precis som att det innebär rätten till lika möjligheter för den som föds som kvinna eller icke-binär.

Gråskalan av sexism är stor och luddig, men med metoo har vi fått verktyg att förstå att saker som inte känns okej faktiskt inte heller är okej. Att vi kvinnor själva får bestämma över våra egna kroppar och faktiskt har utslagsrösten i när gränsen är nådd eller är passerad. Att våld aldrig är acceptabelt, att vi aldrig ska behöva vara rädda för sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter.

Nej Metoo-rörelsen är varken en rörelse för häxjakt eller manshat. Det är en rörelse för empowerment, att stärka kvinnor i vetskapen om sitt egenvärde, sin potential och hur vi gemensamt kan verka för förbättringar. För jämställdhet och allas lika rättigheter oavsett kön.

När SVT genom Uppdrag Granskning som sänds i dag satsar på att granska metoo väljer de inte att fokusera på strukturella maktbalanser kopplat till sexuellt våld eller hur en feministisk folkrörelse nu har väckts.

Det är viktigt att media granskar media. Att den journalistiska etiken ses över. Detta är särskilt viktigt i tider av starka sociala medier, där individers namn fritt kan läggas ut, personer kan filmas och därefter delas bland hundratusentals konton på nätet.

Att Uppdrag Granskning gör ett reportage om ett ärende där en misstänkt men icke-dömd förövare namnges är helt i linje med programmets uppdrag. Men att granskningen görs i metoo-rörelsens namn, att metoo-gruppers seriositet och syfte ifrågasätts i samma mening och det vinklas som att hela rörelsen är ute efter att hämnas på män i offentlighet är både oseriöst och olyckligt.

Att SVT väljer att svartmåla och misstänkliggöra metoo genom det fokus de väljer genom Uppdrag Gransknings reportage riskerar att göra motrörelsen en stor tjänst.

Enligt Brottsförebyggande rådet upplever 25 procent av landets kvinnor under sin livstid någon form av psykisk eller fysisk misshandel i en nära relation. En av sju unga kvinnor (16-24 år) har under senaste året utsatts för någon form av sexualbrott. Nästan hälften av dessa har råkat ut för det fler än en gång. Enligt LO  har en av sex kvinnor under det senaste året blivit utsatt oönskade sexuella anspelningar på sin arbetsplats. Nästan lika stor andel har blivit utsatta för oönskad fysisk kontakt under samma tidsperiod.

Metoo grundar sig i ett verkligt behov av förändring. Hösten 2017 blossade en låga upp som antändes av alla de pyrande eldar som funnit bland kvinnor under en lång tid. Det halvår som gått har varit historiskt i vilket engagemang det väckt och vilka ringar på vattnet det redan hunnit få.

Inga samhällsförändringar har skett utan motstånd. När makt omfördelas behöver vissa ge ifrån sig den till andra, något som historiskt sällan skett utan strid. Det finns redan ett brett motstånd mot metoo. Motrörelsen är stark och har många anhängare, oftast bestående av män med makt som inte är beredda att dela med sig.

Att SVT väljer att svartmåla och misstänkliggöra metoo genom det fokus de väljer genom Uppdrag Gransknings reportage riskerar att göra motrörelsen en stor tjänst.

Det väldigt vinklade SVT-scoopet kan i värsta fall bidra till att allt det som metoo-rörelsen hittills byggt upp faller samman.

Lina Stenberg och Carina Benjaminsson, representanter för metoouppropet #imaktenskorridorer. 

Inlägget Olyckligt att UG granskar i hela metoorörelsens namn dök först upp på Dagens Arena.

Hög tid för en handlingsplan mot ensamhet

Dagens Arena -

Se ensamheten som ett politiskt projekt och få ett medmänskligare samhälle med bättre hälsa på köpet. Låt »miraklet« i Frome visa vägen även för Sverige.

I USA håller de sociala band som tidigare förde samman människor på att vittra sönder. Föreningsliv, kyrkor och andra organisationer som tidigare var kittet i samhället har försvagats, så att du numera bowlar ensam, inte längre med kompisgänget. Statsvetaren Robert Putnam beskriver i Bowling alone denna relationsfattigdom, eller  det försämrade sociala kapitalet i samhället.

Ingen har tidigare insett hur starkt de sociala banden bidrar till ett samhälles lycka, hälsa och säkerhet. ingen har diagnostiserat den skada som dessa brustna band har åstadkommit, konstaterade Robert Putnam när boken kom för 18 år sedan.

I Storbritannien har det gått så långt att landet i år tillsatte sin första ensamhetsminister. Men det är också där man lyckats med att göra något genomgripande för att minska den.

I SVT:s Korrespondenerna berättar Lena Scherman och Bengt Norberg hur den lilla staden Frome i södra England lyckats med detta, sedan en läkare på det lokala sjukhuset upptäckt att många som sökte dit inte var sjuka, utan ensamma. Staden, där cirka 30 000 bor, satte igång en lokal samverkansmodell för hela sin befolkning. Ingen skulle bli lämnad utanför.

Från vårdcentralen skrivs det nu ut recept mot ensamhet; en 24-sidig lista på aktiviteter plus lotshjälp till ett liv med mer gemenskap och verkliga vänner. Och det har fungerat.

Medan akutbesöken i övriga Storbritannien ökar med 20 procent  har akutbesöken i Frome de senaste åren minskat med 15 procent. Varje satsat pund har gett 6 pund tillbaks. »Tänk om det här vore ett piller, då hade man talat om mirakel«, säger vårdforskaren Julian Abel.

Sociala relationer och medmänsklig värme gör oss friskare.  Och omvänt är ofrivillig ensamhet en hälsofara, jämförbar med rökning. Stöts vi ut reagerar kroppen med akut stress, som ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens. Vi upplever också verklig fysisk smärta, förutom risk för depression.

KI-professorn Peter Strang  varnar dessutom för att vreden hos de utfrysta kan skapa en våldsam reaktion, som skolskjutningar. Detta är en tickande bomb, värd att ta på största allvar.

Men när folk dör i akutköer och självmorden blir enda utvägen för unga borde kamp mot ensamheten hamna högt på agendan.

Ett samhälle som vill förebygga stora folksjukdomar behöver därför väga in ensamhet som en risk vid sidan om andra livsstilsfaktorer, som kost, motion och rökning, Att höra till och känna sig behövd är djupgående mänskliga behov. Ensamheten är ett mentalt fängelse, säger en av de intervjuade i programmet.

Exemplet Frome visar att det måste också finnas fungerande sociala nätverk och organisationer som vill vara med och dela ansvaret och stärka de betydelsefulla »tunna banden« av tillit mellan människor.

Kerstin Jacobsson, sociologiprofessor i Göteborg, visar i  Känslan för det allmänna (2011) hur dessa så kallade tunna band mellan människor håller samman samhället och skapar tillit, välbefinnande och trygghet. Trots den ökade individualiseringen finns fortfarande en levande känsla för det allmänna och gemensamma och rollen som medborgare, menar hon. Synen på samhället är fortfarande positiv,

Men sedan dess har de band som Jacobsson beskriver blivit tunnare. Diagnoser för depression ökar kraftigt och antidepressiv medicin används allt mer. Sverige är också landet med störst andel singelhushåll i världen. Opinionsmätningar visar att vi kan vara på väg mot ett samhälle där misstron mellan människor ökar och tilltron sjunker.

Det är med andra ord hög tid för en handlingsplan mot ensamhet. Om sjukvården tänker mer på mående än mediciner verkar hälsan också bli bättre. Att jobba aktivt för mindre ensamhet kan dessutom stärka demokratin genom den ökade tillit som också blir en effekt.

Hittills har vi inte hört några partier prata om skadlig ensamhet som en viktig valfråga. Men när folk dör i akutköer och självmorden blir enda utvägen för unga borde den  hamna högt på agendan och även locka väljare.

Färre akutbesök, gladare människor, ökad tillit, mer medmänsklighet och mindre ensamhet. Går det att motstå? Låt Fromes goda exempel visa vägen ut ur ensamheten!

PS: Den som vill glädjas åt verklig värme och kärlek i den annars tuffa idrottsvärlden, se reportaget. Världens bästa lag. Där alla får höra till och få vara sig själva och ingen ställs utanför.

Inlägget Hög tid för en handlingsplan mot ensamhet dök först upp på Dagens Arena.

Jytte Guteland (S) Nu måste M sluta sabotera miljömålen i EU

Dagens Arena -

Där vi Socialdemokrater i Europaparlamentet drivit på för att EU ska anta ett högre mål för omställningen till ett energieffektivt samhälle, har de svenska konservativa ledamöterna gjort tvärtom. Det är dags  för M att vakna ur sin fossilslummer, skriver Europaparlamentarikern Jytte Guteland (S).

Ikväll, onsdag, kan EU komma att slutföra förhandlingarna som avgör hur mycket mer energi Europa ska spara i framtiden. Överenskommelsen är också en viktig pusselbit för EU att nå klimatmålen i det internationella Parisavtalet. Därför är det viktigt att regelverket blir tillräckligt ambitiöst och starkt.

Det är detta som står på spel när jag och kollegor från Europaparlamentet möter EU:s Ministerråd och EU-kommissionen för att slutföra utformningen av EU:s direktiv för energieffektivitet.

Som miljöutskottets huvudförhandlare driver jag på för att EU ska höja målet för att spara energi. Ett högre mål är inte bara fullt nåbart, det skapar dessutom störst fördelar för vårt samhälle. Det är inte bara mer hållbart för miljön, klimatet och människors hälsa, utan medför också störst vinster i form av ekonomisk tillväxt och nya jobb.

Det finns en enorm potential i form av energismarta lösningar och innovationer som kan hjälpa oss att göra både framställningen och användningen av energi mycket mer effektiv.

Problemet har varit att EU:s regelverk hittills inte varit tillräckligt ambitiöst för att stimulera efterfrågan på dessa lösningar och tekniker.

För bara någon dag sedan skrev 18 skandinaviska storföretag till EU:s energiministrar där de efterlyste bindande och starka mål i EU:s regler för energieffektivitet.

Men där vi Socialdemokrater i Europaparlamentet drivit på för att EU ska anta ett högre mål för omställningen till ett energieffektivt samhälle, har de svenska konservativa ledamöterna gjort tvärtom.

Systematiskt har de försökt vattna ur regelverket och EU:s mål. Kanske har Moderaterna inte riktigt förstått hur energieffektivitet fungerar?

Lyckligtvis förstår andra vikten av ökad energieffektivitet. Europas företag exempelvis, vars intressen Moderaterna brukar säga sig försvara. Företagen driver också på för att EU ska höja målet för energieffektivitet.

För bara någon dag sedan skrev 18 skandinaviska storföretag ett brev till EU:s energiministrar där de efterlyste bindande och starka mål i EU:s regler för energieffektivitet.

Det är beklämmande att Moderaterna inte förstår detta. Ofta förs kostnadsargument fram som ett skäl. I själva verket innebär ökade satsningar på energieffektivitet nya jobb och ekonomisk tillväxt. Sedan 2010 har EU:s slutliga energiförbrukning minskat, samtidigt som EU:s BNP stigit.

Ju mer EU satsar på att minska energianvändningen desto större blir också de ekonomiska vinsterna.

Europa skulle med ett 40 procentigt mål för energieffektivitet spara hela 3000 miljarder kronor till år 2030 tack vare minskad import av fossilt bränsle. Det motsvarar mer än Sveriges samlade statsbudget i tre år. Dessutom skulle energiimporterna från länder som bland annat Ryssland minska, vilket gynnar vår energisäkerhet.

Vakna Moderater, er politik är daterad och leder bara till konstgjord andning åt fossilindustrin.

Men hellre än att satsa på ökad effektivitet vill Moderaterna att Europas medborgare ska fortsätta att betala enorma summor för smutsig energi. Men samtidigt som Moderaterna vill fortsätta med fossilimporten springer andra regioner ifrån Europa och satsar på effektivare energilösningar.

Vakna Moderater, er politik är daterad och leder bara till konstgjord andning åt fossilindustrin.

Ikväll har vi runt förhandlingsbordet chansen att leverera ett stabilt och progressivt regelverk som skapar goda förutsättningar inför framtiden. Både för Sverige och Europa men också för resten av världen. EU har både kapaciteten och ansvaret att ta ledartröjan i det globala klimatarbetet.

Förhandlingarna gör det tydligt vem som välkomnar en progressiv utveckling och vem som istället försöker backa in i framtiden. Dags att vakna ur fossilslummern, Moderaterna.

Jytte Guteland(S) är Europaparlamentarike

Inlägget Jytte Guteland (S) Nu måste M sluta sabotera miljömålen i EU dök först upp på Dagens Arena.

Tvärpolitisk motion: Tillsätt en kommission för Dawit Issak

Dagens Arena -

I ofattbara 17 år har den Eritreanska regimen hållit  Dawit Isaak.fången. I dag önskar vi att regeringen bifaller vår motion om en undersökningskommission för att utreda Dawit Issak samt alla andra fängslade svenska medborgare som är tillfångatagna i diktaturer, skriver 11 riksdagsledamöter tillsammans med andra företrädare.

Tyvärr har många svenska medborgare kidnappas i utlandet och tillfångatagits av regimer som inte ger mycket för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Vi har till exempel KI forskaren Ahmadreza Djalali fängslad och dödsdömd i Iran,  Gui Minhai i Kina, Hamza Yalcin i Spanien ( efter påtryckningar frisläppt), Chary Annamuradov i Belarus och tidigare Schibbye/Persson i Etiopien. Dessutom Falkehed/Hammarström i Syrien och under en kort period två journalister från Uppdrag granskning i Zambia m fl. Även Johan Gustafsson, som för en tid sedan  frigavs i Mali, är exempel på hårt arbete från polis och utrikesdepartement som gett frukt.

Varje sådan situation är unik samtidigt som det är viktigt att dra erfarenheter av allt det arbete som lagts ned, oavsett utgång av det. En undersökningskommission skulle vara väl lämpad att kunna göra ett sådant arbete.

Den svensk som har suttit längst fängslad utan vare sig åtal eller dom är Dawit Isaak.

Den svensk som har suttit längst fängslad utan vare sig åtal eller dom är Dawit Isaak. I ofattbara 17 år har den Eritreanska regimen hållit honom fången. Han har inte fått träffa sin familj, ingen advokat och inte heller några svenska diplomater, på hela denna tid.

Trots att omfattande insatser lagts ned under åren är Dawit fortfarande fängslad. Vi anser att det är dags att sammanställa de olika insatser, som gjorts för Dawit Isaak och andra, för att kunna få kunskap om vilka arbetsmetoder som fungerar bäst.

Faktum är att Dawit riskerar livet redan som det är, med tyst diplomati eller ej. En genomlysning för att se om det finns strategier och erfarenheter från andra fall att pröva är vi skyldiga honom efter så många år. Oavsett hur hårt och kunnigt UD arbetat kan nya ögon se nya saker. Det finns i alla fall inget att förlora på det.

Efter 17 år kan man inte säga att vi skall ge hittillsvarande strategier lite ytterligare tid. Dawit Isaak och andra förtjänar en prestigelös och fullständig analys av vad som gjorts och vad man valt att inte göra.

Dessutom behövs all kunskap som går att få fram inför framtiden då vi inte är  garanterade att ytterligare svenska medborgare ska hamna i fångenskap utomlands och behöver den mest professionella hjälp de kan få.

Vi är flera riksdagsledamöter från olika partier som i ett antal år skrivit sk Dawit Issak motion oavsett regeringsfärg.

Vi som undertecknar denna artikel önskar ett ja till vår Dawit Issak motion som behandlas i riksdagen 30 maj , där vi föreslår att regeringen tillsätter en undersökningskommission för att utreda Dawit Issak samt alla andra fängslade svenska medborgare som är tillfångatagna i diktaturer.

Amineh Kakabaveh (V)

Cecilia Magnusson  (M)

Jesper Bengtsson, ordförande Svenska Pen 

Birgitta Ohlsson (L)

Valter Mutt (MP)

Arne Ruth, fd Chefredaktör DN Kultur  

Anders Österberg (S) 

 Caroline Szyber (KD) 

Carl Schlyter (MP)

Barbro Westerholm (L)

Jonathan Lundkvist, ordf. Reportrar utan gränser  

 Lisbeth Sundén Andersson (M)

Annika Lillemets  (MP)

  Ola Johanson (C)

Inlägget Tvärpolitisk motion: Tillsätt en kommission för Dawit Issak dök först upp på Dagens Arena.

S vill begränsa hyvling – LAS ska inte kunna rundas

Dagens Arena -

Avskaffa allmän visstid, begränsa rätten till hyvling och ge rätt till faktisk anställningsgrad. Det är några av de förslag som ingår i Socialdemokraternas handlingsplan i tio punkter för det de kallar en tryggare arbetsmarknad. 

Stefan Löfven, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och Handels ordförande Susanna Gideonsson presenterade på tisdagsförmiddagen en handlingsplan i tio punkter för en trygg arbetsmarknad – ett program som Socialdemokraterna går till val på.

Bland förslagen finns att begränsa det som kallas hyvling, det vill säga att en anställd plötsligt kan få sänkt anställningsgrad utan att det anses bryta mot LAS.  Handels hör till de fackförbund vars anställda påverkats hårdast av sådana neddragningar i anställningsgrad.

Nu vill Socialdemokraterna att arbetsgivare som vill dra ned tjänstgöringsgraden för anställda ska vara tvungna att ta hänsyn till turordningsregler, det vill säga den som har arbetat i 10 år ska ha ett starkare skydd än den som har kortare anställningstid.

Partiet vill också avskaffa anställningsformen allmän visstid.

– Vi har kommit fram till att vi helt vill avskaffa möjligheten till visstidsanställning utan skäl, sa Ylva Johansson.

Rätten till heltid ska stärkas, men det innebär inte att någon som arbetar deltid lättare ska få tillgång till en heltidstjänst. I stället ska den som är deltidsanställd få rätt till kortare uppsägningstid om den erbjuds en heltidstjänst, till exempel av en annan arbetsgivare.

I handlingsplanen ingår också att införa en rätt till att de faktiska timmar som man arbetar ska vara de som står i anställningskontraktet, vilket kallas faktiskt arbetstidsmått.

– I dag är det vanligt att det står fem timmar i kontraktet men i praktiken arbetar du 40 timmar i veckan, sa Susanna Gideonsson.

Att begränsa delade turer, det vill säga att man jobbar i ett uppdelat arbetspass över en dag med flera timmars paus mitt i, är ett annat vallöfte. Det kommer partiet först och främst försöka uppnå i offentlig sektor.

Inte alla förslagen i tio punkts-programmet är nya och vissa frågor är under pågående utredning. I huvuddrag handlar många av förslagen om att skärpa kontroller från myndigheter och fackförbund för att se till att arbetsgivare lever upp till exempelvis skatteregler, kollektivavtal och lönenivåer. Bland annat ska kontrollen öka över anställningar som subventioneras via Arbetsförmedlingen och när det gäller utländska företag som är verksamma i Sverige.

Socialdemokraterna vill också skärpa rätten att få F-skattsedel, för att undvika att arbetsgivare kringgår arbetsrätten genom att anlita så kallade »falska företagare« och utländska företag ska vara tvungna att anmäla sig till Skatteverket från första dagen de är verksamma i Sverige.

När det gäller arbetsmiljö vill Socialdemokraterna utöka Arbetsmiljöverkets inspektionsarbete med en särskild inriktning mot sexuella trakasserier, och arbetsgivare ska få utredningsansvar även för trakasserier som brukare eller kunder utför mot deras anställda. Myndigheten för arbetsmiljökunskap får ett särskilt uppdra att kartlätta fysisk och psykisk ohälsa i kvinnodominerade yrken.

De tio punkterna i korthet:

  1. Trygga anställningar
  2. Stopp för hyvling
  3. Reglera arbetskraftsinvandringen till bristyrken
  4. Stopp för missbruk av subventionerade anställningar
  5. Bekämpa arbetslivskriminaliteten och den osunda konkurrensen
  6. Schyssta villkor i offentliga upphandlingar
  7. Stopp för lönedumpning på svenska arbetsplatser
  8. Stärkt skydd mot trakasserier i arbetslivet
  9. Stärkt regelverk för bättre arbetsmiljö – ingen ska dö på jobbet
  10. Omställning

 

Inlägget S vill begränsa hyvling – LAS ska inte kunna rundas dök först upp på Dagens Arena.

PODD | »Fel om invandringens kostnader«

Dagens Arena -

Ett specialavsnitt av Pengar & Politik granskar slutsatserna i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), och Sandro Scocco menar att antagandena som ligger till grund för studien är felaktiga.

Med anledning av en ny ESO-rapport som släpps på torsdag, som drar helt fel slutsatser, så har vi spelat in ett extraavsnitt där Sandro Scocco förklarar vad som är fel på beräkningsmodellen och antagandena, och hur man borde tänka istället.

Måstelyssning för alla som debatterar invandringens kostnader, vilket i den här valrörelsen verkar vara 98% av alla.

Länkar till alla artiklar som nämns finns här: arenaide.se/sammanstallning_fak…dringens_kostnader/

Inlägget PODD | »Fel om invandringens kostnader« dök först upp på Dagens Arena.

Uppgifter: S vill avskaffa allmän visstid

Dagens Arena -

Socialdemokraterna kommer att gå till val på att avskaffa allmän visstid som anställningsform, enligt uppgifter till Ekot.

Allmän visstid som anställningsform kan tillämpas utan något särskilt skäl, vilket skiljer den från ett vikariat där någon tillfälligt ersätter en befintlig tjänst. En visstidsanställning kan löpa i som längst två år under en period på fem år.

– Det har varit en strid i tio år, sedan den borgerliga alliansregeringen införde det här 2007, och inte minst fackföreningsrörelsen TCO har drivit detta, säger Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg om frågans betydelse.

Senare på förmiddagen i dag håller Socialdemokraterna en pressträtt på temat trygghet på arbetsmarknaden, där Susanna Gideonsson ordförande i fackförbundet Handels är en av de medverkande.

Inlägget Uppgifter: S vill avskaffa allmän visstid dök först upp på Dagens Arena.

Italien kan bli slutet för Euron

Dagens Arena -

Eurosystemet skulle göra medlemsländerna likvärdiga, men som istället skärpte motsättningar mellan nord och syd, mellan fattig och rik. Nu ger problemen i Italien, Europas tredje största ekonomi, föraningar om Eurons sammanbrott. 

EUs existentiella kris fördjupas för varje dag. Det räcker inte längre bara med röran med Brexit, ett möjligt handelskrig med USA, och att Ungern och Polen glider iväg i en alltmer auktoritär riktning. Utsikterna att vi en populistisk och öppet EU-fientlig regering i Italien, Europas tredje största ekonomi, ger föraningar om ett större sammanbrott.

Visserligen nobbade Italiens president Sergio Mattarella i helgen försöken av Femstjärnerörelsen och Lega att bilda regering. Han hänvisade till att den av partierna föreslagna ekonomiministern Paolo Savona var olämplig, eftersom han orsakat turbulens på räntemarknaderna.

Savona anser nämligen att euron är en »tvångströja konstruerad av tyskarna« och att dagens tyskar inte är bättre än de var under nazismen.

Eurobygget är så skört att också ett litet misstag kan utlösa ännu en stor finanskris.

Presidentens lösning är att utse en teknokrat från IMF som tillfällig regeringsbildare, i väntan på ett nyval. Men Femstjärnerörelsen och Lega har majoritet i båda kamrarna och kan rösta bort honom och tillfälliga lösningar.

De båda partierna är ett högst omaka par. Lega är ett högerextremt parti som bland annat vill slänga ut de 400 000 papperslösa flyktingarna. Femstjärnerörelsen, som är närmast vänsterpopulistisk, är till exempel emot obligatoriska vaccinationer av barn.

De vill öka statens utgifter, genom medborgarlön och högre pensioner, medan Lega däremot vill ha platt skatt, som mest gynnar de rika.

Kombinationen av högre utgifter och lägre skatter skulle betyda en försämring av budgeten motsvarande 600 miljarder kronor om året, vilket blir en ökning av statsskulden från 130 till 150 procent av BNP. Det är klart att detta helt strider mot eurozonens stränga budgetregler.

När Grekland inte följde reglerna ingrep Eurozonens ledning och drev igenom brutala nedskärningar av välfärdspolitiken. Att kasta ut Grekland ur euron diskuterades också på fullt allvar. Hur sannolikt är det att man på samma sätt vågar näpsa det mycket större Italien, ett av EU:s grundarländer?

Å andra sidan, har man en överslätande inställning till Italiens regelbrott, hur kommer Spanien och Portugal, som också fått utstå stora uppoffringar, att reagera? Kommentarerna från Bryssel och Berlin är än så länge nedtonade. Man inser förstås att genom maktspråk snabbt kan spä på det italienska euromotståndet och därmed göra att nyvalet i augusti blir en brakseger för Femstjärnerörelsen och Lega.

Redan nu ligger Legas partiledare Matteo Salvini i startgroparna för en ny valrörelse: »Italien är ingen koloni. Vi vill inte att tyskarna ska säga åt oss vad vi ska göra.«

Eurosystemet är en felkonstruktion, som skulle göra medlemsländerna likvärdiga, men som istället skärpte motsättningar mellan nord och syd, mellan fattig och rik.

Den franske presidenten Emmanuel Macrons reformpaket nyligen skulle kanske dämpa denna motsättning. Men tyskarna verkar anse att det kostar för mycket. Och att Macron vill ha en ökad överstatlighet, bland annat en europeisk finansminister, är bara bensin på den italienska brasan.

Den amerikanska statsvetaren Kathleen McNamara, som följer Europa nära, har kallat euron för en »riskgenerator« i det globala finansiella systemet. Med det menar hon att eurobygget är så skört att också ett litet misstag kan utlösa ännu en stor finanskris.

Där någonstans är vi just nu och det känns kusligt.

Inlägget Italien kan bli slutet för Euron dök först upp på Dagens Arena.

Nu krävs ett S-manifest för jämlikhet och solidaritet

Dagens Arena -

Valet den 9 september är ett historiskt val i en för mänskligheten avgörande tid. Vi har ett ansvar långt utöver vårt eget land och vår egen tid, skriver S-debattören Bror Perjus.

Inför valet måste vi socialdemokrater mobilisera som aldrig förr och göra en starkare valrörelse än någonsin tidigare!

Mellanöstern utgör en krutdurk styrd av religiösa fanatiker och oljestinna schejkdömen.  Europa domineras av bräckliga allianser eller auktoritära, högerextrema regeringar.

Kärnvapenmakterna USA, Kina och Ryssland behärskas av oberäkneliga, hänsynslösa regimer som hotar med handelskrig, militär upprustning och provocerande krigsövningar. Det kan inte uteslutas att några av världens oberäkneliga ledare får för sig att använda kärnvapen

Gemensamt för dessa regimer är att de spelar ut världens allra mest utsatta människor mot varandra för att skydda en privilegierad maktelit.

Världens över 700 miljoner extremt fattiga och 65 miljoner flyktingar ställs mot de egna ländernas arbetslösa, långtidssjuka, funktionshindrade, lågavlönade och fattigpensionärer.

Varför ska världens rika och superrika gå fria från ansvar?

Allt större förmögenheter samlas i händerna på en liten krets extremt rika ägare till de globala koncernerna och superbankerna.

Det brittiska parlamentets utredningstjänst räknar med att en procent av jordens befolkning kommer att äga två tredjedelar av jordens tillgångar år 2030.

Med dagens digitala medier och kommunikationer kan de fattiga se och jämföra sina liv med hur världens superrika lever.

Det skapar en växande bitterhet, sociala konflikter, krig, hat, traumatiserade människor, flyktingströmmar, en våldsförhärligande terrorism och dess spegelbild högerextremismen.

Idag är demokratin hotad även i länder där vi länge tagit den för självklar.

Det svenska valet kan åter tända ett hopp om demokrati, jämlikhet och solidaritet.

Socialdemokratin har ett avgörande ansvar. Vårt val handlar inte bara om Sveriges framtid, det handlar om framtiden för Europa, demokratin, människovärdet, världsfreden, klimatet och hela vår livsmiljö!

Det svenska valet kan åter tända ett hopp om demokrati, jämlikhet och solidaritet.

Forskningen visar att växande ekonomiska klyftor är kontraproduktivt även i snäv ekonomisk mening. Det påpekar numera såväl OECD, som Världsbanken och Internationella Valutafonden, samt allt fler internationellt tongivande ekonomer.

En generell välfärd för alla är avgörande också för att integrationen av nyanlända ska fungera.

Vi måste ha en reglerad invandring. Men vissa principer måste vi stå upp för, som asylrätten, permanenta uppehållstillstånd, familjeåterförening och anständiga livsvillkor för alla som vistas i vårt land. Annars skapar vi skuggsamhällen.

Därför förväntar jag mig nu att vår partiledning i augusti lägger fram ett valmanifest med en radikal reformoffensiv och det uttalade syftet att öka jämlikheten för alla i vårt land och att visa omvärlden att det är möjligt.

Sverige har en urstark ekonomi och ett rejält reformutrymme i de offentliga finanserna.

Högerpartierna M, C, L, KD och SD går som alltid till val på en konsekvent politik för ännu större ekonomiska klyftor och ökande sociala konflikter.

Det borde vara politisk harakiri – det är demokratins harakiri!

Nu vänder vi med ett valmanifest för jämlikhet och solidaritet

Bror Perjus är socialdemokratisk debattör och tidigare chefredaktör för Livsmedelsarbetarnas tidning Mål och Medel.

 

Inlägget Nu krävs ett S-manifest för jämlikhet och solidaritet dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige