Sverige

Flygskatt populärare hos väljare än partier

Dagens Arena -

Temperaturen i Sverige har ökat med en grad. Samtidigt är många positiva till flygskatten på grund av klimatångest.

Även om våren just nu står i pausläge så har Sverige har blivit en grad varmare de senaste hundra åren, till följd av växthuseffekten.
– Uppvärmningen drivs av fossila bränslen. Så länge vi förbränner dem kommer koldioxidhalten att öka, säger Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet till SVT.

Tjernström förklarar också att temperaturhöjningen är mer subtil än vad man kanske tror och att skillnaden mellan en vinter och nästa alltid  kommer att vara större än den globala uppvärmningen under samma period.
– Jag brukar säga att det är normalt att temperaturen är onormal, säger han.

Det är främst vintern som påverkas av att temperaturen stiger, och vi får räkna med att de blir både mildare och regnigare.
– Redan i dag syns att våren kommer tidigare och hösten varar längre, sammanlagt är det kanske en månads förändring sett över lång tid, säger Tjernström.

Samtidigt visar en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av SvD att fler svenskar är positiva till att införa flygskatten, än vad som är negativa. Enligt undersökningen är 43 procent positivt ställda till att de införs, och 38 procent är negativa.

Svenskarna är generellt inte särskilt positiva till nya skatter. Men eftersom detta rör ett globalt problem så är vi mer mottagliga för en ny skatt. Det säger Karin Bäckstrand, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet som är specialiserad på miljöfrågor.
– Klimathotet har varit mycket i fokus. Jag tror att man är mer skattevillig när det gäller ett globalt problem som beskrivs som ett hot mot planeten. Ganska många svenskar har klimatångest, säger hon till SvD.

Läs mer: Sant och falskt om flygets utsläpp

Inlägget Flygskatt populärare hos väljare än partier dök först upp på Dagens Arena.

Tvåfrontskrig mot högerpopulism

Dagens Arena -

Otryggheten i dagens samhälle kan skapa en personlig protektionism hos människor. För att bekämpa den behövs både välfärdssatsningar och en kulturkamp för att vinna gehör för antirasism, feminism och hbtq-rättigheter.

Knappt en tredjedel av alla arbetslösa har rätt till a-kassa . Många uppfyller inte villkoren och andelen som inte ens är med i a-kassan har fortsatt att minska. Även sjukförsäkringen har urholkats, allt fler arbetstagare nekas sjukpenning.

Den försämrade tryggheten vid arbetslöshet och sjukdom gör utsatta människor ännu mer utsatta. Även de som har ett arbete, framför allt inom LO-yrkena, påverkas. Otryggheten förstärks av osäkra anställningar och en social deklassering, en upplevelse av att vara försummad och negligerad av det omgivande samhället.

Orsaken är inte sällan en oro för att välfärden ska svika. En annan faktor är förlorad status jämfört med andra, det som brukar kallas relativ social deprivation.

Dessa resonemang utgör en av kärnpunkterna i Anders Nilssons och Örjan Nyströms nya studie ”Högerpopulism och jämlikheten”, publicerad av LO:s Jämlikhetsutredning. Ett av Anders Nilsson och Örjan Nyström projekt är just att försöka förklara varför högerpopulistiska strömningar fått ett visst fäste i LO-grupperna, framföra allt bland privatanställda män.

Enligt Nilsson och Nyström är upplevelsen av förödmjukelse och social instängdhet högerpopulismens livsluft. När de offentliga välfärdsystemen inte levererar blir människor hänvisade till egna besparingar och personliga kontaktnät. Det kan skapa ett slags ”socialpsykologisk protektionism, där man sluter sig mot en hotfull omvärld och blickar misstänksamt åt sidorna”.

Nilsson och Nyström menar att jämlikheten har två dimensioner. En handlar om den materiella fördelningen och en annan om icke-ekonomiska aspekter som kön, etnicitet, sexuell identitet och funktionsnedsättning.

De materiella klyftorna har ökat främst för att de rika blivit ännu rikare, men också för att de som inte lönearbetar har halkat efter. Däremot, argumenterar Nilsson och Nyström, har Sverige under de senaste 50 åren flyttat fram positionerna när det gäller synen på jämställdhet, etnicitet och hbtq. Många av de attityder som då var en del av normaliteten framstår idag som ”främmande, motbjudande, skamliga och löjliga”. Det betyder förstås inte att segern är vunnen.

Mycket talar ändå för att SD kommer att få svårt att vinna ytterligare stöd från missnöjda LO-medlemmar.

Mycket talar ändå för att SD kommer att få svårt att vinna ytterligare stöd från missnöjda LO-medlemmar, även de som lockas av antietablissemang och kulturkonservatism. Orsaken är att SD så tydligt profilerat sig som ett skattesänkarparti som går i armkrok med den traditionella högern. SD stödjer Moderaternas förslag om att riva upp LAS och utgör tillsammans med Alliansen den politiska fronten för en marknadisering av välfärden. Den medicinen är svår att svälja för alla åsiktsströmningar inom LO.

I Sverige, Danmark, Norge och Finland är de högerpopulistiska partierna ungefär lika stora, mellan 15 och 20 procent, medan andelen utrikesfödda varierar från 17 procent av befolkningen i Sverige till sex procent i Finland och Norge och med Danmark på en position däremellan. Det finns med andra ord inte något enkelt samband mellan de högerpopulistiska partiernas styrka och andelen utrikesfödda.

För Nilsson och Nyström blir slutsatsen att högerpopulismen måste bekämpas på två fronter. Det är bara att hålla med:

För det första behövs en reformstrategi som stärker välfärdsystemet. De två författarna kallar en sådan politik för att ”sätta fakta på marken”. De pekar särskilt på en likvärdig skola och satsningar på vuxenutbildning, för att ge människor möjlighet att utveckla sin potential och slippa känslan av instängdhet.

Därför förordar de också en förstärkning av dagens pensionssystem, som skulle kunna förändra ”grundstämningen” i samhället. Nilsson och Nyström påminner om att det var arbetarrörelsens folkhemsbygge under 1930-talet som stängde dörren för nazism och fascism i Sverige.

För det andra behövs, menar Nilsson och Nyström, en kamp om ”människors tankar, rädslor, tillhörigheter och förhoppningar – en kulturkamp”. Det handlar om att försvara jämlikhetens andra dimension – om jämställdhet, antirasism och hbtq-rättigheter. De två författarna vänder sig mot att de två dimensionerna av jämlikhet ska ställas mot varandra. Häri finns också en kritik av klassiska marxister som ensidigt betonade den materiella aspekten av fördelningen och undervärderade behovet av feminism och en aktiv antirasism.

PS. Nilsson och Nyström kallar sin studie för essä. Det är också precis var den är. Inga stora slagord, utan en reflektion. Den borde läsas av alla aktiva inom arbetarrörelsen. Ladda ner den här!

Inlägget Tvåfrontskrig mot högerpopulism dök först upp på Dagens Arena.

Regeringen bör jobba mer för kortad arbetstid

Dagens Arena -

Pensionsöverenskommelsens förslag att vi ska arbeta mer har ännu inte klubbats. Det ger de två regeringspartierna S och MP möjlighet att lyfta frågan om kortare arbetstid för ökad jämlikhet, skriver tidigare regeringstjänsteman Christer Wretborn.

Strax före årsskiftet träffades en blocköverskridande överenskommelse om finansieringen av pensionssystemet.

Pensioner kan finansieras på olika sätt. De partier som ingick i överenskommelsen anser att det ska ske genom att vi arbetar längre. Överenskommelsens centrala inslag är att den lägsta åldern för att ta ut pension höjs i tre steg från nuvarande 61 år till 64 år 2026.

Det innebär att den totala arbetstiden kommer att öka. Är det rimligt? Varför ska vi arbeta mer?

Sedan början av 1950-talet har BNP i reala termer femdubblats enligt SCB. Det kanske inte går att räkna med samma snabba ökning av de totala resurserna också i framtiden men en fördubbling av BNP vart 30:e, 40:e år är en ganska återhållsam prognos.

En del av resursökningen har tagits ut i längre semestrar, ökad föräldraledighet m.m. men de ökade resurserna har i allt väsentligt tagits ut i ökad konsumtion. Det är nu längesedan några mer långtgående åtgärder för att minska arbetstiden genomförts.

Det är heller inte så att svenskarna inte arbetar. Vi har den högsta sysselsättningsgraden inom EU. Vi arbetar inte flest timmar men om vi jämför oss med tyskarna, som det numera är populärt att ha som referensram, arbetar vi i genomsnitt drygt 250 timmar mer per år enligt OECD.

Räknat på en arbetsvecka om 40 timmar innebär det att vi i genomsnitt arbetar över 6 veckor mer per år än tyskarna.

Räknat på en arbetsvecka om 40 timmar innebär det att vi i genomsnitt arbetar över 6 veckor mer per år än tyskarna. I dagarna träffade dessutom de tyska arbetsmarknadsparterna på industrins områden en uppgörelse som öppnar för möjligheten att ytterligare minska arbetstiden.

I de nordiska länderna arbetar finnarna ungefär lika mycket som vi medan den genomsnittliga arbetstiden i Norge och Danmark ligger närmare den tyska.

Den snabba resurstillväxten efter andra världskrigets slut har varit en förutsättning för utbyggnaden av välfärdssamhället och allmänt förbättrade levnadsvillkor. Till en början bidrog den också till ett mer jämlikt samhälle.

Men den tiden tycks nu vara förbi. Inkomst-och förmögenhetsskillnaderna har ökat drastiskt. Trots återkommande uppgifter om att klyftorna fortsätter att öka tycks politikerna sakna både intresse och förmåga att hantera frågan.

Tar vi istället ut en del av tillväxten i minskad arbetstid kan den riktas så att en större del av tillväxten tillfaller grupper som nu får en allt mindre del av resursutrymmet. Därigenom kan minskad arbetstid bidra till att motverka den skeva inkomst-och förmögenhetsfördelningen.

När fransmännen införde 35-timmars arbetsvecka på 1980-talet var det med bibehållen lön. Det var ett misstag som inte minst det franska socialistpartiet haft svårt att hantera.

I stället bör en del av det utrymme som tillväxten skapar tas ut i form av minskad arbetstid. En arbetstidsförkortning blir en process på lång tid men gör det möjligt att sänka arbetstiden för grupper med slitsamma arbeten och barnfamiljer men också att successivt minska den generella arbetstiden.

Det finns således starka argument för att åter föra upp arbetstiden på den politiska dagordningen. Det är i det perspektivet man bör se pensionsöverenskommelsen.

En förhandling handlar om att ge och ta. Så har det naturligtvis också varit i pensionsförhandlingarna.

Att finansiera ökade pensionskostnader med längre arbetstid har länge varit ett borgerligt krav. Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet fått ut av förhandlingarna är mera oklart.

Att finansiera ökade pensionskostnader med längre arbetstid har länge varit ett borgerligt krav. Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet fått ut av förhandlingarna är mera oklart. Det förefaller som arbetstidsfrågan överhuvudtaget inte varit en del av förhandlingen.

Beslutet om ett nytt pensionssystem har ännu inte tagits. Efter principöverenskommelsen kommer en rad

Överenskommelsen från i december är en principöverenskommelse.*

Det ger de två regeringspartierna möjlighet att nu ta ett initiativ i arbetstidsfrågan. Ett beslut om att vi ska arbeta längre upp i åldrarna måste balanseras med att den totala arbetstiden inte ökar. Det borde i själva verket ingen i pensionsgruppen ha något att invända mot.

Christer Wretborn är före detta ambassadör, regeringstjänsteman och regeringsutredare.

*Fotnot:  Eftersom decemberbeslutet om pensionerna är en principöverenskommelse kommer det under de närmaste 4–5 åren att tas en rad olika beslut och inte ett samlat beslut.

Inlägget Regeringen bör jobba mer för kortad arbetstid dök först upp på Dagens Arena.

Arbetsförmedlingen kritisk mot Försäkringskassan

Dagens Arena -

Arbetsförmedlingen riktar skarp kritik mot Försäkringskassan för att vara för hårda i sin bedömning av sjukpenning och tycker att de får ta emot människor som är för sjuka för att söka jobb. 

Försäkringskassan avslår allt fler fall av sjukpenning när de ska bedöma personers arbetsförmåga mot vad som är »normalt förekommande jobb« på hela arbetsmarknaden.

För att få sjukpenning krävs till en början att du är för sjuk för att klara ditt vanliga arbete, eller ett annat arbete hos din gamla arbetsgivare. Men efter 180 sjukdagar förutsätter fortsatt sjukpenning att du inte heller kan försörja dig genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i övrigt.

Sedan 2014 har antalet personer som går direkt från sjukskrivning till att söka jobb ökat med 450 procent. Något som nu fått Arbetsförmedlingen att regera.

Maria Kindahl, chef för avdelningen rehabilitering till arbete på Arbetsförmedlingen flaggar för att myndigheten får ta emot människor som är för sjuka för att söka jobb.

– Vi ser att ett antal av de som kommer till oss inte kan söka jobb, eller tillgodogöra sig våra åtgärder. Är man sjuk ska man få sjukpenning ifrån Försäkringskassan, säger hon till Ekot.

När den borgliga regeringen 2010 införde den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen strömmade det till människor till Arbetsförmedlingen, som hade betydande ohälsa. Enligt Maria Kindahl  är det något liknande som händer nu.

– 2010 såg vi att många människor kom till oss och hade en betydande ohälsa och man kom inte under ordnade former. Och idag ser vi en liknande utveckling. Det är oerhört allvarligt för den enskilde.

Grundproblemet är enligt Försäkringskassan att de båda myndigheterna bedömer arbetsförmåga på helt olika sätt.

–Försäkringskassan har en lagstiftning att förhålla sig till, precis som Arbetsförmedlingen måste följa lagstiftningen på sitt område. Försäkringskassan utgår ifrån normalt förekommande arbeten när vi gör bedömningar om arbetsförmåga, säger Lars-Åke Brattlund, försäkringsdirektör och chef för avdelningen för sjukförsäkring.

Han menar att orsaken till att allt fler människor går direkt från sjukskrivning till jobbsökande beror på att kvalitén på utredningarna har blivit bättre.

– Det har tillsatts pengar och vi har ökat kvalitén på utredningarna och då ser vi att det är många som med till exempel anpassningar avseende arbetstempo och arbetsuppgifter skulle kunna arbeta.

I november 2017 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att ta upp en överklagan rörande ett beslut från Försäkringskassan.

Tidningen Arbetet har berättat Ing-Britt Vikströms historia. Hur hon efter 40 år som affärsbiträde på Coop behövde sjukskriva sig för artros i händerna. Efter 180 dagar fick hon avslag på sin ansökan om sjukpenning.

Läkarintyget, som säger att hon inte klarar mer än halvtid i något arbete, var inte tillräckligt. Ing-Britt Vikström överklagade Försäkringskassans beslut och Förvaltningsrätten i Umeå gav henne rätt – hon skulle inte klara mer än halvtid i något annat, normalt arbete.

Fallet överklagades till Kammarrätten i Sundsvall – som gick på myndighetens linje. Nu ska alltså fallet tas upp i den högsta instansen Högsta förvaltningsdomstolen. Får Ing-Britt Vikström rätt kan fler som tidigare nekats sjukpenning få rätt till ersättning.

Men innan en dom eventuellt blir prejudicerande kräver Arbetsförmedlingen direkta insatser för att människor inte ska hamna mellan två myndigheter.

Arbetsförmedlingen kräver 84 miljoner extra om året de kommande tre åren för att kunna ta hand om de som trots sina hälsoproblem klarar av insatser och jobbsök.

Myndigheten anser också att regeringen måste ändra reglerna så att det blir enklare att flytta tillbaka personer till sjukförsäkringen om de inte klarar av att delta i arbetsförberedande insatser.

– Annars kommer det finnas människor som hamnar i utanförskap och behöver stöd från kommunen, säger Maria Kindahl, på Arbetsförmedlingen, till Ekot.

Socialminister, Annika strandhäll (S) säger till Ekot att myndigheterna har fått 800 miljoner för att se till att sjuka inte bollas mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

– Vi har gett dem goda förutsättningar för samarbete, och då måste de förstås, om så krävs, att växla upp det samarbetet och lösa situationen och se till att människor inte hamnar i kläm, säger socialministern.

Lars-Åke Brattlund på Försäkringskassan säger att myndigheterna generellt har ett gott samarbete.

– Myndigheterna måste ha ett gott samarbete för det är människor vi pratar om.

Inlägget Arbetsförmedlingen kritisk mot Försäkringskassan dök först upp på Dagens Arena.

Ministern: De låga kommunala pensionerna måste upp

Dagens Arena -

De ojämlika nivåerna på tjänstepensionen är ett problem, och höginkomsttagare i Sverige sticker ut med sina pensionsavsättningar. Det säger socialminister Annika Strandhäll (S) efter Dagens Arenas granskning.

Avsättningen till tjänstepension som arbetsgivaren sätter av varje månad varierar kraftigt mellan branscher. Dagens Arena har kunnat visa att medan personal i kommuner och landsting får grundnivån på 4,5 procent av lönen får vissa arbetare inom industrin och tjänstemän avsättningar på upp till det dubbla: 8–9 procent.

Efter granskningen svarar nu socialminister Annika Strandhäll (S) på hur hon ser på ojämlikheten inom tjänstepensionssystemet.

Hur ser du på att nivåerna på tjänstepensionerna är så olika stora i olika yrken och branscher, och att skillnaderna tycks öka? 

– För det första vill jag poängtera att tjänstepensionerna är parternas ansvar. Det är en viktig del av den svenska modellen. Samtidigt kan jag som minister med ansvar för pensionerna tycka att det Dagens Arena tar upp är problematiskt eftersom det är uppenbart att alla grupper på arbetsmarknaden inte har samma möjligheter att höja sina avsättningar. De långsiktiga konsekvenserna med ökande skillnader i slutlig pension är någonting vi behöver diskutera mer.

Har regeringen för avsikt att försöka förhindra en alltför stor spridning i nivå som avsätts i tjänstepension mellan olika yrken, och hur kan ni i så fall göra det? 

– Vi har ett helhetsansvar för pensionerna och det är av tydligt politiskt intresse att vanligt folk får goda och rimliga pensioner. Det allmänna pensionssystemet utgår ifrån att det finns en kompletterande tjänstepension som arbetsmarknadens parter ansvarar för. Tjänstepensionerna är en viktig del av den totala pensionen och är därför av stort politiskt intresse.

– Jag har stor respekt för parternas avtalsfrihet, men jag tycker ändå att vi behöver fundera över hur hela systemet fungerar och att de olika delarna hänger ihop. Av det skälet finns i pensionsöverenskommelsen från december också en del om att göra en översyn av avdragsreglerna för tjänstepension.

Planerar ni att göra något för att jämna ut de ojämlikheter i pensionsutfall som tjänstepensionen bidrar till?

– Den slutliga pensionen bestäms av många olika faktorer. Den viktigaste är hur mycket du har arbetat, men tjänstepensionsavtalens utformning påverkar också. Grundskyddet i pensionssystemet är ett sätt att jämna ut skillnader. Vi vet att det alltid kommer finnas människor som av olika anledningar får låg pension. För dem måste det finnas en grundtrygghet i form av bland annat garantipension och bostadstillägg. Det är vårt sätt att garantera att även de med låga pensioner ska få en dräglig tillvaro.

Det Dagens Arena tar upp är problematiskt eftersom det är uppenbart att alla grupper på arbetsmarknaden inte har samma möjligheter att höja sina avsättningar.

Vilket ansvar har arbetsmarknadens parter när det gäller tjänstepensionen, till exempel dess utformning och nivå? 

– Arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för tjänstepensionerna. Samtidigt måste det allmänna pensionssystemet fungera bra tillsammans med tjänstepensionen. För dagens eller framtidens pensionär spelar det inte så stor roll varifrån pensionen kommer, oftast ser man bara totalbeloppet. Poängen med det råd som Pensionsgruppen har knutit till genomförandet av pensionsöverenskommelsen är därför att se till att vi gemensamt arbetar för trygga pensioner och en hållbar arbetsmarknad.

Sveriges förmodligen största arbetsgivare, SKL, har i dag ingen flexpension eller andra extra avsättningar till tjänstepension utöver grundnivån på 4,5 procent. Det här pekas ut som en av de största orsakerna till ojämlikhet inom tjänstepensionssystemet av Inspektionen för socialförsäkringen.

– Det är uppenbart att det är just inom den kommunala sektorn som många, inte minst kvinnor, riskerar låga pensioner. Det beror bland annat på deras löneläge, men även deltidsarbete och höga sjuktal. Här måste vi samlat göra väldigt mycket mer. Inte minst för att bättre ta hand om välfärdens personal och svara upp mot de kompetensutmaningar som den offentliga sektorn står inför. Men vi behöver även höja pensionerna och då behöver vi fundera kring nivån på avsättningarna, både till tjänstepensionen och det allmänna pensionssystemet.

Är det motiverat att avsättningen i grundavtalen SAF-LO och ITP på 4,5 procent av lönen höjs till 30 procent för inkomster över 7,5 prisbasbelopp = ca 39 000 kronor i dagens penningvärde? 

– Det här är en fråga för parterna, men samtidigt kan vi konstatera att Sverige står ut internationellt med högre pensionsavsättningar för dem med höga inkomster. Det får stora konsekvenser och ökar även skillnaden mellan kvinnors och mäns pensioner eftersom det är långt fler män som har en pension över 40 000 kronor.

Läs också:

Kvinnor är tjänstepensionens förlorare

En miljon SKL-anställda halkar efter

Låg lön kan ge hög pension  om avtalet är bra

Inlägget Ministern: De låga kommunala pensionerna måste upp dök först upp på Dagens Arena.

Välkommen Jenny

Dagens Arena -

Jenny Nguyen, som till vardags läser en master i juridik på Lund universitet, gästar Dagens Arena som en del av Aftonbladets ledarskribentskola, ledarskriv. Hon kommer vara en del av redaktionen tills veckan efter påsk. 

– Det känns jättekul. Jag har testat på politiskt skrivande tidigare, men vill få mer verktyg och positionera mig själv lite mer i sammanhanget.

Vilka frågor ligger dig extra varmt om hjärtat? 

– Asyl- och migrationspolitik. Jag tror att vi måste börja prata om frågan på EU-nivå. Som det ser ut i dag är det så lite insyn in i EU. Det är svårt för oss aktivister att nå ut och nå fram. Jag önskar ett långsiktigt och större perspektiv kring frågorna.

Jenny kommer skriva opinionsmaterial på Dagens Arenas blogg ett par gånger i veckan.

Inlägget Välkommen Jenny dök först upp på Dagens Arena.

Kommunal: Förskolan kan behöva lag om bemanning

Dagens Arena -

Kommunals ordförande öppnar för att riksdagen kan behöva lagstifta om lägsta bemanning på förskolor. I dag presenteras även ett upprop från 19 000 förskoleanställda.

Det är efter att fackförbundet Kommunal gjorde en medlemsundersökning om förhållandena på landets förskolor som 65 procent uppgav att bemanningen är bristfällig en gång varje vecka eller mer.

Det finns i dag riktlinjer från Skolverket för hur många barn per anställda som ska finnas i förskolan, men många kommuner och förskolor följer inte de riktlinjerna, menar Tobias Baudin, ordförande för Kommunal.

Han säger till Sveriges Radio Ekot att det måste ske en förbättring av arbetsmiljön på förskolorna och att förbundet inte är främmande för att det behövs regleras i lag – för att komma åt bekymren.

– Man måste bemanna efter hur många barn som finns inne på förskolan och hur pass arbetstyngt jobbet är. Och vi stänger inte dörren för att långsiktigt verka för att man ska införa lagkrav i sådana fall, om det inte sker en förbättring, Tobias Baudin till Ekot.

30 procent av medlemmarna inom förskolan uppgav att underbemanningen resulterade i att det uppstod risk för barnen någon gång per vecka.

I dag publiceras även ett förskoleupprop som kommer lämnas över till utbildningsdepartementet och alla kommuner.

Syftet med uppropet är att skapa förändring för både barnen och personalen. Gruppen som har samlat 19 000 medlemmar beskriver förskolan som ett »sjunkande skepp«. På två månader har 1500 berättelser samlats in.

Tillsammans målar de upp bilden av att tids- och personalbrist leder till nedkissade blöjor som inte byts, tröst och kramar som uteblir och lokaler som inte hinns hållas efter.

– Det var en berättelse om en kvinna som öppnade sin förskola 06.30, det ringer en kollega och säger att hon vabbar, nästa kollega ringer och säger att hon är sjuk. Så att hon var själv med 19 barn i två timmar. Hon fick inte tag på någon vikarie, hon fick inte tag på någon förskolechef. När hon väl fick tag på chefen så sa hon att det där, det löser ju ni, säger förskolepedagog Rose-Marie Andersson till Ekot.

Personalbehovet inom förskolan kommer att öka inom förskolan eftersom barnkullarna växer. De närmaste fem–sex åren behövs ytterligare 11 000 tjänster tillsättas, enligt Skolverkets senaste rapport.

Enligt Tobias Baudin råder det också stor brist på utbildade barnskötare.

– Bara i år så behöver det anställas 2 300 barnskötare. Så fler måste välja att söka sig till barnskötaryrket och förskolläraryrket. Då handlar det om att förbättra arbetsvillkoren, säger han till Ekot.

Läs mer: Så mörkar kommunerna välfärdens kostnader

Inlägget Kommunal: Förskolan kan behöva lag om bemanning dök först upp på Dagens Arena.

Underskatta inte Åkesson i rollen som underdog

Dagens Arena -

När SD nu gjort sig av med Kent Ekeroth kan partiets normaliseringsprocess fortsätta och Jimmie Åkesson får fortsatt utrymme att spela sin roll som etablissemangets underdog.

Till jubel och stående ovationer välkomnades SD:s partiledare och superstjärna Jimmie Åkesson, när han skulle hålla tal på partiets valkonferens i helgen.

»Vi är en folkrörelse. Vi är ett parti, en rörelse som har skapats av helt vanliga människor, vi är ett parti som är för helt vanliga människor. Jag vill påstå att vår kanske allra främsta styrka som rörelse och som politiskt parti är att vi förstår vanliga människor, därför att vi är själva mitt ibland dem«.

Det är ett eko av tidigare KD-ledaren Göran Hägglunds nio år gamla idé om verklighetens folk som SD anammat och långt mer framgångsrikt har präntat in att de representerar.

SD hymlar inte med att de vill ha makt. Ett led i att vara ett parti för många är att till sist göra sig av med Kent Ekeroth, som nu petats från riksdagslistan.

För SD:s del kan det långsiktigt bara vara positivt för partiets normaliseringsprocess. I talet från i lördags hördes också ledorden förändring och förbättring, det luftades ilska över att de andra partierna har förstört landet vilket gör längtan stark efter att få mandat att skapa förändring på riktigt.

Det handlar om välfärd, trygghet och sammanhållning, som är de centrala värden som ska genomsyra invandringspolitiken, kriminalpolitiken och sjukvårdspolitiken, enligt SD.

Det mest skrämmande med Jimmie Åkessons tal är att han har rätt när han kritiserar försöken till triangulering från de andra partierna, särskilt S och M som genom denna strategi försöker neutralisera SD för att själva behålla eller få makten.

»Det är vi som är originalet«, konstaterade han bara lugnt.

Det är riskabelt att underskatta Jimmie Åkesson som, i sin välspelade roll som antietablissemangets underdog, i dag har en farlig styrka som ligger i att han kan peka på sina motståndare och kalla dem kappvändare samtidigt som han kan slå sig för bröstet och påminna om att SD har varit konsekventa i sin analys av problembilden.

Även om ordet systemkollaps inte används längre är budskapet att det är vad som väntar om inte SD vänder på utvecklingen.

Även om ordet systemkollaps inte används längre är budskapet att det är vad som väntar om inte SD vänder på utvecklingen.

I valplattformen används ord som att det pågår »inbördeskrig«, i helgens tal säger Åkesson att massinvandringens tid med utländska mördare och våldtäktsmän måste få ett slut. I årets första partiledardebatt fastslog Jimmie Åkesson att »Sverigedemokraterna förklarar härmed krig mot den organiserade brottsligheten« och att militär borde sättas in i förorten.

Det gav oväntat gensvar från Stefan Löfven. Och när Moderaternas Tomas Tobé en månad senare sa att M vill kartlägga sexualbrottslingars etnicitet, fördubbla straffet för gängkriminella och utvisa fler dömda brottslingar, blev trianguleringen pinsamt tydlig och muskelmätartävlingen dömd på förhand.

»Sverigedemokraterna bryr sig inte ett skit om invandrare, men de fattar åtminstone hur illa det är. Politikerna har tappat kontrollen«, säger en lärarstudent, född i Sverige med kurd-irakisk bakgrund, när hon förklarar varför hon kommer rösta på SD.

Den retoriska matchen har dessvärre många gånger redan vunnits av SD.

När de nu samtidigt själva triangulerar S med en folkhemsvision som innehåller välfärd och trygghet, men endast för dem som enligt SD rättmätigt förtjänar att ta del av den, är det upp till alla andra partier, särskilt S, att vinna den praktiskt politiska matchen.

Inlägget Underskatta inte Åkesson i rollen som underdog dök först upp på Dagens Arena.

Så kan allmännyttan bidra till bättre integration

Dagens Arena -

Allmännyttiga bostadsbolag som samarbetar bra med kommunen ökar möjligheterna till ett långsiktigt och hållbart mottagande av nyanlända, skriver Anders Nordstrand, vd för SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag.

Nästan alla kommuner med anvisningsavtal enligt bosättningslagen samarbetar med sin allmännytta för att få fram bostäder åt nyanlända.

En ny rapport från SABO visar på att samarbete med allmännyttan är en framgångsfaktor i integrationsarbetet.

Hela 223 av 260 kommuner med anvisningsavtal enligt bosättningslagen samarbetar med sin allmännytta för att få fram bostäder åt nyanlända.

En jämförelse mellan kommuner som har och som inte har ett allmännyttigt bostadsbolag visar till exempel att kommuner med en allmännytta lättare får tillgång till fler lägenheter och att det då även finns kunskap och en organisation som hanterar bostäder och uthyrning.

Dessutom finns inom allmännyttan stor erfarenhet och lång tradition av integrationsfrämjande arbete utifrån ett helhetsperspektiv som handlar om mycket mer än tak över huvudet. Att erbjuda boskolor, praktikplatser och välkomstjobb är bara några exempel på detta.

Att ordna bostäder för nyanlända med uppehållstillstånd är en fråga som blev högst aktuell efter den stora flyktingströmmen till Sverige 2015 och 2016. För två år sedan, 1 mars 2016, infördes också den nya bosättningslagen, enligt vilken kommunerna är skyldiga att ordna boende åt nyanlända.

Hela 223 av 260 kommuner med anvisningsavtal enligt bosättningslagen samarbetar med sin allmännytta för att få fram bostäder åt nyanlända.

När det finns ett allmännyttigt bostadsbolag som har ett bra samarbete med kommunen ökar möjligheterna till ett långsiktigt och hållbart mottagande. En ökning av befolkningen kan innebära nya möjligheter att nyproducera bostäder som i sin tur skapar och stimulerar flyttkedjor.

Ett långsiktigt mottagande innebär också ett större fokus på hur människor från andra delar av världen kan integreras i samhället på ett bra sätt och rapporten visar tydligt på allmännyttans viktiga roll i detta arbete.

I rapporten konstateras att den enskilt största utmaningen är bostadsbristen, men att det också finns svårigheter med matchning av bostäder, hantering av befintliga kösystem och risk för segregerade samhällen. Ett flertal kommuner har dock tillsammans med allmännyttan hittat vägar att möta utmaningarna.

Framgångsfaktorer för ett bra mottagande är att:

  • säkerställa ett nära samarbete mellan kommunen och allmännyttan
  • avsätta resurser för arbete med frågan
  • eftersträva en spridning inom bostadsbeståndet för att undvika segregation och utanförskap
  • erbjuda nyanlända bointroduktion
  • arbeta för god kommunikation med befintliga boende, de nyanlända och personer i bostadskön.

Enligt Migrationsverkets prognoser kommer antalet personer som anvisas att successivt sjunka de kommande åren. Samtidigt ska vi komma ihåg att många nyanlända med uppehållstillstånd ordnar boende på egen hand och inte med hjälp av bosättningslagen. Behovet av bostäder är därmed mycket stort.

Även om det under senare år varit både nödvändigt och rimligt med kortsiktiga lösningar för att få fram bostäder, så behövs det långsiktigt hållbara åtgärder. Därför är inte tillfälliga boenden en bra lösning i längden.

Nyproduktion kan mycket väl nyttjas, men en flyttkedja behöver i så fall skapas för att bostäder med lägre hyra ska bli tillgängliga.

SABOs Kombohus är ett bra alternativ för de som vill bygga bostäder på kort tid, kostnadseffektivt och av hög kvalitet. Byggkostnaderna för Kombohus ligger dessutom 25 procent lägre än övriga marknaden.

De kommuner som har en allmännytta har lättare att följa bosättningslagen och genom att dra lärdom av de senaste årens utmaningar, men också av framgångsfaktorerna, kan vi skapa möjligheter för ett bra och framgångsrikt mottagande av nyanlända framöver. Här spelar allmännyttan en viktig roll.

Anders Nordstrand är vd för SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag

Inlägget Så kan allmännyttan bidra till bättre integration dök först upp på Dagens Arena.

Tommy Svensson: Än har inte den sista sossen släckt ljuset

Dagens Arena -

Det socialdemokratiska fallet från 45 till 30 procent handlar i huvudsak om helt andra saker än den förda politiken. Men en ny analys visar att nedgången ändå går att bryta, i alla fall i Sverige.

Det rådde en stämning av chock och förtvivlan på Socialdemokraternas valvaka den 19 september 1976. Partiet hade gjort ett katastrofval och bara fått 43 procent.

Olof Palme slog i dörrar och Gunnar Sträng ville inte tro på siffrorna som strömmade in utan kollade valkretsar långt in på morgonen.

Kan partiet kravla sig upp till 30 procent i årets val mottas det nog med jubel. Det är andra tider nu.

Sedan 70-talet har Socialdemokraterna gått från 45 till 30 procent av rösterna. Varför har det blivit så? Kommer det att fortsätta nedåt i samma takt? När släcker sista sossen ljuset?

Dessa frågor analyserar professor Anders Lidström vid Umeå universitet i en ny forskningsstudie Socialdemokraternas tillbakagång 1973-2014. Strukturella förklaringar och regionala variationer.

Tanken att allt var bättre på Tage Erlanders och Olof Palmes tid avfärdar han. Ibland går det upp och ibland ner. Den förda politiken är inte huvudförklaringen.

Man kan invända att Socialdemokraterna mitt under den studerade perioden, 1994, fick 45 procent. Så sent som 2002 nosade man på 40-strecket.

I europeisk debatt talar man om att socialdemokratin har segrat sig till döds.

Ändå är den grundläggande orsaken för partiets kräftgång den stora samhällsomvandling som Sverige genomgått under de senaste 40 åren.

Lidström anger fem faktorer:

  • minskad industrisysselsättning,
  • ökad utbildningsnivå,
  • stigande ekonomiskt välstånd,
  • urbanisering
  • samt minskat socialt tryck.

Med det senare menar han avtagande påverkan från »S-präglad subkultur« som folkrörelser och facket.

I europeisk debatt talar man om att socialdemokratin har segrat sig till döds. Välfärdssamhället är i stort sett genomfört och accepteras av alla. På dagens frågor har socialdemokratin inga svar, heter det.

Tack och adjö, säger man i en rad länder i Europa där S-partier under de senaste åren rasat från 30, 40 procent till ensiffriga tal.

I ett av Lidströms scenarier går det faktiskt lika illa i Sverige. »De normer och sociala praktiker som nu frodas både i storstäder och i vissa bruksmiljöer talar inte till socialdemokratins fördel«, skriver han och syftar förstås på bland annat SD:s framgångar.

Bakgrunden är att han i sin studie urskiljer sex regioner som särskilt intressanta. I dessa har det antingen gått bättre eller sämre än förväntat (jämfört med rikstrenden).

  • Till de positiva hör Övre Norrland, Värmland-Närke samt Skaraborg.
  • Och till de negativa Gävleborg-Bergslagen-Sörmland, Storstockholm samt Skåne.

Problem för Socialdemokraterna är att det bor tre gånger som många väljare i de senare …

Men det finns tendenser som talar för att socialdemokratin ändå har en framtid.

Enligt Lidström är några av de strukturella förändringarna som förklarar nedgången i avtagande. Därmed får de politiska vägvalen ökad betydelse.

Kan partiet på ett bättre sätt lära av erfarenheterna från de regioner där man varit framgångsrik, blir bilden inte så mörk.

Mer bekymmersamt är det för den europeiska socialdemokratin. Kanske ska man dock inte likställa de olika s-partiernas kollaps med att väljarna avvisar de socialdemokratiska idéerna. Dessa kan plockas upp av andra, gröna, vänster- eller mittenpartier, som i Nederländerna, Grekland, Island, Spanien och Frankrike.

Men krisen är djup och högerextremism och populism kastar en mörk skugga över Europa. Varje nationellt val får mot den bakgrunden en europeisk dimension. Desto viktigare är det att de svenska socialdemokraterna håller ställningarna i höst.

Europa tittar på dig, Stefan Löfven.

Tommy Svensson är frilansskribent

Anders Lidström presenterar sin forskningsstudie på ABF Stockholm den 21 mars, kl.16.00.

Inlägget Tommy Svensson: Än har inte den sista sossen släckt ljuset dök först upp på Dagens Arena.

Tusentals demonstrerar efter mordet på Marielle Franco

Dagens Arena -

Den brasilianska socialistiska lokalpolitikern Marielle Franco är död. Hon och hennes chaufför Anderson Pedro Gomes sköts till döds i Rio de Janeiro i onsdags kväll. Oavsett vad mordutredningen kommer att visa har hennes död omedelbart fått en politisk laddning. 

Under torsdagen mobiliserades demonstrationer till hennes minne med tusentals människor på flera platser runt om i Brasilien. »Marielle: presente! Hoje e sempre!« ropade man, som i ett eko av de utrop man gjorde för de politiskt aktiva som »försvann« under militärdiktaturen. »Marielle: närvarande! Nu och för alltid!«

Ännu vet man inte vad som skett och ingen har anhållits, men många misstänker att politiska motiv låg bakom dådet.

Marielle Franco var känd som feminist, antirasist och HBTQ-aktivist. Inte minst var hon starkt kritisk mot det beslut som fattades genom dekret av president Michel Temer i februari om att flytta bort ansvaret för säkerheten i delstaten från polisen till militären.

Det beslutet togs som svar på en långvarig säkerhetskris i delstaten Rio de Janeiro.

För bara några år sedan var stämningen en annan. Det rådde en typ av optimism inför fotbolls-VM 2014 och de Olympiska Spelen 2016. Stora pengar och politiska förväntningar investerades i att dessa mega-evenemang skulle bli kröningen på en utvecklings- och framgångssaga för Brasilien. Det blev inte som det var tänkt.

Säkerhetskrisen har löpt parallellt med en ekonomisk kris – delstaten fick ta nödlån från den federala regeringen för att undvika att bli bankrutt kort innan OS 2016. Dessutom tillkommer en politisk kris – den tidigare guvernören Sérgio Cabral Filho dömdes förra året till 14 års fängelse för korruption.

Det är inte första gången som militären spelar en roll i säkerhetspolitiken. Specialstyrkor och militärtanks har från tid till annan skickats in i Rio de Janeiros slumområden, favelas. Militarisering har varit en återkommande strategi.

Åren innan de Olympiska Spelen testades en något annan modell, i form av så kallade Unidades de Polícia Pacificadora, där polisen som så många gånger förr gick in i favelorna. Men istället för att som tidigare dra sig tillbaka efter en tid handlade det denna gång om ett permanent övertagande. Polisen var där för att stanna.

Projektet väckte en del kritik, bland annat på grund av rapporter om polisbrutalitet och korruption. Men framförallt skapade det under ett antal år även enorma förhoppningar om att man äntligen funnit vägen att stävja våldet och drogkartellerna som så länge dominerat staden och delstaten.

Mordet på Marielle Franco får ytterligare en symbolisk dimension. Det representerar den generella säkerhetskris som Rio de Janeiro och andra brasilianska delstater befinner sig i.

Denna entusiasm tog fart efter att man, till synes framgångsrikt, lyckades gå in i några av de favelor som utgjorde högkvarteren för kartellerna. Det drog till sig omvärldens ögon som anade att detta kunde vara en modell att införa även i andra städer och länder.

De förhoppningarna grusades efter en tid, och militären har fortsatt att spela en roll. Till exempel i en 14-månader lång närvaro i favelan som Marielle Franco själv kom från, Complexo da Maré, som i efterhand dömts ut som ett fiasko.

År 2017 var såväl mordfrekvensen som antalet som dödats av poliser den högsta sen år 2009. Och nu har alltså det övergripande ansvaret för säkerheten lagts i militärens händer.

När en politiker mördas är det ett slag mot demokratin och en nationell tragedi. Det vet vi tyvärr alltför väl i Sverige.

Men mordet på Marielle Franco får ytterligare en symbolisk dimension. Det representerar den generella säkerhetskris som Rio de Janeiro och andra brasilianska delstater befinner sig i. Kanske blir mobiliseringen till hennes minne en politisk vändpunkt.

Läs också:

Välkommen Åsa!

Här är det verkliga hotet mot välfärden

Minns dånet från 8 mars

Gör inte tiggeriet till en symbolfråga

 Styr självkörande fordon i rätt riktning

Ett nya Karolinska på steroider

Inlägget Tusentals demonstrerar efter mordet på Marielle Franco dök först upp på Dagens Arena.

Stoppa angreppen på löntagarnas trygghet

Dagens Arena -

Försämrad anställningstrygghet är nu en del av det som den borgerliga oppositionen och SD verkar överens om. Angreppen mot löntagarna hopar sig, och valet 2018 blir ett ödesval för kollektivavtalsmodellen, skriver ordföranden i fem fackförbund.

Idag den 17 mars firar den svenska fackföreningsrörelsen kollektivavtalets dag. Det är en dag då vi är stolta, då vi lyfter vikten av den svenska partsmodellen och dess framväxt.

Det ser ut som om samtliga politiska partier är tämligen överens om att den svenska partsmodellen är en framgångssaga för Sverige. Men den som gräver sig djupare ner i riksdagsmotioner, debattartiklar och intervjuer hittar en annan bild. Nu är den svenska modellen är utmanad på allvar.

Angreppen mot kollektivavtalen hopar sig. Attackerna handlar om ett avskaffande av turordningen i lagen om anställningsskydd, inskränkningar i konflikträtten och ett brett hot om politisk inblandning i lönebildningen.
2017 förtydligades hoten mot tryggheten på jobbet.

  • Moderaternas partistämma öppnade för att försämra anställningstryggheten, något det borgerliga blocket inklusive Sverigedemokraterna idag verkar vara överens om.
  • Inträdesjobben, som allianspartierna föreslog och Sverigedemokraterna talat nyfiket om, innebär i praktiken att man rundar de framförhandlade villkoren i kollektivavtalet och dumpar villkoren.

Vi ser med stor oro på den tillsatta utredningen om strejkrätten och vilka förslag den kan komma att lägga.

Under 2017 så lyftes även frågan om strejkrätten, främst genom Liberalerna och en militant Jan Björklund. Efter flera påtryckningar agerade regeringen och tillsatte en utredning om strejkrätten.

Vi ser med stor oro på den tillsatta utredningen och vilka förslag den kan komma att lägga.

Sverige behöver en trygghetsskapande och positiv riktning när det kommer till villkoren i arbetslivet.

Sedan 2014 har många förbättringar skett för vanligt folk. Taket i a-kassan har höjts, det har blivit svårare att lägga oseriösa anbud i upphandlingar och resurserna till arbetsmiljöarbetet har ökat.

Låt oss fortsätta den positiva vägen istället och låt oss förpassa förslagen som inskränker vanligt folks rättigheter till historiens skräphög.

Våra medlemmar bygger, målar, anlägger, putsar, städar, kopplar, kör, styr, dammar och lagar Sverige.

Det är vanligt folk som lever i den riktiga världen. När anställningsskyddet inte håller måttet, när Arbetsmiljöverket inte kommer eller när oseriösa aktörer vinner upphandlingar är det ofta de som drabbas.

Idag och resterande dagar, varje år står vi upp för kollektivavtalsmodellen.
När våra medlemmar blir hotade av arbetsgivare på grund av sitt fackliga medlemskap tar vi fajten.

När Peter, Frida eller Adem får strul på jobbet tar vi fajten. Och när politiker försöker försämra villkoren för arbetare tar vi fajten.
Johan Lindholm, är ordförande i Byggnads

Jonas Wallin, är ordförande i Elektrikerna

Magnus Pettersson, är ordförande i Fastighets

Mikael Johansson, är ordförande i Målarna

Valle Karlsson, är ordförande i Seko

Inlägget Stoppa angreppen på löntagarnas trygghet dök först upp på Dagens Arena.

Ett samhälle för de mångas längtan

Dagens Arena -

Normaliseringen av hatet, glidningen i samtalsklimatet. Jag undrar vad det gör med ett samhälle – med oss.

Stanken från soptippen. Asbest. Taggtråd. Rå betong och råttor.

I serietecknaren Kate Evans senaste bok, »Threads From The Refugee Crisis«, skissar hon flyktingdebattens 2015 genom vardagen i »The Jungle«, flyktinglägret i franska Calais. Evans följer människorna där från januari 2015 till oktober 2016, då franska myndigheter river lägret och förflyttar migranterna till andra delar av landet.

De fantasifulla teckningarna är lysande seriejournalistik, en ögonvittnesskildring från den europeiska stormens öga.

Genom bild och bubbla får vi möta människor från Afghanistan och Syrien. Kurder som bollas mellan länder där de möts med varierande grad av fientlighet. Var och en gör sitt bästa för att karva ut ett liv i flyktinglägrets tillfällighet.

Läsningen mänskliggör det omänskliga, drar med oss in i livet på flykt. Det otjänliga dricksvattnet, de 24 toaletterna på drygt 5 000 personer. Ansikten förvridna i skräck, men också värmen och sammanhållningen i nödens stund.

2015 känns så länge sedan nu, ändå var det bara nyligen. Så många som flydde kriget och förföljelsen i hopp om ett nytt hem – hemlösa med hemlängtan.

Länderna som öppnade upp, inte minst Sverige, Tyskland och Österrike. Nu, när flyktingkrisen skildras med grova penseldrag, suddas ofta flyktingen och människan ut ur berättelsen. Passar liksom inte in.

Kate Evans varvar sin journalistiska skildring av livet och läget i flyktinglägret med hatet hon möter:

»De där gulliga flyktingbarnen växer upp till vidriga vuxna som vill förstöra vårt land och allt som finns här.«

Tonen känns igen.

Inom loppet av några månader skiftade den tvärt. Skärpta gränser, flyktingen som hot och värnet av nationalstaten som politikens enda uppgift. 2015 framstod Marine Le Pens flyktinghets som något avvikande, möttes med ilska. I dag har den hårdaste av retorik sipprat långt in i de etablerade partiernas talepunkter.

Historien består av trådar som knyter ihop gårdagen med morgondagen. Nu, 2018, fogas kedjan av händelser samman till en helhet.

Finansminister Magdalena Andersson beskriver – felaktigt  – Sveriges tidigare flyktingpolitik som »svängdörrar in till landet«. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor, desperat för att klamra sig över fyraprocentsspärren, vill förbjuda böneutrop från moskéer. I grannlandet Danmark kräver danska socialdemokrater stopp för »icke-västliga« invandrare till vissa stadsdelar i Köpenhamn.

Något har skett framför våra ögon. Normaliseringen av hatet, glidningen i samtalsklimatet. Jag undrar vad det gör med ett samhälle – med oss.

Cynikern viftar snabbt undan känslan, menar att den inte ryms i dagspolitikens snäva raster. Ändå är den ju där, ändå är den en så pass stark drivkraft att vi inte undkommer den.

»Threads From The Refugee Crisis« tvingar oss att inte glömma. Påminner oss om att använda den där springan mellan möjligt och önskvärt för att ge maktlösa makt, att lyssna till de mångas hemlängtan.

Stig Dagerman formulerade det bäst:

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

Inlägget Ett samhälle för de mångas längtan dök först upp på Dagens Arena.

Regeringens subventioner skadar miljön

Dagens Arena -

Svenska staten har miljöskadliga subventioner för nära 30 miljarder. Det är tre gånger mer än hela svenska miljöbudgeten. Det visar en färsk rapport från Naturskyddsföreningen. 

Den första april införs flygskatten. Regeringen har uppgett att en av anledningarna till att man inför skatten är för att flyget måste bära sina egna kostnader. Men trots framtida skatt är flyget långt ifrån att bära sina egna kostnader – och det samma gäller för många miljöskadliga branscher.

Naturskyddsföreningen har kartlagt statliga subventioneringar som skadar miljön. I den svenska statsbudgeten finns det bidrag, stöd och skattelättnader som gör det billigare för vissa att släppa ut växthusgaser. Kostanden för subventionerna är 29,9 miljarder skattekronor. Det är tre gånger mer än hela miljöbudgeten, som för 2018 ligger på 11 miljarder kronor.

– Det visar på ett ordentligt systemfel. Vi subventionerar sånt vi inte vill ha och dessutom går vi miste om skatteintäkter, eftersom subventionerna framförallt sker genom skattesänkningar. Det är ineffektiv klimatpolitik och en oansvarig ekonomisk politik, säger Johanna Sundahl, ordförande Naturskyddsföreningen.

 

Källa Naturskyddsföreningen

 

Omkring tio miljarder av de klimatskadliga subventionerna är inskrivna i internationella lagar och regelverk, (reglerna för utrikesflyget skyddas till exempel av den internationella Chicagokonventionen). De skatteundantagen tar längre tid att påverka eftersom det handlar om att påverka direktiv också utanför Sveriges gränser.

Men enligt Naturskyddföreningen är minst tjugo miljarder av de klimatskadliga subventionerna möjliga att relativt enkelt tas bort från statsbudgeten.

Källa Naturvårdsverket

 

Sverige har skrivit under Parisavtalet och har tillsammans med världens länder åtagit sig att begränsa den globala uppvärmningen till under två grader. Att Sverige som land dessutom har satt en ännu mer ambitiös nivå för den inhemska politiken gör att ekvationen för blir svår att få ihop.

– Den svenska regeringen vill bli världens första fossilfria välfärdsnation, då måste vi fasa ut de fossila bränslesubventionerna, fortsätter Johanna Sundahl.

Den största delen av de klimatskadliga subventionerna är skatteundantag för fossila bränslen, som, enligt rapporten, årligen subventioneras med omkring drygt 12,4 miljarder kronor.

Den största tårtbiten, cirka 8 miljarder, är skattenedsättning för dieselbränsle. Naturskyddsföreningen vill att regeringen ska höja energiskatten på diesel för att landa på samma nivå som bensinen. Något som OECD redan för fyra år sedan uppmanade till. Än i dag har inget parti några sådana konkreta planer.

Den enskilt näst största subventionerna är reseavdraget. Det ges i huvudsak för resor till och från arbetet i bilar som drivs på fossil energi och kostar 5,6 miljarder kronor.

– Många av de här subventionera är gamla och har tillkommit i en, på många sätt, annan tid. Reseavdraget tillexempel infördes 1958 för att göra det möjligt att bo kvar i glesbygd och pendla in till städer. Men över hälften av bidragen används i dag av personer som bor i storstadsområdena, säger Johanna Sandahl.

I dag är flyget undantaget koldioxidskatt och energiskatt och betalar ingen moms för utrikesresor. Minst 7,1 miljarder kronor om året går sammanlagt till utrikesflygets bränsleskatter och moms.

Naturskyddsföreningen har till SvD tagit fram siffror över hur mycket dyrare flygresorna skulle bli om flyget betalade miljöskatter och moms på samma sätt som andra branscher. Resultatet visar att resorna skulle bli hela 79 – 95 procent dyrare än dagens nivåer.

En resa från Stockholm till Bangkok tur och retur skulle kosta omkring 18 000 kronor i stället för dagens 10 000 kronor. Londonresan skulle landa närmre 4 000 kronor och StockholmGöteborg skulle bli över 90 procent dyrare och kosta omkring 1 400 kronor.

– Flyget betalar inte sina miljökostnader och det måste korrigeras. Det är visserligen lite av en uppförsbacke eftersom vi på grund av Chicagokonventionen inte får beskatta bränslet, men det har gjort att priserna har blivit konstgjort billiga. Priserna måste justeras så de blir mer rättvisande – för vad det egentligen borde kosta, säger Johanna Sundahl, och fortsätter:

Kommunernas bidrag till de förlusttyngda regionala flygplatserna har nästan fördubblats på fem år.

– Om flyget betalade samma miljö-, och energiskatt som bensin plus full moms så hade Thailandsresan kostat omkring 8 000 kronor mer. Flygskatten är på 400 kronor. Jag tycker att partierna måste ta sig samman och inte gå till val på att riva upp flygskatten. Den behövs, även om mycket annat måste till också.

Johanna Sundahl tror att några subventioner kan behöva fasas ut i flera steg då de innebär kännbara skattehöjningar för konsumenter och företag. Hon tar dieselsubventionerna till jordbruket som exempel.

– I vissa branscher är subventionerna en försvinnande liten del av den totala omsättningen, de branscherna borde inte en avveckling av subventionerna vara särskilt smärtsam. Men för jordbruket till exempel står bränslet för en relativt stor del av företagens kostnader. Lantbruket är viktigt för att bevara den biologiska mångfalden och hålla vårt kulturlandskap öppet. Om jordbruket ska betala full koldioxidskatt kommer lantbrukare därför att behöva en kompensation på annat sätt.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) säger till Dagens Nyheter att regeringen redan har infört flera åtgärder för att minska fossila bränslen – exempelvis en indexreglering för miljöskatterna så att de höjs över tid, ett bonus-malus-system med höjd bonus till bland annat elbilar och höjd skatt för många vanliga bensin och diesel bilar. Dessutom en reduktionsplikt för att öka andelen förnybart i drivmedel och premier för elfordon.

– Vi har tagit stora steg framåt för att minska subventionerna av fossila bränslen. Vi inför ny flygskatt och när det gäller reseavdragen har vi tillsatt en utredning som tittar på ett system baserat på avstånd, säger finansmarknadsminister Per Bolund (MP).

Läs mer: Sant och falskt om flygets utsläpp

Naturskyddsföreningens rapport har fokuserat på de statliga subventionerna och i de 30 miljarderna ingår inte de kommunala subventionerna till de lokala flygplatserna och inte heller de dolda subventioner som uppstår när det görs avsteg från principen om att föreorenaren ska stå för miljökostnaderna. Däremot har organisationen beräknat hur mycket köttkonsumtionen (eftersom dens klimatpåverkan är störst) subventioneras genom att inte omfattas av klimatskatter. Totalen ligger någonstans mellan nio till tolv miljarder.

Kommunernas bidrag till de förlusttyngda regionala flygplatserna har nästan fördubblats på fem år, visar en granskning av Dagens ETC. 29 av Sveriges totalt 39 flygplatser med reguljärtrafik av kommunerna på respektive ort.

Enligt tidningen kan ingen av dessa flygplatser bär sina egna kostnader utan är beroende av upphandlad trafik samt driftsbidrag från staten och kommunerna. Totalt ska det röra sig om subventioner för 2,2 miljarder i stöd till underhåll och investeringar de senaste fem åren.

Inlägget Regeringens subventioner skadar miljön dök först upp på Dagens Arena.

Skolor ska blanda elever – men oklart hur det ska gå till

Dagens Arena -

Rektorer och skolhuvudmän ska få ett ansvar att verka för minska den sociala segregeringen bland elever. Men det blir inget förslag om att begränsa köreglerna genom en åldersgräns ännu. 

Propositionen Samling för skolan bygger på Skolkommissionens slutbetänkande och skickades till riksdagen igår. Det innehåller bland annat förslag om att varje huvudman ska utse en skolchef som bistår huvudmannen i att se till att regler följs och att rektors ansvar skärps att utreda längre frånvaro hor elever.

Skolinspektionen föreslås också få agera på samma sätt mot en kommunal som en privat huvudman när det gäller att återkalla tillstånd att bedriva skola.

Men det är skrivningen i förslaget om skolors ansvar att verka för en »allsidig social sammansättning« lyfts fram av Helene Öberg, statssekreterare hos utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), som det viktigaste verktyget i propositionen för att motverka social segregation.

– Det kommer vara en lagstiftning som Skolinspektionen får i uppdrag att kontrollera om man efterlever, säger Helene Öberg som svar på Dagens Arenas fråga om vilken tyngd förslaget har.

Hur det ska gå till att verka för en allsidig social sammansättning är något som lämnas till skolorna att avgöra. Men regeringen har vissa tankar.

– Om inte annat kan man använda det här när man planerar för nya skolor, och hur man placerar dem för att bidra till en allsidig social sammansättning. Vi vet att det kommer behövas många nya skolor de närmaste åren, säger Helene Öberg.

– Vi vet också att många skolor köper reklam som når elever och då kan man använda det här för att tänka på vilka elever man vänder sig till. Man kan inte längre rikta sitt budskap bara till vissa grupper av elever.

Ett av Skolkommissionens förslag som handlade om att verka för mer socialt blandade elevgrupper var förslaget om lottning som en metod om en skola hade fler sökande elever än platser.

Idén om lottning till skolor mötte häftig kritik, bland annat från allianspartierna, och regeringen beslutade nästan med en gång att inte lägga fram just det förslaget.

Däremot sa Gustav Fridolin (MP) i en intervju med DN att han ville ha någon form av ändrat kösystem, exempelvis genom en åldersgräns för när man får ställa sina barn i kö. En sådan förändring skulle öka möjligheten för fler föräldrar att hinna söka till populära skolor.

– Jag vill se en förändring och det skulle kunna vara till exempel en åldersgräns, sa Gustav Fridolin.

Men i det förlag som nu läggs fram finns ingen sådan del som påverkar kösystemet. Istället skriver regeringen i propositionen att de kommer att tillsätta en ny utredning för att närmare titta på hur regler om »placering och urval bör ändras för att i större utsträckning främja en allsidig social sammansättning av elever«.

– Det inte finns inget utredningsunderlag, så därför tillsätter vi en ny utredning för att titta på de förslagen, säger Helene Öberg.

En annan sak som regeringen vill se över är förslag från enskilda kommuner som upplevs som positiva, till exempel att kunna tillämpa en så kallad skolkedja. Syftet är att kunna peka ut för en elev redan i första klass vilken skola hen ska gå på i mellan- och högstadiet. Genom att kommunen föreslår en skolkedja kan de aktivt placera elever i skolor som är längre från hemmet när de är lite äldre, och som innebär att de blandas med elever av en annan social bakgrund.

Det här skulle dock kräva att man ger förtur till vissa elever vilket går emot dagens regelverk där närhetsprincip är en del.

Förslaget om att verka för en allsidig social sammansättning gäller även rektorer, och då inom en enskild skola. Då kan det handla om att blanda elever med olika social bakgrund i klasser och undervisningsgrupper.

– Jag kommer ihåg att när jag gick i skolan till exempel, så sorterade man barn från ett bostadsområde i en klass och andra i en annan klass. Och då kan man aktivt arbeta på ett annat sätt, säger Helene Öberg.

I propositionen trycker regeringen på vikten av att skolor arbetar tillsammans »för att minska skolsegregationen och ge alla elever en likvärdig utbildning«. På frågan om inte den tanken går emot vissa huvudmäns intresse säger Helene Öberg att deras motivation kommer att vara att följa lagen.

Flera remissinstanser, däribland Friskolornas riksförbund var i remissrundan till Skolkommissionens utredning skeptiska till förslaget om att verka för en större social blandning av elevgrupper. De invände dels emot att det skulle förbättra skolornas resultat, dels hävdade organisationen att det kunde bryta mot diskrimineringslagstiftning om skolor ska samla in »social bakgrundsinformation« om elever.

Men några sådana problem ser inte Helene Öberg med förslaget.

– Det finns en mängd olika mätningar redan idag som Skolverket publicerar om elevers social bakgrund, så jag ser inte att det är något problem, säger Helene Öberg.

Dagens Arena har sökt M, C, KD och L men har inte lyckats få några kommentarer om hur de ser på förslaget.

Inlägget Skolor ska blanda elever – men oklart hur det ska gå till dök först upp på Dagens Arena.

Låt inte folkmordet i Halabja upprepa sig i Afrin

Dagens Arena -

Den 16 mars 1988 vaknade Halabjas invånare upp till det som blev en av de värsta attackerna i det fullbordade folkmordet. Vi sa »aldrig igen« efter al Anfal och Halabja men dessvärre håller historien på att upprepa sig självt skriver Roza Khalid, kurdiska student- och akademikerföreningen. 

 I dag har det gått 30 år sedan Iraks dåvarande diktator Saddam Hussein beordrade en flygattack med kemiska vapen mot den sydkurdiska staden Halabja.

Den 16 mars 1988 är för evigt en svart dag i historien. Det är dagen då Halabjas invånare vaknade upp till det som blev en av de värsta attackerna i det fullbordade folkmordet, al-Anfal.

Irakiska trupper hade under ledning av Baathpartiets Saddam Hussein, inlett en kampanj för etnisk rensning av kurder. Kurdiska byar brändes ner, människor skickades till koncentrationsläger och massavrättades. Tusentals kurder försvann, en stor del hittades aldrig medan andra grävdes fram ur massgravar flera år senare.

De som inte mördades fördrevs från sina hem till andra kurdiska eller irakiska städer. Resultatet blev i vissa fall att historiskt kurddominerade städer och byar tömdes på kurdiska invånare och istället blev bebodda av araber. Det var i sin tur en medveten del av den etniska rensningen – att ersätta kurder med araber.

Man räknar med att al Anfal tog uppemot 180 000 kurders liv och man uppskattar att drygt en miljon tvingades till landsflykt.

Kulmen nåddes den16 mars 1988 då Ali Hassan al-Majid, i folkmun »kemiske Ali«, beordrade flygräder mot Halabja med kemiska vapen. Bomber med nerv-och senapsgas släpptes över befolkningen och ledde till att cirka 5000 kvinnor, män och barn miste sina liv. I kölvattnet av det som kom att bli en av världshistoriens mest vedervärdiga och dödliga gasattacker mot ett civilbebott område, dog tusentals fler av skador och komplikationer.

Varje år runt årsdagen av folkmordet i Halabja uppmärksammar vi det som varit för att hedra offren och för att se till att händelsen inte bara förpassas till historieböckerna och blir bortglömt. Vi inser värdet i att generationer av kurder och andra som inte levde under folkmordet lär sig av historien så att vi kan säkerställa att det aldrig sker igen.

Saddam Hussein är sedan länge borta men motståndet mot kurder och ett Kurdistan lever i allra högsta grad kvar.

Men vad är det egentligen som sker i realiteten nu tre decennier efter folkmordet i Halabja?

Saddam Hussein är sedan länge borta men motståndet mot kurder och ett Kurdistan lever i allra högsta grad kvar och illustreras bäst genom det som nu sker i västra Kurdistan (nordvästra Syrien).

Den 20 januari i år inledde Turkiet på order av president Recep Tayyip Erdoğan ett intåg i norra Syrien. Under namnet »operation olivkvist« menar Turkiet att man vill säkra sina gränser och eliminera den kurdiska militära grupperingen YPG/YPJ som man anser vara terrorister och ett hot mot landets säkerhet.

Målet är att ta sig till den strategiskt viktiga staden Afrin och att skapa så kallade säkerhetszoner i norra Syrien. Att Turkiet tagit sig över gränsen är särskilt problematiskt då tillvägagångssättet påminner oroande mycket om det vi såg under al Anfal. Det har varit tydligt från Turkiets sida att man har som syfte att förändra demografin i de kurddominerande områdena med etnisk rensning som följd.

Turkisk militär tillsammans med rebeller i den fria syriska armén (FSA) har avancerat genom regionen och dödat hundratals civila samt fördrivit tusentals från sina hem. Arbetet med att bosätta arabiska och turkmenska flyktingar i dessa byar som kurder tvingats lämna har redan inletts.

Kurder och andra minoriteter, oavsett muslimer, kristna eller yezidier, har hotats och tvingats till underkastelse.

Afrin har omringats, vatten-och elledningar har slagits ut och FSA och turkisk militär är farligt nära att ta sig in i staden. Flyktvägar för den civila befolkningen ut ur staden är ytterst begränsade och många som lyckats ta sig ut har mött på rebeller vars barbariska metoder påminner skrämmande mycket om de som användes av Islamiska statens terrorister.

Kurder och andra minoriteter, oavsett muslimer, kristna eller yezidier, har hotats och tvingats till underkastelse.

Det vi ser framför oss kommer att leda till en humanitär katastrof liknande det under al-Anfal och närmare i tid, det under IS kontroll. Om inte omvärlden reagerar mot NATO-landet Turkiet riskerar vi ett nytt al Anfal och en etnisk rensning av kurder.

Vi sa »aldrig igen« efter al Anfal och Halabja men dessvärre håller historien på att upprepa sig självt. Sverige bör därför genom utrikesministern Margot Wallström ta täten och agera handkraftigt mot Turkiet och se till att stoppa den pågående etniska rensningen innan det är för sent.

Låt inte kurderna i Afrin och västra Kurdistan, som tappert bekämpade IS, gå samma öde till mötes som kurderna i södra Kurdistan under 80-talet!

Roza Khalid,

Roza Khalid är grundare av Kurdiska student-och akademikerföreningen i Väst och aktiv inom kurdfrågan.

 

Inlägget Låt inte folkmordet i Halabja upprepa sig i Afrin dök först upp på Dagens Arena.

Yrkena där kvinnor tjänar mer

Dagens Arena -

Under en livstid tjänar en manlig akademiker i snitt 2,6 miljoner kronor mer än sina kvinnliga kollegor. Men två akademiska jobb går mot trenden – där tjänar kvinnorna mest.

Akademikerförbundet Saco har gått igenom 37 akademiska yrken och numera finns det två yrken där kvinnor tjänar mer än män – arkitekt och veterinär.

Nya siffror från Sveriges Arkitekter visar att ingångslönen för kvinnliga arkitekter som utexaminerats 2017 i snitt var högre än för manliga. Kvinnliga arkitekter tjänade i snitt 31 800 kronor, medan männen får 31 500. Året innan var lönen lika mellan könen. Något SVT Nyheter var först med att rapportera.

På en livstid tjänar nu kvinnliga arkitekter en procent mer än sina manliga kollegor. Den skillnaden finns sedan 2014 också bland veterinärer.

För andra akademikeryrken ser siffrorna annorlunda ut. I genomsnitt tjänar manliga akademiker 16 procent mer än kvinnliga. Under en livstid betyder det 2,6 miljoner kronor.

Och sett till hela arbetsmarknaden har kvinnor, när alla löner är uppräknade till heltid, 87 procent av mäns lön.

Tidigare barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér har sagt att utvecklingen går åt rätt håll, men att det går för långsamt.

– Det går dock inte tillräckligt fort och vi har därför skärpt kraven på lönekartläggning varje år tillsammans med andra åtgärder i diskrimineringslagstiftningen för att öka takten, sa Åsa Regnér i början av året till SVT Nyheter. 

Enligt 2017 års rapport från Världsekonomiskt Forum (WEF) har Sveriges jämställdhet ökat på det ekonomiska planet och är hög när det gäller utbildning, politisk representation och deltagande. Däremot har jämställdheten minskat när det gäller hälsa och överlevnad.

Inlägget Yrkena där kvinnor tjänar mer dök först upp på Dagens Arena.

Ett Nya Karolinska på steroider

Dagens Arena -

Britternas uppvaknande har blivit brutalt sedan de plötsligt insett att deras nationalklenod håller på att stjälas bakvägen. Det finns lärdomar att dra av den brittiska erfarenheten.

Då och då genomförs undersökningar om vad britter är stoltast över i sitt land. Det brukar inte vara kungafamiljen, brittisk humor, afternoon tea eller något annat typiskt brittiskt fenomen som får förstaplatsen.

Nej, istället är det sjukvårdssystemet the National Health Service, NHS, som brukar rankas högst. Systemet med avgiftsfri sjukvård för alla är i det närmaste en nationell symbol.

Tyvärr kan den tiden snart vara förbi. Under de senaste trettio åren har nämligen det brittiska sjukvårdssystemet genomgått något av ett systemskifte genom stegvis införande av marknadsmodeller och privatisering. Först nu börjar allmänheten förstå vad det är som hänt.

Enligt en opinionsundersökning som gjordes av Ipsos MORI i januari 2018 är sjukvården numera den fråga som flest britter oroar sig för.

Hur kunde det bli så här? Vi som oroar oss för den svenska sjukvården gör gott i att dra lärdomar från den brittiska erfarenheten. Deras system håller nämligen på att utvecklas till ett Nya Karolinska Sjukhuset på steroider.

Finansiären bakom ett av de mest kritiserade sjukhusprojekten, Barts and the Royal London, är nämligen ingen mindre än Skanska.

Någon som kan berätta om förvandlingen är Allyson Pollock, som i dagarna besöker Sverige. Hon är professor i folkhälsa och chef för Institutet för hälsa och samhälle vid Newcastle University. Hon är också en drivande kraft i kampen mot både föregående och sittande regeringars sjukvårdsreformer.

Pollock menar att den brittiska sjukvården har genomgått en amerikanisering. Man har förvisso aktat sig för att till exempel införa patientavgifter som skulle väcka omedelbart motstånd. Däremot har utförandet av sjukvården steg för steg skjutits över till privata aktörer, genom olika nya marknadsmodeller som allmänheten inte förstår sig på eller kan syna. Resultatet är ett fragmentiserat system där kostnaderna skenat.

Mest chockerande av allt är det som kallas Private Finance Initiative, PFI. Det är en modell för offentligprivat samverkan som idag används för att finansiera 159 sjukhus. Istället för att det offentliga själv finansierar nya sjukhus kliver den privata sektorn in lånar ut pengar.

Det är en bra affär – för de privata investerarna. Sjukhusen däremot går på knäna på grund av skenande kostnader och höga räntebetalningar. För att fylla underskotten tar man till nedskärningar och nya privatiseringar.

Om något i upplägget låter bekant är det ingen slump. Finansiären bakom ett av de mest kritiserade sjukhusprojekten, Barts and the Royal London, är nämligen ingen mindre än Skanska, som vann avtalet för katastrofprojektet Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.

Dessa brittiska PFI:s är alltså föregångaren till den modell för offentlig-privat samverkan som nu testas och brutalt misslyckas i Sverige.

Stockholms Universitet genomför just nu en utvärdering av processen som ledde fram till byggandet av Nya Karolinska Sjukhuset. Den första delrapporten visar att beslutet att använda sig av modellen offentlig-privat samverkan inte var resultatet av noggrant övervägande utan istället grundades i en tydlig ideologisk övertygelse.

Denna typ av lösning är lyckligtvis fortfarande en främmande fågel i det svenska systemet. Men om det kan införas bakvägen i ett land som Storbritannien där sjukvårdssystemet värderas så högt ska vi inte tro att vi är immuna här.

Om liknande lösningar införs på bred front kan det få vansinniga konsekvenser både för sjukvårdens kostnader och allmänhetens förtroende för det offentliga. Och när bollen väl är i rullning tenderar privatiseringar att leda till ytterligare privatiseringar.

Än är inte allt förlorat. Just nu sker en enorm mobilisering kring sjukvårdsfrågan i Storbritannien i hopp om att kunna vända de reformer som rullats ut. Kanske kan vi i Sverige lära något även av det.

Inlägget Ett Nya Karolinska på steroider dök först upp på Dagens Arena.

Forskare: VD har ordet – men använder det inte

Dagens Arena -

Förutsägbara och urvattnade berättelser gör att näringslivets företrädare inte blir de uttolkare av samtiden som de skulle kunna vara, eller till och med borde vara, skriver tre debattörer och forskare.

Snart kommer 2017 års årsredovisningar. VD har ordet är det avsnitt i årsredovisningen som många anser vara det viktigaste.

En årsredovisning är mycket mer än en presentation av det gångna årets finansiella förehavanden. Den årliga rapporten är även en del av företagets imageskapande och varumärkesbyggande. Den skapar mening och innebörd för företaget, dess verksamhet och omvärld.

I det inledande avsnittet VD har ordet får VD möjlighet att ge sin syn på företagets möjligheter och utmaningar. Texten är ofta förhållandevis lättillgänglig och fungerar som en inledning till ett i övrigt relativt tekniskt och svårtillgängligt språk.

Men vem läser texten? Det finns mycket lite forskning om vem som egentligen läser en årsredovisning. Genom att studera teman och språkbruk kan man dock få en inblick i vem årsredovisningen riktar sig till. Ett sätt att närma sig läsarna är att analysera just de berättelser som förekommer i detta VD:s  inledande avsnitt.

Vi har studerat VD har ordet i 30 svenska börsföretags årsredovisningar från 2016, och identifierade fyra återkommande berättelser: den kamerala, den strategiska, den visionära och den politiska.

  • Den kamerala berättelsen omfattar framför allt det senaste årets prestationer och uttrycks i termer som produktivitet, avkastning och tillväxt.

Detta är den traditionella berättelsen i årsredovisningen.

  • Den strategiska berättelsen riktar sig till den som är intresserad av företaget som en affärsmässig organisation och vänder sig i princip till samma läsare som den kamerala: aktieägare, investerare och analytiker.

Den är mer framåtblickande och ofta en uppvisning i ett strategiskt chefsspråk, med begrepp som kärnverksamhet, operativ verksamhet och omorganisation.

  • Den visionära berättelsen betonar förmågan att förutse och, ibland, även kontrollera framtiden, att se möjligheter där andra ser hinder, potential där andra ser motstånd.

Denna berättelse handlar om att visa att man ser bortom de gängse horisonterna och betraktar dagens problem som öppningar mot framtida framgångar.

  • Den politiska berättelsen tar ställning i en aktuell politisk fråga.

Det är inte självklart att vinstdrivande företag ger sig in i denna typ av debatter då det kan vara förenat med affärsmässig risk att eventuellt stöta sig med en kundgrupp eller andra intressenter som företaget är beroende av.

En övergripande insikt från vår studie är att »VD har ordet«, och de berättelser denna text omfamnar, präglas av stor försiktighet.

Texterna är, de olika berättelserna till trots, tämligen förutsägbara och likriktade. En fråga som inställer sig är i vilken utsträckning det faktiskt är VD:s berättelse som kommer till uttryck i dessa inledande avsnitt i årsredovisningen.

Kanske är det snarare företagets berättelse, där slutligen styrelsen, uttalat eller outtalat, inte ger VD den frihet som skulle möjliggöra berättelser som var mer personliga, levande, spännande och analytiska.

Har VD reducerats till en grå tjänsteman, som under inga omständigheter får ta sig friheten att framträda som sammansatt och intressant?

En slutsats är att man saknar VD:s personliga röst i dessa.

Berättelserna drar snarare mot institutionaliserade idéer om vad ett «VD har ordet« ska innehålla, vilka bottnar i det försiktiga och återhållsamma. Givet dess förutsättningar (placerad i inledningen av årsredovisningen och med en namngiven avsändare) borde dessa texter kunna belysa sin samtid genom att beskriva och kommentera ekonomiska, politiska och kulturella händelser, debatter och omständigheter.

VD har ordet skulle då bli något mycket större än en chef (eller vem nu skribenten/skribenterna är) som uttalar sig om året som gått; det skulle bli ett slags arkeologisk text som ger oss insikter i den tidsanda i vilken företaget verkar.

Förutsägbara och urvattnade berättelser gör att näringslivets företrädare inte blir de uttolkare av samtiden som de skulle kunna vara, eller till och med borde vara. I en tid då ansvarighet är något vi generellt undandrar oss finns det kanske ännu större skäl för företagets främste företrädare att tydligare vissa vem hon eller han är och står för i termer av idéer, visioner och ideal.

Eller har VD reducerats till en grå tjänsteman, som under inga omständigheter får ta sig friheten att framträda som sammansatt och intressant, trots att denne som ledare och förebild kan påverka och de facto påverkar många, såväl medarbetare som utomstående?

Peter Svensson, Niklas Sandell, Mikael Sjöblom

Det vore spännande att i framtiden i större utsträckning verkligen få höra VD:s egen röst i VD har ordet.

Niklas Sandell är lektor i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Mikael Sjöblom är partner och rådgivare i investerarrelationer vid Aspekta AB, Malmö.

Peter Svensson är docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Inlägget Forskare: VD har ordet – men använder det inte dök först upp på Dagens Arena.

Klart: Nordea flyttar till Finland

Dagens Arena -

På Nordeas bolagsstämma i dag slogs beslutet fast att flytta huvudkontoret från Sverige till Finland.

95,8 procent av de som röstade på bolagsstämman sa ja till styrelsens förslag om att flytta Nordeas huvudkontor – från Stockholm till Helsingfors.

Men enligt Sveriges Radio var bara 56 procent av aktieägarna representerade på stämman.

Trots den förkrossande majoriteten som stöttade styrelsen i flyttbeslutet, finns det aktieägare som är kritiska mot att banken lämnar Sverige. AMF röstade nej, medan Folksam valde att lägga ned sin röst.

– Jag tycker att det här är en svensk bank, sa aktieägaren Steen Hohwill-Christensen till DN före stämman.

Styrelseordföranden för Nordea, Björn Wahlroos, tryckte däremot under stämman på att Nordea är en internationell bank.

– Vi är en europeisk bank. Det är naturligt att vi söker vår hemvist i Europa, sa Björn Wahlroos till DN.

Enligt Ekot kommer en stor del av personalen och sätena för viktiga funktioner inom Nordea bli kvar i Stockholm.

– Framförallt är det här en juridisk flytt. Jag tror att man kommer flytta en miniminivå av personal, sa ekonomikommentatorn Kristian Åström i en extraninsatt sändning från Sveriges Radio Ekot.

Sedan Nordeas styrelse offentliggjorde sina intentioner att flytta bankens huvudkontor från Sverige har både småkunder och stora aktörer som LO och andra fackförbund deklarerat att de kommer att lämna Nordea, antingen helt och håller eller genom att flytta en del av sitt kapital från banken.

Flera fackförbund är i full gång eller har redan genomfört en sådan flytt.

Läs mer: Nordea flyttar personal till Polen

Inlägget Klart: Nordea flyttar till Finland dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige