Sverige

Monarki bryter mot mänskliga rättigheter

Dagens Arena -

Om ett Institut för Mänskliga rättigheter ska bli trovärdigt måste Sverige ta itu med att grundlagen ger olika mänskliga rättigheter för olika medborgare i Sverige, beroende på vilken familj de tillhör, skriver Ulf Bergström.

Den 19/03 meddelade regeringen att Lise Bergh har fått i uppdrag av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke att utreda ett Institut för Mänskliga rättigheter i Sverige.

Frågan har varit på tapeten sedan 2015, då vi kritiserats av FN för att inte ha det. I höstas ökade trycket då sju organisationer: Svenska FN-förbundet, RFSU, Lika Unika, Raoul Wallenberginstitutet, Funktionsrätt Sverige, Civil Rights Defenders och Fonden för mänskliga rättigheter kom med förslag och synpunkter  på hur institutet kunde bli verklighet.

Regeringens initiativ är mycket välkommet. Men institutet för mänskliga rättigheter måste användas på riktigt, för att kunna etablera sig som trovärdigt. Annars blir institutet en halvmesyr. Så, vad har vi för missförhållanden om mänskliga rättigheter i Sverige? Låt oss börja med grundlagen.

Ett stort, grundläggande fel finns i densamma, nämligen att det är stadfäst med olika mänskliga rättigheter för olika medborgare i Sverige. Jag åsyftar här monarkin.

Hur berättar du för dina söner och döttrar, att vi lever i ett sagoland, där en i kungafamiljen enligt tradition alltid ska få jobbet som statschef?

Kungafamiljen är enligt grundlagen tvingad till att bekänna sig till en religion. Det strider mot religionsfrihet både enligt svensk grundlag och FN-stadgan. De har inget privatliv.

Samtidigt har övriga medborgare inte samma rättigheter som kungafamiljen. Vi kan inte utnämnas till, eller söka det högsta ämbetet i riket.

Hur berättar du för dina barn, att vi lever i ett sagoland, där en kungafamilj enligt tradition »alltid« ska få jobbet som statschef. De borgerliga har, förtjänstfullt, ofta drivit kravet på kompetens för alla statliga tjänster. Men i frågan om monarkin blir allianspartierna tysta. Våra barn förtjänar att alla har samma rättigheter och möjligheter i framtidens Sverige.

Alla vet om den här felet i vårt demokratibygge, men det är obekvämt att tänka på. Många medborgare reagerar med känslor. »De är ju så trevliga. Folk tycker om kungafamiljen.«

Ställer du frågan »är du för mänskliga rättigheter«, svarar alla »ja, självfallet«. Frågar du sedan, ska alla medborgare vara jämlika, och ha samma rättigheter, svarar alla »ja«. Avslutar du med frågan, »så du är för republik«, så varar samma person ofta, »Nej, nja, inte i det fallet«,

Vi kan inte låta känslorna bestämma om mänskliga rättigheter. (Men om kungafamiljen inte vore trevliga då? Om motsvarigheten till familjen Trump skulle regera i 200 år? En amerikansk president må ha brister, som Trump, men hans familj har inte en evig rätt till presidentposten. De avgår.)

Ingen vill märkligt nog aktivt ta i att genomföra ett jämlikt Sverige för alla medborgare. Jämlikhet upplevs inte som en vinnarfråga i partihögkvarteren. Men stödet för monarkin sjunker stadigt och relativt snabbt för att vara en så pass stor attitydförändring.

Därför borde kloka partistrateger sätta fingret i luften och inse att vinden har börjat vända. Tänk, att kunna bli den som vågade ta Sverige till en mer jämlik framtid, där med en demokratiskt utsedd statschef, president i republiken Sverige.

Mänskliga rättigheter är inget man kan välja bort, bara för att en familj råkar vara trevlig.

Det kan sannerligen inte en regering göra med bibehållen trovärdighet om demokratiska värderingar och samtidigt säga att man respekterar mänskliga rättigheter. Här måste partierna välja.

Det berömda ynka penndrag som Palme sa var det sista som behövdes för att stryka den kvarvarande plymen av monarkin har fortfarande inte gjorts. Det är mer än fyrtio år efter Torekovskompromissen.

Det går inte längre att argumentera, »inte nu, det är så stort och svårt«. Det går, precis som allt annat att göra, på politisk väg, parallellt med andra frågor.

Vi firar nu, under de här åren, den allmänna rösträtten och den moderna demokratins födelse. Då är det tid för att vi även bör fasa ut monarkin, till 2022, efter två mellanliggande riksdagsval.

Det går inte längre att argumentera, »inte nu, det är så stort och svårt«. Det är det inte alls. Det går, precis som allt annat att göra, på politisk väg, parallellt med andra frågor Så kan vi inte bygga ett samhälle, med ett inbyggt fel från första byggstenen..

Gör Sverige modernt genom demokratiska metoder. Nedmonteringen av monarkin bör både vänster och högerpartier kunna enas om i ett handslag. Institutet för mänskliga rättigheter måste bli ett verktyg för att alla medborgares mänskliga rättigheter i Sverige. Och då måste demokratiminister Kuhnke även låta utredaren Bergh titta noggrant på hur monarkin fasas ut .

Ulf Bergström är EU-expert, fd pressekreterare i Regeringskansliet, samt f.d. operasångare och författare till thrillern Hatarna som utkommer i slutet av mars.

Inlägget Monarki bryter mot mänskliga rättigheter dök först upp på Dagens Arena.

Mottagandeutredningen: Avresecenter får kritik av V och MP

Dagens Arena -

Alla asylsökande ska bo första månaden på ankomstcenter, och möjligheten till EBO ska begränsas när det gäller kommuner med sociala problem. Det är några av förslagen i mottagandeutredningen som lades fram i dag.

– Enligt min bedömning har Sverige har inte stått tillräckligt väl rustat för flyktingmottagande, etablering och integration, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) vid en pressträff i dag.

Utredaren Martin Olauzon, som själv inte kommenterade sina förslag i dag, har haft i uppdrag att se över hur mottagandet, men även i vissa fall utvisningsprocessen kan bli mer effektivt och främja en snabb etablering för flyktingar som kommer till Sverige.

Förslaget bygger på att det införs ankomstcenter där alla nyanlända asylsökande i Sverige ska bo under en månad, innan de slussas vidare till kommunerna. Under den månaden ska de asylsökande få ta del av samhällsinformation, få hälsokontroller, och deras utbildnings- och yrkesbakgrund ska kartläggas.

De som inte bedöms ha sannolika skäl att få stanna i Sverige ska dock bo kvar i ankomstcentren.

Kommuner ska också kunna anmäla att de vill att asylsökande som flyttar dit, eller till vissa områden i kommunen, först ska gå igenom en prövning där de visa att de har ett ordnat boende som lever upp till viss standard. Det gäller områden med sociala problem som exempelvis trångboddhet, och som ofta redan har tagit emot många asylsökande. Om så inte är fallet kan Migrationsverkets dagersättning dras in för den som ändå flyttar till ett sådant område.

Regeln innebär en begränsning av lagen om eget boende, ebo.

– Det här är för att undvika vissa exempel på social misär som vi faktiskt har i vissa kommuner, sa Ylva Johansson.

Lagförslaget innebär också att alla som har fått ett avvisningsbeslut som bedöms vara »verkställbart« ska hänvisas till att bo på så kallade avresecenter.

Den här delen av förslaget får kritik från både Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

– Jag tror att det finns stora risker med att införa avresecenter. Man ska komma ihåg att väldigt mycket av det som är komplicerat med återvändande beror på faktorer som ligger utanför Sveriges kontroll, som exempelvis problem att få fram resedokument. Då skulle det vara väldigt problematiskt om människor blir kvar långa perioder på avresecenter, säger Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet.

För Maria Ferm är det centralt att inte begränsa människors rörelsefrihet, och därför ser hon också en risk med ankomstcenter.

– Vi ser en risk med att etablera stora ankomstcenter långt från samhällen, för de som riskerar att bli kvar där längre. Barn måste få gå i skolan, men det är viktigt för alla individer att få bli en del i samhället, och det tror jag att man gör lättare om man ser varandra, säger Maria Ferm.

MP ställer sig däremot positiva till utredningens ambition att snabbare kunna anvisa nyanlända till kommunerna. Maria Ferm säger också att de ska granska utredningen mer noggrant.

Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen skriver i en kommentar på sms att de behöver gå igenom utredningen mer noggrant, men att de är kritiska till avresecentra:

»Det är inte rimligt att människor ska leva avskilda från övriga samhället i väntan på en utvisning som kan ta åratal. Som vi har tolkat förslaget finns det en stor risk att människor behandlas som brottslingar för att de har sökt asyl« skriver hon.

Regeringen uttalade sig i dag varken för eller emot idén om ankomst- och avresecentra i utredningen, men förslagen om att begränsa ebo får tummen upp. Ylva Johansson tycker att det förslaget är så angeläget att det bör gå ut på en förkortad remissrunda.

– Jag bedömer att det finns ett otroligt stort behov av att komma tillrätta med avarterna av ebo, sa hon på presskonferensen.

Även Miljöpartiet ställer sig bakom förslagen till förändrat ebo.

– Vi tycker det är viktigt att värna rätten till eget boende men har tyckt vettigt göra vissa justeringar, säger Maria Ferm.

Inlägget Mottagandeutredningen: Avresecenter får kritik av V och MP dök först upp på Dagens Arena.

Ett migrationspolitiskt minfält

Dagens Arena -

Politik kan vara ett oerhört effektivt sätt att göra skillnad mellan de som tillhör och de som exkluderas. Detta gäller inte minst för asyl- och migrationsområdet, där kärnan utgörs just av frågan om vem som är skyddsvärd respektive önskvärd – och vem som inte är det.

Under de senaste åren har migrationspolitiken präglats av många spänningar och förändringar. Sällan har vi sett tydligare exempel på hur politik rent konkret påverkar människors förutsättningar att leva rimliga liv. Därför måste detta också vara utgångspunkten när vi diskuterar förslaget om en ny möjlighet till uppehållstillstånd som regeringen lämnade till Lagrådet den 19 mars, och som Lagrådet sedan totalsågade i sitt yttrande den 28 mars.

Förslaget innebär att en grupp unga ensamkommande eventuellt kan få stanna i Sverige om de uppfyller stadgade villkor. Detta innebär bland annat att asylansökan ska ha registrerats senast den 24 november 2015 och att tiden innan beslut fattandes överskrider 15 månader.

En måste även studera eller ha för avsikt att studera på gymnasial nivå alternativt på en yrkesutbildning. Slutligen omfattas bara de som registrerades som barn vid ansökan, men som har hunnit fylla 18 år alternativt har skrivits upp i ålder under processens gång. Antalet personer som kan komma att omfattas är oklart, men beräknas vara runt 9000.

Politik kan vara ett oerhört effektivt sätt att göra skillnad mellan de som tillhör och de som exkluderas. Detta gäller inte minst för asyl- och migrationsområdet, där kärnan utgörs just av frågan om vem som är skyddsvärd respektive önskvärd – och vem som inte är det.

Även lagförslaget följer denna outtalade premiss. Fråga de personer som sökte asyl efter 24 november 2015. Fråga de som kom dessförinnan, men ändå fick sina ansökningar registrerade först vid ett senare tillfälle. Fråga de som fick genomlida väntan i strax under 15 månader innan beslut meddelades. Alla dessa livsöden vittnar om hur hårda skiljelinjerna är i vår förda politik.

Historieskildringen av förslaget har tagit sig flera olika uttryck. Är det ett sätt att försöka kompensera några av dem som har lidit oproportionerligt mycket av asylprocessen eller är det en orimlig amnesti? Svaren på dessa frågor kräver att vi blickar ut över det komplexa minfält som vår nuvarande migrationspolitik utgör.

Med begränsningslagens införande under 2016 krymptes effektivt utrymmet inom vilket personer på flykt kan röra sig. Omställningen har bland annat fört med sig en förändring från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd, borttagandet av möjligheten att återförenas med sin familj och skärpning av ekonomiska krav.

De senaste årens migrationspolitiska förändringar i Sverige och EU har medfört mycket. Framförallt har det orsakat enorma lidanden och personliga kostnader hos de allra mest utsatta.

Uppehållstillstånd enligt detta lagförslag ska också vara tidsbegränsat. Om sökande efter sina studier lyckas hitta ett arbete inom sex månader så kan hen dock få ett permanent uppehållstillstånd. Här kommer vi till en nästan orubbligt hård kärna: endast de som anses vara ekonomiska resurser får stanna. Logiken där önskvärda kroppar är de som anses bidra till samhället är välbekant för de flesta av oss. Men detta är precis som all annan politik: varken orubbligt eller oundvikligt.

I det rådande klimatet är det onekligen svårt att prata om andra alternativ. Kanske är det just därför vi bör göra det. De senaste årens migrationspolitiska förändringar i Sverige och EU har medfört mycket. Framförallt har det orsakat enorma lidanden och personliga kostnader hos de allra mest utsatta. För de som står bakom en human asylpolitik sker nu ett smärtsamt flerfrontskrig. Å ena sidan måste det förklaras varför det är fullt rimligt att myndigheters långa handläggningstid inte kan ligga till belastning för den som sökt skydd i Sverige. Å andra sidan går det inte heller att nöja sig med ett lagförslag när det är så mycket kvar att kämpa för.

Hur ska vi då förstå lagförslaget om en ny möjlighet till uppehållstillstånd? Kanske på detta vis: när man skalar av människans olika lager så kvarstår vissa grundläggande behov. Ett av dessa är behovet av trygghet. De personer som genomgår en svensk asylprövning befinner sig alltid utom räckhåll från tryggheten och därför långt från en möjlighet att läka.

Tvärtom kan än fler sår orsakas av processen i sig.

Även om lagförslaget i sig självt inte är utopiskt så kan det ge flertalet personer chansen att leva ett någorlunda drägligt liv. Sett ur det perspektivet är lagförslaget därför välkommet. Men låt oss inte glömma att migrationspolitiken fortfarande rymmer alldeles för mycket restriktivitet och orättvisa.

Jenny Nguyen går Aftonbladets utbildning ledarskriv och är praktikant på Dagens Arena.

Läs också: Skolan är som ett vibrerande slagfält 

Patriarkatet har ingen magisk lösning

Inlägget Ett migrationspolitiskt minfält dök först upp på Dagens Arena.

KD: Stockholm värnar visst våldsutsatta kvinnor

Dagens Arena -

Stockholms län har en mycket bra specialistvård för kvinnor som varit med om olika former av övergrepp, skriver barn- och äldrelandstingsrådet Ella Bohlin KD i en replik.

Jag vänder mig starkt emot den bild av sjukvården i Stockholm som utmålas i debattartikeln från Marina Andersson (S) under rubriken Borgerlig sjukvårdspolitik sviker våldsutsatta kvinnor

Den som har utsatts för ett övergrepp har alltid rätt till stöd och vård. Stockholms län har en mycket bra specialistvård för kvinnor som varit med om olika former av övergrepp. Exempelvis ETC (1/2-2018) har uppmärksammat detta och konstaterar att tillgången till akut vård efter en våldtäkt beror på var i landet man bor.

Det finns bara tre specialistmottagningar för kvinnor som utsatts för ett sexuellt övergrepp. En av mottagningarna finns på Södersjukhuset i Stockholm.

Mottagningen på Södersjukhuset har öppet dygnet runt och här finns även stöd i form av en samtalsterapeut.

Under första halvåret av 2017 fördubblades antalet besök av personer under 18 år.Det är en skrämmande utveckling. Tillgången till akut vård efter ett sexuellt övergrepp ska inte variera beroende på var i landet man bor. Den här typen av ojämlikhet är inte acceptabel. Resten av landet måste följa Stockholms exempel.

Jag vänder mig starkt emot den bild av sjukvården i Stockholm som utmålas. Stockholm har inom många områden Sveriges kortaste köer till specialistvård. Inom kvinnosjukvården utvecklar vi vården för kvinnor med lipödem och endometrios, vi bygger ut förlossningsvården och vi har en specialistmottagning för könsstympade kvinnor, för att nämna några satsningar.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att debattörerna inte känner till vilka partier som styr landstinget i Stockholm. SD är inte en del av den styrande majoriteten.

Var femte person i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för våld av en närstående. Vi får inte blunda för detta. Det ansvar som sjukvården har ska vara tydligt. Läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer och arbetsterapeuter ska veta vilket ansvar de har. Personalen behöver kunna ställa rätt frågor så att fler ska få hjälp.

Möjligheterna att identifiera personer som utsatts för våld och olika former av övergrepp ska bli bättre. För att utveckla vården kommer Stockholms län ta fram ett regionalt vårdprogram.

Det finns en bred kompetens inom psykiatrin för att behandla människor som har varit med om traumatiska händelser. Landstinget har gjort en stor kartläggning av vården för patienter med sexuella trauman. Det man fann var att andra vårdgivare kan behandla de patienter som tidigare sökt vård på Kris- och traumacenter.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att debattörerna inte känner till vilka partier som styr landstinget i Stockholm.

SD är inte en del av den styrande majoriteten och har vid ett antal tillfällen gjort gemensam sak med de rödgröna för att rösta emot alliansens förslag.

Alliansförslag som skulle förbättra vården för stora grupper av människor har röstats ned, till exempel inom reumatologi.

Ella Bohlin (KD) är barn- och äldrelandstingsråd med ansvar för kvinnosjukvården i Stockholms läns landsting. 

Inlägget KD: Stockholm värnar visst våldsutsatta kvinnor dök först upp på Dagens Arena.

PODD | Premiär för Dagens Arenas nya podd »Arena Tyckonomi«

Dagens Arena -

Arena Tyckonomi är Dagens Arenas nya podd inför valet och nu är första avsnittet här. Om influencers roll i valrörelsen, klimatfrågan som MP:s möjliga räddning, Facebook-skandalen och om sänkt bolagsskatt är bra S-politik? Gäster: Lisa Pelling och Björn Elmbrant.

Dagens Arena lanserar nu sin valpodd, men vad är det för något?

– I podden vill vi diskutera aktuella politiska frågor och nyheter, med betoning på vilken betydelse de kan få för valet. Podden leds av Dagens Arenas Elsa Persson som samtalar med gäster, framförallt från ledarredaktionen. Den är tänkt att komma ut varannan vecka.

Varför ska man lyssna på Arena Tycknomi?

– I Arena Tyckonomi får lyssnarna möjlighet att höra våra ledarskribenter i ett annat format där de pratar om fler, och kanske lite andra frågor än vad som kommer upp i ledartexterna. Vi vill också borra i vissa frågor som inte hörs i alla andra nyhetsprogram och politiska roddar. Det tyngsta blandat med lite mer perifera ämnen, förhoppningsvis lite skoj.

Vad är ambitionen?

– Vi hoppas kunna bidra med diskussioner och perspektiv som är intressanta för många, även de som inte har samma ideologiska hemvist som Dagens Arenas ledarredaktion.

Arbetet med att ta fram ämnen till podden görs av hela Dagens Arenas redaktion. Vinjett till podden har gjorts av Ari Bald. Podden spelas in ojämna veckor, måndagar, och publiceras samma dag på eftermiddagen.

Trevlig lyssning, önskar redaktionen!

Inlägget PODD | Premiär för Dagens Arenas nya podd »Arena Tyckonomi« dök först upp på Dagens Arena.

NKS ger mikromat till cancersjuka barn

Dagens Arena -

Skandalomsusade NKS har inte lagt pengar på kök där barn som behandlas för cancer kan äta med sina familjer. Istället får barnen mikromat utan smak.

Nya Karolinska sjukhuset beräknas kosta över 60 miljarder kronor när det är helt färdigbyggt och kommer då vara en av världens dyraste byggnader.

Ett av många problem på sjukhuset är maten patienterna får. Cancersjuka barn som blir behandlade med cellgifter känner sig ofta illamående efteråt och kan bara äta vissa saker. Men på NKS får de bara mikromat eftersom det inte finns några kök där familjer kan laga mat. Det har de 60 miljarderna inte räckt till, skriver SVT.
– Han har inte fixat att äta en enda måltid av sjukhusmaten, säger Anna Eklund Tarantino om sin cancersjuka son Oscar.

–Han har blåsor i hela munnen. Han har fått två cellgiftsbehandlingar och ska få sin tredje nu. Den mat som serveras här är mikromat och det finns inte en färsk grönsak. Inte ett spenatblad, inte en tomat, inte en gurkbit. Det är mikromat utan doft, fortsätter hon.

Eftersom sjukhuset själva inte har avsatt pengar för att bygga familjekök så har de nu bett ideella föreningar om stöd.
–Pengar är ju också en begränsande faktor i det här, säger Svante Norgren som är temachef för barn- och kvinnosjukvården på Karolinska till SVT.

Nu får sjukhuset pengar av Barncancerföreningen i Stockholm-Gotland för att bygga ett kök, pengar som egentligen skulle gått till ett lekrum på barcanceravdelningen.
– Vi tycker ju kanske inte att det här är principiellt rätt, men vi går in nu för att vi har en möjlighet att göra det. Vi har påtalat behovet och behovet har funnits länge. På det förra sjukhuset så kunde föräldrarna laga sin egen mat, säger ordförande i föreningen Caroline Palo.

Inlägget NKS ger mikromat till cancersjuka barn dök först upp på Dagens Arena.

Leva eller dö ska inte vara en klassfråga

Dagens Arena -

Din klass påverkar hur vården bemöter dig, vilka utredningar som görs och vilka behandlingar du får. Olika slags behandling, olika snabbt, ger naturligtvis olika resultat. I förlängningen har det betydelse för hur länge du får leva.

Det talas högt om klass igen. Det är bra. Otryggheten och ojämlikheten växer i Sverige. Skillnaderna mellan den som har och den som inte har blir allt större. Livschanser avgörs vid födseln. Och när du söker vård påverkar klasstillhörigheten om du överlever eller dör i förtid.

Enligt regeringen ska vården »vara jämlik, jämställd och tillgänglig och erbjudas utifrån behov på lika villkor«. Bostadsort, kön, utbildning och var du är född ska inte spela någon roll, men visar sig ändå år efter år vara avgörande för den vård du får i Sverige.

Människor med låg social eller socioekonomisk status får inte samma bemötande som personer i mer privilegierade grupper, inte heller utförs utredningar och behandlingar på samma sätt. I förlängningen har det betydelse för hur länge du får leva.

Den som har störst behov ska vårdas först, inte den som skriker högst.

Det visar Cancerfondens rapport som publicerades förra veckan. Cirka 2 900 liv skulle kunna räddas varje år om alla patienter inom alla cancerdiagnoser hade lika hög överlevnad som dem med eftergymnasial utbildning. Åtta människor dör varje dag i onödan med andra ord. Siffran är horribel och helt ovärdig det svenska välfärdssamhället.

De förklaringar som ges i rapporten är att människor med bara grundskoleutbildning oftare avstår från vård, de från lägre socioekonomiska grupper deltar i screening i mindre omfattning och vissa grupper kan ha svårare att förstå och använda information om sin hälsa och sjukdom.

Dessutom får de med högre utbildning mer tid för frågor och önskemål i mötet med vården. Olika slags behandling, olika snabbt, ger naturligtvis olika resultat.

Skillnader i vården gör att dödligheten i cancer är mellan 35 och 40 procent högre för cancerpatienter med låg utbildning.

»Kvinnor, där man misstänker en lungcancerdiagnos fram till det att man har etablerat diagnosen, så tar det betydligt längre tid om kvinnan har låg utbildning«, säger Jan Zedenius som är överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden.

»I 2018 års överenskommelse om den svenska cancervården mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nämns de socioekonomiska ojämlikheterna överhuvudtaget inte. Om inte de som styr och skapar incitamenten för vårdgivarna att prioritera denna fråga, vem ska då göra det?« undrar man i Cancerfondens rapport.

Det är en bra fråga. Det finns givetvis saker att göra för att främja en jämlik vård. Som att se till att man inom vårdutbildningarna får kunskap om kopplingen socioekonomisk situation och hälso- och vårdbehov. Landstingen måste prioritera utifrån samma enkla premiss: Den som har störst behov ska vårdas först, inte den som skriker högst.

Bra politik ska bokstavligen göra skillnad för människors liv och sjukvården har med rätta klivit upp som en av de viktigaste valfrågorna i år. Vi måste ha en jämlik vård där man ställer rätt diagnos, ger rätt behandling och i rätt tid, oavsett vem den sjuke är. Det måste väl ändå vara ett minimikrav i ett välfärdsland som Sverige 2018.

Inlägget Leva eller dö ska inte vara en klassfråga dök först upp på Dagens Arena.

Akut behov av att stärka sjukvården för kvinnor

Dagens Arena -

Om vårdresurserna ska fördelas utifrån behov behöver vi satsa  mycket mer på kvinnorna och även införa sex timmars arbetsdag för personalen, skriver Vänsterpartisterna Catarina Wahlgren och Gunilla Roxby Cromvall.

Sjukvården i Stockholm är inte jämställd i dag. Trots att kvinnor generellt sett har högre psykisk och fysisk ohälsa än män, har vård för kvinnor lägre prioritet och satsas mindre på. Sjukdomar som bara eller främst drabbar kvinnor saknar ofta verkningsfull behandling eftersom de inte forskats tillräckligt på.

Kvinnor med diffusa besvär och smärtor avfärdas ofta och får ibland vänta i åratal på diagnos. Så får det inte vara. Sjukvårdens resurser ska fördelas utifrån behov – inte kön.

Stockholms läns landsting har i tolv år haft borgerligt styre. Under detta dryga decennium har vården för kvinnor i Stockholm stadigt försämrats, från nedläggningar av dedikerad kvinnovård som Stressrehab Danderyds sjukhus, till vårdval förlossning, ett komplett nederlag som ledde till turerna kring privata BB Sophias uppgång och fall.

Vänsterpartiets arbete för en sjukvård för alla fortsätter. Vi har tagit fram en rapport med åtta förslag för en jämställd hälso- och sjukvård. Nedan redogör vi för tre av förslagen.

  1. Stärk vården för kvinnor och ta kvinnors vårdbehov på allvar

Sjukdomar som endometrios, benskörhet och fibromyalgi kallas ibland »dolda kvinnosjukdomar«, eftersom symptomen kan vara diffusa och vägen till diagnos lång.

Men för de drabbade kvinnorna som utan framgång söker vård, som skickas hem utan remiss, är sjukdomarna inte alls dolda. Seglivade vanföreställningar om att det är naturligt för kvinnor att ha ont finns kvar i vården.

Vi vill därför stärka vården för kvinnor bland annat genom att införa vårdplaner för s.k. svårdiagnostiserade sjukdomar, inrätta en akademisk vårdcentral med särskilt fokus på kvinnors behov, och prioritera forskning på underforskade sjukdomar som främst drabbar kvinnor.

Stockholm är sämst i landet vad gäller förlossningsskador – en blivande mamma löper tre gånger större risk att få förlossningsskador här än i Halland.

  1. Rusta upp den psykiatriska vården

Psykisk ohälsa är ett växande problem bland både unga tjejer och kvinnor. Så många som var tredje kvinna i åldrarna 21-34 har besvär. Men även bland äldre kvinnor är problemen omfattande.

Detta beror bland annat på kvinnors sociala, ekonomiska och sexuella utsatthet i samhället, på inrutade könsroller som innebär dubbelarbete för kvinnan, och en allt tuffare arbetsmarknad.

Vänsterpartiet vill stärka den psykiatriska vården genom att förse länets vårdcentraler med betydligt fler kuratorer och terapeuter, öppna fler nya ungdomsmottagningar, och förstärka länets allmänpsykiatriska jourmottagningar med dygnet runt-öppen verksamhet. Vi måste öka den psykiatriska vårdens resurser för att kunna hjälpa fler kvinnor som mår dåligt.

  1. Halvera förlossningsskadorna

Kris råder i Stockholms förlossningsvård. Utöver personalbristen, som präglar sjukvården över hela landet, förklaras krisen av det borgerliga landstingsstyrets ovilja att bygga ut förlossningsvården, och av deras blinda tilltro till marknaden. När privata BB Sophia stängde 2016 blev en dålig situation värre. Förlossningskliniken på St. Göran försenas ideligen.

I dag har vi akut platsbrist på mottagningarna, och Stockholm är sämst i landet vad gäller förlossningsskador – en blivande mamma löper tre gånger större risk att få förlossningsskador här än i Halland.

Ett brett införande av sex timmars arbetsdag i sjukvården är nödvändigt för att uppnå jämställdhet i vården.

Vi vill bygga ut förlossningsavdelningen på Huddinge sjukhus och öppna förlossningen på NKS för normalförlossningar, och införa en garanti om en barnmorska per födande i aktiv förlossning. Alla ska ha plats att föda, och känna trygghet när de gör det.

Vi vill även kartlägga och följa upp förlossningsskador, med ambitionen att halvera antalet sådana skador.

Merparten av förslagen i vår rapport kräver mer personal för att bli verklighet. En omistlig del i arbetet för en jämställd hälso- och sjukvård är därför omfattande satsningar på sjukvårdspersonalen – inte bara för att kunna stärka sjukvården för kvinnor, utan för att 80 procent av de som arbetar i sjukvården är kvinnor.

I vår valbudget satsar vi 1 miljard kronor på sjukvårdspersonalen, så att Stockholms sjuksköterskor kan få fler kollegor, högre löner, längre fikapauser och kortare arbetsdagar.

Ett brett införande av sex timmars arbetsdag i sjukvården är nödvändigt för att uppnå jämställdhet i vården.

Tillsammans med våra satsningar på sjukvårdspersonalens arbetsvillkor och löner, är den ovan skisserade rapporten en konkretion av Vänsterpartiets vision för en jämställd hälso- och sjukvård.

Catarina Wahlgren är organisatorisk gruppledare och Gunilla Roxby Cromvall är politisk gruppledare för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting.

Inlägget Akut behov av att stärka sjukvården för kvinnor dök först upp på Dagens Arena.

Tummen ned för nytt friår från fack och näringsliv

Dagens Arena -

Utredningen om ett nytt friår med fokus på kompetensutveckling får tummen ned av LO och Unionen, liksom av Svenskt Näringsliv. »Ett konstlat förslag« säger Henrik Ehrenberg på Unionen.

I dag presenterade regeringens utredare Anders Wallner ett förslag om så kallad utvecklingsledighet för anställda. Det bygger på att en tillsvidareanställd arbetstagare, i överenskommelse med arbetsgivaren, kan få ledigt från sitt arbete i 3 till 12 månader för att ägna sig åt kompetensutveckling, arbetspraktik, att starta eget företag eller något liknande som anses stärka personens ställning på arbetsmarknaden.

En stor skillnad gentemot det tidigare friåret är alltså att krav ställs på att den som är ledig från sitt arbete ägnar sig åt något arbetsrelaterat.

Den som är utvecklingsledig föreslås få ersättning motsvarande den nivå som skulle ha gällt om personen fått a-kassa.

En utvärdering av det tidigare friåret från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, visade att friåret inte ledde till minskad sjukfrånvaro, men däremot ibland till tidigare pensionering för den som var ledig. För den som fick ett vikariat för någon som var friårsledig kortades däremot tiden i arbetslöshet efteråt.

LO och Unionen välkomnar tanken på att göra det lättare med omställning och kompetensutveckling för arbetstagare, men anser att förslaget har flera fel.

– När det gäller förslaget som läggs idag är jag ganska bekymrad, för jag ser att den stora gruppen med otrygga anställningar lämnas utanför, säger Therese Guovelin, vice ordförande för LO.

I dag finns runt 700 000 arbetstagare som arbetar deltid och/eller på visstidsanställningar, och enligt LO har de minst lika stort behov till kompetensutveckling som tillsvidareanställda.

Therese Guovelin tycker också att anställdas rätt till ledighet måste stärkas, vilket inte är fallet i det här förslaget som kräver arbetsgivarens godkännande.

– I den bästa av världar kommer man överens med arbetsgivaren, men vi tror att det krävs en nedskriven rätt att få det här, säger hon.

LO är också kritiskt till hur förslaget är uppbyggt, med flera olika steg och godkännanden som ska till innan en utvecklingsledighet kan komma till stånd.

Unionen tycker att konstruktionen för utvecklingsledigheten leder fel.

– Det finns en uppenbar risk att arbetsgivare skjuter över ansvaret för kompetensutveckling till individen och staten, vilket riskerar att skapa ännu sämre utvecklingsmöjligheter för den som är anställd. Arbetsgivare kan säga att nu har staten tagit på sig det här, då är det inte vårt ansvar, säger Henrik Ehrenberg, samhällspolitisk chef på Unionen.

Istället vill Unionen att staten tar ett helhetsgrepp tillsammans med arbetsmarknadens parter för att bygga upp ett finansieringssystem för en slags kompetensutvecklingsförsäkring.

– Det känns som att utredningen har haft ett omöjligt uppdrag, nämligen att förena ett friår med kompetensutveckling. Då blir det konstlat, säger Henrik Ehrenberg.

Tanken att utvecklingsledighet kan vara en lösning på stress och dålig arbetsmiljö är helt fel, tycker Henrik Ehrenberg.

– Den här utredningen som nu föreslagit ett nytt friår kom sig av att man ser att människor har det en dålig arbetsmiljö, och då var vi väldigt kritiska för man löser ju inte en dålig arbetsmiljö genom att gå hem och sen komma tillbaka till samma ställe, säger Henrik Ehrenberg.

Även arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv kritierar utvecklingsledigheten, och kallar det för en dyr och »sannolikt ineffektiv insats«.

»Att återigen satsa stora pengar på att ge de som redan har jobb betalt för att vara frånvarande från arbetet, är knappast vad svensk arbetsmarknad behöver«, säger Svenskt Näringslivs arbetsrättsjurist Niklas Beckman i ett uttalande på organisationens hemsida.

Inlägget Tummen ned för nytt friår från fack och näringsliv dök först upp på Dagens Arena.

Skatterna det har bråkats mest om – så gick det sen

Dagens Arena -

2018 års budgetvinnare är pensionärer, låginkomsttagare och barnfamiljer, och majoriteten av skattereformerna har röstats igenom av riksdagen. Några har dock stött på patrull, behövts förändras eller skrotats helt. Här är nio förslag det blåst om.

I söndags meddelande finansminister Magdalena Andersson (S) att den påtänkta så kallade exit-skatten skrotas.

– Ett fungerande skattesystem där var och en gör rätt för sig är en förutsättning för den svenska modellen. Det ska inte vara möjligt att flytta från Sverige och därigenom undgå beskattning av kapitalvinster som har upparbetats här, sa finansminister då, när promemorian remitterades.

Syftet med förslaget var att säkerställa att kapitalvinster som gjorts i Sverige också ska beskattas här. Regeringen ansåg att dagens reglering, den så kallade tioårsregeln, inte var tillräckligt effektiv och att den möjliggör att helt eller delvis undgå beskattning av kapitalvinster i samband med utflyttning.

I Dagens Industri skriver Magdalena Andersson nu att regeringen inte kommer att gå vidare med Skatteverkets förslag om utflyttningsbeskattning. Problemen med tioårsregeln kvarsår men synpunkter har framkommit som visar på reella problem med förslagets utformning.

Andersson skriver:

»Möjligheten att genomföra generationsskiften utan att sälja delar av företaget är viktigt för familjeföretagens fortlevnad. Problematiken kring generationsskiften var den viktigaste anledningen till att arvsskatten i dess dåvarande form avskaffades av Socialdemokraterna. Vår ekonomi bygger också på att företag ska kunna expandera utomlands. Det är då angeläget att inte försvåra för personal att följa med under perioder.«

Svenskt Näringslivs Carola Lemne är väldigt nöjd.

– Det är utmärkt att regeringen lyssnat till kritiken och nu drar tillbaka förslaget. Planerna på en exitskatt har skapat stor oro bland landets företagare, säger hon till svensktnäringsliv.se och lyfter samtidigt en annan föreslagen skatt som heller aldrig den blev av – entreprenörsskatten.

Entreprenörsskatten, eller 3:12-reglerna som de heter, stod inför påtänkta förändringar. Regeringen ville höja skatten på den utdelning som en småföretagare kan ta ut inom ramen för det så kallade gränsbeloppet. Regeringens förslag var att höja skatten från 20 procent till 25.

Regeringen drog tillbaka den föreslagna skattehöjningen efter att allianspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna hotat med misstroendevotum. Nu förblir reglerna som innan.

Läs mer: Regeringens subventioner skadar miljön

Tidigare fanns det även planer på att höja skiktgränsen för statlig marginalskatt. Vanligtvis höjs gränsen för när man ska betala statlig skatt i takt med inflationen plus 2 procentenheter. Det kallas uppräkning. De senaste två åren har regeringen dock frångått reglerna och höjt brytpunkten med mer än den så kallade nedre skiktgränsen. Målet har varit att öka progressiviteten i skattesystemet och att fler personer i de högre inkomstgrupperna ska betala statlig inkomst­skatt.

Oppositionen har kallat det skattehöjning, medan regeringen hävdat att man genom att frångå reglerna bromsar en »inbyggd skatteminskning«. I år backar dock regeringen från att inför den höjningen av marginalskatt, efter att det borgliga blocket tillsammans med SD hotat om misstroendevotum.

Avdragsrätten för räntor i bolagssektorn begränsas dock. Tidigare kunde vinster föras ut från Sverige via ränteavdrag.

»Förslagen innebär att aggressiv skatteplanering med ränteavdrag blir svårare, vilket ökar skattesystemets legitimitet.« sa finansministern Magdalena Andersson i samband med att nyheten presenterades.

Förslaget fick dock stark kritik från företagsvärlden och omarbetades. Nu ska företagens ränteavdrag begränsas till 30 procent av vinsten före räntor, skatter och nedskrivningar (ebitda). Tidigare var förslaget att begränsningen skulle beräknas på vinsten före endast räntor och skatt (ebit).

De nya tuffare ränteavdragsreglerna kompenseras dock med en sänkning av bolagsskatten. Från 22 procent till 21,4 under 2019 och ner till 20,6 till år 2020.

Samtidigt kan skattetilläggen för låginkomsttagare och aktiebolag komma att höjas – samtidigt som de sänks för de rikaste. Nya principer för beräkningen av straffavgiften förslås börja gälla i vår. Skattetillägget ska framöver beräknas på det belopp som borde ha tagits upp till beskattning och inte på den undanhållna skatten, som det är i dag.

Flera remissinstanser har regerat och invänder mot att det nya systemet gynnar höginkomsttagare jämfört med låginkomsttagare. Något Dagens industri var först med att rapportera. Tidningen skriver:

»›Låginkomsttagaren kommer att uppfatta detta som orättvist‹, skriver professor Mattias Dahlberg vid juridiska fakulteten på Uppsala universitet och får medhåll i remissvaren från bland andra Kammarrätten i Sundsvall och Föreningen auktoriserade revisorer.«

Andra skatter som också kritiserats men redan har gått igenom i riksdagen är avdragsrätten för fackföreningsavgiften, flygskatten och höjd schablonskatt på ISK och kapitalförsäkring.

Flygskatten träder i kraft första april. Avdragsrätten för fackföreningsavgiften gäller först från första juli i år. Den höjda schablonskatten på ISK och kapitalförsäkring började gälla redan den första januari 2018.

Läs mer: Sant och falsk om flygets utsläpp

Läs mer: Alliansen splittrad om avdragsrätt för fackavgift

Inlägget Skatterna det har bråkats mest om – så gick det sen dök först upp på Dagens Arena.

Hellre otrygg än arbetslös, eller?

Dagens Arena -

Arbetsmarknadsekonomiska rådet hävdar i sin sista rapport att visstider är en språngbräda till fasta arbeten. Rådet har en poäng, men argumenten är ändå svaga och flera aspekter av analysen fattas. 

Mellan 35 och 39 procent av alla sysselsatta har ett atypiskt jobb. Det framgår av Arbetsmarknadsekonomiska rådets sista rapport »Olika vägar till jobb«. Det handlar om anställda vid företag som saknar kollektivavtal, som har visstidsanställningar, är bemanningsanställda, egenanställda, egna företagare eller arbetar svart.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som letts av Lars Calmfors, konstaterar att andelen arbetstagare i atypiska jobb har varit ganska stabil under de senaste tio åren. 15 procent är visstidsanställda. 10 procent saknar kollektivavtal, lika många är egna företagare.

Andelen bemanningsanställda och egenanställda har visserligen ökat, men utgör en relativt liten andel av alla anställda, tillsammans cirka 2 procent. Andelen som jobbar svart uppskattas till cirka 3 procent, men är svår att beräkna. (De olika grupperna överlappar delvis varandra.)

Huruvida andelen atypiska jobb har ökat beror emellertid på tidsperspektivet. Det stämmer att andelen varit ganska oförändrad under de senaste tio åren, men i ett längre perspektiv har ökningen varit stor.

Argumentet bygger på att det är enklare att gå från visstids- anställning till en fast anställning jämfört med att gå från arbetslöshet till ett fast jobb.

Framför allt skedde en dramatisk ökning av visstidsanställningar efter den ekonomiska krisen under 1990-talet. Därefter kom den högre nivån att permanentas, även när arbetslösheten sjönk.

Den stora förändringen i det korta perspektivet är en annan: De atypiska jobben har blivit mer otrygga. Tydligast är detta när det gäller visstidsanställningar, där vikariaten har blivit färre medan behovs- och timanställningar och allmän visstid (där arbetsgivare inte ens behöver motivera varför anställningen är tidsbegränsad) har ökat.

Även Arbetsmarknadsekonomiska rådet noterar en förskjutning mot mer otrygga jobb – men kommenterar inte med en rad hur den ökade otryggheten påverkar stressen, hälsan och maktbalansen på arbetsplatserna. Rådet hävdar istället att visstider är en språngbräda till fasta arbeten.

Argumentet bygger på att det är enklare att gå från visstidsanställning till en fast anställning jämfört med att gå från arbetslöshet till ett fast jobb. Där har rådet en poäng, men argumentet är ändå ganska svagt och bevisar knappast att en omvandling av vissa visstidsanställningar till fasta jobb skulle öka arbetslösheten.

Rådet konstaterar vidare att det finns en stor skillnad mellan olika former av visstid när det gäller möjligheten att gå vidare till en fast anställning. Störst är möjligheten att få ett fast jobb för den som har en provanställning. Även allmän visstid påverkar kraftigt möjligheten till fast jobb till skillnad från behovs- och timanställningar.

Rådets skarpa skiljelinje mellan allmän visstid och behovs- och timanställningar är emellertid en svaghet i resonemanget. Behovs- och timanställningar är inte en anställningsform som ingår i LAS. Den juridiska grunden kan i själva verket vara av tre slag: en anställningsform som parterna kommit överens om, en olaglig anställningsform eller en specifik form av allmän visstid (vilket förmodligen är det vanligaste).

När rådet hävdar att allmän visstid ofta är en språngbräda till fasta jobb, men att den effekten inte alls finns för behovs- och timanställningar, missar de just att behovs- och timanställning ofta är en form av allmän visstid.

Utrikes födda sägs ha en särskild nytta av visstid, inte minst av allmän visstid, för att komma in på arbetsmarknaden. Det existerar emellertid en större utbildningsklyfta inom gruppen utrikes födda än inom gruppen inrikes födda – andelen utrikes födda med högskoleutbildning är ungefär lika stor som andelen inrikes födda med högskoleutbildning, men andelen med enbart grundskoleutbildning eller ännu kortare utbildning är större bland utrikes födda.

Gapet i utbildning bland utrikes födda skapar i sin tur ett gap när det gäller möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. En högre andel av utrikes födda som är arbetslösa har en kort utbildning jämfört med inrikes födda som är arbetslösa.

Troligen kan utrikes föddas relativa nytta av visstider snarare förklaras av denna utbildningsklyfta inom gruppen än av visstidsanställningarna i sig. Därtill förekommer diskriminering mot utrikes födda. Slutsatsen att visstider är en särskilt effektiv språngbräda för utrikes födda är därför tveksam.

PS. Arbetsmarknadsekonomiska rådet har publicerat fem rapporter. Alla intressanta och faktaspäckade, även om det går att ha invändningar. Nu drar Svenskt Näringsliv in stödet till rådet och verksamheten läggs ner. Orsaken är att rådet ifrågasatt att industrinormen ska styra avtalsrörelsen. Det hela påminner om när näringslivet protesterade mot innehållet i SNS-rapporten »Konkurrensens konsekvenser« 2011. Konsekvensen blev att Laura Hartman lämnade jobbet som SNS:s forskningschef. Näringslivet tål tydligen bara forskning som exakt säger vad de själva önskar. I annat fall vill de inte vara med.

Inlägget Hellre otrygg än arbetslös, eller? dök först upp på Dagens Arena.

Befria läraren från multitasking och flyktiga projekt

Dagens Arena -

Det svenska läraruppdraget är i en internationell jämförelse mycket spretigt. Staten behöver därför verka för att höja klassrumsundervisningens status och befria läraren från andra sysslor, skriver förstelärare Svante Holmberg.

Sverige är enligt World Value Survey världens modernaste land. Traditionella värden som respekt för starka ledare, religion och fosterland skattas lågt, och självbestämmande och självförverkligande högt. Då detta är en värdeförskjutning de flesta ekonomiskt utvecklade länder tycks röra sig mot går det att hävda att Sverige representerar framtiden.

Även skolan utmärks av samma framtidsanda. Trenden är att länders skolsystem blir mer egalitära och decentraliserade, något vår skola redan är. Ur detta perspektiv kan alltså den svenska skolan anses ligga i framkant. Det har dock inte hindrat lärarkåren från att bli allt mer utmattad och elevernas resultat från att sjunka i internationella mätningar.

Enligt McKinsey & Companys globala skolstudie från 2007 är skickliga lärare huvudorsaken till att ett lands skolsystem blir framgångsrikt. Bättre elevresultat förutsätter därför att undervisningen i klassrummen förbättras. Det kräver att läraren ges rätt förutsättningar att verka som pedagog.

I boken Trötthetssamhället (2009) ställer den koreansk-tyska filosofen Byung-Chul Han diagnos på samtiden. 2000-talets informationssamhälle är rikt på möjligheter. Det är ett prestationssamhälle präglat av initiativ och motivation. Bakom oss har vi lämnat ett disciplinsamhälle utmärkt av order och förbud. Färre auktoriteter ger dock inte mer frihet. Istället sammanfaller friheten och tvånget när individen blir sin egen härskare. I viljan att prestera utnyttjar hen sig själv. Denna fiktiva frihet bidrar till framväxten av folkhälsoproblem som stress och utmattning.

[/citat dela="ja"]Multitasking är något vilda djur gör då de ständigt måste vara på sin vakt, ett tillstånd där man inte kan ägna sig åt djupare funderingar.[/citat]

Som analytiskt verktyg kan Hans bok ge ny kunskap om samhällskrafterna bakom pressen som utmärker läraryrket. Och om vad som behöver göras för att den svenska läraren ska kunna utföra sitt arbete på en internationellt sett hög nivå.

I prestationssamhället tänker och agerar vi på bredden istället för djupet, menar Han. Det leder till en disträ och hyperaktiv mentalitet. Exempelvis är idén om multitasking inte ett framsteg. Multitasking är något vilda djur gör då de ständigt måste vara på sin vakt, ett tillstånd där man inte kan ägna sig åt djupare funderingar.

Det svenska läraruppdraget är i en internationell jämförelse mycket spretigt. Som uttolkare och verkställare av läroplanen är läraren myndighetsutövare. I den rollen har hen unikt stor frihet att själv välja undervisningsinnehåll, samt hur examinationerna ska utformas och bedömas.

I nästan alla länder som deltar i PISA-testerna hanteras dessa uppgifter till stor del av en nationell myndighet. I upprätthållandet av den sociala ordningen är läraren mentor och ordningsvakt. I Frankrike har man en organisatorisk lösning som kallas elevvårdsenhet. Den har ett övergripande ansvar för elevernas närvaro, uppförande och kontakt med föräldrar. Ansvar som här ligger på läraren. Som förmedlare av kunskap är läraren pedagog. Det är hens huvuduppdrag. I Sverige undervisar lärare i de högre stadierna alltid i två eller flera ämnen. I Sydkorea har läraren endast ett ämne där hen ska ha en kandidatexamen, vilket inte alltid krävs för ämnesbehörighet här.

Forskning visar att brist på återhämtning är den viktigaste orsaken till stress på den svenska arbetsmarknaden idag. I läraryrket där du förväntas spela flera roller samtidigt är detta särskilt påtagligt. Över hälften av lärarna är stressade dagligen, till följd av för många olika arbetsuppgifter. Bland kvinnorna är siffran ännu högre. För många lärare blir det omöjligt att koncentrera sig på det pedagogiska uppdraget under dessa förutsättningar. Sverige presterar också överlag sämre i PISA än Frankrike och Sydkorea.

Under förespeglingen att multitasking och projekt är uttryck för arbetstagarens frihet i det moderna samhället drivs läraren till överarbete och stress.

Enligt Han har människolivet aldrig varit så förgängligt som i dag. Ingenting lovar beständighet. Det gör oss nervösa. På det reagerar vi med arbetshysteri.

I prestationssamhället är projekt som engagemangsskapare för utveckling och lärande, idealet som arbetsmodell. Jag anser att så även är fallet i den svenska skolvärlden, där tron på projekt som överlägsen organisationsform i dag är utbredd. Projekt associeras med nyfikenhet, kreativitet och modernt lärande.

Av lärare initierade projekt som temaarbeten, resor eller strävanden efter kvalitetsutmärkelser, ges ofta starkt stöd av ledningen.

Mot det ställs en löpande verksamhet förknippad med initiativlöshet, byråkrati och kontroll. Lärare som vill framhålla den ordinarie ämnesundervisningen i klassrummet som det centrala i skolan kan därför inte räkna med samma uppbackning.

Det finns dock problem med projekt som arbetsform. Bland annat visar organisationsforskning att projekt ofta initieras för att ge sken av handlingskraft, att legitimering av dem förutsätter att ordinarie verksamhet beskrivs som bristfällig och att små projekt sällan utvärderas. Till sin natur är de också flyktiga.

Den svenska läraren befinner sig alltså under ständig press att ta initiativ till och driva projekt i syfte att ge sin skola tillfällig positiv uppmärksamhet. Projekt som ställs mot traditionellt lärararbete och vars förtjänster ofta är oklara. Som lärare kan det vara mycket frustrerande när publikationer i skolans sociala medier blir mer åtråvärda än en solid pedagogisk insats i klassrummet.

Det kan jämföras med den framgångsrika skolnationen Japan. Landet har en läroplan som kontrolleras genom nationella examina. Utifrån den arbetar lärarna kontinuerligt och långsiktigt tillsammans för att nå perfektion i klassrumsundervisningen. Lärarskicklighet knyts till elevprestationer. I Sverige värderas däremot nästan bara genomförandet av pedagogiska initiativ.

I ljuset av Byung-Chul Hans tankar om vår tid, träder således bilden fram av en svensk lärarkår som slits mellan krav på att spela flera yrkesroller samtidigt och är satt under konstant press att genomdriva projekt med ofta flyktig inverkan eller svag koppling till elevernas kunskapsutveckling.

Under förespeglingen att multitasking och projekt är uttryck för arbetstagarens frihet i det moderna samhället drivs läraren till överarbete och stress.

Staten behöver därför verka för att höja klassrumsundervisningens status och befria läraren från andra sysslor. Ett nationellt ramverk måste upprättas för extern bedömning av både skriftliga och muntliga examinationer, samt sättandet av slutbetyg i alla ämnen.

Andra yrkesgrupper bör avlasta läraren i det sociala arbetet och mått på lärarskicklighet knytas till elevernas resultat i externa examinationer.

Görs det, ges läraren medel att hävda sig mot oförenliga krav och en fast kärna att arbeta långsiktigt kring. Även i världens modernaste land är det avgörande för att kunna prestera på en internationell toppnivå.

Svante Holmberg är förstelärare Hersby gymnasium, Lidingö.

Källor

Blomberg, Jesper (2013). Myter om projekt. Andra upplagan. Studentlitteratur: Lund, s. 125-26, 134-35, 137, 141, 159-60, 165

E.P.L. (Publiceringsdatum: Okänt). THE TEACHING GAP – Best Ideas from the World’s Teachers for Improving Education in the Classroom. Harvard Educational Review. Hämtad: 2018-01-09

Han, Byung-Chul (2016). Trötthetssamhället. Ersatz: Stockholm

Kasurinen, Anton (Publicerad: 2017-01-02). ”Vi tar mer skada av stress än någonsin tidigare”. DN Insidan.  Hämtad: 2018-01-09

Long Shan, Rona, gymnasielärare mandarin, intervju via Facebook 11 och 16 november 2015. För utdrag se nedan:

NCEE (Publiceringsdatum okänt). South Korea: Teacher and Principal Quality.  Hämtad: 2018-03-05

McKinsey & Company (September 2007). How the world’s best-performing schools come out on top. Hämtad: 2016-04-25, s. 40

OECD. Result by country (France, Korea and Sweden 2006-15). http://www.oecd.org/pisa/ Hämtad: 2018-02-27

OECD (2011-10-01). School Autonomy and Accountability – Are They Related to Student Performance? http://www.oecd-ilibrary.org/education/school-autonomy-and-accountability_5k9h362kcx9w-en Hämtad: 2018-01-14, s.1

Skolverket (2016). Attityder till skolan 2015. Rapport 438. Hämtad: 2017-10-31, s.55.

Stiegler, James W & Hiebert James (1999). The Teaching Gap. June 2009 edition. Free Press: New York, s. 103 – 128

Strannegård, Lars (Publicerad: 2014-02-02). ”Lär av den franska skolans metod att avlasta lärarna”. Dagens Nyheter. Hämtad: 2018-03-04

World Value Survey (2015). Findings and Insights. Hämtad: 2018-01-14

Den svenska skolan kan ställas mot till exempel de finska, brittiska, tyska, franska och singaporianska skolorna, för att visa att det svenska skolsystemet är mycket decentraliserat. Sverige saknar idag helt externt rättade nationella examinationer, medan samtliga ovanstående länder har centralt bedömda examina på gymnasiet för att komma in på högskolan. Att den svenska skolan är mycket decentraliserad bekräftas också av i rapporten ”Improving Schools in Sweden: An OECD Perspective, s.46-56” (2015). För källor om ländernas nationella examina – se nedan:

Wikipedia.org. Sökord: ”Abitur”. Hämtad: 2016-06-04

Wikipedia.org. Sökord: ”Baccalauréat”. Hämtad: 2016-06-04

Wikipedia.org. Sökord: “Singapore-Cambridge GCE Ordinary Level”. >< Hämtad: 2016-06-04

Inlägget Befria läraren från multitasking och flyktiga projekt dök först upp på Dagens Arena.

S vill se mobilförbud på lektionstid

Dagens Arena -

Idag presenterade Socialdemokraterna ett nytt vallöfte; mobilfria lektioner i grundskolan ska öka studieron.

PISA-resultaten 2013 visade på dalande kunskaper bland Sveriges elever, men sedan dess har kurvan vänt. Enligt OECD är studiero en av de viktigaste komponenterna för att förbättra resultaten, vilket är en av anledningarna till att Socialdemokraterna nu går till val på att förbjuda mobiler på lektionerna i grundskolan. Enligt Socialdemokraterna är syftet med ett förbud »att skapa ordning och reda i klassrummen och på så sätt bidra till en bättre kunskapsinhämtning«.

Enligt de senaste siffrorna från Skolinspektionens skolenkät som utförs en gång per termin anser var fjärde niondeklassare att de får ganska dålig, eller ingen, studiero på lektionerna.
– Om barn ska kunna lära sig så mycket som möjligt måste skoldagen präglas av studiero. Många elever och lärare tycker att användningen av sociala medier stör i klassrummet. Inga lektioner ska störas av mobiltelefoner, säger gymnasieminister Anna Ekström (S) i ett pressmeddelande.

Internetstiftelsen i Sverige ger årligen ut en rapport »Svenskarna och internet – undersökning om svenskarnas internetvanor«. De senaste siffrorna från 2017 visar att 97 procent av alla 12-15 åringar har en egen smartphone och nio av tio barnen i samma ålder använder internet i mobilen varje dag

Redan 2014 la dåvarande regeringen fram ett förslag om mobilförbud i skolan.
– Det är alldeles för många elever som inte koncentrerar sig på lektionen därför att de spelar på sina mobiler eller är aktiva på sociala medier, sa utbildningsminister Jan Björklund (L) till SVT.

Då fick förslaget bland annat kritik från Vänsterpartiet, som tyckte att förslaget var teknikfientligt. Även Sveriges Elevkårer var kritiska.
– Vi ser att det finns problem med studiero i skolan, de måste vi åtgärda. Men lösningen är inte att ge lärare rätt att konfiskera elevernas egendom mot deras vilja, sa Mattias Hallberg, dåvarande ordförande för Sveriges Elevkårer till DN 2014.

Skolornas rektorer kommer enligt Socialdemokraternas förslag dock ha möjlighet att frångå förbudet inom ramen för lokala ordningsreglerna.

I dag är det många skolor som redan har mobilförbud under lektioner och en undersökning utförd av Novus 2016 hade fyra av tio 10-15 åringar totalt mobilförbud i sina skolor.

Dagens Arena har sökt Anna Ekström för en kommentar.

Inlägget S vill se mobilförbud på lektionstid dök först upp på Dagens Arena.

Fyrdubbling av mängden opioider som skrivs ut

Dagens Arena -

Mängden läkemedel som skrivs ut till varje patient har minskat, men morfinliknande opioider är en allt större del av den totala mängden.

Sverige har inte sett någon stor ökning i antal recept på opioider, morfinliknande preparat, som man gjort i USA. Tvärtom har mängden läkemedel som skrivs ut halverats de senaste åren, skriver SvD. Men andelen opioider bland de läkemedel som faktiskt skrivs ut har fyrdubblats på tio år.

– Vi har alltså ingen »epidemi« i den bemärkelsen att vi förskriver opioider till fler och fler. Däremot, inom gruppen opioider, har vi ett markant och ganska dramatiskt skifte där ämnen som innehåller oxikodon blir allt vanligare, säger Emmanuel Bäckryd, överläkare på Smärt- och rehabiliteringscentrum inom Region Östergötland till SvD.

Användningen av oxikodon under en kortare tid är inget större problem, och det är ett väldigt effektivt smärtlindrande preparat. Det är den långvariga användningen som kan vara farlig och leda till beroende.
– Ger du 14 tabletter att ta under en vecka är det förmodligen inget problem för de allra flesta. Men ger du det under längre tid ökar risken, säger Emmanuel Bäckryd.

Camilla hade ätit oxikodon i två år när hon märkte att hon blivit beroende. Hon tänkte på tabletterna när hon inte var hemma, och kunde åka hem tidigare bara för att kunna ta tabletter. När hon var uppe i 100 tabletter i veckan slutade hon. Med en gång hade hon svårt att äta, andas och blev på dåligt humor. Under natten började det krypa i armar och ben och Camilla, som inte ville ha med sitt efternamn, beskrev det som att hon hade kolsyra i hjärtat.
– Det är det läskigaste jag varit med om, säger Camilla till SvD.

Niklas Preger är sektionschef och överläkare inom beroendecentrum i Stockholm och leder bland annat TUB-mottagningen som vänder sig till personer som blivit beroende av läkemedel. Han tycker att preparat som innehåller opioider endast borde ges till patienter som ligger på sjukhus och inte skrivas ut på recept på apoteket.
– Förr trodde man inte att det fanns så stora faror med att skriva ut det här och det kan den äldre skolan ha kvar i ryggmärgen, att det inte är så skadligt. Den yngre generationen läkare är mer restriktiva, säger han till SvD.

Inlägget Fyrdubbling av mängden opioider som skrivs ut dök först upp på Dagens Arena.

Vad vill ni, Svenskt Näringsliv?

Dagens Arena -

Svenskt Näringslivs medlemmar bär den svenska modellen på arbetsmarknaden, men skickar pengar till Timbro som vill bryta ner den. Och borgerliga partier hackar gärna på LO, men inte på TCO och Saco även när de står för samma sak. Hur kan det här komma sig?

Hur kan det komma sig att borgarna inte gillar facket? Och har en minst sagt kluven hållning till kollektivavtal och den svenska partsmodellen. Den borgerliga antagonismen gentemot facket är besvärande och problematisk.

De förslag som allianspartierna presenterar pekar i en entydig riktning. Fackets inflytande och manöverutrymme ska begränsas. Exempelvis ska Lagen om anställningsskydd (LAS) luckras upp, trots att lagstiftningen ger ett bra ramverk för parterna att förhandla vid uppsägningar.

Hotet om att politikerna ska gå in och sänka lägstalönerna om inte parterna självmant sänker lönerna (för de som redan har låga löner) ligger kvar.

I frågor som rör offentlig upphandling är de borgerliga partierna emot att ställa krav på löner enligt kollektivavtal och andra sociala krav. Det talas härvidlag om diskriminering av företag utan kollektivavtal. Det omvända argumentet används aldrig, nämligen att företag som inte betalar lön enligt kollektivavtal diskriminerar sina anställda.

De borgerliga partierna håller emot olika förslag som försöker förhindra social dumping exempelvis genom utstationerade företag och arbetskraft från andra EU-länder. EU:s nya sociala pelare avvisades av de flesta borgerliga partier (dock bejakades den av Liberalerna). Ja, listan kan göras lång.

De borgerliga partierna har ett särskilt horn i sidan till LO. Det är snarast fråga om en negativ fixering. Ett skäl kan förstås vara den koppling som historiskt sett har funnits och som fortfarande finns mellan socialdemokraterna och LO. Men det ofta hånfulla tonläget gentemot LO har klara inslag av social arrogans. LO organiserar de som har lägst lön, sämst villkor och sämst status i samhället.

Alla de tre fackliga centralorganisationerna motsätter sig att politikerna ska lägga sig i lönebildningen eller att anställningsskyddet luckras upp. Men de borgerliga partierna skjuter bara på LO. I sin agitation förbigår de helt enkelt vad TCO och SACO säger och tycker.

Det är som om de borgerliga partierna inte har insett att det finns en stark facklig organisering inte bara av arbetare, utan också av tjänstemän i TCO och akademiker i SACO. Och de senare organisationerna är inte partipolitiskt anknutna. Borgarnas antifackliga politik är därför svårförståelig och självdestruktiv.

Det ofta hånfulla tonläget gentemot LO har klara inslag av social arrogans. LO organiserar de som har lägst lön, sämst villkor och sämst status i samhället.

Det finns många borgerliga väljare i de fackliga organisationerna. Om jag vore borgerlig strateg inom till exempel Liberalerna skulle jag vara orolig när kritiken mot partiets förslag kommer från fackliga organisationer som Unionen och Sveriges Ingenjörer.

Sedan länge omfattar kollektivavtalsmodellen nästan hela arbetsmarknaden. Den har helt enkelt varit och är oerhört framgångsrik. Den behöver stärkas med bra politiska och legala nätverk. Inte undermineras. Den svenska modellen är paradoxalt nog ett slags konfliktpartnerskap, alltså både ett erkännande av motstridiga intressen och en modell som uppvisar en förmåga att åstadkomma kompromisser. LO-juristen Claes-Mikael Jonsson beskriver den svenska och nordiska formen av kollektiv självreglering i sin uppsats Vad krävs för att rädda demokratin? utgiven av Arena IdéPremiss förlag.

Även DN:s tidigare liberala politiska chefredaktör Svante Nycander ställer sig i sin nya bok Liberaler i Asylkrisen kritisk till det borgerliga krypskyttet mot den svenska avtalsmodellen: »Facket fyller en uppgift som svenska företag lärt sig uppskatta. Det går att förhandla under fredsplikt, och parterna löser i det tysta alla sorters problem till gagn för tilliten mellan företag och anställda.«

Han menar att denna vardagliga lösning av lokala problem inte rapporteras – det är snarare tvister på nationell nivå som når mediernas spalter och uppmärksamhet. Nycanders försvar för starka fackliga organisation och arbetsgivarorganisationer är glasklar.

I länder med svaga fackföreningar och utan kollektivavtal eller klara rättssystemet har särskilda tribunaler upprättats för att lösa tvister. I Storbritannien anmäls över hundratusen tvister årligen till employment tribunals. Det blev så dyrt att möjligheten begränsades! Den här typen av juridifiering av arbetsmarknadsrelationerna är en återvändsgränd. Nycander konstaterar att »den svenska förhandlingstraditionen är smidigare och effektivare«.

Varför intar de borgerliga partierna då så konfrontativa positioner? Nycanders tes är att de har låtit sig påverkas av det nyliberala idékomplexet i Sverige, framför allt företrätt av tankesmedjan Timbros långvariga arbete för att sprida Friedrich Hayeks evangelium.

Nyliberaler är inte bara motståndare till en stark stat och en stor offentlig sektor. Utan också till kollektivavtalsmodellen som enligt de ideologiska dogmerna begränsar »marknadskrafterna”«på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv måste präglas av en enorm dubbelhet. Deras medlemmar bär den svenska modellen på arbetsmarknaden. Samtidigt skickar de pengar till en verksamhet som vill bryta ner den.

Inlägget Vad vill ni, Svenskt Näringsliv? dök först upp på Dagens Arena.

Fel väg förbjuda religiösa friskolor

Dagens Arena -

Socialdemokraterna utspel att förbjuda konfessionella, religiösa, friskolor är förenklat och felaktigt. Diskussionen om konfessionella friskolor behöver bli mer nyanserad, skriver Lennart Hallengren, Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Utspelet om att förbjuda religiösa friskolor har fått både positiva och negativa reaktioner.

Det är angeläget med en seriös debatt vad systemet med friskolor och även det fria skolvalet har lett till.

För tydlighetens skull är det självklart att undervisningen i skolan ska vara fri från religiösa inslag och påverkan, eller påverkan för andra ideologier och livsåskådningar.

Aktiviteter med religiös prägel ska vara frivilliga och utanför schemalagd tid. Läroplanen ska följas. Skolinspektionen ska kontrollera att skolor följer statliga styrdokument.

Ett förbud mot konfessionella skolor kan lätt tolkas som ett synsätt att religion står i konflikt till kunskap, bildning, vetenskap, demokrati, mänskliga rättigheter och integration.

Både idag och historiskt har kristendom, judendom, islam och andra religioner värnat bildning, kunskap, vetenskap och mänskliga rättigheter. En mängd företrädare för skilda religioner har varit och är framträdande när det gäller bildning, vetenskap, demokrati och mänskliga rättigheter. Naturligtvis har det funnits extremistiska undantag inom olika trosuppfattningar.

En annan underton i debatten om att förbjuda konfessionella skolor är att religion per definition är negativt och farligt.

Att ensidigt rikta kritiken mot konfessionella skolor leder fel.

I Sverige finns idag drygt 6000 grund- och gymnasieskolor. Av dessa är ca 1250 friskolor. Och av dessa 1250 friskolor är 70 konfessionella, religiösa avseende på huvudmannen och drygt 50 har kristen inriktning.

Det finns inga belägg för att konfessionella friskolor skulle bidra mer än andra friskolor till den ökade segregationen. Det är väl dessutom närmast omöjligt att 70 skolor av Sveriges totalt 6000 skolor skulle vara orsaken till segregationen i våra svenska skolor.

I höstas gav regeringen nya direktiv till utredningen om konfessionella friskolor. Enligt direktiven ska skolorna stå för värderingar som jämlikhet och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa krav bör rimligen ställas på alla som bedriver skolverksamhet.

Om det finns brister i hur konfessionella skolor följer läroplanen och andra styrdokument ska det självklart påtalas och rättas till, och samma måste gälla alla skolor.

Frågan är dessutom om det är förenligt med Europakonventionen att förbjuda konfessionella friskolor. Den diskussionen behöver också ventileras seriöst.

En annan underton i debatten om att förbjuda konfessionella skolor är att religion per definition är negativt och farligt. Som en följd av det blir ateism och att inte tro betraktat som normen, som en neutral sanning och det allena saliggörande.

Religion lever och finns i samhället eftersom människor som har en tro lever och verkar liksom de som inte har en tro.

Religion är en tillgång för samhället. Det finns självfallet både positiva och negativa sidor av religion beroende hur de tolkas och utövas. Liksom det finns positiva och negativa sidor av hur politiska ideologier har praktiserats.

Det som är problem och brister i friskolesystemet behöver vi gå i närkamp med och rätta till. Regelverket liksom kontroller behöver troligen skärpas. Men att helt förkasta en viss typ av friskolor, konfessionella, på grund av att vissa uppvisar brister är inte rätt väg.

Lennart Hallengren är ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet Skåne/Blekinge.

Inlägget Fel väg förbjuda religiösa friskolor dök först upp på Dagens Arena.

Göran Färm: Ett eurointräde får vänta

Dagens Arena -

De som i dag i svensk debatt förespråkar att Sverige ska ansluta sig till euron gör det med felaktiga argument. Och även om valutasamarbetet på sikt är bra för Sverige bör vi avvakta ett bra tag till. Debatten om svensk anslutning till euron har börjat poppa upp igen. Jan Björklund (L) föreslog nyligen att Sverige ska införa euron senast 2022. Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark skriver lite mera oprecist att »tiden närmar sig för en anslutning till euron«.   Problemet för oss socialdemokratiska eurovänner är att båda dessa herrar argumenterar illa för en i och för sig god sak. Jag stod på ja-sidan i eurofolkomröstningen 2003 och tror fortfarande på den gemensamma valutan. Men jag tror mig ha lärt något både av den förhastade folkomröstningen då, och av den europeiska kris som följde efter den amerikanska finans- och bankkraschen 2008.   Det som blev fel 2003 var bland annat att Carl Bildt, utan att fråga någon annan, krävde en snabb folkomröstning i eurofrågan – och så gick det som det gick. Varken Björklund eller Hökmark berör i sin argumentation frågan om en ny folkomröstning, vilket genast gör processen lite mera komplicerad, och värd gedigen eftertanke.   Både Björklund och Hökmark deklarerar också att flera stora EU-reformer har sjösatts – europluspakten, finanspakten och bankunionen – för att hindra att de senaste årens kris ska kunna inträffa igen. Men är det inte lite tidigt att ropa hej? Vi kan vara på väg in i ett nytt handelskrig. EU ska hantera inte bara Brexit, utan också en ytterligt svår diskussion om sin egen framtid. Tyskland har just fått en ny regeringsöverenskommelse om en reformerad och mera offensiv Europapolitik som påminner om den franska, men denna samsyn är fortfarande oprövad. Mot den bakgrunden är det alltför tidigt att redan nu signalera att Sverige ska byta valuta.   Det som också gör mig betänksam är Hökmarks starkt politiserade och delvis helt felaktiga analys av finanskrisen. Själv reagerar han mot alla som skyllde krisen på bankerna eller euron och hävdar istället att problemet enbart var misskötta statsfinanser och stora underskott.

Det starka Tyskland drev en alltför stram politik som drabbade de övriga, vilket inte minst Macron har krävt en ändring på.

  Som bland annat LO-ekonomen Torbjörn Hållö har visat är det fel. Särskilt Irlands och Spaniens underskott var snabbt på väg ner. Hökmark raljerar också på helt felaktiga grunder över »socialdemokrater som ville spendera sig ur krisen«, utan att kunna skilja på konsumtion och investeringar. Det raljerandet drabbar väl idag för övrigt mest Tyskland, som numera likt socialdemokratin vill föra en mer offensiv politik. Hållö visar att problemet snarare var en chockartad utveckling av bytesbalansen i de mest utsatta länderna, som bland annat beror på interna obalanser inom eurozonen. Det starka Tyskland drev en alltför stram politik som drabbade de övriga, vilket inte minst Macron har krävt en ändring på.   Det finns en utmärkt EU-analys redan från åren före finanskrisen, EU:s Wim Kok-rapport, som med all önskvärd tydlighet visar att Europas tillväxtproblem främst beror på alltför låga investeringar, och att vi därför halkar efter både USA och Asien vad gäller FoU, teknologi, kompetensutveckling och därmed tillväxt och jobb. Jag tror också att Sverige på sikt bör gå med i euron. Det bör vi göra både av politiska skäl – för att kunna vara med och påverka den europeiska ekonomi vi är så integrerade i – och för att det i längden kommer att bli ekonomiskt oerhört riskfyllt för en liten internationellt extremt beroende ekonomi att stå utanför när de övriga euroländerna samordnar sig och bygger stabilitet tillsammans. Jag är dock helt övertygad om att Eurozonen i grunden och långsiktigt måste lösa de problem som fortfarande kvarstår när det gäller samordningen av den gemensamma politiken, inte minst med sikte på tillväxt och jobb. Jag tror också att vi själva måste göra ett gediget förberedelsearbete och inte stressa in i en ny folkomröstningsmardröm.   Göran Färm
F d Europaparlamentariker (s)

Inlägget Göran Färm: Ett eurointräde får vänta dök först upp på Dagens Arena.

Invasionen av Irak blev en katastrof

Dagens Arena -

Invasionen av Irak för 15 år sedan förstörde slog inte bara sönder ett samhälle utan en plan för att bygga fred. Det blev också grogrunden för IS.

I veckan var det 15 år sedan USA och Storbritannien invaderade Irak och störtade diktatorn Saddam Hussein.

Det skulle bli en snabb, smärtfri operation och officiellt avblåstes den efter två månader. Men i praktiken varade kriget i sex år, med 4 500 dödade amerikaner och 1, 2 miljoner dödade irakier som följd.

Det blev aldrig någon riktig fred. Det irakiska samhället trasades sönder. Motsättningarna mellan olika befolkningsgrupper ökade. Det inre kaos som kriget skapat stärkte terroristernas ställning. Hur kunde det bli detta totala misslyckande?

USA underskattade svårigheterna. Som en kritiker av kriget beskrev det var det som om den amerikanska regeringen såg på Irak som en trasig tv. Man trodde att om du tog ett baseballträ och slog till tv:n så mycket det gick, så skulle fladdret försvinna och tv:n fungera igen.

Det saknades en genomtänkt plan för hur en fred skulle byggas. Istället fick vi det första marknadsliberala kriget. Viktiga militära funktioner var outsourcade till privata företag. En flod av oseriösa amerikanska firmor dök upp för bygga upp landet, men det blev idel fuskbyggen. 9 miljarder dollar i buntar med hundradollarssedlar som USA flugit in för att betala entreprenörerna bara försvann.

Flera ödesdigra misstag gjordes av ockupationsmaktens amerikanska ledning. Värst var kanske dekretet att avskeda 500 000 statsanställda, de flesta soldater, men också läkare, sjuksköterskor och lärare.

Man avskedades om man var medlem av Baathpartiet. Men eftersom det var obligatoriskt att vara partimedlem, drabbades också människor som hade kunnat bli till hjälp för ockupanterna. Istället fick vi ett sammanbrott i landet för välfärd och ordning.

Det är groteskt att president Bush, som utropat krig mot terrorismen, med Irakkriget mer eller mindre blev IS fader.

Motsättningarna mellan sunni och shia stegrades. De första dagarnas irakiska glädje över att bli av med Saddam blåstes snabbt bort. Folk beväpnade sig och bjöd motstånd. Ett annat avgörande misstag var att starta ett krig med en lögn som förevändning, nämligen att Saddam hade massförstörelsevapen som måste oskadliggöras.

Men FN:s speciella mission för Iraks nedrustning, UNSCOM, hade långt innan kriget började under sex år minutiöst kartlagt och förstört alla sådana vapen. En viktig skildring av detta arbete kan man läsa i ambassadören Rolf Ekéus nyutkomna bok »Mellan två krig«.

När ockupationen inletts satte USA in 1 700 man för att leta efter de massförstörelsevapen som motiverat kriget. Men man fann förstås inga, för det jobbet hade den av Ekéus ledda styrkan på drygt hundra personer redan gjort. FN är, trots allt som sägs, en betydelsefull institution.

Irakkriget ger också en bild av varför USA, långt före valet av Trump, blivit en stormakt på dekis.

Ska du slåss för demokratiska värden kan du inte ljuga dina väljare rakt upp i ansiktet och använda tortyr. Du kan inte få respekt och förtroende av andra folk – som irakierna du skulle befria – med okunskap, halvkriminella affärsmän och maktspråk.

Den brittiska underrättelsetjänsten varnade för att en ockupation av Irak skulle sätta fart på de slumrade terroristerna i al-Qaida. Det blev värre än så. Efter några års oreda växte IS, Islamiska staten, fram.

Det är groteskt att president Bush, som utropat krig mot terrorismen, med Irakkriget mer eller mindre blev IS fader.

Inlägget Invasionen av Irak blev en katastrof dök först upp på Dagens Arena.

PODD | Har vi ett handelskrig eller?

Dagens Arena -

Det går inte att prata om frihandel utan att prata om makt. Och vad betyder det? Det försöker Jenny Lindahl & Sandro Scocco förklara i veckans avsnitt av Pengar & Politik. 

Världshandeln i teorin är något annat än i praktiken. Ricardos liv och verk, opiumkriget, handelsavtalen, Brexit och Trump visar att det inte går att prata om frihandel utan att prata om makt.

Inlägget PODD | Har vi ett handelskrig eller? dök först upp på Dagens Arena.

Allt fler drabbas av allergier

Dagens Arena -

Allt fler blir allergiska och symptomen blir allt värre. I Stockholm har antalen nybesök i allergivården fördubblats på tio år.

Hösten 2017 kom en amerikansk studie som visar att antalet rapporterade fall av allvarliga allergiska reaktioner från mat har ökat dramatiskt sedan 2007. Något SvD var först att rapportera om.

Antalet människor som genom sina sjukförsäkringar har anmält en allergisk reaktion har ökat med 377 procent sedan 2007.

Men antalet patienter med matallergier har inte bara ökat, deras symtom har också förvärrats. Nivån av allvarliga fall hade fyrdubblats jämfört med tio år tidigare.

Källa: Robin Gelburd, FAIR Health

 

Rapporten bygger på en genomgång av 24 miljarder anmälningar om sjukersättning från 150 miljoner amerikaner med privat sjukförsäkring.

Studien noterade också att flera nya sorters matallergier kommit till, så som bönor och insekter. Den vanligaste allergin, som ger en kraftig reaktion, är dock jordnöten. Tätt följt av andra nötter.

Astma- och Allergiförbundet uppskattar att det är drygt 30 procent av Sveriges befolkning som har allergi, närmare tre miljoner människor. Enligt Livsmedelsverket har 1–2 % av den vuxna befolkningen och 5–8 % av barn en eller flera födoämnesallergier.

SvD rapporterar att antalet nybesök i Stockholms allergivård har fördubblats på tio år.

– Förr var det mer ovanligt med allergi mot flera olika livsmedel . Nu ser vi det oftare. Vid sidan av en matallergi är det vanligt att dessutom ha en pollen- eller en pälsdjursallergi och många utvecklar även astma, säger Caroline Nilsson, överläkare vid Sachsska och specialist på barn- och ungdomsallergier, till SvD.

Men det är inte bara uppenbara allergiska reaktioner som ökat, även intolerans mot olika födoämnen blir allt vanligare att människor rapporterar in. Omkring 15 procent av Sveriges befolkning lider av någon slags överkänslighet mot mat tror Livsmedelsverket.

– Det finns en trend där många uppfattar att gluten, socker och mjölk är farligt. Man kan självklart vara allergisk mot vete och då är det väldigt besvärligt, men det finns också en risk för överdiagnostik, säger Caroline Nilsson till SvD.

Det finns flera teorier kring varför allt fler människor drabbas av allergier, till exempel att vår yttre miljö blir allt mer steril och vårt immunförsvar blir därför sämre rustade att hantera främmande ämnen.

Caroline Nilsson säger till SvD att hon tror att det också finns miljöfaktorer som bidrar till ökningen av matallergier.

– Vi tror att många har en minskad artvariation i tarmfloran och att det kan påverka immunförsvaret. Många saker spelar in, från genetiskt arv till hur man blir förlöst, amning och även antibiotika. Antibiotika har räddat massor av liv men den skiljer inte på goda och onda bakterier och det finns indikationer på att det kan bidra till utveckling av allergier.

 

Inlägget Allt fler drabbas av allergier dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige