Sverige

Carl Tham: Laptop och Lederhosen en hård match för Merkel

Dagens Arena -

Det bästa som kunde ske – för Tyskland och Europa – vore att Merkel sparkade ut CSU och bildade en ny regering med socialdemokrater och De Gröna som nog inte är nödbedda. Men det är inte troligt, skriver tidigare Tysklandsambassadören Carl Tham (S).

Invandringens politiska svallvågor slår in med allt större kraft i hela Europa. Merkel och hennes koalition hotas av kampen inom den tyska borgerligheten. Den är inte ny och det är inte förvånande att det just är CSU som uppträder som en nationalistisk höger och går till våldsam attack mot Merkel och CDU. Det är helt i linje med CSU:s historia och dess säregna maktställning i tysk politik.

Partiet har alltsedan krigsslutet härskat i Bayern (12 miljoner invånare) länge med valresultat över 50 procent. Här kan man verkligen tala om hegemoni, unikt i Europa. Som ”systerparti” till CDU, med gemensam riksdagsgrupp i förbundsdagen, har partiet också haft ett oproportionerligt stort inflytande på förbundsnivå.

CSU-regeringen har nyligen beslutat  att alla offentliga byggnader skall prydas av ett krucifix.

På ett sätt har CSU varit vidöppet för moderniteten: under dess ledning har det gamla agrara Bayern omvandlats till en supermodern ekonomi. Men värdemässigt står det ändå långt till höger.

Partiet har utvecklat ett mästerskap i att förena modernitet med kitschig tradition: ”Laptop und Lederhosen” var förre partiledaren Edmund Stoibers favorittema.

Läderbyxorna – det var hela det traditionella bagaget. CSU ansåg sig vara särskilt kristet och slog vakt om Kinder, Kirche, Küche, den traditionella tyska familjebilden. CSU-regeringen har nyligen beslutat  att alla offentliga byggnader skall prydas av ett krucifix. I denna kristliga anda vädjar man gärna till människors fördomar och misstro mot ”utlänningar”.

Det var en hållning som under 70-talet med stor framgång exploaterades av den skrupelfrie Franz Josef Strauss som under många år var partiets ordförande. Han var en driven anti-intellektuell retoriker och politiker på högerkanten, en skicklig politisk organisatör med vidsträckt korrupt praxis.

I hatfyllda anföranden angrep han den sittande socialdemokratiska-liberala regeringen, först Brandt och senare Schmidt men inför valet 1976 gick han också till angrepp mot den för CDU/CSU gemensamma kanslerkandidaten Helmut Kohl. Kohl förlorade valet och Strauss  beslöt då att helt bryta med CDU i hopp om att kunna skapa ett CSU som skulle ställa upp i hela landet.

Men det var orealistiskt och efter en månad tvingades Strauss tillbaka till den gamla fållan. Han lyckades ändå bli unionens kanslerskandidat i valet 1980 som han dock förlorade stort mot Helmut Schmidt, till mångas lättnad.

Sedan dess har det fram till 2015 inte varit några djupgående kriser mellan CDU och CSU men partiet har alltid varit en orosande på högerkanten, också under Edmund Stoiber, Strauss adept och lärjunge. På de traditionella mötena i Passau i samband med karnevalens slut, Askonsdagen, brukar partiordförandena häva ur sig vad som helst – mot muslimer, mot invandrare, mot höga skatter, mot kvinnor, mot homosexuella, det finns ingen gräns – alltid med dånande applåder.

Från 2005 till 2015 följde CSU Merkels alltmer liberala politik och accepterade  – motvilligt – daghemsutbyggnad  och en ny syn på kvinnans ställning i samhället.

Stoiber lyckades manövrera bort Merkel som kanslerskandidat i 2002  vilket var tur för henne: CDU/CSU förlorade, Stoiber drog sig tillbaka till Bayern, Merkel stärkte sin maktställning.

Från 2005 till 2015 följde CSU Merkels alltmer liberala politik och accepterade  – motvilligt – daghemsutbyggnad  och en ny syn på kvinnans ställning i samhället. Men freden tog slut med hennes invandringspolitik 2015 och alltsedan dess har partiordförande Horst Seehofer och hans drabanter på olika sätt angripit Merkel och därmed den regering hans parti var en del av. Att sprida misstro mot invandrare och särskilt muslimer låg i CSU gener; det var bara att släppa på bromsarna.

Existensen av det relativt framgångsrika högerradikala partiet (AfD,Alternativ für Deutschland) har fört CSU allt längre ut i samma politiska sfär, också när det gäller EU politiken.

Tidigare var CSU starkt EU vänligt men nu är det slut på det.

Det bästa som kunde ske – för Tyskland och Europa – vore att Merkel sparkade ut CSU och bildade en ny regering med socialdemokrater och De Gröna som nog inte är nödbedda. Men det är inte troligt. Merkels ställning inom CDU är inte tillräckligt stark för ett sådant dramatiskt steg och banden CDU-CSU är gamla och sega.

Borgerligheten är dessutom alltmer mottaglig för den anti-muslimska agitationen och motviljan mot invandrare.  Det tyska ekonomiska välmåendet är stort och utbrett men det hindrar att inte att invandringens kostnader av många anses vara outhärdliga. Det är i dessa vatten där alternativtyskarna fiskar och nu också CSU.

Det pressar Merkel, som tvingas till eftergift efter eftergift med europeiska följder. De uppgörelser som nu eventuellt manglas fram kommer göra Europa alltmer invandrarfientligt, alltmer auktoritärt, alltmer oförsonligt och polisövervakat. CSU kan vara belåtet.

 Carl Tham är samhällsdebattör och före detta utbildningsminister (S). 2002-2006 var han Sveriges ambassadör i Berlin. 

Inlägget Carl Tham: Laptop och Lederhosen en hård match för Merkel dök först upp på Dagens Arena.

Fi: Hög tid ställa om till global ekonomisk modell

Dagens Arena -

Om Feministiskt Initiativ kommer in i riksdagen vill vi i första hand samarbeta med V och MP. Så kan vi få en politik med solidarisk och hållbar riktning för att uppfylla allas behov inom gränserna för planetens resurser. skriver partiets ordförande Gita Nabavi.  

Riksdagsvalet ser ut att få en mer oviss utgång än på länge, med oklara lojaliteter och flera partier kring spärren. 2014 positionerade vi oss som ett möjligt samarbetsparti för en rödgrön regering. Socialdemokraternas svek i migrationspolitiken försvårar nu ett sådant samarbete. Vi vet dock att det inom socialdemokratin finns många som i denna och andra frågor har mer gemensamt med Feministiskt initiativ. De stora jämlikhetsreformer som många efterfrågar finns därtill fullt finansierade i vår första statsbudget.

Vi har en vänsterorienterad ekonomisk politik, men politik är mer än ekonomi. Ett hållbart klimat och varje människas rätt till skydd undan krig och förtryck är inte en fråga om höger eller vänster.

De partier vi i första hand vill samarbeta med i riksdagen är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Tillsammans kan vi bli en kraft som för Socialdemokraterna i en mer solidarisk och hållbar riktning. Vänsterpartiet riskerar nu att bli isolerade, när samarbete söks högerut och i värsta fall varken Miljöpartiet eller Feministiskt initiativ får mandat.

De stora partierna har rört sig i nationalistisk och repressiv riktning och de mindre har delvis anpassat sig. Istället för att se konsekvenserna av nedskärningar, väljer vissa att etnifiera problemen. Rasism möjliggör repressiva politiska förslag. Historien har visat oss hur den retorik slutar som ställer människor mot varandra och pekar ut hela grupper som börda, främlingar eller säkerhetshot.

Det är hög tid att ställa om till en ny ekonomisk modell, vars syfte är att uppfylla allas behov inom gränserna för planetens resurser.

Den fråga som oroar svenskarna mest är klimatet. Många vill se en starkare välfärd, är trötta på jakten på sjuka och funktionsnedsatta och på tävlingen i hårda tag mot människor på flykt. Politiken måste förnyas, med reformer i motsatt riktning. Det är hög tid att ställa om till en ny ekonomisk modell, vars syfte är att uppfylla allas behov inom gränserna för planetens resurser.

Den uppmärksammade nationalekonomen Kate Raworths syn på ekonomi som verktyg bekräftar min egen. Det kan låta som en självklarhet, men är långt ifrån vad som styr idag. Ojämlikheten ökar och i Sverige lever vi som om vi hade mer än 4 jordklot.

Tron på evig tillväxt och rådande prioriteringar måste utmanas politiskt. Marknader och företag har en självklar plats i vår ekonomi, men när marknadens logik förstör mer än den främjar behöver politiken sätta ramar.

Klimatet är vår tids ödesfråga och oroar flest människor i Sverige idag men behandlas ofta som ett särintresse. Vi vill att Sverige tar ansvar för vår globala miljöpåverkan och ger stöd till klimatomställning i andra länder.

Vår budget visar att vi kan stärka LSS och värna om asylrätten, sänka arbetstiden, göra kollektivtrafiken avgiftsfri, skapa rättvisa pensioner och stärka välfärden genom att öppna stängda vårdplatser, säkerställa bostad som rättighet, stärka förlossningsvård, äldrevård och elevhälsa. Reformutrymmet skapas genom att en tredjedel av Alliansens skattesänkningar rullas tillbaka och att anslagen till försvaret minskas med en fjärdedel.

Många som vill rösta rosa oroas över att rösten ska vara bortkastad. Men enligt Statistiska Centralbyrån är de osäkra väljarna nu 18 procent. I riksdagen ska vi verka för radikal omfördelning, att klimatfrågan och mänskliga rättigheter tas på allvar och syna nationalismens vilseledande myter. Kan vi låta Jordens och människans grundläggande livsvillkor få styra ekonomins och politikens prioriteringar? – Klart vi kan.

Gita Nabavi är partiledare (Fi)

Inlägget Fi: Hög tid ställa om till global ekonomisk modell dök först upp på Dagens Arena.

Pensionsbolag ska upphandlas av staten – PPM-utredning tillsätts

Dagens Arena -

Flera skandaler med bedrägerier mot pensionsspararna inom premiepensionen har uppdagats. Pensionsgruppen vill nu inrätta en myndighet som ska upphandla alla aktörer som vill sälja fonder inom PPM.

– Våra pensionspengar ska aldrig behöva jagas i skatteparadis, sa socialminister Annika Strandhäll (S) under en presskonferens som hon höll tillsammans med finansmarknadsminister Per Bolund (MP) för att presentera nya förslag från Pensionsgruppen.

Sedan skandalerna med bland andra pensionsbolagen Allra och Falcon funds har Pensionsgruppen – där alla riksdagspartier utom V och SD ingår – sedan tidigare beslutat om betydligt hårdare krav på företag som vill vara verksamma inom premiepensionssytemet. Det handlar bland annat om avkastningshistorik, förbud mot försäljning via telefon och transparenskrav när det gäller hållbarhet.

Pensionsmyndigheten har hittills sparkat ut 21 fondbolag från fondtorget inom premiepensionssystemet efter att de brutit mot avtalen som krävs för att sälja pensionsfonder, och myndigheten driver för närvarande flera rättsprocesser både i Sverige och utomlands för att sparare ska få tillbaka pengar som de har lurats på.

Nu vill Pensionsgruppen gå längre för att skärpa verksamheten på fondtorget, och tillsätter i dag en ny utredning som ska se över hur en ny myndighet kan inrättas som har i ansvar att sköta premiepensionssystemet. Tanken är att ytterligare höja kraven på de företag som förvaltar pensioner, genom att myndigheten ska upphandla de aktörer som verkar där.

Till utredare utses Mikael Westberg som i dag är chefsjurist på Pensionsmyndigheten, och i höst tillträder som rättschef på Försäkringskassan.

Regeringen räknar med att den nya myndigheten kan inrättas hösten 2020, och slutredovisningen av uppdraget ska ske i augusti samma år.

 

Inlägget Pensionsbolag ska upphandlas av staten – PPM-utredning tillsätts dök först upp på Dagens Arena.

Nu behöver de mångas ohörda röster få höras

Dagens Arena -

Om S ska ha en chans att leverera anställningstrygghet och välfärd efter den 9 september måste de lyssna på och ge röst åt den tredjedel av väljarna som tappat sin tillit.

När LO satsar 30 miljoner på att öka de fackliga väljarnas stöd till Socialdemokraterna i årets val är det för att få medlemstrygghet för pengarna; Stopp på borthyvlade arbetstimmar, heltid som rättighet, slut på missbruket med tillfälliga anställningar, stora välfärdssatsningar, bättre pensioner.

Partiet må ha tappat sin tidigare dominans i LO-leden. Men de förslag och beslut som den S-ledda regeringen levererat under mandatperioden lever upp till förväntningarna, liksom arbetsmarknadskraven i årets val, resonerar LO:s ledning, som fått igenom 9 av de 10 kraven på önskelistan 2014 under denna mandatperiod, förutom exempelvis höjd a-kassa 2015, och avdragsrätt för fackavgift som införs i år.

Det bådar gott för årets arbetsmarknadslöften.

Löntagarna som kollektiv har otvivelaktigt fått förbättringar under mandatperioden. Reallönerna ökar, liksom sysselsättningen, även för utrikesfödda. Eleverna på yrkesprogram värvas till anställningar innan de ens slutat skolan.

Men skuggsidan finns kvar. Allt fler kvinnor i städbranschen tvingas jobba ofrivillig deltid och pussla ihop sin vardag med flera olika jobb för att klara ekonomin.  I Fastighetsfolket berättar Bashima Shaba hur det är att ha fyra olika jobb. Samma otrygga anställningar som så många butiksanställda har med bara 12-13 timmar i veckan garanterade. För dem blir sommaren en tid när man inte vilar, utan hoppas få jobba riktigt mycket.

Arbetstider och anställningstrygghet är avgörande för deras möjlighet till ett självständigt liv, och borde väga mycket tyngre i årets val.

LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström ska egentligen inte behöva framhålla hur viktigt rätt till heltid är, hur väldiga konsekvenser det får för hela livet om vi inte får ordning på arbetsmarknaden.

Att S-regeringen plus V inte lyckats återställa det som alliansregeringen under åtta år försämrade för löntagare är förståeligt med tanke på SD:s inflytande i riksdagen.

Utan egen majoritet har de rödgröna inte haft möjlighet att återställa alla de förmåner som de besuttna fått under de två alliansledda mandatperioderna.

Välfärdssamhällets idé är att arbetskraften inte ständigt ska vara en vara på arbetsmarknaden, att man inte alltid ska behöva ha handen utsträckt efter ett jobb.

Det har uppstått ett skattefrälse som befriats från arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och fått platt avgift på fastigheter. Det är kapitalinkomsterna i ena änden och de försämrade trygghetsförsäkringarna i den andra som driver ojämlikheten, samtidigt som de som får sin inkomst via ersättningar inte fått en sekin, sammanfattar LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson läget vid en pressträff.

Pensionärerna har sett sina inkomster sjunka med en procent per år, säger han och tar sin egen pappa, glasbruksarbetaren, som exempel. När han gick i pension 1982 fick han ut 72 procent av sin lön i pension, hade han gått i pension nu hade ersättningen blivit 58 procent.

Att i ett land få så många väljare som inte räknas är tufft för demokratin.

I den här maktkampen kommer de borgerliga alltid att välja företagens intressen framför elever, vårdbehövande och pensionärer. För löntagarna leder denna samhällssyn (med stöd av SD) till att de måste jobba längre i livet och längre under dagen för att få tillbaka samma vård, skola, omsorg och pension.

Välfärdssamhällets idé är att arbetskraften inte ständigt ska vara en vara på arbetsmarknaden, att man inte alltid ska behöva ha handen utsträckt efter ett jobb. Den fackliga idén är att med kollektiva medel nå individens självständighet. Sverige och övriga nordiska länder är unika i att värna detta oberoende.

Vad SD och de borgerligas politik leder till är minskad frihet och ständigt beroende.

Med en halv miljon samtal till LO-medlemmar vill LO visa vad som står på spel. Proteströsten på SD riskerar inte bara löntagarnas möjlighet till ett självständigt liv utan också deras inflytande i samhället.

Men om S ska återfå väljarnas förtroende måste de bli en röst för verkligheten och lyssna mer på dem som inte hörs.  För vallokomotiven Löfven, Hultqvist, Wallström och Andersson gäller att inte bara lyssna utan också visa medborgarna att man har förstått hur de har det och att det starka samhälle de vill bygga också inkluderar den tredjedel av väljarna* som tappat sin tillit.

*Fotnot: I den gruppen ingår sjuka, lågutbildade, arbetslösa, utrikes födda och personer helt utan partisympatier.

Inlägget Nu behöver de mångas ohörda röster få höras dök först upp på Dagens Arena.

Val 2018: Det här vill partierna i bostadspolitiken

Dagens Arena -

Hur ska låginkomsttagare hitta en bostad, vad får igång bostadsbyggandet och vad ska göras åt svenskarnas stora skulder? Läs riksdagspartiernas svar på vad de vill i de viktigaste bostadspolitiska frågorna.

 Debatten om marknadshyror har åter gjort entré inför valrörelsen, även om inget parti riktigt vill kännas vid begreppet för den egna politiken. Fastighetsskatten är som tidigare känt en väldigt populär skatt bland experter och politiker som lämnat makten, medan de flesta partier avstår från att lägga förslag om att återinföra den.

När det gäller det som många betraktar som en kärnfråga – hur fler bostäder ska byggas och till rätt pris – ser lösningarna väldigt olika ut mellan partierna, med en tydlig blockskillnad

Vad får igång byggandet?

Föga förvånande är partierna på vänsterkanten – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet men också Miljöpartiet – mer positiva till att subventionera byggande än vad de borgerliga partierna är. Den här mandatperioden har regeringen gjort så genom investeringsstödet, som syftar till att bygga hyresrätter med något lägre hyror. V vill se ett än större statligt ansvar för bostadsbyggandet, medan S inte utesluter det.

På den borgerliga sidan vill man hellre öka bostadsbidragen till individer, och slopa stöd till byggbolag. Flera partier vill också förenkla och luckra upp särskilda krav för lägenheter.

Sverigedemokraterna vill höja bostadsbidraget och införa statliga »startlån« till förstagångsköpare av bostäder.

Majoritet för att stärka hyresgästers rättigheter

De rödgröna partierna och Liberalerna vill stärka hyresgästers rätt till inflytande vid större renoveringar, medan SD ställer sig positiva till att se över frågan. Flera partier, även KD och M, öppnar för att låta standarden i hyresrätter variera mer, med möjlighet till lägre hyra mot lägre standard.

Centerpartiet sticker ut genom att istället vilja begränsa hyresgästers inflytande, i det att Hyresgästföreningen ska få mindre makt i förhandlingar om presumtionshyror.

Social housing får kalla handen

Alla partier säger nej till social housing, det vill säga bestånd med särskilt låga hyror för människor med låga inkomster. Däremot är flera partier öppna för att vika en del av bostadsbeståndet, till exempel vid nybyggnation, till någon sorts sociala bostäder.

De flesta partier vill trappa ned ränteavdraget

I enkätsvaren till Dagens Arena svarar samtliga partier, utom M och S, att de vill trappa ned ränteavdraget. Centerpartiet formulerar sig lite mindre konkret då se säger sig vilja se över både ränteavdrag, reavinstskatt och flyttskatt i en bred politisk uppgörelse.

Moderaterna betraktar ränteavdraget som en »naturlig del av vårt skattesystem«, men lägger till att nivåerna på avdragen »kan alltid diskuteras«.

För Socialdemokraterna handlar det om att se till att det finns ett brett parlamentariskt stöd om eventuella skattereformer på bostadsområdet ska införas.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har tidigare sagt att ett avtrappat ränteavdrag skulle slå hårt mot barnfamiljer, som precis köpt ett större boende och är hårt belånade.

Marknadshyror het valfråga

Socialdemokraterna har satt frågan om marknadshyror på agendan inför valet, med udden riktad mot Moderaterna som de menar vill genomföra en »hyreschock«. Moderaterna har kongressbeslut på att verka för en mindre reglerad hyressättning, efter en kompromiss mellan ungdomsförbundet MUF som ville gå längre mot marknadshyror och partistyrelsen som stod för en mer försiktig linje.

I Dagens Arenas enkät svarar C, KD och L att de vill införa fri hyressättning i nybyggda bostäder. Kristdemokraterna säger rakt nej till generella marknadshyror, medan de övriga öppnar för en mindre reglerad hyressättning även i det ick nybyggda beståndet. Moderaterna vill fasa in »ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem i hela beståndet«.

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna är samtidigt tydliga med att de vill ha ett starkt besittningsskydd när hyran väl är bestämd.

Enligt Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen skulle fullt tillämpade marknadshyror innebära att hyror svänger upp och ner i takt med marknadsvärdet, vilket skulle urholka besittningsrätten. Men det finns ändå anledning att kalla de förändringar som framförallt Centerpartiet och Moderaterna vill göra i hyressättningen för marknadshyror, säger han.

Hyresgästföreningen har en pågående kampanj mot marknadshyror och kom nyligen ut med en rapport som visade att hyreshöjningarna i genomsnitt skulle bli 50 procent i Stockholm stad.

Hur ser ni på sannolikheten att vi går mot mer marknadshyror efter valet?

– Det beror på hur mycket de två partierna som driver det hårdast, Centerpartiet och Moderaterna, vill det. När det gäller nybyggda lägenheter har vi all anledning att vara oroliga, då samtliga allianspartier driver det, säger Martin Hofverberg.

Hyresgästföreningen ser dock redan i dag ett utbrett problem i att vissa fastighetsägare sätter en egen hyra i nyproduktion.

Skulle det då bli en så stor skillnad gentemot idag med fri hyressättning i nya hyresrätter?

– Ja, det skulle det bli. Vi förhandlar nyproduktion innan inflyttning, och med fastighetsägare som sätter hyran själv går vi in och förhandlar efter att hyresgäster flyttar in och kan kräva förhandlingsordning. Då kan vi hålla tillbaka hyresökningstakten och fasa in nya hus i hyresstrukturen, säger Martin Hofverberg.

Maria Pleiborn, bostadsmarknadsexpert och demograf på konsultfirman WSP, anser att hyrorna i nybyggda hyresrätter i praktiken redan är så höga att de kan kallas marknadshyror. Så varför driver i så fall flera partier att hyressättningen ska vara fri i nybyggda lägenheter?

– Jag kan tänka mig att det är ett retoriskt grepp, och att partierna vill smyga in frågan om marknadshyror. Men jag tror också att många politiker inte riktigt vet hur hyrorna sätts idag, säger Maria Pleiborn.

Att marknadshyror nu diskuteras tycker hon dock är sunt, och även om hon inte vill säga att hon är för marknadshyror så tycker hon att Hyresgästföreningens kampanj är förenklad. Det beror bland annat på att hon menar att den beräkning som de har gjort i sin rapport oundvikligen bygger på många osäkra antaganden.

– De har antagit att efterfrågan är oändlig – att man kan höja hyresnivåerna lika mycket som skillnaderna är i pris på andra delar av bostadsmarknaden. Men i dag märker vi att efterfrågan dalar på dyra bostäder. Därför tror inte jag att man skulle kunna höja hyrorna så mycket som de utgår ifrån, säger hon.

Maria Pleiborn tycker att det är problematiskt att man kan bo till en billig hyra i väldigt attraktiva lägen, men ser samtidigt problemen för de enskilda hushållen om hyran skulle öka kraftigt. Som demograf säger hon att hon främst ser till att helheten av bostadsbeståndet ska utnyttjas effektivt, och nyligen föreslog hon en skatt för både hyrt och ägt boende som ska göra det dyrare ju fler kvadratmeter man bor på.

– Vissa är väldigt trångbodda och andra har stora ytor, och de som har stora ytor betalar ofta väldigt lite för det. Om man väljer att bo stort och attraktivt ska det också kosta, säger hon.

Läs alla partiers fullständiga svar på enkäten:

S: Alla kommuner ska ha en allmännytta

L: Trappa ned ränteavdraget och stärk hyresgästers rätt

M: »Ränteavdraget är en naturlig del av skattesystemet«

MP: Stärkt kommuner ansvar för bostadsförsörjningen

V: Utöka investeringsstödet och inför statliga topplån

Centerpartiet: Minska Hyresgästföreningens makt

KD: Omvandla till ägarlägenheter i utsatta områden

SD: Nej till marknadshyror

Inlägget Val 2018: Det här vill partierna i bostadspolitiken dök först upp på Dagens Arena.

Tanvir Mansur: Släpp förbittringen när du har avfärdats 

Dagens Arena -

Jag skickade ett ilsket sms. »Jag fattar inte hur du kan göra så där mot mig«, stod det bland annat. Jag var 24, och hon som jag var intresserad av träffade någon annan. Jag blev bitter och arg. Varför reagerade jag så? Tanvir Mansur reflekterar  kring dejting och relationsmönster i denna andra krönika om att bli avfärdad. 

Trots att hon flera gånger hade förklarat att hon ville ha vänskap med mig och inget annat. Jag hade hoppats på mer. Och därför blev jag besviken, ledsen, och reagerade till slut med ilska. Helt idiotiskt. Varför reagerade jag så? Det är inte som att mitt arga meddelande skulle övertyga henne att hoppa in i min famn och ropa »åh, Tanvir, du har rätt, jag älskar dig för evigt«.

På engelska heter det resentment. Den känslan har egentligen ingen bra översättning. Det är en blandning av besvikelse, rädsla och ilska. De bästa förslagen på översättning jag har fått är “hysa agg”, “känna förakt” och “förbittring”. Jag tycker det sista förslaget täcker de flesta delarna av begreppet.

Det är en bitterhet som byggs upp under en längre tid. Som den där gången när mitt tåg fastnade i Hallsberg på grund av ett elfel. En medpassagerare blev till slut så upprörd att han var tvungen att skrika ut »Vet ni vad SJ AB blir baklänges?! BAJS!«.

Det är vad den känslan är. Det är alltså inte bara att du är ledsen på grund av att du upplever dig ha blivit illa behandlad en gång. Det är snarare att du inte kan släppa det. I min medpassagerares fall, så var det alltså inte första gången han åkte med SJ.

Emilie Ebbis Roslund är programledare för podcasten Singelrådet. Jag frågade henne om hon varit med om killar som blivit förbittrade.

Att inte kunna släppa en oförrätt, det är att låta någon annan styra hur en mår och beter sig. Det är som att ge fjärrkontrollen över sina känslor till någon annan.

»Vi hade dejtat i två månader, vi hade -ish blivit ihop. Jag var hemma hos honom och kollade på film en kväll. Vi hånglade, och han började flytta över till att ha sex. Jag insåg att jag inte ville, jag orkade inte, hade för mycket i huvudet. Jag sa “nejnej, inte nu, jag ska gå och lägga mig”. Då blev han så himla sur! Han gick inte och lade sig. Jag fattade först inte vad han var sur över. Dagen efter när jag vaknade upp, så var han fortfarande sur! Slängde i grejer, smällde i köksluckor. Det var liksom dålig stämning hela dan. Det pågick i ett dygn. Det var återkommande i vår relation. Varje gång som jag inte ville, så tog han det personligt. Efter det har jag blivit skadad av det där. Jag har tänkt extra på hur män reagerar. Det finns inget annat sammanhang där jag har sett killar bli så kränkta som när man inte vill ha sex med dem.«

Att bli förbittrad, det är att skylla sina känslor av maktlöshet på någon annan. Oftast på den närmaste. Det är vanligt i förhållanden, i vänskaper och i relation till ens jobb. Vi behöver ta känslan på allvar. För hämndbegäret som skapas kan bli extremt. Mer än ett ilsket sms. Det kan utvecklas till stalking och trakasserier. I allra värsta fall, som med den s.k. incel-rörelsen: massmord. Därför är det något vi behöver prata mer om, både när det gäller oss själva och andra.

  • Hur kan vi motverka att bli förbittrade?

– Bolla tillbaka till dig själv, svarar Emilie. Oftast lägger du skulden på någon annan. Fråga dig själv då: ”vad är det jag känner?” Grundkänslan är ju sorg. Tillåt dig själv att vara ledsen. Fundera: “Vad är det som upprör mig? Varför tar jag det så hårt när det inte handlar om mig?”. Om en person vill sluta träffa en. Om en person inte vill ha sex. Då handlar det om att den personen inte vill det. Oavsett anledning.

Det går att träna på. Att bli avfärdad, att backa när någon tackar nej.

– Det handlar om självkänsla, fortsätter Emilie. Fråga dig själv: »Varför blir jag sårad av det här?« Det är inte den personen som definierar mitt värde. Även om det kan kännas så i stunden.

Att inte kunna släppa en oförrätt, det är att låta någon annan styra hur en mår och beter sig. Det är som att ge fjärrkontrollen över sina känslor till någon annan. När vi bearbetar allt som har hänt, och går vidare, då tar vi tillbaka kontrollen. Den frihetskänslan är så skön.

Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts

Inlägget Tanvir Mansur: Släpp förbittringen när du har avfärdats  dök först upp på Dagens Arena.

C: Minska Hyresgästföreningens makt

Dagens Arena -

Centerpartiet vill se blandade upplåtelseformer i samma bostadsområden, så att människor kan göra bostadskarriär utan att flytta. De vill också minska Hyresgästföreningens inflytande över hyresnivåer så byggbolag ska ha lättare att få lönsamhet i sitt byggande.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Rörligheten på bostadsmarknaden behöver öka, bland annat genom sänkta flyttskatter. I dag bor många kvar trots att de i vissa fall både vill och behöver flytta, men kostnaden för att sälja bostaden avskräcker. Om rörligheten ökar kan bostadsbeståndet utnyttjas mer effektivt. Och det blir lättare att hitta ett boende som passar den livssituation man befinner sig i. Det behövs också en rad reformer som rör bostadspolitiken, och vi vill se en blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken så snart som möjligt efter valet.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

I grunden behöver bostadsbyggandet utgå från människors behov. Därför behövs också en bättre fungerande bostadsmarknad. Men det är viktigt att sträva efter blandade upplåtelseformer så att man kan göra bostadskarriär utan att tvingas flytta från sitt område om man inte vill. Blandade upplåtelseformer bidrar också till ökad trygghet och bättre stadsmiljö.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Vi är för en marknadsanpassning av hyrorna på så sätt att marknadsvärdet bör ges större genomslag i nyproduktion. Besittningsrätten bör fortsatt vara stark och det ska finnas ett skydd mot plötsliga hyreshöjningar.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Sverige behöver en politik som kan möta det utanförskap som riskerar att bli allt allvarligare. Vi tror inte på idén att bygga hela bostadsområden i detta syfte, det finns många dåliga exempel på detta i andra länder. Däremot kan det finnas anledning att titta på hur man inom ett bostadsbestånd kan vika enskilda lägenheter för människor som annars skulle ha svårt att finna en bostad.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Ja, men det sker inte bara genom politiska beslut. Vi ser i dag en tydlig teknikutveckling där byggandet effektiviseras och nya klimatsmarta material, såsom trä, kan användas på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att korta planprocesserna, tillåta kommunal försöksverksamhet för enklare processer och minska regelkrånglet. Kommunerna behöver göra vad de kan för att förenkla och minska kostnaderna. Och branschen är såklart viktig i sammanhanget. Det behövs en dialog.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan kommer att vara viktig för att möta behovet av bostäder i hela landet. Men också för att bidra till att människor med knappa ekonomiska resurser ska ha möjlighet till en bostad. Dessutom kan och bör allmännyttan bidra till energieffektivt och klimatsmart byggande. Det är rimligt att de flesta kommuner har ett allmännyttigt bostadsbolag. Sedan så behöver allmännyttan spela olika roller i olika kommuner beroende på de lokala förutsättningarna.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Hyresgästföreningens vetorätt vid presumtionsförhandlingar bör avskaffas. I dag kan Hyresgästföreningen i praktiken avvisa förhandlingsinitiativ från fastighetsägare om presumtionshyresnivåer. Det försvårar för fastighetsägare att få lönsamhet i nybyggnationer, vilket minskar intresset för att bygga.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill att ränteavdrag och reavinstskatt, liksom övriga flyttskatter ses över i en bred blocköverskridande bostadsöverenskommelse. Flyttskatterna behöver sänkas för att rörligheten ska öka. Rot-avdraget är viktigt och behöver värnas. Vi vill också införa ett grönt avdrag som exempelvis kan gå till installation av solceller.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Att hushållens skuldsättning ökade snabbt var skälet till att vi var drivande för att införa det första amorteringskravet. Det var nödvändigt, och hade ett brett stöd i riksdagen. Men det var förhastat av regeringen att nästan omedelbart rusa vidare med nästa amorteringskrav. De skärpta amorteringskraven har vi kritiserat, och vi står fast vid den kritiken. Nu är de införda och behöver utvärderas, därefter kan förändringar bli aktuella.

Inlägget C: Minska Hyresgästföreningens makt dök först upp på Dagens Arena.

V: Utöka investeringsstödet och inför statliga topplån

Dagens Arena -

Marknaden klarar inte av sitt ansvar att bygga så staten behöver ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen, tycker Vänsterpartiet. De vill också se att konkurrensen och produktiviteten i byggbranschen ökar.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

De senaste åren har det byggts många nya bostäder, främst dyra bostads- och hyresrätter. Mer än hälften av hushållen har inte råd att efterfråga de hyresrätter som byggs, för att inte tala om de bostadsrätter som byggs. Bostadsbristen består därför – trots ett högt bostadsbyggande på senare tid. Det är kort sagt brist på bostäder som folk har råd att efterfråga, framförallt hyresrätter med rimliga hyror.

För att bygga de bostäder som folk efterfrågar behöver staten ta ett större ansvar. Marknaden löser inte bostadsbristen – det måste vi göra gemensamt. Vi behöver en aktiv statlig bostadspolitik som stimulerar ökat bostadsbyggande med fokus på hyresrätter som folk har råd med. Det kräver utökat investeringsstöd, förstärkt kommunbonus och statliga topplån i nyproduktion av hyresrätter

2. Vem/vilka ska styra utbudet av de bostäder som byggs?

De senaste decennierna har bostadsbyggandet skett på marknadens villkor. Resultat: Det har byggts för lite och för dyrt. Nu sjunker efterfrågan på dessa bostäder och då drar byggföretagen i handbromsen – trots att bostadsbristen består. Det är uppenbart att marknaden inte klarar av att bygga de bostäder som folk efterfrågar. Staten och kommunerna behöver därför ta ett större ansvar för att styra utbudet av bostäder som byggs; staten i form av subventioner och stöd till nyproduktion av hyresrätter, kommunerna i form av att ställa krav på att det byggs hyresrätter.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Vänsterpartiet är emot marknadshyror. Det leder till högre hyror, ökade klyftor och tvingar folk att flytta från sina hem. Vi värnar dagens hyressättningssystem där parterna på hyresmarknaden förhandlar om hyran enligt bruksvärdesprincipen. Det finns ingen anledning att överge ett fungerade system som ger stabila vinster åt företagen samtidigt som hyresgästerna får trygghet och inflytande.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Dåligt. Vänsterpartiet vill inte ha särskilda bostäder för människor med sämre ekonomi. Det är stigmatiserande för hyresgästen och öppnar upp för marknadshyror i det övriga hyresrättsbeståndet. Vi anser att bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Vi vill inte ha särlösningar för vissa grupper. Vi behöver istället bygga bostäder som alla har råd med. Det kräver ett större statligt ansvar, i synnerhet vad gäller finansieringen.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Ja, men det kräver huvudsakligen tre åtgärder: För det första behöver konkurrensen och produktiviteten i byggbranschen öka. Vänsterpartiet vill därför dels inrätta ett statligt byggbolag som kan sätta press på de privata byggbolagen, dels införa ett statligt topplån som gör det möjligt för fler mindre byggbolag att komma in på marknaden. För det andra behöver staten skjuta till resurser med krav på rimliga hyror i nyproduktion. Vänsterpartiet och regeringen har därför infört ett statligt investeringsstöd med hyrestak för att stimulera nyproduktion av hyresrätter med rimliga hyror.

För det tredje behöver de kommunala bostadsbolagen pröva nya sätt för att få ner hyrorna i nyproduktion. Vänsterpartiet vill därför att fler allmännyttiga bostadsbolag ska införa ny modell för hyressättning i nyproduktion, liknande den modell som Örebrobostäder använder. Kortfattat innebär det att hyrorna baseras på låneräntan istället för den kalkylränta som man normalt sätter hyrorna utifrån. Det ger möjlighet till lägre hyra i nyproduktion under 10 år, därefter omförhandlas hyran. Med dessa åtgärder kan vi få ner priserna på byggande och hyrorna i nyproduktion. Eftersom bostaden är en social rättighet får vi bära kostnaderna gemensamt.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

En stark allmännytta är avgörande för att kunna bedriva en social bostadspolitik och för att klara bostadsförsörjningen. Allmännyttan har över tid tagit ett stort samhällsansvar i rollen som bostadsbyggare, förvaltare och utvecklare av bostadsområden. Vänsterpartiet anser att allmännyttans ställning ska värnas och utvecklas. Om vi får bestämma spelar allmännyttan en stor roll även i framtiden. Vänsterpartiet anser att det bör finnas ett allmännyttigt bostadsbolag i varje kommun.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Vänsterpartiet vill stärka hyresgästernas makt och inflytande vid hyreshöjningar och renoveringar. För det första bör hyresvärden åläggas att på förhand ge en uppskattning av hur hög hyran kommer att bli efter en renovering. För det andra bör hyreshöjningar på grund av renovering förhandlas med Hyresgästföreningen redan innan man sätter igång med renoveringen. För det tredje bör hyresgästen ha ett större inflytande över renoveringen, exempelvis vad gäller utformning och materialval.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill trappa ned ränteavdraget med 1-2 procentenheter per år under 5 år och införa ett tak på hur mycket man får dra av. Vi vill halvera taket i ROT och på sikt avskaffa ROT-avdraget helt. Vi vill införa en fastighetsskatt på höga taxeringsvärden. Den s.k. begränsningsregeln ska gälla för alla, dvs inte bara för pensionärer.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder, beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Vi ser allvarligt på detta. Skuldsättningen är ett resultat av att marknaden styrt bostadsbyggandet under snart tre decennier. Det har byggts för lite och för dyrt. Framförallt har det byggts för få hyresrätter. Folk har tvingats in på en bostadsmarknad för ägt boende eftersom det inte funnits något alternativ. Sammantaget har det lett till kraftigt höjda bostadspriser vilket ökat svenskarnas skuldsättning. För att minska skuldsättningen vill vi dels förändra villkoren för ränteavdraget, dels bygga mer hyresrätter – den upplåtelseform som inte leder till skuldsättning och spekulation

Inlägget V: Utöka investeringsstödet och inför statliga topplån dök först upp på Dagens Arena.

MP: Stärk kommuners ansvar för bostadsförsörjningen

Dagens Arena -

Nej till marknadshyror och ja till att stärka hyresgästers inflytande vid större renoveringar. Det är några av delarna i Miljöpartiets bostadspolitiska program, som också föreslår ett mer klimatsmart Rot-avdrag.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Miljöpartiet verkar för att finansiering av nya bostäder ska fortsätta med syfte att minska bostadsbristen för människor med lägre inkomster. Exempel på reformer är: gynnat grönt bosparande, statliga lånegarantier på svaga marknader, bostadsbidrag, statliga investeringsstöd till hyresrätter och stöd till kommuner ger en tryggare bostadsmarknad.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Bostadsbyggandet styrs på olika sätt från olika nivåer. Miljöpartiet har beslutat om ett bostadspolitiskt mål att under åren 2019 till 2025 ska minst 450 000 nya bostäder skapas. Detta för att aktivt verka för att minska den bostadsbrist som finns i Sverige, framförallt för människor med lägre inkomster. Miljöpartiet vill också verka för en skärpning av bostadsförsörjningslagen så att alla kommuner bidrar till att det finns bostäder för olika grupper.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Miljöpartiet anser inte att införandet av marknadshyror kommer att vara lösningen på bostadsbristen. På en marknad där det råder brist på varan som efterfrågas, i det här fallet brist på bostäder, så är risken överhängande att en friare hyressättning skulle medföra höjda hyror. Det i sin tur kan leda till ökad segregation och ökad bostadsbrist för de som redan har det svårt att betala högre hyror.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Socialt hållbara städer och samhällen har förmågan att bryta utanförskap och minska segregationen. Miljöpartiet vill verka för  en svensk modell för bostadssociala insatser i kombination med exempelvis samhällsplanering som säkerställer ett samhälle som upprätthåller en generell och jämställd välfärd, som kan lösa sociala problem. Miljöpartiet tror inte att s k social housing-koncept från andra länder ensidigt kan appliceras i Sverige som en lösning.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Priset på byggande, och hyror i nyproduktion kan påverkas av alla inblandade; Kommunen genom sina prioriteringar, sin markanvisning, sina detaljplaner exempelvis. Byggbolagen kan påverka priset genom upphandlingar, kvalitetsval, tidsplaner mm. Staten kan bidra genom förenklingar i regelverk, tydlighet i processer och stöd som exempelvis investeringsstödet. Genom en bred och långsiktig politisk uppgörelse på nationell nivå om en tydlig bostadspolitisk inriktning och finansiering, kan branschen få tydlig och mer långsiktig horisont. Till sist blir det alltid den enskilde hyresgästen, bostadsrättsinnehavaren eller villaägaren som får betala för sin bostad.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Miljöpartiet anser att allmännyttan har en viktig roll i framtiden. Allmännyttans roll ska vara att bygga och förvalta bostäder för alla. Vi behöver stärka allmännyttan och se till att kommunen använder allmännyttan som ett verktyg för att bidra till den socialt- och ekologiskt hållbara samhällsutvecklingen.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Miljöpartiet tycker i grunden att nuvarande hyressättningssystemet där parterna förhandlar är bra, men det finns alltid problem och behov av förbättringar. Det pågår ett arbete med att i samverkan med parterna ta fram förslag på hur nuvarande hyressättningssystem kan förbättras, där vill bl. a Miljöpartiet stärka hyresgästernas rättigheter vi renoveringar genom större delaktighet i processen.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Miljöpartiet har nyligen beslutat om en bostadspolitisk inriktning för att öka det hållbara bostadsbyggandet och låta alla människor ha möjlighet att bo och utvecklas i hela landet. Där finns en rad förslag som att behålla och utveckla det statliga investeringsstödet, trappa ner räntebidraget som en åtgärd för att öka rörligheten och skapa bättre nyttjande av det befintliga beståndet, statliga lånegarantier till svaga marknader osv.

Miljöpartiet har inget förslag om att slopa fastighetsskatten, men är positiva till förändringar  som främjar rörlighet på bostadsmarknaden och därför är det exempelvis bra att regeringen förbättrat möjligheterna att göra uppskov på reavinstbeskattningen. Miljöpartiet vill sen en bred politisk överenskommelse inom det bostadspolitiska området, där olika typer av skatter kopplat till boende och rörlighet på bostadsmarknaden kan komma att ingå.

Miljöpartiet anser att ROT-avdraget behöver reformeras, det är inte rimligt att skattemedel används för att subventionera att personer river ut fullt fungerande kök. Miljöpartiet vill ha ett mer klimatsmart ROT-avdrag som även omfattar hyreslägenheter och bostadsrättsföreningar. Miljöpartiet har denna mandatperioden i regering infört REP-avdrag och sänkt momsen på reparationer och vill införa ett HYBER-avdrag (hyra-begagnat-reparation).  

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Såväl bostadspriser som hushållens skulder är på historiskt höga nivåer. Skulderna har under en längre tid växt snabbare än Sveriges ekonomi och hushållens inkomster.  Miljöpartiet anser att det är viktigt att hushållens skuldsättning minskar, inte minst i ljuset av att Riksbanken förbereder en räntehöjning. Det nyligen av Finansinspektionen införda amorteringskravet ska ses i ljuset av detta. Miljöpartiet instämmer i det rimliga i att man betalar av/amorterar på sina skulder.

Inlägget MP: Stärk kommuners ansvar för bostadsförsörjningen dök först upp på Dagens Arena.

M: »Ränteavdraget är en naturlig del av skattesystemet«

Dagens Arena -

Bostadsbidrag ska gå till den som bor – inte den som bygger, tycker Moderaterna. De vill också underlätta vägen till det ägda boendet, genom att exempelvis se över bosparsystem och bolånefinansiering. 

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Det finns en risk att det gör mer skada än nytta att prata om enskilda lösningar, när det som behövs är att bostadspolitiken reformeras i grunden. Det handlar om att ge alla, oavsett plånbok, möjligheter till ett bra boende i den boendeform de själv önskar. Fler bostäder behövs, men också skatte- och finansieringsreformer, kortare planprocess och snabbare och billigare produktion. Vi måste se över såväl bostadsbidrag som bosparsystem, bolånefinansiering och andrahandsuthyrning i ett samlat paket. Dessutom behöver rörligheten i det befintliga beståndet öka och vägen in till det ägda boendet måste bli enklare.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Vi anser inte att staten ska diktera villkoren för vad som ska byggas i kommunerna. Det är kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret och är de som bäst känner till hur det faktiska behovet ser ut lokalt. Däremot har den nationella bostadspolitiken ett stort ansvar i att se till att kommunerna har de verktyg som behövs för att kunna möta behovet av fler bostäder, inte minst genom kraftfulla regelförenklingar och lättnader i nuvarande markrestriktioner.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Vi vill se en blocköverskridande överenskommelse om bostadsmarknadens funktionssätt, inklusive en ansvarsfull infasning av ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem i hela beståndet.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Att kunna få tillgång till en bostad med godtagbar standard är något alla ska ha möjlighet till, men social housing är inte rätt väg att gå. Istället måste bostadspolitikens fokus ligga på att få till snabbare planprocesser och lägre byggkostnader, i syfte att få ned boendekostnaden generellt. Sedan finns anledning att diskutera det principiella kring ekonomiska stöd i bostadspolitiken – att eventuella stöd ska riktas till den som bor och inte primärt till de som bygger. Moderaterna vill se över bostadsbidragets konstruktion för att det ska bli mer förutsägbart hur stort bidraget blir beroende på hur mycket man arbetar och tjänar.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Det finns många exempel på nyproduktion där byggkostnaderna har pressats, helt utan statliga byggsubventioner. För att kunna få ned kostnaderna ytterligare krävs dock genomgripande regelförenklingar och lättnader i detaljkraven på nyproduktion. Det krävs också att hela plan- och byggprocessen kortas med år snarare än med veckor. Vi föreslår att kommunernas översiktsplaner ges en stärkt juridisk status så att kraven på detaljplaner minskar. Om vi kan korta hela processen med två år samtidigt som detaljkraven minskar, så skulle de ge stor effekt på produktionskostnaderna och i förlängningen även boendekostnaden.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan är viktig för att det offentliga ska kunna möta bostadsbehovet i vissa delar av vårt land. I de fall det är svårt att möta efterfrågan av bostäder kan allmännyttan vara ett viktigt komplement på bostadsmarknaden, men det åligger kommunerna att själva bedöma sitt behov av en allmännytta. Dock är det viktigt att vi planerar och bygger bostadsområden med blandade upplåtelseformer för att minska segregation.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Det är angeläget att förbättra möjligheterna att göra till- och frånval för hyresgäster vid renoveringar. Ett mer flexibelt system främjar renoveringar i enlighet med människors önskan.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

ROT-avdraget ska inte förändras, och vi har heller inga förslag på att återinföra fastighetsskatten. Man ska komma ihåg att den fastighetsskatt som alliansregeringen avskaffade 2008 var djupt impopulär och saknade legitimitet. Att skatter är och uppfattas som legitima är grundläggande i en välfungerande välfärdsstat. När det gäller ränteavdragen så är de en naturlig del av vårt skattesystem. Om man betalar skatt på vinsten är det normala i vårt system att man också får göra avdrag för kostnader. Hur höga nivåerna ska vara kan alltid diskuteras, men att det finns avdragsmöjligheter för räntor är rimligt.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Ökningen av hushållens skuldsättning är alltför hög och behöver hanteras. Vi tyckte att tidpunkten för införandet av den senaste skärpningen av amorteringskravet var fel. Det infördes vid en tidpunkt då vi såg en nedgång på marknaden och kravet riskerade att förvärra bostadskrisen. Stefan Löfvens regering är ytterst ansvarig för de åtgärder som införs, och sedan kravet aviserades har vi också sett en fortsatt nedgång. Vi utesluter inte åtgärder för att hantera hushållens skuldsättning, men det centrala är att lösa bostadsbristen och få en bättre fungerande bostadsmarknad.

Inlägget M: »Ränteavdraget är en naturlig del av skattesystemet« dök först upp på Dagens Arena.

L: Trappa ned ränteavdraget och stärk hyresgästers rätt

Dagens Arena -

Liberalerna visar sig vara det borgerliga parti som har mest konkreta förslag när det gäller hyresgästers ställning på bostadsmarknaden. Men de vill ha fri hyressättning i nybyggda lägenheter och ändra bruksvärdessystemet.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Rikta det ekonomiska stödet inte till byggbolagen, utan till de ekonomiskt svagaste hushållen. Avskaffa byggsubventionerna och höj bostadsbidragen för barnfamiljer samt bostadstilläggen för pensionärer. Pressa byggkostnaderna genom fler typgodkända hus, fler helt gemensamma byggregler för Norden och stopp för kommunala särkrav. Fortsätt förenkla byggreglerna så att fler små lägenheter kan byggas.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Konsumenterna, det vill säga de boende. Kommunerna har en viktig roll i att genom planprocesser se till att det finns god tillgång på detaljplanelagd och byggbar mark.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Dagens hyresmarknad fungerar inte, och särskilt allvarligt är läget i storstadsområdena och studentstäderna. När det till exempel i snitt tar 10 år att köa sig till en hyreslägenhet i Stockholms ytterområden tvingas allt fler till otrygga andrahandsboenden och svarthandel och trångboddhet brer ut sig.

Liberalerna vill ha bättre fungerande marknadsmekanismer genom att ändra bruksvärdessystemet så att hyresgästernas egna önskemål om läge m.m. får större genomslag. För helt nybyggda hyresrätter ska hyran kunna avtalas fritt mellan hyresvärd och hyresgäst, men när avtalet väl finns ska hyresgästens rättigheter tryggas genom starkt besittningsskydd och en tydlig och förutsägbar indexreglering under hela perioden hyresgästen väljer att bo kvar.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Det är en dålig idé, eftersom det riskerar att hålla kvar människor i fattigdom. Om rätten att inneha ett hyreskontrakt villkoras med att hyresgästen har låg inkomst försvinner drivkraften att förbättra den egna ekonomiska situationen.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Ja. Se fråga 1.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan har en viktig roll på dagens bostadsmarknad och kommer att ha det också i framtiden. Frågan om allmännytta eller ej ska avgöras lokalt inom det kommunala självstyrets ramar.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Liberalerna vill förbättra hyresgästernas möjligheter att hävda sina intressen. Möjligheten till tvångsförvaltning bör i högre utsträckning användas mot hyresvärdar som inte sköter sin roll som hyresvärd. Dessutom bör Boverket få i uppdrag att utveckla en modell för offentlig hyresstatistik, så att hyresgäster får lättare att själva  skaffa information om den genomsnittliga hyresnivån i ett bostadsområde. En sådan hyresstatistik stärker konsumentmakten både på förstahandsmarknaden och vid legal andrahandsuthyrning.

I dag upplever många hyresgäster att de inte ges möjlighet att framföra sina önskemål i samband med ombyggnader och renoveringar. Nyligen har en statlig utredning presenterat förslag för att förändra hyresgästens ställning, bland annat genom skärpta krav på innehållet i meddelande om ombyggnation och skärpt skälighetsbedömning vid hyresnämndens prövning om åtgärder. Sådana förslag är intressanta.

Liberalerna anser också att hyresgästens till- och frånval ska kunna avspeglas bättre i hyressättningen. Det ska vara möjligt att sluta avtal mellan hyresvärd och hyresgäst om hur lägenhetens standard avseende utrustning och underhåll ska kunna höjas eller sänkas, och att detta ska motsvaras av ett hyrestillägg eller hyresavdrag under en viss tidsperiod.

Vi vill dessutom förbättra systemet med depositioner från hyresgästen i samband med andrahandsuthyrning, något som är vanligt i Sverige. Hyresvärden motiverar ofta kravet på deposition med att det är ett sätt att minska risken för bedrägerier, uteblivna hyresbetalningar eller kostsamma reparationer. Samtidigt innebär dagens oreglerade system, där hyresgästen betalar direkt till hyresvärden, att risken för bedrägerier av hyresvärden i stället är uppenbar.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill långsamt trappa ner ränteavdraget från 30 till 20 procent under en tioårsperiod, en procentenhet i taget. För att inte hushållens ekonomi ska påverkas negativt ska detta kompenseras med andra skattesänkningar, främst på arbete.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Ja, den höga skuldsättningen innebär risker både för hushållen och för det finansiella systemet i stort. För att dämpa denna risk vill Liberalerna långsamt trappa ner ränteavdraget (se ovan). Det är en bättre åtgärd än det skärpta amorteringskravet, som minskar rörligheten och gör det ännu svårare för unga att skaffa sin första ägda bostad. Därför bör det skärpta amorteringskravet tas bort.

 

Inlägget L: Trappa ned ränteavdraget och stärk hyresgästers rätt dök först upp på Dagens Arena.

KD: Omvandla till ägarlägenheter i utsatta områden

Dagens Arena -

Kristdemokraterna säger nej till social housing, men vill avsätta en andel av nyproducerade lägenheter till sociala ändamål. Partiet vill också slopa amorteringskravet, trappa ned ränteavdraget och slopa fastighetstaxeringen.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

De viktigaste reformerna är de som gör att rörligheten på bostadsmarknaden ökar. Vi vill slopa det skärpta amorteringskravet och ta bort taket för uppskov på reavinstskatten, och räntan på uppskovet ska kunna skjutas på framtiden så länge man är kvar på den ägda bostadsmarknaden. Det behövs också mer tillgänglig mark så att det kan byggas mer och en social bostadspolitik där bostadsbidraget är en central del.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Efterfrågan på marknaden är det som trots allt styr utbudet bäst. Dock ska politiken trygga bostadsförsörjningen för alla, med olika sociala och ekonomiska förutsättningar.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Kristdemokraterna vill inte ha marknadshyror. Däremot föreslår vi att nyproduktion ges fri hyressättning i avtal mellan hyresgäst och fastighetsägare under förutsättning att besittningsskyddet är starkt och indexeringen av hyran är förutsägbar över tid.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Vi måste trygga bostadsförsörjningen för alla, med olika sociala och ekonomiska förutsättningar. Idag ökar segregationen och sociala kategoriboenden är tyvärr på väg att växa fram. Med de höga trösklarna till bostadsmarknaden är det många som är trångbodda eller som har svårt att få ett fast boende.

Vi säger nej till social housing. Däremot föreslår vi att en viss andel av bostäderna i nyproduktion avsätts för sociala ändamål. Vi anser att en bred bostadssocial utredning bör tillsättas för att analysera den sociala sidan av bostadspolitiken och utvärdera de instrument som idag används. Vi vill  också möjliggöra för de som bor i utsatta områden att utifrån en lägre hyra kunna göra avsättningar för att köpa lägenheten som ägarlägenhet.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Det finns flera olika sätt att få ner hyrorna exempelvis genom industriellt byggande. Prissättningen kan också hållas nere genom att bekämpa kommunala särkrav samt att lätta på och förkorta planprocessen. Byggnormernas standardisering kan individualiserad, boenden som man bor i under en kortare period, såsom studentboenden, ska till exempel inte behöva möta samma krav som övriga bostäder. Vi förespråkar också höjda bostadsbidrag för barnfamiljer.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan har en viktig roll att spela för bostadsmarknaden. Den sociala dimensionen av förvaltningen är särskilt viktig för att upprätthålla grundtanken med allmännyttan. Likaså att främja goda bostadsmiljöer genom ett gott förvaltarskap.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Hyresrätten bör kunna vara en betydligt mer flexibel boendeform än idag. En större variation i relation till den standardiserade byggnormen, där en del vill ha lägre standard till förmån för en lägre hyra medan andra vill ha en högre standard. På samma sätta kan också en varierande servicegrad vara aktuell. För särskilt äldre hyresgäster är kringtjänster mer relevanta i form av exempelvis reception, städning och vaktmästeri.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill, likt många internationella bedömare, se nedtrappat ränteavdrag (växlat mot sänkta inkomstskatter), istället för fler regler som slår mot rörligheten på bostadsmarknaden, likt skärpt amorteringskrav. Nedtrappningen av ränteavdraget ska ske varsamt och under en längre tid och hushållen bör kompenseras främst genom sänkta inkomstskatter. Vi är för den sänkning av ROT som skett men ROT-avdraget bör breddas och ett Installations-ROT bör utredas. Fastighetsskatten ska inte återinföras och fastighetstaxeringen av bostäder ska avskaffas.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Kombinationen av hög skuldsättning och en stor andel rörliga lån, har gjort hushållen mycket känsliga för en ränteuppgång eller ett boprisfall, vilket ökar riskerna i ekonomin. Innan fler krav ställs på hushållen, måste vi se till att de ekonomiska mekanismerna för hushåll och banker sammanfaller. Här är fyra förslag vi tidigare presenterat för detta:

* Att Finansinspektionen utreder om Sverige, inom ramen för Baselregelverket, kan differentiera riskviktsgolvet så att det blir lägre vid låg belåningsgrad.

* Att en alternativ modell för amorteringskrav och skuldkvotstak utreds där man, i stället för att ställa krav på hushållen, ställer dem på bankernas aggregerade bolåneportfölj.

* Att en utredning med syfte att främja fler bundna bolån tillsätts, som bland annat ser över utformningen av ränteskillnadsersättningen så att den tydligare gynnar hushållen. Det kan handla om begränsningar i hur stor ersättningen kan bli, eller möjligheten för hushållen att lösa eller flytta med sig bundna bolån i förtid. Det skulle också stärka konkurrensen mellan bankerna.

* Att en bankskatt kopplad till bankernas egna skulder införs, vilket kan motiveras både strukturellt och som en följd av bankernas momsbefrielse, förekomsten av ränteavdrag och staten som implicit garant. Att som regeringen föreslagit höja resolutionsavgiften, är rimligt. Dock bör avgiften, i den del den inte hänförs till resolutionsreserven, benämnas som vad den är – en skatt, som tas ut för att finansiera välfärd och skattelättnader på sådant som arbete och pensioner.

 

Inlägget KD: Omvandla till ägarlägenheter i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.

Airbnb-uthyrning ökar i Sverige – men fortfarande relativt ovanligt

Dagens Arena -

Av det totala bostadsbeståndet i Sveriges tre största städer hyrs 0,5 procent ut på Airbnb just nu. Det är en betydligt lägre andel än i europeiska storstäder.

Hyresgästföreningen har kartlagt Airbnb-uthyrning i Stockholm, Göteborg och Malmö och kan visa att det är en procentuellt väldigt liten del av bostadsbeståndet som var tillgängligt att hyra. Mätningen gjordes den 20 juni i år.

Tittar man däremot på hur stor andel av bostäderna som någon gång hyrts ut på Airbnb sedan företaget kom till Sverige 2010 ökar siffrorna något; 2,63 procent av lägenheterna i Stockholm, 1,96 procent i Göteborg och 1,67 procent i Malmö.

Att hyra ut sin lägenhet på Airbnb genererar i snitt 1 100 kronor natten i Stockholm, cirka 1 000 kronor i Göteborg och 700 kronor i Malmö. Det är summor som bara ligger någon hundralapp under vad hotell i samma städer får in per natt.

I många andra europeiska storstäder debatteras Airbnb flitigt som ett problem, och enligt Hyresgästföreningen hänger det samman med att många fler av lägenheterna som korttidsuthyrs där sköts som närmast hotellverksamhet, med en och samma ägare som hyr ut flera lägenheter.

Enligt Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen är skillnaden mellan Sverige och många andra länder att där äger många sina lägenheter, medan i Sverige är bostadsrätter och hyresrätter de dominerande upplåtelseformerna.

För bostads- och hyresrätter finns regler om att det är den som står på kontraktet till lägenheten som ska bo där, vilket ställer till hinder för att hyra ut som en affärsverksamhet. För att Airbnb-uhyrning ska fortsätta ligga på en så pass låg nivå som det gör i Sverige, är det viktigt att inte ägarlägenheterna blir fler, enligt Hyresgästföreningen.

– Det finns en majoritet i riksdagen för att ombilda bostäder till ägarlägenheter, och det skulle vara ett väldigt stort misstag, säger Martin Hofverberg.

Inlägget Airbnb-uthyrning ökar i Sverige – men fortfarande relativt ovanligt dök först upp på Dagens Arena.

Låt inte otrygghetspropaganda vinna valet

Dagens Arena -

Ekonomin går på högvarv, arbetslösheten är den lägsta på tio år. Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Låt oss tala om verklig otrygghet utan att den tillåts bli tändvätska för populism och hat, skriver Jonatan Pasic (S)-debattör.  

Människor upplever sig otrygga, de stärks i sin uppfattning av skeva trollkonton på Facebook och populistisk retorik bland missnöjespartier. Samhället utmålas som otryggt och som på väg i fel riktning.

Demokratin tycks hotad av en ogenomtränglig förbestämd uppfattning. ‘Sverige är otryggt. Punkt.’ Låter det.

Vad som är rationellt och riktigt är som kastat ut ur fönstret när medborgare dag ut och dag in matas med ständig desinformation och otrygghetspropaganda. Allt för att ge missnöjespartiet ytterligare en skrämd röst.

Ekonomin går på högvarv, arbetslösheten är den lägsta på tio år. Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Sverige är starkare än på åratal. Men ändå tycks framgångarna inte upplevas av befolkningen.

Visst ska vi tala om otrygghet. Den enskildes upplevelser ska inte förminskas, men den ska inte heller tillåtas bli tändvätska för populism och hat.

Samhället kan i delar uttryckas vara otryggt, men vissa partiers utmålande av samhället kan inte annat uppfattas än som ett sätt att skrämma till sig en valvinst, snarare än tala om otrygghetens alla delar.

Otryggheten kan återfinnas i kriminalitet.

Men ofta glöms den otrygghet som i mycket högre utsträckning påverkar människor bort.

Långa vårdköer i sjukvården, försök till försämring av arbetsförhållanden och uppmuntran till riskkapitalbolag att vinstmaximera  löntagarnas skattepengar – istället för att låta dessa gå dit de ska; till vård, skola och omsorg.

När vi talar om detta är det otrygghet högern gärna inte talar om, men som folket varje dag tvingas känna på konsekvenserna av.

  • Att kvinnor i mycket högre utsträckning än män tvingas arbeta på deltidskontrakt, istället för att få en rättmätig heltidsanställning, det är inte en otrygghet högern vill tala om.
  • Att människor i landsting med högermajoritet som Västra Götaland vid sjukdom sannolikt tvingas sitta i en väntesal i stället för få vård, det tycks inte heller vara en relevant otrygghet att tala om för högern.

Att tillåta övervinster i välfärden istället för att anställa folk till välfärdssektorn, det tycker högern är en trygghet riskkapitalbolagen förtjänar.

  • Att tillåta övervinster i välfärden istället för att anställa folk till välfärdssektorn, det tycker högern är en trygghet riskkapitalbolagen förtjänar till nackdel för den otrygghet det medför för vanligt folk.

Att högern har mage att i ena stunden tala om att de värnar om tryggheten för vanligt folk, men i andra stunden välkomnar lägre ingångslöner för unga, en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen och höjd pensionärsskatt, det kan inte på något sätt ses som att ta frågan på allvar.

Låt rätt värderingar vinna valet. Sverige är på många sätt ett land i världsklass, men det finns brister.

De ungas situation på arbetsmarknaden, pensionärernas levnadsvillkor och hur vårdköerna ska minska är bara några av de otrygghetsfaktorer socialdemokratin är mån om att lösa.

Samhället blir inte bara tryggare med fler poliser och övervakningskameror. – Vårdköerna måste minska, pensionärernas levnadsstandard öka och ungdomar måste få schyssta villkor att leva på. Endast så kan vi garantera ett tryggt Sverige, även i framtiden.

Jonathan Pasic är socialdemokratisk debattör politiskt förtroendevald för Socialdemokraterna, kandiderar till Västra Götalands regionfullmäktige för (S).

 

Inlägget Låt inte otrygghetspropaganda vinna valet dök först upp på Dagens Arena.

Skolan – ett skäl att välja bort högern

Dagens Arena -

Drygt två månader kvar till valdagen. Det finns många skäl att i höst välja bort en borgerlig politik, men frågan är om inte utbildningspolitiken är ett av de främsta.

Så varsågod, här får du tre anledningar till att välja bort högerns skolpolitik.

1 Alliansen vill fortsatt att det ska vara svårt för elever från studieovana hem att ta sig till högskolan

Redan idag har vi en social snedrekrytering till högskolan. Sannolikheten att du själv studerar på högskola eller universitet är avsevärt mycket lägre om dina föräldrar saknar högskoleexamen.

Trots detta vill Alliansen att det även i framtiden ska vara svårt för de elever, som inte redan från början har siktet inställt på högre studier, att gå vidare till högre stuider. I mitten av juni röstade de ner regeringens förslag om att även gymnasiala yrkesprogram ska ge högskolebehörighet.

Det är inte bara en inskränkning av det individuella handlingsutrymmet över tid. Det är också samhällsekonomiskt korkat eftersom att vi troligen behöver skola om oss flera gånger under ett långt yrkesliv – oavsett om vi som 15-åringar valt ett studieförberedande eller yrkesförberedande program.

Det gränsar till hyckleri att säga sig vara för social rörlighet och att var och en ska kunna förverkliga sina drömmar, när man genom sina politiska förslag motverkar densamma.

2 Alliansens politik kan öka den psykiska ohälsan bland barn

Den psykiska ohälsan bland unga ökar i en oroande takt. Elev- och lärarorganisationerna larmar. Det är rimligt att tro att en viss del av detta beror på stress som elever upplever i skolan.

Den som på allvar värnar om elevers hälsa har då inget annat val än att satsa på just elevhälsan. Glädjande nog har regeringen fått till en reform som snabbt lett till 700 nya skolsköterskor, kuratorer och speciallärare.

Men samtidigt som Alliansen säger sig vilja satsa på psykisk ohälsa bland barn och unga, vill de inför betyg från årskurs fyra. Detta trots att lärarna är emot det och att forskning på området vittnar om att lågpresterande barn som får betyg tidigt presterar sämre än de som inte får betyg, medan högpresterande elever inte påverkas nämnvärt.

Man skulle kunna tänka sig att Alliansens förslag ökar pressen, och med det den psykiska ohälsan, för de barn som på många sätt redan har det tuffast i skolan.

3 Alliansen är likgiltiga inför att våra skattepengar används till vinster istället för skolverksamhet

Moderata Ungdomsförbundets ordförande väcker nu kritik mot det egna partiet. »Skolmarknaden« fungerar inte. Ja, bättre sent än aldrig. Trots MUF:s kritik står moderpartiet och övriga borgerliga partier fast vid att den existerande modellen bör fortsätta att gälla.

Den som sätter elevens och samhällets intressen framför marknadens har länge kunnat se att det finns stora brister med vinstdrivna skolor.

Visst kan friskolor skapa ett mervärde, men då beror det snarare på att de bidrar med pedagogisk mångfald än att de är »effektiva« aktörer på skolmarknaden (läs: lägre andel behöriga lärare, avsaknad av skolbibliotek, lägre löner för anställda).

  *

Vad gäller Sverigedemokraterna kan man fråga sig om de överhuvudtaget bryr sig om skolan. På skolområdet kan de inte beskyllas för att vara nytänkande. Deras senast föreslagna reformer på området är flera år gamla. Tröttsamt nog vet vi ju redan vilka de helst pekar ut som syndabockar till skolans påstådda förfall.

 *

Summan av kardemumman: Genom att välja utbildningspolitik väljer vi vilket samhälle vi vill bygga. Möjlighet för alla att studera vidare eller inte? Rätt till att må bra i skolan eller inte? Resurser till aktieägare framför elever eller inte?

Sådär, tre goda skäl att välja bort högerns skolpolitik.

Inlägget Skolan – ett skäl att välja bort högern dök först upp på Dagens Arena.

Nästan omöjligt få rättshjälp i socialförsäkringsmål

Dagens Arena -

Sedan mitten av 1990-talet har bara 100 personer fått ekonomiskt stöd för att överklaga beslut som rör socialförsäkringen, trots att det ökar chansen att få rätt.

Den tidigare taxiföraren Eva Järderholm Fernandez fick avslag på rättshjälp, och har därför själv drivit sitt ärende om rätt till permanent sjukersättning efter en olycka 2012. Men det har inte lyckats.

– Det är för jävligt. När man läser varenda dag att brottslingar får dyra advokater, de bekostas ju av allmänna medel. Varför kan inte vi som är sjuka få det också, säger taxichauffören Eva Järdeholm Fernandes till Sveriges Radio.

Det är Rättshjälpsmyndigheten som fattar beslut om att ge ekonomiskt stöd till rättshjälp, men deras chef Robert Schött vill inte uttala sig om huruvida 100 personer som fått hjälp sedan reglerna ändrades på 1990-talet är en för låg siffra.

En anledning till att så få som ansöker får rätt till pengar för att anlita en advokat kan vara att inkomsttaket för att ta emot sådant stöd inte har räknats upp sedan 1999 och ligger på 260 000 kronor om året.

Fler borde få hjälp att driva sina mål tycker Fredrik Löndahl, chefsrådman vid förvaltningsrätten i Malmö.

– Det är ju ett besvärligt läge när så få får rättshjälp. Det underlättar ju för många att få kvalificerad hjälp i sina mål som man driver. Då ökar ju chansen att man får rätt i slutänden, säger Fredrik Löndahl till Sveriges Radio.

Inlägget Nästan omöjligt få rättshjälp i socialförsäkringsmål dök först upp på Dagens Arena.

Unesco-rådet: Ökad politisering hotar hela Världsarvsbegreppet

Dagens Arena -

Rika länder bör bidra mer till skydd av natur- och kulturarvsmiljöer som inte bara gynnar dem själva. Trovärdigheten för Unescos världsarvslista hotas av Världsarvskommitténs ökade politisering, skriver Mats Djurberg generalsekreterare för Svenska Unesco-rådet och Tora Aasland ordförande för det Norska Unesco-rådet,

.Unescos världsarvslista är välkänd över hela världen och världsarven är populära resmål för många turister. Allt eftersom det blivit uppenbart vad  fördelarna av en utnämning till världsarv är värd så har antalet världsarv också ökat stort. 1978 fanns det bara 16 världsarv och nu 2018 finns det hela 1073.

Snart kommer det antalet förmodligen att öka ytterligare. När Unescos Världsarvskommitté, där Norge just nu är medlem, möts i för den 42a gången i Bahrain 24 juni – 4 juli, så står nämligen nya nomineringar till världsarvslistan på dagordningen.

För att bli världsarv ska en plats ha särskilt universellt värde och det nominerande landet ska ha en gedigen plan för platsens skydd och förvaltning. När en plats väl har blivit inskriven på världsarvslistan måste den bevaras för framtida generationer.

193 länder har skrivit under Unescos Världsarvskonvention som ger dem möjlighet att identifiera och nominera tänkbara världsarv och förbinder dem att skydda och bevara natur- och kulturarvsmiljöer.

På det stora hela har konventionen och världsarvsbegreppet varit en stor framgång – kanske Unescos största.

Men framgången har fört med sig flera utmaningar. Allt eftersom världsarven blir mer välkända så har vi också sett en ökad politisering av processen där länder utöver stora påtryckningar för att få sina nomineringar accepterade.

Numera sker det oroväckande ofta att expertutlåtanden inte respekteras av världsarvskommittén.

Under nomineringsprocessen utvärderas tilltänkta världsarv och deras förvaltningsplaner av experter från International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) och International Union for the Conservation of Nature (IUCN).

Numera sker det oroväckande ofta att deras expertutlåtanden inte respekteras av världsarvskommittén.

Faktum är att kommittén när den sist möttes i juli 2017 gick emot experternas rekommendation i nästan 90 procent av fallen samt godkände nomineringar av världsarv där experternas ansåg att det inte fanns tillräckligt goda förutsättningar för att skydda och bevara platserna.

Detta betyder att världsarvens trovärdighet långsamt men säkert minskas och att utnämningen till ett världsarv kan komma bli betydelselös. Detta kommer också att bidra till en fortsatt dramatisk ökning av antalet världsarv.

1996 hade Unesco i genomsnitt6900 US$  för att stödja skyddet och bevarandet av varje världsarv. 2018 har den siffran gått ned till endast 2008 US$  . Det främsta skälet till detta är den stora ökningen av antalet världsarv, eftersom det inte skett en motsvarande ökning i finansiering från de länder som skrivit under Världsarvskonventionen. Effekten av detta märks främst i utvecklingsländer som i många fall kämpar för att bevara sina unika natur- och kulturarvsmiljöer.

Det finns till exempel bara 102 världsarv i Afrika medan Europa har hela 506 världsarv.

Den bristfälliga finansieringenblir än mer problematisk med tanke på att det finns stora geografiska skillnaden i fördelningen av världsarv.

Det finns till exempel bara 102 världsarv i Afrikamedan Europahar hela 506 världsarv. Italien har 53 världsarv medan Spanienhar 46 och Frankrike43. Den här trenden fortsätter dessutom – 2018 kom 29 av 32 nomineringar från rika länder.

Det är dyrt attutvärdera dessa nomineringar – i genomsnitt 22 000 US$ – och den kostnaden bärs av Världsarvsfonden.För närvarande, så är det bara motsvarande 1 procent av medlemsländernas avgift till Unesco som går till Världsarvsfonden. I praktiken innebär detta väldigt lite pengar – i många fall bara US$300 per land.

På grund av detta har länder som Sverige ochAustralienvalt att öka sitt bidrag till fonden: Sverige dubblerade sitt bidrag 2017 och Norge förbereder sig nu för att göra det samma. Både Sverige och Norgebetalar dessutom in frivilliga bidrag till Världsarvsfonden. Tyvärr innebär det nuvarande systemet att fondens pengar i stor utsträckning används till att bidra till att rika länder att få ytterligare ett världsarv på sin lista.

Därför vill vi uppmanaVärldsarvskommittén att se över sina administrativa rutiner så att hög- och medelinkomstländer, som inte kvalificerar sig för att ta emot bistånd enligt OECD DACs (development assistance commitee)kriterier, själva finansierar utvärderingarna av nya möjliga världsarv.

Detta skulle innebära att de begränsade resurserna i Unescos Världsarvsfond kan användas i länder som har sämre förutsättningar för att nominera och skydda sina natur- och kulturarvsmiljöer. Den här förändringen skulle innebära en besparing på US$ 638 000 för fonden.

Vi vill också uppmanaländer som har skrivit under Unescos Världsarvskonvention att respektera principerna I konventionen och framför allt de rekommendationer som ges av experterna.

Framför allt vill vi uppmana rika länder att i större utsträckning bidra till skyddet av natur- och kulturarvsmiljöer världen över genom att öka sina finansiella bidrag till världsarvsfonden.

Natur- och kulturarvsmiljöer ärviktiga för oss alla. Därför gör vi gör oss själva en björntjänst om vi låter nationella egenintressen gå före kvalitet vid utnämningarna av nya världsarv.

Mats Djurbergär generalsekreterare för Svenska Unesco-rådet, , Tora Aasland är ordförande för det Norska Unesco-rådet,

Inlägget Unesco-rådet: Ökad politisering hotar hela Världsarvsbegreppet dök först upp på Dagens Arena.

Trump – en verklighetsfrämmande realitet

Dagens Arena -

De södra delarna av USA har upplevt ett demografiskt skifte utan motsvarighet i historien. För många vita, konservativa nordamerikaner är det en skrämmande utveckling. Rädslan har nu blivit stenhård flyktingpolitik. 

Trots att president Donald Trump till slut fick backa när det gäller familjeseparationer vid den mexikanska gränsen, fortsätter kritiken mot den omänskliga flyktingpolitiken.

Debatten liknar de som förts i Sverige i samband med ensamkommande flyktingar och apatiska barn.

Enligt New York Times varnar läkare för att de ensamma flyktingbarnen, inte minst på grund av förhållandena på de anläggningar där de vistats, lider av svåra psykiska och fysiska trauman som kanske blir omöjliga att bota.

Bilder inifrån förvaren har visat människor i burliknande rum med filtar på golven. En chockad omvärld har tvingats konstatera att det USA som en gång tog emot den gamla världens svältande massor med öppna armar brutalt har upphört att existera.

Åtminstone på pappret.

Donald Trump twittrar om att man utan domare eller rättegång direkt ska kunna skicka tillbaka människor som korsat gränsen illegalt.

Det räcker med att resa i Kalifornien som turist för att man ska inse hur oundgänglig den exploaterade latinobefolkningen är för den ekonomin.

»Det är inte vad vårt land står för«, säger upprörda politiker och kändisar på motståndarsidan. För de som ser USA som idealtypen av mångkulturellt samhälle är den radikala omsvängningen kanske svår att förstå.

Men faktum är att de södra delarna av landet har upplevt ett demografiskt skifte utan motsvarighet i historien.

Idag är till exempel hälften av metropolen Los Angeles invånare latinos. Sedan många år utgör de den enskilt största folkgruppen i Kalifornien.

Många forskare menar att delstaten idag är vad New York var under 1800-talet – en ingång till USA och en plats där en ny värld formas.

Det här gör att amerikanska akademiker, författare och debattörer har börjat efterlysa nya ord för att beskriva den amerikanska verkligheten.

Mexamerika och Amexica är ord som beskriver det nya USA. De talar om en postmodern och öppen ekonomi och identitet, om en sammanblandning av nord och syd.

För många vita, konservativa nordamerikaner är det här en skrämmande utveckling.

Det är just den rädslan som i den nya stenhårda flyktingpolitiken har fått ett konkret uttryck. Tyvärr är den fullständigt verklighetsfrämmande.

Det är en politik som bygger på föreställningar om hur USA:s ekonomi såg ut för en mansålder sedan. Framför allt tar den inte hänsyn till hur USA:s och Mexikos ekonomier sammanlänkats under de senaste decennierna.

Det räcker med att resa i Kalifornien som turist för att man ska inse hur oundgänglig den exploaterade latinobefolkningen är för den ekonomin. Vilka är det som arbetar i jordbruket, i fabrikerna, på hotellen och överallt i turistnäringen?

Utan den spansktalande befolkningen skulle stora delar av den väldiga delstaten vara fullständigt öde. Ett ökenlandskap utelämnat åt naturens krafter i form av jordbävningar och erosion – istället för dagens myllrande, kreativa och nyskapande Mexifornia.

Inlägget Trump – en verklighetsfrämmande realitet dök först upp på Dagens Arena.

Den nya monarkin: De ärver makten över välfärden

Dagens Arena -

De privata aktörerna inom välfärden upptar en allt större del av av kakan. Ägandet av flera av de stora verksamheterna går tillbaka till privata familjer, där makten går i arv. Nu senast Peje Emilssons barn som övertar en välfärdskoncern i miljardklassen. 

I måndags meddelande Peje Emilsson att hans tre barn tar över 50,4 procent av ägandeskapet i hans två välfärdsbolag.  Ägarbolaget går under namnet Magnora och äger 99 procent av Kunskapsskolan Education och 35 procent av äldreboendebolaget Silver Life.

Peje Emilsson uppger till Dagens industri att de tre barnen i detta första skede får ett värde på omkring 100 miljoner kronor var, men Di:s egna beräkningar visar att bara Kunskapsskolans svenska verksamhet är värd uppemot 1 miljard kronor.

2016 köpte kommuner och landsting i Sverige välfärdsverksamhet för drygt 170 miljarder kronor. Det är 20 miljarder mer än föregående år. Cirka 80 procent var av köp från privata utförare, visar de senaste siffrorna från SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Av de tio största välfärdsföretagen ägs 8 av tio av riskkapitalister. Bakom flera av dem finns starka män som på ett eller annat sätt behåller makten inom familjen.

Bakom exempelvis  Vardaga, som är Sveriges största privata välfärdsföretag (tidigare känt som Carema) står företaget Ambea. Ambea som i Sverige bedriver verksamheter under namnen Nytida, Vardaga, Lära och Bemanning, ägs i sin tur av två riskkapitalbolag, amerikanska KKR och svenska Triton.

Tritons ägarförhållanden är inte offentliga, men bland annat Ingvar Kamprads maktbolag, Inter Ikea, har investerat minst 712 miljoner kronor.

Att de tre sönerna skulle driva vidare företagen, stiftelserna och arvet efter sin fars bortgång har varit planen sedan många år. Mathias Kamprad, Ingvar Kamprads yngsta son, är ordförande för Inter Ikea.

Även Sveriges största skolkoncern Academedia, största ägare är ett företag som går i arv – Mellby gård. Mellby gård startades 1986 av Rune Andersson.  Sedan 2017 har ett generationsskifte inletts. Redan 2013 tog äldsta sonen Johan Andersson över som vd, medan hans bröder Erik och Gustav tagit på sig en rad styrelseposter.

2017 sålde Wallenbergs riskkapitalbolag Investor sina aktier i Academedia, men den mäktiga finansfamiljen finns med på lite olika sätt i kulisserna i flera av välfärdsbolagen – bland annat i Attendo och Aleris, men även genom fastighetsbolaget Vectura, som sedan flera år tillbaka förvärvat sjukhus i Danmark, omsorgsboende i Alingsås, äldreboende i Simrishamn och de har även byggt ett vård- och omsorgsboende i Sunne.

Släkten Wallenberg är en av de mäktigaste finansfamiljerna i Europa. Det finns en väl genomtänkt strategi för hur ägarskap och makt ska lämnas över till nästa generation – »ett slags Wallenberg-utbildning när det gäller finanser, ledarskap, makt och bolagsinnehav«, som SvD Näringsliv kallar det efter att ha intervjuat Peter ”Poker” Wallenberg.

Enligt tidningen ses nästa generation Wallenberg fyra gånger om året och det är, som Svd skriver, »uppenbart centralt att makten hålls inom familjen.«

Marcus Wallenbergs ena son, Fred, Peter Wallenbergs systerdotter Stéphanie Gandet och Axel Wallenbergs dotter Martina Wallenberg beskrivs som framtida frontnamn för sfären.

Andra familjer som är mäktiga välfärdsägare är Thorén som äger hela Thorengruppen och af Jochnick som äger riskkapitalbolaget R12 Kapital som äger delar av vårdföretaget Capio.

John Lapidus, forskare i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, tycker att det är problematiskt när makt ärvs – oavsett vilken sfär det rör sig om, och tillägger att det blir ett gränsdragningsproblem om man skulle försöka begränsa välfärdsbolag.

– Har vi privata välfärdsbolag så är det svårt att speciallösningar där de inte får ärva eller ta över makten. Det är hur som problematiskt, det är ju inte säkert att barnen till företagsledare är de mest lämpade att leda företaget vidare, vilket det än är.

Han tycker att det är en fråga som tangerar diskussionen om vinster i välfärden och tror att man måste välja det ena eller andra, tillåta vinst eller inte.

– Om vi nu tillåter vinst och tillåter välfärdsbolag, så är det svårt att tänka sig någon särskild form av arvs- och gåvoskatt just för den typen av bolag, men inte för andra. Men sedan är det ju märkligt ur flera synvinklar att man beskattar arbete, men inte arv som helt slumpmässigt har tilldelats någon.

Inlägget Den nya monarkin: De ärver makten över välfärden dök först upp på Dagens Arena.

Både avslag och bifall om rätt till sjukpenning

Dagens Arena -

Högsta Förvaltningsdomstolen har meddelat domar i två mål som rör det kritiserade begreppet »normalt förekommande arbete«. LO-TCO Rättskydd som företrätt två arbetstagare är överlag nöjda, men hade hoppats på mer tydlighet.

Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) slår i två domar fast att ett arbete som är normalt förekommande, måste vara ett arbete som ställer ringa eller inga krav på anpassning för att en person, med hänsyn till sin sjukdom, ska kunna utföra det. Domstolen säger också att i bedömningen om rätt till sjukpenning ska hänsyn tas till att arbetsmarknaden förändras över tid, och att de krav och förväntningar som arbetsgivare generellt ställer på arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ska beaktas.

På en av kärnpunkterna gick Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) emot vad LO-TCO Rättsskydd hade önskat, nämligen definitionen av tänkbara arbeten.

– Man får aldrig helt och hållet precis som man vill. Vi hade önskat att domstolen skulle komma fram till att Försäkringskassan behöver precisera ett konkret arbete, men de kommer fram till att det inte är möjligt att kräva det med dagens lagstiftning, säger Tom Aspengren, förbundsjurist på LO-TCO Rättskydd.

Ett av målen som LO-TCO Rättsskydd har valt att driva rättsligt rör en kvinna med en artrossjukdom, stela händer och problem med finmotoriken, som var anställd som butiksbiträde i en matvaruaffär, vars arbetsgivare efter sjukskrivning låtit henne arbeta halvtid med anpassade arbetsuppgifter. Försäkringskassan avslog dock sjukpenning på halvtid, och menade att kvinnan skulle kunna ha ett annat arbete på mer än halvtid.

Det andra fallet rör en man som även han har artros, men också kraftig övervikt, diabetes och högt blodtryck, som haft ett nystartsjobb på 25 procent på en bilfirma, och fått avslag på sin begäran om sjukpenning på 75 procent.

Högsta förvaltningsdomen ger kvinnan rätt till sjukpenning, men avslår i mannens fall. Enligt Tom Aspengren på LO-TCO Rättsskydd är den avgörande skillnaden mellan fallen att kvinnans läkarintyg styrkte hennes problem med händerna, medan domstolen i sin motivering till att avslå mannens ansökan hänvisade till att inget tydde på att han inte kunde arbeta stillasittande.

– Hfd skriver att de inte kan föreställa sig ett arbete där man inte behöver använda händerna. I det andra målet förlorar personen, han kan inte gå och stå, men där har läkarna missat att förklara vad som händer om personen sitter ner och arbetar, säger Tom Aspengren.

Han säger att det här ger LO-TCO Rättsskydd vägledning att be läkarna att i sina intyg beskriva mer konkret hur ett stillasittande arbete skulle fungera för en sådan person.

Förutom att Hfd inte anser det möjligt att kräva att Försäkringskassan ska ge konkreta exempel på typer av arbeten som en sjukskriven person kan väntas klara av, tycker LO-TCO Rättsskydd att domarna innehåller flera framgångar.

– Det finns en del starka skrivningar, som att Hfd säger att Försäkringskassans bedömning av möjligheten att arbeta måste vara ”verklighetsförankrad« . Det är för oss ett tecken på att man inte alltid har levt upp till det tidigare, säger Tom Aspengren.

Andra skrivningar som LO-TCO Rättsskydd anser styrker deras sak är att Hfd slår fast att det är Arbetsförmedlingen och inte Försäkringskassan som kan bedöma en persons arbetsförmåga eftersom de arbetar direkt mot arbetsmarknaden, samt att domen hänvisar till ett utlåtande från riksdagens socialförsäkringsutskott om att det ska stå »helt klart« att en person kan arbeta för att den ska kunna nekas sjukpenning.

En faktor som inte nämns i domen är en persons reella möjlighet att få ett arbete på dagens arbetsmarknad, med tanke på att det ofta handlar om medelålders eller lite äldre personer som på grund av sjukdom inte har full arbetsförmåga. LO-TCO Rättsskydd önskar att de faktorerna skulle vägas in i rätten till sjukpenning, men de är överens med domstolen om att dagens lagstiftning inte medger att Försäkringskassan väger in det i sina beslut.

Däremot hade de hoppats att den utredning som nyligen tillsatts för att se över begreppet »normalt förekommande arbete« skulle ta in den aspekten.

– Vi tycker att det är osmakligt att man i utredningsdirektiven inte tar hänsyn till människors möjlighet att faktiskt kunna få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, säger Tom Aspengren.

Inlägget Både avslag och bifall om rätt till sjukpenning dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige