Sverige

V: Utöka investeringsstödet och inför statliga topplån

Dagens Arena -

Marknaden klarar inte av sitt ansvar att bygga så staten behöver ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen, tycker Vänsterpartiet. De vill också se att konkurrensen och produktiviteten i byggbranschen ökar.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

De senaste åren har det byggts många nya bostäder, främst dyra bostads- och hyresrätter. Mer än hälften av hushållen har inte råd att efterfråga de hyresrätter som byggs, för att inte tala om de bostadsrätter som byggs. Bostadsbristen består därför – trots ett högt bostadsbyggande på senare tid. Det är kort sagt brist på bostäder som folk har råd att efterfråga, framförallt hyresrätter med rimliga hyror.

För att bygga de bostäder som folk efterfrågar behöver staten ta ett större ansvar. Marknaden löser inte bostadsbristen – det måste vi göra gemensamt. Vi behöver en aktiv statlig bostadspolitik som stimulerar ökat bostadsbyggande med fokus på hyresrätter som folk har råd med. Det kräver utökat investeringsstöd, förstärkt kommunbonus och statliga topplån i nyproduktion av hyresrätter

2. Vem/vilka ska styra utbudet av de bostäder som byggs?

De senaste decennierna har bostadsbyggandet skett på marknadens villkor. Resultat: Det har byggts för lite och för dyrt. Nu sjunker efterfrågan på dessa bostäder och då drar byggföretagen i handbromsen – trots att bostadsbristen består. Det är uppenbart att marknaden inte klarar av att bygga de bostäder som folk efterfrågar. Staten och kommunerna behöver därför ta ett större ansvar för att styra utbudet av bostäder som byggs; staten i form av subventioner och stöd till nyproduktion av hyresrätter, kommunerna i form av att ställa krav på att det byggs hyresrätter.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Vänsterpartiet är emot marknadshyror. Det leder till högre hyror, ökade klyftor och tvingar folk att flytta från sina hem. Vi värnar dagens hyressättningssystem där parterna på hyresmarknaden förhandlar om hyran enligt bruksvärdesprincipen. Det finns ingen anledning att överge ett fungerade system som ger stabila vinster åt företagen samtidigt som hyresgästerna får trygghet och inflytande.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Dåligt. Vänsterpartiet vill inte ha särskilda bostäder för människor med sämre ekonomi. Det är stigmatiserande för hyresgästen och öppnar upp för marknadshyror i det övriga hyresrättsbeståndet. Vi anser att bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Vi vill inte ha särlösningar för vissa grupper. Vi behöver istället bygga bostäder som alla har råd med. Det kräver ett större statligt ansvar, i synnerhet vad gäller finansieringen.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Ja, men det kräver huvudsakligen tre åtgärder: För det första behöver konkurrensen och produktiviteten i byggbranschen öka. Vänsterpartiet vill därför dels inrätta ett statligt byggbolag som kan sätta press på de privata byggbolagen, dels införa ett statligt topplån som gör det möjligt för fler mindre byggbolag att komma in på marknaden. För det andra behöver staten skjuta till resurser med krav på rimliga hyror i nyproduktion. Vänsterpartiet och regeringen har därför infört ett statligt investeringsstöd med hyrestak för att stimulera nyproduktion av hyresrätter med rimliga hyror.

För det tredje behöver de kommunala bostadsbolagen pröva nya sätt för att få ner hyrorna i nyproduktion. Vänsterpartiet vill därför att fler allmännyttiga bostadsbolag ska införa ny modell för hyressättning i nyproduktion, liknande den modell som Örebrobostäder använder. Kortfattat innebär det att hyrorna baseras på låneräntan istället för den kalkylränta som man normalt sätter hyrorna utifrån. Det ger möjlighet till lägre hyra i nyproduktion under 10 år, därefter omförhandlas hyran. Med dessa åtgärder kan vi få ner priserna på byggande och hyrorna i nyproduktion. Eftersom bostaden är en social rättighet får vi bära kostnaderna gemensamt.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

En stark allmännytta är avgörande för att kunna bedriva en social bostadspolitik och för att klara bostadsförsörjningen. Allmännyttan har över tid tagit ett stort samhällsansvar i rollen som bostadsbyggare, förvaltare och utvecklare av bostadsområden. Vänsterpartiet anser att allmännyttans ställning ska värnas och utvecklas. Om vi får bestämma spelar allmännyttan en stor roll även i framtiden. Vänsterpartiet anser att det bör finnas ett allmännyttigt bostadsbolag i varje kommun.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Vänsterpartiet vill stärka hyresgästernas makt och inflytande vid hyreshöjningar och renoveringar. För det första bör hyresvärden åläggas att på förhand ge en uppskattning av hur hög hyran kommer att bli efter en renovering. För det andra bör hyreshöjningar på grund av renovering förhandlas med Hyresgästföreningen redan innan man sätter igång med renoveringen. För det tredje bör hyresgästen ha ett större inflytande över renoveringen, exempelvis vad gäller utformning och materialval.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill trappa ned ränteavdraget med 1-2 procentenheter per år under 5 år och införa ett tak på hur mycket man får dra av. Vi vill halvera taket i ROT och på sikt avskaffa ROT-avdraget helt. Vi vill införa en fastighetsskatt på höga taxeringsvärden. Den s.k. begränsningsregeln ska gälla för alla, dvs inte bara för pensionärer.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder, beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Vi ser allvarligt på detta. Skuldsättningen är ett resultat av att marknaden styrt bostadsbyggandet under snart tre decennier. Det har byggts för lite och för dyrt. Framförallt har det byggts för få hyresrätter. Folk har tvingats in på en bostadsmarknad för ägt boende eftersom det inte funnits något alternativ. Sammantaget har det lett till kraftigt höjda bostadspriser vilket ökat svenskarnas skuldsättning. För att minska skuldsättningen vill vi dels förändra villkoren för ränteavdraget, dels bygga mer hyresrätter – den upplåtelseform som inte leder till skuldsättning och spekulation

Inlägget V: Utöka investeringsstödet och inför statliga topplån dök först upp på Dagens Arena.

MP: Stärk kommuners ansvar för bostadsförsörjningen

Dagens Arena -

Nej till marknadshyror och ja till att stärka hyresgästers inflytande vid större renoveringar. Det är några av delarna i Miljöpartiets bostadspolitiska program, som också föreslår ett mer klimatsmart Rot-avdrag.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Miljöpartiet verkar för att finansiering av nya bostäder ska fortsätta med syfte att minska bostadsbristen för människor med lägre inkomster. Exempel på reformer är: gynnat grönt bosparande, statliga lånegarantier på svaga marknader, bostadsbidrag, statliga investeringsstöd till hyresrätter och stöd till kommuner ger en tryggare bostadsmarknad.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Bostadsbyggandet styrs på olika sätt från olika nivåer. Miljöpartiet har beslutat om ett bostadspolitiskt mål att under åren 2019 till 2025 ska minst 450 000 nya bostäder skapas. Detta för att aktivt verka för att minska den bostadsbrist som finns i Sverige, framförallt för människor med lägre inkomster. Miljöpartiet vill också verka för en skärpning av bostadsförsörjningslagen så att alla kommuner bidrar till att det finns bostäder för olika grupper.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Miljöpartiet anser inte att införandet av marknadshyror kommer att vara lösningen på bostadsbristen. På en marknad där det råder brist på varan som efterfrågas, i det här fallet brist på bostäder, så är risken överhängande att en friare hyressättning skulle medföra höjda hyror. Det i sin tur kan leda till ökad segregation och ökad bostadsbrist för de som redan har det svårt att betala högre hyror.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Socialt hållbara städer och samhällen har förmågan att bryta utanförskap och minska segregationen. Miljöpartiet vill verka för  en svensk modell för bostadssociala insatser i kombination med exempelvis samhällsplanering som säkerställer ett samhälle som upprätthåller en generell och jämställd välfärd, som kan lösa sociala problem. Miljöpartiet tror inte att s k social housing-koncept från andra länder ensidigt kan appliceras i Sverige som en lösning.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Priset på byggande, och hyror i nyproduktion kan påverkas av alla inblandade; Kommunen genom sina prioriteringar, sin markanvisning, sina detaljplaner exempelvis. Byggbolagen kan påverka priset genom upphandlingar, kvalitetsval, tidsplaner mm. Staten kan bidra genom förenklingar i regelverk, tydlighet i processer och stöd som exempelvis investeringsstödet. Genom en bred och långsiktig politisk uppgörelse på nationell nivå om en tydlig bostadspolitisk inriktning och finansiering, kan branschen få tydlig och mer långsiktig horisont. Till sist blir det alltid den enskilde hyresgästen, bostadsrättsinnehavaren eller villaägaren som får betala för sin bostad.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Miljöpartiet anser att allmännyttan har en viktig roll i framtiden. Allmännyttans roll ska vara att bygga och förvalta bostäder för alla. Vi behöver stärka allmännyttan och se till att kommunen använder allmännyttan som ett verktyg för att bidra till den socialt- och ekologiskt hållbara samhällsutvecklingen.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Miljöpartiet tycker i grunden att nuvarande hyressättningssystemet där parterna förhandlar är bra, men det finns alltid problem och behov av förbättringar. Det pågår ett arbete med att i samverkan med parterna ta fram förslag på hur nuvarande hyressättningssystem kan förbättras, där vill bl. a Miljöpartiet stärka hyresgästernas rättigheter vi renoveringar genom större delaktighet i processen.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Miljöpartiet har nyligen beslutat om en bostadspolitisk inriktning för att öka det hållbara bostadsbyggandet och låta alla människor ha möjlighet att bo och utvecklas i hela landet. Där finns en rad förslag som att behålla och utveckla det statliga investeringsstödet, trappa ner räntebidraget som en åtgärd för att öka rörligheten och skapa bättre nyttjande av det befintliga beståndet, statliga lånegarantier till svaga marknader osv.

Miljöpartiet har inget förslag om att slopa fastighetsskatten, men är positiva till förändringar  som främjar rörlighet på bostadsmarknaden och därför är det exempelvis bra att regeringen förbättrat möjligheterna att göra uppskov på reavinstbeskattningen. Miljöpartiet vill sen en bred politisk överenskommelse inom det bostadspolitiska området, där olika typer av skatter kopplat till boende och rörlighet på bostadsmarknaden kan komma att ingå.

Miljöpartiet anser att ROT-avdraget behöver reformeras, det är inte rimligt att skattemedel används för att subventionera att personer river ut fullt fungerande kök. Miljöpartiet vill ha ett mer klimatsmart ROT-avdrag som även omfattar hyreslägenheter och bostadsrättsföreningar. Miljöpartiet har denna mandatperioden i regering infört REP-avdrag och sänkt momsen på reparationer och vill införa ett HYBER-avdrag (hyra-begagnat-reparation).  

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Såväl bostadspriser som hushållens skulder är på historiskt höga nivåer. Skulderna har under en längre tid växt snabbare än Sveriges ekonomi och hushållens inkomster.  Miljöpartiet anser att det är viktigt att hushållens skuldsättning minskar, inte minst i ljuset av att Riksbanken förbereder en räntehöjning. Det nyligen av Finansinspektionen införda amorteringskravet ska ses i ljuset av detta. Miljöpartiet instämmer i det rimliga i att man betalar av/amorterar på sina skulder.

Inlägget MP: Stärk kommuners ansvar för bostadsförsörjningen dök först upp på Dagens Arena.

M: »Ränteavdraget är en naturlig del av skattesystemet«

Dagens Arena -

Bostadsbidrag ska gå till den som bor – inte den som bygger, tycker Moderaterna. De vill också underlätta vägen till det ägda boendet, genom att exempelvis se över bosparsystem och bolånefinansiering. 

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Det finns en risk att det gör mer skada än nytta att prata om enskilda lösningar, när det som behövs är att bostadspolitiken reformeras i grunden. Det handlar om att ge alla, oavsett plånbok, möjligheter till ett bra boende i den boendeform de själv önskar. Fler bostäder behövs, men också skatte- och finansieringsreformer, kortare planprocess och snabbare och billigare produktion. Vi måste se över såväl bostadsbidrag som bosparsystem, bolånefinansiering och andrahandsuthyrning i ett samlat paket. Dessutom behöver rörligheten i det befintliga beståndet öka och vägen in till det ägda boendet måste bli enklare.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Vi anser inte att staten ska diktera villkoren för vad som ska byggas i kommunerna. Det är kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret och är de som bäst känner till hur det faktiska behovet ser ut lokalt. Däremot har den nationella bostadspolitiken ett stort ansvar i att se till att kommunerna har de verktyg som behövs för att kunna möta behovet av fler bostäder, inte minst genom kraftfulla regelförenklingar och lättnader i nuvarande markrestriktioner.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Vi vill se en blocköverskridande överenskommelse om bostadsmarknadens funktionssätt, inklusive en ansvarsfull infasning av ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem i hela beståndet.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Att kunna få tillgång till en bostad med godtagbar standard är något alla ska ha möjlighet till, men social housing är inte rätt väg att gå. Istället måste bostadspolitikens fokus ligga på att få till snabbare planprocesser och lägre byggkostnader, i syfte att få ned boendekostnaden generellt. Sedan finns anledning att diskutera det principiella kring ekonomiska stöd i bostadspolitiken – att eventuella stöd ska riktas till den som bor och inte primärt till de som bygger. Moderaterna vill se över bostadsbidragets konstruktion för att det ska bli mer förutsägbart hur stort bidraget blir beroende på hur mycket man arbetar och tjänar.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Det finns många exempel på nyproduktion där byggkostnaderna har pressats, helt utan statliga byggsubventioner. För att kunna få ned kostnaderna ytterligare krävs dock genomgripande regelförenklingar och lättnader i detaljkraven på nyproduktion. Det krävs också att hela plan- och byggprocessen kortas med år snarare än med veckor. Vi föreslår att kommunernas översiktsplaner ges en stärkt juridisk status så att kraven på detaljplaner minskar. Om vi kan korta hela processen med två år samtidigt som detaljkraven minskar, så skulle de ge stor effekt på produktionskostnaderna och i förlängningen även boendekostnaden.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan är viktig för att det offentliga ska kunna möta bostadsbehovet i vissa delar av vårt land. I de fall det är svårt att möta efterfrågan av bostäder kan allmännyttan vara ett viktigt komplement på bostadsmarknaden, men det åligger kommunerna att själva bedöma sitt behov av en allmännytta. Dock är det viktigt att vi planerar och bygger bostadsområden med blandade upplåtelseformer för att minska segregation.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Det är angeläget att förbättra möjligheterna att göra till- och frånval för hyresgäster vid renoveringar. Ett mer flexibelt system främjar renoveringar i enlighet med människors önskan.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

ROT-avdraget ska inte förändras, och vi har heller inga förslag på att återinföra fastighetsskatten. Man ska komma ihåg att den fastighetsskatt som alliansregeringen avskaffade 2008 var djupt impopulär och saknade legitimitet. Att skatter är och uppfattas som legitima är grundläggande i en välfungerande välfärdsstat. När det gäller ränteavdragen så är de en naturlig del av vårt skattesystem. Om man betalar skatt på vinsten är det normala i vårt system att man också får göra avdrag för kostnader. Hur höga nivåerna ska vara kan alltid diskuteras, men att det finns avdragsmöjligheter för räntor är rimligt.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Ökningen av hushållens skuldsättning är alltför hög och behöver hanteras. Vi tyckte att tidpunkten för införandet av den senaste skärpningen av amorteringskravet var fel. Det infördes vid en tidpunkt då vi såg en nedgång på marknaden och kravet riskerade att förvärra bostadskrisen. Stefan Löfvens regering är ytterst ansvarig för de åtgärder som införs, och sedan kravet aviserades har vi också sett en fortsatt nedgång. Vi utesluter inte åtgärder för att hantera hushållens skuldsättning, men det centrala är att lösa bostadsbristen och få en bättre fungerande bostadsmarknad.

Inlägget M: »Ränteavdraget är en naturlig del av skattesystemet« dök först upp på Dagens Arena.

L: Trappa ned ränteavdraget och stärk hyresgästers rätt

Dagens Arena -

Liberalerna visar sig vara det borgerliga parti som har mest konkreta förslag när det gäller hyresgästers ställning på bostadsmarknaden. Men de vill ha fri hyressättning i nybyggda lägenheter och ändra bruksvärdessystemet.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

Rikta det ekonomiska stödet inte till byggbolagen, utan till de ekonomiskt svagaste hushållen. Avskaffa byggsubventionerna och höj bostadsbidragen för barnfamiljer samt bostadstilläggen för pensionärer. Pressa byggkostnaderna genom fler typgodkända hus, fler helt gemensamma byggregler för Norden och stopp för kommunala särkrav. Fortsätt förenkla byggreglerna så att fler små lägenheter kan byggas.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Konsumenterna, det vill säga de boende. Kommunerna har en viktig roll i att genom planprocesser se till att det finns god tillgång på detaljplanelagd och byggbar mark.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Dagens hyresmarknad fungerar inte, och särskilt allvarligt är läget i storstadsområdena och studentstäderna. När det till exempel i snitt tar 10 år att köa sig till en hyreslägenhet i Stockholms ytterområden tvingas allt fler till otrygga andrahandsboenden och svarthandel och trångboddhet brer ut sig.

Liberalerna vill ha bättre fungerande marknadsmekanismer genom att ändra bruksvärdessystemet så att hyresgästernas egna önskemål om läge m.m. får större genomslag. För helt nybyggda hyresrätter ska hyran kunna avtalas fritt mellan hyresvärd och hyresgäst, men när avtalet väl finns ska hyresgästens rättigheter tryggas genom starkt besittningsskydd och en tydlig och förutsägbar indexreglering under hela perioden hyresgästen väljer att bo kvar.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Det är en dålig idé, eftersom det riskerar att hålla kvar människor i fattigdom. Om rätten att inneha ett hyreskontrakt villkoras med att hyresgästen har låg inkomst försvinner drivkraften att förbättra den egna ekonomiska situationen.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Ja. Se fråga 1.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan har en viktig roll på dagens bostadsmarknad och kommer att ha det också i framtiden. Frågan om allmännytta eller ej ska avgöras lokalt inom det kommunala självstyrets ramar.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Liberalerna vill förbättra hyresgästernas möjligheter att hävda sina intressen. Möjligheten till tvångsförvaltning bör i högre utsträckning användas mot hyresvärdar som inte sköter sin roll som hyresvärd. Dessutom bör Boverket få i uppdrag att utveckla en modell för offentlig hyresstatistik, så att hyresgäster får lättare att själva  skaffa information om den genomsnittliga hyresnivån i ett bostadsområde. En sådan hyresstatistik stärker konsumentmakten både på förstahandsmarknaden och vid legal andrahandsuthyrning.

I dag upplever många hyresgäster att de inte ges möjlighet att framföra sina önskemål i samband med ombyggnader och renoveringar. Nyligen har en statlig utredning presenterat förslag för att förändra hyresgästens ställning, bland annat genom skärpta krav på innehållet i meddelande om ombyggnation och skärpt skälighetsbedömning vid hyresnämndens prövning om åtgärder. Sådana förslag är intressanta.

Liberalerna anser också att hyresgästens till- och frånval ska kunna avspeglas bättre i hyressättningen. Det ska vara möjligt att sluta avtal mellan hyresvärd och hyresgäst om hur lägenhetens standard avseende utrustning och underhåll ska kunna höjas eller sänkas, och att detta ska motsvaras av ett hyrestillägg eller hyresavdrag under en viss tidsperiod.

Vi vill dessutom förbättra systemet med depositioner från hyresgästen i samband med andrahandsuthyrning, något som är vanligt i Sverige. Hyresvärden motiverar ofta kravet på deposition med att det är ett sätt att minska risken för bedrägerier, uteblivna hyresbetalningar eller kostsamma reparationer. Samtidigt innebär dagens oreglerade system, där hyresgästen betalar direkt till hyresvärden, att risken för bedrägerier av hyresvärden i stället är uppenbar.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill långsamt trappa ner ränteavdraget från 30 till 20 procent under en tioårsperiod, en procentenhet i taget. För att inte hushållens ekonomi ska påverkas negativt ska detta kompenseras med andra skattesänkningar, främst på arbete.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Ja, den höga skuldsättningen innebär risker både för hushållen och för det finansiella systemet i stort. För att dämpa denna risk vill Liberalerna långsamt trappa ner ränteavdraget (se ovan). Det är en bättre åtgärd än det skärpta amorteringskravet, som minskar rörligheten och gör det ännu svårare för unga att skaffa sin första ägda bostad. Därför bör det skärpta amorteringskravet tas bort.

 

Inlägget L: Trappa ned ränteavdraget och stärk hyresgästers rätt dök först upp på Dagens Arena.

KD: Omvandla till ägarlägenheter i utsatta områden

Dagens Arena -

Kristdemokraterna säger nej till social housing, men vill avsätta en andel av nyproducerade lägenheter till sociala ändamål. Partiet vill också slopa amorteringskravet, trappa ned ränteavdraget och slopa fastighetstaxeringen.

1. Vilka är de viktigaste reformerna för att matcha de som efterfrågar bostäder med de bostäder som byggs eller görs tillgängliga?

De viktigaste reformerna är de som gör att rörligheten på bostadsmarknaden ökar. Vi vill slopa det skärpta amorteringskravet och ta bort taket för uppskov på reavinstskatten, och räntan på uppskovet ska kunna skjutas på framtiden så länge man är kvar på den ägda bostadsmarknaden. Det behövs också mer tillgänglig mark så att det kan byggas mer och en social bostadspolitik där bostadsbidraget är en central del.

2. Vem/vilka ska styra utbudet av bostäder som byggs?

Efterfrågan på marknaden är det som trots allt styr utbudet bäst. Dock ska politiken trygga bostadsförsörjningen för alla, med olika sociala och ekonomiska förutsättningar.

3. Är ni för eller emot marknadshyror, och varför? Om ni är för – hur skulle ett införande av marknadshyror gå till?

Kristdemokraterna vill inte ha marknadshyror. Däremot föreslår vi att nyproduktion ges fri hyressättning i avtal mellan hyresgäst och fastighetsägare under förutsättning att besittningsskyddet är starkt och indexeringen av hyran är förutsägbar över tid.

4. Bostäder med särskilt låga hyror, så kallad social housing – är det bra eller dåligt?

Vi måste trygga bostadsförsörjningen för alla, med olika sociala och ekonomiska förutsättningar. Idag ökar segregationen och sociala kategoriboenden är tyvärr på väg att växa fram. Med de höga trösklarna till bostadsmarknaden är det många som är trångbodda eller som har svårt att få ett fast boende.

Vi säger nej till social housing. Däremot föreslår vi att en viss andel av bostäderna i nyproduktion avsätts för sociala ändamål. Vi anser att en bred bostadssocial utredning bör tillsättas för att analysera den sociala sidan av bostadspolitiken och utvärdera de instrument som idag används. Vi vill  också möjliggöra för de som bor i utsatta områden att utifrån en lägre hyra kunna göra avsättningar för att köpa lägenheten som ägarlägenhet.

5. Går det att få ned priserna på byggande och hyror i nyproduktion, och hur? Vem ska betala om det kostar? (Byggbolag, staten, kommunerna t ex?)

Det finns flera olika sätt att få ner hyrorna exempelvis genom industriellt byggande. Prissättningen kan också hållas nere genom att bekämpa kommunala särkrav samt att lätta på och förkorta planprocessen. Byggnormernas standardisering kan individualiserad, boenden som man bor i under en kortare period, såsom studentboenden, ska till exempel inte behöva möta samma krav som övriga bostäder. Vi förespråkar också höjda bostadsbidrag för barnfamiljer.

6. Vilken roll spelar allmännyttan i framtiden om ni får bestämma? Bör alla kommuner ha en allmännytta?

Allmännyttan har en viktig roll att spela för bostadsmarknaden. Den sociala dimensionen av förvaltningen är särskilt viktig för att upprätthålla grundtanken med allmännyttan. Likaså att främja goda bostadsmiljöer genom ett gott förvaltarskap.

7. Bör hyresgästers inflytande förändras på något sätt – till exempel öka eller minska – när det gäller hyreshöjningar och större renoveringar?

Hyresrätten bör kunna vara en betydligt mer flexibel boendeform än idag. En större variation i relation till den standardiserade byggnormen, där en del vill ha lägre standard till förmån för en lägre hyra medan andra vill ha en högre standard. På samma sätta kan också en varierande servicegrad vara aktuell. För särskilt äldre hyresgäster är kringtjänster mer relevanta i form av exempelvis reception, städning och vaktmästeri.

8. Vill ni göra förändringar när det gäller ränteavdrag, rot-avdrag och fastighetsskatt, och i så fall vilka?

Vi vill, likt många internationella bedömare, se nedtrappat ränteavdrag (växlat mot sänkta inkomstskatter), istället för fler regler som slår mot rörligheten på bostadsmarknaden, likt skärpt amorteringskrav. Nedtrappningen av ränteavdraget ska ske varsamt och under en längre tid och hushållen bör kompenseras främst genom sänkta inkomstskatter. Vi är för den sänkning av ROT som skett men ROT-avdraget bör breddas och ett Installations-ROT bör utredas. Fastighetsskatten ska inte återinföras och fastighetstaxeringen av bostäder ska avskaffas.

9. Svenskarnas stora skuldsättning, inte minst i form av bostäder beskrivs ofta som en statsfinansiell risk. Hur ser ni på den risken och vad bör göras?

Kombinationen av hög skuldsättning och en stor andel rörliga lån, har gjort hushållen mycket känsliga för en ränteuppgång eller ett boprisfall, vilket ökar riskerna i ekonomin. Innan fler krav ställs på hushållen, måste vi se till att de ekonomiska mekanismerna för hushåll och banker sammanfaller. Här är fyra förslag vi tidigare presenterat för detta:

* Att Finansinspektionen utreder om Sverige, inom ramen för Baselregelverket, kan differentiera riskviktsgolvet så att det blir lägre vid låg belåningsgrad.

* Att en alternativ modell för amorteringskrav och skuldkvotstak utreds där man, i stället för att ställa krav på hushållen, ställer dem på bankernas aggregerade bolåneportfölj.

* Att en utredning med syfte att främja fler bundna bolån tillsätts, som bland annat ser över utformningen av ränteskillnadsersättningen så att den tydligare gynnar hushållen. Det kan handla om begränsningar i hur stor ersättningen kan bli, eller möjligheten för hushållen att lösa eller flytta med sig bundna bolån i förtid. Det skulle också stärka konkurrensen mellan bankerna.

* Att en bankskatt kopplad till bankernas egna skulder införs, vilket kan motiveras både strukturellt och som en följd av bankernas momsbefrielse, förekomsten av ränteavdrag och staten som implicit garant. Att som regeringen föreslagit höja resolutionsavgiften, är rimligt. Dock bör avgiften, i den del den inte hänförs till resolutionsreserven, benämnas som vad den är – en skatt, som tas ut för att finansiera välfärd och skattelättnader på sådant som arbete och pensioner.

 

Inlägget KD: Omvandla till ägarlägenheter i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.

Airbnb-uthyrning ökar i Sverige – men fortfarande relativt ovanligt

Dagens Arena -

Av det totala bostadsbeståndet i Sveriges tre största städer hyrs 0,5 procent ut på Airbnb just nu. Det är en betydligt lägre andel än i europeiska storstäder.

Hyresgästföreningen har kartlagt Airbnb-uthyrning i Stockholm, Göteborg och Malmö och kan visa att det är en procentuellt väldigt liten del av bostadsbeståndet som var tillgängligt att hyra. Mätningen gjordes den 20 juni i år.

Tittar man däremot på hur stor andel av bostäderna som någon gång hyrts ut på Airbnb sedan företaget kom till Sverige 2010 ökar siffrorna något; 2,63 procent av lägenheterna i Stockholm, 1,96 procent i Göteborg och 1,67 procent i Malmö.

Att hyra ut sin lägenhet på Airbnb genererar i snitt 1 100 kronor natten i Stockholm, cirka 1 000 kronor i Göteborg och 700 kronor i Malmö. Det är summor som bara ligger någon hundralapp under vad hotell i samma städer får in per natt.

I många andra europeiska storstäder debatteras Airbnb flitigt som ett problem, och enligt Hyresgästföreningen hänger det samman med att många fler av lägenheterna som korttidsuthyrs där sköts som närmast hotellverksamhet, med en och samma ägare som hyr ut flera lägenheter.

Enligt Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen är skillnaden mellan Sverige och många andra länder att där äger många sina lägenheter, medan i Sverige är bostadsrätter och hyresrätter de dominerande upplåtelseformerna.

För bostads- och hyresrätter finns regler om att det är den som står på kontraktet till lägenheten som ska bo där, vilket ställer till hinder för att hyra ut som en affärsverksamhet. För att Airbnb-uhyrning ska fortsätta ligga på en så pass låg nivå som det gör i Sverige, är det viktigt att inte ägarlägenheterna blir fler, enligt Hyresgästföreningen.

– Det finns en majoritet i riksdagen för att ombilda bostäder till ägarlägenheter, och det skulle vara ett väldigt stort misstag, säger Martin Hofverberg.

Inlägget Airbnb-uthyrning ökar i Sverige – men fortfarande relativt ovanligt dök först upp på Dagens Arena.

Låt inte otrygghetspropaganda vinna valet

Dagens Arena -

Ekonomin går på högvarv, arbetslösheten är den lägsta på tio år. Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Låt oss tala om verklig otrygghet utan att den tillåts bli tändvätska för populism och hat, skriver Jonatan Pasic (S)-debattör.  

Människor upplever sig otrygga, de stärks i sin uppfattning av skeva trollkonton på Facebook och populistisk retorik bland missnöjespartier. Samhället utmålas som otryggt och som på väg i fel riktning.

Demokratin tycks hotad av en ogenomtränglig förbestämd uppfattning. ‘Sverige är otryggt. Punkt.’ Låter det.

Vad som är rationellt och riktigt är som kastat ut ur fönstret när medborgare dag ut och dag in matas med ständig desinformation och otrygghetspropaganda. Allt för att ge missnöjespartiet ytterligare en skrämd röst.

Ekonomin går på högvarv, arbetslösheten är den lägsta på tio år. Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Sverige är starkare än på åratal. Men ändå tycks framgångarna inte upplevas av befolkningen.

Visst ska vi tala om otrygghet. Den enskildes upplevelser ska inte förminskas, men den ska inte heller tillåtas bli tändvätska för populism och hat.

Samhället kan i delar uttryckas vara otryggt, men vissa partiers utmålande av samhället kan inte annat uppfattas än som ett sätt att skrämma till sig en valvinst, snarare än tala om otrygghetens alla delar.

Otryggheten kan återfinnas i kriminalitet.

Men ofta glöms den otrygghet som i mycket högre utsträckning påverkar människor bort.

Långa vårdköer i sjukvården, försök till försämring av arbetsförhållanden och uppmuntran till riskkapitalbolag att vinstmaximera  löntagarnas skattepengar – istället för att låta dessa gå dit de ska; till vård, skola och omsorg.

När vi talar om detta är det otrygghet högern gärna inte talar om, men som folket varje dag tvingas känna på konsekvenserna av.

  • Att kvinnor i mycket högre utsträckning än män tvingas arbeta på deltidskontrakt, istället för att få en rättmätig heltidsanställning, det är inte en otrygghet högern vill tala om.
  • Att människor i landsting med högermajoritet som Västra Götaland vid sjukdom sannolikt tvingas sitta i en väntesal i stället för få vård, det tycks inte heller vara en relevant otrygghet att tala om för högern.

Att tillåta övervinster i välfärden istället för att anställa folk till välfärdssektorn, det tycker högern är en trygghet riskkapitalbolagen förtjänar.

  • Att tillåta övervinster i välfärden istället för att anställa folk till välfärdssektorn, det tycker högern är en trygghet riskkapitalbolagen förtjänar till nackdel för den otrygghet det medför för vanligt folk.

Att högern har mage att i ena stunden tala om att de värnar om tryggheten för vanligt folk, men i andra stunden välkomnar lägre ingångslöner för unga, en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen och höjd pensionärsskatt, det kan inte på något sätt ses som att ta frågan på allvar.

Låt rätt värderingar vinna valet. Sverige är på många sätt ett land i världsklass, men det finns brister.

De ungas situation på arbetsmarknaden, pensionärernas levnadsvillkor och hur vårdköerna ska minska är bara några av de otrygghetsfaktorer socialdemokratin är mån om att lösa.

Samhället blir inte bara tryggare med fler poliser och övervakningskameror. – Vårdköerna måste minska, pensionärernas levnadsstandard öka och ungdomar måste få schyssta villkor att leva på. Endast så kan vi garantera ett tryggt Sverige, även i framtiden.

Jonathan Pasic är socialdemokratisk debattör politiskt förtroendevald för Socialdemokraterna, kandiderar till Västra Götalands regionfullmäktige för (S).

 

Inlägget Låt inte otrygghetspropaganda vinna valet dök först upp på Dagens Arena.

Skolan – ett skäl att välja bort högern

Dagens Arena -

Drygt två månader kvar till valdagen. Det finns många skäl att i höst välja bort en borgerlig politik, men frågan är om inte utbildningspolitiken är ett av de främsta.

Så varsågod, här får du tre anledningar till att välja bort högerns skolpolitik.

1 Alliansen vill fortsatt att det ska vara svårt för elever från studieovana hem att ta sig till högskolan

Redan idag har vi en social snedrekrytering till högskolan. Sannolikheten att du själv studerar på högskola eller universitet är avsevärt mycket lägre om dina föräldrar saknar högskoleexamen.

Trots detta vill Alliansen att det även i framtiden ska vara svårt för de elever, som inte redan från början har siktet inställt på högre studier, att gå vidare till högre stuider. I mitten av juni röstade de ner regeringens förslag om att även gymnasiala yrkesprogram ska ge högskolebehörighet.

Det är inte bara en inskränkning av det individuella handlingsutrymmet över tid. Det är också samhällsekonomiskt korkat eftersom att vi troligen behöver skola om oss flera gånger under ett långt yrkesliv – oavsett om vi som 15-åringar valt ett studieförberedande eller yrkesförberedande program.

Det gränsar till hyckleri att säga sig vara för social rörlighet och att var och en ska kunna förverkliga sina drömmar, när man genom sina politiska förslag motverkar densamma.

2 Alliansens politik kan öka den psykiska ohälsan bland barn

Den psykiska ohälsan bland unga ökar i en oroande takt. Elev- och lärarorganisationerna larmar. Det är rimligt att tro att en viss del av detta beror på stress som elever upplever i skolan.

Den som på allvar värnar om elevers hälsa har då inget annat val än att satsa på just elevhälsan. Glädjande nog har regeringen fått till en reform som snabbt lett till 700 nya skolsköterskor, kuratorer och speciallärare.

Men samtidigt som Alliansen säger sig vilja satsa på psykisk ohälsa bland barn och unga, vill de inför betyg från årskurs fyra. Detta trots att lärarna är emot det och att forskning på området vittnar om att lågpresterande barn som får betyg tidigt presterar sämre än de som inte får betyg, medan högpresterande elever inte påverkas nämnvärt.

Man skulle kunna tänka sig att Alliansens förslag ökar pressen, och med det den psykiska ohälsan, för de barn som på många sätt redan har det tuffast i skolan.

3 Alliansen är likgiltiga inför att våra skattepengar används till vinster istället för skolverksamhet

Moderata Ungdomsförbundets ordförande väcker nu kritik mot det egna partiet. »Skolmarknaden« fungerar inte. Ja, bättre sent än aldrig. Trots MUF:s kritik står moderpartiet och övriga borgerliga partier fast vid att den existerande modellen bör fortsätta att gälla.

Den som sätter elevens och samhällets intressen framför marknadens har länge kunnat se att det finns stora brister med vinstdrivna skolor.

Visst kan friskolor skapa ett mervärde, men då beror det snarare på att de bidrar med pedagogisk mångfald än att de är »effektiva« aktörer på skolmarknaden (läs: lägre andel behöriga lärare, avsaknad av skolbibliotek, lägre löner för anställda).

  *

Vad gäller Sverigedemokraterna kan man fråga sig om de överhuvudtaget bryr sig om skolan. På skolområdet kan de inte beskyllas för att vara nytänkande. Deras senast föreslagna reformer på området är flera år gamla. Tröttsamt nog vet vi ju redan vilka de helst pekar ut som syndabockar till skolans påstådda förfall.

 *

Summan av kardemumman: Genom att välja utbildningspolitik väljer vi vilket samhälle vi vill bygga. Möjlighet för alla att studera vidare eller inte? Rätt till att må bra i skolan eller inte? Resurser till aktieägare framför elever eller inte?

Sådär, tre goda skäl att välja bort högerns skolpolitik.

Inlägget Skolan – ett skäl att välja bort högern dök först upp på Dagens Arena.

Nästan omöjligt få rättshjälp i socialförsäkringsmål

Dagens Arena -

Sedan mitten av 1990-talet har bara 100 personer fått ekonomiskt stöd för att överklaga beslut som rör socialförsäkringen, trots att det ökar chansen att få rätt.

Den tidigare taxiföraren Eva Järderholm Fernandez fick avslag på rättshjälp, och har därför själv drivit sitt ärende om rätt till permanent sjukersättning efter en olycka 2012. Men det har inte lyckats.

– Det är för jävligt. När man läser varenda dag att brottslingar får dyra advokater, de bekostas ju av allmänna medel. Varför kan inte vi som är sjuka få det också, säger taxichauffören Eva Järdeholm Fernandes till Sveriges Radio.

Det är Rättshjälpsmyndigheten som fattar beslut om att ge ekonomiskt stöd till rättshjälp, men deras chef Robert Schött vill inte uttala sig om huruvida 100 personer som fått hjälp sedan reglerna ändrades på 1990-talet är en för låg siffra.

En anledning till att så få som ansöker får rätt till pengar för att anlita en advokat kan vara att inkomsttaket för att ta emot sådant stöd inte har räknats upp sedan 1999 och ligger på 260 000 kronor om året.

Fler borde få hjälp att driva sina mål tycker Fredrik Löndahl, chefsrådman vid förvaltningsrätten i Malmö.

– Det är ju ett besvärligt läge när så få får rättshjälp. Det underlättar ju för många att få kvalificerad hjälp i sina mål som man driver. Då ökar ju chansen att man får rätt i slutänden, säger Fredrik Löndahl till Sveriges Radio.

Inlägget Nästan omöjligt få rättshjälp i socialförsäkringsmål dök först upp på Dagens Arena.

Unesco-rådet: Ökad politisering hotar hela Världsarvsbegreppet

Dagens Arena -

Rika länder bör bidra mer till skydd av natur- och kulturarvsmiljöer som inte bara gynnar dem själva. Trovärdigheten för Unescos världsarvslista hotas av Världsarvskommitténs ökade politisering, skriver Mats Djurberg generalsekreterare för Svenska Unesco-rådet och Tora Aasland ordförande för det Norska Unesco-rådet,

.Unescos världsarvslista är välkänd över hela världen och världsarven är populära resmål för många turister. Allt eftersom det blivit uppenbart vad  fördelarna av en utnämning till världsarv är värd så har antalet världsarv också ökat stort. 1978 fanns det bara 16 världsarv och nu 2018 finns det hela 1073.

Snart kommer det antalet förmodligen att öka ytterligare. När Unescos Världsarvskommitté, där Norge just nu är medlem, möts i för den 42a gången i Bahrain 24 juni – 4 juli, så står nämligen nya nomineringar till världsarvslistan på dagordningen.

För att bli världsarv ska en plats ha särskilt universellt värde och det nominerande landet ska ha en gedigen plan för platsens skydd och förvaltning. När en plats väl har blivit inskriven på världsarvslistan måste den bevaras för framtida generationer.

193 länder har skrivit under Unescos Världsarvskonvention som ger dem möjlighet att identifiera och nominera tänkbara världsarv och förbinder dem att skydda och bevara natur- och kulturarvsmiljöer.

På det stora hela har konventionen och världsarvsbegreppet varit en stor framgång – kanske Unescos största.

Men framgången har fört med sig flera utmaningar. Allt eftersom världsarven blir mer välkända så har vi också sett en ökad politisering av processen där länder utöver stora påtryckningar för att få sina nomineringar accepterade.

Numera sker det oroväckande ofta att expertutlåtanden inte respekteras av världsarvskommittén.

Under nomineringsprocessen utvärderas tilltänkta världsarv och deras förvaltningsplaner av experter från International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) och International Union for the Conservation of Nature (IUCN).

Numera sker det oroväckande ofta att deras expertutlåtanden inte respekteras av världsarvskommittén.

Faktum är att kommittén när den sist möttes i juli 2017 gick emot experternas rekommendation i nästan 90 procent av fallen samt godkände nomineringar av världsarv där experternas ansåg att det inte fanns tillräckligt goda förutsättningar för att skydda och bevara platserna.

Detta betyder att världsarvens trovärdighet långsamt men säkert minskas och att utnämningen till ett världsarv kan komma bli betydelselös. Detta kommer också att bidra till en fortsatt dramatisk ökning av antalet världsarv.

1996 hade Unesco i genomsnitt6900 US$  för att stödja skyddet och bevarandet av varje världsarv. 2018 har den siffran gått ned till endast 2008 US$  . Det främsta skälet till detta är den stora ökningen av antalet världsarv, eftersom det inte skett en motsvarande ökning i finansiering från de länder som skrivit under Världsarvskonventionen. Effekten av detta märks främst i utvecklingsländer som i många fall kämpar för att bevara sina unika natur- och kulturarvsmiljöer.

Det finns till exempel bara 102 världsarv i Afrika medan Europa har hela 506 världsarv.

Den bristfälliga finansieringenblir än mer problematisk med tanke på att det finns stora geografiska skillnaden i fördelningen av världsarv.

Det finns till exempel bara 102 världsarv i Afrikamedan Europahar hela 506 världsarv. Italien har 53 världsarv medan Spanienhar 46 och Frankrike43. Den här trenden fortsätter dessutom – 2018 kom 29 av 32 nomineringar från rika länder.

Det är dyrt attutvärdera dessa nomineringar – i genomsnitt 22 000 US$ – och den kostnaden bärs av Världsarvsfonden.För närvarande, så är det bara motsvarande 1 procent av medlemsländernas avgift till Unesco som går till Världsarvsfonden. I praktiken innebär detta väldigt lite pengar – i många fall bara US$300 per land.

På grund av detta har länder som Sverige ochAustralienvalt att öka sitt bidrag till fonden: Sverige dubblerade sitt bidrag 2017 och Norge förbereder sig nu för att göra det samma. Både Sverige och Norgebetalar dessutom in frivilliga bidrag till Världsarvsfonden. Tyvärr innebär det nuvarande systemet att fondens pengar i stor utsträckning används till att bidra till att rika länder att få ytterligare ett världsarv på sin lista.

Därför vill vi uppmanaVärldsarvskommittén att se över sina administrativa rutiner så att hög- och medelinkomstländer, som inte kvalificerar sig för att ta emot bistånd enligt OECD DACs (development assistance commitee)kriterier, själva finansierar utvärderingarna av nya möjliga världsarv.

Detta skulle innebära att de begränsade resurserna i Unescos Världsarvsfond kan användas i länder som har sämre förutsättningar för att nominera och skydda sina natur- och kulturarvsmiljöer. Den här förändringen skulle innebära en besparing på US$ 638 000 för fonden.

Vi vill också uppmanaländer som har skrivit under Unescos Världsarvskonvention att respektera principerna I konventionen och framför allt de rekommendationer som ges av experterna.

Framför allt vill vi uppmana rika länder att i större utsträckning bidra till skyddet av natur- och kulturarvsmiljöer världen över genom att öka sina finansiella bidrag till världsarvsfonden.

Natur- och kulturarvsmiljöer ärviktiga för oss alla. Därför gör vi gör oss själva en björntjänst om vi låter nationella egenintressen gå före kvalitet vid utnämningarna av nya världsarv.

Mats Djurbergär generalsekreterare för Svenska Unesco-rådet, , Tora Aasland är ordförande för det Norska Unesco-rådet,

Inlägget Unesco-rådet: Ökad politisering hotar hela Världsarvsbegreppet dök först upp på Dagens Arena.

Trump – en verklighetsfrämmande realitet

Dagens Arena -

De södra delarna av USA har upplevt ett demografiskt skifte utan motsvarighet i historien. För många vita, konservativa nordamerikaner är det en skrämmande utveckling. Rädslan har nu blivit stenhård flyktingpolitik. 

Trots att president Donald Trump till slut fick backa när det gäller familjeseparationer vid den mexikanska gränsen, fortsätter kritiken mot den omänskliga flyktingpolitiken.

Debatten liknar de som förts i Sverige i samband med ensamkommande flyktingar och apatiska barn.

Enligt New York Times varnar läkare för att de ensamma flyktingbarnen, inte minst på grund av förhållandena på de anläggningar där de vistats, lider av svåra psykiska och fysiska trauman som kanske blir omöjliga att bota.

Bilder inifrån förvaren har visat människor i burliknande rum med filtar på golven. En chockad omvärld har tvingats konstatera att det USA som en gång tog emot den gamla världens svältande massor med öppna armar brutalt har upphört att existera.

Åtminstone på pappret.

Donald Trump twittrar om att man utan domare eller rättegång direkt ska kunna skicka tillbaka människor som korsat gränsen illegalt.

Det räcker med att resa i Kalifornien som turist för att man ska inse hur oundgänglig den exploaterade latinobefolkningen är för den ekonomin.

»Det är inte vad vårt land står för«, säger upprörda politiker och kändisar på motståndarsidan. För de som ser USA som idealtypen av mångkulturellt samhälle är den radikala omsvängningen kanske svår att förstå.

Men faktum är att de södra delarna av landet har upplevt ett demografiskt skifte utan motsvarighet i historien.

Idag är till exempel hälften av metropolen Los Angeles invånare latinos. Sedan många år utgör de den enskilt största folkgruppen i Kalifornien.

Många forskare menar att delstaten idag är vad New York var under 1800-talet – en ingång till USA och en plats där en ny värld formas.

Det här gör att amerikanska akademiker, författare och debattörer har börjat efterlysa nya ord för att beskriva den amerikanska verkligheten.

Mexamerika och Amexica är ord som beskriver det nya USA. De talar om en postmodern och öppen ekonomi och identitet, om en sammanblandning av nord och syd.

För många vita, konservativa nordamerikaner är det här en skrämmande utveckling.

Det är just den rädslan som i den nya stenhårda flyktingpolitiken har fått ett konkret uttryck. Tyvärr är den fullständigt verklighetsfrämmande.

Det är en politik som bygger på föreställningar om hur USA:s ekonomi såg ut för en mansålder sedan. Framför allt tar den inte hänsyn till hur USA:s och Mexikos ekonomier sammanlänkats under de senaste decennierna.

Det räcker med att resa i Kalifornien som turist för att man ska inse hur oundgänglig den exploaterade latinobefolkningen är för den ekonomin. Vilka är det som arbetar i jordbruket, i fabrikerna, på hotellen och överallt i turistnäringen?

Utan den spansktalande befolkningen skulle stora delar av den väldiga delstaten vara fullständigt öde. Ett ökenlandskap utelämnat åt naturens krafter i form av jordbävningar och erosion – istället för dagens myllrande, kreativa och nyskapande Mexifornia.

Inlägget Trump – en verklighetsfrämmande realitet dök först upp på Dagens Arena.

Den nya monarkin: De ärver makten över välfärden

Dagens Arena -

De privata aktörerna inom välfärden upptar en allt större del av av kakan. Ägandet av flera av de stora verksamheterna går tillbaka till privata familjer, där makten går i arv. Nu senast Peje Emilssons barn som övertar en välfärdskoncern i miljardklassen. 

I måndags meddelande Peje Emilsson att hans tre barn tar över 50,4 procent av ägandeskapet i hans två välfärdsbolag.  Ägarbolaget går under namnet Magnora och äger 99 procent av Kunskapsskolan Education och 35 procent av äldreboendebolaget Silver Life.

Peje Emilsson uppger till Dagens industri att de tre barnen i detta första skede får ett värde på omkring 100 miljoner kronor var, men Di:s egna beräkningar visar att bara Kunskapsskolans svenska verksamhet är värd uppemot 1 miljard kronor.

2016 köpte kommuner och landsting i Sverige välfärdsverksamhet för drygt 170 miljarder kronor. Det är 20 miljarder mer än föregående år. Cirka 80 procent var av köp från privata utförare, visar de senaste siffrorna från SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Av de tio största välfärdsföretagen ägs 8 av tio av riskkapitalister. Bakom flera av dem finns starka män som på ett eller annat sätt behåller makten inom familjen.

Bakom exempelvis  Vardaga, som är Sveriges största privata välfärdsföretag (tidigare känt som Carema) står företaget Ambea. Ambea som i Sverige bedriver verksamheter under namnen Nytida, Vardaga, Lära och Bemanning, ägs i sin tur av två riskkapitalbolag, amerikanska KKR och svenska Triton.

Tritons ägarförhållanden är inte offentliga, men bland annat Ingvar Kamprads maktbolag, Inter Ikea, har investerat minst 712 miljoner kronor.

Att de tre sönerna skulle driva vidare företagen, stiftelserna och arvet efter sin fars bortgång har varit planen sedan många år. Mathias Kamprad, Ingvar Kamprads yngsta son, är ordförande för Inter Ikea.

Även Sveriges största skolkoncern Academedia, största ägare är ett företag som går i arv – Mellby gård. Mellby gård startades 1986 av Rune Andersson.  Sedan 2017 har ett generationsskifte inletts. Redan 2013 tog äldsta sonen Johan Andersson över som vd, medan hans bröder Erik och Gustav tagit på sig en rad styrelseposter.

2017 sålde Wallenbergs riskkapitalbolag Investor sina aktier i Academedia, men den mäktiga finansfamiljen finns med på lite olika sätt i kulisserna i flera av välfärdsbolagen – bland annat i Attendo och Aleris, men även genom fastighetsbolaget Vectura, som sedan flera år tillbaka förvärvat sjukhus i Danmark, omsorgsboende i Alingsås, äldreboende i Simrishamn och de har även byggt ett vård- och omsorgsboende i Sunne.

Släkten Wallenberg är en av de mäktigaste finansfamiljerna i Europa. Det finns en väl genomtänkt strategi för hur ägarskap och makt ska lämnas över till nästa generation – »ett slags Wallenberg-utbildning när det gäller finanser, ledarskap, makt och bolagsinnehav«, som SvD Näringsliv kallar det efter att ha intervjuat Peter ”Poker” Wallenberg.

Enligt tidningen ses nästa generation Wallenberg fyra gånger om året och det är, som Svd skriver, »uppenbart centralt att makten hålls inom familjen.«

Marcus Wallenbergs ena son, Fred, Peter Wallenbergs systerdotter Stéphanie Gandet och Axel Wallenbergs dotter Martina Wallenberg beskrivs som framtida frontnamn för sfären.

Andra familjer som är mäktiga välfärdsägare är Thorén som äger hela Thorengruppen och af Jochnick som äger riskkapitalbolaget R12 Kapital som äger delar av vårdföretaget Capio.

John Lapidus, forskare i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, tycker att det är problematiskt när makt ärvs – oavsett vilken sfär det rör sig om, och tillägger att det blir ett gränsdragningsproblem om man skulle försöka begränsa välfärdsbolag.

– Har vi privata välfärdsbolag så är det svårt att speciallösningar där de inte får ärva eller ta över makten. Det är hur som problematiskt, det är ju inte säkert att barnen till företagsledare är de mest lämpade att leda företaget vidare, vilket det än är.

Han tycker att det är en fråga som tangerar diskussionen om vinster i välfärden och tror att man måste välja det ena eller andra, tillåta vinst eller inte.

– Om vi nu tillåter vinst och tillåter välfärdsbolag, så är det svårt att tänka sig någon särskild form av arvs- och gåvoskatt just för den typen av bolag, men inte för andra. Men sedan är det ju märkligt ur flera synvinklar att man beskattar arbete, men inte arv som helt slumpmässigt har tilldelats någon.

Inlägget Den nya monarkin: De ärver makten över välfärden dök först upp på Dagens Arena.

Både avslag och bifall om rätt till sjukpenning

Dagens Arena -

Högsta Förvaltningsdomstolen har meddelat domar i två mål som rör det kritiserade begreppet »normalt förekommande arbete«. LO-TCO Rättskydd som företrätt två arbetstagare är överlag nöjda, men hade hoppats på mer tydlighet.

Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) slår i två domar fast att ett arbete som är normalt förekommande, måste vara ett arbete som ställer ringa eller inga krav på anpassning för att en person, med hänsyn till sin sjukdom, ska kunna utföra det. Domstolen säger också att i bedömningen om rätt till sjukpenning ska hänsyn tas till att arbetsmarknaden förändras över tid, och att de krav och förväntningar som arbetsgivare generellt ställer på arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ska beaktas.

På en av kärnpunkterna gick Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) emot vad LO-TCO Rättsskydd hade önskat, nämligen definitionen av tänkbara arbeten.

– Man får aldrig helt och hållet precis som man vill. Vi hade önskat att domstolen skulle komma fram till att Försäkringskassan behöver precisera ett konkret arbete, men de kommer fram till att det inte är möjligt att kräva det med dagens lagstiftning, säger Tom Aspengren, förbundsjurist på LO-TCO Rättskydd.

Ett av målen som LO-TCO Rättsskydd har valt att driva rättsligt rör en kvinna med en artrossjukdom, stela händer och problem med finmotoriken, som var anställd som butiksbiträde i en matvaruaffär, vars arbetsgivare efter sjukskrivning låtit henne arbeta halvtid med anpassade arbetsuppgifter. Försäkringskassan avslog dock sjukpenning på halvtid, och menade att kvinnan skulle kunna ha ett annat arbete på mer än halvtid.

Det andra fallet rör en man som även han har artros, men också kraftig övervikt, diabetes och högt blodtryck, som haft ett nystartsjobb på 25 procent på en bilfirma, och fått avslag på sin begäran om sjukpenning på 75 procent.

Högsta förvaltningsdomen ger kvinnan rätt till sjukpenning, men avslår i mannens fall. Enligt Tom Aspengren på LO-TCO Rättsskydd är den avgörande skillnaden mellan fallen att kvinnans läkarintyg styrkte hennes problem med händerna, medan domstolen i sin motivering till att avslå mannens ansökan hänvisade till att inget tydde på att han inte kunde arbeta stillasittande.

– Hfd skriver att de inte kan föreställa sig ett arbete där man inte behöver använda händerna. I det andra målet förlorar personen, han kan inte gå och stå, men där har läkarna missat att förklara vad som händer om personen sitter ner och arbetar, säger Tom Aspengren.

Han säger att det här ger LO-TCO Rättsskydd vägledning att be läkarna att i sina intyg beskriva mer konkret hur ett stillasittande arbete skulle fungera för en sådan person.

Förutom att Hfd inte anser det möjligt att kräva att Försäkringskassan ska ge konkreta exempel på typer av arbeten som en sjukskriven person kan väntas klara av, tycker LO-TCO Rättsskydd att domarna innehåller flera framgångar.

– Det finns en del starka skrivningar, som att Hfd säger att Försäkringskassans bedömning av möjligheten att arbeta måste vara ”verklighetsförankrad« . Det är för oss ett tecken på att man inte alltid har levt upp till det tidigare, säger Tom Aspengren.

Andra skrivningar som LO-TCO Rättsskydd anser styrker deras sak är att Hfd slår fast att det är Arbetsförmedlingen och inte Försäkringskassan som kan bedöma en persons arbetsförmåga eftersom de arbetar direkt mot arbetsmarknaden, samt att domen hänvisar till ett utlåtande från riksdagens socialförsäkringsutskott om att det ska stå »helt klart« att en person kan arbeta för att den ska kunna nekas sjukpenning.

En faktor som inte nämns i domen är en persons reella möjlighet att få ett arbete på dagens arbetsmarknad, med tanke på att det ofta handlar om medelålders eller lite äldre personer som på grund av sjukdom inte har full arbetsförmåga. LO-TCO Rättsskydd önskar att de faktorerna skulle vägas in i rätten till sjukpenning, men de är överens med domstolen om att dagens lagstiftning inte medger att Försäkringskassan väger in det i sina beslut.

Däremot hade de hoppats att den utredning som nyligen tillsatts för att se över begreppet »normalt förekommande arbete« skulle ta in den aspekten.

– Vi tycker att det är osmakligt att man i utredningsdirektiven inte tar hänsyn till människors möjlighet att faktiskt kunna få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, säger Tom Aspengren.

Inlägget Både avslag och bifall om rätt till sjukpenning dök först upp på Dagens Arena.

S styr de flesta kommuner dit myndigheter flyttar ut

Dagens Arena -

De flesta kommuner som får ta emot myndigheter i statens utlokalisering styrs av Socialdemokraterna. Men det ligger inga politiska hänsyn bakom, menar civilminister Ardalan Shekarabi.

DN har granskat vilka som styr kommunerna dit 20 myndigheter kommer att utlokaliseras från Stockholm, enligt regeringens beslut. Det visar sig att 17 av 20 kommuner som får ta emot en myndighet har en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande. Sex av de 17 har även allianspartier i den styrande majoriteten. Bara tre av kommunerna styrs av ett borgerligt parti, i samtliga fall från Moderaterna.

Men civilminister Ardalan Shekarabi (S) har en förklaring till varför myndigheterna hamnar där de hamnar, och förnekar att det skulle handla om röstfiske i kommunerna. Beslutet är baserat på en rapport från Statskontoret som kartlagt var i Sverige den statliga närvaron är bra och var den är svag, säger han till Dagens Nyheter.

– Det är nog ganska representativt, tittar du på kommuner i den storleken så är väldigt många S-styrda. Det finns inga politiska skäl bakom urvalet, säger Ardalan Shekarabi till DN.

Moderaterna har kritiserat utlokaliseringen av myndigheter och deras gruppledare Tobias Billström menar att myndigheter inte ska vara ”ett verktyg i glesbygdspolitiken”.

Han kommenterar att så många kommuner som får ta emot myndigheter är S-styrda:

– Uppenbarligen avtecknar det sig ett mönster när så många faller in i en kategori, det är något man har anledning att fundera över, säger Tobias Billström till DN.

Inlägget S styr de flesta kommuner dit myndigheter flyttar ut dök först upp på Dagens Arena.

Skönheten i lagsport förlorades i helgen

Dagens Arena -

Devisen »en för alla, alla för en« håller på att gå förlorad. Inte blott i fotbollen utan även i landet Sverige.

»Jag har alltid hat på mina sociala medier från folk. Det är ingen fara. De får fortsätta hata«, sammanfattade Jimmy Durmaz de reaktioner han fick efter fotbollslandslagets förlust mot Tyskland i helgen.

»Om man har haft det hela livet så är det ingen fara. Det är inget jag bryr mig om. Jag står här, stolt över att representera mitt land. Det är ingen fara. Jag kör på« var hans luttrade och pragmatiska hållning.

Det är sorgligt och fruktansvärt, men dessvärre vardag för fler än Jimmy Durmaz.

Det är mycket bra att hoten har polisanmälts av Svenska Fotbollförbundet och det var stort att se hur hela VM-truppen stod bakom Jimmy Durmaz när han i söndags innan träningen drog igång höll ett egenskrivet tal framför den samlade pressen.

I talet vägrar han acceptera att han och hans familj hatas och hotas och han vägrar acceptera att bli kallad blattejävel och självmordsbombare.

Dina ord och dina handlingar värderas olika beroende på om du passerar det svenska nålsögat eller inte.

»Jag är svensk och med stolthet bär jag vår tröja och vår flagga« sa han med vänstra handen mot hjärtat och det hela avslutades med att alla bakom honom utropade »Fuck rasism!«.

Det för tankarna ofelbart till ett annat känslosamt tal av en annan svensk som markerade mot den rasism som öppet drabbat honom.

När hiphopartisten Jason Timbuktu Diakité i december 2013 skulle få pris från Fem-i-tolv-rörelsen, höll han ett tal i riksdagen med sitt svenska pass i handen, som han tagit med »för att säga att detta är mitt bevis i alla fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet, det är och förblir rasism. Och ni behöver inte vara toleranta mot mig. Jag ber inte om att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver. Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och min personlighet/…./Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället«.

Skönheten i lagsport är att man vinner ihop och man förlorar ihop. Det är en för alla, alla för en. Men hatet och hoten mot Jimmy Durmaz visar, precis som för Jason Diakité, att gemenskap och inkludering är sköra, villkorade ting.

Ditt namn och ditt utseende avgör hur svensk du anses vara. Dina ord och dina handlingar värderas olika beroende på om du passerar det svenska nålsögat eller inte.

Samtidigt som det behövs en nyanserad bild av vad som faktiskt hände (3000 hatkommentarer är mycket, men är ändå en liten procentuell del av vad som hade kunnat vara, hur mycket hat och hot spreds från nättroll och botar, etc), får det ändå inte skymma bilden av att hatet och intoleransen inte handlar om isolerade händelser.

Det är vackert när kärleken är större än hatet och varianterna på #jagärjason och #backadurmaz kommer fortsätta spridas när det behövs.

Men nästa gång det händer att rasismens vidriga skepnad visar sig ska den utsatte inte behöva manifestera någon kärlek till den svenska nationen och flaggan eller hålla ett försvarstal för en svenskhet som ifrågasätts för vissa, men aldrig för andra.

Inlägget Skönheten i lagsport förlorades i helgen dök först upp på Dagens Arena.

Låt funktionsnedsatta slippa permanent fattigdom

Dagens Arena -

Personer som till följd av funktionsnedsättningar tvingas leva på aktivitets- eller sjukersättning finns inte med i den höjning av pensionerna med 600 kronor som Stefan Löfven utlovar. Ingen ska behöva leva i permanent fattigdom, skriver Lars Hagström, ordförande och Anders Axelsson styrelseledamot Förbundet för delaktighet och jämlikhet.

Inberäknat bostadsbidrag har personer som lever med aktivitets- eller sjukersättning i form av garantiersättning (det vill säga de som inte tidigare haft arbete) i genomsnitt mellan 13.000 –15.000 kr per månad att leva av.

Det är jämförbart med vad personer som enbart har garantipension också inräknat bostadstillägg har att leva av.

Skillnaden är att aktivitets- eller sjukersättning i form av garantiersättning är istället för arbetsinkomst och gäller oftast hela livet för personer med omfattande funktionsnedsättningar som ställts utanför arbetsmarknaden. Det är en livsinkomst. Medan garantipensionen är en åldersrelaterad pension åren efter fyllda 65.

Vi vill med detta inlägg lyfta fram, att villkoren för personer som lever på dessa ersättningsformer, inte ges uppmärksamhet, varken politiskt eller medialt. Vi är inte ute efter att ställa grupper mot varandra eller att påstå att nivån på garantipensionen är acceptabel. Men att aldrig ha haft inkomst av arbete och att bli insorterad i gruppen bidragsberoende är stigmatiserande.

Funktionsnedsättning är inget självvalt men det stänger trots det ute människor från arbetsmarknaden. Vare sig det gäller den öppna arbetsmarknaden eller den samhällssubventionerade. Följden blir den samma; permanent fattigdom, begränsade livsval och utanförskap.

Vi kan inte acceptera den orättvisa som det innebär att personer med omfattande funktionsnedsättningar, som för sin enda försörjning är hänvisade till garantiersättning, tvingas leva under ekonomiskt miserabla förhållanden.

Ett rättvise- och jämlikhetskrav är att en ny ersättningsform i nivå med medianinkomsten skapas för denna medborgargrupp.

Hittills har man i strid mot FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning politiskt blundat för denna orättvisa. Den låga nivån på garantiersättningen är inte förenligt med att Sverige har ratificerat konventionen och därmed förbundit sig att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva på lika villkor med andra medborgare.

Ett rättvise- och jämlikhetskrav är att en ny ersättningsform i nivå med medianinkomsten skapas för denna medborgargrupp jämförbar, med medborgare som kan försörja sig genom arbete.

Detta inlägg har vi skickat till partiledarna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Vår förhoppning är ett positivt gensvar. För ingen kan ju förneka att nuvarande situation är allt annat än tillfredsställande och att ur ett rättviseperspektiv måste något radikalt göras.

Och ingen kan ju heller tycka att livslånga, lagom låga inkomster för funktionsnedsatta är acceptabla? Inte svälta ihjäl, men tvingas leva på en lägre materiell standard än normalbefolkningen.

Avslutningsvis ställer vi oss frågan utifrån Vilhelm Ekensteens begrepp ”Lagom för funktionshindrade” om det är de villkoren som ska gälla för personer med funktionsnedsättningar?

Lars Hagström är ordförande och Anders Axelsson styrelseledamot Förbundet FÖR delaktighet och jämlikhet.

Inlägget Låt funktionsnedsatta slippa permanent fattigdom dök först upp på Dagens Arena.

Rapport: Privata aktörer sämre än Arbetsförmedlingen

Dagens Arena -

 De borgerliga partierna och SD vill byta Arbetsförmedlingen mot privata aktörer, trots att forskning visar att privata aktörer hade gjort ett sämre jobb. Den liberala tankesmedjan Fores släpper rapport idag. 

Kritiken mot Arbetsförmedlingen är massiv. Framförallt från borgerligt håll – Resultaten tycks vara för dåliga. Sedan 2007 kompletteras Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet med privata aktörer.

Studier från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, ger dock inget stöd för att privata aktörer är mer effektiva i att få människor i arbete. I IFAU:s studie från 2014 hade Arbetsförmedlingen till och med ett något bättre resultat än de kompletterande alternativen.

Den liberala tankesmedjan Fores släppte på måndagsmorgonen antologin Framtidens arbetsförmedling. Inte heller den ger stöd för att privata utförare generellt skulle vara bättre än offentliga utan snarast för motsatsen.

– Resultaten är tyvärr lite nedslående. Det går inte över lag att säga att det blir billigare eller bättre resultat, alltså att människor kommer snabbare i arbete, med privata aktörer, säger Andreas Bergström, vice vd på Fores och chef för programmet Ekonomiska reformer och entreprenörskap.

Publikationen manar istället till försiktighet när det gäller en snabb och radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt vill de tidigare allianspartierna »genomföra den största reformen av Arbetsförmedlingen och dess föregångare sedan 1948« och »lägga ner Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form«. Argumenten är återigen att myndighetens resultat är för dåliga.

Arbetsförmedlingen själva rapporterar för 2017 att de uppfyller fem av de sex målen i regleringsbrevet – det är etablering av nyanlända, ungdomsarbetslöshet, övergångar till studier, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning. Det mål som inte nås är matchningsmålet.

2017 anmäldes omkring 1,2 miljoner jobb till Arbetsförmedlingen, samtidigt har nästan en miljon personer någon gång under året varit inskrivna som arbetssökande. Av dem har drygt 360 000 personer, någon gång under året, gått till jobb och över 42 000 personer gått till studier, skriver myndigheten.

Alltså, av de personer som använder arbetsförmedlingen kom förra året 36 procent i arbete. Samtidigt visar SCB:s arbetskraftsundersökning från 2017 att bara 15 procent av alla jobb förmedlas genom Arbetsförmedlingen.

SCB:s undersökning visar att de flesta fick jobb antingen genom att själva kontakta arbetsgivaren, eller genom familj, vänner eller bekanta.

I de länder där förmedlandet av jobb har privatiserats i stor omfattning finns de få studier som analyserar resultatet. I Fores rapport görs en genomgång av sju stycken. Av dem finner fyra färre övergångar till sysselsättning från privata än offentliga utförare, en finner fler och två ingen skillnad på kort sikt (ett till två år).

För svensk del skriver redaktörerna för antologin att införandet av både jobbcoacher och etableringslotsar är exempel på misslyckade privatiseringar. De framhåller å andra sidan att att andra typer av arrangemang med privata utförare än de som studerats skulle kunna ge bättre resultat.

– Det går att utforma en upphandlingen mer eller mindre bra, vi vet en hel del om de misstag man bör undvika och tror oss i alla falla ana hur man kan göra det bättre. Ska man göra en reform så ska man pröva sig fram steg för steg. Vi vet inte säkert att det kommer bli mycket bättre om vi gör det privat, utan man kommer behöva prova sig fram, säger Andreas Bergström.

Risken med privata aktörer är enligt Bruno Crépon, adjungerad professor som skrivit avsnittet som jämför privata och statliga aktörer, framför allt två:

  • »cream skimming«, som innebär att utföraren framförallt fokuserar sin verksamhet till arbetssökande med goda förutsättningar att snabbt komma i arbete.
  • »parking«, Utföraren tar sig an ett stort antal arbetssökande för att få intäkter från den fasta ersättningen per person men ger dem liten hjälp, samtidigt som insatserna koncentreras på dem som har störst jobbchanser och därför kan ge stora intäkter från resultatdelen.

Det finns dock enligt Andreas Bergström förslag på hur privatiseringen skulle kunna se ut. Nationalekonomen Helene Norberg förespråkar i rapporten bland annat att bygga vidare på förmedlingstjänsten Stöd och matchning till fler tjänster och målgrupper.

Arbetet och Sekotidningens granskning av tjänsten Stöd och matchning visar att bara 16 procent av deltagarna får jobb som inte bekostas av Arbetsförmedlingen. Samtidigt är det inte ovanligt att bolagen som ska hjälpa arbetslösa har möjlighet att anställa de egna deltagarna.

Företaget kan få 36 200 kronor per deltagare i resultat- och snabbhetsersättningar, för att anställa människor som de hade kunnat anställa genom arbetsförmedlingen. Även 80 procent av den anställdes lön kan betalas genom lönestöd.

 – Får man ett jobb, så får man ett jobb. Det säger även Arbetsförmedlingen, och jag håller med. Som jag förstått det har även Arbetsförmedlingen gjort så i alla år, en del av de arbetssökande anställer man själv. Det behöver inte vara något fel, säger Andreas Bergström, som också tillägger att upplägget där privata stöd och matchningsföretag själva anställer de arbetssökande inte behandlas av rapporten.

Inlägget Rapport: Privata aktörer sämre än Arbetsförmedlingen dök först upp på Dagens Arena.

Skola i Botkyrka stängs av Skolinspektionen

Dagens Arena -

Efter uppmärksamheten kring Thorén Innovation school förra veckan meddelar nu Skolinspektionen beslut om att stänga ytterligare en skola. Denna gång handlar det om Gryningeskolan i Botkyrka kommun utanför Stockholm.

Beslutet från Skolinspektionen som offentliggjordes i dag innebär att grundskolan Gryningeskolan stängs med omedelbar verkan. Beslutet grundar sig i att skolan inte har rättat till brister som de ålagts med vite att åtgärda vid inspektioner dels i april förra året, dels i mars i år.

Skolinspektionen skriver i beslutet att de vid uppföljningen av tidigare förelägganden för skolan »kunnat konstatera att huvudmannen fortsatt i centrala delar saknar insikt i författningarna som krävs och som följer med ett godkännande att bedriva utbildning inom skolväsendet«.

Till bristerna på Gryningeskolan hör att eleverna inte har fått undervisning i alla ämnen de har rätt till, och att elever har svårt att få hjälp och stöd under lektionerna. Särskilt svår är lär situationen för elever i behov av särskilda anpassningar och särskilt stöd i undervisningen.

Det är stökigt och otryggt i skolmiljön och på lektionerna, och alltför många incidenter inträffar, enligt Skolinspektionen. Elevhälsan är fortfarande under uppbyggnad och undervisningen i Idrott och hälsa utgår inte från de centrala delarna i kursplanen. Skolan brister också i dokumentation i delar som rör det systematiska kvalitetsarbetet.

Skolinspektionen finner också att bara 20 procent av lärarna på skolan är behöriga, att skolan haft svårt att rekrytera behöriga lärare och att det saknas en plan för att se till att de behöriga lärare som finns på skolan används så att de på bästa sätt kan stödja alla elever.

Gryningsskolan är en privat skola i Botkyrka kommun som drivs av företaget Johai AB, och har för tillfället har 122 elever från förskoleklass upp till årskurs 7. Dessutom bedrivs förskole- och fritidsverksamhet av skolan.

Skolinspektionen skriver också i sitt beslut att Gryningeskolan vid varje tillsyn sedan skolan startade 2008 har hittat brister på skolan, men att dessa brister tidigare alltid har åtgärdats efter påpekanden.

När en skola stängs är kommunen skyldig att hitta plats på andra skolor till de elever som drabbas. Gryningeskolan kan överklaga beslutet, men skolan kommer i vilket fall att hållas stängd tillsvidare.

Inlägget Skola i Botkyrka stängs av Skolinspektionen dök först upp på Dagens Arena.

7 av 10 förskolelärare lider av ljudnivån på jobbet

Dagens Arena -

Ljudnivån inom förskolan är ett arbetsmiljöproblem. Risken för hörselbesvär och ljudtrötthet är hög bland personalen. 

7 av 10 förskolelärare blir lätt stressade av ljud, så kallad ljudtrötthet. Kring hälften svarar också att de har symptom på ljudöverkänslighet, ljud upplevs då som direkt plågsamma.

Det visar en ny avhandling om ljudmiljön i kvinnodominerande yrken från Göteborgs universitet, som Sveriges Radio Ekot var först med att rapportera om.

10 000 personer, som alla jobbar inom kvinnodominerande yrken, har svarat på enkäten. 5 000 inom förskolan och resten i andra yrken.

Audionomen Sofie Fredriksson som står bakom studien säger till Sveriges Radio att det är väldigt stor ökning av risker inom förskolan.

– De rapporterar väldigt mycket mer hörselrelaterade symtom jämfört med kvinnor som inte är förskolelärare. De har alltså en högre risk, säger Sofie Fredriksson.

 

Inlägget 7 av 10 förskolelärare lider av ljudnivån på jobbet dök först upp på Dagens Arena.

Moderata turer som hotar turordningsreglerna

Dagens Arena -

Ulf Kristerssons lappkast om LAS ställer frågan om partikritiken mot Kinberg Batra egentligen handlade om något helt annat.

När Fredrik Reinfeldt och Anders Borg styrde nya Moderaterna var partiets uppfattning att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) skulle förbli oförändrade. Moderaterna var också motståndare till staten skulle lägga sig i lönenivåerna. De skulle regleras av parterna genom kollektivavtal.

Gång på gång fick Reinfeldt och Borg frågan om deras uppfattning om turordningsreglerna och kollektivavtalen var ett spel för gallerierna. Varje gång blev svaret nej. De hävdade att gällande regler var väl avvägda och att det fanns starka skäl för att staten inte skulle lägga sig i lönebildningen.

Moderaternas politiska motståndare till vänster hade svårt att tro på retoriken. De menade att strategin gick ut på att försvaga de fackliga organisationerna. Först skulle a-kassan försämras, vilket också skedde. Därefter skulle partiet angripa LAS och försöka sänka lönerna. Även det förnekades av duon Reinfeldt och Borg.

Moderaternas linje skapade sprickor inom alliansen. Anders Borg drog sig inte för att angripa Centerns förslag om uppluckrade turordningsregler. Det ledde i sin tur till att Företagarna anklagade Borg för ”okunskap”. Centern blev plötsligt favoritparti bland Sveriges nyliberaler.

Jan Björklund kritiserade Moderaterna så sent som 2016 för att inte kräva en lagstiftning om sänkta ingångslöner för unga och nyanlända. Björklund var irriterad på att Moderaterna avvisade Liberalernas förslag om Startjobb.

Lönen skulle vara mellan 14 000 och 16 000 kronor i månaden; parterna skulle inte ha rätt att komma överens om högre lön genom avtal. Centern och KD hakade snart på med liknande förslag, men Moderaterna sade nej.

Tre månader efter att Anders Borgs avgång 2014 hävdade han i en intervju i Ekot att han ändrat sig om turordningsreglerna. Några nya argument i själva sakfrågan förde han inte fram, men slog fast att Sverige plötsligt hade fått en alltför ”stram arbetsrätt för dem med fasta anställningar”.

Den nyvalda partiledaren Anna Kinberg Batra påverkades inte av Borgs svängning utan stod fast vid de nya Moderaternas uppfattning. Så sent som i juli 2017 kritiserade hon Centerpartiets förslag om att avskaffa turordningsreglerna för småföretag. Hon framhärdade i att vi ”ska vara rädda om anställningsskyddet på svensk arbetsmarknad”.

Ett första tecken på att Moderaternas politik höll på att förändras var alliansens gemensamma utspel om inträdesjobb i augusti 2017. Förslaget innebar att staten skulle bestämma att lönen skulle uppgå till 70 procent av vad som vad fastslaget i kollektivavtal. I huvudsak byggde förslaget på Liberalernas tidigare idé om Startjobb, men denna gång var Moderaterna med på noterna.

Bara 10 dagar senare avgick Anna Kinberg Batra. Ulf Kristersson tog över rodret och med omedelbar verkan var hela den gamla argumentationen som bortblåst. Förskjutningen handlade inte bara om synen på statens roll i lönebildningen utan också om LAS. Visserligen preciserade han inte exakt hur turordningsreglerna skulle luckras upp, men det stod klart att Moderaterna ansåg att det måste ske.

Hade försvaret av turordningsreglerna och att parterna skulle bestämma ingångslönerna trots allt bara varit taktik precis som kritikerna hävdat?

Två saker var märkliga:

  • Hade något nytt hänt i omvärlden som kunde motivera att Moderaterna bytt åsikt?

Anders Borg hade hävdat att ändrade turordningsregler knappast skulle skapa fler jobb och rubba balansen på arbetsmarknaden (parterna kan komma överens om att skydda personer med särskild kompetens, men det kräver att arbetsgivaren kommer överens med facket).

Varför var dessa resonemang plötsligt felaktiga? Eller hade försvaret av turordningsreglerna och att parterna skulle bestämma ingångslönerna trots allt bara varit taktik precis som kritikerna hävdat?

  • Den moderata falang som slogs för att avsätta Kinberg Batra anklagade henne för otydlighet och dålig kommunikation.

Men inte med ett ord fick hon kritik för politikens innehåll. Var kritiken ett spel för kulisserna? Var syftet med att avsätta henne att förändra politiken?

Jag tvivlar på att Moderaterna någonsin kommer att lämna svar på dessa frågor.

Inlägget Moderata turer som hotar turordningsreglerna dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige