Sverige

Prognos: SD andra största parti

Dagens Arena -

Rysaren ser ut att hålla i sig.  SVT:s Valu vittnar om att det kommer bli jämt mellan blocken – bara tiondelar skiljer. Sverigedemokraterna är andra största parti. Valdeltagandet ser ut att stiga jämfört med 2014. 

En majoritet av riksdagspartierna ser ut att göra ett bättre val än 2014. Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet är de som tros tappa gentemot valet för fyra år sedan.

Om Valu står sig blir det blåa blocket störst med 39,6 procent, jämfört med de rödgröna som kan få 39,4 procent.

Då fick Socialdemokraterna 31 procent. Dagens prognos på 26,2 spår att S visserligen fortsatt blir Sveriges största parti, men att de förlorat över 6 procent av väljarna som röstade på dem 2014. Stämmer siffrorna så är det Socialdemokraternas sämsta val i partiets över 100-åriga historia.

Moderaternas förhoppning på Ulf Kristersson ser inte ut att införlivas. Från 23,33 procent 2014 till en prognos på 17,8 procent. Står sig prognosen betyder det att de går från att vara Sveriges andra parti till att vara tredje störst.

Miljöpartiet har betalat dyrt av tiden i regering. Från att gå från styrkebeskedet på nästan 7 procent 2014 till att ligga och balansera på riksdagsspärren, 4,2 procent.

I förra valet siktade Sverigedemokraterna på att bli tredje största parti, det målet klarade de med råge. Nu siktar de på andra platsen. Den första prognosen från TV4 valundersökning visade att framgångssagan kunde ha mattats. De fick enligt TV4 16,3 procent. Men SVT:s Valu visar att partiet landar på 19,2 så här samma sekund som vallokalerna stänger.

Men tre andra partier ser också ut att göra kanonval; Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. KD har inte en enda gång under den mandatperioden kommit över 4 procentspärren i opinionsundersökningar. Nu ser de ut att ta hela 7,4 procent av väljarna.

Även V går kraftigt framåt. Prognosen spår att partiet gör ett lika stort skutt uppåt som SD. De kan komma att nästan dubbla sitt valresultat. Från 5,75 procent 2014 till 9,0 procent i årets val. Bästa resultatet på 20 år.

Vänsterpartiet är framförallt starka bland unga kvinnor. Ett annat parti som också är starka bland just unga kvinnor är Centerpartiet. Om kvinnor mellan 18–29 fick bestämma vilket parti som skulle styra Sverige så hade Annie Lööf varit Sveriges nästa statsminister.

Formkurvan för C ser bra ut för mandatperioden. 2014 fick de 6,11 procent. I årets val spås de få 8,9 procent. Även om resultatet är längt under storhetsåren under 1970-talet, är valresultatet det bästa på 30 år.

Liberalerna ser ut att få 5,5 enligt TV4 valundersökning. Att jämför med resultatet 2014 5,42 procent.

Hela 38 procent av väljarkåren tros ha fattat sitt beslut under dagen. Rekordmånga väljare har under mandatperioden även bytt parti – 41 procent.

Valdeltagandet i Sverige går fortsatt uppåt. Från 82,0 procent 2006. 84,6 procent 2014 till årets val med en prognos på 85,8 procent.

 

Inlägget Prognos: SD andra största parti dök först upp på Dagens Arena.

Valet handlar om vardagen på jobbet

Dagens Arena -

I ett allt stressigare arbetsliv är det rimligt att kräva att vi  bemöts med lite anständighet på jobbet. Moderaterna och de andra partierna i den borgerliga alliansen går till val på raka motsatsen.

Vi svenskar jobbar som aldrig förr. Inget annat land i hela OECD har någonsin haft en så hög sysselsättningsgrad som den som finns i Sverige just nu. Snacka om att vi har gjort oss »anställningsbara«.

Flitiga är vi också. Tillväxten är rekordhög. Även tillväxten per person, trots att Sveriges befolkning ökat med rekordhögt barnafödande och omfattande inflyttning av både arbetskraftsinvandrare och människor som fått skydd här. Svenska företag gör stora vinster, handelsbalansen är lysande, vår konkurrenskraft urstark.

Då är det rimligt att kräva att vi som jobbar bemöts med lite anständighet på jobbet. Moderaterna och de andra partierna i den borgerliga alliansen går till val på raka motsatsen.

Frågor som rör min och din arbetsvardag har, som tidningen Arbetet konstaterar, varit sorgligt frånvarande från valrörelsen. Men vallokalerna har inte stängt än. Arena Idé och Mats Wingborg har gjort en omfattande sammanställning av partiernas arbetsmarknadspolitik. Där står det svart på vitt: det är vår trygghet på jobbet som står på spel i det här valet.

Ett helt år av total osäkerhet. Testa att ta ett lån eller skaffa ett hyreskontrakt med en provanställning.

Tänk på det här innan du bestämmer vilken valsedel du lägger i valurnan:

För alla som får sitt första jobb, men också för alla som vill ett måste byta jobb under arbetslivet. Ett helt år av total osäkerhet. Testa att ta ett lån eller skaffa ett hyreskontrakt med en provanställning.

  • Moderaterna går till val på att behålla arbetsgivares möjlighet att när som helst kunna hyvla bort timmar från en anställning, och därmed sänka lönen.

Utan att behöva förhandla, utan att behöva ta hänsyn till principen sist in, först ut och de andra turordningsreglerna, och utan att den som drabbas har tillgång till A-kassa eller omställningsskydd.

Idag är det personal inom handeln som drabbas värst av hyvling, men otyget sprider sig snabbt till andra branscher. S och V vill avskaffa hyvling, allianspartierna vill att arbetsgivarna ska få fortsätta hyvla.

  • Alliansen och SD vill försvaga anställningsskyddet.

Idag gäller principen sist in, först ut. Det är grunden i det som kallas turordningsreglerna. Det är ett bra skydd mot arbetsgivares godtycklighet.

Utan turordningsregler kan arbetsgivaren avskeda utan att ha sakliga skäl. Det skulle drabba den som engagerat sig fackligt, den som är föräldraledig, den som kanske tvingats vabba mycket.

Längst vill Centerpartiet gå. De vill att alla företag som har mindre än 50 anställda ska slippa följa några turordningsregler alls.

  • Alliansen vill ha kvar maximalt otrygga anställningsformen allmän visstid, som infördes av alliansregeringen,

Med allmän visstid behöver arbetsgivaren inte ange något skäl till att anställningen är tidsbegränsad. Dessutom har det visats sig att arbetsgivare kan stapla visstidsanställningar på varandra. Det ger maximal otrygghet.

Socialdemokraterna går till val på att avskaffa den möjligheten och begränsa användningen av allmän visstid.

  • Alliansen vill införa en statlig lönesänkarpolitik.

Anledningen är att Alliansen vill införa »inträdesjobb”« för nyanlända. I jobbet ska det ingå utbildning, och det är rimligt att lönen är lite lägre för en sådan anställning.

Det som är problemet med ”inträdesjobb” är att Alliansen tycker att staten ska sätta lönen. De vill förbjuda möjligheten för den som har ett inträdesjobb att själv eller med hjälp av facket förhandla upp sin lön. Det är ett brott mot den svenska modellen. I Sverige ska lönen sättas i förhandling mellan arbetsmarknadens parter, inte genom att staten dikterar fattiglöner.

Socialdemokraterna vill istället införa Etableringsjobb med kollektivavtalade löner, ett förslag som tagits fram av arbetsmarknadens parter.

Det här valet handlar om olika samhällsmodeller, där den grupp som är mest utsatt också kommer att drabbas värst av de förslag som oppositionen vill genomföra.

Det är ett val om vardagen på jobbet. Om hur otryggt arbetetslivet ska tillåtas att bli. Den frågan ska du ha med dig när du lägger din röst i dag.

Inlägget Valet handlar om vardagen på jobbet dök först upp på Dagens Arena.

Nu väntar ett ideologiskt inbördeskrig i Europa

Dagens Arena -

Högerpopulisternas sammansvärjning innebär att vi står inför ett ideologiskt inbördeskrig i Europa. Hur vi röstar påverkar det större, europeiska skeendet, skriver Tommy Svensson. 

Jag har röstat i alla val sedan 1970. Ibland har mitt parti, Socialdemokraterna, vunnit och ibland har det förlorat. Men jag har aldrig upplevt att något val har varit lika viktigt som det vi gör idag.

Det beror inte främst på att vi kan vänta oss en stökig politisk tid. Det har vi haft förr. Vi hade till och med något som kallades lotteririksdagen på 70-talet. Det var lika mellan blocken så lotten fick ibland avgöra. Vi har haft perioder när regeringskriser avlöst varandra.

Anledningen till att jag, och många med mig, går omkring med en klump i magen denna gång är att det kan bli hos oss som i allt fler länder. I vårt fall att Sverigedemokraterna tar ännu ett steg närmare makten och får inflytande över regeringspolitiken.

Vid valet 2010 bodde jag utomlands. Vänner beklagade utgången. »Välkommen till den europeiska verkligheten«, sa de med en suck.

Även i Sverige hade ett främlingsfientligt parti tagit plats parlamentet. Nu kan det ta nästa steg, med hjälp av ett eller flera borgerliga partier.

I kväll vet vi vilken politisk verklighet som väntar oss. Men förmodligen inte hur den ska hanteras.

I spåren av finans- och migrantkrisen har Europas politiska karta ritats om. De tidigare dominerande partierna har tappat mark. Särskilt gäller det socialdemokratin, som nästan utraderats i länder som Frankrike och Nederländerna. Med europeisk måttstock skulle 25 procent för ett regerande s-parti betraktas som mycket bra.

Stefan Löfven och de svenska socialdemokraterna kan staka ut en väg framåt för den europeiska vänstern.

I en essä här på Dagens Arena frågar den amerikanska professorn i statsvetenskap Sheri Berman rent av om europeisk socialdemokrati är på väg att dö.

Hon avslutar dock med förhoppningen om att en framgång för Stefan Löfven och de svenska socialdemokraterna kan ”staka ut en väg framåt för den europeiska vänstern”. Kanske det, men det är de konservativa partierna som släpper in högerpopulisterna i värmen.

Nästa gång vi går till val är om drygt ett halvår och då gäller det Europaparlamentet. Inför det valet laddar den brokiga skaran av högerextrema och populistiska partier upp som aldrig förr. Om de mot förmodan lyckas ena sig kan de bli största partigrupp i Europaparlamentet.

Högerpopulisternas sammansvärjning innebär att vi står inför vad ett ideologiskt inbördeskrig i Europa. I spetsen för detta korståg mot Bryssel och »den liberala demokratin« går nu Italien och Ungern (Sverigedemokraternas modelland). De bedriver en hatkampanj mot muslimer, invandrare och EU. EU-kommissionen och den liberale franske presidenten Emmanuel Macron pekas ut som »fiender«.

Det var den utmaningen som Macron antog i sin intervju i SVT:s Agenda för en vecka sedan. Margot Wallströms svar till den ungerska regeringen var tydligt: »Kom an bara!« Det säger något om vad vi har att vänta.

Europa blev aldrig någon fråga i valrörelsen. Men andra länder tittar på Sverige. Vi ska inte underskatta vår roll. Hur vi röstar påverkar det större, europeiska skeendet. Utgången kan stärka de anständiga politiska krafterna i Europa – eller de mörka.

Tommy Svensson är  frilansskribent

Inlägget Nu väntar ett ideologiskt inbördeskrig i Europa dök först upp på Dagens Arena.

Ulla Gudmundson: Därför väljer jag V

Dagens Arena -

Många i bekantskapskretsen blev förvånade när jag berättade att det blir en röst på Vänsterpartiet på söndag. Orsaken är i hög grad att jag dagligen läser Financial Times, skriver Ulla Gudmundson, tidigare ambassadör.

Jag har bestämt mig. Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet på söndag. Inte för att jag håller med om allt i deras partiprogram och politik. Det gör jag inte. I partiprogrammet finns en rejäl motsättning mellan, å ena sidan, ett kategoriskt avståndstagande från nationalism och en starkt nationalistisk hållning när det gäller EU.

I mitt tycke speglar den en brist på realism när det gäller nationalstatens autonomi i vår tid. Inte heller delar jag V:s kategoriska avståndstagande från Nato.

Min uppfattning är att Nato har varit och är (ja, vi får se hur länge det håller med Trump) en stabiliserande faktor i Europa, inklusive i vårt närområde.

Många i bekantskapskretsen blev förvånade när jag sa att jag skulle rösta på V. Jag tror de tolkat mitt intresse för religion, filosofi, historia, lokala traditioner i siljansbygden och generellt för bildning och kunskap som en automatisk orientering mot att rösta borgerligt. Det har jag aldrig gjort.

För politik är på en annan nivå. Politik handlar om att få saker gjorda, att hantera problem, helst göra samhället lite lite bättre. Politik, i synnerhet partipolitik, innebär med nödvändighet förenklingar och abstraktioner. Politik är att vilja, men också, kanske ännu mer, att utnyttja det Antonio Gramsci kallade il campo di possibilità, det möjligas fält.

Politik är så gott som alltid moraliskt imperfekt, valet står sällan mellan ont och gott, utan mellan två halvbra/halvdåliga alternativ. Beslut innebär nästan alltid en värdeförlust, någonstans.

Så varför väljer jag V? Väsentligen därför att jag varje dag läser Financial Times. När Martin Wolf, ekonomisk kommentator i ett av världens största marknadsliberala medier, i artikel efter artikel hävdar (senast den 4 september: »Why so little has changed since the financial crisis«) att den liberala världsordningen måste kalibreras i riktning mot social rättvisa och jämlikhet, då är det allvar.

Han är inte ensam. Christine Lagarde, chef för Internationella Valutafonden (IMF), en institution som inte gjort sig känd för ekonomisk radikalism, har ifrågasatt den sociala nyttan med en svullen global finanssektor. Bill Emmott, f d chefredaktör för den marknadsliberala tidskriften The Economist,hävdar i boken The Fate of the West. The Battle To Save The World’s Most Successful Political Idea samma tes.

Fast Emmott är lurig. Han hävdar att jämlikhet och rättvisa inte längre handlar om klass, utan om generationer (bortskämda pensionärer mot fattiga ungdomar) och om insida och utsida (fackliga organisationer som värnar om medlemmars privilegier men inte om prekariatet, det växande skiktet människor med arbetsvillkor som liknar hamnsjåares på 1800-talet.

Den klassiska höger-vänsterskalan är fortfarande relevant, även om världen förändrats och andra motsättningar också har betydelse.

Där tror jag Emmott har fel. Den klassiska höger-vänsterskalan är fortfarande relevant, även om världen förändrats och andra motsättningar också har betydelse. Inte minst gäller det klimat- och miljöfrågan. I Indien skymtade jag för ett par år sedan en inte osannolik, men skrämmande lösning av klimatfrågan. New Delhi har världens sämsta luft. Men de rika har luftfilter i sina hem och bilar. Övriga får klara sig bäst de kan. I Peking har, enligt uppgift, den internationella skolan slagit en bubbla över hela skolområdet, inklusive tennisbanorna.

Jämlikhet och social rättvisa, de klassiska vänsterbegreppen, behövs för att ge demokratisk stadga åt klimatpolitiken.

I trettio år, sedan sovjetsystemets fall, har Francis Fukuyamas tes om historiens slut och den liberaldemokratiska modellens seger präglat världen. Ekonomin har trumfat politiken. Alla svenska partier, också V, har påverkats.

Men V är idag det enda svenska parti som talar öppet om en drastiskt ökande ekonomisk ojämlikhet (belagd i en lång rad studier förutom Thomas Pikettys) och som har skarpa förslag när det gäller bankers och riskkapitalbolags vinster.

Har de alltid rätt? Nej. För att ta ett exempel: V har föreslagit ett vinsttak för elbolag och på sikt förstatligande av elproduktionen via Vattenfall. Det första ledet är rätt, det andra andas dammig övertro på statligt företagande. Vattenfalls piruetter i Tyskland inger inte förtroende. Beskattning av Big Tech – Apple, Google m fl – kan bara genomdrivas på EU-nivå eller globalt.

Och det finns, förutom ökad ojämlikhet, en annan samhällstrend som vänstern, både V och S, med sina utopiska rötter haft svårt att ta till sig: människans behov av tillhörighet, av varma sociala sammanhang.

Bor man i en liten kommun vid Siljan, kan man t o m känna viss sympati för ett småkorrupt, patriarkalt, lokalt Centerparti med rötter i bondesamhället, som satsar på byskolor, öppna landskap, ekologisk köttproduktion. Men man röstar självklart inte på det.

Ulla Gudmundson är skribent och diplomat. Hon har tidigare bland annat varit analyschef i UD.

Inlägget Ulla Gudmundson: Därför väljer jag V dök först upp på Dagens Arena.

Deppa inte – organisera dig!

Dagens Arena -

Visst är det bedrövligt att en del av mina grannar, arbetskamrater och vänner från uppväxten kommer att välja att lägga sin röst på ett parti med en rasistisk agenda –men kört är det definitivt inte.

Det är nu eller aldrig. Så har jag hört många beskriva vad som står på spel i morgondagens val. Känslan är förståelig, men jag är osäker på om den till fullo speglar verkligheten.

Förra veckan hade jag förmånen att leda en debattRudbecks Gymnasium i Sollentuna utanför Stockholm med ungdomsforbunden.

Det var längesen jag deltog i ett sammanhang där läget var så polariserat. Ena halvan av publiken visade tydligt stöd för Ungsvenskarnas utspel om till exempel slöjförbud. Andra halvan tyckte att det var ren rappakalja.

Debatten på Rudbeck lämnade en del att önska när det kom till rationalitet. Det var som att befinna sig i ett hav av känslor. Precis som jag hade förväntat mig fanns det gott om liberala och socialistiska argument mot de sverigedemokratiska, konservativa och rasistiska förslagen, men bitvis var det som att inget av de argument som framfördes spelade någon roll.

Det handlade bara om känslor –starka känslor för eller emot Sverigedemokraterna.

Finns det då fog för gymnasieelevernas oro kring Sverigedemokraterna? Ja och nej. Man ska varken förminska eller förstora SD:s roll eller möjlighet till inflytande. Samtidigt som partiet går fram i opinionen blir vi som befolkning mer och mer välvilligt inställda till människor från andra delar av världen än vår egen. Som vanligt gäller det alltså att hålla två tankar i huvud på en och samma gång.

Men vad säger man då till ett gäng gymnasieelever som ändå upplever att en sverigedemokratisk politik är på väg att ta över, och varav vissa upplever den egna existensen vara hotad?

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag bara fram till ett svar: Deppa inte –organisera er! Det finns gott om organisationer och sammanslutningar som alla –på sitt sätt –jobbar för att motverka den organiserade rasismen: Ungdom mot rasism, Röda Korsets Ungdomsförbund, SSU. Listan kan göras lång

Som socialdemokrat påminner jag mig att man inte får tappa övertygelsen att hederlig jämlikhetspolitik kommer gör att vi kommer tillrätta med rasismen.

Budskapet gäller även dig som har passerat gymnasieåldern men också tycker att det känns övermäktigt med Sverigedemokrater i våra beslutande församlingar: Välkomna människor till din stad med hjälp av Welcome App, var med och finansiera Expos arbete eller gå med i facebookgruppen #jagärhär för att se var du kan göra nytta.

De senaste månaderna har vi diskuterat »svenska värderingar« till leda. Mitt i allt detta lyckas två forskare hitta belägg för att personer som migrerat till Sverige, över tid, kan förändra sina värderingar

Om det nu är möjligt för människor att i vuxen ålder att uppdatera sina grundläggande värderingar så hoppas jag i mitt stilla sinne att det även gäller dem som idag väljer att rösta på Sverigedemokraterna.

Som socialdemokrat påminner jag mig också om att man –mitt i oredan –inte får tappa bort övertygelsen att hederlig jämlikhetspolitik är det som kommer att göra att vi kommer tillrätta med den organiserade rasismen.

När sysselsättningsgraden är hög, när de ekonomiska klyftorna minskar och när utbildningssystemet utjämnar skillnader, då kommer det alla till del –de som är nya här och de som har bott här ett längre tag.

När du på måndag morgon vaknar upp till ett valresultat som kanske inte är det du helst hade önskat, så finns det några sätt att hantera situationen.

  • Antingen kan du måla allt i svart och skriva på din facebookvägg att du är politiskt deprimerad och helst vill gå i ide.
  • Eller så kan du deklarera att du inte låter dig nedslås av ett gäng rasister och att du nu fått ytterligare motivation och ökad energi till att bekämpa den organiserade rasismen.

Tillåt mig att rekommendera det senare. Politisk depression lär varken hjälpa dig själv eller göra skillnad för dem i din omgivning.

Inlägget Deppa inte – organisera dig! dök först upp på Dagens Arena.

Hej partiledare! Se mångfald som den tillgång det är

Dagens Arena -

Tänk om vi blundar en stund och föreställer oss att alla personer med utländsk bakgrund, tillsammans med alla sina goda bidrag och gärningar försvunnit från Sverige, skriver Osman Aytar, sociolog och forskare vid Mälardalens högskola.

Ett öppet brev till:
Stefan Löfven, partiledare för Socialdemokraterna och statsminister
Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet
Isabella Lövin och Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet de gröna
Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna
Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet
Jan Björklund, partiledare för Liberalerna
Ebba Busch Thor, partiledare för Kristdemokraterna

Hej på er,

När det bara pratas om problem och elände i förhållande till invandrare tänker jag ofta på den satiriska amerikanska filmen A Day Without a Mexicansom handlar om vad som händer när alla mexikaner »försvinner« en dag från Kalifornien.

Tänk om vi alla blundar en stund och föreställer oss att alla personer med utländsk bakgrund, tillsammans med alla sina goda bidrag och gärningar försvunnit från Sverige. Hur skulle Sverige se ut då?

Som ni vet är det mycket lätt att hamna enbart i de aktuella problemen i förhållande till invandringen. Vi ska förstås arbeta vidare med dessa problem som drabbar oss alla oavsett etnisk bakgrund, klass, kön, ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning/könsidentitet, religion etc.

Men det går inte att förstå invandringens följder som helhet utan ett historiskt värdighetsperspektiv. Det räcker inte bara att stapla kostnader för problemen relaterade till invandringen utan att göra en jämförelse med de goda bidrag och gärningar som invandringen lett till.

Det behövs ett tydligt värdighetsperspektiv i stället för eländesperspektiv i diskussionen om invandringen.

Om invandringen ska bedömas i form av kostnader eller problem ska alla positiva och negativa följder räknas.

Därför behövs det ett tydligt värdighetsperspektiv i stället för eländesperspektiv i diskussionen.

Några exempel på bidrag och goda gärningar som ofta är frånvarande:

  • Tänk på invandringen under Vasatiden.

Då kom skeppsbyggare, segelsömmare, timmermän och konstnärer kom från Nederländerna; guldsmeder, fjädermakare, pärlstickare och skrintillverkare från Frankrike; hantverkare från England, Baltikum och Polen, samt Såpsjudare, skinnare och tolkar från Ryssland.

  • Tänk på valloner under Stormaktstiden.

De har bidragit till Sveriges utveckling med sina pionjära verksamheter i Finspång och på andra platser i Östergötland. Redan på 1600-talet grundade medlemmarna av släkten Boivie, ett bryggeri som efteråt fått namnet Pripps. Över en miljon svenskar idag har vallonskt påbrå. Valloner blev stamfäder till släkter som Allard, Bouveng, Dubois, Gauffin, Guillaume (Gilljam), Hybinette, Lamberts, Sporrong, de Wahl och många fler.

  • Tänk på invandringen under 1700- och 1800-talen.

Dagens kung har sina rötter i Frankrike. Svenska kungahuset har fått femton tyskfödda drottningar sen 1200-talet. Rekrytering av tyska, italienska, holländska, brittiska, skotska och danska specialister och arbetare var en del av arbetsmobiliteten.

Engelsmannen Samuel Owen (1774-1854) konstruerade den första svenska ångbåten i kommersiell drift, Amphitrite 1818. Albert Bonnier (1820-1900) kom som 14-åring till Sverige via Danmark 1835 för att hjälpa sin bror Adolf Bonnier som kom åtta år innan. Byggandet av Göta kanal (öppnades den 26 september 1832) med initiativ och ledning av tysken Baltzar von Platen (1766-1829).

  • Tänk på invandringens betydelse för stadsutveckling,

Exempelvis var Stockholms förste borgmästare, Hinze van Heden, tysk. Vid mitten av 1400-talet var en tredjedel av Stockholms skattebetalare tyskar. På 1580-talet var omkring 15 procent av befolkningen i Stockholm utländska invånare.

Stockholm vimlar av spår av utveckling (exempelvis dagens NK i Kungsträdgården) där personer med utländsk bakgrund varit med som medskapare.

Stockholm vimlar av spår av utveckling (exempelvis dagens NK i Kungsträdgården) där personer med utländsk bakgrund varit med som medskapare.Holländaren Jacob van Dijck (1567-1631) valdes som Göteborgs förste »burggreve«, och därmed högste ämbetsmän.

Paralleller mellan Göteborg och Amsterdam är kvar från den tidiga holländska prägeln. Tillsammans grundade och övertog Willem de Besche (1573-1629) och Louis De Geer (1587-1652) ett stort antal järnbruk och fabriker, bland annat Nyköping och Åker i Södermanland samt Gimo, Lövsta och Österby i Uppland. Han kom till Eskilstuna 1656 med sin järnmanufaktur. Den tyska trädgårdsmästaren Bernhard Johan Bohnsack (Bernt Joakim Bohnsack) började odla gurkor i Västerås 1728. »Gurkstaden« har sina rötter från dessa gurkor.

  • Tänk på invandringen från Sydeuropa, Balkan och Turkiet under efterkrigstiden.

Då kom arbetskraftsinvandrare till svensk industri, hamnade direkt i fabriker och övriga arbetsplatser utan att få kurser i svenska eller andra förberedande resurser.

  • Tänk på att år 2014 hade Sveriges 52 rikaste invandrare en förmögenhet värd mer än tio miljarder kronor.

Ayad Al Safar, som kom till Sverige år 1984 som flykting från Libanon, finns idag bland Sveriges tio främsta miljardärer.

Tänk på grundaren av varumärket Zeta, Fernando di Luca som i en intervju med DN den 29 maj 2011 sa att »När jag var ny i Sverige och klev in på Konsumbutiken och frågade efter olivolja fattade de ingenting. På den tiden såldes olivolja bara i apotek, som laxermedel. Nu är jag synonym med olivolja. Det är sagolikt som det har gått för mig. Helt otroligt.«

  • Tänk på att en undersökning om invandringens »lönsamhet« * i OECD-länder år 2013 visade att migranthushåll i de flesta av de 27 undersökta länderna i genomsnitt bidragit till statskassan med motsvarande drygt 28 000 kronor per år netto.

För Sveriges del är siffran 7 800 kronor netto per hushåll som består av migranter. Största bidraget gör enligt OECD:s studie »blandade« hushåll som består av minst en infödd och en migrant.

Listan över sådana exempel är lång om man vill se mångfald även som tillgång ur ett värdighetsperspektiv.

Det är ett sätt att motarbeta främlingsfientliga och rasistiska krafter som fiskar röster i grumliga vatten, motarbeta och förebygga vardagsrasism, visa Sveriges resa från enfald till mångfald, samt vara rättvis och ärlig mot personer med utländsk bakgrund som bidragit till Sveriges utveckling från tyskar och valloner till dagens flyktingar.

Egentligen behövs detta värdighetsperspektiv i alla delar av samhället, från och med exempelvis rösträtten för kvinnor till utveckling av dagens välfärdssamhälle under svåra tider. Är det möjligt?

Ja, jag tror från hela mitt hjärta på att det är möjligt och det kommer att bädda för ett Sverige för alla, där människans värdighet, trygghet och lika värde i centrum.

Vad vore Sverige utan personer med utländsk bakgrund? Ett fattigare land,

Jag önskar er lycka till i arbetet för ett tryggare, rättvisare och jämlikare Sverige.

Osman Aytar är docent i socialt arbete/ fil. dr. i sociologi Mälardalens högskola

Referenser :

Aytar, O. (2007). Mångfaldens organisering: Om integration, organisationer och interetniska relationer i Sverige. Stockholm: Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.

Europaportalen. (2013). OECD: Invandring en lönsam affär för skattebetalare. Hämtad den 28 augusti 2018 från Europaportalen.

Johnson, A. (1997). Inte bara valloner. Invandrare i svenskt näringsliv under 1000 år. Stockholm: Timbro.

Johnson, A. (2010). Garpar., gipskatter och svartskallar. Invandrarna som byggde Sverige. Stockholm: SNS förlag.

Moelv, B. (1985). Smestad i förvandling. Eskilstunaindustrin från förr till nu. Stockholm: Liber.

Nilsson, Å. (2004). Efterkrigstidens invandring och utvandring.Stockholm: SCB.

OECD. (2013). International Migration Outlook 2013. OECD Publishing.

Stiftelsen Leufstabruk. (1996). Vallonerna. Skärplinge: Lövstabruk.

Svanberg, Ingvar, & Tydén, Mattias (2005). Tusen år av invandring. En svensk kulturhistoria. Viborg: Dialogos.

Valentin, Hugo (2004). Judarna i Sverige. Från 1774 till 1950-talet.Stockholm: Judiska museet & Natur och Kultur.

Inlägget Hej partiledare! Se mångfald som den tillgång det är dök först upp på Dagens Arena.

Oklart opinionsläge kan minska viljan att stödrösta

Dagens Arena -

Det är inte ett utan flera partier som har riskerat att hamna under spärren detta val, nu senast Miljöpartiet. Att det politiska läget är så oklart utan tydliga block kan göra väljare mindre benägna att taktikrösta, men det kan också öka valdeltagandet generellt. 

 – Det ser ut som att förtidsröstningen ökar även det här valet, och valdeltagandet kommer nog också att öka något. Jag tror att det polariserade politiska klimatet också kan ge ett ökat valdeltagande, säger Stefan Dahlberg, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Man brukar tala om en jämnt lopp-hypotes, som innebär att om valutgången är osäker verkar det mer mobiliserande på väljarna än om utgången tycks given, säger han.

– Man kan tänka sig att missnöjesröstande grupper som annars är svårmobiliserade kan gå och rösta lite högre utsträckning. Men det är svårt att säga för SD tar väljare från alla partier nu, säger Stefan Dahlberg.

Det osäkra läget med regeringsbildningen, och med flera partier som kan tänkas behöva stödröster, kan också öppna för att väljare undviker taktikröstning.

– Det är så komplicerat läge nu så då kan det vara så att man som väljare tar det parti man vill rösta på eftersom man ändå inte vet vad resultatet blir av en viss röst, säger Annika Fredén, valforskare och lektor i statsvetenskap vid Karlstad universitet.

Enligt bland annat Aftonbladet och DN har Miljöpartiet börjat oroa sig för att inte klara fyraprocents-spärren, vilket fått partiet att lägga om sin plan.

– Vi vill säkra att alla ser att det är en oerhörd skillnad om man röstar på MP eller inte. Mätningarna pendlar strax över sex och under fyra procent, säger Gustav Fridolin till DN men förnekar att det skulle handla om en krisplan.

Annika Fredén, valforskare och lektor i statsvetenskap vid Karlstad universitet, säger att Miljöpartiets väljare visat sig vara de som är mest osäkra, enligt en Sifo-undersökning beställd av SvD som hon själv kommenterade i tidningen.

– Det är intressant att Miljöpartiet själva går ut och säger att de inte känner sig säkra. Det stämmer att MP är det parti som överskattats mest i mätningarna under de senaste valen. Men man får också komma ihåg att förra valet kom de från en högre nivå i EU-valet medan de nu kommer från en lägre nivå, så det är svårt att säga, säger Annika Fredén.

Huruvida en signal till väljarna om att man ligger risigt till lockar röster eller avskräcker väljare är inte heller lätt att veta.

– Om de vill locka taktikröstande väljare från andra partier så ökar chansen om man är allierad med andra partier. Men både S och MP är ju beroende av ökat stöd, de har båda tappat väljare under tiden i regering

– MP måste mobilisera sina väljare nu, kanske snarare än att vänta sig att få stödröster av S-väljare. Miljöpartiet har en stor potential, säger Annika Fredén.

Hon påpekar också att MP i sitt valmanifest nästan helt undviker frågan om regeringsbildning och istället har fokuserat på sin politik.

– Att öppna upp mot de borgerliga hade kunnat vara en annan väg – de har mest fokuserat på klimatet, säger hon.

När det gäller Kristdemokraterna har de spurtat så mycket under de senaste veckorna att många räknar med att risken att inte nå spärren är borta för partiet.

– De ser ut att båda ha vunnit mycket taktikröster, men också haft en egen effekt. Ebba Busch Thor har tydligt gått i opposition mot nuvarande regering vilket har gynnat dem. Men jag har sett i min forskning att om man ligger långt över spärren så försvinner vissa stödröster och det kan bli riskabelt, säger Annika Fredén.

Ett annat parti som vädjar om stödröster är Feministiskt initiativ, som har haft det betydligt motigare inför detta valet än det förra.

– Jag har undersökt hur man förhåller sig till underdog-partier. Ofta röstar väljare på dem en gång, men om det inte ger den utdelning man förväntat sig är sannolikheten stor att man byter i nästa val, säger Annika Fredén.

Förra gången var Fi starka bland unga väljare, och nu går samma grupp till C istället, säger hon.

Hur har Centerpartiet lyckats ta Fi:s plats? Det är ganska olika partier

– Det är väl partier med en stark egen profil, och att de frontas av en stark ung kvinna är nog viktigt.

Inlägget Oklart opinionsläge kan minska viljan att stödrösta dök först upp på Dagens Arena.

Därför har feminismen inte fått plats i valrörelsen

Dagens Arena -

Feminismen har under valrörelsen annekterats av frågor som rör brott, trygghet och invandring. Det är en av flera slutsatser som feminister från olika läger drar i Dagens Arenas rundringning. 

– I förhållande till den förra valrörelsen så har jämställdhetsfrågorna på ett sätt fått relativt lite utrymme. Feministiskt initiativ har ju inte synts alls på samma sätt som i förra valet, och jämställdhet har inte varit någon stor valfråga, säger Malin Rönnblom, professor i statsvetenskap vid Karlstad universitet och lektor i genusvetenskap vid Umeå universitet.

 Samtidigt, menar hon, har jämställdhet vävts in i en större valagenda som är förment feministisk, men egentligen spelar på förlegade könsroller och främlingsfientlighet.

– Jämställdhetsfrågan har i stora delar annekterats av diskussionen om brott och straff, trygghet och invandring. På så sätt blir jämställdhet en fråga om att kvinnor inte ska vara rädda, att kvinnor behöver skyddas, då främst från rasifierade män.

– Frågor som handlar om varför kvinnor är både rädda och utsatta, både i det offentliga och i det privata rummet, kommer i skymundan. Mäns genomgripande privilegier i samhället diskuteras inte, säger Malin Rönnblom.

Frågor om SD:s jämställdhetspolitik, bland annat förslag om inskränkt aborträtt, som har kommit upp senaste veckorna betraktar hon mer som en »sorts kampyta« mellan S och SD i valrörelsen, även om inte minst frågan om fri abort är en central feministisk fråga.

– Jag tycker förra valrörelsen hade en mer genomgripande diskussion när jämställdhet kom upp, säger Malin Rönnblom.

Jämställdhet blir en fråga om att kvinnor inte ska vara rädda, att kvinnor behöver skyddas, då främst från rasifierade män.

Att mycket fokus legat på andra frågor, som invandring, integration och det parlamentariska läget är dock inte så förvånande.

– Jag kan förstå att väljare är trötta på frågan om regeringsbildning, men genom att vi går mot en unik parlamentarisk situation där blockpolitiken inte längre gäller, med tre relativt jämnstora partier där ett står för en människosyn som strider mot alla människors lika värde är det samtidigt inte så konstigt att regeringsbildningen hamnar i centrum, säger hon.

Vian Tahir, chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, håller med Malin Rönnblom om att flyktingpolitik har kopplats till jämställdhet under valrörelsen.

– Flera partier har gjort den här typen av kopplingar; antingen genom att vilja skydda kvinnor från utländska män eller att man ställer en generös flyktingpolitik mot satsningar för jämställdhet, säger Vian Tahir.

Hon är kritisk till KD:s affischer med budskapet »Skydda henne, inte förövaren«, som hon menar mer pekar ut flyktinginvandringen som ett större problem än för låga straff.

– Jag tycker att ordet jämställdhet och feminism har synts en hel del i valrörelsen, men det finns inte jättemånga konkreta förslag. Vänsterpartiets om sex timmars arbetsdag är bra och skulle underlätta för kvinnor tror jag, säger Vian Tahir.

En orsak till att feministiska frågor inte har lyfts mer, tror hon kan vara att både övriga partier och medier till vissa delar har köpt SD:s retorik.

– Vi har också en rörelse med troll som har kämpat ganska hårt, ganska länge med att peka ut medier i allmänhet, och public service i synnerhet, som vänstervridna och överdrivet politiskt korrekta. Det verkar ha lagt sig som en skugga över de redaktionerna, då mycket ämnen som har tagits upp är bygger på SD:s världsbild. Då hamnar feminism i skymundan, säger Vian Tahir.

Sakine Madon, politisk redaktör på liberala Vestmanlands läns tidning, tycker att det saknas uttalat feministiska politiker på framträdande plats hos partierna, och hon misstänker att det kan vara en orsak till att jämställdhetsfrågorna har fått en relativt undanskymd plats i årets valrörelse.

– Liberalerna har varken Birgitta Ohlsson eller Nyamko Sabuni, som var väldigt duktig på att lyfta hedersfrågorna. I Socialdemokraterna saknar Nalin Pekgul en framträdande plats. Egentligen borde det här vara politiker som är i högsta ledningarna i partierna, säger Sakine Madon.

Både vänstern och högern har sina blinda fläckar när det gäller kvinnoförtryck, tycker Sakine Madon, vars »hjärtefrågor« rör bland annat hedersförtryck. Högerns handlar om en övertro på valfrihet och att föräldrar vet bäst, till exempel när det gäller skolor med könsuppdelad undervisning. Vänstern ursäktar sexism genom att till exempel ställa sig bakom separata badtider i simhallen, av rädsla för att annars framstå som rasister eller gynna SD, menar hon.

Har det inte talats en del om kvinnors rättigheter i frågor som rör integration och migration?

– Jo, det är ju rätt mycket som har hänt. Jag tycker att det är fantastiskt bra om fler partier lyfter den typen av frågor. Men när Moderaterna exempelvis lyfte frågan om att förbjuda moralpoliser undrar man hur ska det här gå till? Man misstänker ibland att partierna inte riktigt är grundade i sina politiska förslag på det här området.

Hon önskar att det engagemang som syns i olika förslag som rör kvinnor med utländsk bakgrund ska hålla i sig, och inte visa sig bara för att det finns en folklig opinion i den riktningen.

Vi har aldrig tidigare varit med om att partier går till val på att minska jämställdheten. Det är ett tecken på att en internationell våg av anti-feminism har nått Sverige.

Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby, tycker istället att kvinnors rättigheter inte alls har lyfts fram i debatten om integration, trots att det borde vara ett »öppet mål«.

– Om man ska säga något om den här valrörelsen i jämförelse med andra så har vi aldrig tidigare varit med om att partier går till val på att minska jämställdheten, som SD när de vill inskränka aborträtten och KD vill minska genuspedagogiken i förskolan. Det är ett tecken på att en internationell våg av anti-feminism har nått Sverige, säger Clara Berglund.

Överlag tycker hon att de feministiska frågorna har »lyst med sin frånvaro« både i den politiska debatten och i valkompasser.

– Flera partier har fokuserat på sexualpolitik som en del av sin politik vad gäller brott och straff. När det gäller välfärd och sjukvård har man kopplat det till kvinnors löner och arbetsmiljö. Men jag tycker inte riktigt de här förslagen har fått genomslag.

Trots det har Sveriges Kvinnolobby exempel på ett antal feministiska förslag som de tycker är bra.

Socialdemokraternas förslag om att ändra arbetsskadeförsäkringen till kvinnors fördel och Centerpartiets förslag om att minska skillnader statliga i löner. Liberalerna har fokuserat mycket på hedersrelaterat våld och förtryck och Vänsterpartiet har en särskild satsning på att höja kvinnors löner, säger Clara Berglund.

Att efterspelet av Metoo-rörelsen i höstas har ebbat ut och knappt märkts i valrörelsen har beskrivits som en besvikelse av många feminister. Vian Tahir tycker att mycket av kraven som restes i samband med Metoo var en form av »plåster på såren«-politik, som exempelvis förslag om porrfilter. Istället skulle resurserna göra mer nytta om de lades på

– Idag är sexualundervisningen uppstyckad på olika lärare och ämnen och då blir undervisningen inte standardiserad, utan mycket lämnas till den enskilda läraren.

Malin Rönnblom kallar de förslag som Metoo-rörelsen riktade gentemot politiker för »väldigt mainstream«, till exempel i form av krav på mer kunskap.

– Mycket av det som har hänt politiskt efteråt, som samtyckeslag och hårdare straff var ju redan på gång före Metoo, säger Malin Rönnblom.

Själv lyfte hon och statsvetarkollegerna Maud Eduards och Maria Jansson krav på en ny maktutredning, som skulle analysera kvinnors handlingsutrymme i förhållande till förd politik.

– Tanken var att ta som utgångspunkt att alla människors rätt till kroppslig integritet är en förutsättning för en fungerande demokrati.

 

Inlägget Därför har feminismen inte fått plats i valrörelsen dök först upp på Dagens Arena.

Arbetare positiva till familjeveckan

Dagens Arena -

En undersökning från Svenskt Näringsliv visar att hälften av alla väljare är negativa till den föreslagna familjeveckan. Men personer inom arbetaryrken är överväldigande positiva. 8 av 10 kommunalmedlemmar gillar förslaget. 

Socialdemokraterna har inför söndagens val lovat en extra veckas betald ledighet per år för föräldrar med barn mellan 4 och 16 år, den så kallade familjeveckan.

En undersökning från Kantar Sifo som gjorts på uppdrag av Svenskt Näringsliv visar att hälften av alla väljare tycker att det är ett dåligt förslag och att bara 32 procent är för.

Men det finns grupper där en klar majoritet är positiva. Bland Kommunals medlemmar tycker över 80 procent att det är ett bra förslag som kommer att underlätta vardagen att gå ihop med barnens lov och ledigheter.

Enkätsvar från Kommunals undersökning bland förbundets medlemmar hur de ställer sig till den föreslagna familjeveckan.

 

Tobias Baudin, ordförande för Kommunal, tycker att det säger något om vilka som verkligen kommer att beröras av förslaget.

– Man måste rikta frågan till de som berörs, man kan inte rikta frågan till chefer i Stockholms innerstad, för dem är det här inget problem. Men för vanligt folk som ser till att välfärden fungerar så är det ett jätteproblem att få de här dagarna och för dem kommer det här underlätta jättemycket.

– Våra medlemmar jobbar med andra människor. De kan omöjligt ta med sig jobbet hem, du kan inte ta med dig den äldre på äldreboendet hem för att du ska jobba hemifrån för att dina barn är lediga. Förskolepedagoger, brandmän och hemtjänstpersonal måste vara på jobbet. Så att de kan få de här dagarna, för att få ett liv som går ihop, det tycker vi är väldigt.

Sammanlagt svarade 1866 kommunalarbetare, varav 987 berörs av förslaget.

Familjeveckan berör cirka 900 000 hushåll. Fem dagar ges till vardera förälder, ensamstående föräldrar får 10 dagar.

Läs mer: Valutspel: S vill ge en extra vecka ledigt för föräldrar

Inlägget Arbetare positiva till familjeveckan dök först upp på Dagens Arena.

Språkproblem i vården fick undersköterska att välja SD

Dagens Arena -

Sverigedemokraterna har i årets valrörelse fortsatt försökt etablera sig som »Sveriges vårdparti«. Bredvid invandringen är frågan nu partiets viktigaste. Dagens Arena har talat med en av de kvinnor som valt att gå med i partiet för deras vårdpolitik. 

Unni Björnerfors är 67 år och har i större delen av sitt liv arbetat inom vården. Hon är utbildad medicinsk undersköterska och gick 2016 med i Sverigedemokraterna.

I höstens val står hon på plats nio på SD-Stockholms landstingsvalsedlar och på plats 39 till kommunvalet. Hon är även med i den valtidning, SD-kuriren, som skickats ut till många hushåll.

Det är vårdfrågorna hon vill driva och som fick henne att engagera sig. Det som har fått henne att reagera är bland annat att svenskkunskaperna är för låga för många av dem som börjar jobba inom vården.

Unni Björnerfors lämnade sitt jobb i Stockholm för att hon de sista åren upplevde att hon var mer svensklärare än vårdare. I dag driver hon en egen firma.

– Det är grunden till varför jag engagerade mig politiskt. Det är språket som fattas helt enkelt. Det är inget fel på de som kommer och jobbar. Jag har massor med kompisar som jag umgås dagligen med och som jag jobbar ihop med som själva kommer från andra länder, som har bott här i 25–30 år och som säger samma sak. De drabbas också. Det är systemet det är fel på.

Vad med SD:s vårdpolitik gör dem till det bästa vårdpartiet?

– Ja, jag tycker att SD är det bästa partiet, om man ser till helheten faktiskt. Både för oss och dem som kommer hit. Vi vill hjälpa dem på ett helt annat sätt och se till att de får den utbildning och den hjälp de behöver. Det är bedrövligt att vi bara trycker in folk, och så har de inte fått reda på sina rättigheter eller någonting. De blir utnyttjade på arbetsplatserna. Jag ställer inte upp på det. Jag tycker att det är synd hur man beter sig mot de här människorna som kommer hit, de har inte fått den hjälp de behöver.

Hur ser du på att Sverigedemokraterna ändå lägger minst pengar på integration för dem som redan är här? 

– Jag pratar ju mest om den vårddelen jag står för.

Hur ska de lära sig svenska och om tas hand om, om inte resurser satsas?

– Jag tycker till exempel det som jag föreslagit är bra; att de får läsa svenska under arbetstid, att de måste gå på de här lektionerna och få betalt som arbete. Så man inte kan smita ifrån. Det tycker jag är ett strålande förslag.

Läs mer: Är Sverigedemokraterna Sveriges nya vårdparti?

Med SD:s politik så kommer statsbidragen till kommuner och landsting dras ner på. Även med den kompensation som SD gör bland annat genom slopat grundavdrag, så kommer det på tre år fattas 20 miljarder enligt LO, hur ser du på det?  

– De pengarna kommer nog fram på något annat sätt kan jag tänka mig. Nu sitter inte jag med ekonomin till den delen, jag vill ju se till folket på golvet och att det blir bra för patienterna.

Ja men det är ju så mycket av statsbidragen till landstingen som går till hälsa och sjukvård, det påverkar ju personaltäthet och liknande.

– Ja det är mycket man kan ändra. Jag sitter med många idéer. Jag har en hel bok. Vi ska använda den personal vi har och lära upp dem ordentligt och ta hand om dem.

Hur ser du på SD:s politik att människor utan svenskt medborgarskap inte ska få något annat än akutvård?

– Det tycker jag är helt rätt faktiskt. Jag ser så mycket elände i primärvården och när jag har hjälpt till i hemtjänsten. Pengarna räcker inte, ibland har man till och med fått köpt mat för sina egna pengar till svenska pensionärer. Där väger jag emellan, vem ska vi ta hand om? Man matar de egna fågelungarna först, de smulor som blir över går till de andra som inte har. Så ska det fungera. Det måste vara på det sättet.

Och de som jobbar och betalar skatt i Sverige, men som inte är svenska medborgare, har de rätt till vård?

– Nej det tycker inte jag. Det ska först och främst gå till svenska medborgare. Det finns ju akutvård som de har tillgång till. Det är ingen som får dö i Sverige. Jag är själv kristen, så jag måste ju tänka på ett bra sätt.

Och de kvinnor som jobbar inom vården, men som inte är svenska medborgare …

– Det finns så otroligt många som sitter och väntar på att få hjälp, det är deras tur nu. Vi måste ju till och med hjälpa barn som är födda här och som inte fått tillräckligt med hjälp och som inte har kommit in i samhället på ett bra sätt.

Läs mer: Alliansen vill skattebefria gräddfiler till vården

Inlägget Språkproblem i vården fick undersköterska att välja SD dök först upp på Dagens Arena.

LO: Nu ger vi järnet för vår medlem Löfven!

Dagens Arena -

Vi har i år genomfört en av de mest omfattande valrörelserna LO någonsin varit med om. Men än finns det några samtal kvar att ringa för att stoppa Sverigedemokraterna och Moderaterna och hjälpa vår medlem Stefan Löfven, skriver LO:s valledning. 

När vallokalerna stänger på söndag kommer LO-förbundens medlemmar att ha genomfört över en halv miljon samtal på arbetsplatser eller i telefon.

Samtal om Sveriges framtid och om hur vi skapar trygghet för vanligt folk. Vi har pratat om välfärden, om anställningstryggheten, om löner och pensioner, och inte minst om nästa steg i den socialdemokratiska reformpolitiken, familjeveckan.

Vi har haft möten på arbetsplatser över hela vårt land, från norr till söder. Vi har synts på landets alla biografer och i alla tidningar. Vi har gjort filmer som har delats i hundratusental på sociala medier.

Tillsammans har vi tagit debatten mot de som vill försämra för vanligt folk och sätta skattesänkningar före välfärd.

Vi har helt enkelt genomfört en av de mest omfattande valrörelserna LO någonsin varit med om. Vi har visat att det Linda Sundblad sjunger i vår valfilm är sant: There is a power in a union!

Men än har vallokalerna inte stängt. Ännu kan vi ringa några ytterligare samtal, ännu finns några arbetsplatser att besöka.

Så prata med dina arbetskamrater, med grannar och bekanta. Och se till att alla du känner går och röstar.

För vi får inte glömma vad valet på söndag handlar om: ska Stefan Löfven och hans regering få fortsätta att bygga Sverige starkare, med bra löner, vettiga arbetsvillkor och med välfärd istället för skattesänkningar? Eller ska Ulf Kristersson få makten, med stöd av Jimmie Åkesson?

Så prata med dina arbetskamrater, med grannar och bekanta. Och se till att alla du känner går och röstar. För kom ihåg att för varje LO-medlem som stannar hemma på söndag ökar risken för att Sverige får den mest högerinriktade regering vi haft i modern tid.

Vi har all anledning att vara stolta över den kraftfulla fackliga valrörelse vi har genomfört hittills. Nu ska vi fortsätta den några dagar till, fram till dess att vallokalerna stänger på söndag. Låt oss hjälpas åt att stoppa Moderaterna och Sverigedemokraterna. Tillsammans ser vi till att vår medlem, Stefan Löfven, får fortsätta som statsminister!

Therese Guovelin är förste vice ordförande LO
Johan Ulvenlöv
är valledare LO
Sannah Bäcklin
är valledare LO

Inlägget LO: Nu ger vi järnet för vår medlem Löfven! dök först upp på Dagens Arena.

Helt rätt att tala om ett »ödesval«

Dagens Arena -

Det går onekligen att dra historiska paralleller och alarmistiskt tala om ett ödesval på söndag. För att landet ska gå att styra krävs det att alla partiledningar kommer upp ur valrörelsens skyttegravar. skriver Anders Jonsson. 

Under ett långt yrkesliv, som huvudsakligen bestått av att bevaka svensk inrikespolitik, har jag lärt mig att man ska passa sig för att vara alarmistisk och att dra historiska jämförelser.

Det är sällan så dåligt som det ser ut och historien upprepar sig nästan aldrig. Men inför valet på söndag är frågan om det inte är dags att slänga de gamla lärdomarna överbord.

Det går nog att med rätta tala om ett ödesval där historien lär oss hur illa det kan gå om inte de politiker och partier som står för den liberala demokratin förmår att hantera situationen efter valet.

Den »verkliga förändring« som är Jimmie Åkessons och Sverigedemokraterna långsiktiga mål är ett helt annat samhälle än den demokrati och yttrandefrihet vi har idag. Och faktum är att de tillämpar samma strategi som Adolf Hitler och nazisterna gjorde i Tyskland på 1920- och 1930-talet.

Målet ska nås genom att skapa kaos som visar att de etablerade politikerna inte klarar av att regera och uppfylla det som folket verkligen vill.

Jag påstår inte att SD är ett nazistiskt parti som bokstavligen vill rensa ut folkgrupper, inte alls. Men deras taktik har klara likheter och SD:s förebilder idag är regeringarna i länder som Ungern och Polen där yttrandefriheten och rättssystemets oberoende sätts på undantag.

Lägg till det att ledande SD-politiker som vice talman Björn Söder talar om en folksjäl och ställer grupper mot varandra som nazisterna gjorde. Nazisterna hade sitt SA (Sturmabteilung) vars uppgift var att provocera och störa ut motståndarnas möten och skapa våldsamma konflikter.

Idag har SD en anonym digital armé som via internet gör samma sak på sociala medier. Som Brit Stakston skriver i DN: »Ju mer nätet fylls av synkroniserat skränande arméer desto mer tystnar den nöjda majoriteten. Resultatet är ett uppskruvat debattklimat där även privatpersoner angrips och tystas av anonyma nätaktivister

I Tyskland lyckades nazisterna ta makten eftersom kommunisterna och socialdemokrater var som hund och katt och liberalerna inte förmådde att samarbeta vänsterut.

Det går onekligen att dra historiska paralleller och alarmistiskt tala om ett ödesval på söndag.

I Tyskland på 1930-talet lyckades nazisterna ta makten eftersom kommunisterna och socialdemokrater var som hund och katt och liberalerna inte förmådde att samarbeta vänsterut.

Frågan är vilket ansvar de rödgröna och allianspartierna förmår att ta när valresultatet visar att SD är tungan på vågen i riksdagen och kan stoppa varje statsminister, regering och budget så länge de gamla blockgränserna består.

För att landet ska gå att styra krävs det att alla partiledningar kommer upp ur valrörelsens skyttegravar.

  • Så länge Centern och Liberalerna håller fast vid att de inte kan regera med direkt eller indirekt stöd av SD så är en alliansregering inte möjlig.
  • Så länge allianspartierna inte kan tänka sig att släppa fram Stefan Löfvén som statsminister om de rödgröna får fler röster än de borgerliga är en rödgrön regering inte möjlig.
  • Så länge socialdemokraterna och Stefan Löfven inte kan ingå i en regering med mindre än att S har statsministerposten blockeras möjliga regeringsalternativ ytterligare.

Det är fullt förståeligt att den socialdemokratiska ledningen före valet håller fast vid den gamla självbilden. Men tiderna förändras och det är annorlunda att vara ett parti som brukade få mer än 40 procent av rösterna och ett som får 25 procent.

S-ledningen måste inse att det inte är givet att partiet antingen ska leda regeringen eller också vara i opposition om man vill slå vakt om ett anständigt Sverige.

Samma insikt måste tränga in hos moderatledningen. Det blir dags för de vuxna att träda in i talmansrummet för att tala med Ulf Kristersson.

Det är bara att hoppas på att det blir så. Att vi får se mer konstruktiva och pragmatiska tongångar när väljarna sagt sitt och dimmorna skingrats på valnatten. Annars kommer SD och Jimmie Åkesson fortsätta att skapa kaos.

Anders Jonsson har mångårig erfarenhet av att bevaka inrikespolitik och har bland annat varit inrikeschef på SR Ekot.

Inlägget Helt rätt att tala om ett »ödesval« dök först upp på Dagens Arena.

Vem är det som talar »rövarspråk«?

Dagens Arena -

Sveriges goda ekonomiska nyheter försvårar förstås arbetet på diverse borgerliga ledarsidor. Men jobbet måste utföras, det gäller att måla fan på den rödgröna regeringens vägg så gott det går.

Sverige ekonomi fortsätter gå på högvarv. Konjunkturinstitutets »barometerindikator» har gått upp tre månader i rad. Tillverkningsindustrin har nått kapacitetstaket. Sveriges ekonomi har dessutom utvecklats häpnadsväckande positivt de senaste två decennierna.

Vi återhämtade oss också snabbt efter finanskraschen 2008. Just nu ligger tillväxttakten på nivåer som överträffar alla förväntningar. Prognosen för 2018 landar på 2,3 i år och 2,4 nästa år (enligt Konjunkturinstitutets beräkningar i juni).

Det vore ohederligt att hävda att detta bara är den rödgröna regeringens förtjänst. Men den har i varje fall inte misslyckats i ekonomiskt hänseende.

När ekonomin växer ökar också skatteintäkterna. Vilket är den grundläggande förklaringen till att partierna i den här valrörelsen kan lova pengar till såväl det ena som det andra.

Det är självklart att regeringen vill utnyttja situationen för att hamra in sitt budskap och göra mer offensiva välfärdssatsningar än på mycket länge. Det finns mer pengar till vård, skola och omsorg. I valrörelsens inledning talade Magdalena Andersson om ett nytt läge eftersom vi »har en god tillväxt, arbetslösheten sjunker och de offentliga finansernas stärks«.

Nu skingras dimmorna om hur tankefigurerna ser ut på Svenska Dagbladets ledarredaktion.

Dessa goda ekonomiska nyheter försvårar förstås arbetet på diverse borgerliga ledarsidor. Men jobbet måste utföras, det gäller att måla fan på den rödgröna regeringens vägg så gott det går. Ett talande men inte oväntat exempel var när Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skrev att Magdalena Andersson målade upp en ”»förskönande bild« och att »socialdemokraterna talar ett eget rövarspråk«.

Vad kom det där språkbruket ifrån? Rövarspråk? ‘Per Gudmundsson har varit och lyssnat på John Hassler som är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Hassler har presenterat siffror som visar att tillväxten inte alls är så hög – om man i stället räknar på BNP per capita, det vill säga per invånare. Då landar ökningen bara på runt en procent. Det har onekligen skett en nedgång av ökningen efter 2015.

Skälet är att Sveriges befolkning har ökat på grund invandring och högt barnafödande. Om det nu undgått någon. Nu skingras dimmorna om hur tankefigurerna ser ut på Svenska Dagbladets ledarredaktion. Det är invandringen som är boven i dramat.

För som Gudmundsson skriver rör det sig om att när många »nyanlända inte jobbar lika mycket som Medelsvensson blir tillväxten per invånare svag«.

Visst. Det tar tid att komma in i samhället och få jobb, för lång tid. Dessutom är många av de nyanlända unga och kommer först om några år jobba och bidra till BNP, med just av de skälet kommer de att vara en enorm tillgång – även i termer av ekonomisk utveckling – för Sverige framöver. En befolkningsökning drar ner tillväxten initialt. Men det är bara en tillfällig effekt.

BNP-ökningen per capita har av dessa skäl gått ned men skiljer sig inte avsevärt från EU-länderna och våra nära grannländer. BNP ökar alltså även med denna stora befolkningsökning.

Det går inte att ta en tillfällig nedgång av ökningen BNP räknat på hela befolkningen, som har sina särskilda skäl, som intäkt för att hävda att Sverige står vid ruinens brant. Eller yra om »rövarspråk«.

Några fakta.

  • Sveriges tillväxt är mycket hög och överträffar nu de tidigare prognoserna.
  • Även BNP per invånare ökar trots en stor befolkningsökning.
  • Sveriges BNP-utveckling har legat över EU-genomsnittet över tid sedan 1997.
  • Den svenska arbetslösheten minskar. Den är för hög men är lägre än i Eurozonen.
  • Statskulden i Sverige ligger på 40 procent av BNP och betas av. I Euroområdet ligger den på närmare 90 procent.
  • Sverige har en av de högsta sysselsättningsgraderna i världen.

Fakta.

Per Gudmundsson problematiska ordval bär vittnesmål om två saker. Den första är att i valrörelser är ibland alla medel tillåtna. Den andra är att den ogrundade föreställningen om att invandringen är en stor ekonomisk akilleshäl för Sverige har etablerat sig långt in i borgerligheten. Inte minst på Svenskans ledarsida. Därav »rövarspråket«.

Inlägget Vem är det som talar »rövarspråk«? dök först upp på Dagens Arena.

Se medmänniskan i integrationsdebatten

Dagens Arena -

Problemen med integrationen eller utmaningar som verkligen finns ska på inga villkor förminskas. Men politikerna måste sluta låta som kopior av ett främlingsfientligt original, skriver Kurdo Baksi och Zoran Alagic.

Under Lasermannens dagar på 90-talet demoniserades främlingshatare, rasister och nazister, medan det nu är invandrare, EU-migranter, asylsökande och tiggare som kan sägas demoniseras.

Utrikesfödda anses inte längre som tillgång för det svenska samhället utan en belastning. Individens förmågor och styrkor träder tillbaka för en mer eller mindre riktig bild av kollektivets svagheter.

Och nu ser vi dagligen hur aktörer fyller medvetet sociala medier med oron för migrationens effekter och för flyktingpolitikens följder vilket leder till att de ständigt uppkopplade ute i stugorna tar alla uppgifterna på allvar.

Dock grundar sig påståenden allt oftare på känslor istället för på korrekta fakta. Trumps berömda »Last night in Sweden«-uttalande bör vara en varningsklocka för många. När sedan korrekta fakta presenteras så tas det som fake news eller bortförklaringar, eftersom sanningen eller känslan redan har bekräftats på Facebook.

Ingen har missat att migration, flyktingar och integration i fokus i årets valrörelse. Det är inte felaktigt men det är också viktigt att hela integrationsproblematiken diskuteras.

Integrationsdebatten handlar sällan om svenskar med invandrarbakgrund som brottas med bostadssegregation, långtidsarbetslöshet, diskriminering.

En betydande komponent i en seriös integrationsdebatt är synen på medmänniskan.  Integrationsdebatten handlar sällan om svenskar med invandrarbakgrund som brottas med bostadssegregation, långtidsarbetslöshet, diskriminering, utanförskap och drygt 5 000 hatbrott per år i Sverige.

Samtidigt präglas både högern och vänstern av en oförmåga att sätta fokus på institutionell rasism och de diskriminerande (eller motverka diskriminering). Under den begripliga frågan »hur mycket invandring tål Sverige?« förvandlas dock integrationsdebatten till pyttipanna.

Det mest oroande är att etablerade partier i princip själva och med hjälp av verkliga problem har flyttat fokus och använder alltmer Sverigedemokraternas språkbruk.

Istället för att beskriva sin nödvändiga ompositionering utifrån en egen ideologisk grund så låter man som en kopia av ett främlingsfientligt original.

Vi är inte blinda! Problemen med integrationen eller utmaningar som verkligen finns ska på inga villkor förminskas.

Det är inte konstigt att det förekommer problem när så många nyanlända finns i landet efter 2015.

Ordningsmakten har larmat om att oron tilltagit i utsatta områden, men samtidigt har vi inte kunnat se motsvarande ökning i statistiken.   Hedersförtrycket sprider sig. Samhället fragmentariseras.

Bilden av Sverige blir mer och mer tudelad.

Å ena sidan välstånd och lugn i blomstrande ”gated communities”, men med oro och rädslor under ytan.

Å  andra sidan problemområden där människor är trångbodda och myndigheter har dålig kontroll, men där det ändå blir bättre och vi kan läsa nyhetsartiklar som konstaterar att »fler jobbar, inkomsterna är högre, bidragen lägre och färre är helt utanför systemen«, om man ser situationen på tjugo års sikt.

Det gäller att balansera rätt i frågan. Media bör fortsätta vara konsekvensneutrala i sina publiceringar och sedan måste politikerna vara tydliga med lösningarna och inte exploatera (eller fördöma) människors naturliga rädslor.

Kanske befinner vi oss i en tid där allt kan hända? En brytningstid där möjligheter och hot sover sida vid sida. ‘

Det är vi själva som avgör var vi vill vara om ytterligare tjugo år. Det gäller nämligen att hålla två tankar i huvudet på en och samma gång.

Frågan vi måste ställas oss är vilket samhälle vi vill vakna upp i.

Vi ser möjligheterna, men vi inser farorna. Det brukar sägas att det kinesiska tecknet för »kris« är en sammansättning av »fara« och »möjlighet«. Där står Sverige i dag.

Vill du vara med på den resan så kan du bidra där du befinner dig.

Kurdo Baksi är örfattare och opinionsbildare Zoran Alagic är debattör 

 

 

Inlägget Se medmänniskan i integrationsdebatten dök först upp på Dagens Arena.

»Flera tveksamheter i Timbros vårdvalsrapport«

Dagens Arena -

Den rapport från Timbro om vårdvalet som Dagens Arena rapporterat om har flera tveksamheter och slutsatserna är tendensiösa, skriver Lars-Bertil Arvidsson, allmänläkare och tidigare Hälso- och sjukvårdsdirektör Stockholms läns landsting.

I rapporten från Timbro slår man fast att vårdvalet i Stockholms läns landsting gynnat socioekonomiskt svaga grupper genom att medelantalet läkarbesök per listad i primärvården ökat jämfört starka grupper.

Utgångspunkten är CNI värden  (socioekonomisk gradering) per vårdcentral där de 25 svagaste jämförs med de 25 starkaste mellan 2010 och 2017.

I de diagram som redovisas i rapporten ses en puckel med ökade antal besök i svaga områden mellan åren 2010 och 2017 med en topp 2015 och en svagt nedåtgående trend för de starka under hela perioden. År 2017 har trots denna puckel de svaga enheterna lägre värde än vid starten av diagrammet år 2010.

Att det skulle ses som en positiv utveckling är något underligt – utvecklingen går ju långsiktigt åt fel håll om man som författarna anser att medelantalet läkarbesök är en kvalitetsindikator.

Utvecklingen av antalet besök handlar troligen inte alls om vårdvalet i sig utan om hur ersättningssystemen är utformade.

Mycket oroande är att kurvorna nedåt är mycket brantare för socioekonomiskt svaga vårdcentraler än för de starka.

Inom några få år har med fortsatt utveckling de enligt författarna positiva utfallet vänts till ett negativt sådant.

Utvecklingen av antalet besök handlar troligen inte alls om vårdvalet i sig utan om hur ersättningssystemen är utformade.

På senare år har andelen rörlig ersättning per besök minskat vilket naturligtvis leder till färre besök.

En annan faktor som inte behandlas är att friska från socioekonomiskt utsatta områden kanske tenderar att lista sig på vårdcentraler i starka områden vilket förändrar CNI värden för en vårdinrättning.

I rapporten redovisas inte hur CNI värden förändrats under perioden bara att de 25 tyngsta (svaga) jämförs med de 25 lättaste (starka) enheterna. Skulle skillnaden i CNI värden mellan de 25 tyngsta och de 25 lättaste ha ökat kan det förklara stora delar av förändringarna och ge en än värre framtidsbild av fördelningen av resurser.

Lars-Bertil Arvidsson är allmänläkare och tidigare Hälso- och sjukvårdsdirektör Stockholms läns landsting

Inlägget »Flera tveksamheter i Timbros vårdvalsrapport« dök först upp på Dagens Arena.

Prioritera välfärden med ett psykiatrilyft

Dagens Arena -

För att minska psykisk ohälsa krävs en välfärd att lita på. Därför vill vi se ett nationellt psykiatrilyft genom ett tillgänglighetspaktet, skriver tre företrädare för Vänsterpartiet.

Rapport efter rapport larmar om den ökande psykiska ohälsan i Sverige. Både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har i två skilda rapporter konstaterat en tydlig ökning av psykisk ohälsa över en längre period, i vissa fall en fördubbling sedan 80-talet. Den psykiska ohälsan kryper dessutom ned i åldrarna där alltfler mår dåligt redan under barn och ungdomsåren.

Idag är nästan hälften av de som hämtar ut sjukpenning sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, en stor andel är flickor och kvinnor vilket också gör det till en jämställdhetsfråga.

Vänsterpartiet vill se ett nationellt psykiatrilyft som innebär att den psykiatriska vården får samma fokus som t.ex. cancervården. De som uppsöker vården för akut psykisk ohälsa, exempelvis självmordstankar eller psykostillstånd, ska få omedelbar hjälp eftersom det är livshotande tillstånd.

Många barn och unga – för flickor i tonårsåldern runt 60 procent enligt Folkhälsomyndigheten – lider av psykisk ohälsa och där är behovet av ökade insatser från samhället särskilt stort.

Därför har Vänsterpartiet och regeringen kommit överens i budgetsamarbetet om särskilda satsningar på psykisk hälsa, både på första linjens vård i primärvården och den specialiserade psykiatrin för både barn och vuxna. I budgeten för 2018 tillför vi t.ex. nästan 3 miljarder till pågående satsningar på stärkt psykisk hälsa och psykiatri.

Men vi vill mer. Vi vill införa ett tillgänglighetspaket till psykiatrin, det är ett av Vänsterpartiets vallöften. Fokus kommer att ligga på suicidprevention och kompetensutveckling kring psykisk ohälsa. Vi vill satsa 1 miljard kronor ytterligare på psykisk ohälsa.

Kunskap om suicidprevention ska vara lika självklart som hjärt- och lungräddning. Årligen begår cirka 1 200 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.

Depression kan vara livshotande och är i många fall en sjukdom som följer en livet ut, därför är det oerhört viktigt att den som behöver vård kan få hjälp direkt.
Att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga handlar om en likvärdig förskola och skola där pedagoger har tid att upptäcka och arbeta kompenserande hos det barnet med extra behov.

Det är en tydlig faktor som Folkhälsomyndighetens rapport pekar på, nämligen brister i skolan på att upptäcka och uppmärksamma dåligt mående.

Det är oroväckande att Skolinspektionen flera gånger påtalat att fristående skolor som drivs av vinstintresse inte har samma tillgång som andra skolor till elevvård.

Kommunernas socialtjänst måste vara väl rustade för att möta behoven hos de barn som behöver insatser tidigt, här fyller familjecentralerna och hembesöksprogrammen en viktig roll som idag bland annat finns på Järva i Stockholm.

Elevhälsan fyller också en viktig funktion för att förebygga psykisk ohälsa hos unga och det är oroväckande att Skolinspektionen flera gånger påtalat att fristående skolor som drivs av vinstintresse inte har samma tillgång som andra skolor till elevvård. Ska aktieägarnas utdelning prioriteras eller en utbyggd elevvård?

Vänsterpartiet har fått igenom en flerårig satsning på ungdomsmottagningarna som är det ställe unga med psykisk ohälsa ofta söker sig till, här behöver satsningarna fortsätta.

Idag väljer många med bra ekonomi att söka hjälp privat för egna eller för sina barns psykiska problem. De gör det när hjälpen från landstingen och skolan sviktar. Detta är en tydlig klassfråga.

Öppenvårdspsykiatrin behöver också mer resurser att arbeta med personer med långvariga psykiska sjukdomar. De behöver ha mer personal så att de kan arbeta mer i hemmet tillsammans med kommunernas boendestöd för att kunna arbeta förebyggande mot återinsjuknande tillsammans.

Fler sammansatta team och samlokaliseringar mellan landstingens psykiatri och kommunernas socialpsykiatriska verksamheter behövs där man arbetar tillsammans runt en patient. För detta behövs en välfärd att lita på. Det får vi inte med stora skattesänkningar för de absolut rikaste. Istället vill vi:

  • Prioritera välfärdens verksamheter som skola, förskola, elevhälsa, socialtjänst för att förebygga psykisk ohälsa framför skattesänkningar
  • Satsa på utökade hembesöksprogram i hela Sverige
  • Utveckla BUP och vuxenpsykiatrin och öka samarbetet med kommunerna med team runt patienter
  • Tryggt mottagande efter sjukhusinläggning inom psykiatrin
  • Självvald inläggning
  • Vårdcentraler bör vara skyldiga att erbjuda både kuratorskontakt och terapisamtal med legitimerad psykolog eller psykoterapeut.
  • En öronmärkt satsning på anställningar av vårdpersonal med psykologisk kompetens på vårdcentraler.
  • Kompetensutveckling kring suicidprevention
  • Psykiatrin skapå samma sätt som övrig sjukvård kan arbeta med standardiserad vård inom de områden där det finns nationella riktlinjer
  • Ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över förutsättningar för ökad uppföljning av nyinsjuknade unga vuxna nationellt samt återkomma med förslag till förändringar av riktlinjerna

Karin Rågsjö (V) är  vårdpolitisk talesperson

Alexandra Mattsson Åkerström (V) är gruppledare Stockholm stad, kurator inom psykiatrin

Catarina Wahlgren (V) är kandidat till landstingsfullmäktige för Norra Stockholms län

Inlägget Prioritera välfärden med ett psykiatrilyft dök först upp på Dagens Arena.

Längst till höger – när Åkesson själv får bestämma

Dagens Arena -

En röst på SD är en röst längst ut till höger. Det är Jimmie Åkessons egen uppfattning. Därmed sviker partiet de väljare som tror att Sverigedemokraterna står för välfärdsreformer och social trygghet.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson menar att SD står lika långt till höger som Moderaterna. Det klargjorde Åkesson när han själv fick placera partiet efter vänster-högerskalan under SVT:s partiledarutfrågning.

Åkesson svar är avslöjande. I SD:s barndom hymlade partiet om att det stod i mitten, men under senare år har beskeden blivit tydligare.

Vid SD:s Landsdagar 2015 deklarerade Åkesson att partiets långsiktiga mål är att bilda regering med M och KD. Nu har han tagit ett steg till. Tillsammans med M intar SD högerpositionen i svensk politik.

SVT:s utfrågare Camilla Kvartoft och Anders Holmberg frågade Åkesson varför han placerade partiet längst ut till höger. Svaren var två:

  • Åkesson hävdade att han brukar hamna där när han ”gör tester”. När Åkesson kör sina åsikter genom olika valkompasser landar han med andra ord längst ut till höger.
  • Det andra svaret från Åkesson var att ”den skattepolitik som finns i SD:s valmanifest placerar oss där”, det vill säga längst ut till höger.

Ja, visst är det så. SD vill ha stora skattesänkningar för höginkomsttagare och små för dem som tjänar lite.

SD vill exempelvis sänka inkomstskatten med 9300 kr för de 10 procent som tjänar mest och med 700 kr för de 10 procent som tjänar minst.

Åkesson hävdade dock att även detta skatteförslag gynnar låginkomsttagare eftersom de, enligt partiets beräkningar, får störst »procentuell« skattesänkning.

Det är som att skänka exklusiva mobiltelefon till miljonärer medan låginkomsttagare får nöja sig med ett mobilfodral – och sedan hävda att åtgärden bidrar till ökad jämlikhet.

Åkesson placerade även in SD efter den så kallade GAL-TAN-skalan, det vill säga där öppenhet och globalism ställs mot tradition och nationalism. Även där intar SD, enligt Åkesson, en extrem position, med mer nationalism och mindre öppenhet än något annat riksdagsparti i Sverige.

Även detta säger något om SD. I Ungern och Polen styr nationalistiska och högerradikala partier. De censurerar media, kontrollerar domstolar och styr innehållet i skolundervisningen. SD svarar med att applådera.

I själva verket står SD till höger även i synen på välfärd.

När SVT:s expertpanel kommenterade Åkessons svar hävdade statsvetaren Katarina Barrling att SD står till höger i skatter och företagsfrågor, men hon ifrågasatte om partiet står lika långt till höger i välfärdsfrågor.

Det är en vanlig invändning och ofta hänvisas till att SD vill göra satsningar inom äldreomsorgen och föreslår högre pension och a-kassa. Men argumentationen håller knappast.

I själva verket står SD till höger även i synen på välfärd.

SD vill dra ner statens ekonomiska stöd till kommunerna med 73 miljarder fram till 2020. Det innebär oundvikligen att kommuner och landsting tvingas till nedskärningar. Det kommer också att drabba äldreomsorgen, oavsett vad partiet hävdar.

När det gäller pensioner och a-kassa hade SD chansen att bidra till en höjning genom att godta den rödgröna budgeten efter förra valet. Istället röstade SD på Alliansens budget och höjningen uteblev.

För SD var det viktigare att få bort Lövfen än att få igenom en högre ersättning till pensionärer och arbetslösa.

I en artikelserie i DN har den danske författaren Carsten Jensen skildrat hur Dansk Folkeparti stöpt om det politiska klimatet i landet. Partiets föregångare,

Fremskridspartiet, drev en nyliberal ekonomiska politik. Välfärdsstaten skulle skrotas och a-kassa och socialbidrag skulle ersättas med fri utdelning av gröt.

Idag har partiet bytt position och anser att den offentliga sektorn ska ta ett socialt ansvar. Men den välfärdsstat som partiet förespråkar är av nytt snitt och en del av partiets etniska projekt. ”En fästning med vindbryggan uppe”, skriver Jensen.

När SD flirtar genom att utlova välfärdsreformer är därför kritiken tredubbel.

  1. Partiet kan inte finansiera välfärden.
  2. Partiet sviker sina löften till förmån för att gynna Alliansen.
  3. Och, precis som Dansk Folkeparti i Danmark, ser SD välfärden som ett verktyg för sitt etniska projekt.

Genom att erbjuda välfärd till »svenskar« men inte till »icke-svenskar« vill SD skapa en uppdelning av invånarna i Sverige. För SD är det viktigare att dela upp befolkningen än att åstadkomma social trygghet.

Inlägget Längst till höger – när Åkesson själv får bestämma dök först upp på Dagens Arena.

127 miljoner arbetstimmar fattas för att laga revorna i välfärden

Dagens Arena -

För att i dag nå upp till 1990 års kvalitet på välfärden skulle det krävas en ökning med 127 miljoner arbetade timmar, vilket motsvarar cirka 81 000 fler anställda. Det visar en färsk rapport från Arena Idé. 

Sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet har välfärdsbehoven vuxit medan resurserna till välfärden inte har ökat i samma takt.

I en ny rapport från Arena Idé, Välfärdens behov och resurser – En kartläggning av demografiska behov och skattefinansierad produktion av välfärdstjänster i Sverige 1990-2018, undersöks Sveriges välfärdsskuld.

»Trots att resurserna i välfärden har börjat öka under senare år har vi mycket att hämta igen sedan början av 1990-talet. Vi har idag en lägre välfärd i tid räknat per invånare än det vi hade för snart 30 år sedan. I jämförelse fick varje invånare nästan tio fler välfärdstimmar år 1990 än vad hen får idag«, står det i rapporten.

För att nivån på dagens välfärd ska nå upp till den Sverige hade för 28 år sedan skulle det, uttryckt i välfärdstimmar i förhållande till behoven, krävas en ökning med 127 miljoner arbetstimmar och en ökning i antalet sysselsatta med ungefär 81 000 personer.

Källa: ”Välfärdens behov och resurser”

 

I rapporten anges ingen konkret kostnad för att laga »revorna i välfärden«. Men Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé och en av rapportförfattarna, säger att det i runda slängar rör sig  kring 1 procent av BNP – omkring 50 miljarder.

Den främsta anledningen till underfinansieringen menar Sandro Scocco är den konjunkturkris som drabbade Sverige på 1990-talet.

– Det satte en enorm press på offentliga budgetar och då genomförde man stora besparingar. Det är i sig inget konstigt, men när ekonomin återhämtade sig så borde medlen återförts till det offentliga, men då valde man att istället gå en väg med rätt betydande skattesänkningar.

Sedan 1990-talet har skattekvoten sänkts med 6,5 procent av BNP – vilket innebär cirka 275 miljarder i förlorade intäkter för staten.

Samtidigt har behoven inom välfärden vuxit med 20 procent under samma period, och de förväntas stiga kraftigt. Sverige står inför ett demografiskt skifte där vi blir både fler och äldre. Enligt siffror från Sveriges kommuner och landsting, SKL, förväntas gruppen som är 80 år och äldre att de närmaste 10 åren växa med 40 procent. Kostnaderna för den gruppen är också allra högst, jämför med alla de andra åldersgrupperna.

Antalet arbetade timmar de senaste 28 åren har bara ökat med 15 procent och antalet personer som jobbar inom välfärdssektorn har stigit med knappt fem procent.

Källa: ”Välfärdens behov och resurser”

 

Sandro Scocco säger att det har argumenterats att de minskade timmarna beror på ökad effektivitet genom en ökad kapitalintensitet, i likhet med industrin, men tillägger att det resonemanget inte håller när det kommer till välfärdssektorn.

– När vi tittade på vad det är för insatsvaror som de offentliga köper in till välfärdssektorn så upptäckte vi att kapital inte ersätter personal. Den kraftiga ökningen av insatsvaror som skett berör framförallt sådant som är komplement till personal och inte substitut, som exempelvis kostnader för lokaler och mat, säger Sandro Scocco.

Till höstens val vill alla partier, förutom Socialdemokraterna, sänka skatter. Sandro Scocco tror att framtida skattesänkningar kan komma att slå mycket hårdare mot skola, vård och omsorg, än tidigare. Bland annat för att möjligheten till transfereringar genom exempelvis pensions- och sjukförsäkringar kommer minska, de kommer inte kunna sparas på ytterligare.

– Det har funnits lite medvind bakom de skattesänkningar som hittills gjorts, de har inte fullt ut drabbat välfärdssektorn. Ändå saknas det 81 000 extra personal. Men framtida skattesänkningar ser inte alls ut att ha den medvinden, de kommer nog direkt få tas från välfärden.

Läs mer: Alla utom S går till val på sänkta inkomstskatter

Inlägget 127 miljoner arbetstimmar fattas för att laga revorna i välfärden dök först upp på Dagens Arena.

PODD | Pepp & depp i slutspurten – dubbel extra valanalys!

Dagens Arena -

Fyra dagar innan valet kommer ett späckat valavsnitt av Arena Tyckonomi med alla analyser om valrörelsen OCH vad som händer efter valet, levererat av en extra stor panel.

– Det sjuka kan ha hänt att Sverigedemokrater stödröstar på KD, säger Jenny Lindahl, som förklaring till KD:s ökande väljarstöd och KD:s minskande.

– De kristdemokrater som jag känner från Jönköping är inte de som jublar över Ebba Busch Thor, säger Silvia Kakembo.

Håkan A Bengtsson tycker att väljare ska »rösta med hjärtat« oavsett det oklara läget för att bilda regering.

Varför S går bättre än väntat i spurten? Har granskningen av SD tärt på Jimmie och hans partikamrater? Var tog feminismen och vägen i valet? Det här och kommande regeringsallians diskuteras också i detta avsnitt.

Med: Håkan A Bengtsson, vd för Arenagruppen, Silvia Kakembo, ledarskribent på Dagens Arena och Jenny Lindahl, chef för Arena Opinion. Programledare: Elsa Persson

Inlägget PODD | Pepp & depp i slutspurten – dubbel extra valanalys! dök först upp på Dagens Arena.

Alla utom S går till val på sänkta inkomstskatter

Dagens Arena -

Röd skatteväxling eller grön dito – oavsett vad det kallas vill nästan alla riksdagspartier sänka inkomstskatterna i någon mån. Socialdemokraterna är enda parti som inte driver någon skattesänkning alls på löner.

Socialdemokraternas enda förslag om skattesänkning inför valet är sänkt pensionärsskatt, för att utjämna kvarvarande skillnad mellan skattenivån på lön och pension. Partiet anser i övrigt att befintliga skatteintäkter behövs för välfärden.

– I grund och botten handlar det här valet om huruvida vi ska sänka skatter eller klara av välfärden. Vi kommer att ha rekordmånga barn och äldre framöver. Sedan kan man resonera om att man ska ta in skatter på olika sätt. Vi vill höja skatten med 5 miljarder kronor för banker och på kapitalinkomster, säger Fredrik Olovsson (S), ordförande i finansutskottet.

Vänsterpartiet anser att de både har råd att sänka inkomstskatter och satsa på välfärden.

– Vänsterpartiet höjer kapitalskatten och trappar av ränteavdragen till 25 procent. Då kompenserar vi genom att sänka skatten med 2 800 kronor på inkomster upp till 30 000 kronor, och sedan lite mindre mindre upp till 40 000 kronor, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Hur mycket är det här populism för väljares plånböcker?

– Vi kallar det för rättvisa, för det är ju grupperna som tjänar över 40 000 kronor i månaden som har gynnats länge av den politik som förts. Fortsätter vi så här kommer vi att gå om USA på 1930-talet när det gäller inkomstklyftor – vem skulle tro det? säger Ulla Andersson.

Men Socialdemokraterna tycker inte att skatterna för de med lägst inkomster är rätt väg att gå.

– Det viktigaste för att komma tillrätta med inkomstklyftor är att de som tjänar mest betalar mer, och att de som inte arbetar kommer i arbete, säger Fredrik Olovsson.

 Även LO har öppnat upp för sänkta skatter i sina lågavlönade grupper. Kan det bli verklighet längre fram?

– Kan man göra det svenska skattesystemet mer effektivt än idag så är det möjligt. Det kommer kräva ett blocköverskridande arbete, och jag ser inte att vi är nära det idag, säger Fredrik Olovsson.

Övriga partiers inkomstskatteförslag i urval:

Moderaterna: 22 miljarder i jobbskatteavdrag

Centerpartiet: Återställning av jobbskatteavdrag som det var under alliansregeringens tid. Höj gränsen för när man betalat statlig inkomstskatt.

Liberalerna: Höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt från cirka 39 000 till 44 000 kronor. Slopa värnskatten.

Miljöpartiet: Grön skatteväxling där höjda miljöskatter växlas mot sänkta inkomstskatter för 5 miljarder kronor, och bland annat sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag.

Sverigedemokraterna: Sänkta inkomstskatter och sänkta arbetsgivaravgifter.

Inlägget Alla utom S går till val på sänkta inkomstskatter dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige