Sverige

Anna Sundström: Ja, vi kan förbjuda kärnvapen!

Dagens Arena -

Det mest tyder på att svensk säkerhetspolitik inte skulle skadas om vi undertecknar FN:s avtal om kärnvapenförbud. Det vore därför ett misstag av de borgerliga partierna att gå emot en folkmajoritet och hålla fast vid sitt nej till avtalet.

Generalförsamlingen i FN har öppnat för ytterligare en höst i New York. Många frågor ska avhandlas, förhandlas och kompromissas mellan världens länder. En förhoppning är att nå konsensus, eller åtminstone inte ett avsteg från tidigare inslagna vägar. Spänningarna i världen ökar utanför FN:s högkvarter och fred, nedrustning, demokrati och internationell rätt har aldrig känts som mer brinnande aktuella och viktiga frågor. Livsviktiga.

Den svenska FN-delegationen är såklart på plats, för sin sista höst som medlemmar i FN:s säkerhetsråd för denna gång. Det multilaterala arbetet fortgår trots ett osäkert politiskt läge här på hemmaplan.

Förra sommaren röstade Sverige ja till FN:s kärnvapenförbud. En milstolpe i Sveriges långa historia av nedrustnings- och fredsarbete. Det som nu återstår efter denna ja-röst är att man ratificerar och undertecknar avtalet. Regeringen Löfven tillsatte en utredning vars uppgift blev att utvärdera vad ett svenskt undertecknande skulle kunna få för konsekvenser. Slutbetänkandet väntas om ett par veckor.

Vad rekommendationen blir vet vi ännu inte men i en skuggutredning som ett par organisationer i den svenska fredsrörelsen låtit göra kommer man fram till att det inte skulle skada Sveriges säkerhetspolitiska ställning på något vis att skriva under. Förbudskritikernas främsta argument har därmed kraftigt försvagats.

Kapprustningen idag står mellan de som försvarar internationell rätt och gemensamma konventioner och de som utan skrupler bortser från desamma.

Förra hösten tilldelades ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) Nobels fredspris för sitt enträgna arbete för avskaffandet av kärnvapen. Palmecentret är den svenska arbetarrörelsens representant i ICAN och arbetar för att fortsätta arbetarrörelsens långa tradition av fredsarbete.

Inte bara Olof Palme har manifesterat detta i Sverige och världen, även personer som Alva Myrdal, Inga Thorsson och Anna Lindh har varit centrala och viktiga i svenskt fredsengagemang, ett engagemang som fortfarande lever och fortsätter kampen för en fredligare värld.

Kalla krigets globala maktordning gäller inte längre, kapprustningen idag står snarare mellan de som försvarar internationell rätt och gemensamma konventioner och de som utan skrupler bortser från desamma. Där har flertalet länder börjat vackla, däribland stormakterna. Kärnvapenförbud är en principfråga som det borde vara självklart att ställa upp bakom som ett land med den historia Sverige har.

Riksdagen har det slutgiltiga ordet i huruvida Sverige kommer att underteckna förbudet. Partierna i den borgerliga alliansen har redan bestämt sig för att gå emot ett svenskt undertecknande, alldeles oavsett vad utredningen kommer att redovisa om ett par veckor. En trist inställning, och en linje som går emot vad deras egna väljare tycker enligt vår Sifo-undersökning. 86% av de tillfrågade tycker att Sverige bör ställa sig bakom ett förbud mot kärnvapen.

I en orolig omvärld där stater och dess ledare inte hedrar internationell rätt och de konventioner man gemensamt beslutat om borde alla stater som kämpar för upprätthållandet av fred, demokrati och mänskliga rättigheter kunna mötas i ett förbud mot kärnvapen.

I augusti var det 73 år sedan atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Det ofattbara lidande som uppstod då under ett par sekunder kvarstår än i våra dagar. Effekten av kärnvapen är svåra att föreställa sig men fasan och rädslan för dem är fastetsad i vårt kollektiva minne.

Trots den oklara regeringsbildning vi står inför i Sverige i skrivande stund borde det vara en självklarhet för varje förtroendevald ledamot i riksdagen att stanna upp och fundera en stund på vilken framtid vi som litet men starkt och principfast land vill bidra till.

Jag tror att multilateralt arbete vinner i längden och att det håller vår värld stabil. Ett svenskt undertecknande handlar i ett första led om att verka för en normerande effekt på något så självklart som ett förbud mot de värsta massförstörelsevapen historien skådat. I en tid av brist på tillit till internationellt samarbete och multilaterala institutioner ska den typen av normerande ställningstaganden inte underskattas.

Genom globalt samarbete kan vi åstadkomma förändring. Vi kan förbjuda kärnvapen. Yes, we can!

Anna Sundström är generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center

 

Inlägget Anna Sundström: Ja, vi kan förbjuda kärnvapen! dök först upp på Dagens Arena.

Brexit blir svårt för alla parter

Dagens Arena -

Det finns ingen enkel väg ut ur Storbritanniens och EU:s Brexit-drama. Vad än utgången blir kommer den här konflikten fortsätta att prägla den brittiska politiken och troligen också den europeiska.

Höstens traditionella brittiska partikonferenser arrangerades i år mot bakgrund av ett betydande allvar och en stor osäkerhet. Det handlar nu inte bara om partiernas vacklan mellan den breda och den smala vägen. Utan lika mycket om själva landets framtid – om Brexit. Det var säkert ingen tillfällighet att Theresa May i Birmingham hänvisade till landets umbäranden under andra världskriget. Medan Jeremy Corbyn i Brighton lät konferensen bestämma att partiet vill ha en andra folkomröstning om Brexit. Kanske kan den första folkomröstningen överprövas av folket.

Två år efter folkomröstningen finns nämligen ingen överenskommelse om villkoren för Storbritanniens utträde. Och förhandlingsläget är minst sagt låst. Tiden börjar rinna ut. Om knappa två veckor sammanträder Europeiska rådet och då förväntas förhandlingarna ha tagit sig ur det nuvarande dödläget.

Vid förra EU-mötet i Salzburg avvisade EU:s ledare Theresa Mays Chequers-plan. Efter många om och men hade Toryregeringen landat i en så kallad »mjuk Brexit«. I korthet går den ut på att landet vill ha en friktionsfri handel men slippa de andra pelarna i den inre marknaden. Det har EU konsekvent avvisat från dag ett i förhandlingarna. Att plocka russinen ur kakan är inte aktuellt.

Efter Salzburg har den brittiska regeringen via presskonferenser med Theresa May försökt spinna att landet inte behandlats rättvist av EU – »EU måste respektera Storbritannien«. Landet har inte någon större trovärdighet därvidlag. Storbritannien har från att landet gick med i EU sett till att (ofta med hårt maktspråk) förhandla sig fram till särlösningar. Landet har haft en särskild rabatt på EU-avgiften. Det sociala protokollet tillämpades i alla länder utom i – Storbritannien. Landet ingår inte i Schengensamarbetet. Och så vidare. Och nu när det är dags att säga farväl vill den brittiska regeringen även ha särlösningar även när landet lämnar EU. Det flyger inte. Det går inte.

In i det längsta försökte May hålla ihop de stridande viljorna i partiet. Men i och med Chequeursplanen lämnade utrikesminister Boris Johnsson och Brexitminister David Davis regeringen under buller och bång. Och Boris Johnsson angrep Theresa Mays plan för Brexit i hårda ordalag under konferensdagarna i Birmingham.

Brexitörerna har en något bekymmerslös hållning till vissa politiska sakförhållanden. »Det ordnar sig«, är något av en grundregel bland EU-motståndarna i Tory. Senaste menade Boris Jonsson att landet kan teckna handelsavtal med alla de 27 enskilda medlemmarna i EU. Det är inte möjligt. Unionen agerar tillsammans i handelsfrågor. Det vet förstås Johnsson. Eller?

Möjligen kommer de nya skiljelinjerna i den brittiska politiken att spilla över på politiken i många andra EU-länder.

Är det ett uttryck för politisk förvirring, önsketänkande – eller ren och skär desinformation? Dessvärre präglades hela folkomröstningen 2016 av den typen av dimridåer.

Om Storbritannien lämnar EU utan någon form av handelsöverenskommelse kommer de ekonomiska kostnaderna att bli betydande för Storbritannien. Men det kommer att kosta också för EU. Därför är det låsta läget ett stort dilemma för EU. Allt detta talar ändå för att parterna i sista vändan försöker hitta en kompromiss.

Men vad händer sedan? Storbritannien väljer onekligen en annan väg. Jag anar att även EU kommer att transformeras av Brexit. Unionen står inför ett antal svåra vägval.

När Brexitprocessen är över kommer Theresa May att med all säkerhet att utmanas om partiledarposten. Kanske får Boris Johnsson sin politiska revansch, trots alla väl kända dubier om hans bristande tillförlitlighet och excentriska personlighet. Labour hoppas förstås att Brexit-turbulensen ska öppna för en kommande valseger och Jeremy Corbyn som premiärminister.

Samtidigt mäler Storbritannien sig ur sina internationella åtaganden och väljer att stärka nationalstaten. Och på de brittiska öarna ser vi nu en tydligare ideologisk konfliktlinje än på mycket länge. Labour står nu för ett mer profilerat vänsteralternativ, med mer av omfördelning, en starkare stat och till med för en variant av de svenska löntagarfonderna.

Tory har efter folkomröstningen och under Theresa May talat om ett ökat socialt ansvar för de utsatta, men har samtidigt öppnat för ännu flera skattesänkningar för att kunna attrahera kapital och företag när landet lämnar EU.

Möjligen kommer de nya skiljelinjerna i den brittiska politiken att spilla över på politiken i många andra EU-länder. Det skulle inte vara första gången vi importerade idéer från den anglosaxiska världen. Det var trots allt Margaret Thatcher som en gång i tiden plogade väg för marknadsliberalismen.

 

Inlägget Brexit blir svårt för alla parter dök först upp på Dagens Arena.

Akut läkarbrist på NKS: »Risk att allt blir sämre«

Dagens Arena -

Hälften av specialistläkartjänsterna på Nya Karolinskas intensivakut är vakanta, enligt Läkarförbundet. De ersätts nu av hyrläkare som i många fall saknar rätt kompetens.

Under två års tid har nästan hälften av specialistläkarna på intensivakuten på Nya Karolinska slutat. Det skriver SvD i dag. Resultatet blir att många av dem ersätts av dyra hyrläkare, som i vissa fall saknar rätt kompetens.

Enligt Läkarförbundet handlar det om ett tjugotal specialistläkartjänster på intensivakuten för att bemanna enbart nattjourerna, varav runt hälften nu är vakanta. Problemet med att rekrytera personal handlar delvis om brist på utbildade specialistläkare i Sverige.

– Vi har inte tillräckligt många specialistläkare, och det finns inte så många inom varje specialitet. I mindre verksamheter, som till exempel intensivakuten, räcker det att några få personer säger upp sig för att det ska få en tydlig effekt, säger Yvonne Dellmark, vice ordförande för Stockholms läkarförening som är en del av Läkarförbundet.

Att intensivakuten inte upplevs som att tillräckligt utvecklande arbete för de specialistläkare som finns gör inte saken bättre. Till intensivakuten kommer de patienter som ska läggas in för vård på Karolinska Solna, men läkare på intensivakuten får inte möjlighet att följa upp patienterna och kan inte påverka vården mer än det mest akuta, förklarar Yvonne Dellmark.

– Uppdraget på intensivakuten är för begränsat för att man som specialistläkare inom akut sjukvård ska kunna behålla sin kompetens. Det är skälet till att det, med den utformning som uppdraget har idag, inte är så attraktivt att vara kvar, säger hon.

Det är svårt att bedöma om det innebär en risk för patienterna att intensivakuten nu till stor del är beroende av hyrpersonal, som till viss del saknar rätt komptens, säger Yvonne Dellmark.

– Det beror på vilken kompetens de har. Men oavsett vilken kompetens en hyrläkare har så är det alltid en osäkerhet när man är ny, inte känner personalen och inte hittar i lokaler, säger hon.

Det innebär inte minst en påfrestning på den befintliga personalen som får ta ett större ansvar för arbetet och de tillfälliga kollegerna.

Enligt Patrik Rossi, chef för Funktion Akut på Nya Karolinska, utgör personalsituationen ingen risk för patienterna. Samtidigt säger han att sjukhuset har brustit när det gäller specialistläkarnas arbetsvillkor och möjlighet att planera när det gäller schemaläggning.

– De har fått arbeta för mycket och vi har inte varit tillräckligt observanta på att hantera det på ett korrekt sätt. Men det säkerställer vi nu så att vi arbetar på ett hållbart vis. Samtidigt gör vi allt för att rekrytera nya specialister, säger Patrik Rossi till SvD.

Att många specialistläkare nu har sagt upp sig på intensivakuten på Nya Karolinska, faller enligt Yvonne Dellmark in i ett mönster där vårdpersonal på akuten har börjat säga upp sig under senaste året. En bidragande orsak tros vara den nya personalorganisationen inom NKS, och en annalkande fysisk flytt av intensivakuten till nya lokaler i slutet av oktober.

Läkarförbundet befarar att arbetssituationen blir allt sämre i de nya lokalerna på NKS.

– Lokalerna är inte lika sammanhållna, man kommer inte lika lätt ha kontakt med sina gamla kolleger och det finns mindre marginal om det kommer flera patienter på en gång, säger Yvonne Dellmark.

I grunden är Läkarförbundet kritiskt till hela den nya organisationen av vård på Nya Karolinska och i Stockholm.

– Det är ett unikt beslut politiker som velat ha fem vårdnivåer i Stockholm och det gagnar inte en sammanhållen vårdkedja, säger Yvonne Dellmark.

I dagens läge, när vården organiseras som den gör, ser Läkarförbundet behov att utveckla uppdraget som specialistläkare har inom intensivakuten.

– Vi ser att intensivvården behöver få ett annat uppdrag som gör att man både kan utvecklas och behålla sin kompetens. När man är för få jobbar man väldigt mycket ensam på nätter och kvällar. Om man är i en något större verksamhet och får mer dagtidsarbete kan man utveckla verksamheten på ett annat sätt, säger Yvonne Dellmark.

Vi hoppas att politikerna gör ett omtag med det här

Att dela upp vården mellan egenvård i hemmet, primärvård, närakut, vanlig akutmottagning och intensivakut gör att rådgivning och hänvisning till rätt vårdinvå per telefon(1177) blir svårt.

Det är lätt att patienten kommer till fel vårdnivå och hänvisas vidare i systemet. De många vårdnivåerna konkurrerar om samma personal vilket gör att flera enheter nu har svårt att bemanna, akutmottagningarna på Danderyd och SöS har större problem med sjuksköterskor, Karolinska Solna har störst problem med specialistläkarbemanningen.

Läkarförbundet ser ett behov att utveckla uppdraget som specialistläkare har inom intensivakuten för att åter kunna rekrytera.

– Vi ser att intensivakuten behöver få ett annat uppdrag som gör att man både kan utvecklas genom undervisning och forskning, samt behålla sin egen kompetens. När man är för få jobbar man väldigt mycket ensam på nätter och kvällar. Om man är i en något större verksamhet och får mer dagtidsarbete kan man utveckla verksamheten på ett annat sätt, säger Yvonne Dellmark.

Vi hoppas att politikerna gör ett omtag med det här.

Inlägget Akut läkarbrist på NKS: »Risk att allt blir sämre« dök först upp på Dagens Arena.

PODD | Har du koll på vad som är vetenskap?

Dagens Arena -

Vetenskapsjournalisten Emma Frans, författare till Larmrapporten gästar Pengar & Politik i ett samtal om sanning, vetenskap och myter.

Hur vet vi vad som är vetenskap och vad som är myter? Är det någon skillnad på förhållningssätt till sanningen inom natur- och samhällsvetenskap?

Pengar & Politiks senaste avsnitt spelades in live på Bokmässan med en särskild gäst: Dr Emma Frans, forskare, vetenskapsjournalist och författare till Larmrapporten.

 Med: Jenny Lindahl & Sandro Scocco

Inlägget PODD | Har du koll på vad som är vetenskap? dök först upp på Dagens Arena.

Miljörörelsen: Flygets Parisavtal för svagt

Dagens Arena -

Den internationella överenskommelse som ska bromsa flygets påverkan på klimatet får kritik för att vara för svag. »CORSIA har inte ens ambitionen att minska utsläppen«, säger Miljöpartiets EU-politiker.

CORSIA är namnet på det avtal som kallats flygets Parisavtal. Idén är att flygets påverkan på klimatet ska bromas genom överenskommelsen, men redan innan avtalet gick igenom kritiserades den för att varen minska flygtrafiken eller utsläppen.

Beslutet innebär att den internationella flygsektorns utsläpp ska begränsas till 2020 års nivåer. Om utsläppen fortsätter att öka efter år 2020 ska flygbolagen kompensera utsläppen genom att köpa utsläpps­krediter inom andra verksamheter. Avtalet inleds också med två frivilliga faser mellan 2021 och 2026.

Inom ramen för systemet betrakta 2020-utsläppen som noll. Men det internationella flyget ökar kraftigt och om hela flygindustrin var ett land skulle de utsläppen, globalt sett, ge flyget en sjunde plats på listan över vilka länder som släpper ut mest.

– Dels ska man inom ramen för systemet betrakta 2020-utsläppen som noll, vilket de inte är. Då menar man att vi i dag flyger på en hållbar nivå, vilket inte är sant över huvud taget. Och sen ska man kompensera för det som överskrider utsläppen efter 2020. Men hur ska man kompensera för det? Vi har ju Parisavtalet som säger att hela världen måste minska sina utsläpp till nära noll. Då kan man fråga sig om det finns någonting kvar att kompensera med – alla utsläpp ska ju redan minska. Men flyget vill inte minska sin del, utan i stället köpa någon annans utsläppsminskningar. Och den matematiken går inte riktigt ihop på längre sikt, säger David Kihlberg, klimatchef på Naturskyddsföreningen, till tidningen ETC.

Läs mer: Sant och falskt om flygets utsläpp

Miljöpartiets EU-politiker Jakop Dalunde säger till Sveriges Radio att reglerna i avtalet inte gynnar klimatet.

– För det första ska vi komma ihåg att Corsia inte ens har ambitionen att minska utsläppen, de ska få tillåtas öka i flera år framöver. Sedan, på sikt, ska man bromsa ökningen. Det är oerhört svagt.

Ett par länder försöker få igenom att flygbolag som använder fossila bränslen men som har lägre utsläpp än genomsnittet ska gynnas i CORSIA, enligt Jakop Dalunde, som vill att EU-kommissionen säger nej till den regeln.

– Enligt förslaget skulle man kunna räkna olja som ett hållbart bränsle, om vissa produktionsvillkor uppfylls. Alltså exempelvis om ett flygbolag kör på olja som producerats av ett raffinaderi som drivs på förnybar energi. Det tycker vi är helt orimligt, säger Jakop Dalunde till Ekot.

Kritiken kommer även från miljörörelsen, som bland annat lyft kritiken att de flesta hållbarhetskriterier för biobränslen inom Corsia-systemet har tagits bort.

– Förmodligen kommer man nu att göra systemet ännu sämre genom att omdefiniera vissa typer av fossila bränslen som »hållbara«, säger Andrew Murphy, expert på hållbar flygtrafik vid miljöorganisationen Transport & Environment till ETC.

Transport & Environment ställer sig också frågande till hur det ska vara möjligt att klimatkompensera för flygets utsläpp när många av projekten med utsläppskrediter inte ger några faktiska utsläppsminskningar.

– ICAO kunde se till att endast högkvalitativa utsläpps­rätter används, men de har inget intresse av det. I stället vill de hålla kvar flygbolagen i systemet genom att garantera en bred, billig lösning, säger Andrew Murphy till ETC.

Över 80 civilrätts- och miljöorganisationer har gått samman i ett upprop för att motsätta sig regelverket kring Corsia som ICAO slutförhandlar om nu.

Natten till måndag kom FN:s klimatpanel med sin specialrapport om effekterna av 1,5 graders uppvärmning och om det överhuvudtaget är möjligt att stanna vid den temperaturökningen.

– Huvudbudskapet är att det fortfarande finns hopp, säger en av rapportens medförfattare Richard Klein, forskare vid Stockholm Environment Institute, och medförfattare till ett av rapportens fem kapitel till Ekot.

Men för att världen ska klara 1,5 graders målet så krävs enorma och omedelbara förändringar.

– Det som är klart är att utsläppen av växthusgaser måste minska direkt och även sugas ut från atmosfären och lagras med ny teknik. Det handlar om investeringar och internationella samarbeten vi inte varit med om tidigare, säger Richard Klein till Ekot.

Läs mer: Politiker tror att svensken kan flyga mer

Inlägget Miljörörelsen: Flygets Parisavtal för svagt dök först upp på Dagens Arena.

Politisk röra om Arbetsförmedlingen

Dagens Arena -

I slutet av januari presenteras Arbetsmarknadsutredningen, Oenigheten är stor om Arbetsförmedlingens framtida roll, skriver Anna Danielsson Öberg.

Att Arbetsförmedlingen står inför förändringar är helt klart. Frågan är omfattningen. Det mest långtgående förslaget står de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna för – de vill lägga ner den nuvarande myndigheten. Men också Socialdemokraterna vill genomföra förändringar.

Om fyra månader ska en utredning som ännu så länge inte gör så mycket väsen av sig presentera sina förslag. Det är Arbetsmarknadsutredningen som utreder Arbetsförmedlingens framtida roll i arbetsmarknadspolitiken.

Utredningen är på sätt och vis en tvärpolitisk skapelse.

Det hela började med att alliansen tillsatte en utredning om Arbetsförmedlingen i början av 2014. Utredaren Agneta Dreber skulle bland annat göra en bred översyn av myndigheten, ge förslag till hur fler som stod långt ifrån arbetsmarknaden skulle få stöd och hur verksamheten skulle konkurrensutsättas och därmed privatiseras.

Men vid valet 2014 förlorade alliansen som bekant makten och de rödgröna tog vid. Det tog några månader och så stoppades utredningen av den nya regeringen. Beslutet kritiserades häftigt av Alliansen och 2016 tillsattes de rödgröna en ny utredning.

Uppdraget gick till Cecilia Fahlberg Pihlgren, tidigare ordförande för Unionen, som fick en ny lång att-göra-lista. Hur kan arbetsmarknadspolitiken bli mer effektiv, hur fungerar samspel och ansvar mellan olika aktörer, hur kan leverantörer utanför Arbetsförmedlingen bidra till en väl fungerande arbetsmarknad, var några frågor utredningen skulle svara på.

Däremot fanns det inte ett ord om privata företag och behov av ökad konkurrens.

Ett halvår senare fick utredningen nya direktiv efter krav från riksdagen. Och nu ska utredningen reda ut hur »de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsövning kan läggas på andra aktörer«. Alltså hur verksamheten ska kunna läggas på privata företag.

I uppdraget ingår också att ge förslag till hur en sådan förändring bör organiseras.

På en punkt har dock Socialdemokraterna varit tydliga och det är att partiet säger tydligt nej till privatisering.

Exakt vad den rödgröna regeringen vill uppnå med den utredning den motvilligt tillsatt är oklart. Behov av ökad effektivitet och tydlighet är något som uttalats. Vad det innebär överlämnas till utredningen att formulera. På en punkt har dock Socialdemokraterna varit tydliga och det är att partiet säger tydligt nej till privatisering.

De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tycker precis tvärtom när det gäller privatisering. De vill lägga ner den nuvarande myndigheten och lägga ut mycket mer verksamhet på privata företag. Redan idag handlar Arbetsförmedlingen upp många tjänster från privata företag.

Men det räcker inte anser de fem partierna. Det borde vara mer och framförallt borde Arbetsförmedlingen som myndighet bli betydligt mindre.

Problemet för privatiseringsivrarna är att det finns lite stöd för att effektiviteten ökar i till exempel förmedlingsarbetet. Flera namnkunniga forskare har kunnat visa att inget tyder på att privata företag är bättre på att förmedla jobb än statliga myndigheter.

Det gäller till exempel nationalekonomen Lars Calmfors. Han varnar därför för att genomföra en reform som innebär att Arbetsförmedlingen helt görs om. Stegvisa förändringar är bättre, konstaterar han. Eva Uddén Sonnergård, som var statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet under Alliansregeringen är inne på samma linje.

När Arbetsmarknadsutredningen presenterar sina förslag i slutet av januari ska en regering – vilken det nu blir – ta emot den och göra politik av den. Paradoxen med den här utredningen är ju att alla partier som i dag slåss om regeringsmakten på olika sätt påverkat innehållen i utredningens direktiv.

Därför borde det vara svårare att bortse från utredningens förslag. Om utredningsförslagen i sin tur leder till omfattande förändringar eller mindre återstår att se.

Oavsett omfattning är det sannolikt att omgörningar väntar. Men de kan ta tid att genomföra. I värsta fall innebär det att när förändringarna genomförs är arbetsmarknaden inne i en helt annan konjunkturfas än dagens högkonjunktur.

Och när konjunkturen försvagas och arbetslösheten ökar är det  viktigare än någonsin att gamla eller nya system fungerar. Någon experimentverkstad finns det inte utrymme för.

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist.

Inlägget Politisk röra om Arbetsförmedlingen dök först upp på Dagens Arena.

Ursäkta, men vi har för få sjuksköterskor!

Dagens Arena -

Istället för fluffiga förslag om kömiljarder och fler vårdval bör alla partier erkänna att dagens sjukvårdskris handlar om gårdagens försummelser. Priset får framförallt kvinnorna betala.

Medan regeringsfrågan dominerar medier och debatt är de sakfrågor som avgjorde valen just nu föremål för förhandlingar ute i kommuner och landsting. Sjukvården, som legat på väljarnas topplista har ritat om kartan. Vårdpartierna har ökat sina mandat med 43 procent i årets val, och nya samarbeten ger mer borgerlig vårdpolitik.

Socialdemokraterna, som gick till val på en folkomröstning om välfärden har inte lyckats övertyga väljarna. Partiet lider fortfarande av den omläggning av politiken som gjordes på 1990-talet då det blev viktigare att skydda statsfinanserna än att skydda medborgarna.

Sjuksköterskor fortsätter att lämna offentligt driven vård för bemanningsbolag. Beroendet av hyrpersonal har inte minskat, rapporterar Dagens Samhälle (33/2018). Bristen på undersköterskor är också akut på många håll, liksom på socionomer.

Det är även brist på utbildningsplatser på flera håll: Den femte vårdutbildningen på kort tid pausas nu på Mittuniversitetet eftersom fakulteten lider av akut lärarbrist.

Befolkningen ökade med 14 procent. Men antalet sjuksköterskor i utbildning ökade bara med cirka 6 procent.

Men vad är det då som har hänt  – eller snarare inte hänt med vårdpolitiken?

  • Efterfrågan ökar med välfärden. Sedan 1995 har reallönerna ökat med nästan 50 procent.

Ju mer pengar vi har och ju bättre teknik det finns desto högre krav ställs på sjukvården att hjälpa medborgarna till bättre hälsa.

  • I decennier har det varit känt att de äldsta och mest sjukvårdskrävande kommer att öka sin andel av befolkningen. Regeringen Reinfeldt 1 och 2 visste, men gjorde inget.

I Stockholms län ökade kvinnor i åldersgruppen 45-75 år med 45 procent 2007- 2015. Befolkningen ökade med 14 procent. Men antalet sjuksköterskor i utbildning ökade bara med cirka 6 procent och specialistsjuksköterskorna med cirka 11 procent, visar KI:s och SCB:s siffror. Istället har det satsats på vårdval, som dränerar vården på resurser. 

  • Kvinnor som tidigare hade sjuksköterskeyrket som sitt förstahandsval väljer idag andra yrken, som exempelvis jurister.
  • Dålig arbetsmiljö ökar personalflykten. Osedvanligt många i offentlig sektor tycker att det är obehagligt att gå till jobbet.

Till detta kommer en stor befolkningsökning via flyktingar och migranter, som varit svårare att förutse men ändå möjlig att ta viss höjd för över tid. Den rödgröna regeringen har här ett tydligt ansvar.

Att det fattas runt 50 miljarder och mer än 100 000 anställda i välfärden de närmaste åren är känt.

Men tre regeringar har mer eller mindre blundat för fakta. Tusentals myndighetstjänstemän har som uppgift att få sjukvårdsmarknaden att fungera, Men vem har höjt rösten och sagt: Ursäkta, vi har för få sjuksköterskor!

Personalbristen i vården kräver även akut mycket bättre villkor så att flykten stoppas upp. Att behöva tala om matpauser, kisspauser, återhämtning och avlastning år 2018 är pinsamt men dessvärre nödvändigt.

Bristerna drabbar i huvudsak kvinnor både som utförare och konsumenter av vård. Det handlar om ett stort klass- och könsrelaterat vårdbehov. Detta avhjälps inte av fluff som kömiljarder för de mest lättbotade eller vårdval där verkligt behövande kommer i kläm.

Den goda nyheten är att Sverige har råd att satsa på sjukvården. 71 miljarder kronor var överskottet för de offentliga finanserna 2017, enligt SCB.  Vi kan genast investera i att bygga sjukhus, och utbilda fler läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal.

Det är inte sjukvårdens kvalitet det är fel på, utan sjukvårdspolitiken. Och där har alla partier ansvar att se till att se till att det finns personal för såväl fler äldre och ökad befolkning liksom för de berättigade behoven av ökad livskvalitet genom bättre hälsa.

Inlägget Ursäkta, men vi har för få sjuksköterskor! dök först upp på Dagens Arena.

Sverige kan bättre än att hålla familjer splittrade!

Dagens Arena -

De EU-förhandlingar som pågår är inget hinder för Sveriges möjligheter att ge fler familjer rätt att återförenas, skriver MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm. 

I debatten förs ofta fram argument om att Sverige inte kan ha en lagstiftning som väsentligen skiljer sig från övriga länder i EU och att de tillfälliga restriktiva reglerna därför bör ligga kvar till dess att EU har enats om en gemensam migrationspolitik.

Detta resonemang bygger på felaktiga antaganden.

De EU-förhandlingar som pågår är inget hinder för Sveriges möjligheter att ge fler familjer rätt att återförenas och låta utsatta eller sjuka personer med stark anknytning till Sverige stanna på humanitära skäl.

Om Sverige skulle ge fler familjer rätt att återförenas och låta utsatta människor med stark anknytning stanna skulle vi inte heller skilja ut oss från andra EU-länder.

Det finns alltså inget i förslagen i EU som kommer förhindra Sverige att återgå till att bevilja uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter eller till övrigt skyddsbehövande.

Det som däremot kan komma att påverkas av EU-förhandlingarna är möjligheten att utfärda permanenta uppehållstillstånd.

Familjeåterföreningsdirektivet är överhuvudtaget inte uppe till förhandling och därmed är det också fullt möjligt att återgå till de normala reglerna i svensk migrationslagstiftning, som ger alternativt skyddsbehövande rätt att återförenas med sina familjer.

En utredning MP låtit Riksdagens utredningstjänst göra visar att Sveriges regler för familjeåterförening sticker ut genom att ha ett mer restriktivt regelverk.

Dessutom stämmer inte heller påståendet att Sveriges regelverk kraftigt skulle avvika från övriga EU-länders om vi avskaffade begränsningarna i rätten till familjeåterförening och de nationella grunderna för uppehållstillstånd. Tvärtom.

En utredning som Miljöpartiet låtit Riksdagens utredningstjänst göra visar att när det gäller Sveriges regler för familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är det Sverige som sticker ut genom att ha ett mer restriktivt regelverk än de flesta av EU:s medlemsländer. 20 länder ger även alternativt skyddsbehövande rätt att återförenas.

I alla länder som ger möjlighet till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är det möjligt att återförenas med make/maka och minderåriga barn.

I vissa länder kan även t.ex. föräldrar som är beroende av referenspersonen och myndiga barn under vissa omständigheter ansöka om familjeåterförening. Reglerna för om, när och hur försörjningskrav ställs skiljer sig mellan länderna.

Utredningen visar också att många andra länder i EU har möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl. I elva av de tjugofem länder som omfattas av EU:s gemensamma migrationspolitik kan uppehållstillstånd ges utifrån humanitära grunder, det vill säga för skäl som ligger utanför vad skyddsgrundsdirektivet kräver. Sverige tillhör alltså inte de länderna i nuläget.

Röda Korset har i en aktuell rapport visat på hur stora de humanitära konsekvenserna av den tillfälliga lagstiftningen blivit, samtidigt som det är högst oklart om syftet med lagen har uppnåtts. Apatiska barn får inte stanna, familjer hålls splittrade och etableringen och den psykiska ohälsan försämras av de restriktiva reglerna.

Miljöpartiet vill arbeta för humanism när den tillfälliga migrationslagstiftningen upphör. Vi vill ge familjer rätt och möjlighet att återförenas och säkra de grunder för uppehållstillstånd som gör det möjligt för den som är svårt sjuk eller särskilt utsatt, att få stanna. Särskilt unga människor med stark anknytning till Sverige behöver få möjlighet att stanna i större utsträckning.

Inte minst i en kommande regering kommer dessa frågor att avgöras. Sverige kan inte göra allt, men det ska inte användas som en ursäkt för att inte göra vad vi kan.

Maria Ferm är migrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna

Inlägget Sverige kan bättre än att hålla familjer splittrade! dök först upp på Dagens Arena.

Riksdagsledamöternas lön höjs: »Vi noterar hur märket ser ut«

Dagens Arena -

I dag beslutades om ett nytt arvode på 66 900 kronor i månaden för riksdagsledamöterna. Det innebär en höjning på 1 500 kronor.

Det är Riksdagens arvodesnämnd, bestående av tre personer, som beslutar om ledamöternas arvoden, vilket brukar ske en gång om året.

– Vi tittar på Medlingsinstitutets, Konjunkturinstitutets och Riksbankens statistik över olika samhällsområden, och så har vi möjlighet att ta del av statsrådsarvodesnämndens lönestatistik. Vi noterar hur märket ser ut på arbetsmarknaden och vi har långsiktigt principen att vi inte ska ligga i överkant, säger Johan Hirschfeldt, ordförande för arvodesnämnden.

Årets höjning motsvarar en höjning med 2,2 procent.

Inlägget Riksdagsledamöternas lön höjs: »Vi noterar hur märket ser ut« dök först upp på Dagens Arena.

Bostadsrätter blir hyresrätter

Dagens Arena -

Svårigheterna att sälja nyproduktioner tvingar bostadsbolagen att göra hyresrätter utav tänka bostadsrätter. Över 1000 lägenheter i bland annat Malmö, Stockholm och Uppsala omvandlas nu. 

Lägenheter som var tänkta att säljas kommer nu istället att hyras ut. Hem och Hyra har hittat nio projekt med sammanlagt 1109 bostadsrätter som istället blivit hyresrätter.

I bland annat miljonprogramsområdet Lindängen i Malmö fick bostadsbolaget Trianon inte sålt 64 av de nybyggda lägenheterna, som nu görs om till hyresrätter.

Hyresgästföreningen i Malmö tycker att det är bra att det blir fler hyresrätter. Anneli Philipson, chef för utveckling och opinion, på Hyresgästföreningen tror att marknaden för dyra bostadsrätter kan vara mättad och att det nu öppnar upp för ett annat tänk.

– Det har nästan bara byggts bostadsrätter för en viss målgrupp som har haft både förmåga och intresse att betala mer för sitt boende. Det visar väl sig nu att den marknaden är mättad och att man behöver bygga annat. Det byggs där det går att tjäna pengar. Tjänar man nu bättre pengar på att göra om det till hyresrätter så gör man det. Det var likadant med Turning Torso, då skulle allt det vara bostadsrätter, men sedan gick marknaden ner och man fick kalla fötter och då blev det hyresrätter, säger Anneli Philipson.

Vad hyrorna kan tänkas bli i de omvandlade bostadsrätterna är svårt att veta exakt säger Joakim Lundh, förhandlingschef på Hyresgästföreningen i Malmö. Det beror på i vilken standard byggbolaget bygger med, om det är helkaklat badrum, parkettgolv och liknande. Sedan har läget en viss betydelse också.

– Tar man en 3:a på 70 kvadratmeter som är nyrenoverad eller nybyggd med parkett i alla golv så ligger hyran, beroende på område, mellan 8200–11000 kronor. I Rosengård skulle hyran ligga runt 8200. Jämfört med det befintliga så blir det dyrare, så är det.

Beroende på om byggbolagen har köpt marken med bostadsrätter eller hyresrätter i åtanke har de betalat lite olika. För kommunens del innebär det mindre intäkter eftersom markpriset är lägre när den används till hyresrätter jämfört med bostadsrätter. Enligt Hem och Hyra gör det att vissa bolag vill lägga den kostnaden på hyran.

Joakim Lundh säger dock att hyran inte förhandlas utifrån vad byggherren har betalt för marken utan vilken standars lägenheten har.

– Det är lägenhetens standars som avgör, inte vad han har betalt i markpriser eller liknande, utan hur lägenheterna faktiskt ser ut när de är klara.

Utöver lägenheterna i Malmö så är det också områden i och runt omkring Stockholm som berörs.

75 bostadsrätter i Jakobsbergs centrum och nästan 300 i Barkarby görs om till hyresrätter istället. I Märsta köper Rikshem upp ett misslyckat bostadsrättsprojekt av Peab som nu istället blir 82 hyresrätter.

81 lägenheter i Uppsala omvandlas och i Nynäshamn gör 150 hyresrätter av bostadsrätter.

Inlägget Bostadsrätter blir hyresrätter dök först upp på Dagens Arena.

Så mycket har lönerna ökat i välfärdsyrkena

Dagens Arena -

Under senare år har flera kvinnodominerade yrken, bland andra lärare och sjuksköterskor, fått rejäla lönelyft, mycket tack vare svårigheten att rekrytera. Men facken är inte nöjda än.

Några av vinnarna i löneutveckling de senaste åren är kvinnodominerade välfärdsyrken. Mycket beror på svårigheten att rekrytera personal, men även särskilda satsningar av stat och fackförbund har spelat in för att lyfta lönerna. Det visar bland annat Medlingsinstitutets nya rapport som granskar lön efter kön i 383 yrken.

Manligt dominerade yrken som till exempel ingenjörer inom bygg och anläggning, och arbetsledare inom bygg, anläggning och gruva har också haft en väldigt stark löneutveckling 2014-2017. Men sett till antal individer som arbetar i de olika yrkesgrupperna får löneökningar inom flera välfärdsyrken en större effekt på jämställdheten i inkomster generellt, då det är så många som arbetar inom de sektorerna.

Grundutbildade sjuksköterskor har haft allra starkast löneutveckling inom välfärden. Under tre år fram till 2017 ökade deras grundlön med i genomsnitt 5 000 kronor i månaden.

– Det vi behöver jobba med nu är lönespridningen. Vi pratar om möjligheter att göra karriär på en klinik, du ska inte behöva specialisera dig eller byta arbete för att få upp din lön, säger Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet om fackets prioriteringar i den avtalsrörelse som de går in i under hösten.

Sineva Ribeiro har tidigare pekat på att många specialistsjuksköterskor går till bemanningsbolag, eftersom de har svårt att få en lön i paritet med sin utbildningsnivå annars. När landstingen nu ska försöka avveckla inhyrning av personal hoppas hon att man lägger de pengarna på att höja lönerna så att man kan rekrytera och behålla de specialistsjuksköterskor som behövs.

Liksom socialsekreterare, som har lyft sin lön med 4 000 kronor över en treårsperiod, har löneframgången för sjuksköterskor, enligt Sineva Ribeiro, främst berott på konjunkturen. Alltså – en stor brist och efterfrågan på personal inom yrkena har möjliggjort höga lönekrav, vilket bland annat tagit sig uttryck i sjuksköterskors löneuppror om krav på en lägsta ingångslön.

Kampen måste facken ändå fortsätta att ta, menar hon.

– Vi kan inte som kvinnodominerade yrken luta oss tillbaka med de framgångar vi har haft, utan det är något vi måste arbeta med hela tiden, säger Sineva Ribeiro.

De två lärarfackförbunden, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund, har nyligen skrivit under ett nytt sifferlöst avtal med arbetsgivarna, eftersom de bedömer att lärarbristen fortsatt kommer vara stor vilket ger möjlighet till ökade lönelyft.

Under de fyra åren hittills med sifferlöst avtal har lönerna ökat mycket mer än de gjorde tidigare, enligt Lärarförbundet. Förutom att lönerna drivits upp av lärarbristen, har lärarna höjt sina inkomster via statliga satsningar som lärarlönelyftet och förstelärarreformen.

I snitt har lärarnas löner ökat med knappt 4 000 kronor från 2014 till 2017, visar Medlingsinstitutet. Enligt SKL:s siffror har medianlönen för grundskollärare ökat med nästan 5 000 kronor under samma period.

Lärarnas Riksförbund är nöjda med löneutvecklingen generellt, men mindre nöjda med hur det slagit mellan olika individer i yrket. Marknadskrafterna har fått styra för mycket och lett till en ogenomtänkt lönesättning.

– De av våra medlemmar som har haft möjlighet att flytta på sig och byta jobb har kunnat få upp sin lön. De som inte har den möjligheten, till exempel beroende på bostadsort eller familj, har inte haft samma utveckling, säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund.

Därför har förbunden i det här avtalet tryckt mer på att erfarenhet och kontinuitet ska värderas i lönesättningen.

– Tyvärr blir de med lång erfarenhet omsprungna av nyutbildade när det gäller lön, säger Åsa Fahlén.

Men de nya skrivningarna om att värdera erfarenhet och långsiktighet i lönesättningen kommer inte att kunna väga upp för det lönelyft en lärare som byter jobb kan göra, enligt Lärarförbundet.

– Det kommer aldrig vara så att en enskild lärares lönelyft kan ersätta det som gäller om man söker jobb någon annanstans, säger Mathias Åström, förhandlingschef på Lärarförbundet.

 Är ni oroliga för att skrivningar om långsiktighet blir vaga begrepp när man sitter och förhandlar md arbetsgivaren i slutändan?

– Jo, det är ju subjektiva bedömningar i slutändan så det här är något vi skulle behöva följa upp: ökar eller minskar antalet lärare som byter jobb för att få upp sin lön med det nya avtalet? säger Mathias Åström.

Kommunal fick 2016 igenom en lönesatsning på undersköterskor som höjde deras löner med i snitt 1 020 kronor i månaden, vilket är 500 kronor mer än övriga grupper. Den löneökningen visar sig i att undersköterskor knappar in på andra yrkesgrupper inom Kommunal.

Trots lönesatsningen visar Medlingsinstitutets siffror att undersköterskor höjde sin genomsnittslön med knappt 2 000 kronor totalt mellan 2014 och 2017.

Kommunal uppger att snittlöneökningen för offentliganställda inom gruppen har varit 612 kronor om året mellan 2013 och 2017. Men siffran dras ned av att personalomsättningen är så hög bland undersköterskor, menar Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal.

– Går man i stället in och tittar på identiska individer så blir siffrorna helt andra. Då har du för undersköterskor till exempel individuella ökningar på 773 kronor på kommunsidan, säger Lenita Granlund till Kommunalarbetaren.

Förra året vände dock utvecklingen så att manligt dominerade Kommunal-yrken höjde sina löner mer än undersköterskorna, rapporterar samma tidning. En av Kommunals utredare konstaterar också i ett blogginlägg att mycket av inknappningen i löneökning som undersköterskorna gjort jämfört med många manligt dominerade yrken, beror på att löneglidningen inom industrin varit »nästintill obefintlig under perioden«.

Huruvida Kommunal är nöjt med utfallet av lönesatsningen, eller om de vill fortsätta driva särskilda potter för att stärka undersköterskor eller andra yrkesgrupper, har förbundet inte svar på i nuläget.

»Det är för tidigt att uttala sig om kommande avtalsrörelse  och eventuella framtida prioriteringar. Vi måste utvärdera och föra en diskussion internt innan vi kan svara på den frågan« säger Lenita Granlund i en skriftlig kommentar till Dagens Arena.

Inlägget Så mycket har lönerna ökat i välfärdsyrkena dök först upp på Dagens Arena.

Högerns kupp ställer Brasilien inför avgrunden

Dagens Arena -

På söndag kan en högerextrem kandidat bli Brasiliens president. Utvecklingen i landet påminner oss om demokratins bräcklighet och de strategiska hindren för vänstern att vinna mark över kapitalstarka och mäktiga särintressen.

»Vi har chansen att åstadkomma något nytt, att gå före resten av världen«, förklarar hon entusiastiskt. Trettiotalet unga socialdemokrater och aktivister från hela Latinamerika har samlats i Rio de Janeiro för att formulera strategier för den gryende vänstern. Året är 2011 och jag antecknar febrilt från det entusiastiska mötet, arrangerat av det det socialistiska partiet PT.

Stämningen är hoppfull, hela lokalen liksom vibrerar av framtidstro och febrig reformiver.

Avgående president Luiz Inácio Lula da Silva från PT åtnjuter de högsta förtroendesiffrorna någonsin för en ledare i Brasilien. Inte konstigt. Inom loppet av fem år har andelen fattiga i halverats, nytillträdda Dilma Rousseff när hopp om en fortsatt hög reformtakt.

What a difference a day makes.

Sju år senare sitter Lula fängslad och Rousseff har avsatts under kuppliknande former. Michel Temers högerregering som knipit makten har snabbt upphävt de sociala landvinningarna. Alla federala utgifter är frysta för 20 år framåt, arbetsrätten har försvagats och flera sociala program har avvecklats. Läget kan bäst beskrivas som en högerradikal kontrarevolution.

Korruptionen i Brasilien spänner över hela det politiska spektrat och kritiken mot den är ofta legitim. Men i dokumentärfilmen ”The Trial” skildras hur högern utnyttjat svepande anklagelser för att avsätta Dilma Rousseff. Malströmmen av korruption inom alla delar av politiken förvanskades till att handla om henne som person. När det brasilianska kapitalets intressen tycktes under hot utnyttjades korruptionsanklagelser som en murbräcka mot PT-regeringen.

Och rök och speglar-taktiken har fungerat.

Det som en gång var ett demokratiskt och socialistiskt alternativ till det auktoritära Venezuela står inför en destruktiv omvandling.

Samtidigt har läget skapat jordmån för än mer extrema krafter. Inför söndagens presidentval kandiderar den tidigare yrkesmilitären Jair Bolsonaro på ett högerextremt program – och har seglat upp som favorit. I senaste mätningen leder han med tio procentenheter över PT-kandidaten Fernando Haddad.

Bolsonaro hyllar öppet militärdiktaturen som styrde landet 1964-1985 och vill se en återgång till ett fördemokratiskt styrelseskick. Han menar dessutom att det enda problemet med Augusto Pinochets diktatur i Chile var »att han inte hann döda fler«. Människor från Mellanöstern, Afrika och Haiti kallas »mänsklighetens avskum«.

Bolsonaros häxbrygd på antikorruption och regelrätt fascism skakar om Brasiliens grundvalar. Omvärldens reaktioner är närmast chockartade.

Allt tyder på att den progressiva epokens brinntid är slut. Det som en gång var ett demokratiskt och socialistiskt alternativ till det auktoritära Venezuela står inför en destruktiv omvandling. Landets vänster är både splittrad och paralyserad.

Ändå finns det ljusglimtar. Bolsonaros framryckning har väckt liv i en landsomfattande kvinnorörelse som tar strid mot hatets idéer och som samlat tiotusentals personer i demonstrationer i Brasilien. Förra veckan demonstrerade brasilianska kvinnor även  i Stockholm mot sexism och fascism. Motståndet finns och frodas.

Mer än något annat minner exemplet Brasilien oss om demokratins bräcklighet och de strategiska hindren för vänstern att vinna mark över kapitalstarka och mäktiga särintressen. Eller som Lula skriver i det »manifest till det brasilianska folket« som publicerades i somras:

»De ljög för att ge bort landets rikedomar och för att gynna den ekonomiska och finansiella makten, i ett skandalöst förräderi av folkets vilja.«

Och nu, när förtroendet för demokratin smulas sönder, är risken stor att förräderiets pris blir Bolsonaro.

Inlägget Högerns kupp ställer Brasilien inför avgrunden dök först upp på Dagens Arena.

L har lika långt till KD som till Vänsterpartiet

Dagens Arena -

Om SD funnits då välfärdsstaten skapades kan man tänka sig att de varit de största motståndarna till de reformer som byggde det Sverige de själva idealiserar, skriver Kristian Mandin, konsult inom kommunikation och företagsutveckling.

Man kan beskriva dagens politiska kaos som en skönhetstävling där ingen vann- För fanns det egentligen något att rösta på i valet? Något som samlade folket? SD har lyckats ganska bra med att samla massorna men så länge de är utestängda från samarbete är deras röster värdelösa.

Och SD:s något osvenska framtoning i kombination med deras faiblesse för »Folkhemmet« skapar en märklig häxblandning; det konservativa SD strävar efter ett samhälle som skapades genom progressivitet och antikonservatism och av reformer som ställde allt på ända.

Om SD funnits då välfärdsstaten skapades kan man tänka sig att de varit de största motståndarna till de reformer som byggde det Sverige de själva idealiserar.

I USA finns det en falang inom Demokraterna och blad de oberoende som går under epitetet Progressiva. De brukar använda den Skandinaviska välfärden som ett paradexempel på ett jämlikt samhälle.

Vad de amerikanska progressiva inte verkar känna till är att det parti som stod för progressiviteten, alltså S, idag är ungefär lika konservativa som SD. S verkar ha glömt sin samhällsbyggarkompetens och tycks bara vilja bevara befintliga maktstrukturer.

Och S är inte ensamma om detta, progressivitet saknas i de flesta partier. Man berättar inte för väljarna om hur samhället ska utvecklas eller hur visionerna ser ut och då återstår bara att försvara makten.

Men integration – så som vi känner den idag – är omöjlig i ett progressivt samhälle..

För några år sedan tog Sverige emot en stor mängd flyktingar. I spåren av detta kommer frågan om integration.

Men integration – så som vi känner den idag – är omöjlig i ett progressivt samhälle.

Ett samhälle som står för progressivitet är i ständig förändring. Idag ser vi på integration utifrån hur det nuvarande samhället ser ut, man tror att nyanlända kan anpassas efter en färdig mall, vi har alltså en konservativ syn på integration, »Kom hit och anpassa dig!« eller så döms du till ett evigt utanförskap.

De många flyktingarna som kommit hit kan inte integreras – deras närvaro är en del i samhällsförändringen och denna förändring måste hanteras och inte tystas ner. Och politikerna – förutom SD som målar fan på väggen och spelar på rädslan – duckar för att vi nu precis som alltid, står inför förändringar. Politiken har problem i att förklara för väljarna att förändringen är en springande punkt i det progressiva samhället och att det progressiva samhället leder till en bättre tillvaro för alla till skillnad från det konservativa samhället som försvarar befintliga samhälls- och maktstrukturer. Att inbilla sig att 250 000 främmande människor som saknar arbete och bostad inte skulle påverka samhället är naivt och fegt.

Naturligtvis kommer vårt generösa flyktingmottagande sätta spår under all överskådlig tid. Ingenting kommer någonsin vara som vanligt, allt är under ständig förändring  – oavsett om vi vill det eller ej.

För att förändringarna ska gå i rätt riktning måste våra politiker vara progressiva och inte, som idag, viljelösa och ducka för verkligheten eller som SD utmåla problemen olösliga.

För Sverige kan och har gjort det förut, det var integration som skapade välfärdsstaten.

Runt förra sekelskiftet flyttade drängarna och pigorna till stan. Problemen var desamma som nu. Låg utbildningsnivå, grupper av rotlösa unga män, hederskultur, dåliga bostäder, dåliga arbetsvillkor.

Om man ser på de samhällsförändringar som skedde under det förra seklet ter de sig, utifrån hur samhället såg ut i 1900-talets början, som helt absurda, högre utbildning, tillgänglig för alla, allmän sjukvård, allmän rösträtt, vettiga bostäder, genomgripande jämställdhetsreformer, barnomsorg, äldreomsorg och inte att förglömma bortläggande av titlar genom den så kallade Du-reformen.

I början av 1900-talet var det omöjligt att tänka sig att en kvinna som hette Andersson och var född i ett arbetarhem kunde bli generaldirektör. Idag ser många det som omöjligt att någon som heter Mustafa och kommer från Rosengård kan ta sig uppåt i samhällshierarkin.

Och precis som nu fanns det krafter som ville begränsa vissa människors tillgång till det gemensamma samhället och försvara maktstrukturerna.

För egentligen är det ideologiskt lika långt mellan en liberal och en kristdemokrat som mellan en liberal och en vänsterpartist.

Det är värt att komma ihåg att de flesta av oss som har rötter i Sverige bara är någon generation från plogen och ett stampat jordgolv, vi är alla resultatet av en gigantisk integrationsprocess som skapades av progressiva politiker.

Så gällande regeringsmakten och landets framtid handlar det om att bygga samhället, att ha progressiva idéer och våga stå för dem. Och då behöver de partier som i alla fall tror sig vara progressiva prata med varandra och komma överens om hur de vill att Sverige ska se ut i framtiden.

Jag tror inte skillnaderna är så stora. För egentligen är det ideologiskt lika långt mellan en liberal och en kristdemokrat som mellan en liberal och en vänsterpartist. Det handlar bara om ifall man vill liera sig med de som vill bevara befintliga strukturer eller om man vill utveckla samhället.

Valet står alltså mellan progressivitet och konservatism. Om man ser tillbaks på historien är valet enkelt.

Kristian Mandin är konsult inom kommunikation och företagsutveckling

Inlägget L har lika långt till KD som till Vänsterpartiet dök först upp på Dagens Arena.

Efter #metoo: Hur har branscherna förändrats?

Dagens Arena -

Hösten 2017 ställde sig tusentals kvinnor upp och sa ifrån. Det pratades om en revolution och början på något nytt. Ett år senare har frågorna framförallt lyfts och diskuterats, men hur mycket har egentligen förändrats?

Snart ett år har gått sedan det första uppropet slog ner som en bomb. #Tystnadtagning samlade över 700 kvinnliga skådespelare som vittnade om hur deras bransch präglades av kränkningar, manliga genier och tystnadskultur. Det var startskottet på vad som skulle komma att bli över 25 upprop. Tillsammans samlade de nästan 50 000 kvinnor.

Det pratades om en revolution och början på något nytt. Samtidigt visar Arbetsmiljöverkets senaste rapport att antalet unga kvinnor som upplever att de har utsatts för sexuella trakasserier under det senaste året fortsatt är högt, och stigande.

Så vad har hänt på arbetsplatser och i branscher sedan metoo-revolutionen blåste förbi? Dagens Arena har  pratat med fem fackförbund vars skrå stod för några av de största uppropen för att ta pulsen på förändringsarbetet.

Inom film- och scenbranschen tycker Mika Romanus, förbundsdirektör för Teaterförbundet för scen och film, att det varit mycket aktivitet på området under året.

–Det har varit mycket aktivitet på många håll i de här frågorna. Det är många samtal som har förts och en del utbildningssatsningar. Det är arbetsgivarsidan som har ansvar för arbetsmiljön och de har tagit initiativ till en hel del saker, där vi också har medverkat och gjort saker gemensamt, säger Mika Romanus.

Teaterförbundet för scen och film har inte sedan kommissionens rapport kom ut april gjort någon ny enkät, men Mika Romanus är av uppfattningen att arbetsgivarna tar mer ansvar nu.

– Jag har ändå fått lägesrapporter från både film- och scensidan om att arbetsgivarsidan ändå har tagit frågan på allvar och gjort en del insatser på de olika arbetsplatserna. Jag föreställer mig att det har blivit bättre framförallt för att det nu finns ett större utrymme att ta upp frågor och diskutera dem.

Även Journalistförbundet upplever att saker har hänt och att kulturen har blivit bättre på landets redaktioner. De stora arbetsgivarna har tagit till sig frågorna och satt igång förändringsprojekt, även om de ännu inte har koll på effekten av arbetet. Det säger Jacob Lapidus, kommunikationschef på förbundet.

TV4 har bland annat tagit fram ett ganska stort tiopunkts-program och Schibsted har försökt förändra kultur och värderingsproblematiken som funnits hos dem. Vår bild är att de flesta större arbetsgivarna i branschen har tagit frågorna på allvar. Även om det såklart finns redaktioner där ingenting har förändrats, så är vår bild att de flesta redaktioner, även de som inte var i strålkastarljuset under metoo, ändå har gjort någonting.

Journalistförbundet har i sitt arbete framförallt fokuserat på de grupper som har otrygga anställningar, en grupp som även LO arbetar aktivt för. Berit Müllerström, LO:s andre vice ordförande:

– Vi håller helt med den bilden, de med otrygga anställningar är mer utsatta.

Hon tror att LO-förbundens medlemmar ändå har märkt en skillnad efter metoo-uppropen. Skulle det hända på en arbetsplats idag menar Berit Müllerström att såväl förtroendevalda som arbetsgivare är bättre på att hantera händelsen. Hon tror att det framförallt har skett förändring på två plan, dels att en viss kulturförändring har skett men också att tystnadskulturen är på väg bort.

– Nu tas de här frågorna och erfarenheterna på allvar. Det går inte längre att säga att ›lite får man stå ut med‹. Min bild är att man idag lyssnar på den som blivit utsatt på ett bättre sätt än innan metoo. När jag pratar med unga kvinnliga medlemmar så säger de att de idag aldrig skulle tolerera att vara tysta fortsättningsvis, utan de skulle anmäla händelsen till den person de har förtroende för på arbetsplatsen, säger Berit Müllerström.

»Tittar vi på valrörelsen så var ju inte det här någon fråga som påverkade valet alls speciellt mycket«

Just tystnadskulturen är det flera av de fackliga företrädarna som återkommer till. Där tycker en majoritet av de personer Dagens Arena har pratat med att de ser en förändring. Lösningen tycks vara en levande diskussion på arbetsplatsen, att frågan stannar uppe på dagordningen.

För samtidigt har inget nytt regelverk tillkommit och så väl lagar som förhållningsregler fanns redan på plats innan höstens upprop.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet tror att tiden är inne för att resurser och makt ska börja omfördelas inom branscher.

– Jag sa det för ett år sedan ›nu pratas det om det överallt‹, men det är inte förrän resurser och makt ska börja omfördelas som de stora musklerna kommer krävas och då sätts samhället riktigt på prov. Där är vi nog snart tror jag, säger Johanna Jaara Åstrand.

Hon tillägger att det inte finns någon quickfix för att ändra mångåriga kulturer och unkna beteenden, men hon upplever att debatten har svalnat lite under året.

– Det betyder ju såklart inte att det inte pågår viktigt arbete, men det är ju inte alls ett lika stort medialt intresse för frågorna idag, och tittar vi på valrörelsen så var ju inte det här någon fråga som påverkade valet alls speciellt mycket. Jämställdhet kom in lite på slutet, men det var ju framförallt andra frågor som toppade debatten.

Framöver gäller det enligt Johanna Jaara Åstrand att hålla fokus och inte förlora målmedvetenheten.

–Arbetet måste injiceras både med väldigt tydliga insatser som går att mäta och följa upp, samtidigt som det är ett långsiktigt och outtröttligt arbete som såväl arbetsgivare som fackförbund måste orka driva. I skolans värld handlar det mycket om att få det systematiska arbetsmiljöarbetet att fungera fullt ut.

Som exempel på konkreta insatser tar Johanna Jaara Åstrand upp de tio miljoner som den tidigare regeringen skjutit till ett projekt som bland andra Sveriges elevkårer och Lärarförbundet/skolledare fått för att motverka sexuella trakasserier, våld och kränkande behandlingar och som startar nu i höst.

Skolverket, Arbetsmiljöverket, rättsväsendet och socialtjänsten fick extra pengar i Löfvens vårändringsbudget. Sammanlagt rör det sig om 120 miljoner kronor som de fyra instanserna får dela på och som ska hjälpa arbetsgivare att bli bättre på så väl det förebyggande arbetet som efter att en händelse anmäls.

Läs också: #Metoo – så skakar rörelsen om Sverige 

 

Inlägget Efter #metoo: Hur har branscherna förändrats? dök först upp på Dagens Arena.

IES-lärare: Låga löner till utländska lärare är satt i system

Dagens Arena -

Flera lärare på Internationella Engelska skolan hävdar att skolan har satt i system att ge utländska lärare betydligt lägre löner. Lärarfacken bekräftar bilden.

Cody Dooley har en lärarexamen från USA och hade undervisat i matematik och naturämnen innan han flyttade till Sverige för att arbeta på Internationella Engelska skolan (IES) i Skärholmen.

– Jag är en kvalificerad lärare och har arbetat som lärare sedan jag tog examen. Jag fick runt 25 000 kronor i månaden, säger Cody Dooley till SvD.

Han förstod senare via facket att hans lön borde varit betydligt högre, men han hade ändå svårt att få en lönehöjning. I dag arbetar Cody Dooley på en annan skola och tycker att arbetsförhållandena där är mycket bättre än på IES.

Många andra utländska lärare har också betydligt lägre lön än svenska lärare på IES, enligt Cody Dooley, och han menar att skolan har satt skillnaden i lönesättning i system.

– IES vet att utländska lärare är fast där. De vet att de har anställda som har flyttat till ett annat land och är i en position där de inte kan göra sig själva och sina familjer besvikna, säger Cody Dooley.

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund bekräftar bilden av att utländska lärare ofta får lägre löner i IES skolor än de svenska lärarna. Dagens Arena har tidigare berättat om en löneenkät från Lärarnas riksförbund, som visade att lärare inom IES i Stockholm tjänar 3 600 kronor mindre än kommunalt anställda lärare i kommunen. Inom friskolekoncernen Academedia var lönerna 3 200 kronor lägre i Stockholm än inom kommunen

Engelska skolan säger till SvD att de inte känner igen bilden med en systematisk löneskillnad, och uppger att lönerna också beror på tillgång och efterfrågan på lärare inom olika ämnen.

 

Inlägget IES-lärare: Låga löner till utländska lärare är satt i system dök först upp på Dagens Arena.

30 procent av unga kvinnor utsatta för sexuella trakasserier

Dagens Arena -

De senaste 12 månaderna uppger 30 procent av unga sysselsatta kvinnor att de utsatts för sexuella trakasserier av kollegor, chefer, brukare eller kunder. Det visar Arbetsmiljöverkets rapport som släpptes igår. 

Arbetsmiljöverket har släppt sin rapport om arbetsmiljö som publiceras vart annat år. 6700 sysselsatta har fått svara på frågor om hur de upplever sitt jobb och miljön på arbetsplatsen. Generellt tycker en klar majoritet, 70 procent, att de har ett stimulerande och intressant jobb.

Och trots att det är en föränderlig värld som kräver snabba omställningar så tycker människor i stort att de har det bra på jobbet. Dock finns det ett par siffror som oroar experterna.

Bland annat uppger var tredje kvinna, 30 procent, i åldrarna 16–29 att de utsatts för sexuella trakasserier av någon kollega, chef, brukare eller kund, de senaste 12 månaderna.

– Vi har ställt frågan under lång tid och det finns en viss fluktuation men inte så stor. Det är ändå 30 procent av unga kvinnor som anser att de har utsatta sexuella trakasserier de senaste 12 månaderna. Totalt sett om man räknar ihop alla som upplever att de har varit utsatta så motsvarar procentsiffran 250 000 medarbetare, säger Ann Ponton Klevestedt, enhetschef på Arbetsmiljöverket.

Källa: Arbetsmiljöverket

 

Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, och Maria Schönefeld, vd för Prevent, reagerar på den höga siffran bland unga kvinnor.

– Det är en alldeles för hög siffra, den ska vara nere på noll det är målsättningen. I spåren av #metoo så vågar folk träda fram, det är inte så mycket stigma längre, och det skulle kunna förklara att det är en liten ökning från förra året. Det kanske är så att nästa gång vi det mäts så kommer det vara ännu högre siffror för sexuella trakasserier just för att man vågar ta upp det och berätta, säger Maria Schönefeld.

Hon lyfter att innan metoo var det många företag och ledningar som inte visste hur de skulle handskas med frågan.

– Vi på Prevent har jobbat mycket med att lyfta fram hur man gör och agerar på arbetsplatsen, det handlar mycket om kulturfrågor och man måste prata om det, säger Maria Schönefeld.

Stadiet när chefer och företag inte visste hur det skulle hantera frågan tror hon är passerat »med råge«. Men ett fortsatt förekommande problem är när de sexuella trakasserierna kommer ifrån brukare och kunder, ofta inom hotell- och restaurangnäringen

– Men så kommer det där svåra, inom exempelvis besöksnäringen, där det inte är kollegor eller chefer som trakasserar utan det är människor som finns i arbetsmiljön men som arbetsgivaren inte befogar över på samma sätt, säger Maria Schönefeld.

Bland tidsbegränsade anställningar är det dubbelt så vanligt att man uppger att man har varit utsatt för sexuella trakasserier, jämfört med vid fasta anställningar, visar också Arbetsmiljöverkets utredning.

Läs mer: LO: »Otrygga anställningar gör kvinnor mer utsatta«

Inlägget 30 procent av unga kvinnor utsatta för sexuella trakasserier dök först upp på Dagens Arena.

Olof Kleberg:  Håll ut och håll gränsen!

Dagens Arena -

Alla normala partier måste avstå från praktiska uppgörelser med SD. Det som ter sig kortsiktigt fiffigt blir långsiktigt skadligt, skriver Olof Kleberg tidigare chefredaktör för liberala Västerbottens-Kuriren.

Håll ut, lyder en av historieforskaren Timothy Snyders tjugo lärdomar från 1900-talet i boken Om tyranni. Håll ut även om vindarna blåser åt annat håll.

Snyder tar två exempel från motståndet mot nazismen under andra världskriget. Winston Churchills envetna kamp och den mycket mindre kända polskan Teresa Prekerowa, som med fara för sitt eget liv smugglade in mat till Warszawas ghetto.

Vi befinner oss långt från den tidens överhängande hot mot demokratin. Men oroande tendenser växer.

Hédi Fried, den 94-åriga Auschwitzöverlevaren, påminner envetet om hur små eftergifter kring 1930 banade vägen för framför allt nazismen i Tyskland. Den gamle storföretagaren Marcus Storch varnar näringslivstopparna: gör man eftergifter till Sd så kommer snart krav om mycket värre anpassning.

Sverigedemokraternas ledning har en nationalistisk strategi.  Bakom den fasad av kritik mot invandring och kriminalitet, som fått mest uppmärksamhet, dyker de långsiktiga målen upp. Som Håkan Holmberg visar i Den farliga mångfalden år deras ideologiska grundsyn tillbaka till den antidemokratiska högern i början av 1900-talet.

Björn Söder hävdar att det finns en klyfta mellan att vara svensk medborgare och svensk till sinnelaget. Samer, judar och vissa invandrargrupper kan inte bli svenskar.

Mattias Karlsson, gruppledare i riksdagen, sammanfattar årets val: »våra motståndare har på riktigt tvingat oss in i en existentiell kamp om vår kultur och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.« Ja, partiprogrammet är klart: »återupprätta en nationell identitet.«

Partisekreteraren Richard Jomshof beklagar: »eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här«. Förre stabschefen i partiet, Linus Bylund, går rakt på sak: Journalister är »denna nations fiender«.

Dessa samarbetsivrare ser inte SD:s strategi: att gradvis vrida svensk politik bort från allas lika värde, öppenhet och mångfald till nationell identitet, inhemsk kultur och social likriktning.

Det är detta parti som en rad borgerliga företrädare vill att Alliansen ska samarbeta med. De har ju så mycket gemensamt i sakpolitiken, argumenterar P M Nilsson i Dagens Industri (27/9): ekonomisk politik, kriminalpolitik, arbetsmarknad, försvar.

Fokusredaktören Johan Hakelius, som tror sig vara sanningssägare, ironiserar med pompöst snusförnuft över oron för auktoritära krafter och pläderar för att förhandla med Sd »som vuxna människor«.

Alliansen ska kunna regera med Sverigedemokraternas stöd, har Antonia Ax:son Johnson, mäktig i näringslivet, pragmatiskt deklarerat.

Längst går Alice Teodorescu, politisk redaktör för en gång socialliberala Göteborgs-Posten,numera närmast nationalkonservativ. Hon vill inte bara samarbeta med SD, hon avvisar också oron för ett sluttande plan.

Man ska inte ropa på vargen »när det mest handlar om en vilsen lus«. De som drar paralleller med 1930-talet »använder förintelseöverlevare som bulvaner«.

Hédi Fried som bulvan!

Dessa samarbetsivrare verkar inte förmå se SD:s strategi: att gradvis vrida svensk politik bort från allas lika värde, från öppenhet och mångfald till nationell identitet, inhemsk kultur och social likriktning. Som Steve Bannon, en gång Trumps kampanjchef, understrukit: man ska börja med kulturen om man vill förändra politiken. På riktigt.

Alla normala partier måste avstå från praktiska uppgörelser med SD. Det som ter sig kortsiktigt fiffigt blir långsiktigt skadligt. Det gäller att hålla ut. Eller som statsminister Thorbjörn Fälldin en gång sa när Sovjet befarades vilja frita den strandade ubåten U 137 i Blekinges skärgård 1981:

Håll gränsen!

Olof Klebergär tidigare chefredaktör för liberala Västerbottens-Kuriren

Inlägget Olof Kleberg:  Håll ut och håll gränsen! dök först upp på Dagens Arena.

Stå upp för public service!

Dagens Arena -

Public service är allt mer ifrågasatt från olika håll. Men i en tid när sociala medier stinker av hat och rasism behöver vi oberoende medieröster mer än någonsin.

Varför behöver vi public service, som radio och TV i allmänhetens tjänst brukar kallas för?

Ibland beskrivs det som en mossig och efterbliven ångradio. Men det är faktiskt tvärtom. När sociala medier ofta är en stinkande dynga av hat, rasism och nationalism, har det blivit viktigare än tidigare att det finns alternativ, lugna, oberoende röster, som du och jag kan lita på.

Ändå är public service mer ifrågasatt än tidigare, klämd från alla håll. Å ena sidan högerkrafter som vill ha en mindre kritisk och mer nationalistisk radio och TV. Å den andra sidan de stora tidningskoncernerna, som har svikande lönsamhet och som vill minska konkurrensen.

En återkommande fråga är om SR och SVT verkligen ska syssla med underhållning och sport? Och det är sant att det då och då blivit för mycket trams i jakten på tittar- och lyssnarsiffror.

Men risken om public service reducerar sig till att bara syssla med nyheter och samhällsprogram är att man blir för smal och exklusiv. Den nuvarande blandningen mellan stort och smått har gissningsvis gjort den svenska allmänheten bättre informerad än i andra länder.

Men nu skakar det under fundamenten för public service. Runtom i världen ökar den politiska styrningen av radio- och TV-bolag, som fram till nu varit oberoende.

Kulturministern i Danmark ska nu ha sista ordet om vilka program som ska läggas ned eller startas.

Skräckexemplen är Polen och Ungern som rensat ut journalister som inte lydigt följer makten.

Och till detta har vi den stora sparplanen på Danmarks Radio (DR), där kostnaderna ska minska med 700 miljoner. 400 anställda får gå när underhållning och sport kraftigt reduceras. Dansk Folkeparti har också drivit igenom att DR i sina sändningar ska sprida dansk kultur, dansk musik och danska värderingar.

Kulturministern ska tydligen ha sista ordet om vilka program som ska läggas ned eller startas. I namn av att föra en kulturkamp reduceras i praktiken Danmarks Radios journalistiska oberoende.

Här hemma ser på samma sätt Sverigedemokraternapublic services framtid som en kulturkamp, att strypa SVT och SR och stöpa om dem i mer nationalistisk riktning.

Men behovet är faktiskt det rakt motsatta. I en tid av stora omvälvningar i vår omvärld måste media bli mindre provinsiella, så vi får en chans att förstå vad som händer.

SD-företrädare som anser att judar och samer inte är svenskar, vill säkert om de får inflytande stryka demokratiparagrafen i avtalet med staten som säger att public service ska stå upp för människors lika värde. Men utan denna paragraf eller om företagen fortsätter att tveka om att tillämpa den, är frågan om vi överhuvudtaget behöver public service.

Moderater har aldrig helhjärtat gillat oberoende radio och TV. Får vi en M-KD-regering med stöd av SD är det därför inte uteslutet att public service blir ett förhandlingsobjekt. TV-avgiften som nu ska hamna på skattsedeln ger på pappret möjligheter för regeringar att strypa SVT och SR ekonomiskt som skett i vårt grannland.

Den relativa tystnaden om det som händer i Danmark är djupt oroande: I en tid när public service behövs som mest borde fler högt och tydligt stå upp för oberoendet.

Inlägget Stå upp för public service! dök först upp på Dagens Arena.

Mer oreglerad arbetsmarknad kan förklara svag löneutveckling

Dagens Arena -

Konjunkturinstitutet ser en svagare löneökning än det borde vara mitt i en högkonjunktur. En bidragande orsak kan vara en mer flexibel arbetsmarknad, och en internationaliserad gigekonomi. Svenskt Näringsliv ser istället näthandel och prispress som ett hinder för höjda löner.

– Löneglidningen har varit närmast obefintlig de senaste åren, förutom 2018, sa Iida Häkkinen Skans från Konjunkturinstitutet under Medlingsinstitutets årliga konferens om lönebildningen på svensk arbetsmarknad.

Konjunkturinstitutet har svårt att fullt förklara varför en högkonjunktur, som det varit sedan 2016, inte lett till en större löneglidning, det vill säga löneökningar över märket. Under den förra högkonjunkturen låg löneökningstakten som högst på 4 procent årligen inom näringslivet, nu har högsta nivån legat under 2,5 procent.

Men en orsak kan enligt Konjunkturinstitutet vara att industriavtalet med tiden fått större påverkan på övriga delar av arbetsmarknaden, och att lönerna har hållits tillbaka där. Andra möjliga orsaker som Konjunkturinstitutet ser till att löneglidningen över märket varit så låg, är en lägre produktivitetstillväxt och lägre inflationsförväntningar.

Arbetskraften har också bestått av något fler unga och personer över 55 år de senaste åren vilket har en återhållande effekt på lönerna, men den effekten bedöms vara låg.

En orsak som pekas ut som hypotetisk är att inflationen blev ovanligt låg 2012-2014 i förhållande till reallöneökningarna, vilket kan ha haft en tillbakahållande effekt på lönerna senare år. Även förväntningar om lägre löneökningar i konkurrentländer, främst i euroområdet, kan ha hållit tillbaka företagens vilja att höja löner.

Konjunkturinstitutet ser också möjliga förklaringar till de låga löneökningarna i att det kan finnas fler lediga resurser i form av arbetskraft, än vad mätmodellerna visar.

– Det finns ett dolt arbetskraftsutbud till exempel i form av utländsk arbetskraft. Även lägre facklig anslutningsgrad och i viss mån mer flexibel arbetsmarknad kan vara förklaringar, sa Iida Häkkinen Skans.

En växande gigekonomi och en internationalisering av arbetsmarknaden i digitaliseringens spår kan vara andra förklaringar, menar hon.

Carola Lemne, vd på Svenskt Näringsliv menar istället att företagen inte har möjlighet att höja priserna, och därmed inte lönerna, eftersom prispressen är så stor internationellt. Och i en mer globaliserad ekonomi påverkar det även företag som mest säljer i Sverige.

– Prispressen är stenhård så de företag som exporterar vet att om de höjer priserna så är de borta ur den konkurrensen. Och när det gäller dem som bara jobbar i Sverige, inom handeln och mer lokala företag, så kommer så mycket import in som är billig så det får samma effekt här hemma, säger Carola Lemne.

Den här utvecklingen präglar inte bara de två senaste årens högkonjunktur, utan har ökat gradvis de senaste åren, menar hon.

– Kanske har den stora internethandeln gjort det här tydligare, och den har ju verkligen tagit fart de senaste 4-5 åren. Det är min personliga gissning, säger Carola Lemne.

Göran Arrius, ordförande för Saco, tycker att något verkar skumt när produktiviteten ökar långsamt under högkonjunktur.

– Jag undrar om det är något man missar när man mäter för ekonomin går väldigt bra och det tyder inte på att vi står still och stampar produktivitetsmässigt, säger han.

När det gäller nya anlitandeformer på arbetsmarknaden ser han att de i viss mån utgör ett hot mot svenska modellen. Lösningen är att fackförbunden öppnar upp för att stötta även de som arbetar under nya anlitandeformer, till exempel egenanställda.

– Här tror jag att vi som fackförbund måste öppna upp och säga att ni också är välkomna, för ni kommer också behöva stöd. Många gånger är man inte egenanställd för att man har önskar det, utan för att det är den möjligheten som står till buds, säger Göran Arrius.

Inlägget Mer oreglerad arbetsmarknad kan förklara svag löneutveckling dök först upp på Dagens Arena.

Kristersson får uppdraget att försöka bilda regering

Dagens Arena -

Talmannen Andreas Norlén ger Ulf Kristersson uppdraget att sondera och försöka bilda regering. »Jag kommer att göra precis allt för att bilda en alliansregering« uppger M-ledaren efter beskedet.

En vecka efter att Stefan Löfven med regering röstades bort meddelar nu talmannen Andreas Norlén att hans första fråga går till Ulf Kristersson (M) att sondera möjligheterna att bilda regering. Han har två veckor på sig.

– Jag uppfattar inte att jag har formellt stöd för att ställa ytterligare krav än att statsministern ska tolereras, säger Andreas Norlén med hänvisning till att det fortsatt kan vara svårt för en M-ledd regering att få igenom sin budget senare i höst.

–Det är ingen mening att bli vald till statsminister om man inte kan regera men det tänker jag är ett ansvar för partierna, säger Norlén och tillägger:

–Det är inte självklart att den här sonderingen slutar med en statsministeromröstning.

Talmannen uppger dock att han trots den officiella frågan till M-ledaren bedömer att positionerna är precis lika låsta som i torsdags, då den första talmansrundan hölls. Skulle inte Ulf Kristersson lyckas så har talmannen ytterligare tre gånger till på sig att ställa frågan till någon annan av de åtta partiledarna.

Stefan Löfven (S) kommenterar talmannens beslut till TT:

– Vi kommer inte att bli ett stödparti till en borgerlig fyrpartiregering. Det är rimligt att en tänkbar regeringsbildare också kan visa hur regeringen ska få igenom sin budget i riksdagen.

– Det är nu upp till Ulf Kristersson att redovisa om han har en framkomlig väg för att bilda regering. Om så inte är fallet kan förhoppningsvis blocköverskridande lösningar diskuteras. Då står jag fortsatt till talmannens förfogande.

Ulf Kristersson har accepterat uppdraget, och säger att det är ett mycket komplicerat läge där positionerna verkar låsta, »det finns ingen uppenbar lösning i sikte«.

– Före valet sa jag att vi skulle kunna få ett komplicerat läge som leder till den svåraste regeringsbildningen i modern tid. Nu är vi nog i ungefär det läget. Det är ingångsvärdena jag tar med mig. Jag tar inte lätt på uppdraget jag fått av talmannen. Jag inser att det kommer att vara svårt och komplicerat. Men jag kommer att göra precis allt för att bilda en alliansregering.

– Jag kommer att prata med alliansen och med Socialdemokraternas partiledare, säger Ulf Kristersson.

Frågan till M-ledaren kommer bara timmar efter att Annie Lööf (C) öppnat för en blocköverskridande regering där inte alla allianspartier ingår. På C-ledarens presskonferens efter möte med talmannen presenterade hon en »andrahandslösning« i form av samlingsregering med ett eller flera allianspartier och Socialdemokraterna.

På en direkt uppmaning att förtydliga uttalandet backade dock Annie Lööf och sa att det hon i första hand syftade på var en M+S-regering eller en samlingsregering med hela Alliansen och S.

– Jag vill hålla ihop alliansen för jag tror att det är den viktigaste värdegemenskapen som kan föra Sverige framåt. Att hålla ihop alliansen är för mig en mycket viktig del i detta, sa centerledaren.

Under förmiddagen sa Jimmie Åkesson (SD) att han tyckte att Andreas Norlén skulle ställa frågan till Ulf Kristersson, som han då förväntade sig skulle kontakta honom.

Efter mötet med talmannen sa SD-ledaren att det inte tagits några kontakter från andra partier på formell nivå med Sverigedemokraterna.

– Vi får signaler från den moderata riksdagsgruppen. Frustrationen tenderar att växa. Det är på väldigt informell nivå, sa Jimmie Åkesson tidigare i förmiddags.

Han står dock fast vid sitt tidigare uttalande att om Ulf Kristersson föreslår en alliansregering utan att läget från M-håll har förändrats kommer SD att bidra till att han röstas ned i en statsministeromröstning i riksdagen.

Den inbjudan om samtal Jimmie Åkesson tidigare förde fram står kvar, säger Jimmie Åkessons stabschef Mikael Eriksson till Expressen efter beskedet om att Kristersson nu ska sondera möjligheterna att bilda regering.

Alliansen uppgav så sent som i onsdags att de är överens om sitt förhållande till SD: De kommer inte förhandla med partiet.

Jonas Sjöstedt (V) framförde i sitt möte med Norlén att han vill att Socialdemokraterna ska bilda en egen minoritetsregering. I P1-morgon sa han att en socialdemokratisk minoritetsregering skulle få Vänsterpartiets stöd och samtidigt kunna förhandla med flera andra partier.

Vi skulle kunna ha ett budgetsamarbete med en sådan regering, precis som vi har haft. En rödgrön budget skulle vara större än Moderaterna och Sverigedemokraterna ihop, men de skulle också kunna göra upp i viktiga frågor över blockgränsen.

 

Artikeln uppdateras 

 

Inlägget Kristersson får uppdraget att försöka bilda regering dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige