Sverige

Frågorna Jimmie Åkesson borde få

Dagens Arena -

Partiledaren för Sveriges kanske näst största parti kommer undan med att svara att han »inte vet« på frågor som rör den egna politiken. Samtidigt är hålen i det egna resonemanget och i den egna budgeten så omfattande att svaren inte kan låta vänta på sig.  

Det här har varit utfrågningarnas valrörelse. Partiledarna har frågats ut i alla stora tidningar, i radions alla kanaler, var och varannan kväll är de med på TV.

Ingen annan partiledare har varit så skicklig på att slingra sig ur frågor som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Han brukar rätt bekymmerslöst säga »det vet inte jag«. Och komma undan med det.

Det finns alltså en hel del frågor kvar som Jimmie Åkesson inte har svarat på. Här är några av frågorna som Jimmie Åkesson borde få.

Vi kan börja med sjukvården. För ett år sedan lanserade sig SD som »det nya vårdpartiet«. SD går till val på att vårdpersonalen ska få stärkt inflytande över sitt schema. Men de har enligt en omfattande granskning ingen politik mot arbetsgivares godtyckliga hyvling av arbetstider, och de vill inte avskaffa den otrygga och så ofta missbrukade anställningsformen »allmän visstid«.

SD vill enligt sitt valmanifest »förbättra arbetsförhållandena i offentlig sektor genom rätt till heltid«. I SDs vårändringsbudget avsätter man 200 miljoner till »modernare arbetstider«.

Varför går Sverigedemokraterna till val på att minska stödet till Sveriges barnfamiljer?

Samtidigt drar SD ner 90 miljarder (det är nittio tusen miljoner) av statsbidragen till kommunerna fram till 2020. Enligt SD ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt ska det ske genom att utgifterna för migration minskar.

Men är det verkligen realistiskt att de minskar från den 1 januari 2019, som ni har budgeterat?

Flera av nedskärningarna handlar om att dra in pengar till nya svenskar som redan är här, och som har uppehållstillstånd.

SD vill skära ner på utgifterna för etableringsersättning med 3,9 miljarder nästa år (17.1.13 Utgiftsområde 13 Jämställdhets och nyanlända invandrares etablering).

Men vart ska folk ta vägen som håller på att rusta sig inför att ta sitt första jobb i Sverige, om möjligheten att gå ett etableringsprogram tas bort? Är inte risken uppenbar att nyanlända kommer att gå direkt från etableringsersättning till försörjningsstöd? Och fastna där?

Vad ska kommunerna spara in på då? Hur många undersköterskor och lärare ska sägas upp?

SD skär ju samtidigt ner på statens bidrag till Arbetsförmedlingen (fyra miljarder 2019), på kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser (15,3 miljarder 2019), liksom på nystartsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar (neddragning med 5,6 miljarder).

17.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv är fullt av hål. Det finns också stora hål i 17.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Neddragningar på barnbidrag med 4,5 miljarder 2019, och 4,7 miljarder 2020. Varför går Sverigedemokraterna till val på att minska stödet till Sveriges barnfamiljer?

Det finns så många hål i Sverigedemokraternas sakpolitik. Så mycket för journalister att granska och fråga om. Siffrorna och budgetförslagen är bara en googling bort.

Samtidigt är det en fråga som överskuggar alla andra. SD har som inget annat parti ägnat sig åt att göra skillnad på människor i Sverige. Hävdat att några hör hit, medan andra inte gör det.

Inget annat parti driver att människor som lever i Sverige inte ska kunna ha dubbla medborgarskap, inget annat parti har en människosyn som går ut på att varje människa präglas av en »nedärvd essens« som »man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst«. (Sverigedemokraternas gällande principprogram, sidan 8).

En del är svenskar, andra kan aldrig höra hit. Det är den här åtskillnadens politik som skapat ett land där flyktingars hem sätts i brand, där tonåringar mördar hemlösa (och skyter om det), där valförättare och därmed hela vår demokrati förnedras.

Det är den frågan som är kvar. Hur ska Sverigedemokraterna ta ansvar för de motsättningar och konflikter, för det hat som de har odlat? Vad menas man med sitt valmanifests »ett Sverige som håller samman«?

Inlägget Frågorna Jimmie Åkesson borde få dök först upp på Dagens Arena.

Så får Stockholm en bättre förlossningsvård

Dagens Arena -

Hittills i sommar har över 50 kvinnor hänvisats att föda utanför Stockholms läns gränser. Därför vill Socialdemokraterna satsa på fler barnmorskor och en bättre arbetsmiljö framför ytterligare skattesänkningar för de rika, skriver Anna Vikström, och Tara Twana, S-kvinnor.

Kvinnor har rätt att förvänta sig en trygg och säker förlossning, med inflytande över vården från graviditet till förlossning och eftervård. Det omfattar även var du ska föda eftersom det är en trygghet att veta att du är välkommen när det är dags.

Många kvinnor är oroliga för att inte få plats på den förlossningsavdelning som de önskat. Hittills i sommar har över 50 kvinnor blivit hänvisade till att föda utanför Stockholms läns gränser.

Det behövs fler förlossningsplatser i länet och bemanning för dessa. Därför vill Socialdemokraterna satsa på fler barnmorskor och en bättre arbetsmiljö framför ytterligare skattesänkningar för de rika.

Socialdemokraterna vill bland annat rädda 3000 förlossningsplatser genom att stoppa nedläggningen av förlossningen på gamla Karolinska.

Soicalstyrelsens rapport visar hur vården till kvinnor efter förlossning ser ut i Sverige idag och att det finns brister och behov av förändringar i vården.

Sverige har kort vårdtid efter förlossning jämfört med andra länder i EU och eftervården har brister.

Kvinnor kan ha både fysiska och psykiska hälsoproblem efter förlossningen: till exempel depression, amningsproblem och förlossningsskador.

Det är t ex inte lätt för de kvinnor som nyss fött barn att veta vart de ska vända sig för att få vård och stöd på kvällar och helger. Det är heller inte lätt att hitta vård för sena förlossningsskador eller depressioner efter förlossningen.

Vården i Stockholm har en brist på helhetssyn. Det är en direkt följd av 12 års privatiseringar och allianspolitik. Vård inom kvinnohälsoområdet är särskilt drabbat.

Vården före, under och efter förlossningen måste fungera. Vården måste vara sammanhållen och lätt att hitta.

Det ska vara enkelt att veta var du ska vända sig för vård och stöd efter hemgång men även en längre tid efter förlossningen. Vården ska vara anpassad utifrån dina behov.

Eftervård ska också kunna fås på olika sätt: t ex via besök, hembesök, telefon eller annan digital kanal samt ha sin bas i primärvården.

Det ska finnas betydligt bättre resurser för att åtgärda även sent upptäckta förlossningsskador.

För att det ska vara möjligt att satsa mer på kompetens och personal inom kvinnohälsan krävs ett maktskifte i Stockholms läns landsting.

Socialdemokraterna vill bland annat se en barnmorska per födande/förlossning och rädda 3000 förlossningsplatser genom att stoppa nedläggningen av förlossningen på gamla Karolinska.

Vi vill också se till att vårdens pengar satsas på just vård – inte på dyra välfärdsexperiment.

Stockholmarna betalar mest för sin vård men den är ändå inte bäst. Låt Stockholmsområdet, som har fantastiskt bra förutsättningar att ge den bästa vården, leva upp till sin potential. Ge Stockholms läns landsting ett nytt styre!

Anna Vikström är vice ordförande S-kvinnor Stockholms län

Tara Twana är vice ordförande S-kvinnor Stockholm.

Inlägget Så får Stockholm en bättre förlossningsvård dök först upp på Dagens Arena.

SKL säger ja till tiggeriförbud – »Kan störa gångtrafik«

Dagens Arena -

I ett utlåtande till Högsta förvaltningsdomen som ska ta ställning till Vellinge kommuns tiggeriförbud anför SKL, Sveriges kommuner och landsting, att det bör vara upp till kommuner att besluta om förbud på vissa allmänna platser.

Vellinge kommun i Skåne beslutade om ett lokalt tiggeriförbud i september förra året, med hänvisning till ordningsstörningar. Både Länsstyrelsen i Skåne och senare förvaltningsrätten och kammarrätten har dock funnit att ett tiggeriförbud enligt ordningslagen inte är motiverat, då kommunen inte har kunnat påvisa tillräckligt stora störningar som tiggeriet ska ha medfört.

Nu ska målet upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och därför har Sveriges kommuner och landsting (SKL)* lämnat in ett utlåtande. Själva tolkningen av rättsläget som SKL gör är däremot ingen nyhet, menar Germund Persson, chefsjurist på SKL.

I yttrandet finner SKL att kommuner ska ha rätt att förbjuda tiggeri och skriver: »Penninginsamling som sker på eller vid gångstråk, vare sig den sker aktivt eller passivt, kan påverka framkomligheten och även orsaka eller ge upphov till andra ordningsstörningar.«

– Påverkan av gångtrafik och andra störningar ligger ju inte så långt ifrån. Gångstråk är ju till för att personer ska gå förbi och mötas där – inte att man ska sitta kvar på en plats, så vår uppfattning är att de föreskrifter man har utfärdat i Vellinge ryms inom ordningslagens bestämmelser, säger Germund Persson på SKL.

Är man i vägen och en om man sitter och tigger utanför ICA?

– Ja, lika mycket som om man sitter utanför ICA och samlar in pengar till Röda korset (en typ av insamling som kräver tillstånd red.anm), säger Germund Persson.

I tidigare lagkommentarer om hur kommuner ska hantera ordningslagen och vad som kan förbjudas på allmän plats, har det talats om passiv och aktiv pengainsamling. Det har då sagts att man inte vill förbjuda gatumusikanter som står på en och samma plats och spelar, med exempelvis ett fodral framför sig där man kan lägga pengar. SKL kan ändå inte se något hinder mot att en kommun förbjuder just en sådan passiv pengainsamling som tiggeri kan anses utgöra.

Däremot anser man inte att det är motiverat att förbjuda tiggeri i en hel stad, utan det bör röra sig om ett begränsat antal platser.

– Vi tycker att om man skulle införa förbud överallt skulle det vara att gå för långt, säger Germund Persson.

Det var Per Gudmundson, ledarskribent på SvD som uppmärksammade Dagens Arena på utlåtandet från SKL. Gudmundson kallar  SKL:s ställningsstagande för »politisk dynamit« , då det kommer mitt i en valrörelse.

Germund Persson på SKL vill dock nyansera bilden av att yttrandet kommer så nära inpå valet:

– Nu har HfD tagit upp det här och det är därför vi har kommit in med ett yttrande, det skulle vara inne senast i början av den här veckan. Om Per Gudmundsson undrar varför vi kom in med det just nu.

* SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation som företräder kommuner och landsting.

Inlägget SKL säger ja till tiggeriförbud – »Kan störa gångtrafik« dök först upp på Dagens Arena.

SD vill lätta på 180-dagarsgräns – men förslagen är ofinansierade

Dagens Arena -

I det valmanifest som Sverigedemokraterna presenterade i veckan har partiet utvecklat sina förslag om sjukförsäkringen med flera förslag i mer generös riktning.

I Sverigedemokraternas höst- och vårbudgetmotioner för 2018 var sjukförsäkringen ett i princip osynligt politikområde. Den största satsningen inom sjukförsäkring i höstbudgeten var ett bidrag till sjuklön för småföretagare. Samtidigt gjorde partiet mindre nedskärningar i sjuk- och aktivitetsersättning, samt neddragningar på drygt 200 miljoner kronor om året på Försäkringskassan.

Julia Kronlid är relativt ny på posten som talesperson för socialförsäkringen hos SD, och säger sig inte kunna kommentera tidigare budgetar i detalj. Förslagen som partiet nu lanserar i sitt valmanifest är ännu inte finansierade.

Till dem hör en förändring av 180-dagarsgränsen i sjukförsäkringen. Istället för att som i dag prövas mot jobb på hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukpenning vill SD att man bara ska prövas mot jobb inom sitt befintliga yrke.

– Det är orimligt att man ska tvingas byta yrke vid dag 180. Det finns ett undantag i reglerna idag men det verkar i princip omöjligt att få det beviljat, säger Julia Kronlid.

Partiet vill ha vad de kallar en »mjukare övergång« från sjukpenningen, och bland annat göra det lättare att beviljas icke-permanent sjukersättning. Det ger större trygghet, även om ersättningsnivån då blir lägre än med sjukpenning, enligt SD.

Partiet föreslår också att det ska bli lättare för långtidssjukskrivna att pröva att återgå i arbete, genom att de får behålla en större del av sin sjukpenning eller sjukersättning.

Vad partiet däremot vill skärpa är kontrollen och straffen för att »lura till sig ekonomiska medel från välfärden«. Det ska exempelvis kunna resultera i utestängning från socialförsäkringssystemet. En satsning som i förlängningen kan bli en intäktskälla, enligt Julia Kronlid.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson fick igår frågan om han ser SD som ett hot när det gäller att locka LO-väljare med löften om stärkt sjukvård, och nu också sjukförsäkring.

– Jag har slutat ta SD på allvar när det gäller löften inför val, sa han till Dagens Arena och påminde om partiets svängning i frågan om vinst i välfärden.

– De borgerliga partierna la i november en motion i riksdagen om att återinföra den bortre parentesen, som utförsäkrade 87 000 personer i förra mandatperioden.  Jag tror visserligen att Sverigedemokraterna tvekade, men till slut så röstade de för så förslaget fick majoritet i Sveriges riksdag. De väljer alltid högerns utgångspunkter, så nej deras trovärdighet är absolut noll.

Läs också: Maktskifte kan sänka sjukpenning med 30 000 kronor

Inlägget SD vill lätta på 180-dagarsgräns – men förslagen är ofinansierade dök först upp på Dagens Arena.

Nej, KD – kvinnor värnas inte med vårdnadsbidrag!

Dagens Arena -

Kristdemokraterna vill ta bort kvinnors rättigheter, inte öka dem. De har inte en aning om vad feminism och jämställdhet handlar om, skriver Sultan Kayan, riksdagsledamot (S) och Lina Stenberg, styrelseledamot S-kvinnor.

Kristdemokraterna gör nu ett klent försök att kliva fram som partiet för landets kvinnor.  Genom att kalla regeringens jämställdhetsarbete för »radikalfeminism« och »genusexperiment« har KD fått stort mediegenomslag. Men att höra landets mest bakåtsträvande parti prata feminism klingar falskt.

Att KD skulle vara partiet som tillvaratar kvinnors behov och driver kvinnors rättigheter är skrattretande.

Hade KD fått styra hade vi fortfarande haft sambeskattning i vårt land. Vi hade varken haft fri abort, allmän förskola eller en föräldraförsäkring att tala om.

Ebba Bush Thor har på sistone hävdat sig värna att kvinnor både ska kunna ha en karriär och en familj. Men Kristdemokraternas vill jämte Sverigedemokraterna återinföra vårdnadsbidraget där kvinnor blir utelåsta från arbetsmarknaden och blir beroende av sina män.

Att förskoleplanen ska använda ordet ”barn” istället för ”flickor” och ”pojkar”, precis som det redan står i skolans läroplan, ser KD som bevis på att barn blivit könlösa.

För att kunna klanka ner på regeringens jämställdhetspolitik har KD verkligen letat hårt. Det hela är befängt, men det verkar inte spela någon roll så länge KD får höras i media

För vad menar KD med att regeringen driver »genusflum«?

  • Att förskoleplanen ska använda ordet ”barn” istället för ”flickor” och ”pojkar”, precis som det redan står i skolans läroplan, hävdar KD vara ett bevis på att barn blivit könlösa.
  • Att regeringen förordar genuspedagogik, som ju är en pedagogik med bevisat goda resultat, hävdar kristdemokraterna är ett bevis på att staten bestämmer att pojkar inte får leka med bilar eller flickor med dockor.

Efter förra hösten kan inte KD ha undgått att genuspedagogik handlar om att skapa ett samhälle där ingen som växer upp idag ska behöva säga metoo.

Det blir så uppenbart i ovanstående resonemang att kristdemokraterna inte har en aning om vad feminism och jämställdhet handlar om.

Vi lever i världens mest jämställda land. Att vi nått ända hit är ett resultat av en lång och hård kvinnokamp, men lika mycket en självklar politisk vilja för socialdemokratin att föra fram positionerna för lika rättigheter mellan könen.

Det har handlat om genomgripande reformer som på knappt hundra år tagit oss från allmän rösträtt till världens första feministiska regering.

Sverigedemokraterna som ligger närmast kristdemokraterna till höger är ett direkt kvinnofientligt parti. Och faktum är att KD med sina utspel närmar sig det högerextrema partiet alltmer. KD har exempelvis, i linje med SD:s utspel  öppnat upp för att inskränka aborträtten…

Enligt DN/Ipsos senaste mätning spås KD och SD tillsammans få en fjärdedel av landets röster

Kvinnor ska ha halva makten och hela lönen. Vår paroll är densamma som för 100 år sedan.

Det scenariot, där två bakåtsträvande partier vill ta ifrån oss kvinnor våra rättigheter, gör oss bekymrade. Vi frågar vi oss hur långt övriga partier på högersidan är redo att kohandla bort kvinnors fri-och rättigheter för att tillskansa sig regeringsmakten.

Faktum är att det bara finns ett regeringsalternativ för ett samhälle där jämställdhet drivs framåt och inte bakåt, och det med Socialdemokraterna vid rodret. Genom att fortsatt värna anställningstrygghet genom LAS säkra en bättre arbetsmiljö och borttagandet av visstidsanställningar liksom ofrivilliga deltider under nästa mandatperiod, kommer kvinnors situation förbättras markant.

 Det är viktigt att arbetslivet blir mer jämställt, liksom att barn får rätt till båda sina föräldrar. Vi vill se en individualiserad föräldraförsäkring, vi vill att kvinnors kroppar och psyke ska hålla i ett helt arbetsliv och vi vill att kvinnor som arbetat ett helt liv ska få en pension att leva på.

För detta krävs både en jämlikhetsskapande och en jämställdhetsskapande politik. Kvinnor ska ha halva makten och hela lönen. Vår parolle är densamma som för 100 år sedan. Lika gammal är de konservativa partiernas motstånd till förbättring för landets kvinnor.

Inlägget Nej, KD – kvinnor värnas inte med vårdnadsbidrag! dök först upp på Dagens Arena.

Håll huvudet kallt och organisera er

Dagens Arena -

Du och jag är nog lika rädda. För ett valresultat som innebär att samhället kommer gå bakåt i utvecklingen. Visst känner vi det på oss? Men det betyder inte att vi måste låta hopplösheten ta över, skriver Tanvir Mansur. 

Vi måste organisera oss för det som händer efteråt.

Så här har det redan blivit i flera länder. I USA valdes Donald Trump. I Storbritannien genomfördes Brexit. Om vi tittar på resten av Europa, så ser vi att högerextremister får allt större makt.

Om du besöker Danmark idag, kan du höra väldigt många människor säga rasistiska saker helt öppet. Så pass normaliserat har det blivit där. Ett land där nationalister har lyckats få »godhet« till att bli något dåligt.

Där regeringen lägger förslag om att människor som bor i förorter ska bli straffade hårdare och där barn ska tvingas gå i »danska värderingar«-skolor. De har börjat skapa en slags apartheid.

I flera länder växer också anti-abortrörelserna, som oftast hänger ihop med dessa nationalistpartier. Och yttrandefriheten inskränks i Polen och Ungern.

Mycket tyder på att Sverige går åt det hållet. Titta bara på nyheterna de senaste veckorna. Medier börjar använda en mer nationalistiskt utgångspunkt, och andra partier anpassar sig efter vad Sverigedemokraterna tycker.

  • SVT:s Aktuellt gjorde för två veckor sen ett reportage om »godhetsknarkare«, där de frågade sig om engagemang och godhet egentligen är naivt. Som kopierat från extremhögerns propagandamaterial.
  • Uppdrag Granskning sände ett avsnitt om de personer som dömts för våldtäkt i Sverige.

Genom att titta på uppskattningsvis 1,5 % av alla våldtäkter i Sverige försökte programmet  göra en koppling mellan etnicitet och överfallsvåldtäkter. Programmet försöker etnifiera frågan om våldtäkter.

Det är få våldtäkter som överhuvudtaget anmäls, och ännu färre som döms.

  • Sverigedemokraterna i Mölnlycke tyckte att Pride-flaggan inte skulle få vara på biblioteket, som är en vallokal under förtidsröstningen.

Då tog kommunen ner Pride-flaggorna. Efter protester, sattes de till slut upp igen.

Det läskiga är inte bara att Sverigedemokraterna blir stora och får mer makt. Det är att alla andra partier börjar tävla om att bli som dem.

I Stockholm syns Moderaternas reklamaffischer om hårdare tag mot kriminalitet.

Och i Eskilstuna släppte Socialdemokraternas starke man Jimmy Jansson en video som lika gärna hade kunnat vara SD:s interna valmaterial. Där sprider han gamla nationalistiska floskler och slagord. Han berättar att Sverige och Eskilstuna inte »kan ha mer migration än vad integrationen klarar av«. Han säger vaga saker som »i det sammanhållna samhället hälsar vi på varandra oavsett kön, kan se varandra i ansiktet när vi kommunicerar och vi ser till att vi lär oss svenska«.

Det var fantastiskt att se hur de olika gräsrotsrörelserna stod upp och visade solidaritet med varandra.

Populistisk skrämselpropaganda, fast han använder andra ord. Som säger att invandrare och muslimer inte hör hemma här om de inte är “som oss”.

För att sammanfatta det här: Allt är skit. Men vi kan fixa det.

Vi får bara vänja oss. Vi kommer se mer öppen rasism, sexism och homofobi. Vi måste organisera oss på ett sätt som är hållbart. Och tillsammans med andra rörelser.

Efter att Donald Trump blev vald besökte jag en demonstration i London, på det som då kallades Anti-Trump Day. Det var fantastiskt att se hur de olika gräsrotsrörelserna stod upp för varandra och visade solidaritet med varandra.

Miljöaktivister protesterade mot islamofobi. Feministföreningar ropade att “Black Lives Matter”. Muslimska organisationer försvarade hbtq-rättigheter. Vi behöver hålla ihop.

Sörj om valet går dåligt. Och organisera sen.

Prata mer med varandra istället för om varandra. Bränn inte ut dig eller andra kamrater. Lyssna på vänner som måste ventilera politisk ångest. Engagera dig lokalt, det är ett bra sätt att känna att du gör skillnad.

Håll huvudet kallt. Vi måste finnas där för varandra efter september.

Tanvir Mansur är skribent och frilansproducent av podcasts. 

Inlägget Håll huvudet kallt och organisera er dök först upp på Dagens Arena.

Folkets väl går före storfinansens

Dagens Arena -

Konfliktlinjerna i valet är de samma 1946 som 2018. Klyftorna har bara blivit så mycket större. Det är inte mer än rätt att folk är förbannade och uppgivna. Den nionde handlar om att bryta övermakten hos de få och vanmakten hos de många. 

När Anneli Jordahls lysande intervjubok om klass, Klass är du fin nog?, släpptes för femton år sedan tycktes den hopplöst omodern. Omgivningen reagerade med höjda ögonbryn och förvåning. Vem snackar om klass i den nya ekonomins skinande kristallpalats?

Under alltför många år var frågor om klass, klyftor och makt lite av en blind fläck i svensk offentlighet. I stället surrades våra förhoppningar om framtiden fast vid finanssektorns mast, spekulationens algoritmer skulle ta oss framåt. Så blev det inte.

I stället ser vi baksmällan i form av reaktionära och nationalistiska kastvindar över det nya klassamhället. Efter finanskrisen 2008 ifrågasattes, om än yrvaket och en smula sent, den naiva övertron på den otyglade kapitalismen. De senaste åren har det skett ett skifte som bryter med finanssektorns löften. Fler snackar klass och makt.

När Stefan Löfven (S) intervjuas av Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist berättar statsministern om hur hans egen klassresa gjordes möjlig av välfärdssamhället. Fosterbarn. Svetsare. Fackligt aktiv. Metallbas. Men han minns också hur den senaste finanskrisen lamslog ekonomin och slog ut produktiva jobb. Tydligare blir det inte.

Ett samhälle som står med mössan i hand i väntan på kapitalismens allmosor blir aldrig jämlikt. För det krävs politik.

Därför är det så välkommet att S går till val på höjda skatter på kapitalinkomster och banker. Som finansminister Magdalena Andersson formulerar det: »De som tjänar mest ska också vara med och bidra.«

 Få saker är så angelägna för socialdemokratin, vars existens- berättigande bygger på kritiken av klassamhället.

Även den stora satsningen på familjevecka – ytterligare fem lediga dagar per år som föräldrar med barn mellan 4 och 16 år kan ta ut när förskolan eller skolan har lov eller planeringsdagar – har ett tydligt klassfokus.

Högern kommer aldrig att hålla med, alldeles oavsett hur stora klyftorna är. Klassamhället är dess blinda fläck. Koncentrationen av förmögenheter och makt har varit dramatisk de senaste decennierna.

I Göran Therborns nysläppta bok Kapitalet överheten och alla vi andra pepprar han sidorna med statistik om det nya klassamhället.

Eran från åttiotalet till i dag beskrivs som en högerdriven »motreformation« mot jämlikhetspolitiken. Skillnaderna växte.

I dag äger den allra rikaste procenten 42 procent av hushållens sammanlagda förmögenheter, den rikaste tiondelen äger 78 procent. Klart att folk blir förbannade. Det är inte mer än rätt.

Få saker är så angelägna för socialdemokratin, vars existensberättigande bygger på kritiken av klassamhället. Det handlar om att bryta övermakt hos de få och vanmakt hos de många. Vill vi bygga ett samhälle på jämlikhetens grund – där klassmärket inte fördjupas – krävs omfördelning.

Just för att jämlikheten är ett sådant rött skynke för högern måste vi tjata om den. Hamra in likvärdighetens princip. Påminna om det oskäliga. Om vad fåtalets kapitalism gör med alla oss andra.

1946 tapetserade Socialdemokraterna och LO Sverige med affischer som drog ut konfliktlinjen inför valet. Budskapet i blocktext: »Folkets väl går före storfinansens«. Uppdraget är minst lika angeläget 2018.

Inlägget Folkets väl går före storfinansens dök först upp på Dagens Arena.

Varning för SVT:s lokala valkompasser

Dagens Arena -

Tänk om ett opinionsundersökningsinstitut som inte fått tillräckligt med svar på sina frågor skyllde på respondenterna och hävdade att resultatet ändå var tillförlitligt. Vilken skandal! Men SVT gör just det, skriver Olle Törnquist, professor i politik och utveckling.

Utanför storstäderna går de kommunala valfrågorna ofta förlorade i etablerade media och förgrovas i de sociala. Ambitionen att utvidga SVTs valkompass till att guida väljarna om partiernas lokala prioriteringar är därför berömvärt.

Dock finns det tecken på att kompassen kan vara missvisande och att SVT inte tar sitt ansvar för det.

Ett exempel är Sotenäs i Bohuslän (med centralorterna Kungshamn-Smögen). Där har kompassen helt missat Socialdemokraternas viktigaste lokala frågor om arbete, välfärd och planering:

  • 1. Att bättre omsorg förutsätter bättre arbetsförhållanden för personalen samt justa sociala villkor för upphandling av tjänster.
  • 2. Att ingen familj flyttar in om skolstandarden sjunker, varför grundbulten i en liten kommun med svikande elevunderlag är att lärarna får bästa chans att tillsammans försvara och förbättra kvalitén för alla elever.
  • 3. Att även om alla badgäster är välkomna, kan kommunen bara överlevna om lokala behov prioriteras om marknadsstyrningen och privatiseringen reduceras till förmån för mer demokratisk planering med folkligt inflytande.

Då kan kostnaderna för boendet, sjöbodarna och näringslivet hållas nere. Då kan trafikkaoset regleras och fina samlingsplatser och cykelvägar byggas. Då kan miljön fredas och allas rätt till stränder och bryggpromenader värnas.

För första gången samlades ett parti i Sotenäs till ett komplett program i dessa frågor. Men valkompassen ignorerade alltihop

För första gången samlades ett parti i Sotenäs till ett komplett program i dessa frågor. Men valkompassen ignorerade alltihop, och man kan nästan bara ta mer eller mindre avstånd från andras politiska förslag.

Dessutom skyller SVT missarna på att Sotenäs (s)-ledare inte svarat ordentligt på hans mail.

Men Socialdemokraternas valfrågor var inte demokratiskt beslutade när det passade SVT att redan i februari-mars kräva in dem.

Det kunde säkert getts bättre hållna allmänna svar, men det är ändå alltid undersökarens ansvar att anpassa sig till politikens förutsättningar – inte att diktera dem – och att sedan utforma en metod som gör att resultatet blir hållbart.

Tänk om ett opinionsundersökningsinstitut som inte fått tillräckligt med svar på sina frågor skyllde på respondenterna och hävdade att resultatet ändå var tillförlitligt. Vilken skandal! Men SVT gör just det.

Till yttermera visso hävdar SVT att det vore omöjligt att komplettera enkäterna med att till exempel läsa lokalpressens debattsidor för att kommunerna och partierna påstås är för många.

Ja visst är det orealistiskt så länge som man sitter i huvudstaden och beordrar in information när det passar en själv, för att sedan stoppa in den in sina dataprogram.

Men tar man sig ut i verkligheten vet jag av egen erfarenhet att det är fullt möjligt att exempelvis kartlägga något så komplicerat som den lokala demokratiseringen i Indonesien med 255 miljoner invånare och stort som EU.

Om en student presenterat och försvarat ett upplägg som SVT:s skulle denne knappast passerat.

Metoden stavas förtroendefullt samarbete med pålitliga lokala informatörer runt om i landet, inklusive journalister. Utan att det kostar skjortan.

Om en student presenterat och försvarat ett upplägg som SVTs skulle denne knappast passerat. Undersökande journalister vill säkert också bättre.

Annars får Trumps kampanj mot liberala media vatten på sin kvarn.

Men tills SVT ändrat sin lokala valkompass återstår det bara att utfärda en varning utanför det lokala sammanhanget: kontrollera frågorna i din kommun, testa kompassen och upplys väljarna om eventuella misstag!

Olle Törnquist(S) är  professor i Politik och Utveckling vid universitetet i Oslo.

Inlägget Varning för SVT:s lokala valkompasser dök först upp på Dagens Arena.

Maktskifte kan sänka sjukpenning med 30 000 kronor

Dagens Arena -

Moderaterna har aviserat stora besparingar inom sjukförsäkringen, men även övriga allianspartier vill strama upp reglerna. Alla är överens om att återinföra en bortre tidsgräns och att sänka inkomsttaket. SD är mindre tydliga.

Dagens Arena har gått igenom de olika budgetförändringar som allianspartierna och SD vill göra när det gäller sjukförsäkringen. Allianspartiernas förslag skulle innebära minskade ersättningsnivåer i sjukpenningen med mellan 18 000 och 30 000 kronor under det första sjukskrivningsåret.

  • Inkomsttak & avtrappade ersättningsnivåer

Regeringen höjde inkomsttaket i sjukförsäkringen, från 7,5 till 8 prisbasbelopp, från 1 juli i år. Det innebär en höjning av taket från drygt 28 400 till 30 300 kronor.

Samtliga allianspartier – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna – vill slopa den höjningen vid ett regeringsskifte.  Enligt L skulle det innebära en besparing på 511 miljoner kronor för 2018. Sverigedemokraterna säger att de inte har något förslag om att sänka inkomsttaket.

Moderaterna vill dessutom trappa ned ersättningsnivån i sjukpenningen till 75 procent redan från dag 90, istället för – som i dag – från dag 365. M föreslår en andra avtrappning till 70 procents ersättning från dag 365.

Om Moderaterna får sin vilja igenom med sjukförsäkringen kan ersättningen för det första årets sjukskrivning därför minska med drygt 30 000 kronor för den med en inkomst som når högsta nivån i ersättningen; från maxnivån på knappt 282 000 kronor i dag till knappt 252 000 kronor.* Under ett andra år som sjukskriven skulle skillnaden bli drygt 33 500 kronor mindre jämfört med dagens regler.

Liberalerna vill också återgå till det tidigare inkomsttaket samt trappa ned ersättningen, men senare än M: vid dag 300. Konsekvensen av det förlaget skulle bli knappt 20 800 kronor lägre ersättning under det första sjukskrivningsåret, jämfört med dagens regler.

Centerpartiet och Kristdemokraterna förespråkar också ett sänkt inkomsttak, men de föreslår ingen avtrappning i ersättningsnivåerna i sjukpenningen. Skillnaden mot dagens regler skulle ändå bli nästan 18 000 kronor lägre ersättning under det första året.

Enligt en prognos från Försäkringskassan skulle 141 000 personer påverkas av förändringarna under år 2019 då de passerar 90-dagarsgränsen i sjukförsäkringen. Drygt 33 000 personer bedöms under samma period passera 1-årsgränsen i sjukförsäkringen och påverkas då av ytterligare nedtrappad ersättning.

Sjukförsäkringens nivå i dag har urholkats sedan många år i förhållande till löneökningar. Enligt en granskning i tidningen Arbetet har hälften av alla anställda en lön som ligger över inkomsttaket för sjukpenning, även efter att regeringen nyligen höjde taket. Det betyder att det skulle behövas mycket större höjningar av ersättningstaket för att intentionen i sjukförsäkringen, nämligen att ge ersättning motsvarande 80 procent av din lön, ska uppfyllas.

  • Återinförd tidsgräns i sjukförsäkringen

Efter att alliansen kom till makten 2006 införde de en tidsgräns inom sjukförsäkringen, vilken har kommit att kallas för »stupstocken« av kritiker. Det betydde att man som längst kunde få sjukpenning i två och ett halvt år, eller 914 dagar. Det ledde till att 86 000 personer utförsäkrades mellan 2008 och början av 2014, även om många av dem senare återvände igen till sjukförsäkringen efter att ha genomgått program hos Arbetsförmedlingen.

S-MP-regeringen slopade den bortre tidsgränsen från och med februari 2016. Samtliga fyra allianspartier vill återinföra den.

– Vi vill återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen för att skapa en bättre rehabiliteringsprocess och kontinuerligt hjälpa den sjukskrivne tillbaka till arbete efter förmåga. Nuvarande ordning ökar risken för att människor fastnar i sjukskrivningar, skriver Aron Modig, KD:s talesperson för socialförsäkringar till Dagens Arena.

Enligt KD:s höstbudget för 2018 kommer en återinförd tidsgräns innebära en besparing på 400 miljoner kronor och enligt Moderaternas höstmotion innebär den en besparing på 300 miljoner kronor om året.

Sverigedemokraterna har vacklat fram och tillbaka i frågan om återinförd bortre tidsgräns. Partiet valde att inte stoppa beslutet i riksdagen när regeringen slopade tidsgränsen, men ställde sig senare bakom ett tillkännagivande från allianspartierna om att den skulle återinföras. I partiets nyligen utkomna valmanifest skriver partiet:

»Med en förstärkt rehabiliteringskedja där sjuka får hjälp att bli friska och friska får hjälp att komma i arbete behövs ingen bortre tidsgräns«.

Samtidigt utesluter Julia Kronlid, talesperson för SD i sjukförsäkringsfrågor inte att partiet kan stödja någon sorts återinförd tidsgräns.

– Vi vill inte införa den som den var under Reinfeldt, då måste det finnas många fler undantag för kroniska sjukdomar, säger hon.

  • Ny karensdag efter 14 dagar

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet vill införa en ny karensdag dag 15 i sjukskrivning, vilket motsvarar den dag då sjuklöneansvaret går över till staten från arbetsgivaren.

Enligt Moderaterna skulle det här innebära besparingar på cirka 300 miljoner kronor om året.

 

  • Moderaterna vill halvera sjukskrivningstiden för psykiska diagnoser

Som Dagens Arena rapporterade under Almedalsveckan i juli vill Moderaterna halvera tidsgränsen för prövning av rätt till sjukpenning för det de kallar »lättare psykiska diagnoser«, till exempel depression eller utmattningssyndrom. I praktiken skulle det innebära en första prövning av arbetsförmåga vid 45 istället för 90 dagar, och en andra prövning mot jobb på hela arbetsmarknaden efter 90 dagar istället för 180 dagar, som partiet föreslår i sin höstbudget.

Inget av de övriga allianspartierna har något liknande förslag, och det är inget de spontant sluter upp bakom när de får frågan. SD:s Julia Kronlid säger sig inte kunna ta ställning till förslaget i dag, men förhåller sig skeptisk.

Christian Ståhl, biträdande professor i arbetslivsinriktad rehabilitering vid Linköpings universitet, tycker att begreppet »lättare psykiska diagnoser« är missvisande, då vissa tillstånd av utmattningssyndrom kan vara väldigt allvarliga. En tidigare återgång i arbete är ingen generell lösning, menar han.

– Det beror alldeles på vilken diagnos vi pratar om. För lättare depressioner är det antagligen bättre med tidig kontakt med arbetsgivaren, men det är en sämre idé vid utbrändhet. Det är farligt att dra alla de här diagnoserna över en kam, säger Christian Ståhl.

Problemet med tidsgränser generellt är om det bara blir just tidsgränser utan att man gör insatser för arbetsmiljö och rehabilitering.

– I dag är det tyvärr så att tidigare gränser inte ger snabbare rehabilitering. Snarare borde man se till att det finns en individuell bedömning och att insatser görs även på arbetsplatsen, säger Christian Ståhl.

– Man kan också fundera kring om det är rätt att bedömas mot hela arbetsmarkanden vid 180 dagar. Det kan vara för kort om man har haft långvariga utmattningssyndrom, säger Christian Ståhl.

Moderaterna driver sammantaget den mest radikala förändringen av sjukförsäkringen av riksdagspartierna. Enligt Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, har Moderaterna god chans att få inflytande över socialförsäkringarna i en högerregering.

– M-politiken har tidigare slagit igenom på allianspolitiken. Historiskt sett har det ofta varit så att M-förslagen för sjukförsäkringen har fått råda, även när det gäller a-kassa. Det blir säkert samma oavsett om det blir alliansstyre eller styre med SD, tror Kjell Rautio.

 

* Försäkringskassan har hjälpt till med underlag för beräkningarna av ersättning på olika nivåer.

Inlägget Maktskifte kan sänka sjukpenning med 30 000 kronor dök först upp på Dagens Arena.

Personalpolitik och styrsystem är sjukvårdens ömma punkt

Dagens Arena -

Om Feministiskt initiativ får plats  i Stockholms läns landsting vill vi prioritera personalpolitiken, skriver Annelie Nordström.  

Med höjda löner och bättre arbetstider kan vi locka fler att stanna kvar i sina anställningar och med fler utbildningsplatser och generösare studiestöd kan fler kompetenta medarbetare rekryteras efterhand. Vi behöver även betydligt smidigare valideringar och vägar in för människor med utbildning i andra länder.

Bemanningen är svårast att förbättra, då det redan idag saknas sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, biomedicinska analytiker och undersköterskor.

Dessvärre handlar personalflykten inte bara om dåliga anställningsvillkor. New Public Mangement har skapat ett gigantiskt avstånd mellan både befolkningen, professionen och de som beslutar. Detta tomrum befolkas idag av tjänstepersoner som räknar, följer upp, beställer och begränsar.

Arbetsglädjen, stoltheten och tilliten har dött, resultatet blir förödande för både personal och patienter.

Aldrig förr har det varit möjligt att bota och behandla så många svårt sjuka som nu, den medicinsktekniska utvecklingen har gått fort framåt, men utan kunnig personal som kan använda tekniken och ge adekvat omvårdnad kommer framstegen ändå inte patienterna till del.

Det finns stora områden som är eftersatta inom svensk sjukvård. Vi har innovativa förslag på hur vården kan förbättras och i vår statsbudget har vi omfördelat resurser så att välfärden får mer.

Att strypa resurser till välfärden får alltid konsekvenser. De som får ta smällen är personal och patienter.

Väntetider till behandlingar, sökandet efter ett BB att föda på, stängda vårdavdelningar, orimligt långa köer på akuten och svårigheter att få tid hos sin husläkare är tydliga konsekvenser av den politik som tog plats i Sverige under New Public Mangement. I Stockholms läns landsting har problemen eskalerat under allt för många år av alliansstyre och toppas av de ekonomiska och kvalitativa skandalerna kring Nya Karolinska.

Att strypa resurser till välfärden får alltid konsekvenser. De som får ta smällen är personal och patienter. Personalen har år efter år fått töja på omsorgen om sig själv och om sina familjer. Jobba dubbla pass, skjuta på semestern och springa på underbemannade vårdavdelningar med korridoren full av sängar har blivit vardag långt in på hösten då den förskjutna semestern måste tas ut.

För att kunna rätta till detta, krävs att de styrande förstår vad som orsakar problemen. Det är brist på personal med rätt kompetens som skapar köer, långa väntetider och trängsel på akuten. Det finns gott om lokaler, sängar och teknisk utrustning, men det är brist på personal.

Jobben i sjukvården måste göras attraktivare! Dels genom att nya styrsystem utvecklas, som kan fångar upp både befolkningens behov och personalens kunnande. Vi behöver att fler unga känner sig lockade av vårdyrken, och framför allt att erfaren personal vill stanna kvar och känna glädje i att vidareutvecklas.

Det handlar såklart också om löner som är alldeles för låga i förhållande till det ansvar som vilar på vårdpersonalens axlar, men också om arbetstider, arbetsmiljö och bemanning.

Personalpolitiken i Stockholms läns landsting behöver förnyas med en feministisk injektion, de kvinnodominerade vårdjobben behöver uppvärderas både för personalens och patienternas skull. Men är det verkligen möjligt? Klart vi kan.

Annelie Nordströmär tidigare ordförande i fackförbundet Kommunal och första namn på Feministiskt Initiativs landstingsvalsedel.

 

Inlägget Personalpolitik och styrsystem är sjukvårdens ömma punkt dök först upp på Dagens Arena.

Färre äldre bor på äldreboende eller har hemtjänst

Dagens Arena -

Mellan 2001 och 2017 sjönk andelen äldre personer över 80 år som får äldreomsorg från 39 till 34 procent. Hemtjänsten har inte fullt lyckats täcka upp för förlorade platser på äldreboenden.

Det är Sveriges Radio som kan visa på utvecklingen inom äldreomsorgen, med hjälp av siffror från Socialstyrelsen och forskningscentrat Äldrecentrum

– Utvecklingen är problematisk, säger Marta Szebehely, professor och expert på äldreomsorg på Stockholms Universitet till Sveriges Radio.

Hon påpekar att det framförallt är färre som får den typ av omfattande hjälp som det går att få på ett äldreboende, men inte genom hemtjänst.

Antalet platser på äldreboenden har minskat betydligt över tid, och tanken var att hemtjänsten skulle ta över och stötta de äldre, men så har det i många fall inte blivit. Enligt Marta Szebehely handlar det om att pengarna i kommunerna inte har ökat i samma takt som befolkningen blivit allt äldre.

I valet mellan olika insatser riskerar kommuner att prioritera barnomsorg och personer med funktionsnedsättning eftersom de insatserna har ett tydligare lagstöd än äldreomsorg har.

– Man har helt enkelt inte prioriterat de äldre, säger Marta Szebehely.

Inlägget Färre äldre bor på äldreboende eller har hemtjänst dök först upp på Dagens Arena.

Syna den verkliga skattebluffen

Dagens Arena -

Skatter utgör den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster. När valdagen närmar sig blir detta allt mer tydligt. Kanske avgör skattefrågan valutgången – om dess politiska och samhälleliga betydelse tydliggörs.

Skatterna utgör samhällets offentliga blodomlopp och finansierar våra gemensamma angelägenheter. Det är väl ingen hemlighet att högersidan alltid strävat efter att sänka skatterna och banta den offentliga sektorn.

Vänstersidan har varit mer positiv till höga skatter och den gemensamma sektorn. Men blivit mer modest i kraven på att höja skatterna under senare år, även om en viss förändring kan märkas från socialdemokratiskt håll.

Det har varit ett starkt ideologiskt tryck mot sänkta skatter. För skattefrågorna visar fortfarande på en fundamental ideologisk skiljelinje. Allianspartierna vill fortsatt ta ner skatterna ännu mer, särskilt moderaterna sätter sänkta skatter högst upp på dagordningen.

Men skattefrågan är inbäddad i en ideologisk och intellektuell dimma. I SVTs partiledarintervju fick Stefan Löfven en »avslöjande« fråga av utfrågarna Anders Holmberg och Camilla Kvartoft: »Både Görans Perssons regering och Alliansen sänkte skatten, ändå ökade skatteintäkterna – varför säger du att det inte går?«

Frågeformuleringen bär vittnesbörd om tidsandan och vilka föreställningar som sätter sin prägel på debatten i vår tid. Det låter ju lite för bra för att vara sant: det funkar att sänka skatterna men ändå öka skatteintäkterna! Det låter som ett trolleritrick i den högre skolan och naturligtvis finns en ekonomisk teori som lurar i kulissen.

Den faller tillbaka på ekonomen Arthur Laffer som har gett namn åt Lafferkurvan, en teori som »visar« att om man höjer skatterna över en viss nivå minskar människors vilja att arbeta och ekonomin krymper och skatteintäkterna minskar. Och omvänt, sänkta skatter leder till det omvända.

 Det finns inget empiriskt stöd för att sänkta skatter ökar tillväxten och skatte- intäkter överhuvudtaget. Det är bara just ett trolleritrick utan verklighets- förankring. Däremot leder en växande ekonomi till ökade skatteintäkter.

Teorin har varit som mumma för nyliberala ideologier och skattesänkningsbenägna politiker de senaste decennierna. DNs Erik Helmersson menade att SVT -utfrågningen visade på »S-läsningen om skatten avslöjades« och att jobbskatteavdragen bevisar »att sänkt skatt kan sätta fler i arbete vilket kan ge högre offentliga intäkter«.

Men teorier är teorier. Det finns inget empiriskt stöd för att sänkta skatter ökar tillväxten och skatteintäkter överhuvudtaget. Det är bara just ett trolleritrick utan verklighetsförankring. Däremot leder en växande ekonomi till ökade skatteintäkter.

Sedan 90-talskrisen har vi haft många år av tillväxt. Men det beror på ökad produktivitet, ökad efterfrågan, växande befolkning och goda konjunkturer – inte på sänkta skatter.

Dessa samband är så fundamentala att de borde ingå i den ekonomisk-politiska allmänbildningen även på en borgerlig ledarsida. För det är inte skatterna räknat i kronor som är intressanta utan skatternas andel av BNP.

Om skatternas andel BNP minskar (vilket dom alltså gjort) måste man också krympa välfärden för att klara löner och verksamhet. Och det är precis vad som skett de senaste decennierna, det är färre anställda och mindre resurser.

Sveriges befolkning har exempelvis ökat med i runda tal en och en halv miljon de senaste 20 åren. Så i verkligheten släpar skatteintäkterna efter i reala termer.

År 2000 var skattekvoten 49 procent, år 2006 46 procent och när Reinfeldt avgick 2014 42,5 procent. Skillnaden var ungefär drygt 300 miljarder i minskade skatteintäkter jämfört med år 2000.

Nu har skattekvoten ökat 1,5 procent under Stefan Löfven. Och antalet anställda i skolan, vården och omsorgen har också ökat. Så det finns förstås ett samband mellan skatter å ena sidan och resurser och antalet anställda i den offentliga sektorn å andra sidan.

Den långsiktigt minskningen av skattekvotten har alltså skett under såväl socialdemokratiska regeringar men framför allt under borgerliga regeringar. Allt detta har skapat en hård ekonomisk press på den offentliga verksamheten. En del har hanterats av nödvändiga effektiviseringar och bättre organisation, ett arbete som behöver fortgå permanent. Men samtidigt är den reella resursminskningen alltså stor.

Det märks på många håll i samhället och i den offentliga sektorn. Det saknas många händer i vården och omsorgen. Lönerna släpar efter. Den märks i köerna i vården. Det syns när samhällsservicen utarmas.

Man behöver inte vara vänster för att förstå detta. Numera kan man höra av ekonomer som Harry Flam (det går inte att sänka skatterna) och Lars Calmfors (skattetrycket måste öka). Dessa två ekonomer ingår inte direkt i de socialistiska stormtrupperna utan är ganska traditionella nationalekonomer.

En tydlig illustration på hur ideologiskt förblindade många trosvissa ledarskribenter är och hur problematisk och missledande SVTs fråga till Stefan Löfven var. Och hur illa timade moderaternas skattesänkarförslag är.

Jan Björklund (L) talade i veckan SVTs utfrågning nu om att det totala skattetrycket inte kan gå ner, han vill dock minska de få progressiva inslagen i skattesystemet som finns kvar. KD vill säkra sjukvården före skattesänkningar. Samtidigt står skattesänkningar i högsta grad på dagordningen för den allians som vill ta över efter valet nästa vecka.

Det är fråga om dubbla budskap som döljer eller försöker tona ner eller dölja grundkonflikten i svensk politik. Vi behöver mer omfördelning via skatterna. De med höga inkomster särskilt från ägande och kapital har dragit ifrån. Sverige har avskaffat flera skatter som var rimliga och rättvisa, som fastighetsskatten och arvsskatten. Bolagsskatten har tagits ner. Förmögenhetsskatten försvunnit helt och hållet. Jobbskatteavdragen har gett många mer i plånboken.

Expressen dömer ut socialdemokraternas förslag om höjda kapitalskatter: »Syna S tomma skattebluff«. Och sätter Magdalena Anderssons bild bredvid Karl Marx, oklart vem som är hedrad av sammanhanget.

Under 20 år har den privata konsumtionen ökat år för år. Medan den andel som går till den offentliga verksamheten och till våra gemensamma utmaningar och åtaganden har minskat. Vi behöver alla avstå lite mer för att klara välfärden, omsorgen, hålla samman landet från landsbygden till förorten och för att klara klimatomställningen.

Att blunda för allt detta är den verkliga skattebluffen.

Inlägget Syna den verkliga skattebluffen dök först upp på Dagens Arena.

Kommunal: Hur många välfärdsarbetare vill M banta bort?

Dagens Arena -

Efter två mandatperioder där skattesänkningar tagit bort miljarder från offentlig sektor samtidigt som hundratusentals behöver rekryteras måste jag avkräva Moderaterna besked. Hur ska välfärden klara era nya stora skattesänkningar, skriver Tobias Baudin, ordförande i fackförbundet Kommunal. 

Den förra moderatledda regeringen (2006 – 2014) sänkte skatterna med 140 miljarder på två mandatperioder. Under samma period minskade andelen anställda i välfärden mer än under 90-talskrisens tuffa budgetsanering.

Nu går de till val med skattesänkningar på runt 60 miljarder under en mandatperiod. Utan att berätta var kostnaden ska tas. Jag tycker det är ohederligt.

Det är nämligen så här. Kommunals stora medlemsundersökning visar tydligt att dagens bemanning inom äldreomsorgen och förskolan inte räcker för att upprätthålla den höga kvalitet Sverige vill, och ska, ha i välfärden.

  • Nästan varannan undersköterska anser att bemanningen i äldreomsorgen är så låg att det innebär en risk för de äldre.
  • I förskolan hinner var femte barnskötare inte ta pauser eller gå på toaletten. Det är ohållbart.

Kommunals beräkningar visar att för att komma åt den kroniska underbemanningen så behöver 135 000 fler människor rekryteras under den kommande mandatperioden. Det är en utmaning vars omfattning kan vara svår att greppa – varje år ska ytterligare 33 750 personer välja att börja arbeta inom välfärden.

Av dessa är 18 750 Kommunals medlemsgrupper, framförallt undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare.

Om det ska lyckas så handlar det inte enbart om att rekrytera nya medarbetare. Det handlar minst lika mycket om att ta tillvara dem som redan är anställda. Både genom att erfaren personal väljer att stanna och genom att minska sjukfrånvaron. Då behöver arbetsmiljö, villkor och löner bli bättre – mycket bättre. Och det är inte gratis.

60 miljarder motsvarar 128 000 undersköterskor eller 153 000 barnskötare på heltid under ett helt år.

Därför reagerar jag starkt när Moderaterna nu presenterar stora skattesänkningar – men inte hur dessa ska finansieras. Att föreslå skattesänkningar för 60 miljarder under mandatperioden utan att redovisa var pengarna kommer ifrån är ohederligt i relation till Sveriges alla välfärdsarbetare.

Det är inte korrekt att jämföra rakt över, men för att i alla fall ge en känsla för hur enormt mycket pengar det rör sig om så motsvarar 60 miljarder 128 000 undersköterskor eller 153 000 barnskötare på heltid under ett helt år.

Som ordförande för Sveriges största välfärdsförbund blir det självklart att avkräva moderaterna ett svar. Sveriges välfärdsarbetare har rätt att veta om det är deras jobb som ska bort, om deras kollegor som ska bli färre eller om det är lönerna som ska hållas tillbaka.

Det är helt enkelt verklighetsfrånvänt att föreslå stora skattesänkningar i det pressade läge välfärdens arbetare är idag.

Vi i Kommunal vet ju att resurserna, pengarna till välfärden måste öka. Bara då kan fler utbildas, fler anställas – och dagens villkor och löner bli bättre.

Dagens situation är ohållbar och Sverige står inför ett val. I det läget är det enda raka är att alla partier öppet redovisar vilka som ska betala för de förslag som förs fram i valrörelsen.

Tobias Baudin är ordförande i Kommunal

Inlägget Kommunal: Hur många välfärdsarbetare vill M banta bort? dök först upp på Dagens Arena.

Sverigedemokraternas nya front – vården

Dagens Arena -

Sverigedemokraternas önskan om att bli det nya vårdpartiet tycks vara nära att uppfyllas, trots en politik som varken ger vårdanställda bättre villkor eller patienterna bättre vård. Hur går det ihop? 

I maj 2017 deklarerade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att SD ska »bli vårdpartiet i Sverige«, men redan inför valet 2014 började partiledaren aktivt jobba för att profilera partiet genom andra, mjukare frågor.

Målet är att nå kvinnorna. Och man lyckas.

Visserligen är stödet för partiet generellt mycket lägre bland kvinnor än bland männen. 13 procent av kvinnorna jämfört med 26 procent av männen.

Men inom vissa grupper i samhället går utvecklingen snabbare. Bland kvinnliga LO-medlemmar till exempel har stödet för SD gått från knappt nio procent i valet 2014 till dagens 24,9 procent (felmarginal 4,2 procentenheter). I början av året var stödet 14,9 procent.

Läs mer: SD växer bland kvinnor – trots obefintlig jämställdhetspolitik

Redan under valåret 2014, när Jimmie Åkesson besökte över sextio arbetsplatser i kommuner styrda av Socialdemokraterna, riktade man in sig på kvinnorna som jobbar inom vården.

Sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor inför höstens val. Väljarna tycker att vårdköerna, de långa väntetiderna, bristen på personal och andra resurser är de största problemen inom vården.

Och det är framför allt hos kvinnorna som vårdfrågan är stark – 52 procent av dem anser att vården är ett av de tre viktigaste politikområdena, medan endast 36 procent av männen gör samma bedömning, enligt en mätning från DN/Ipsos i slutet av juni i år.

Äldreomsorg hamnar på femteplats på kvinnornas top-tio viktigaste valämnen och på en tiondeplats för männen.

Tillsammans med storleken på invandringen anses vårdköerna vara de största samhällsproblemen.

Fackförbundet Kommunal, som organiserar många av de kvinnor som jobbar inom hälso- och sjukvård, har inga siffror på hur många av deras medlemmar man tror kommer rösta på SD i valet. Men man är medveten om partiets allt starkare ställning bland förbundets medlemmar.

– Stödet för SD har ökat i våra led, men jag vet inte med hur mycket. Det är viktigt att vi pratar om den politik de har, eller som i sjukvårdsfrågan – inte har, säger Tobias Baudin, förbundsordförande i Kommunal.

Det som förvånar Tobias Baudin är att Sverigedemokraterna kan växa så mycket samtidigt som deras politik inte ser till vårdpersonalens bästa och går stick i stäv med de frågor som är viktigast för förbundets över 511 000 medlemmar.

Tobias Baudin nämner bland annat behovet av fler anställda inom vården, trygga anställningar och avskaffandet av vinstdriften.

–  Sverigedemokraterna vill minska statsbidragen till kommun och landsting med 13 miljarder, för att kunna investera i välfärden behövs stora skattepengar, inte mindre. Vi vet att de vill ha kvar den vinstdrift som råder. De har stoppat varenda förslag som lagts i riksdagen som innebär en begränsnings av vinsterna i välfärden. Kopplat till de trygga jobben så röstar ju Sverigedemokraterna emot att avskaffa allmän visstid. När vi tittar på deras politik så ser vi att de för en politik som medlemmarna i Kommunal inte vill ha.

Sverigedemokraterna är i vårdfrågor ett parti som står till höger på den politiska skalan. För samtidigt som det råder stor samstämmighet mellan partierna, inklusive SD, kring vilka vårdfrågor som ska prioriteras, där alla partier är överens om att korta vårdköerna, öka tillgängligheten och bygga ut primärvården, så är vägen dit det som skiljer partierna åt.

SD röstar nej till vinstreglering inom välfärden och ja till allmän visstid och hyvling. Nu senast röstade partiet emot regeringens förslag om att skydda universitetssjukhus från privatiseringar.

Tankesmedjan Arena Idé har granskat Sverigedemokraternas vårdpolitik, vad de säger att de vill jobba för och vilken politik som de facto förs.

Sverigedemokraterna säger sig vilja »avskaffa de ofrivilligt delade turerna för vårdanställda, ge sjuk- och undersköterskor möjlighet till kompetensutveckling på betald arbetstid, samt stärka den generella löneutvecklingen. Även karensdagen för vårdpersonal bör slopas, inte minst för att motverka smittspridning.«

Utöver ovanstående vill de även skärpa kraven på hälso- och sjukvårdens verksamheter.

Statsvetaren Lisa Pelling, som är en av författarna till Arena Idé-rapporten, tycker att det är anmärkningsvärt att ett parti som fortsatt vill ge arbetsgivare möjlighet att på obestämd tid visstidsanställa människor, och som enda parti röstade för obegränsade möjligheter för arbetsgivare att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra, pratar om att de vill ge vårdpersonalen bättre arbetsvillkor.

– All trygghet och möjligheter till ett drägligt arbetsliv bygger på att du vet att du har ett arbete att gå till, och att du inte behöver känna dig otrygg för att du kanske står utan jobb om tre månader. Det är bara en tillsvidareanställning som kan ge den tryggheten. SD tycker att anställningsformen ”allmän visstid” ska vara kvar. Det är den enda anställningsformen där arbetsgivaren inte behöver motivera en tidsbegränsning. SD vill inte heller göra något åt hyvling, som börjar bli ett problem också inom vården och omsorgen. Att få sina timmar och därmed sin inkomst nedskuren från en vecka till en annan, utan att arbetsgivaren behöver motivera det eller följa några tuordningsregler, det är total otrygghet, säger Lisa Pelling, även utredningschef vid Arena Idé.

En majoritet av Sverigedemokraternas egna väljare vill se en vinstreglering inom välfärden men partiet har varit emot alla de förslag som lagts på riksdagens bord.

Det finns också ett samband mellan vinstintresse och personalens arbetsförhållanden. I den privata vårdsektorn är andelen personal med tidsbegränsad anställning eller som deltidsarbetar högre än i den offentliga.

Så väl i Stockholms läns landsting och i Västra Götalandsregionen ställer sig SD i princip helt bakom tanken om att ökad marknadisering av vården är något eftersträvansvärt. Nu senast röstade partiet emot regeringens förslag om att skydda universitetssjukhus från privatiseringar.

SD säger sig fokusera på kvalitet inom offentligt finansierad verksamhet, men var samtidigt med och röstade ner oppositionens krav på en extern revision av Nya Karolinska.

Granskningen visar också att även om majoritet av SD:s motioner på landstingsnivå har handlat om vård, så har det inom SD officiellt prioriterade vårdområden inte lagts en enda landstingsmotion de senaste två åren.

Ofta handlar det istället om frågor som på något sätt kan relateras till migrationspolitik, så som att införa en »neutral klädpolicy fri från religiösa och politiska symboler«, förbud mot omskärelse av pojkar utan föreliggande medicinska skäl och frågor om tolk.

I debatten har Jimmie Åkesson framhållit att partiet satsar 11 miljarder mer på sjukvården än den sittande rödgröna regeringen. Socialdemokraterna menar att de istället minskar anslagen med 13 miljarder, den summan de minskar statsbidragen till kommunerna och landstingen med.

30 procent av de allmänna statsbidragen går till landstingen och 87,5 procent av landstingens verksamhet rör utgifter för hälsa- och sjukvård. Socialdemokraterna hävdar att neddragningarna av den här storleksordningen som SD vill göra därför resultera i minskade resurser till vården som motsvarar ganska exakt 13 miljarder över tre år  – även med de riktade satsningar på 11 miljarder som SD gör.

Men världen är sällan så svart eller vit och många turer kring de omstridda miljarderna har det varit. Visserligen drar SD ner på anslagen till kommunerna och landstingen, men de kompenseras samtidigt genom sänkt pensionärsskatt med möjlighet till jobbskatteavdrag, minskad invandring och höjt tak i a-kassan.

Nyhetssajten Kit har gjort en gedigen genomgång av hur de båda partierna räknar.

»Sverigedemokraterna är ett tydligt högerparti och vi måste jämföra den politik de röstar igenom och för, med vad våra medlemmar vill ha.«

Vårdförbundet tog redan 2014 ett beslut att tydlig markera mot Sverigedemokraterna i valrörelsen samma år. Vårdförbundet deltog inte i arrangemang med partiet och SD bjöds heller inte in till förbundets möten med riksdagspartierna om vårdpolitik.

Det samma gäller i år. Förbundet, som organiserar 114 000 sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor, valde att till ett regionpolitiker-mingel i Västmanland i slutet av maj inte bjuda in SD.

Trots att partiet vill jobba för det som är vårdförbundets viktigaste fråga: höjda löner.

– Vår värdegrund är en annan än Sverigedemokraternas. Vi har jämfört deras partiprogram med våra stadgar och yrkesetiska koder och skillnaderna i grunderna är helt enkelt för stora. Vårdförbundet ansluter sig till FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheterna som fastslår att »alla ska ha rätt och tillgång till en god och välfungerande hälso- och sjukvård«. SD:s rättighetstänk utgår från nationalitetstillhörighet, vi utgår från människan, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, och tillägger:

– För mig skulle det vara att rättfärdiga SD:s nationalistiska politik att samarbeta och synas tillsammans. Jag och andra från Vårdförbundet har dessutom fått ta emot hot när vi uttalat oss om SD:s politik, på ett sätt som inte skett när vi haft åsikter om andra partier.

Bakom beslutet står Vårdförbundet styrelse och samtliga lokalföreningars ordförande.

Hur många av Vårdförbundets medlemmar som stödjer SD har förbundet inga siffror på, men enligt SCB har stödet inom TCO-förbunden ökat och ligger nu på 11,1 procent.

Lisa Pelling, utredningschef för Arena Idé, förstår varför Vårdförbundet valt att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

– Jag tror att en absolut majoritet av Vårdförbundets medlemmar sätter vårdens etiska koder först. Det är förståligt om en turist i Sverige inte kan påbörja en lång cancerbehandling här, men SD vill ju inte ens att människor som har fått uppehållstillstånd ska ha tillgång till samma vård som svenska medborgare. Den bästa vården ska ges exklusivt till bara en del av samhället, jag förstår att Vårdförbundet inte delar den synen.

I arbetet med Arena Idés rapport tyckte Lisa Pelling det blev tydligt att SD ändå inte är ett parti som de andra. I rapporten står det: »Inget annat parti lägger sådan vikt vid medborgarskapets betydelse, och bara Kristdemokraterna har en politik som lika konsekvent som SD utgår från ett heteronormativt kärnfamiljsideal.«

– Deras främlingsfientliga agenda sipprar upp på alla områden och är genomgående deras motor och huvudfokus.

Så hur kommer det sig då att partiet ändå växer i styrka bland vårdpersonal?

Tobias Baudin, ordförande Kommunal, tror att partiet har vunnit på att uppfattas som ett parti som står utanför etablissemanget, och som ett parti som vill göra någonting annat och nytt.

– Men så är inte fallet. Sverigedemokraterna är ett tydligt högerparti och vi måste jämföra den politik de röstar igenom och för, med vad våra medlemmar vill ha.

Bilden av att vara ett parti som står utanför etablissemanget tror även Lisa Pelling delvis kan förklara partiets framgångar generellt. Rörande specifikt varför SD lyckas profilera sig som ett vårdparti tror hon beror mycket på att de levererar enkla svar på komplexa problem.

– I vårdfrågan, som i alla frågor, är de populister. De ger enkla svar på svåra problem. De förmedla bilden av att de andra partierna tycker att det är viktigare att ta hand om nyanlända än personer som jobbar på golvet inom vården och omsorgen.  Många upplever att vården har blivit sämre och de lyckas kanalisera den ilskan och uppgivenheten, även om det är deras politik som framförallt fokuserar på invandringen framför annat.

Jimmie Åkesson och hans parti ligger på delad andraplats, tillsammans med Vänsterpartiet på 10 procent, när väljarnas förtroende för partiernas sjukvårdspolitik mäts. 22 procent av väljarna tycker att Socialdemokraterna väljarna har den bästa vårdpolitiken.

S har dock tappat stadigt i förtroende undersökningarna de senaste åren, medan SD tar jättekliv uppåt.

Läs mer: SD:s kvinnoförbund driver inga frågor

Läs mer: Rapport: SD tar inte arbetarnas parti

Inlägget Sverigedemokraternas nya front – vården dök först upp på Dagens Arena.

SD- och M-väljare gillar varandras partier

Dagens Arena -

Mer än var fjärde av Moderaternas väljare ser SD som sitt näst bästa parti. Det är fler än de M-väljare som ser KD eller C som sitt näst bästa partialternativ. 

Det är en sammanställning som Novus har gjort åt Ekot som visar på vilka band de olika partierna har till varandra, genom att ställa frågan till väljare om vilket parti tycker är bäst och sedan ställa följdfrågor.

26 procent av Moderaternas väljare tycker att Sverigedemokraterna är näst bästa parti och 27 procent av M-väljarna föredrar Liberalerna som andrahandsalternativ. Och hälften av SD:s väljare ser M som sitt näst bästa parti.

Enligt professorn i statsvetenskap, Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet som leder det svenska valforskningsprogrammet. tyder det här på att SD och M.s väljare står nära varandra.

– Kommer det ske väljarströmmar som vi har sett att det har hänt under mandatperioden är en god gissning att det kommer att vara mellan de här två partierna, säger han till Ekot.

Novus har också undersökt hur trogna olika partiers väljare är, och den listan toppar Socialdemokraterna följt av Vänsterpartiet. 86 procent av S-väljarna har svarat att de är ganska eller mycket övertygade anhängare av sitt parti, för Vänsterpartiet var motsvarande siffra 84 procent.

Enligt Henrik Ekengren Oscarsson förklaras det trots allt sjunkande stödet för S genom demografi.

– I Socialdemokraternas fall handlar det mycket om att deras kärnväljare helt enkelt utgår ur valmanskåren. De går och dör helt enkelt, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Minst andel övertygade är Centerpartiets väljare, där 32 procent svarar att de är mycket eller ganska övertygade anhängare.

Inlägget SD- och M-väljare gillar varandras partier dök först upp på Dagens Arena.

Skotthål i pannan är inga busstreck

Dagens Arena -

Ditmålade skotthål i pannan på politiker, hakkors och det systematiskt sabotage av valaffischer är en ny verklighet som måste tas på allvar. Gör den inte det riskeras att människor som är engagerade i politiken hoppar av eller avstår och att den demokratiska processen allvarligt störs. 

Söndersparkade, uppeldade, nedklottrade. »Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare«, sa Roland Andersson (S) till Borås Tidning.

Det gäller skadegörelsen av valaffischer. Han och en partikamrat har nu hållit vakt om kvällarna vid valaffischerna, eftersom de fått sätta upp nya sju gånger på vissa ställen.

Det är sorgligt, men inget unikt.

Över Stefan Löfvens ansikte har någon klottrat »SD 2018« med svart tuschpenna. På Annie Lööf har någon målat ett hakkors, på hennes partikamrat har någon ritat ett kikarsikte som om hon skulle skjutas. Svartmålade ögon.

I Tyresö beskriver Socialdemokraterna att deras skyltar välts och vandaliserats i princip varje natt, exempelvis med pinnar som stuckits genom företrädares ögon. På Lidingö kallar Miljöpartiet det för en »systematisk rensning« efter att de fått över hundra affischer förstörda.

Att affischer systematiskt klottrats ned med våldsbudskap och hakkors är annorlunda än att rita dit ett par glasögon på statsministern.

Vid Telefonplan i Stockholm hade någon vandaliserat affischer på bland annat statsministern, så att det såg ut som om han blivit skjuten i pannan och blod rann ner över ansiktet. Det går att hitta liknande nyheter runt om över hela landet.

Att valaffischer blir nedklottrade med mustascher och liknande är inget nytt. Men omfattningen och nivån i årets valrörelse tycks vara helt ny. Enligt SVT uppger fem av åtta partier att just sabotaget av valmaterial är mer omfattande denna valrörelse än tidigare.

Att affischer systematiskt klottrats ned med våldsbudskap och hakkors är annorlunda än att rita dit ett par glasögon på statsministern.

Detta är ett symptom på det uppskruvade tonläget och avskyn mot politiker som präglat den senaste tiden.

I en enkät till kommunstyrelsens ordförande i landets alla kommuner uppgav över hälften av de svarande att de utsatts för hot, våld eller trakasserier under denna mandatperiod. Två av tre menade att hoten blivit fler de senaste åren.

Som ofta tycks det vara hatet mot socialdemokrater som är värst, även om alla partier drabbas. Flera polisanmälningar har upprättats för sabotagen av valaffischer. Men efter valet behövs detta utredas på ett större plan, ditmålade skotthål i pannan på politiker och systematiskt sabotage av demokratins skyltar är allvarligt.

Det riskerar att människor som tänkt engagera sig politiskt avstår och att den demokratiska processen störs. Det gör dessutom att allt fokus flyttas från det politiska budskapet till hatet.

Partipolitiskt aktiva gör ett hästjobb när de tvingas sätta upp nya affischer hela tiden istället för att prata med väljare. I Tyresö gick Socialdemokraterna och Centerpartiet, som också drabbats, ihop och vakade över affischerna med bil kvällstid. Det är ett gott initiativ.

Partierna bör fortsätta att hjälpas åt att resa omkullvälta skyltar, hålla koll och tipsa varandra om sabotaget. I debatter och valstugor tycker företrädarna för de olika partierna vitt skilda saker. Men det utbredda sabotaget drabbar alla.

Inlägget Skotthål i pannan är inga busstreck dök först upp på Dagens Arena.

Vårdvalen i Stockholm en ohållbar modell för jämlik vård

Dagens Arena -

Sjukvårdspolitiken och alliansens vårdval i  Stockholm medför en oetisk prioritering i sjukvården och gynnar privata aktörer på den offentliga vårdens bekostnad, skriver Lars Klareskog senior professor och läkare, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset.

Alliansens sätt att inrätta Vårdval i specialistssjukvården i Stockholm utgör en internationellt helt unik modell för specialistsjukvård, som inte används på något annat håll, och som utgör en helt ohållbar modell för jämlik vård, för ekonomisk kontroll, för klinisk forskning och för utbildningen av framtidens medarbetare i vården.

Här beskriver jag några av effekterna av systemet, och några alternativ som skulle kunna införas relativt snabbt.

  • Systemet ger ökad ojämlikhet i vården i Stockholm:

Eftersom systemet bygger på att vårdföretagare bestämmer inriktning och lokalisering av den vård som ska ges, och att både inriktning och lokalisering bestöms av behov av lönsamhet för det enskilda vårdföretaget, så ges vård som är lönsam på platser där lönsamheten är stor.

Det blir i praktiken en prioritering av sjukdomar som kan behandlas snabbt och relativt billigt och av patienter som är lätta att arbeta med. Därutöver skapas i många fall onödiga besök (som upprepade födelsemärkeskontroller när flera födelsmärken skulle kunna tas vid ett tillfälle eller förnyelse av receptförskrivningar som skule kunna göras per telefon). Nedprioriterade blir allvarligare kroniska sjukdomar och patienter med kommunikationssvårigheter.

  • Systemet ger ojämlikhet i Sverige:

Ett stort antal specialister från andra delar av Sverige söker sig till de lönsamma specialistmottagningarna i Stockholm där de får löner som är högre än vad hemlandstingen kan erbjuda,.

Detta är ett av skälen till den stora bristen på specialister i andra delar av Sverige, med effekt att tillgängligheten till specialistvård blir lägre där och man måste anlita hyrläkare. Detta har bäst dolumenteras av hudläkarna som anger att upp emot hälften av alla Sveriges hudläkare är verksamma i Stockhom idag.

Systemet är därmed en gigantisk omprioritering av vård från dem som behöver den mest till vårdföretag som bestämmer vilken vård som skall ges var till dem som är mer lätta att behandla.

  • Systemet sknar ekonomisk kontroll, och kostnaderna ökar, vilket går ut över all annan sjukvård, i synnerhet vården av allvarliga sjukdomar på akutsjukhusen men även över den områdesansvariga primärvården.
  • Systemet innebär att en vårdförtagare kan etablera sig helt fritt, var som helst i Stockhoolm och kan få ersättning för hur många patinter som helst.
  • Detta system har under senaste åren kompletteratss med möjligheten för vårdföretag att också ha mottagning på nätet.
  • Systemet är så vitt jag vet, helt unikt i världen genom att prioritera att vårdföretagare har full frihet att bedriva hur mycket vård som helst betald ”på löpande räkning” från skattemedel.

I de flesta europeiska länder betalas vård på ett kontrollerat sätt via staten eller via försäkringar (som är samhälleligt styrda) . I USA och på flera andra håll betalas vården från försäkringsbolag där olika nivåer av tillgänglighet finns beroende av antingen den statliga regleringen (ObamaCare) eller av försäkringsbolag som den enskilde (eller vederbörandes arbetsgivare) betalar in till.

Det är helt självklart att Stockholsmsystemet inbjuder till stora kostnadsökningar som är helt okontrollerbara. Därmed måste landstinget spara i den vård man har kontroll över, dvs vård i egen regi, vilket är vården av de svårast sjuka på akutsjukhusen.

Systemet är därmed en gigantisk omprioritering av vård från dem som behöver den mest till vårdföretag som bestämmer vilken vård som skall ges var till dem som är mer lätta att behandla.

  • Systemet hindrar klinisk forskning och därmed utvecklingen av framtidens sjukvård.

Ingen forskning och mycket lite annan utveckling av vårdkvalitet bedrivs i vårdvalen,. Det innebär att både kunskapsutvecklingen för framtidens sjukvård och möjighetet till samverkan med life science industrin i förstörs. E

Eftersom mer än 40 procent av all klinisk forskning i Sverige har bedrivits i Stockhom.är detta ett nationellt problem där Sveriges forskningsmöjligheter systematiskt urholkas.

  • Systemet förstör möjligheterna til vidareutbildningn av specialister i vården (läkare, sjuksköterskor m fl).

Vårdvalsenhetenra anställer inte läkare unde utbildning utan tar bara de mest lönsamma färdigutbildade läkarna och sköterskorna som får höga löner.

Dämed förstörs det system av förmedling av kunskap från etablerade specialister till nästa generation av läkare, sjuksköterskor med flera.

  • Hela sjukvårdssystemet splittras.

De privata vårdföretagen tillåts att ha separata journalsystem som inte kommunicerar med dem på akutsjukhusen och i den offentliga vården, tex primärvården (en konkurensmöjlighet för dem). Detta  gör att det inte går att kommunicera på ett vettigt sätt mellan olika vårdenheter. Därmed bryts vårdkedjorna ytterligare.

God tillgänglighet och valfrihet är essentiella faktorer i alla framtida vård, men privatisering och vinst är på intet sätt förutsättning för att skapa detta.

Fem förslag till lösningar  är dessa:

På kort sikt: 

 1. Sätt omedelbart stopp för nyetablering och inför tak för totalersättnig för vårdvalsenheter för att få kostnadskontroll. Överför medel till akutsjukhusen med ökad löner för sjuksköterskor m fl  där för de allvarligaste sjuka, och till områdesansvarig primärvård för jämlik sjukvård

 2. Inrätta akademiska specialistcentra i SLLs regi för att hålla kontroll på kvalitet i vården (ge dessa kvaliteskontrollmöjligehter för vårdvalsenheter i deras specialiteter) och för att bedriva forskning och utbildning

 3. Föreskriv anvädning av gemensamma journalsystem som både underlättar samband och möjliggör bätrte kontroll och kvalitet i vården

På lite längre sikt:

4. Skapa alternativa modeller för god tillgänglighet, utveckling av innovativa metoder för vård och en hälsosam konkurrens i den öpnna specialistvården.

5. Ersätt nuvarande modell som drivs av vårdföretagens intressen med ett nytt system som möjliggör god tillgänglighet och valfrihet och personalens engagemnag, men utan vårdföretagens kontroll.

Detta kan ske bland annat genom att använda modeller där olika samhälleligt drivna organisationer erbjuder vård, och där personal och lokala företrädare i samhället kan utveckla nya lösningar och erbjuda god tillgängligeht och valfrihet.

God tillgänglighet och valfrihet är essentiella faktorer i alla framtida vård, men privatisering och vinst är på intet sätt förutsättning för att skapa detta.

Lars Klareskog är senior professor och läkare, Karolinska Institutet och Karolinska Universittetssjukhuset

Inlägget Vårdvalen i Stockholm en ohållbar modell för jämlik vård dök först upp på Dagens Arena.

Valutspel: S vill ge en extra vecka ledigt för föräldrar

Dagens Arena -

Socialdemokraterna presenterade i dag sitt valmanifest, och en ny satsning som gynnar föräldrar. Det innebär en extra veckas ledighet som kan tas ut när barnen är mellan 4 och 16 år. Förslaget har stor potential, men det kommer »klockan fem i tolv«, enligt statsvetare.

Socialdemokraterna går till val på att göra det lättare att kombinera familje- och arbetsliv. Det gör man genom en så kallad familjevecka som riktar sig specifikt mot föräldrar med barn i åldern 4 till 16 år.

– Det här gör det möjligt att tillbringa mer tid med sina barn, och det är en reform som det kommer vara en glädje att genomföra, sa statsminister Stefan Löfven under en presskonferens på partiets lokaler i Stockholm.

Ledigheten innebär 5 extra dagar per förälder som kan tas ut under barnens skollov eller studiedagar.

– Det är ju ett väldigt pusslande med tid för familjer med barn. Vi har långt fler lediga dagar i skolan än vad man är ledig från arbetet, sa finansminister Magdalena Andersson.

900 000 personer bedöms påverkas av förslaget som kommer att kosta 5,4 miljarder enligt partiet beräkningar.

Stefan Löfven fick på presskonferensen frågan om förslaget inte går emot arbetslinjen.

– Nej, det blir tvärtom. Många föräldrar känner stress och press, vilket gör att de måste gå ned i arbetstid, och många får psykisk ohälsa. De behöver mer tid med sina barn, sa statsministern.

Socialdemokraterna tryckte också på att framförallt arbetarfamiljer, med begränsad möjlighet till flextid och arbete hemifrån, gynnas av förslaget.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, tror att frågan har potential att få effekt på väljarna eftersom det är en helt ny reform, och inte en extrasatsning inom ett befintligt välfärdsområde.

– Det här kan märkas mer konkret i människors vardag på ett sätt som förbättrar och gör det lättare, säger Jonas Hinnfors till Dagens Arena.

Reformen kan på vissa sätt jämföras med förslaget om maxtaxa i valet 1998, om vilket det brukar sägas att det räddade kvar Socialdemokraterna vid makten. Maxtaxan sänkte avgiften för förskola avsevärt, inte minst för medelklassfamiljer, påpekar Jonas Hinnfors.

– Den här reformen närmar sig i alla fall något som skulle kunna ha karaktären av maxtaxan. Samtidigt kommer det extremt nära inpå valet och frågan är om människor hinner byta parti? Klockan är fem i tolv nu, säger Jonas Hinnfors.

Svenskt Näringsliv avfärdar förslaget som de menar slår mot Sveriges tillväxt och företagare som redan lider av svårigheter att rekrytera rätt personal.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson säger till Expressen att det i grunden är ett »sympatiskt« förslag som partiet är berett att diskutera. Men samtidigt avfärdar hon det som en reform utan särskilt stor betydelse.

– Det var ju inte ett så stort besked som många kanske hade föräntat sig. Det var ett av många vallöften som Socialdemokraterna har kommit med de senaste veckorna, och det ger ett visst desperat uttryck, säger Elisabeth Svantesson.

Inlägget Valutspel: S vill ge en extra vecka ledigt för föräldrar dök först upp på Dagens Arena.

Fack om kömiljarder: »Ineffektivt«

Dagens Arena -

Alla partier vill minska vårdköerna. Åtminstone har flera utspel kommit under senaste veckan; först från alliansen, och nu senast från S. Men vårdfacken tror inte att enskilda pengasatsningar mot köer hjälper mot vårdens egentliga problem.

Förra veckan presenterade de fyra allianspartierna förslag om att återinföra kömiljarden som en del i ett 22-punktsprogram för sjukvården. Till förslagen hörde bland annat en nationell planering för att sköta kompetensförsörjningen och möjlighet att utdöma vite till vårdgivare som inte uppfyller vårdgarantin. Alliansen lanserade också en primärvårdsreform och satsningar på högspecialiserad vård och psykisk ohälsa.

På måndagen kallade Socialdemokraterna till presskonferens för att utlova tre miljarder för att korta köer och förbättra tillgängligheten inom vården. Stat och landsting ska tillsammans komma överens om hur pengarna ska användas, innan man lokalt får ta del av dem, och en miljard delas ut baserat på resultat. Inriktningen för S-satsningen ligger på personalförsörjning, effektivare vårdprocesser och vård efter behov.

Även Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna prioriterar på olika sätt vårdköer och tillgänglighet till vård i sina valprogram.

Men från fackligt håll väcker satsningarna mot köer inga jubel.

– Enskilda pengasatsningar har inte löst vårdens problem. Vad vi lärde oss av förra kömiljarden, är att pengar styr och det riskerar att styra så kraftigt att vi får undanträngningseffekter, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet.

Istället behövs konkreta förslag för att göra strukturella förändringar av sjukvården, säger hon, och ser det som positivt att flera partier nu har förslag som berör hela vårdkedjan.

– Ett av de förslag som går igen hos flera partier är att man behöver en fast läkarkontakt. Det är ett väldigt konkret förslag som Socialdemokraterna gick ut med idag igen, och det är bra för att förhindra att patienter faller mellan stolarna, säger Heidi Stensmyren.

Att partier från båda blocken vill ha fler specialister i allmänmedicin får också tummen upp av Läkarförbundet, som också gillar alliansens förslag till primärvårdsreform, där bland annat listning hos en enskild läkare ingår.

– I dag listar man sig på en enskild vårdcentral, och då kan man bemanna bara med inhyrd personal där om man vill, säger hon.

Även Vårdförbundet tycker att debatten har ett missriktat fokus på just vårdköer.

– Det är inte vårdköerna i sig som är problemet, utan det är en kompetensbrist i grunden som skapar köer. Det stora problemet i sjukvården är kompetensbrist, i våra yrkesgrupper gäller det främst specialistsjuksköterskor, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Att sängplatser saknas stämmer inte, menar Sineva Ribeiro. Platser finns, men inte tillräckligt med personal för att hålla dem öppna.

– Du kan ha en operationstid, men det finns inga sköterskor till eftervård, så du kan inte opereras eller så saknas strålsjuksköterskor för att genomföra en cancerbehandling.

Intensivvård, äldrevård, narkos, cancer, onkologi, distriktssjukvård. Alla är områden där det saknas specialistsjuksköterskor.

– Alla de här specialistyrkena har minskat med 1 procent om året trots satsningar, och vi har en av de högsta medelåldrarna så många kommer att gå i pension snart. Men det saknas också grundutbildade sköterskor så chefer har svårt att släppa iväg sin personal till att vidareutbilda sig, säger hon.

Lösningen är enligt Vårdförbundet att höja lönerna, och de har föreslagit att staten ska gå in med en årlig lönehöjning på 2 000 kronor årligen över en femårsperiod, utöver den årliga lönerevisionen.

Ibland sägs det att det är för mycket fokus på att höja löner inom offentlig sektor, och att arbetsmiljön är orsaken till att personal flyr från de här jobben?

– Vi måste få dit personal för att förbättra arbetsmiljön och det kräver lönehöjningar. Specialistutbildade sköterskor har gått till bemanningsbranschen för där kan de själva välja sin arbetstid och de har säkert 10 00– 15 000 mer i lön. Om du inte kan locka tillbaka dem så kommer det fortfarande att saknas folk, säger Sineva Ribeiro.

Det här vill de övriga riksdagspartierna göra för att minska vårdköer:

Miljöpartiet

»Miljöpartiet vill att den nära vården ska byggas ut och utveckla möjligheterna till digitala vårdbesök. För oss är det viktigt att vård och omsorg utgår från varje individ. För att uppnå detta behöver kommuner och landsting få mer resurser.«

Vänsterpartiet (Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson till Aftonbladet)

»Var man än bor i landet ska det finnas förutsättningar för en bra och likvärdig vård. […] Hur sådana problem ska lösas hänger ihop med vilka resurser som i framtiden kommer att finnas och hur de fördelas. Vänsterpartiet ser ett behov av en generell resursförstärkning till vården.«

Sverigedemokraterna

Partiet vill enligt sin valplattform införa en garanti om »en vårdplats på rätt nivå och personal med rätt kompetens«. De vill också införa en garanti om specialistvård inom 30 dagar eller vid allvarliga fall inom 14 dagar.

Inlägget Fack om kömiljarder: »Ineffektivt« dök först upp på Dagens Arena.

En röst på Alliansen är en potentiell röst på SD

Dagens Arena -

Politikerna är skyldiga att låta oss väljare veta om de kan sammarbeta med Sverigedemokraterna efter valet. Trots det är det vaga och motsägelsefulla besked från de borgerliga partierna. För de som vill undvika en regering där SD ges inflytande finns det bara en sak att göra – undvik att ge din röst till Alliansen.

Alliansens relation till Sverigedemokraterna är minst sagt svajig. Ena dagen säger Tobias Billström att Moderaterna är öppna för samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott. Nästa dag gick han ut och dementerade alltihop.

För att förvärra saken ytterligare har Centerpartiet och Liberalerna pendlat mellan tydlighet och otydlighet kring huruvida de kommer att stödja en M-regering som också stöds av Sverigedemokraterna.

Som väljare är det svårare än någonsin att förstå om en röst på Alliansen även innebär ett stöd till Sverigedemokraternas politik.

För ett år sedan tyckte nära var femte moderat kommunalråd att ett samarbete med SD var en bra idé om det ledde till att Moderaterna fick styra kommunen. I mitt hemlän, Stockholm, tycker en majoritet av de moderata kommunal- och landstingspolitikerna att SD är en helt legitim samtalspartner när det kommer till att möta respektive kommuns framtidsutmaningar.

Vill Ulf Kristersson bli den moderata partiledare som i modern tid är först med att ge ett höger- populistiskt och extremt parti inflytande i sin regering.

Det finns goda skäl att anta att kommunal- och oppositionsråden inom Moderaterna – precis som i andra partier – också är inflytelserika medlemmar som påverkar partiledningens beslut.

Under mandatperioden har Moderaterna, inledningsvis med Anna Kinberg Batra i spetsen, slängt ut testballonger för sitt samarbete med Sverigedemokraterna. Vi var flera som satte kaffet i vrångstrupen när vi fick höra om Gävlemodellen .

Många tolkade den som ett sätt att testa opinionens reaktioner på ett parlamentariskt samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Som om det inte vore nog med dramatik i “love-hate”-relationen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna, förvirrar även Centerpartiet och Liberalerna oss väljare.

Tänk dig följande scenario: De borgerliga partierna får färre riksdagsmandat än de rödgröna. Moderaterna vill ändå ta över med aktivt eller passivt stöd av Sverigedemokraterna. Kommer då Centerpartiet och Liberalerna att ge sitt stöd till en Moderatledd och SD-stödd regering?

Varken Annie Lööf eller Jan Björklund vill ingå i ett SD-samarbete. Så långt har de varit
tydliga. Samtidigt tackar de nej till ett samarbete lett av en socialdemokratisk regering.

Visst, de ser helst en ren alliansregering – men det mesta tyder ju på att ett sådant resultat är utom räckhåll. Om Centerpartiet och Liberalerna väljer bort en M-KD-SD-regering och en S-
regering, hur tänker de sig då att landet ska styras?

Man kan förstå att Alliansen, och särskilt Moderaterna, efter fyra år i opposition är sugna på att ta tillbaka regeringsmakten. Gott så. Den senaste tidens svajiga utspel kring Sverigedemokraterna gör att en undrar hur långt Moderaterna är beredda att gå för att få ta över.

Vill Ulf Kristersson bli den moderata partiledare som i modern tid är först med att ge ett högerpopulistiskt och extremt parti inflytande i sin regering? Är ett borgerligt maktövertagande värt det?

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor är den som varigt tydligast i frågan om de kommer släppa fram Kristersson som statsminister även om det innebär stöd från SD: »Ja absolut. Vi är de enda som har sagt det solklart under tiden jag har varit partiledare«.

För de medborgare som vill undvika en regering där Sverigedemokraterna ges inflytande finns det bara en sak att göra – undvik att ge din röst till Alliansen.

Inlägget En röst på Alliansen är en potentiell röst på SD dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige