Sverige

40 års arbete gör liten skillnad på pensionen

Dagens Arena -

Ynka 833 kronor kan pensionen skilja för den som jobbat ett helt liv och den som inte jobbat alls. Samtliga LO-förbund, AMF och pensionärsförbunden vill se höjda inbetalningar till den allmänna pensionen. Trots det finns inte något sådant förslag från varken (S) eller Pensionsgruppen. 

Pensionssystemet står inför flera utmaningar.

1. Pensionen blir lägre och lägre för varje generation. Personer födda på 1970-talet kommer i genomsnitt behöva jobba till nära 70 års ålder för att få lika hög pension som föregående generationer.

2. Pensionsnivåerna för många som redan har gått i pension är så låga att det är svårt att ekonomiskt gå runt. 16,8 procent av pensionärerna i Sverige lever på så små medel att det är risk för relativ fattigdom, visar siffror från Eurostat, EU-kommissionens statistikbas.

3. För en lågavlönad LO-medlem skiljer det efter 40 års arbete bara cirka 800 kr i pension jämfört med den som inte jobbat alls.

I mars i år presenterade Pensionsgruppen åtgärder för att stärka grundskyddet i pensionssystemet. 1 maj i år lovade Stefan Löfven (S) 1,2 miljoner pensionärer ekonomiskt tillägg till den allmänna pensionen, som mest 600 kronor i månaden före skatt. Båda förslagen minskar bekymren i punkt 2.

Såväl Pensionsgruppen, bestående av Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna, som regeringen vill att pensionsåldern höjs.

Till Svenska Dagbladet kommenterade socialminister Annika Strandhäll (S), även ordförande i Pensionsgruppen, att beslutet om höjd pensionsålder är den enda långsiktiga lösningen i ett läge där medellivslängden ökar.

– Vi kan inte låtsas som att det dilemmat inte finns. Ska vi ha en rimlig pension måste den finansieras, antingen genom att vi jobbar längre eller med allt högre avgifter som snart blir orimliga. Då återstår att jobba längre.

Mellan 2020 och 2026 väntar stegvisa höjningar för när man tidigast kan ta ut sin allmänna pension och hur längre man har rätt till sin anställning.

Läs mer: Lägsta pensionsåldern höjs till 64

Politikernas beslut beror främst på att arbete högre upp i åldrarna höjer pensionen direkt. Det hjälper alltså dem som ska gå i pension snart.

Däremot lämnas den avgift som betalas in till den allmänna pensionen kvar på samma nivå – 17,21 procent av lönen. Och den långsiktiga höjningen av pensionerna, som exempelvis de tre pensionärsorganisationerna PRO, SPF Seniorerna, SKPF, tillsammans med LO kräver uteblir.

– Politikerna som står bakom pensionssystemet är överens om en högre pensionsålder. Men större inbetalningar är det tyst om. Man menar att det inte skulle lösa situationen för dagens pensionärer eller de som snart ska gå i pension. Men på sikt skulle effekten av större inbetalningar bli påtaglig, inte minst för låg- och medelinkomsttagare inom LO-kollektivet, skriver Dan Adolphson Björck, trygghetsekonom på pensionsbolaget AMF, som ägs av LO och Svenskt Näringsliv, i ett mejl till Dagens Arena.

Dan Adolphson Björck menar att arbetsmarknadens parter har förstått att högre pensionsålder inte är för alla och att många med fysiskt och psykiskt krävande jobb går i pension av hälsoskäl.

AMF tycker att det vore synd att missa den viktiga pusselbit som är inbetalningarna till pensionen när man nu ser över det allmänna pensionssystemet.

LO vill att inbetalningarna höjs med två procentenheter. Med ytterligare två procentenheter nås målet att den allmänna pensionen på sikt ska kunna uppgå till 70 procent av slutlön.

Ett krav som nu också tidigare generaldirektör för Riksförsäkringsverket, KG Scherman, argumenterar för. Han har tidigare haft ansvar bland annat för allmänna pensioner och skriver på DN debatt att » Kraven är välkomna. De visar en insikt att inte enbart föresatsen om att hålla avgiftssatsen oförändrad, utan också att behoven av goda pensioner vid en rimlig pensionsålder måste beaktas.«

Läs mer: Kvinnor är tjänstepensionens förlorare

Dan Adolphson Björck skriver att AMF inte föreslår någon specifik siffra men påminner om att inbetalningarna från början var tänkta att vara 18,5 procent av lönen, men att det efter politiska kompromisser 1994 och 1998 landade på 17,21 procent.

– Om inbetalningen till den allmänna pensionen höjdes till 18,5 procent skulle det innebära att alla med inkomstbaserad pension får en höjning med sju procent. För många handlar det om drygt en tusenlapp mer i månaden i dagens penningvärde.

En av grundidéerna i pensionssystemet är att inkomst och pension ska gå hand i hand. Pensionsgruppen skriver: »Det ska fortsatt vara tydligt ekonomiskt bättre att ha arbetat jämfört med nivån på grundskyddet«, men trots det ger arbete för låg- och medelinkomsttagarna mycket liten effekt på pensionen. Något som Arbetet var först med att rapportera.

AMF har i sin års rapport för 2017 tagit fram ett räkneexempel för en person född 1970 som börjar arbeta som 25-åring, tjänar 25 000 kronor i månaden och jobbar heltid fram till 65 års ålder. Den personen får som pensionär en inkomst på 13 075 kronor efter skatt, inklusive bostadstillägg.

Skulle samma person inte jobba en enda dag i hela sitt liv blir den disponibla inkomsten i stället 12 241 kronor. Skillnaden är 833 kronor i månaden.

– Så är det tyvärr för de med långt yrkesliv och låga inkomster. Det är inte rimligt. Pension är uppskjuten lön. Har man jobbat ett helt yrkesliv bör det självklart avspegla sig i pensionen, skriver Dan Adolphson Björck.

Läs mer: Ministern: De låga kommunala pensionerna måste upp

AMF menar att ökade inbetalningar till den allmänna pensionen skulle ge ganska breda effekter, men mest påtagligt skulle det bli för låg- och medelinkomsttagare. Fler skulle få en pension som de kan leva på och beroende av skattefinansierad garantipension och bostadstillägg skulle minska.

Dan Adolphson Björck påminner dock om att det inte finns några gratisluncher. En höjning av pensionsavgiften skulle innebära att en del av utrymmet för löneökningar i stället läggs på pensionerna.

– Balansen mellan lön idag och pension i framtiden är den stora knäckfrågan. Vi bör ha en diskussion inte bara om arbetslivets längd utan också om hur mycket som betalas in och vilken pensionsnivå som är rimlig i framtiden. Som det ser ut nu handlar det politiska samtalet mest om hur pensionen ska rättas till i slutet av yrkeslivet.

Fredrik Lundh-Sammeli (S), ordförande för riksdagens socialförsäkringsutskott, säger att frågan om nivån på inbetalningarna till den allmänna pensionen är viktig, men att Socialdemokraterna i dagsläget inte har något sådant förslag.

– I den överenskommelsen som vi i Pensionsgruppen gjorde i november 2017 så är vi överens om att nivåerna i pensionerna primärt måste hållas uppe genom ett längre arbetsliv, men också att pensionsavgiften är viktig att analysera vidare. Från oss socialdemokrater är det ingen hemlighet att vi ser att avgiften framöver kan behöva höjas, men vi har inget eget förslag som vi lagt.

Läs mer: Låg lön kan ge hög pension – om avtalet är bra

Inlägget 40 års arbete gör liten skillnad på pensionen dök först upp på Dagens Arena.

MP-kongress: Fridolin gav miljökänga till Vänsterpartiet

Dagens Arena -

»Vill man ha miljöpolitik måste man rösta på Miljöpartiet« sa språkröret Gustav Fridolin i sitt inledningstal till MP:s valkongress och riktade kritik mot både M, C och V för deras bristande miljöinsatser.

När språkröret Gustav Fridolin invigningstalade på Miljöpartiets kongress i Västerås som startar i dag tog han utgångspunkt i barn som tidigt dras in i pryl- och konsumtionshets, vilket fortsätter hos vuxna som har ett alltför stressigt liv.

Miljöpartiet vill istället ha »en politik där vi varken sliter ut varandra eller planeten«.

Gustav Fridolin fick applåder när han pratade om hur OjnareskojenGotland räddats, elcyklar »swishar fram på vägarna« och solceller sätts upp på taken.

Moderaterna fick kraftig kritik för att prioritera ekonomiska värden och företags vinster, och nedprioritera miljön – något som enligt Fridolin går på tvärs med de vuxna samtal som Ulf Kristersson efterfrågar.

– Att vara vuxen i praktiken måste ju innebära att tänka längre än till nästa bokslut, sa Gustav Fridolin.

Språkröret jämförde Moderaternas föreslagna nedskärningar på Naturvårdsverket med storleken på de neddragningar Donald Trump vill göra på miljöpolitiken i USA.

Centerpartiet fick kritik för sitt nej till flygskatt och att deras budget minskar storleken på klimatpolitiken.

Vänsterpartiet, som nyligen utnämndes till bästa klimatparti av Naturskyddsföreningen, fick även de ta emot kritik – om än kortfattad sådan.

– Vänsterpartiet säger allt det rätta när organisationer ställer frågor – men tystnar vid förhandlingsbordet, sa Gustav Fridolin och fortsatte.

– Vill man ha miljöpolitik måste man rösta på Miljöpartiet.

Han lyfte också ungas växande psykiska ohälsa, och att MP som – många andra partier inför valet – vill förbättra barn- och ungdomspsykiatrin. MP:s förslag är att arbeta med SKL för att helt få bort köerna till BUP. Jan Björklund fick en känga för att inte ta ungas stress på allvar, och för sin skolpolitik.

– Jag är orolig för skolpolitiken om vi får ett maktskifte. Vi ska ändra på Jan Björklunds betygsystem, sa Gustav Fridolin.

Språkröret tog också upp migrationspolitiken, och rätten till familjeåterförening.

Ungern sätter inte gränsen för vad Sverige kan göra. Människor på flykt har rätt att återförenas med sin familj.

Efter invigningstalet höll språkrören Isabella Lövin och Gustav Fridolin en presskonferens där de presenterade fem förslag för att minska nedskräpningen. Engångsartiklar av plast ska förbjudas, engångsartiklar oavsett material ska skattebeläggas och att slänga fimpar och snus på gatan ska kunna ge böter.

Inlägget MP-kongress: Fridolin gav miljökänga till Vänsterpartiet dök först upp på Dagens Arena.

Därför gör S rätt i migrationspolitiken

Dagens Arena -

En återgång till en mera reglerad asylpolitik är klokt. Jag tror inte Stefan Löfven är övertaktisk eller misskänner en folklig opinion. Däremot kan han ha desarmerat Åkesson genom att få riksdagsmajoritet för en asylpolitik som i grunden är socialdemokratisk, skriver S-debattören Ove Ivarsen,

Reaktionerna på vänstersinnade ledarsidor, däreibland Dagens Arena, har andats besvikelse efter att Stefan Löfven lyfte behovet av en mera traditionell socialdemokratisk asylpolitik.

Stämningsläget delades av många när nyheten släpptes före SVT-Agendas partiledardebatt. Runt om på sociala medier regnade det säckar och aska och antalet föregivna S-väljare som nu tänkte lämna partiet verkade med råge överstiga dem vi hade före nyhetsbomben. Folks ärliga ilska var uppenbar och besvikelsen enorm.

De senaste dagarna har Facebook svämmat över av hatiska personangrepp på Stefan Löfven, i en omfattning som jag inte minns att ens Palme mötte. Oväntat många av dem säger sig vara arga före detta S-väljare som nu minsann ska gå »vänsterut«. Som så mycket annat i denna polariserade valrörelse är det väl en trolleriföreställning man bjuder på.

Avskyn för Sverigedemokraternas flyktinginställning har gjort att varje avsteg i den riktning som det nya asylförslaget innebär möts med ryggradsmässig misstro av humanisterna, något som blir djupt orättvist.

Det är i grunden inget fel, varken i då- eller nutid på den socialdemokratiska asylpolitiken. Vi fick en enorm och akut flyktingström som vandrande norrut från Syrien och det var politiskt och humanitärt omöjligt att avvisa dem vid våra gränser.

Motsvarande hände under Balkankriget på 1990-talet. Vi klarade av att ta hand om dem, trots liknande svårigheter som vi mötte 2015 och vi hade samma högerextrema grupperingar som runt om i landet rasade och attackerade flyktingar.

Då var de inspirerade av Ny demokrati, Bert och Ian. Antalet brinnande flyktingförläggningar var inte mindre då, något som är lätt att glömma. De som valde att stanna blev väl etablerade och i likhet med andra vågorna av flyktingar och arbetskraftinvandrare som kom hit efter Andra Världskriget, värdefulla tillskott till ett land som fortfarande till stor del var och är glesbebott.

Sverige har därför en lång tradition av och god kunskap om hur vi tar hand om och integrerar nya medborgare. Men – vi tog under några år, från 2014 till 2016, emot drygt 300 000 asylsökande och trots storartad uppslutning, inte minst från civilsamhället, blev bördan övermäktig på många håll och signaler om ett lägre mottagningstempo hördes allt oftare.

Det som kallas högergir och att vilja spela på Åkesson planhalva är i praktiken inget annat än en återgång till ett mera normalt flyktingmottagande, något som har en bred förankring bland väljarna.

Regeringen gör en bedömning som uppenbarligen delas av stora delar av befolkningen, vi behöver dra ner tempot för att etablera våra nya vänner och minska friktionen internt i samhället. Det som kallas högergir och att vilja spela på Åkesson planhalva är i praktiken inget annat än en återgång till ett mera normalt flyktingmottagande, något som har en bred förankring bland väljarna.

Sverige har aldrig haft oreglerad invandring och en politisk gigant som Palme såg regleringen som förutsättningen för en framgångsrik asylpolitik.

Samtidigt ligger det mycket i Stefan Löfvens argumentering att Sverige blev ursäkten för andra länder att inte öppna sina gränser lika mycket. Danskarna körde flyktingarna vidare över bron och Ungern befäste sina gränser med dubbel taggtråd, men är vi en del av EU ska vi och de övriga länderna dela på ansvaret.

Vi har inte bara tagit vår del av det ekonomiska ansvaret utan även för andra länders delar av ansvaret.

Vi tog en större del av notan när andra länder mycket väl kunde tagit mer och det är inget som i längden går att försvara hos väljarna.

Vi kommer fortfarande att ta mot 14 000 – 20 000 asylsökande årligen och helt säkert fler om en ny akutsituation uppstår. Sverige har aldrig varit handfallet inför människors svårigheter.

En bidragande faktor till den infekterade stämningen är Migrationsverkets ovanligt klumpiga hantering av många ärenden, där svenskspråkiga invandrarbarn skickas tillbaka till länder de ibland saknat rötter i. Sverigeetablerade flyktingar och invandrare skickas tillbaka trots att de har fasta jobb och i praktiken är svenskar.

Familjer har splittrats på svårförklarliga grunder och allt detta har upprört många vilket helt säkert påverkade deras slutsatser när regeringen ändrade asylpolitikens förutsättningar.

Jag tror inte Stefan Löfven är övertaktisk eller misskänner en folklig opinion. Vad han kan ha gjort, vilket vore ett genidrag, är att ha desarmerat Åkesson genom att få en riksdagsmajoritet för en asylpolitik som i grunden är socialdemokratisk. Det öppnar för en valspurt med annat innehåll än det mörkmännen tänkt sig.

Borgerligheten har allt att vinna på att valdebatten handlar om flyktingasyl. Eftersom regeringen gjort storverk med sysselsättningen, pensionerna, bostadsbyggandet, a-kassan, försvaret och andra sociala åtgärder blir det inte mycket kvar att gnälla över. Utom just flyktingfrågorna.

Återigen ska svenska folket luras att rösta mot sina egna intressen.

De senaste dagarna har Facebook svämmat över av hatiska personangrepp på Stefan Löfven, i en omfattning som jag inte minns att ens Palme mötte.

Ingen fråga kommer att vara dödare än flyktingfrågan efter en borgerlig valseger. Då kommer allt att handla om skattesänkningar, utförsäljningar, stupstock inom sjukvården och locket på för vinstbegränsningar inom välfärden.

Innan alliansen blev beroende av SD, hade Sverige konsensus kring en generös flyktingpolitik. Därefter blev asylpolitiken ett sätt att isolera S genom att närma siig den Sverigedemokratiska hållningen, där tidigare M-ledaren Anna-Kinberg Batra var först och tydligast. Stefan Löfvens kliv tillbaks till en mera normal asylpolitik gjorde detta spår svårare för M att utnyttja. Vilket  de mera ömfotade S- vännerna borde inse.

Sammanfattningsvis så tycker jag att S gör rätt. En återgång till en mera reglerad asylpolitik är klokt. Vi har cirka 300 000 nyanlända att förse med språk, utbildning, arbete och bostäder. De behövs i Sverige för en långsiktigt uthållig välfärd och tillväxt.
Att detta skulle innebära ett närmande till SD förstår jag inte. Åkesson vill inte ha hit en enda flykting till och helst bli av med dem vi redan tagit mot.

Dessutom; förstår inte alla att flyktingfrågan enbart är en biljett till makten för Åkesson? En tänkt röstmagnet som ska säkra vägen till en betydligt större och mera omvälvande politisk agenda.

Ove Ivarsen är debattör på sociala medier och har i många år arbetat fackligt, bland annat på LO

 

Inlägget Därför gör S rätt i migrationspolitiken dök först upp på Dagens Arena.

Tusenlappar att tjäna om semestern flyttas

Dagens Arena -

Sjuksköterskor och undersköterskor erbjuds bonusar på upp till 35 000 kronor för att jobba under sommarmånaderna. 

Många ser fram emot stundande semester, men för landstingen är sommaren en tid då bemanningen på sjukhusen blir svår.

Drygt hälften av alla landsting och regioner erbjuder ersättning till sjuksköterskor och undersköterskor, och i vissa fall andra yrkesgrupper, som inte tar semester under juni, juli eller augusti.

Bonusen varierar i olika delar av landet och är i många fall både högre och vanligare för sjuksköterskorna, rapporterar Kommunalarbetaren.

Hudiksvalls sjukhus kan man få 30 000 kronor om man bara tar två veckors ledigt under sommarmånaderna.

I Halland kan både sjuksköterskor och undersköterskor som jobbar hela sommaren få 35 000 kronor i bonus.

Görel Stoltz, sektionsordförande för Kommunal, säger till fackförbundstidningen att bonusar inte är någonting man förordar. Personalen behöver sin semester för att inte själva bli sjuka.

– Vi har det ganska tufft här på sommaren eftersom Halland invaderas av sommarfolk, och de blir också sjuka. Personalen behöver sin ledighet.

För de som kommer in och jobbar något extra skift finns det också pengar att tjäna. Ersättningen varierar men rör sig för sjuk- och undersköterskor om cirka 3000 kronor per pass.

Sommarbemanningen på länets sjukhus, ser dock bättre ut än tidigare år. Det är vårdförbundet som har skickat ut en enkät och även om bemanningen ser bättre ut på sjukhusen så står vårdcentralerna inför en tuff tid. Någon som SVT Nyheter var först med att rapportera.

De landsting som kommer ha det svårast med semestern kommer vara cancercentrum i Umeå, psykiatrin och intensivvårdsavdelningen i Skellefteå, och kirurgen i Lycksele.

De erbjuder bonusar till alla som flyttar sina semestrar.

Intresset för bonusarna är dock svalt.

– Jag behöver mina fyra veckors semester och skulle aldrig skjuta på en vecka. Jag gjorde ett extrapass förra året och då fick jag 3000 kronor för en dag, men det är mindre än när vi har kvalificerad övertid så jag tycker att det är jättedåligt. Jag har skrivit upp mig för ett pass i år också men ska stryka det för det är inte värt pengarna, säger Marie Törnlund till Kommunalarbetaren.

Inlägget Tusenlappar att tjäna om semestern flyttas dök först upp på Dagens Arena.

Flytten av Begler visar oroande trend

Dagens Arena -

Generaldirektörernas starka ställning har många hundra år gamla rötter. När regeringen flyttar Ann-Marie Begler från Försäkringskassan visar det ett oroväckande mönster, skriver Anders Jonsson.

När regalskeppet Vasa förliste på sin jungfrufärd söndagen den 10 augusti 1628 blev det på sitt sätt början på fristående myndigheter i Sverige.
Eftersom kungen, Gustaf II Adolf, drivit på för att sätta in henne i kriget mot Polen, trots att Vasa ansågs sjöoduglig av den marina expertisen, och kungen dessutom godkänt utformningen av fartyget kunde ingen ställas till ansvar för praktfiaskot när Vasa välte efter några hundra meter och sjönk i Stockholms ström.

Resultatet blev att den myndighet som idag heter FMV, Försvarets Materielverk, bildades. I fortsättningen skulle inte kungen sköta upphandlingen av fartyg och kanoner. Det skulle skötas av en fristående myndighet, där tjänstemännen var experter, med en oförvitlig generaldirektör i spetsen.
Under rikskansler Axel Oxenstiernas ledning byggdes det svenska myndighetssverige upp med fristående myndigheter, istället för den vanliga ordningen runt om i Europa där myndighetsutövningen är inlagd i regeringens departement.

För att garantera myndigheternas oberoende och expertroll för det allmännas bästa gavs generaldirektörerna en mycket stark ställning. De blev i princip oavsättbara, enbart brott skulle kunna leda till avsked.

Myndigheterna skulle givetvis följa regeringens direktiv i regleringsbreven. Men i myndighetschefens uppgift låg också att komma med förslag till regeringen och att peka på brister i regeringens direktiv.

Sverige fick en statlig förvaltning med ämbetsmän som kunde ge stabilitet oavsett vilka kungar och så småningom regeringar som för tillfället satt vid makten. Längre tillbaka satt generaldirektörer i princip på livstid, idag normalt i sex år med tre års förlängning om regeringen och generaldirektören vill.

Nu har regeringen flyttat bort Ann-Marie Begler från Försäkringskassan och satt henne på »elefantkyrkogården« för generaldirektörer i kanslihuset med bibehållen lön.

Regeringens agerande är sannolikt inte brottsligt. Men det är olämpligt.

Detta trots att socialminister Annika Strandhäll först sa att Begler skött sitt jobb, en slutsats som också Riksrevisionen kommit fram till.

Regeringens agerande är sannolikt inte brottsligt. Men det är olämpligt. Det följer ett mönster som blivit tydligt de senaste åren oavsett regering.

När den borgerliga alliansen vann valet 2006 tog det inte lång tid innan Bo Bylund fick lämna sitt jobb som generaldirektör för Arbetsförmedlingen. I synnerhet moderaterna kritiserade socialdemokraterna före valet för att ha vuxit samman med staten under sitt långvariga maktinnehav.

Ändå tog det inte lång stund innan statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg började bete sig som en Göran Persson eller en Kjell-Olof Feldt gjort tidigare.
När regeringen nu flyttar Ann-Marie Begler från Försäkringskassan bereder det vägen för kommande regeringar att göra likadant. Som vi har sett tidigare drar sig inte M för att göra som S, även om de kritiserat i opposition.
Den bestämmelse som finns i lagen om offentlig anställning (LOA) och säger att regeringen får flytta på en GD »om det är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa.«

Skulle SD komma i något sorts regeringsinflytande framöver visar utvecklingen i Ungern, Polen och Tjeckien att det kan gå riktigt illa.

Enligt förarbetena ska beslutet grundas på »objektivt godtagbara skäl» och »bör ses som en undantagsregel som ska tillämpas bara när det uppkommit ohållbara situationer.«

När Socialdemokraterna nu sänkt ribban riskerar paragrafen i LOA visa sig bestå av gummi och tolkas godtyckligt även av kommande regeringar.

Skulle Sverigedemokraterna komma i något sorts regeringsinflytande framöver visar utvecklingen i länder som Ungern, Polen och Tjeckien att det kan gå riktigt illa.
Vi riskerar att få räddare myndigheter och generaldirektörer och därmed i längden en sämre statsförvaltning även om det förhoppningsvis är långt till nya Vasahaverier.

Anders Jonsson har många års erfarenhet av att kommentera inrikespolitik och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.

Fotnot: Anders Jonsson är gift med Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon.

Inlägget Flytten av Begler visar oroande trend dök först upp på Dagens Arena.

Tacka gudarna för GDPR!

Dagens Arena -

Den digitala samtyckeslagstiftningen kommer inte en dag för tidigt. Som konsument bör du se på dina personuppgifter som på dina sparpengar – och vara noggrann med vem du delar med dig av dem till.

Från och med idag är det du som äger din data och företagen som har den till låns. GDPR – eller den Allmänna dataskyddsförordningen – bidrar till en efterlängtad utjämning av maktförhållandena mellan medborgare och stat och mellan konsumenter och företag. Med tanke på Facebooks agerande under våren kommer den digitala samtyckeslagstiftningen inte en dag för tidigt.

De senaste veckorna har du säkert fått en drös e-postmeddelanden från nervösa företag och organisationer. Gemensamt för dem är att de har lagrat din data sedan en tid tillbaka, antingen för att kunna ge dig bättre service eller för att i än högre grad kränga på dig saker som du knappt visste att du var intresserad av.

Ett brott mot GDPR-lagen innebär dryga böter, upp till fyra procent av företagets omsättning – långt högre än vad många av de digitala företagen betalar i skatt i Sverige. Därav nervositeten.

Big Data är ett fantastiskt, men också skrämmande, fenomen. Det bygger på att du på nätet agerar mer förutsägbart än du tror. När man slår ihop din data med miljontals andra personers information går det lätt att säga i vilken fas av en köpresa du befinner dig och vilket e-mail eller vilken annons som är mest framgångsrikt för att få dig att dra fram kontokortet.

Du bör vara lika rädd om din data som du är om dina sparpengar.

Som medborgare och konsumenter behöver vi odla vår digitala mognad. Kanske är vi naiva för att de flesta av oss aldrig levt i ett totalitärt samhälle eller känt oss hotade av vår stat? Många resonerar till och med som så att den som har rent mjöl i påsen inte har något att vara rädd för, och därför utan vidare borde låta vilket företag som helst gräva runt i ens uppgifter.

Eller så har vi inte förstått hur den digitala uppmärksamhetsekonomin fungerar? I den nya, digitala ekonomin är data – och särskilt i stora mängder – värt oerhörda summor. Du bör vara lika rädd om din data som du är om dina sparpengar. Om tjänsten du använder är gratis, så är det troligen du, och din data, som är produkten och utgör tjänstens kommersiella värde.

Ännu är det oklart exakt hur lagen kommer att tillämpas. Det är inte förrän de första domarna faller som du och företagen i praktiken vet hur din data får och inte får behandlas.

Fram till dess är det dock på sin plats att rättshaveristerna i var och en av oss träder fram:

  1. Fatta aktiva beslut om vem du vill dela din data med
  2. Begär att få veta vilka uppgifter företag har om dig, och
  3. Begär radering av uppgifter som du faktiskt inte vill att företag och myndigheter ska lagra och/eller behandla

Det är väl också på sin plats att sända ett tack till EU-kommissionen som redan för sex år sedan lade fram förslaget som nu har blivit verklighet. Redan då hade tåget egentligen gått, men – som i fallet med den »riktiga« samtyckeslagstiftningen – bättre sent än aldrig.

Inlägget Tacka gudarna för GDPR! dök först upp på Dagens Arena.

MP driver avtrappat ränteavdrag inför valet

Dagens Arena -

Att fasa ut ränteavdraget kommer att bli en uppgift för nästa regering, det är MP:s Per Bolund övertygad om. Miljöpartiet kommer att driva frågan i valrörelsen, uppger han till Dagens Arena. Men S säger nej. 

»MP har varit tydliga, vi vill att ränteavdragen ska fasas ut, som del i en skatteöversyn. Jag är övertygad om att nästa regering behöver ta tag i den här frågan« skriver finansmarknadsminister Per Bolund (MP) i en skriftlig kommentar till Dagens Arena.

Till SvD Näringsliv utvecklar Per Bolund sina tankar kring ränteavdragen, i och med att han spår att Riksbanken snart kommer att höja räntan.

– Kostnaden för staten för ränteavdragen kommer att skjuta i höjden på ett sätt som jag inte tror att någon regering kommer att kunna acceptera, så mitt råd till hushållen är att de redan nu börjar planera för att man kommer att få förändringar i ränteavdragen framöver, sa Per Bolund till SvD.

Imorgon, fredag, börjar Miljöpartiets valkongress i Västerås, där partier bland annat ska välja om sina språkrör och klubba igenom sitt valmanifest. Och enligt Per Bolund kommer Miljöpartiet driva frågan om att fasa ut ränteavdraget i valet.

Regeringspartnern Socialdemokraterna har dock hittills ställt sig kallsinniga till att röra ränteavdraget.

– Det är ju faktiskt så att man ganska radikalt ändrar villkoren för familjer; nystartade familjer med barn som ofta har väldigt tajta marginaler, sa finansminister Magdalena Andersson (S) på Bostadskongressen på onsdagen.

Samtidigt tror finansministern att hushållen har marginaler för att klara av höjda räntor.

– De allra flesta hushåll i Sverige har goda marginaler om räntan skulle gå upp lite, sa Magdalena Andersson under samma anförande.

Enligt Finansdepartementet saknas statistik som visar exakt hur ett slopat eller avtrappat ränteavdrag skulle påverka olika typer av hushåll ekonomiskt.

Finanspolitiska rådet rekommenderade i samband med sitt rapportsläpp om läget i svensk ekonomi för någon vecka sedan att ränteavdraget trappas ned.

»Jag kan tänka mig att avtrappningen sker med 1-2 procent per år« skriver Harry Flam, en av Finanspolitiska rådets ledamöter i ett mejl till Dagens Arena om hur han vill utforma en avtrappningen.

I Finanspolitiska rådets rapport från 2016 gjordes en beräkning av hur ett avtrappat ränteavdrag skulle påverka hushållens disponibla inkomst. Det visade sig att hushållens disponibla inkomst i snitt skulle minska med mindre än en procent om året, vid en sänkning av ränteavdraget från 30 till 21 procent.

Den andel av hushållen som skulle förlora mest på ett sänkt ränteavdrag skulle i snitt förlora drygt 3 procent av sin disponibla inkomst, enligt Finanspolitiska rådets beräkningar.

Inlägget MP driver avtrappat ränteavdrag inför valet dök först upp på Dagens Arena.

Regeringen vill förbättra hushållsarbetares villkor

Dagens Arena -

Nu lägger regeringen ett förslag om att ratificera ILO:s konvention om hushållsarbetares arbetsvillkor. Frågan har drivits länge av bland annat LO.

Regeringen föreslår nu i en lagrådsremiss att Sverige ska ratificera Internationella arbetsorganisationen, ILO:s konvention om hushållsarbetares rättigheter. Det innebär att arbetsgivare nu blir skyldiga att skriftligt informera personer som arbetar i deras hushåll om deras anställningsvillkor.

I och med den här regeländringen har Sverige genomfört ILO-konventionen.

Till skillnad från i många andra länder behandlas hushållsarbetare i svensk lag i princip som vilka andra arbetstagare som helst, skriver regeringen i ett pressmeddelande. Däremot behövs hushållsarbetare, som ofta är flickor och kvinnor, synliggöras på ett globalt plan, enligt regeringen.

Senast under hösten krävde LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på Dagens Arenas debattsida att regeringen ratificerar ILO-konventionen om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare före valet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 mars 2019.

Inlägget Regeringen vill förbättra hushållsarbetares villkor dök först upp på Dagens Arena.

MP-parlamentariker: Mer öppenhet stoppar skattesmitarna

Dagens Arena -

Sverige och Storbritannien agerar som bromsklossar i EU:s arbete mot skatteflykt. Det skriver de gröna EU-parlamentarikerna Max Andersson och Molly Scott Cato inför Miljöpartiets kongress.

 Stora företags skatteflykt är ett gigantiskt problem. Samtidigt som vi ser stora hål i budgetarna för skola, vård, kollektivtrafik och annat smiter stora företag från sin del av det gemensamma ansvaret.

Den gröna gruppen i EU-parlamentet har avslöjat att några av världens högst värderade företag, som Google, Facebook, IKEA och Zara,anlitar jurister och konsulter för att leta kryphål i skattesystemet och få ner skatten så nära noll som möjligt. Tillsammans med skandaler som Luxembourg-och Panamaläckorna, som väckt en opinion mot skattesmitning, finns det nu en historisk möjlighet att hejda skatteflykten.

Vi är valda ledamöter i det nybildade utskottet mot skatteflykt i EU-parlamentet. Vi känner förändringens vindar då EU-kommissionen lagt skarpa förslag mot skatteflykt och skatteplanering som också fått gehör i parlamentet. Men tyvärr tvingas vi konstatera att våra egna länder agerar som bromsklossar i detta reformskede.

Viljan att undvika skatt var ett tydligt motiv för Brexit,och det är tydligt att Storbritanniens konservativa regering försöker skydda sina utomeuropeiska territorier som är hjärtat i det skatteflyktsnätverk som utgår från London. Tory-regeringen har också konsekvent blockerat skärpt skattelagstiftning i EU.

Som gröna politiker vill vi att våra respektive länder ska ta seriöst på kampen mot skatteflykt även när det utmanar storföretag baserade i det egna landet.

Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S)är drivande i att blockera EU- förslaget om så kallad offentlig land-för-land-rapportering, det vill säga att stora företag skall publicera årligen var de verkar och var de betalar skatt. När ministern på detta sätt försöker skydda svenska storföretag från insyn, gör hon det samtidigt möjligt för stora bolag i andra länder att slippa densamma.

Sammantaget beräknar OECDatt minst 1 biljon kronor varje år undanhålls från skatt. För svensk del handlar det om uppskattningsvis 40 miljarder, mer än den årliga EU-avgiften eller budgeten för rättsväsendet. Det är pengar som behövs i välfärden i Sverige,Storbritannien och EU men också i fattiga länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

Våra regeringar har varit med och skapat bättre skatteregler i OECD.Men dessa bygger på att skattemyndigheter i olika länder ska leta efter rena olagligheter. Problemet är att skatteflykten ofta är laglig i juridisk mening även om den är moraliskt och etiskt förkastlig. Det är därför frågan om offentlig rapportering är viktig.

EU-parlamentet vill genom offentligheten ge media, konsumenter och allmänheten möjlighet att uppmärksamma stora företags skatteflykt. När deras varumärken uppmärksammas sätter det press på dem att börja betala sin del av det gemensamma.

Som gröna politiker vill vi att våra respektive länder ska ta seriöst på kampen mot skatteflykt även när det utmanar storföretag baserade i det egna landet. Vi behöver ett internationellt samarbete mellan länder till stöd för medborgarna i hela EU och hela världen.

Molly Scott Cato och Max Andersson är gröna ledamöter i EU parlamentets utskott mot skatteflykt.

På kongressen som börjar fredag 25 maj finns skatteflykt med som en del i MP:s förslag till valmanifest.

Inlägget MP-parlamentariker: Mer öppenhet stoppar skattesmitarna dök först upp på Dagens Arena.

Färre vårdar – fler styr i vården

Dagens Arena -

Antalet sjuksköterskor minskar i flera landsting och regioner. Samtidigt har höga chefer, handläggare och administratörer ökat med 36 procent. Det visar Vårdfokus granskning. 

Mellan åren 2014 och 2017 har de yrkeskategorier som är viktiga för den direkta patientvården minskat visar siffror som fackförbundstidningen Vårdfokus tagit fram.

Antalet sjuksköterskor har på nationell nivå minskat med 0,42 procent, – 228 årsarbetare. Under samma period har antalet biomedicinska analytiker minskat med hela 3,35 procent, -189 årsarbetare.

Region Norrbotten är den region där antalet biomedicinska analytiker minskat allra mest. På fyra år har antalet biomedicinska analytikerna på de medicinska laboratorierna minskat med nästan 25 procent. Samtidigt har antalet chefer ökat med 34 procent och antalet administratörer med nästan 11 procent.

Sett över ett längre tidsperspektiv, 2010 – 2017, ökar antalet sjuksköterskor,  specialistsjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker med 2,26 procent. Antalet chefer, handläggare och administratörer ökar med 36 procent.

Under samma period har Sveriges befolkning ökat med 7,48 procent.

Under perioden 2010 till 2017 har ett par landsting omgjorts till regioner, vilket, enligt Vårdförbundet, kan påverka statistiken något då de övertagit administratörer. Men det bortförklarar inte trenden.

Inte heller kan trenden förklaras av landstingens köp från privata vårdutförare, vilket innebär att offentlig personal försvinner ur statistiken för att de går till privata företag.

Köpen från privata utförare har legat på en relativt jämn nivå under perioden 2014 – 2017 ändå har 231 årsarbetare bland Vårdförbundets yrkesgrupper försvunnit och 3911 årsarbetare administratörer tillkommit.

Socialminister Annika Strandhäll (S) säger till tidningen att resurserna måste gå till den vårdnära personalen.

– Jag blir upprörd och matt, ärligt talat. Med tanke på att vi ser ett allt större behov av vård framöver är det mycket olyckligt att det sker en så kraftig ökning av antalet centrala administratörer i landstingen, på bekostnad av personal i de vårdnära verksamheterna. Det innebär en ökad börda på vårdpersonalen, säger ministern.

Regeringen har gett landstingen flera miljarder extra jämfört med i början av mandatperioden. Bland annat pengar som öronmärkts som professionsmiljarden. Medlen har gått till olika personalsatsningar, så som betald specialistutbildning. Men pengarna har även kunnat användas till olika former av it-stöd.

I Stockholm 2017 gick exempelvis en tredjedel av miljonerna till specialistutbildning och två tredjedelar till sådant som »vårdguidens e-tjänster« och »regional tjänsteplattform«.

Ulf Åkesson, förhandlingschef i Stockholms läns landsting, säger till Vårdfokus att det behövs mer administrativ personal för att möta den nya tekniken, för att allt mer vård upphandlas och för att det samtidigt byggs mycket på sjukhusen i länet.

– Samtidigt blir det en allt mer teknikdriven verksamhet ute på sjukhusen, då behöver man en del administratörer och tekniker som jobbar med kringutrustningen. I slutänden är det de enskilda verksamheterna som avgör vilken personal de behöver. Vi går inte in och detaljstyr.

Han menar att »omkringpersonalen« möjliggör att arbetsuppgifterna renodlas för exempelvis sjuksköterskor.

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro tror att »byråkratiska explosionen« medför landstingens svårigheter att rekrytera framför allt sjuksköterskor.

– Det behövs inte mer sifferräknande, återrapporteringskrav och analyser, utan fler som tar hand om patienterna, säger hon till Vårdfokus.

 

Inlägget Färre vårdar – fler styr i vården dök först upp på Dagens Arena.

Vilka vill SD deportera?

Dagens Arena -

Tystnaden kring Sverigedemokraternas förslag om »repatriering« för grupper av invandrare säger mer om SD:s skrämmande makt över samtalet än om frågans relevans.

Tidigare i år, när Jimmie Åkesson intervjuades i samband med Sverigedemokraternas framtidskonferens, förklarade han att det skiftande klimatet öppnat nya ytor i politiken. Nu fanns en chans att skärpa tonläget ytterligare. Partiet hade redan »en nollvision för asylmottagande« och kunde i stället »tvinga fram de andra partierna« när det gäller krav på återvandring för grupper av människor, förklarade Åkesson.

Det anmärkningsvärda är inte att förslaget är nytt. Så sent som 1999 stod det i SD:s partiprogram att alla som kommit till Sverige efter 1970 ska »repatrieras«.

Det som förvånar är i stället att partiet numera är så rumsrent – tidigare brännmärkt retorik har letat sig in i politikens mitt – att Åkesson kan lyfta förslaget. Glidningen i debatten har gett bränsle åt en nationalistisk offensiv.

SD tycks övertygade om att det är rätt strategi att kräva utvisningar. Häromdagen diskuterade partiet gemensamma strategier när det gäller just repatriering med systerpartiet Dansk Folkparti. Självförtroendet är på topp.

Kravet på återvandring har, trots viktiga röster, inte väckt någon större debatt. Det är skrämmande.

Sverigedemokraternas deportationspolitik skulle gå emot internationell lag, riva upp medborgarskapet och kräva grundlagsändringar.

Att ett riksdagsparti vill utvisa människor som inte är lojala med en viss tolkning av »svenskheten« och därmed »upphör att vara en del av nationen« är extremt. Det gäller både flyktingar och befintliga medborgare.

Politiken skulle stå i direkt strid med internationell rätt, enligt artikel 33 i 1951 års flyktingkonvention. Den så kallade non-refoulement-principen ska skydda flyktingar mot utvisning »när deras liv eller frihet är i fara«.

När det gäller befintliga medborgare skulle medborgarskapet, ett av byggblocken i rättsstaten, i praktiken upphävas. I strid med grundlagen: »Ingen svensk medborgare får landsförvisas«, (Regeringsformen, andra kapitlet, sjunde paragrafen). Och: »Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap.«

Sverigedemokraternas deportationspolitik skulle med andra ord gå emot internationell lag, riva upp medborgarskapet och kräva grundlagsändringar.

Frågans omfattning och ödesdigra konsekvenser tål med andra ord granskning och diskussion. Tystnaden vittnar mer om SD:s skrämmande makt över samtalet, partiet som det nya normala, än om frågans relevans.

All förändring börjar med motstånd. I fallet SD handlar det inte om nivån på skatten, är ingen filosofisk övning i liberal eller socialistisk samhällssyn. Det handlar i stället om att gå i opposition mot det människofientliga.

För det hotar våra vänner, våra grannar, våra kollegor. Oavsett om de bor längs spruckna loftgångar i storstadsregionerna eller i mexitegelvillor i landets bruksbälten. Fascismens yttersta konsekvens är ett samhälle där varje gräns fungerar som stridslinje, ett bräckjärn mot mänskliga band och gemenskap. Det monstruösa fantasibygget saknar mellanläge.

Just därför måste vi ställa partiet till svars, frågan måste ställas gång på gång: vilka vill Jimmie Åkesson deportera?

Inlägget Vilka vill SD deportera? dök först upp på Dagens Arena.

Om strejkdebatten tystnar upphör samhällsutvecklingen

Dagens Arena -

Hur kommer det sig att den solidariska löneprincipen sedan länge kan vara glömd? I stället för att håna LO:s valfilm borde dess budskap tas på allvar, oavsett ideologiska motsättningar, skriver Carolina Sundell.

Det som nu sker är i total motsättning till löneutveckling. När lägre ingångslöner införs samt när fackrörelsen försvagas, kommer löneutvecklingen avstanna.

Axiomet, sanningen, »att kapital utan arbete är ingenting« tycks ha blivit alternativ kunskap när nationalekonomer som Lars Calmfors får oproportionerligt utrymme i media att predika en tro på lägre ingångslöner.

Vissa vill framställa den fas kapitalismen nu genomgår, att den sker på grund av automatiseringen. När robotarna tar över argumenterar de att vi successivt måste sänka lönerna.

Den reella utvecklingen som automatiseringen leder till hägrar, men vi får inte tro att detta är ett hot mot stigande löner som massmedia och vissa utvalda akademiker vill göra gällande, kanske gör de så delvis för att tillfredsställa sina ägares osynliga krav eller rentav en makthavare som aldrig ska underskattas; Svenskt Näringsliv.

Att vara vaksam på alla intressens viljor är ett måste, den inbyggda moralkompassen må ständigt vara på, men att slå på källkritiken är lika vitalt för att förstå det som nu sker och för att inte förföras av ledarsidornas skribenters partiska åsikter och bli yr av Viralgranskare som bestämmer en »sanning« för massorna.

När debatten om löneavtal och strejkrätten gått förlorad, så går det inte längre att tala om samhällets utveckling.(/citat]

Hur kommer det sig att den solidariska löneprincipen sedan länge kan vara glömd? Fackrörelsen är nästan tillintetgjord, inte på grund av avskaffandet av avdragsgill fackavgift utan för att arbetarklassen bytt kläder och jobbar inte i industrisektorn i lika stor utsträckning idag. Arbetstillfällen har minskat inom tillverkningsindustri osv, samtidigt som  industrins tjänstesektor undermineras av Timbros högljudda mediamegafon.

Det är märkbart efter hånet av LO:s valfilm, den som ger sken av en dystopi om avskaffandet av trygga anställningar, vilken borde tas på allvar trots andras ideologiska motsättningar.

I åtanke bör man även ha att språkets så kallade »väktare« för att dölja och förrädiskt, byter innebörd på ord för att bibehålla en ordning, framför allt en hierarki mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I den stund när debatten om löneavtal och strejkrätten gått förlorad, så går det inte längre att tala om samhällets utveckling.

Åtta timmars arbetsdag tillhör inte »svenska värderingar« utan är ett bevis på hur långt en fackliga rörelse, som en motvikt till kapitalet, aktieägarnas viljor, lyckats åstadkomma i en nation.

De som eftersträvar 6-timmars arbetsdag, oftast Vänsterpartiet, och en medborgarlön, vilken förespråkas av representanter på både sidor blockgränsen, är förslag som åberopas inte på grund av en åldrande befolkning utan är reformer som har i avsikt att utveckla samhället och minska exploatering.

Det är även responsiva åtgärder när marknadens ekonomi fallerar, vilket är oundvikligt och tillhör kapitalismens inneboende motsättning.

[citat dela="ja"]Fördelningspolitik och ett progressivt skattesystem är vitalt för att förmögenhetskoncentrationen inte ska stiga till proportioner som är okontrollerbara.

Det kan inte enbart bero på att nationalekonomer utbildas att bli goda förespråkare av »lönekostnader«, för att spegla näringslivets fiktiva börda att betala ut löner och anställa flera. För egentligen är ordet lönekostnader olyckligt då en utbetalning till arbetskraft är en investering för ett företag.

Konkurrenskraft förs på tal. Detta begrepp bör undersökas närmare eftersom det emanerar från Darwins evolutionsteori och den industriella revolutionen. Tron på att »fri« konkurrens på marknaden leder till ett utfall som gynnar löntagarna, är som att be till gudarna eller att ogiltigförklara gravitationslagen.

En självklarhet är att en kula faller till marken och lönerna sjunker även när kapitalinkomsterna ökar, om ingen kraft intervenerar.

Undersök ojämlikhetens anatomi med hjälp av ekonomer som Thomas Piketty och förstå att fördelningspolitiken och ett progressivt skattesystem är vital för att förmögenhetskoncentrationen inte ska stiga till proportioner som är okontrollerbara. Det är samma faktor som också gör att arbetsmarknadens parter aldrig kommer att uppnå ett jämnviktsförhållande, Medlingsinstitutet kan förgäves försöka uppnå en viss balans.

De som argumenterar i motsatt riktning, är förblindade av marknadens luftslottsideologi, de marknadsför den typ av skuggekonomi som går att finna i u-länder, en utan kollektivavtal och där medborgare tvingas ha flera anställningar för sin existens.

I nuläget går det att skåda den näringslivets skapade chimär, en falsk tro på att behovet av lönearbete håller på att försvinna och att arbetslönerna skulle stå i ett upp- och nervänt förhållande till arbetsmödan, vilket enbart kan vara de onda viljornas logik.

Folkets frustration späs på när Socialdemokratins styre svikit sin ideologi och Stefan Löven sedan länge gått mot röd gubbe.

När förhållandet mellan arbete och lön suddas ut behöver vi  återuppliva löntagarfonder som aldrig fick den chans de förtjänar, samt i en testbädd prova kooperativ byggda på en modell som haft stor framgång i Spanien.

De två bör inte av enbart ideologiska skäl kastas i soptunnan.

Den som förstår imperialismen och kolonialväldets uppkomst, har större chans att förstå samtidens skeden. Dra lärdomar av historiens gång men tro samtidigt inte att historien upprepar sig.

Klä av problematiken och ställ frågan: Vad är kapitalismen? En exploatering.

Carolina Sundell är frilansskribent och studerar nationalekonomi vid Södertörns högskola. 

Inlägget Om strejkdebatten tystnar upphör samhällsutvecklingen dök först upp på Dagens Arena.

»Näthatet mot kvinnor är ett väldigt effektivt vapen«

Dagens Arena -

Förtroendevalda får ofta utstå hat och hot i den digitala världen. Särskilt utsatta är kvinnor. »För de här männen tror jag att det kan finns något lite lätt upphetsande i att sitta och skriva just till kvinnor i offentligheten«, säger Anja Hirdman professor i media- och kommunikation. 

I tisdags presenterade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, rapporten Digitalt hat där de analyserar hat och hot mot förtroendevalda i digitala miljöer. Rapporten fokuserar framförallt på kommunpolitiker och resultatet visar att var femte kommentar de senaste fyra åren var av kränkande natur. Det rör sig ofta om direkta personangrepp och handlar sällan om den politiska sakfrågan.

Kvinnliga kommunpolitiker utsätts för fler kränkande och även mer elaka kommentarer än sina manliga kollegor. Det är dessutom enbart kvinnor som har utsatts för sexistiska kommentarer. För båda könen rör det sig oftare om hat än hot.

Några av de vanligaste orden är luder och batikhäxa, stolpskott och jävla clown, mentalt sjuk, madrassen, tanten och vidriga kvinna.

I dag släpptes även Sifos mediemätning som de gör på uppdrag av Sveriges Radio Ekot. Där sticker Annie Lööf ut i mängden som den partiledare det twittrat mest om under april månad. Tonen i sociala medier gentemot Lööf och hennes parti har varit hätsk visar mätningen.

Läs mer: Mycket kritik mot (C) i sociala medier

Resultaten förvånar inte Anja Hirdman, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid JMK. Hon pekar på att problematiken att kvinnor i offentligheten utsätts för hat och hot har varit känd i över ett decennium, i samband med internets framväxt.

– Det finns många digitala rum där en helt annat uppträdande är socialt accepterat, där man »låter sig själv gå«. Man behöver inte vara anonym alla gånger utan det verkar räcka med att man sitter någon annanstans. I avskildheten frodas en helt annan känslokultur.

Den misogyni, kvinnohat, som funnits i alla tider, får på internet tillgång till en teknik som låter det växa menar Anja Hirdman. I den digitala världen går det lätt att hitta likasinnade, tekniken tillåter att få framstår som många, respons kan ges och fås direkt och dessutom premieras affektion och starka känslor i sociala medier.

Att det är just kvinnor i offentligheten som drabbas tror Anja Hirdman inte är en slump.

– För de här männen tror jag att det kan finnas något lite lätt upphetsande i att sitta och skriva just till kvinnor i offentligheten som man kanske har hört på radio eller sett på tv där de framträder i sin professionella roll. För att sedan skicka den här typen av verbala »dickpicks«.

Hon tror att ett första steg för att komma åt problemet är att komma åt anonymiteten, men också att behandla det som en arbetsmiljöfråga där man på olika sätt säkerställer att hatmejlen inte kommer fram till den enskilda medarbetaren.

Sedan årsskiftet finns strängare lagar. Bland annat har flera straffbestämmelser skärpts. Den som skapar en så kallad hatsida där hat och hot publiceras kan straffas för ofredande, det kan även den som gör hatiska eller mycket kränkande kommentarer.

– Det är ett väldigt effektivt vapen att sitta och skicka den här typen av mejl. Det bidrar till att politiker hoppar av och att journalister slutar skriva. Det har många vittnat om i många år – du gör en typ av självcensur när du vet att hatet kommer, säger Anja Hirdman.

Inlägget »Näthatet mot kvinnor är ett väldigt effektivt vapen« dök först upp på Dagens Arena.

Finansministern: Produktiviteten i byggbranschen måste öka

Dagens Arena -

Dyra byggkostnader och låg produktivitet är hinder för bostadsbyggande, sa finansminister Magdalena Andersson (S) under ett anförande på Bostadskongressen 2018.

Fler och fler av svenskarna ser i dag bostaden som en individuell fråga, men Magdalena Andersson (S) inskärpte under inledningen av sin presentation av bostadsläget på Bostadskongressen 2018 att för henne är bostäder ett område för politiken – trots att statens roll i bostadsbyggandet minskat.

Att bostadspriserna har fallit något och planat ut är positivt, enligt Magdalena Andersson, eftersom skuldsättningen i Sverige har skenat. I dag har svenskarna skulder på i snitt nästan 190 procent av vår disponibla inkomst.

– Vi lägger en allt större andel av vår inkomst på boende, vilket utländska experter pekar ut som en risk, säger Magdalena Andersson.

Att fallande bostadspriser kan kopplas till det nya amorteringskravet tycker hon dock inte har stöd i statistiken.

Det finns flera skäl till att bostadsbyggandet kommer att fortsätta, enligt Magdalena Andersson, däribland en god inkomstutveckling, fortsatt låga räntor och bostadsbrist. I praktiken har dock byggtakten bromsat in. Som förklaring till det pekar finansministern på att byggbranschen under flera år angett att bristen på arbetskraft är deras stora problem.

Magdalena Andersson ser dock problem med de höga byggkostnaderna i Sverige, som tillsammans med Schweiz och Norge toppar listan på dyraste europeiska länder, och att produktiviteten i byggbranschen inte har ökat alls mellan 1993 och 2017.

– Så det finns antagligen en stor marginal att höja produktiviteten. Det är svårt att hävda att det bara handlar om att det är kallt i Sverige och behöver isolera husen, eller att vi har krångliga byggregler, säger hon.

På frågan från en publikdeltagare om hur politiken kan öka produktiviteten hade dock finansministern inte några svar, förutom i den mån då produktiviteten har att göra med byggregler – något Boverket har i uppdrag att se över, enligt ministern.

–  En annan del är konkurrensen i byggbranschen – å andra sidan ser vi att de som gått in för att öka konkurrensen har det lite svårt just nu. Men om man ska få upp en högre konkurrens kanske man behöver känna flåset i nacken, sa ministern.

Fler publikfrågor löd som följer:

Behöver staten ta ett större ansvar för bostadsförsörjning när kommuner brister?

–  Jag ser poänger med att man skulle kunna ha någon form av regionalt bostadsbolag när kommuner inte själva tar det ansvaret, men det är ju också ett stort projekt att dra igång, säger Magdalena Andersson efter att hon beklagat att vissa kommuner inte tar sitt ansvar att tillhandahålla allmännyttiga bostäder.

Är det ett bra argument att sälja ut allmännyttiga bostäder med motivet att man ska ha råd att bygga nytt?

– Jag vet inte om jag ska sätta mig till doms över det, men om man vet att man behöver renovera så kan ju fråga sig om man i god tid sätter av tillräckligt med pengar till det. Hur det har skötts tycker jag det är värt att ha en diskussion om.

I valrörelsen tror Magdalena Andersson att de stora debattfrågorna på bostadsområdet kommer att bli marknadshyror, som alla borgerliga partier förespråkar, och investeringsstödet, som regeringen har infört och som oppositionen vill avskaffa.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, som deltog i ett panelsamtal om hållbart boende efter Magdalena Anderssons presentation gav en ljum recension av finansministerns tal.

– Det var en ganska självgod genomgång om hur bra det fungerar, men var finns framtiden? säger Tapio Salonen.

Inlägget Finansministern: Produktiviteten i byggbranschen måste öka dök först upp på Dagens Arena.

Samtyckeslagen kräver kamp mot maskulinitetsnormer

Dagens Arena -

Med en ny samtyckeslag på plats är det viktigt att bekämpa det patriarkala förtrycket. Därför är det helt avgörande med en stark och likvärdig sex- och samlevnadsundervisning, skriver Lawen Redar och Sanne Lennström, S-ledamöter i justitieutskottet.

Idag kommer riksdagen att rösta igenom en ny våldtäktslag baserad på frivillighet.

Förslaget innebär att det inte längre kommer att krävas inslag av misshandel, hot, tvång eller egenhändighet för att gärningen ska anses utgöra en våldtäkt.

Inte heller behöver någon befinna sig i en särskild utsatt situation. Straffbarheten kommer från och med nu utgå från avsaknad av frivilligt deltagande (eller »samtycke« som det har kommit att kallas i den allmänna debatten).

Frivilligheten måste alltså komma till uttryck och syftet med lagen är att ge ett tydligt normativt budskap. För ett modernt jämställt samhälle är detta en nödvändighet och vi vet att de allra flesta delar uppfattningen att straffrätten har en särskild roll i att förklara och därmed förändra klandervärda beteenden.

Utöver frivilligheten föreslår vi att det ska vara straffbart att genomföra gärningen oaktsamt. Det innebär att gärningspersonen kan göra sig skyldig fastän personen inte har agerat uppsåtligt.

Detta genom att antingen inse risken för att motparten inte deltar frivilligt och agera likgiltigt inför det, eller i vart fall borde ha insett risken att motparten inte deltar frivilligt.

Syftet är att komma åt de fall då brottsoffren drabbats av ett tillstånd som kallas frozen fright då rädslan gör att kroppen inte klarar av att göra motstånd.

Samtidigt som straffrättsliga åtgärder behövs, är det av största vikt att tilliten till rättsväsendet bland brottsoffer stärks.

Förslaget innebär två nya brott som utökar kriminaliseringen i sexualbrottskapitlet i brottsbalken.

Samtidigt som straffrättsliga åtgärder behövs, är det av största vikt att tilliten till rättsväsendet bland brottsoffer stärks.

Vi lagstiftar därför också att målsägandebiträden ska utses omedelbart efter att en förundersökning om sexualbrott har inletts eller återupptagits och att kraven på målsägandebiträdets kompetens och lämplighet skärps.

Regeringen har därtill gett uppdrag till myndigheterna inom rättsväsendet att stärka processen kring sexualbrott så att de kan förbättras.

Avslutningsvis vet vi att det under år 2017 anmäldes drygt 22 000 sexualbrott, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt. I 92 procent av fallen är brottsoffret, oftast en kvinna mellan 16-24 år. Därför är det helt avgörande att vi arbetar för en stark och likvärdig sex- och samlevnadsundervisning.

Därför föreslår vi att över hundra miljoner kronor ska tillföras för förebyggande och kompetenshöjande arbete, varav 50 miljoner extra till det förbyggande arbetet i skolan.

Det långsiktiga arbetet framöver måste handla om bekämpa maskulinitetnormer och det patriarkala förtrycket.

Med en ny lagstiftning på plats kan vi fortsätta arbetet.

Lawen Redar (S), ledamot justitieutskottet

Sanne Lennström (S), ledamot justitieutskottet

Inlägget Samtyckeslagen kräver kamp mot maskulinitetsnormer dök först upp på Dagens Arena.

Kommunal: Fem krav för att förskolan ska fungera

Dagens Arena -

Mer personal och utbildad personal måste till för att klara förskolekrisen i Stockholm, skriver Jessica Klemetsson avdelningsordförande Kommunal Stockholms län.

Bristen på utbildad arbetskraft är den stora utmaningen för Stockholms stad de kommande åren. Redan nu är det stor personalomsättning inom förskolan. Stockholms stad behöver bli en attraktivare arbetsgivare i den hårda konkurrensen om arbetskraften.

Chefer som har förutsättningar och tillräckliga resurser för sitt uppdrag är en viktig del. Men man ska också orka jobba kvar, därför måste arbetsmiljön bli bättre och arbetstiderna möjliga att förena med familjeliv.

Lönen måste vara konkurrensmässig för att locka människor till välfärdsyrkena, och för att minska personalomsättningen måste det löna sig att jobba kvar. Hög personalomsättning betyder också sämre kontinuitet, och det innebär sämre välfärd till stadens invånare.

Man kanske till och med väljer bort att ta in en vikarie eftersom det blir så pass mycket merarbete med en som inte är kvar dagen efter.

Det är Kommunals medlemmar som får välfärden att fungera. Och när välfärden fungerar som den ska fungerar också samhället. Den dagen kommunalarna inte dyker upp står samhället still.

Många av de barnskötare som Kommunal organiserar kan vittna om att det är svårt att få tag i vikarier om någon är borta. Faktum är att man kanske till och med väljer bort att ta in en vikarie eftersom det blir så pass mycket merarbete att introducera en vikarie som inte är kvar dagen efter.

  • Kommunal vill se en högre grundbemanning och fast anställda vikarier som känner barnen och kan gå in vid korttidsfrånvaro.
  • Vi vill att politikerna följer upp kraven på personaltäthet och storlek på barngrupperna så att de följs i verkligheten.
  • Vi anser också att det är självklart att hyresnivåerna på lokalerna inte påverkar personaltätheten.
  • Ställ krav på barnskötarutbildning för alla fast anställda barnskötare, och skapa förutsättningar för redan anställda utan barnskötarutbildning att validera kunskaper och utbilda sig med finansiering av arbetsgivaren.
  • Säkerställ också kompetensutveckling till skolans alla yrkesgrupper.

Det verkar som den nuvarande socialdemokratiskt ledda majoriteten har insett det svåra läget och därför beslutat om en handlingsplan för barnskötare och förskollärares arbetsmiljö.

Det är mycket viktigt att det arbetet får fortsätta efter valet i höst. Men en handlingsplan utan att man tillför resurser kommer inte lösa problemen i förskolan och skolan.

Jessica Klemetsson, avdelningsordförande,Kommunal Stockholms län.

Inlägget Kommunal: Fem krav för att förskolan ska fungera dök först upp på Dagens Arena.

Mycket kritik mot (C) i sociala medier

Dagens Arena -

Migration och integration dominerar den politiska debatten på sociala medier och i medierapporteringen. Centerpartiet får mycket negativ uppmärksamhet. Vänsterpartiet får nästan ingen uppmärksamhet alls. Det visar Sveriges Radios mediemätning som presenteras idag.  

Sifos mediemätning som görs på uppdrag av Ekot presenteras idag. Mätningen visar vilka politiska frågor media rapporterar om och vad det diskuteras mest om på  Facebook och Twitter.

Den senaste mediemätningen sträcker sig mellan mars och april. De etablerade mediernas viktigaste nyheter handlade oftast om utrikespolitiska händelser, som USA:s ståltullar och Löfvens möte med Trump.

I sociala medier diskuterades och postades det mest om migration och integration.

På sociala medier har framförallt Centerpartiet stått i skottgluggen med en stor del av negativa poster. Diskussionen handlar främst om domen i Solna tingsrätt, där centerpartistiska nämndemän fick stark kritik, och om att C stödjer regeringens förslag om ensamkommande unga.

Även Socialdemokraterna och Miljöpartiet har drabbats av de mest negativa tongångarna.

På Twitter under april månad var Annie Lööf även den mest omdiskuterade partiledaren av alla.

I google-sökningar var intresset störst för M och S. I samband med beslutet att stödja regeringens förslag om ensamkommande steg C till tredje plats. Tonen gentemot henne är ofta hård.

Enligt Ekots politiska kommentator Fredrik Furtenbach finns det tecken på att Centerns opinionssiffror påverkas för sitt ja till regeringens förslag.

– De största effekterna handlar snarare om att Centern har fått en tydligare position som hatobjekt nummer ett för en del av de väljare som vill stoppa all invandring och att vi fick ny fart på debatten om huruvida alliansen kan regera tillsammans efter valet, säger Furtenbach till Ekot.

Alla riksdagspartier syns mer i nyhetsmediernas toppnyheter under mars och april utom Vänsterpartiet, som övertar sistaplatsen från Kristdemokraterna.

I den förra mätningen dominerade brott och straff. De traditionella valrörelsefrågorna om vård, skola och jobb lyser med sin frånvaro.

 

Inlägget Mycket kritik mot (C) i sociala medier dök först upp på Dagens Arena.

Irlands abortlagar handlar också om oss

Dagens Arena -

I veckan hålls en folkomröstning i Irland om att lätta något på landets skarpa abortlagstiftning. Det är en seger att folkomröstningen ens kommer till stånd, men abortstriden är långt ifrån vunnen. Utvecklingen i Europa avgör den fria abortens framtid – även i Sverige.

Abortlagstiftningen i USA skärps i delstat efter delstat. Iowa har i dagarna röstat igenom en lag som förbjuder abort efter endast ett par veckors graviditet. Gränsen går när det är möjligt att höra fostrets hjärta. Undantag från lagen ska endast göras när kvinnor utsatts för våldtäkt eller incest. Tidigare i år röstade även parlamentet i delstaten Mississippi igenom mer restriktiva abortlagar. Där finns nu bara en enda abortklinik kvar.

Totalt sett har antalet kliniker i USA nästan halverats på ett decennium.

Donald Trump har vid flera tillfällen propagerat för en strängare abortpolitik. I januari gav han demonstranterna i antiabortrörelsen »March for life« sitt stöd genom ett videosänt tal. I talet angrep han amerikanska domstolar som godkänt aborter. Trump försöker också få in mer konservativa domare i Högsta domstolen för att bana väg för en hårdare tolkning av abortlagarna.

Även i Europa har rösterna som vill inskränka aborträtten blivit fler. Det traditionella abortmotståndet, som har sin bas i katolska och frikyrkliga rörelser, har fått understöd av växande högerradikala partier som vill strama åt abortlagarna. Samtidigt finns ett kraftfullt försvar av aborträtten.

För två år sedan ledde protesterna i Polen till att en lag som skulle göra en redan restriktiv abortlagstiftning ännu hårdare blev stoppad. Nu försöker politikerna i det styrande partiet Lag och Rättvisa åter igen att skärpa lagen, vilket har lett till nya protester. I Irland, också ett land med sträng abortlagstiftning, kommer en folkomröstning att hållas den 25 maj om att något lätta på regelverket. Att folkomröstning kommer till stånd är en seger för dem som kräver liberalare lagar.

I Sverige är stödet för den rådande liberala abortlagstiftningen starkt. Bara ungefär en av åtta vill begränsa rätten till fri abort visar en rapport från SOM-institutet. Av riksdagspartierna är det idag vara SD som vill skärpa abortlagarna och sänka gränsen för fri abort från den 18:e till den 12:e abortveckan. Även inom KD finns ett starkt abortmotstånd, men som numera tar sig uttryck i form av förslag om samvetsklausul och en åtstramning av reglerna för sena aborter efter vecka 18 (då ska Socialstyrelsen ska ge sitt godkännande).

I ledningen för Människovärde finns av tradition många KD-företrädare som ser organisationen som en dold plattform för det egna partiet och som ogillar konkurrensen från SD.

Ett starkt argument som förs fram av de som vill liberalisera abortlagarna i Polen och Irland är att kvinnor utför aborter även om det är olagligt. Enligt polska kvinnorättsgrupper gjorde omkring 80 000 polska kvinnor olagliga aborter under förra året. Aborterna genomfördes både i Polen och i andra länder. Även i Irland utför många tusen kvinnor årligen olagliga aborter. Enligt tidningen The Guardian har 170 000 irländska kvinnor rest utomlands för att utföra en abort under de senaste 35 åren.

Frågan om rätten till abort är också en klassfråga. Rika kvinnor kan alltid flyga utomlands och betala för någorlunda säkra aborter, medan fattiga kvinnor tvingas till farliga och osäkra aborter.

KD har tappat väljare till SD på grund av abortfrågan. Den tidigare KD-politikern och före detta ordföranden för Ja till Livet, Gunilla Gomér är idag aktiv inom SD. Ledningen inser samtidigt att SD knappast vinner några fler röster på att angripa abortlagarna, och abortpolitiken nämns inte ens på SD-Kvinnors webbsida.

Abortmotståndet i Sverige har också omgrupperats. Ja till Livet har gått samman med stiftelsen Provita som bildat den nya organisationen Människovärde. Trots samgåendet är motståndet splittrat. I ledningen för Människovärde finns av tradition många KD-företrädare som ser organisationen som en dold plattform för det egna partiet och som ogillar konkurrensen från SD.

Splittringen har dessutom förstärkts genom konkurrensen från Människorätt för Ofödda (MRO). MRO utgör den amerikanska antiabortrörelsens förlängda arm i Sverige och kampanjar med bilder och filmer på aborterade foster.

På kort sikt är det svårt att se att antiabortrörelsen skulle kunna röna framgångar i Sverige. På längre sikt kan abortmotståndet komma att växa även i Sverige. Avgörande är vad som sker i övriga Europa. Om abortmotståndarna röner framgångar i flera andra länder kommer det att bli svårare att försvara en generös abortlagstiftning på hemmaplan.

Just därför är folkomröstningen på Irland viktig även för oss.

Inlägget Irlands abortlagar handlar också om oss dök först upp på Dagens Arena.

Samverkan för jämställda löner – vad är problemet?

Dagens Arena -

Den skärpta diskrimineringslagen ger facket nya möjligheter att få bort osakliga och diskriminerande löneskillnader. Men samverkan ger också att parterna en annan roll än i sedvanliga löneförhandlingar, skriver tre forskare.

I januari 2017 fick vi nya bestämmelser om aktiva åtgärder i Diskrimineringslagen. Kraven på samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare har därmed förstärkts och utökats till att omfatta samtliga steg i arbetet för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Vi menar att detta ger nya möjligheter för fackliga organisationer att samverka med arbetsgivare i syfte att få bort osakliga och diskriminerande löneskillnader.

För arbetsgivare är det en skyldighet att samverka. Den skyldigheten har nu skärpts genom att samverkan ska dokumenteras fortlöpande. Om samverkan inte genomförs ska orsaken därtill dokumenteras.

Finns det då några problem med att samverka om jämställda löner?

Löner och anställningsvillkor hanteras traditionellt som en avtals- och förhandlingsfråga inom det så kallade självreglerande systemets ramar. Parterna förhandlar, sluter kollektivavtal och facket företräder sina medlemmar i en intressetvist.

Ytterst har parterna möjlighet att vidta stridsåtgärder om man inte kommer överens.

Bestämmelserna om lönekartläggning har andra utgångspunkter. Samverkan ses här som något naturligt och de inblandade parterna förutsätts företräda samma värderingar och intressen, nämligen att lönesättningen inte står i strid med lagens principer om likabehandling och icke-diskriminering.

De lokala parterna ska följaktligen bedriva en självsanerande verksamhet som ska garantera sakliga normer för lönesättning.

Lagens förarbeten lyfter fram lämpligheten i att träffa lokala avtal om hur arbetet med aktiva åtgärder bör bedrivas och hur samverkan bör ske.

Lönejusteringar handlar här om att åtgärda de osakliga löneskillnader som uppkommit just för att avtalens principer för lönesättning inte efterföljts. Det är en rättvise- och likabehandlingsfråga där parterna har att beakta alla arbetstagares intressen.

För facket innebär det en annan roll än vad facket har i förhandlingar om löner och anställningsvillkor.

Grunden för samverkan i arbetslivet är civilrättslig och framgår av medbestämmandelagen. Samverkan enligt arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen bygger på offentligrättslig lagstiftning. På många arbetsplatser finns samverkansavtal i medbestämmande- och arbetsmiljöfrågor.

Det innebär att parterna i kollektivavtal kan komma att reglera hur tvingande regler i bland annat diskrimineringslagen ska tillämpas.

Lagändringen 2017 innebär att arbetet med aktiva åtgärder förutsätts bedrivas på ett liknande sätt som det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Detta har dock inte satt några djupare spår i samverkansavtalen som finns på arbetsmarknaden. 2017 års »Ramavtal om samverkan för framtiden» på det statliga området omfattar medbestämmande och arbetsmiljöfrågor.

Inom den kommunala sektorn finns sedan oktober 2017 ett nytt avtal om samverkan och arbetsmiljö. Några frågor att begrunda:

  • Varför innehåller avtalen inte närmare vägledning om samverkan kring aktiva åtgärder?
  • Varför sluts det inte lokala avtal om samverkan i lönekartläggningsfrågor?
  • Och vad kan parterna egentligen avtala om?

Örjan Edström, professor vid Umeå universitet

Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet

Eberhard Stüber, jurist och adjunkt vid Göteborgs universitet

Fotnot: Frågorna dryftas i ett seminarium på fredag 25 maj, arrangerat av nätverket för jämställda löner. 

Inlägget Samverkan för jämställda löner – vad är problemet? dök först upp på Dagens Arena.

»300 människor har försvårat export för 64 miljarder«

Dagens Arena -

Drabbade företagen har betalat 4,5 miljarder på grund av strejk i Göteborgs hamn. Det menar Svenskt Näringsliv som idag presenterar ny rapport. Helt snedvridet, säger Hamnarbetarförbundet.  

Konsultfirman Damvad Analytics har på uppdrag av Svenskt Näringsliv undersökt hur mycket konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminal i Göteborgs Hamn har kostat företagen.

I rapporten beskrivs att hamnkonflikten resulterat i att omkring 240 000 containrar (mätt i standardmåttet TEU) omdirigerades under 2017. Detta motsvarar import och export till ett värde av totalt 64 miljarder kronor.

En uträkning som Hamnarbetarförbundet ifrågasätter. Sedan APM Terminals tog över hamnen 2012 har terminalen förlorat marknadsandelar. Det är alltså enligt förbundsstyrelseledamoten Erik Helgeson orimligt att anta att 2017 års volymer skulle vara högre än de år 2015.

– Oavsett konflikten så har APM Terminals tappat andelar av marknaden sedan de tog över driften av hamnen 2012. Det är ett helt ologiskt antagande att APM Terminals plötsligt skulle kunnat behålla sitt grepp om containermarknaden mellan 2015 och 2017, samtidigt som man (utöver konflikten) hade eskalerande produktivitetsproblem.

Erik Helgeson tar som exempel införandet av ett nytt datasystem som inte fungerade, maskinbrist samtidigt som dåliga investeringar gjordes, och genomförandet av prishöjningar.

Rapportförfattaren Jonas Öhlin tycker dock att nedgången av volymhanteringen tydligt går hand i hand med vidtagna stridsåtgärder (Se diagram nedan).

– Tittar man till exempel på 2016 så ligger antalet containerlyft på ungefär samma nivå, förutom just då när det genomförs stridsåtgärder. Jag skulle säga att det ändå finns en rätt tydlig korrelation. Tar du bort de månaderna med stridsåtgärder så har du i princip en rak linje för 2016, du ser inte en nedåtgående trend.

Utgångspunkten i rapporten har, enligt Jonas Öhlin, inte varit att »bedöma konflikten som sådan« och han har därför inte »grottat i det juridiska«.

I rapporten och det seminarium som hålls i samband med rapportsläppet framhålls dock att konflikten beror på Hamnarbetarförbundet. Moderator Marie Söderquist frågar Jonas Öhlin:

– Det handlar om ungefär 300 personer. Du har inte räknat ut kostnaden per person? Det måste vara ett av de mest effektiva kostnadsdrivande agerandena, att 300 människor kan försvåra export för 64 miljarder.

– Det är en väldigt bra poäng, svarar Jonas Öhlin.

Senare på telefon framhåller Jonas Öhlin att han i rapporten inte tagit ställning och att han inte heller lägger någon värdering i vilka av parterna som orsakat mest »skada«.

Rapporten innehåller ett diagram som i staplar visar antalet dagar med stridsåtgärder från Hamnarbetarförbundet och APM Terminals.

Diagrammet visar att Hamnarbetarförbundet vidtagit åtta gånger fler stridsåtgärder än APM Terminals. Däremot särskiljer inte diagrammet vilken typ av stridsåtgärd som har satts in, vilket lätt kan få stridsåtgärderna att framstå som lika förödande.

Hamnarbetarförbundet genomförde en strejk under 2017. Fackföreningens stridsåtgärd innebar arbetsnedläggelse mellan klockan 12.00 och 20.00 den 24:e januari. Det totala produktionsbortfall var 8 timmar.

I maj och juni ålade APM Terminals Hamnarbetarförbundets medlemmar med lockout. Terminalen stängdes ner alla vardagar mellan klockan 16.00 och 07.00 från den 19:e maj till och med den 30:e juni. 371 timmar blev produktionsbortfallet.

Jonas Öhlin tycker inte att diagrammet är missvisande då syftet är att visa när konflikten varit som mest intensiv.

– Under sommaren 2017 var konflikten som mest intensiv, då båda parter vidtog stridsåtgärder, det är det vi försöker lyfta fram. Sedan vilka typer av stridsåtgärder som har förts, där har vi medvetet valt att inte bedöma exakt vem som har gjort fel, vad och när. Syftet är inte att ta ställning över huvudtaget.

Men eftersom att stridsåtgärderna likställs i diagrammet och i resterande text så kan man lätt få uppfattningen att de båda parterna är lika ansvariga för dippen i juni 2017, men den orsakades ju framförallt av APM Terminals lockout. 

– Återigen, jag vill inte lägga någon värdering i vem som har gjort mest fel i den här konflikten. Olika stridsåtgärder vidtas vid olika tillfällen, man kan alltid argumentera att de stridsåtgärder som tas av arbetstagarparten inte är av samma intensitet som de stridsåtgärder som tas av arbetsgivaren. Samtidigt har jag hört beskrivningar av att i och med att man från arbetstagarnas sida genomfört stridsåtgärder under såpass lång tid så har de blivit väldigt problematiska.

De stridsåtgärder Hamnarbetarförbundet vidtagit under samma period som lockouten var övertidsblockad, efter det att APM Terminals sagt upp folk på grund av arbetsbrist.

– Vi var 100 man övertaliga enligt bolaget. Att då påstå att folks ovilja att jobba övertid i den situationen är vad som sänkt hamnen är bara löjligt.

Medlingsinstitutets årsrapport över konflikter i Sverige under 2017 visar att APM Terminals lockout ensamt stod för 87 procent av de förlorade arbetsdagarna på hela den svenska arbetsmarknaden det året.

Erik Helgerån tycker att det är farsartat att rapporten så enahanda pekar ut Hamnarbetarförbundet som orsak till så väl konflikt, som kostnader för företagen.

– Det dramatiska tappet, då alla företag drabbades som hårdast, det var under lockouten under 6 veckor. Det är elefanten i rummet – det finns en enorm svacka i hela volymkurvan som sänker volymgenomsnittet för hela året och som alla kunder i rapporten pratar om, men som man inte förklarar att det var arbetsgivaren som var ansvarig för stridsåtgärden. Men det passar liksom inte in i huvudtesen att allt är vårt ansvar.

Inlägget »300 människor har försvårat export för 64 miljarder« dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige