Sverige

Idépolitiskt bränsle för reformsugen vänster

Dagens Arena -

Enda sättet att bryta de ekonomisk-politiska dogmerna är att vässa och återuppfinna tanken om en radikal demokrati. Statsvetaren Ania Skrzypeks tio förslag för en ny vänsterrörelse inger hopp.

När den svenska socialdemokratin 1944, under det andra världskrigets slutskede, formulerade ett efterkrigsprogram hoppades många på en »skördetid för socialism«. Optimismen inför reformismens möjligheter tycktes gränslös.

Kontrasten till vår egen tid slår mig när jag läser »Next Left, New Social Deal – 10 Strategic Proposals for the Progressives to become the Movement of the Future«, publicerad av den progressiva tankesmedjan Feps.

Boken, författad av statsvetaren och forskaren Ania Skrzypek, mejslar ut socialdemokratins och vänsterns tummelfärd i Europa. Orden är skoningslösa: Konsekvensen blir att socialdemokratin tynar bort och lämnar fältet fritt för »ett slag mellan måttfull nyliberalism och populistisk reaktionism«. Och: »Själva hörnstenarna som formade dagens välfärdsstat« har rubbats.

Författaren drar slutsatsen att medborgare inte längre väljer mellan höger och vänster, utan »mellan system och anti-system, mellan mittfåra och extrem och mellan gammalt och nytt«.

Lyckligtvis är boken något mycket mer än, som så ofta annars, en terapisession för en famlande vänster.

Mest fastnar jag för avsnittet om hur arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på »kvalitativa anställningar« och ökad makt för löntagarna på sina arbetsplatser. Slutsatsen är att vänstern inte kan låsa blicken på miniminivåer, utan också måste driva på för reformer som ökar människors makt. I dag och i morgon.

Frågan om arbetsplatsdemokrati hänger samman med behovet av att politisera ekonomiska frågor. Är det något de senaste decennierna bevisat så är det att progressiva krafter trängs undan när samhällsekonomin blir ett kotteri för självutnämnda experter.

Skrzypek menar att vänstern måste koppla samman ekonomiska frågor med frågor om makt och fördelning. Ekonomi är politik – och makt.

Enda sättet att bryta gårdagens ekonomiska politiska dogmer är att vässa och återuppfinna tanken om en radikal demokrati. För det är bara demokratiska verktyg och ett samhälle som bygger på deltagande som kan tämja ekonomin och främja jämlikheten.

Det håller inte att vare sig nostalgiskt beundra det förra seklets landvinningar eller retirera till cyniskt gnäll.

I boken föreslås »ett nytt socioekonomiskt paradigm« för att greppa orättvisor i samhället. Det ligger mycket i det. Industrierans verktygslåda och begrepp är på många sätt daterade. Vi behöver en ny strategisk matris för att förstå och kommunicera klass – utan att blunda för materiella villkor och strukturer.

Det håller inte att vare sig nostalgiskt beundra det förra seklets landvinningar eller retirera till cyniskt gnäll. Progressiva rörelser och partier behöver rätt tonträff inför samtiden – och förmågan att gå före. Annars blir partierna fångna i dagspolitikens fallgropar, vänsterns idélandskap ett intellektuellt kalhygge.

En ledartext i veckans New York Times, med rubriken »The Global Economy Is Partying Like It’s 2008«, varnar för att antalet bubblor är fler än vid den stora finanskrisen för tio år sedan. »De finns numera i varje hörn av världsekonomin«, slår skribenten fast.

För den vänster som kläms mellan en reaktionär offensiv och sprattlande nyliberalism är sprickorna i finanskapitalismen både ett hot och en möjlighet. Passiva partier som inte vågar angripa strukturerna hotas. Aktiva, maktkritiska och reformsugna partier har alla möjligheter att bryta igenom.

I dag, på tröskeln mellan 2017 och 2018, känns en skördetid för socialistiska eller genomgripande reformer avlägsen.

Ändå är jag hoppfull.

Historien är nämligen varken linjär eller ödesbestämd. Möjlighetens fönster är lika lite stängt nu som när Europas krigsrök skingrat sig för sjuttio år sedan. Då vågade arbetarrörelsen kasta sig in i det okända, ofattbara och osäkra.

Vad är det som säger att vi inte kan göra det igen?

Inlägget Idépolitiskt bränsle för reformsugen vänster dök först upp på Dagens Arena.

Är smutskastarna alltid »de andra«?

Dagens Arena -

Det finns  en massa olika ingredienser som kan leda till att häxbrygden politisk smutskastning kan koka i valrörelsen. Men vem ser till att de hamnar i grytan, undrar Johan Hall, tidigare pressekreterare.

Vi har hört det en tid nu: Valrörelsen kommer att bli smutsig. Nyligen serverades denna sanning som rubrik på en krönika av Lena Mellin i Aftonbladet, men bland politiskt aktiva har det länge surrats om detta.

Det hela framförs med en underton av förfäran och uppgivenhet. Det är som om utvecklingen är oundviklig.

Ändå har ingen gått ut och sagt att det är vi som ska vara smutsiga. Nej det tävlas snarast i att framställa sig som mest vuxen i politiken. Så vilka är då smutskastarna? De är alltid de andra, motståndarna.

Naturligtvis vill ingen bli påkommen med att ägna sig åt ohederligt kampanjarbete. Offerrollen är mer önskvärd. Samtidigt vet de som varit på studieresa till USA – och det är många – att smutskastning, eller negative campaigning som det kallas där, är effektivt.

Valrörelser handlar om att vinna val, så vem vågar avstå från smutsiga kampanjer om opinionssiffrorna pekar i fel riktning?

De politiska partierna sätts under stort tryck i valrörelser. Partiledare bedöms efter hur framgångsrikt partiet lyckas locka väljare.

De betygssätts i media och klassificeras som sänke eller flöte beroende på om de är mer eller mindre populära än sitt parti.

Detta sker regelbundet men blir extra påfrestande i en valrörelse. För, som det brukar heta, den verkliga opinionsmätningen är ju valresultatet.

Valledare känner naturligtvis ett extra stort ansvar för att valrörelsen ger utdelning.

Särskilt utsedda som de är att leda partiets valarbete till framgång. Det är många som hoppas få en plats i någon politiskt vald församling och eftersom personval är en marginalföreteelse, är det mot valledning och partiledning som kandidaterna riktar sina förhoppningar och eventuell kritik.

Anna Kinberg-Batras avgång kan ses i ljuset av partiets låga opinionssiffror och att allt fler moderata politiker därmed riskerade att inte bli återvalda.

Valrörelser handlar om att vinna, så vem vågar avstå från smutsiga kampanjer om opinionssiffrorna pekar fel?

För medierna innebär politiskt smutskastning att de serveras klickvänliga uppslag på guldfat. Med sin sakliga ton kan de med kirurgisk precision redogöra för olika politikers vandel och liv utan att själva se sig som viktiga aktörer i själva smutskastningen.

Faktaredovisning, allmänintresse och konsekvensneutralitet, med dessa begrepp kan de motivera sitt intresse.

Med tanke på hur snurrigt det inte minst i kvällspressen har blivit med principerna kring namngivning i #metoo-rörelsens fotspår, har vi anledning att undra hur väl förberedda media är på eventuella smutskampanjer.

Det finns med andra ord en massa olika ingredienser som kan leda till att häxbrygden politisk smutskastning kan koka i valrörelsen.

Lättflyktiga väljare, nervösa partier, en svår gränsdragning mellan smutskastning och relevant politisk rapportering, klickjagande medier och en slimmad journalistkår samt en politisk kultur där alla är förberedda på att den andre när som helst drar fram smuts.

Frågan är om det är Putin och hans socialamedier-arméer vi behöver vara rädda för. Kanske är det snarare oss själva.

Johan Hall är statsvetare, utredare på LO, och tidigare pressekreterare

Inlägget Är smutskastarna alltid »de andra«? dök först upp på Dagens Arena.

Minskad lönsamhet inom assistans – men stora skillnader mellan aktörer

Dagens Arena -

Lönsamheten hos assistansanordnare har sjunkit de senaste åren, enligt en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF. Men fortfarande är skillnaderna stora mellan olika aktörer. Flera av de stora, riskkapitalägda bolagen uppvisar resultat över snittet.

Under de senaste tio åren har lönsamheten minskat successivt i assistansbranschen, även om det fortfarande finns en hel del företag som har goda vinstmarginaler. Det visar en granskning av konkurrensen och lönsamheten i assistansbranschen som Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har gjort.

Lönsamheten beräknas efter företagens rörelsemarginal, det vill säga den del av omsättningen som blir kvar för att betala räntor och skatt samt ge vinst, efter att företagets kostnader har betalats.

Rörelsemarginalen för assistansföretagen 2016 var 4,1 procent, att jämföra med det mest lönsamma året under en tioårsperiod, 2008, då motsvarande siffra var 6,9 procent.

Och enligt ISF är rörelsemarginalerna i snitt högre hos bolag med lägre omsättning. Det kan delvis förklaras med att det handlar om fåmansbolag som inte behöver betala marknadsmässiga löner till sina ägare, till skillnad från de stora bolagen. Som ett exempel var rörelsemarginalen 2016 i snitt 6 procent för företag med mellan 10 och 25 miljoner kronor i omsättning, medan företag  som omsätter över 200 miljoner kronor snittade på 2,6 procent i rörelsemarginal.

Trots att rapporten visar en sjunkande lönsamhet går det fortsatt bra för flera av de största bolagen. Riskkapitalägda Humana, med en omsättning på över 2,6 miljarder kronor, har till exempel en rörelsemarginal på 5,4 procent.

Till tio-i-topp största bolag hör också Nordström assistans AB, Assistansbolaget i Sverige och Olivia assistans som alla ägs av riskkapital, och har en omsättning på runt 400 miljoner kronor var. Rörelsemarginalen för de bolagen låg på mellan 5,2 och 6,5 procent.

Näst störst på assistansmarknaden är Frösunda omsorg, med en omsättning bara knappt under Humanas, men de sysslar till en tredjedel med annat än assistans och uppvisade minus när det gäller rörelsemarginal.

De riskkapitalägda bolagens siffror kan jämföras med brukarkooperativet JAG, som 2016 hade en omsättning på 900 miljoner kronor, men bara 0,6 procent i rörelsemarginal.

Den sjunkande lönsamheten i assistansbranschen beror, enligt ISF, bland annat på att regeringen har sänkt uppräkningstakten för den ersättning som delas ut till assistansanordnarna per assistanstimme som de ska utföra.

I förlängningen ser ISF en risk för att fortsatt sjunkande lönsamhet kan leda till att seriösa assistansanordnare slås ut, vilket minskar mångfalden på marknaden och därmed valmöjligheterna för de som använder assistans.

De privata utförarna har radikalt ökat sin andel av assistansmarknaden de senaste tio åren, i samma takt som kommunala utförare har minskat sin.

I dag står de 25 största bolagen för en tredjedel av assistansmarknaden, och de 100 största har två tredjedelar av kakan. Kooperativens andel minskar, liksom kommunernas.

Samtidigt minskade de 20 största aktörerna sin marknadsandel från 46 till 37 procent mellan åren 2007 och 2016. Det här tolkas som att intresset för branschen och förvärv av bolag har minskat i takt med den minskade lönsamheten inom assistans.

Det påtalas ibland som problem i debatten om personlig assistans att bolagen lägger mycket pengar på jurister, som kan strida för att assistansanvändarna får fler timmar, och på andra förmåner som ska hjälpa dem att locka nya kunder. I rapporten påtalar ISF att den sjunkande lönsamheten kan ge ökade incitament för företag att försöka få både fler kunder och fler timmar per kund.

Men ISF har inte tittat närmare på vad assistansanordnarna använder sina pengar till.

– Nej, det vi har undersökt är hur stor andel av intäkterna som går till assistenternas löner. Vi har sett att det som har ökat av de totala kostnaderna hos företagen är den andel som går till löner, men vi vet inte hur det är utslaget på antal anställda och arbetade timmar. Andelen intäkter som går till övriga kostnader är ganska oförändrad, säger Maria Kain, projektledare för rapporten på ISF.

Kan ni se att sänkt ersättning till assistansanordnarna har lett till några förbättringar?

– Om man tyckte att det var problematiskt med hög lönsamhet tidigare, så har ju lönsamheten gått ned nu, säger Maria Kain.

ISF ser en risk för att mer kostnadskrävande assistansanvändare kan väljas bort som kunder om lönsamheten fortsätter att minska. Det kan till exempel gälla personer med stora behov som behöver assistans hela dygnet, även på natten när lönerna för assistenter är högre.

För att undvika det tycker ISF att det bör övervägas att dela upp ersättningssystemet i fler steg, med möjlighet till extra ersättning vid större behov.

– Nu utgår ersättningen från en timschablon och sedan finns det möjlighet att få förhöjd ersättning utöver det. Det vi tänker är att man kan behöva ha fler steg där till exempel en kund med assistansbehov som ger upphov till högre kostnader också får högre ersättning, säger Maria Kahn på ISF.

Inlägget Minskad lönsamhet inom assistans – men stora skillnader mellan aktörer dök först upp på Dagens Arena.

Tove Leffler: Gnäll när det är som bäst

Dagens Arena -

Jag tror ofta att man mår sämre om man tillåter sig att gnälla för mycket. Men att få göra det med likasinnade kan vara både befriande och peppande.

Det börjar närma sig jul och med denna, den trötthet som alltid infinner sig så här års. Det är inte bara mörkret och längtan efter lite sammanhållen ledighet (huruvida jul nu kan betraktas som ledigt?), utan även att denna gudsförgätna månad är så fylld av olika evenemang.

Många av dem väldigt roliga och trevliga, det ska i sanning sägas, men dygnet har ju som bekant fortfarande bara 24 timmar.

I mitt fall har december även kryddats med först en dos springmask (hos barnen) och sedan en rejäl skopa dunderförkylning (även denna hos barnen), vilket inte direkt har minskat tröttheten och stressen.

Men nu ska inte detta bli en blogg om mitt privatliv och hur synd det är om mig.

I stället vill jag hylla ett av de evenemang jag bevistade i går. Det var ett gäng förlagsmedarbetare i Stockholm som sågs på en aw och temat var gnäll. Gnäll om vad som helst.

Jag är i grunden inget fan av gnäll. Jag tror ofta att man mår sämre om man tillåter sig att gnälla för mycket, det är som att det spär på ilskan och frustrationen och bara förstärker denna.

Som missnöje med två stora aktörer som utnyttjar sin makt, men på sikt kommer att döda vår bransch.

Men i just det här fallet var det befriande och väldigt roligt – rent av peppande.

Dessutom vill jag hylla denna form av förlagsöverskridande verksamheter. Det pratas ofta om att den svenska branschen är sluten och ganska ogin. Och med tanke på att detta var det första sådant här gränsöverskridande möte på över två år, kanske det stämmer.

Men jag tror att det är viktigt att man från olika förlag ses och snackar om utbyter erfarenheter. Visst, vi är på ett sätt konkurrenter, men vi är också, och kanske primärt, kollegor som delar utmaningar, motgångar och påfrestningar.

Och egentligen gäller detta alla branscher: man har väldigt mycket att lära av sina konkurrenter. Och om man sluter sig, vägrar dela med sig och vägrar lyssna till andra, kommer det bara straffa en själv i längden.

För då fastnar man lätt i gamla hjulspår, lär sig mindre och blir en stofil i förtid.

Under gårdagskvällen kunde vi utbyta erfarenheter kring returordrar som kommer tidigt, missnöje med en viss stor aktör – eller vänta – två stor aktörer som utnyttjar sin makt, men på sikt kommer att döda vår bransch med sitt stelbenta och kontraproduktiva agerande.

Men det blev också snack om hur man kan arbeta emot detta beteende, hur man kan komma runt det och varför det ändå är så väldigt roligt att jobba med böcker och bokutgivning. För pappersboken är ju inte på något sätt död! Det var en sak jag lärde mig i går.

Så jag uppmuntrar härmed alla mina förlagskollegor till fler kvällar med gnäll och även andra kvällar – inom en snar framtid!

Och er andra uppmuntrar jag att läsa många böcker i jul.

Tove Leffler är förlagschef på bokförlaget Atlas, där hon även gett ut två böcker. 

Inlägget Tove Leffler: Gnäll när det är som bäst dök först upp på Dagens Arena.

PODD | Lurendrejeriet om transporter

Dagens Arena -

Nytt avsnitt av Pengar & Politik som tar upp rapporten Under falsk flagg som visar hur vi blir blåsta av finansdepartementets sätt att presentera investeringar i infrastruktur. Matigt avsnitt med många lyssnarfrågor!

I dag investeras mindre idag än tidigare i transportsystemet, men det är svårt att upptäcka när man tittar på regeringens redovisningar över investeringar. Den gröna linjen i diagrammet nedan visar hur mycket vi faktiskt investerar i fasta priser.

Det här ämnet dissekeras av Jenny Lindahl och Sandro Scocco i nya Pengar & Politik.

 

Inlägget PODD | Lurendrejeriet om transporter dök först upp på Dagens Arena.

MP: Moderat lättsinne om NKS drabbar sjukvården

Dagens Arena -

Det extremt dyra OPS-avtalet och miljardrullningen kring Nya Karolinska måste få ett stopp. För skattebetalarnas skull och för sjukvården i vårt län, skriver Tomas Eriksson, gruppledare för Miljöpartiet i Stockholms läns landsting.

Det tycker inte moderaterna i landstinget. I en intervju i Svenska Dagbladet säger det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius tvärtom att det vore sämre för skattebetalarna om OPS-avtalet med Skanska bröts.

Det bygger hon på en uträkning som säger att det skulle kosta 15 miljarder att häva avtalet medan intäkterna, enligt henne, bara skulle bli 1, 5 miljarder.

Irene Svenonius fortsätter därmed den tråkiga traditionen av att med grova förenklingar och svajiga antaganden försvara ett för skattebetalarna och Stockholmsvården uruselt avtal.

Jag vill dock ge moderater rätt i en sak. Det kommer att svida rejält att komma ur det ofördelaktiga OPS-avtalet, men alternativ är så mycket sämre.

För det första finns det olika sätt att ta sig ur OPS-avtalet. Att bryta avtalet har störst omedelbara negativa konsekvenser.

Irene Svenonius fortsätter den tråkiga traditionen av att med grova förenklingar och svajiga antaganden försvara ett  uruselt avtal.

Det beror på att landstinget då behöver låna upp stora summor pengar på kort tid samtidigt som långivarna ska ersättas för utebliven vinst. Det är dessa kostnader Irene Svenonius (M) hänvisar till i artikeln.

Men det finns andra och bättre sätt att komma ur denna miljardrullning till OPS-avtal. Det kan landstinget göra göra genom att försöka köpa loss hela bolaget Swedish Hospital Partners (SHP) från Skanska och Innisfree. Även det kommer bli dyrt, men då finns större möjligheter att finansiera köpet över tid och därmed sänka upplåningskostnaden.

Iréne Svenonius gör också fel när hon bara räknar in det årliga vederlaget som en fördel med att bryta OPS-avtalet.

Då missar hon att den stora vinsten med att bryta OPS-avtalet är att landstinget på så vis kommer ur de extremt ofördelaktiga avtalen för olika ombyggnationer samt drift och serviceavtal som landstinget nu sitter fast med fram till 2040.

Det är dessa avtal som gör att det kostat uppemot en miljon att byta en dörr med tillhörande ramp på Nya Karolinska eller 700 000 kronor för att få 20-talet sängar bäddade en gång om dagen.

För det är avtalskonstruktionen som till stor del förklarar att ombyggnationer blir så dyra. En granskning av förfrågningsunderlagen visar att byggkostnaderna bara står för mellan hälften till tre femtedelar av kostnaden för ombyggnationer Resten är avtalsrelaterade kostnader eller påslag som Skanska gör.

Det finns andra och bättre sätt att komma ur denna miljardrullning till OPS-avtal.

Irene Svenonius glömmer också att berätta att Alliansen i landstinget redan haft mer än två år på sig att agera för att minska kostnaderna för OPS avtalet.

I slutet av 2015 tog nämligen landstingets internfinans fram ett underlag för hur en förändring av det finansiella upplägget av OPS-avtalet skulle kunna spara landstinget  cirka 200 miljoner kronor per år mot att en engångsinbetalning gjordes.

Trots att detta rent uppenbart vore en långsiktigt god affär har ingenting hänt under och något skarpt beslut finns ännu inte idag inte på bordet.

Det moderata finanslandstingsrådet menar även att landstinget inte ska ersätta ett dåligt OPS-avtal med ett ännu sämre avtal. Den uppfattningen delar jag.

Problemet är bara att det sämsta scenariot troligen är det som inträffar den dagen som Skanska beslutar sig för att sälja sin andel av SHP till Innisfree eller något annat internationellt riskkapitalbolag. Erfarenheten från Arlandabanans OPS-avtal visar tydligt att en sådan aktör agerar med endast ett motiv framför ögonen och det är att mjölka maximal vinst från skattebetalarna för att stoppa i egen ficka.

Det scenariot borde få alla som i framtiden vill komma i kontakt med Stockholmsvården, inklusive Irene Svenonius, att ligga sömnlös om nätterna.

Tomas Eriksson (MP) gruppledare Stockholms läns landstin

Inlägget MP: Moderat lättsinne om NKS drabbar sjukvården dök först upp på Dagens Arena.

Vården dåligt rustad för krig och kriser

Dagens Arena -

Sjukvården skulle ha svårt att hantera en krigssituation, mindre angrepp eller en it-attack. Vårdpersonalen har inte nödvändig utbildning och medicinen räcker inte till, visar en ny rapport.

Socialstyrelsen och Försvarsmakten har gemensamt tagit fram en rapport om sjukvårdens kapacitet vid krig, mindre angrepp och it-attacker. Rapporten pekar på att många sjukhus skulle bli överbelastade vid en krigssituation.

– Det är ett allvarligt problem med alltifrån funktionell kollaps av sjukhusen, elförsörjning, vattenförsörjning, den digitaliserade miljön med it-systemen och it-driften. Allt det är grundsystem för att sjukhusen ska fungera, säger Claes Ivgren, Försvarsmaktens chef för försvarsmedicin, till Sveriges Radio.

Rapporten pekar också på att vårdpersonalen i Sverige saknar utbildning för krigs- och krissituationer och att förmågan att transportera skadade är svag. Dessutom är sjukvården »exceptionellt importberoende«. De svenska läkemedelslagren skulle riskera att snabbt ta slut.

– Samhället måste bli robustare. Vi kan inte ha »just in time delivery«, som vi säger, kring alla delar. Sedan måste vi återerövra den katastrofmedicinska utbildningen, krigskirurgin, att jobba under resursknappa förhållanden och våga göra prioriteringar, säger Johanna Sandwall, krisberedskapsansvarig vid Socialstyrelsen.

Försvarsmakten efterfrågar två nya fältsjukhus, och medicinsk personal som kan transporteras med helikopter. Dessutom behöver samordning och ledningssystem mellan Försvarsmakten och landstingen förbättras och sjukhusens säkerhet stärkas. Kostnaden beräknas, i ett första steg, till 1,2 miljarder.

Inlägget Vården dåligt rustad för krig och kriser dök först upp på Dagens Arena.

En försiktig framgång för pensionerna

Dagens Arena -

Pensionsgruppen har lyckats presentera ett förslag som delvis överbrygger klassklyftorna i pensionssystemet. Men ännu är det ingen seger att tala om. Nästa utmaning blir att utjämna skillnaderna mellan de med otrygga och trygga arbetsvillkor.

Pensioner är en starkt ideologiskt laddad fråga. För inte så längesedan innebar ålderdomen för många ett liv i misär och fattigdom. ATP-striden på 1950-talet som Socialdemokraterna vann (under stor dramatik) satte länge scenen för den politiska dagordningen, också i vidare mening.

Pensioner är också till sin karaktär långsiktiga. Den blocköverskridande pensionsöverenskommelsen 1994 övergav ATP-principen om att pensionen skulle baseras på de bäst betalda åren i arbetslivet. Skälet var att kostnaderna hade dragit och skulle dra iväg. Konsekvenserna blev lägre grundpensioner. Som vissa grupper har kompenserats för genom kollektiva och privata lösningar.

En tårtbit av pensionsbetalningarna fördes över till PPM-systemet där vi själva skulle välja fonder. 1994 var det nog ingen som kunde förutse framväxten och expansionen av exempelvis deltidsjobb och mer osäkra jobb. Skillnaderna mellan olika löntagargruppers pensioner har därigenom av olika skäl ökat över tid.

Grupper med en stark ställning på arbetsmarknaden har kunnat kompensera för de låga grundpensionerna.

Omläggningen av pensionssystemet 1994 präglades av en stark tilltro till marknadslösningar och valfrihet. Men föreställningen att individuella val på en oreglerad marknad leder till ett »rationellt resultat« är förstås en ideologisk illusion. Det står också klart att PPM-systemet har gynnat finansiella aktörer snarare än pensionärerna. För att inte tala om de rena rama svindlerier som avslöjats. (Försäkringsbolaget Allra borde för övrigt döpas om till »förskingringsbolaget« Allra.)

Därför är det förstås en välgärning att systemet nu stramas upp och antalet aktörer begränsas.

Mer kontroversiell är förstås den successiva höjningen av den nedre gränsen för att ta ut pension, från 61 år till 64 år. Och att anställda ska ha rätt att jobba kvar till 69 år (vilket arbetsgivarna ogillar). I grunden är det förstås rimligt att vi jobbar längre när levnadsåldern ökar.

Arbetet har ett egenvärde i våra liv. Det är också klokt att öka antalet arbetstimmar, men kanske sprida ut dem mer över livet. Vi behöver ökade skatteintäkter för att kunna klara välfärdsåtagandena i framtiden, inte minst eftersom vi blir just äldre.

Men många kan och kommer inte att kunna jobba så länge. Vilket inte minst gäller många LO-yrken som har fysiskt och psykiskt ansträngande jobb. Dessa klassklyftor fortplantar sig därigenom in i pensionslivet. Därför krävs politiska beslut som motverkar orättvisor även i pensionssystemet.

Det är för tidigt att dela ut medaljer till politikerna i pensionsgruppen.

Pensionsgruppen föreslår nu att den tid som löntagare som är sjukskrivna och arbetslösa före pension ska vara fullt pensionsgrundande. Det är  ett litet men viktigt steg i rätt riktning.

I grunden är grundpensionen i dag för låg. Det behövs större pensionsavsättningar för att kunna upprätthålla rimliga pensioner. Även här talas nu om en successiv ökning av inbetalningarna vilket kan innebära att grundpensionerna höjs på sikt. Men det borde göras tidigare och i större omfattning.

Grupper med en stark ställning på arbetsmarknaden har kunnat kompensera för de låga grundpensionerna. Dels innehåller kollektivavtalen automatiska avsättningar till tjänstepension. Till detta kommer olika privata pensionslösningar, vilka tecknas av personer med högre inkomster. Högre grundpension kompenserar framöver åtminstone för en del för dessa sprickor i systemet.

Så pensionsöverenskommelsen är ett litet, om än otillräckligt, steg i rätt riktning. Det kommer att krävas mer.

Vi behöver också se till att minska klyftan mellan de som har fasta jobb, och de som jobbar deltid eller har atypiska anställningsvillkor. Till det kommer att jobb som inte täcks av kollektivavtal i praktiken är hänvisade till en mycket låg grundpension.

Arbetslivets villkor och fördelningen av den sammanlagda arbetstiden är framtidens stora fördelningsfråga. Gärna en pensionsöverenskommelse. Men det är för tidigt att dela ut medaljer till politikerna i pensionsgruppen.

Inlägget En försiktig framgång för pensionerna dök först upp på Dagens Arena.

SSU: Ungas halverade arbetslöshet har en osäker baksida

Dagens Arena -

Att unga får arbete, utbildning eller praktik inom nästan 50 dagar och att arbetslösheten bland unga halverats på kort tid under den socialdemokratiskt ledda regeringen är bra. Men den arbetsmarknad de unga går till är alltför osäker, skriver företrädare för SSU Stockholm.

Arbetsförmedlingen kom med de glada nyheterna att 90-dagarsgarantin uppnåtts. Ungdomsarbetslösheten, alltså de unga som är inskrivna som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen (AF), har nästan halverats sedan Reinfeldts och hans borgerliga regerings dagar.

Samtidigt har tiden för när unga sätts i insats, alltså jobb, utbildning eller praktik, minskat från i genomsnitt 90 dagar 2015 till dagens 53 dagar 2017. Fina siffror som gläder många, framför allt oss i SSU som drev frågan 2014 som en av våra viktigaste valfrågor.

Det som dock nu är viktigt att ta hänsyn till är var alla dessa unga tagit vägen. Som SSU:are är det ingen hemlighet att arbetsmarknaden för oss unga idag är prekär.

Vi hänvisas till osäkra anställningar, går på timmar och arbetsgivare ställer oss arbetskamrater mot varandra på arbetsplatsen. Lagen om allmän visstid gör det inte lättare för unga arbetare på en redan tuff marknad.

Samtidigt som den fackliga anslutningen bland unga lämnar en hel del i övrigt att önska. Unga som förmodligen heller inte är inskrivna hos AF och därför går in i den statistik vi idag ser som väldigt positiv. Dessa unga räknas inte som arbetslösa, men arbetar i stor del under förhållanden som gör att de inte vågar säga ifrån när något är fel på deras arbetsplats.

Vi hänvisas till osäkra anställningar, går på timmar och arbetsgivare ställer oss arbetskamrater mot varandra på arbetsplatsen.

Med dåliga löner och har de i många fall varken råd med mat eller hyra på en inkomst, utan måste ta fler arbeten för att uppnå en anständig försörjning.

Många andra unga sätter sig i skolbänken igen därför att alternativen är väldigt få till att gå arbetslös på de åtgärdsprogram som arbetsförmedlingen erbjuder och som långt ifrån alltid leder till arbete.

I Arbetsförmedlingens pressmeddelande angående att 90-dagarsgarantin är införd lyfter de också att det ännu är svårt att få in vissa grupper unga i arbete.

Det handlar till exempel om unga som saknar gymnasieutbildning, har nedsatt arbetsförmåga eller är födda utanför Europa. Det sätter fingret på en strukturellt skev arbetsmarknad där dessa inte är intressanta för arbetsmarknaden annat än som utsatt arbetskraft med ännu sämre villkor än de som i nuläget är intressanta och utgör den positiva statistiken för AF.

Om regeringen och AF vill få bukt med den strukturella arbetslösheten i landet måste man börja tänka utanför marknadens och den privatekonomiska logikens ramar.

Vi behöver istället avsätta medel för att expandera den offentliga sektorn för att skapa nya arbetstillfällen där.

Det är nödvändigt att avskaffa lagen om allmän visstid som är en stor orsak till ungas osäkerhet på arbetsmarknaden idag.

Detta kan förstås kräva att skatter höjs för att till exempel öka kapitalbeskattningen i landet. Det vore inte mer än riktigt i dagens ekonomiska läge och de rikedomar som idag bara koncentreras bland ett fåtal individer.

Det är nödvändigt att avskaffa lagen om allmän visstid som är en stor orsak till ungas osäkerhet på arbetsmarknaden idag och som utnyttjas friskt av arbetsköparna.

På så sätt kan vi omfördela resurserna så att pensionärer får en anständig vardag, brukare i hemtjänsten får en vård där personalen med fler arbetskamrater har tid till en kvalitativ samvaro med sina klienter eller en sjukvård där personalen med samvetskval inte behöver gå på knäna för att få verksamheten att gå ihop.

Vi kan skapa förutsättningar för att våra första anställningar för oss unga både är kvalitativa, meningsfulla och utgör trygga anställningar på en anständig arbetsmarknad.

Att unga får arbete, utbildning eller praktik inom nästan 50 dagar och att arbetslösheten bland unga halverats på kort tid under den socialdemokratiskt ledda regeringen är bra.

Men mer måste göras om vi ska få bukt med den strukturella slagsida som arbetsmarknaden idag utgör för oss unga.

Emmelie Renlund  är facklig ledare SSU Stockholm
Alexander Petersson är vice ordförande SSU Stockholm

Inlägget SSU: Ungas halverade arbetslöshet har en osäker baksida dök först upp på Dagens Arena.

S tillbakavisar kritik om pensionsuppgörelsen

Dagens Arena -

Socialdemokraterna tillbakavisar kritiken som riktats mot pensionsöverenskommelsen.  Pensionssystemet ska inte täcka upp för en icke fungerande arbetsmarknad, menar pensionsutskottets ordförande Fredrik Lund Sammeli (S).

– I grunden anser vi att pensionssystemet är bra, men vi kan också se att det inte levererar till punkt och prickar. Därför gör vi nödvändiga förändringar, säger Fredrik Lund Sammeli.

När den så kallade Pensionsgruppen i dag presenterade sin blocköverskridande uppgörelse om höjd pensionsålder från 61 till 64, fick man omgående motta kritik. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt menade att förslaget framförallt drabbar dem som inte orkar jobba kvar i tunga fysiska yrken.

Fredrik Lund Sammeli, som också är ledamot i Pensionsgruppen, anser att Sjöstedt har ett felaktigt fokus. Pensionssystemet ska inte täcka upp för en icke fungerande arbetsmarknad, menar han.

– I grunden ska du inte bli sjuk på ditt jobb och orka jobba fram till pensionen, då krävs det att göra arbetsmiljöfrågorna än mer prioriterade. När man flyttar fram pensionsåldern måste trygghetssystemen följa med. Det kan vara bättre att sjukskriva sig för att kunna vara kvar på arbetsmarknaden.

Så sjukskrivning ska ersätta pension?

– Nej. Men det är det viktigt att vi jobbar längre och kommer in på arbetsmarknaden tidigare. För dem som har det allra tuffast finns också undantagsregeln på 44 år finns också om man har ett långt arbetsliv sig.

LO, PRO och Feministiskt initiativ har lyft kritik mot att pensionsavgiften förblir oförändrad. Det behöver kommer in mer pengar i systemet och det är det enda som på sikt löser systemets underfinansiering, menar Karl Petter Thorwaldsson. Fredrik Lund Sammeli öppnar för att också höja pensionsavgifterna.

– Vi är överens i pensionsgruppen om att det behövs en analys av framtidens pensionsavgifter. Det är ingen hemlighet för någon att det kommer krävas båda delarna; vi behöver jobba mer, men också se över avgifterna för att ha en långsiktig hållbarhet.

Inlägget S tillbakavisar kritik om pensionsuppgörelsen dök först upp på Dagens Arena.

Bevakningsbranschen behöver en egen myndighet

Dagens Arena -

Tiotusentals väktare och ordningsvakter jobbar i privata säkerhetsföretag. Cirka 30 000 omhändertagen av berusade personer och omkring 150 000 ingripanden av personer genomförs per år av den privata sektorn. Trots det finns det ingen fungerande tillsyn av företagen, skriver en tidigare skyddsvakt och väktare.

Bevakningsbranschen består av cirka 280 auktoriserade företag. Verksamheten bygger på lagar och föreskrifter där kraven av samhället är skarpa på auktorisation för företag som vill driva yrkesmässig bevakning på uppdrag av annan. Vilket inte är så konstigt.

Man ska ju lita på de företag som har nycklarna till ditt hem, som skyddar samhällsviktiga anläggningar eller kanske t.o.m. viktiga dokument på ditt kontor. Men med tiden så utvecklas allt fler företag och allt fler entreprenörer startar företag som utför bevakning utan tillstånd.

Idag är bevakning ofta en del av en större leverans av tjänster till företag, kommuner och landsting. Den färglösa definitionen av begreppet bevakning gör att uppdrag som ska utföras av väktare görs även av andra som kan gömma sig i en större leverans av tjänster.

Man ska ju lita på de företag som har nycklarna till ditt hem, som skyddar samhällsviktiga anläggningar eller viktiga dokument på ditt kontor.

Det finns alltså ingen myndighet som granskar huruvida det är bevakning eller ej när uppgifter utförs av företag som inte är auktoriserade bevakningsföretag.

Bevakning har en svårfångad karaktär, och detta problem lämnas till kontrollörer som utför tillsynen. Vilket kan bli svårt för dem att genomföra när det inte finns exakta riktlinjer på vem som gör vad, och vem som ska göra vad.

Förutom att en central myndighet behöver inrättas behöver man absolut se över de lagstiftningar som finns för bevakningsbranschen, med tanke på att branschen fått allt fler arbetsuppgifter.

Det är oroväckande för både bevakningsbranschen och allmänheten när säkerhetsvärdar och vanliga »vakter« utan utbildning – använder sig av en auktoritet som staten inte gett dem.

Alla kan sätta på sig en tshirt med trycket »Security« och utföra arbetsuppgifter som endast ska utföras av ett auktoriserat företag med »riktiga« väktare. För att sedan omintetgöra lagstiftarens ändamål.

Lagen om bevakningsföretag slutar därmed gälla.

Man försvagar lagstiftningen och väktaryrkets hederlighet som inte går bara emot de auktoriserade företagen, utan också kunderna och folket i samhället. Kunderna blir lovade trygghet och garanterar att väktarna är laglydiga, kontrollerade och pålitliga.

Utan en myndighet har vi ingen kontroll över vem som påstå sig vara en väktare med en auktoritet som den har fått av samhället. Rättsamhället skadas och förtroendet för väktarna och bevakningsbranschen minskar.

Lagstiftningen som kom 1974 reglerades för att kontrollera den ogranskade bevakningen som utfördes. Efter 37 år kommer vi in på samma spår igen.

Lagen är så pass gammal att den inte omfattar alla arbetsuppgifter som väktare idag utför. Det har gått snart 40 år och samhället har förändrats..

Alla kan sätta på sig en t-shirt med trycket »Security« och utföra arbetsuppgifter som endast ska utföras av ett auktoriserat företag med »riktiga« väktare.

Bestämmelserna som reglerar verksamheten har inte så mycket gemensamt med de funktioner som bedrivs numera. Väktare får allt mer arbetsuppgifter och verksamheten blir allt mer omfattande.

Lagen är med andra ord i stort behov av en komplettering och bearbetning.

Det bristfälliga stödet från länsstyrelsen är såklart en viktig faktor till varför det ser ut som det gör.

Det behövs en stor undersökning och kontroll över bevakningsbranschen med tanke på den nya situationen.

Länsstyrelserna har själva sagt att de inte kan uppfylla de lagkrav på tillsyn som gäller idag. Istället för en 100 procentig tillsyn görs bara cirka 10 procent av det som krävs.

En myndighet för bevakningsbranschen måste införas. Bevakningsbranschen måste skapa en opinion i samhället, inte alla vet om problemen och man behöver stöd hos politikerna. Därför måste man organisera tillsynen av bevakningsbranschen genom en enda myndighet.

Mario Shevchenko är före detta skyddsvakt och väktare, numera konsult

Inlägget Bevakningsbranschen behöver en egen myndighet dök först upp på Dagens Arena.

Fi och PRO vill göra pensionerna till valfråga

Dagens Arena -

Efter att överenskommelsen om höjd pensionsålder presenterats höjs många kritiska röster mot att avgifterna till pensionssystemet inte höjs. »Risk för ökade klyftor« menar PRO.

Pensionärernas Riksorganisation, PRO, är oroliga för att det nya pensionsförslaget kommer att öka klyftorna

– PRO ser en risk att förslaget leder till ökade ekonomiska klyftor bland pensionärer, ökade skillnader mellan arbetare och tjänstemän och mellan kvinnliga och manliga pensionärer, säger Christina Tallberg, ordförande PRO, i ett pressmeddelande.

För att ingen ska behöva oroa sig för att gå i pension måste avgifterna som betalas in till systemet höjas, enligt PRO. Nu vill organisationen göra pensionerna till valfråga.

– Medborgarna har rätt att ta ställning även till pensionsfrågorna och PRO kommer därför att kräva svar från politikerna om våra pensioner, säger Christina Tallberg.

Även den andra stora pensionärsorganisationen i Sverige, SPF Seniorerna, är kritiska till att pensionsavgifterna inte höjs.

– Huvudproblemet är att pensionssystemet är underfinansierat och inte klarar av att betala ut vettiga pensionsnivåer ens efter ett långt arbetsliv. Mycket talar för att pensionerna också i fortsättningen kommer att utvecklas svagare än exempelvis löner och hyror, säger Eva Eriksson, förbundsordförande i SPF Seniorerna i ett uttalande på organisationens hemsida.

SPF Pensionärerna anser att ett förstärkt grundskydd i pensionen samt höjt bostadstillägg kommer att hjälpa de pensionärer som har det tuffast ekonomiskt idag, men tycker samtidigt att ett ökat grundskydd gör det ännu mindre lönsamt för de sämste betalda anställda att jobba några år till.

Twitter skriver Gudrun Schyman att Feministiskt initiativ kommer att göra gemensam sak med PRO och driva frågan om pensionerna under valrörelsen.

Även Vänsterpartiet och Kommunal har uttalat skarp kritik mot den nya överenskommelsen om pensionssystemet.

Inlägget Fi och PRO vill göra pensionerna till valfråga dök först upp på Dagens Arena.

Uppgörelse: Lägsta pensionsåldern höjs till 64

Dagens Arena -

Regeringen och alliansen är överens om att höja såväl den nedre som den övre pensionsåldern. Samtidigt höjs garantipensionen för ekonomiskt utsatta pensionärer. Överenskommelsen välkomnas av LO, men kritiseras av Vänsterpartiet och Svenskt Näringsliv.

Den blocköverskridande arbetsgruppen pensionsgruppen har enats om förändringar i pensionssystemet. Överenskommelsen innebär att den lägsta åldern för att ta ut allmän pension höjs från 61 till 64 år. Höjningen kommer att ske successivt fram till 2026, med en första höjning till 62 år 2020, rapporterar Sveriges Radio.

Vidare höjs garantipensionen, det lägsta belopp som alla garanteras, med ett tilläggsbelopp för de pensionärer som har det svårast ekonomiskt. Samtidigt som taket för när  man kan få bostadstillägg höjs.

En annan nyhet är att  rätten att vara kvar på sin arbetsplats höjs från 67 till 69 år LO ordförande Karl Petter Thorwaldsson var nöjd med dagens överenskommelse.

–  Dagens pensionssystem har länge varit ruttet för våra medlemmar. Vi har alldeles för låga pensioner och alldeles för många som tvingats till ett förtida uttag av pension och blivit förevigat fattiga. Förändringarna har tagit hänsyn till vad LO har krävt.

LO är däremot kritiska till att att pensionsgruppen  inte lyckats komma överens om en höjd pensionsavgift.

– Det är det enda som på sikt  löser våra pensioner. Det behöver komma in mer pengar i systemet, säger Karl Petter Thorwaldsson.

Svenskt näringsliv är framförallt kritiska mot den höjda pensionsåldern och hade hellre velat kunna påverka vilka som passar bäst för att jobba längst.

– Det måste bygga på att man är överens om att man ska jobba vidare. Vi tycker inte att det är rimligt att bara den ena parten kan bestämma sig för att stanna kvar, säger Peter Jeppsson som är vice vd i Svenskt Näringsliv till Sveriges Radio.

Arbetsgivarna i den offentliga sektorn – Sveriges kommuner och landsting, SKL – ser emellertid positivt att på fler får möjlighet att jobba längre.

– Det ger bättre pension, bättre tillgång på arbetskraft, och bättre skatteunderlag säger Niclas Lindahl som är förhandlingschef vid SKL, till SR.

Vidare ska oseriösa fonder portas från pensionssystemet. Antalet premiepensionsfonder kommer att minska från dagens cirka 850 till ett par hundra. Fortfarande återstår detaljer överenskommelsen som alla riksdagspartier förutom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står bakom.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt menar att förslaget riskerar att drabba många arbetare.

– Hur ska de med tunga jobb och skiftarbeten klara sig, skriver han på Twitter och konstaterar att kommunalarbetare i snitt orkar jobba fram till de är 63.

 

Inlägget Uppgörelse: Lägsta pensionsåldern höjs till 64 dök först upp på Dagens Arena.

Stora besparingar hotar gymnasieskolor i Stockholm

Dagens Arena -

Två av fyra gymnasiechefer i Stockholms stad har nyligen sagt upp sig. Det här hör samman med stora och accelererande underskott hos flera gymnasier, enligt Sveriges skolledarförbund. Inför 2018 väntas besparingskrav.

Det råder en svår ekonomisk situation för flera av Stockholms kommunala gymnasier, och vissa av dem har gått back under många år. 2017 väntas det totala underskottet bli nästan 80 miljoner kronor för de totalt kring tjugo gymnasieskolorna.

Nyligen valde två av fyra gymnasiechefer inom staden att säga upp sig från sina tjänster. Enligt fackförbundet Sveriges skolledarförbund beror det här på det ansträngda ekonomiska läget på de värst utsatta skolorna, som tillhörde de skolor som de här två cheferna hade ansvar för.

– Man kommer väl till ett läge där det känns omöjligt att hantera ett uppdrag. Det här är två gymnasiechefer som är väldigt erfarna och har jobbat länge inom Stockholms stad. Men ibland måste man ta ett sådant beslut, säger Kjell Sjöberg, ordförande för Sveriges skolledarförbund i Stockholms stad.

Varför sker det här just nu?

– Vi går in i ett nytt budgetår och någonstans måste man kanske ställa en budget tillrätta för att slippa gå med underskott år efter år.

Enligt Kjell Sjöberg står gymnasieskolorna inför en sorts vändpunkt, vilket kommer att leda till ordentliga besparingar.

– Man kanske måste banta antalet klasser på vissa skolor, och flytta program. Måste man komma till rätta med 30-40 miljoner kronor kommer det att märkas, säger han.

Det är köp och sälj idag med skolpengen.

Enligt utbildningsförvaltningens ekonomiska prognos från november går de kommunala gymnasierna back med 78,2 miljoner kronor, även om siffran kan komma att justeras innan bokslutet är klart i januari.

De tre skolorna som sticker ut är Lindeparkens gymnasiesärskola som går back med 16,4 miljoner kronor, S:t Eriks gymnasium med ett underskott på 15,4 miljoner kronor och Kärrtorps gymnasium som går back med 12,8 miljoner.

För alla tre skolorna är det stora problemet att man har för få elever, skriver förvaltningen.

– Situationen är allvarlig på gymnasierna, så är det ju, säger Malin Eriksson, chef för avdelningen för ekonomi och styrning på utbildningsförvaltningen.

Enligt henne hänger gymnasieskolornas ekonomiska situation ihop med att de verkar på en marknad i mycket högre utsträckning än grundskolorna. Eleverna kommer från olika delar av länet och är lättrörliga, och det är väldigt svårt för skolorna att i förväg beräkna hur många elever de faktiskt kommer att få.

Dessutom står gymnasiesärskolan för 30 miljoner kronor av det totala underskottet, och det beror både på för få elever och ökade kostnader för skolskjuts, säger Malin Eriksson. Förutom Lindeparken finns gymnasiesärskola även på S:t Eriks gymnasium.

Man måste nästan packa klassrummen fulla för att få ekonomi

Kjell Sjöberg på Sveriges skolledarförbund delar bilden av att de kommunala gymnasieskolorna har ett väldigt komplicerat uppdrag.

– Det är köp och sälj idag med skolpengen. Skolan är konkurrensutsatt så man kan inte som rektor prognosticera hur många elever men faktiskt kommer att få. Man gör ett provval vid nyår och försöker anpassa utbud och efterfrågan efter det, men sedan blir det ändå inte så många som söker och då blir det svårt, säger han.

Med en budget som »inte är så väl tilltagen« skapar den här situationen stora problem.

– Man måste nästan packa klassrummen fulla för att få ekonomi, säger Kjell Sjöberg.

Till det kommer att många elever har behov av särskilt stöd, och hur många elever i den kategorin som en skola får är också svårt att beräkna i förväg.

– Jag har jobbat som rektor sen 1988 och uppdragen blir mer komplexa. Det kräver mer av både elevhälsa och stöd och så vidare, och alla kan inte köra efter samma skeppa. Då har kanske inte skolpengen hängt med riktigt.

Dagens Arena har försökt nå de gymnasiechefer som valt att säga upp sig, och vi har också sökt skolborgarrådet Olle Burell (S) för en kommentar.

Inlägget Stora besparingar hotar gymnasieskolor i Stockholm dök först upp på Dagens Arena.

Riksdagen måste våga ompröva CETA-avtalet

Dagens Arena -

Genom oförmåga att förutse långsiktiga konsekvenser och risker med CETA-avtalet har ansvariga politiker agerat naivt och historielöst. Nu måste riksdagen förstå vad som står på spel och vågar ompröva beslutet, skriver nationalekonomen Diana Chibbani Blom.

Du kanske känner igen känslan som plötsligt slår dig när allt vänds upp och ner? Du vaknar till och inser att hela ditt liv på ett ögonblick förändrats, att det du förlorat aldrig kommer tillbaka?

Det är kanske så vi tror att hoten mot demokratin kommer att se ut en dag i en avlägsen framtid. Att de är uppenbara och tydliga för alla och att vi kommer att vara beredda att tillsammans kämpa emot dem.

Men verkligheten är tyvärr en annan, ofta kryper den sig istället långsamt på oss. Pusselbitarna som bildar en helhet i historien blir svåra att sätta i ett sammanhang när man inte vet vad man ska titta efter.

Föreställ dig att det redan idag sker en maktförskjutning, i små steg. Min och din demokratiska rätt att påverka i politiken krymper samtidigt som de multinationella företagens makt ökar.

Istället för att våra rättigheter ska stå i främsta rummet, ritas nu kartan om till vår nackdel.

Rätten att sätta agendan glider oss ur händerna. Vinnarna blir de som sitter på den största ekonomiska makten.

De nya spelreglerna för det nya handelsavtalet med tvistlösningsmekanism och specialdomstol går helt utanför den demokratiska ordningen och innebär att – om vi på demokratisk väg vill stifta lagar som skyddar vår hälsa, natur eller miljö – men som uppfattas hota utländska företags vinster i Sverige – då kan företagen stämma oss och kräva stora summor i skadestånd.

Fler och fler börjar tänka »vad fan får jag för det«?

Skadestånd som ska bekostas av våra gemensamma skattepengar. Pengar som istället borde ha gått till den gemensamma välfärden.

Det är en utveckling som sliter isär samhället, som minskar resurserna och sänker kvaliteten i välfärden. Resultatet blir minskat stöd för välfärdsstaten.

Fler och fler börjar tänka »vad fan får jag för det«? Den viktiga tilliten i samhället minskar och otryggheten ökar.

I det aktuella CETA-avtalet hittar vi t.ex. ratchetklausulen som permanentar avregleringar i verksamheter såsom skola, vård och omsorg och som tar ifrån oss rätten att på demokratisk väg återkommunalisera skattefinansierad verksamhet- oavsett hur illa vi tycker att den sköts.

Svensk matproduktion är en annan viktig sektor som riskerar att utarmas genom det här avtalet i  lågpriskonkurrensens spår. Högre kvalitet kostar mer men köttbönderna riskerar att gå samma öde till mötes som mjölkbönderna eftersom konkurrensen snedvrids på marknaden till deras nackdel.

Alternativet blir att vi konsumenter på sikt tvingas att acceptera sämre djurskydd, högre antibiotikanvändning och kanske till och med samma förbjudna tillväxthormoner som idag används på andra sidan Atlanten.

Men vore det så illa så hade ju någon reagerat tänker du kanske? Riksdagen kan ju inte rösta igenom förslag som tillåter den ekonomiska makten att bakbinda och snart vrida armen av demokratin, eller?

Regeringen har tyvärr klubbat igenom lagförslaget och riksdagen står nu på tur.

Man förbiser avtalets demokratiska inskränkningar och förmår endast att se det som ett handelsavtal.

Genom sin bristande förmåga att förutse de långsiktiga konsekvenserna och riskerna med CETA-avtalet har ansvariga politiker agerat naiv och historielöst. De bidrar därmed till urholkning av demokratin och nedmontering av välfärden.

Lämpliga och objektiva konsekvensanalyser och riskbedömningar är inte gjorda. Inte heller har frågan landat på demokratiministerns bord då man förbiser avtalets demokratiska inskränkningar och endast förmår att se det som ett handelsavtal.

När politik bedrivs bakom kulisserna och i avsaknad av ordentlig mediebevakning får väljaren inte chansen att förstå och ta ställning i frågan. Demokratin sätts ur spel.

Nu, mer än någonsin, krävs politiskt mod och ansvarstagande.

  • Jag hoppas att våra riksdagsledamöter ska våga rösta självständigt oavsett färg och parti.
  • Våga ompröva och verkligen förstå de långsiktiga konsekvenserna av beslutet som är på väg att fattas!

För om ni inte vågar se de verkliga hoten vi står inför så har demokratin förlorat ännu en maktstrid till förmån för de starka ekonomiska krafterna. Att i det läget försöka övertyga folket om behovet av demokrati – när man själv bidragit till dess urholkning – blir tyvärr inte trovärdigt.

Snart finns det ingen återvändo för demokrati och välfärd.

Diana Chibbani Blom, magister i nationalekonomi

Inlägget Riksdagen måste våga ompröva CETA-avtalet dök först upp på Dagens Arena.

Tänk om SD:s väljare faktiskt gillar SD

Dagens Arena -

Medier och andra partier har länge förhållit sig till SD genom att prata metoder och räkna mandat. Men tänk om väljarna faktiskt har köpt SD:s berättelse om samhället och det som behövs är en kraftfull politisk motberättelse?

Det närmar sig valåret 2018 och den största nyheten från den senaste partisympatiundersökningen förra veckan är att Moderaterna går upp och förbi Sverigedemokraterna som Sveriges näst största parti. SD backar, men är ohotat det tredje största partiet, även bland unga väljare.

Den mediala fixeringen vid SD och de andra partiernas förhållningssätt till dess existens har varit konstant i många år. Ska de bjudas in till samtal? Ska man regera med dem, hur ska man se på deras stödröster i riksdagen? Partierna själva har lurats in i att fokusera på dessa pseudopolitiska frågor. Kanske är det viktigt för väljarna att veta och kanske har det påverkat deras svar till SCB. Men kanske är det viktigaste att de politiska idéerna tydliggörs.

Nisha Besara vädjar i en Expressenkrönika att väljarna inte ska kasta bort sin röst på ytterlighetspartier genom att proteströsta eller för att skaka om svensk politik. Hon identifierar väljarna som »Ni som tänker att det bara krävs nytt blod i riksdagen, men inte engagerar er politiskt själva, med ert eget blod, utan slarvigt slänger er röst på något destruktivt, utan att egentligen tillhöra den där lilla lilla klicken som verkligen tror på de destruktiva idéerna«.

Med andra ord, ni som röstar på något ni egentligen inte tror på, sluta med det.

Det är på något sätt betryggande att tänka så, att röstandet sker i affekt, i någon slags förvirring över vad detta ytterlighetsparti står för. Men tänk om det är så att majoriteten av SD:s väljare röstar på SD för att partiet erbjuder det väljarna vill ha? Man röstar på SD för att man tycker som SD.

Det är på något sätt betryggande att tänka så, att röstandet sker i affekt, i någon slags förvirring över vad detta ytterlighetsparti står för.

På ett socialdemokratiskt kvällsarrangemang i Stockholm förra veckan kunde man höra Niclas Nilsson från Expo prata om högerextremismen i valet 2018. Han menade att arbetarrörelsen oftast fastnar i hur, vilka metoder som ska användas. Hur ska ett parti som SD bekämpas, hur ska de egna väljarna lockas tillbaka från SD och hur ska facken agera när SD blivit störst bland arbetarna.

Niclas Nilssons anspråkslösa förslag var att inse att SD:s väljare har köpt SD:s berättelse om samhället och att den bästa motkraften är att sprida en egen berättelse.

Istället för att reaktivt svara på SD:s utspel krävs att proaktivt kunna formulera varför socialdemokratin är viktig, vad den står för idag och vad den står för i framtiden. Vad är kärnan i ideologin? Varför är den ideologin mer värd att lägga sin röst på än SD:s ideologi?

Av de unga väljarna anger bara 16 procent att det är möjligheten för partiet att få igenom sin politik som avgör var rösten hamnar. Istället styr partiets ideologi och grundläggande värderingar vad man röstar på, säger 60 procent.

Det är inte väljarna som ska ta sitt förnuft till fånga och själva inse vad alternativet till SD är. Det är politikerna som måste berätta varför vi ska ha ett land präglat av solidaritet och jämlikhet och sedan visa vad det betyder i praktiken. Den berättelsen får varken glömmas eller sluta berättas.

Inlägget Tänk om SD:s väljare faktiskt gillar SD dök först upp på Dagens Arena.

#metoo: Alice Bah Kuhnke ställer krav på kulturvärlden

Dagens Arena -

Kulturuppropen får nu politiska konsekvenser. I dag presenterade regeringen åtgärder för att motverka sexuella trakasserier i kulturvärlden.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) presenterade i dag de första politiska åtgärderna för att motverka sexuella trakasserier i kulturbranschen. Uppropen inom kulturvärlden har varit många. Skådespelaruppropet #tystnadtagning, följdes ut av #visjungerut (sångerskor), #kostnärligfrihet (konstnärer), och #backstage (scen och kameraarbetare).

En av åtgärderna blir att de som jobbat med barnföreställningar hädanefter måste visa upp utdrag ur belastningsregistret, på samma sätt som redan sker inom förskola och skola.

– Något som uppkommit i de samtal jag har haft, är att många kvinnor vittnat om att första gången de utsattes var som barn och deltog i teater- och filmproduktioner, sa kulturminister Alice Bah Kuhnke på dagens presskonferens.

Regeringens åtgärdsprogram kommer också att ställa högre krav på nationalscenerna Operan, Dramaten och Riksteatern. Regeringen kräver att nationalscenerna omedelbart tar fram åtgärdsplaner för arbete mot sexuella trakasserier. Arbetsgivare som nonchalerar övergrepp kommer också att sanktioneras. Vidare kommer regeringen ha uppföljande samtal med såväl teater- som filmbranschen under nästkommande år.

Det hittills största metoo-uppropet #allavi har undertecknats av 57 000 personer. Uppropet består av en antologi med 2000 vittnesmål som i dag lämnas över till jämställdhetsminister Åsa Regnér (S). Till skillnad från övriga upprop är inte #allavi begränsad till trakasserier som skett i arbetslivet.

»Medan de andra grupperna har fokuserat på var sin bransch ville #allavi ge utrymme åt alla de där andra berättelserna. Sexuella övergrepp och trakasserier och våldtäkter sker ju överallt inte bara mellan kolleger på jobbet«, skriver #allavi i ett pressmeddelande.

Under torsdagen 13 december tog regeringen även beslut att ge Stiftelsen Allmänna Barnhuset 500 000 kronor för att ge stöd och informera om sexuella trakasserier i samtliga grund- och gymnasieskolor. Detta efter uppmärksamheten runt bland annat uppropet från elever under taggen #tystiklassen. 

Inlägget #metoo: Alice Bah Kuhnke ställer krav på kulturvärlden dök först upp på Dagens Arena.

Bara ett av tio företag tillåter sfi-studier på arbetstid

Dagens Arena -

Bara ett av tio företag med nyanlända på arbetsplatsen tillåter sfi-studier på arbetstid. Drygt hälften av arbetsplatserna saknar också en plan för nyanländas introduktion, det visar en undersökning som Unionen har gjort bland sina fackklubbar.

I november frågade Unionen 224 fackklubbar i landet hur deras arbetsgivare ser på att anställa nyanlända. På tre av fyra av arbetsplatser fanns inte någon nyanländ överhuvudtaget. Henrik Ehrenberg, Unionens samhällspolitiska chef är ändå positivt överraskad.

– Jag tycker ändå det är förvånansvärt att var fjärde företag har någon på sin arbetsplats som är nyanländ. Sen är det klart att varje arbetsgivare behöver ställa sig frågan – finns det någonting som vi behöver bidra med i form av praktikplats eller anställning.

Många företag upplever att olika former av anställningsstöd är krångliga och oförutsägbara, menar Henrik Ehrenberg. Enligt Unionens undersökning tror var fjärde klubb att deras arbetsgivare skulle ha en större benägenhet att anställa om etableringsjobben fanns på plats.

– Får man till etableringsanställningarna kommer det innebära att fler företag väljer att anställa nyanlända.

Undersökningen visar också att bara var tionde företag tillåter sfi-studier under arbetstid. Det är en alldeles för låg siffra, menar Henrik Ehrenberg.

– Att få kombinera arbete och svenskstudier är, för väldigt många, en bra väg in i arbetslivet och en bra väg in i svenska språket. Det krävs en större vilja från kommunerna och arbetsgivarna att anpassa förutsättningarna för varje individ, säger Henrik Ehrenberg.

Vidare är det bara hälften av företagen som har en plan för nyanländas introduktion.

– Det är klart att det är långt ifrån räcker. För oss är det självklart att alla nyanlända ska ha en introduktionsplan. Ju mer man har tänkt efter i förväg, desto lättare blir det att få till introduktionen.

Inlägget Bara ett av tio företag tillåter sfi-studier på arbetstid dök först upp på Dagens Arena.

Rapport: Extra förlossnings-pengar ger inte fler barnmorskor

Dagens Arena -

I en ny rapport granskar Sveriges Kvinnolobby svensk förlossningsvård och hur extra resurser används i landstingen. Den visar att landstingen prioriterar kortsiktiga insatser framför att förstärka bemanningen.

Trots ekonomiska satsningar på förlossningsvården ökar inte personaltätheten. Tvärtom ökar antalet gravida och förlossningar som varje barnmorska ska ta hand om, och antalet förlossningsplatserna minskar medan förlossningarna blir fler. Det visar Sveriges Kvinnolobbys granskning av svensk förlossningsvård.

I vårändringsbudgeten avsatte regeringen 500 extra miljoner kronor till förlossningsvården, fördelat på 2017 och 2018. Inför 2018 har man avsatt en extra miljard för att förstärka förlossningsvården. Men Sveriges Kvinnolobby anser att pengarna borde öronmärkas så att de verkligen används till det som gör mest nytta; att anställa fler barnmorskor och öka förlossningsplatserna.

Istället använder landstingen pengarna i huvudsak till olika insatser för effektivisering, kompetensutveckling eller satsningar på särskilda grupper av kvinnor.

– Det är väl bra att satsa på effektivisering och utbildning, men det blir lite magstarkt när barnmorskor samtidigt springer mellan förlossningar för att hinna med, säger Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby.

Enligt Sveriges Kvinnolobby råder konsensus bland barnmorskor och landsting om att det är mer personal och fler förlossningsplatser som skulle åstadkomma mest förbättring. Så varför använder landstingen inte pengarna till sådana insatser? Enlgit Clara Berglund hänger det ihop med att förlossningsvården är lågt prioriterad inom vården, eftersom den bara gäller kvinnor och nästan bara kvinnor arbetar där.

– Vi tycker att det är omöjligt att förstå varför man prioriterar som man gör. Men det handlar kanske också om att det behövs en långsiktig och kostsam satsning för att få fler barnmorskor. Till exempel att man säger att man kommer höja lönerna och minska arbetsbelastningen för barnmorskor.

I dag råder en ond cirkel när det gäller bemanningen, säger Clara Berglund.

–Dels blir arbetsmiljön värre och värre, vilket får barnmorskor att söka sig till andra vårdyrken, och dels gör pensionsavgångarna att 30 procent av alla barnmorskor kommer att lämna yrket inom de närmsta sju åren, säger hon.

Regeringen har satsat på fler utbildningsplatser för barnmorskor, men enligt Sveriges Kvinnolobby är problemet i dag att högskolor inte kan fylla de utbildningsplatser de har. Det här beror på att skolorna inte kan garantera att studenterna får den handledning de behöver då yrkesverksamma barnmorskor inte hinner med att handleda.

I dag är vårdtiden i Sverige i samband med förlossning lägst i hela EU. Vid en vaginal förlossning stannar den födande i snitt 1,8 dygn på BB.

– Det skulle kunna vara positivt att man får åka hem tidigt om man har en jättebra eftervård. Men eftersom vi vet att den akuta återinskrivningen på BB ökar tyder det på att man har skickats hem för tidigt, säger Clara Berglund.

Utöver den allmänt pressade situationen för barnmorskor och födande kvinnor, visar rapporten att ojämlikheten är stor mellan olika delar av landet när det gäller allvarliga bristningar hos förstföderskor, andel kejsarsnitt och andel som får ryggbedövning.

En av få positiva nyheter i rapporten är annars att allvarliga bristningar hos förstföderskor överlag minskar, säger Clara Berglund. Men eftersom det saknas övergripande rutiner och systematik för förlossningsvården vet ingen varför det ser ut så.

Att allvarliga bristningar dessutom ökar på vissa håll, exempelvis i Stockholms läns landsting har Sveriges Kvinnolobby inte heller kunnat hitta någon förklaring till.

–  Arbetssätt och metoder skiljer sig åt över landet, och det saknas systematik och rutiner kring det. Det är därför det ser så olika ut när det gäller förlossningsskador och bristningar över landet, säger Clara Berglund.

Sveriges Kvinnolobby förespråkar nu en statlig utredning av förlossningsvården för att få en övergripande bild. Sist en sådan gjordes var 1945.

Inlägget Rapport: Extra förlossnings-pengar ger inte fler barnmorskor dök först upp på Dagens Arena.

#metoo Könsbaserat våld kan stoppas med facklig kamp

Dagens Arena -

Äntligen kan jag och mina systrar runtom i världen prata om det sexuella våldet och trakasserierna mot oss. Nu har facken globalt tagit på sig ledartröjan för att stoppa våld och trakasserier mot kvinnor i arbetslivet, skriver Loa Brynjulfsdottir internationell chef, LO i serien hoten mot demokratin.

Jag känner mig som en rykande vulkan. Det stora vulkanutbrottet är nära. Generationer av kvinnlig vrede från världens alla hörn bubblar inom mig, likt brinnande magma.

Jag har fått nog. Vi har alla fått nog. Tystnadsmuren är bruten, tack vare #metoo. Äntligen kan jag och mina systrar runtom i världen prata om det sexuella våldet och trakasserierna mot oss. Utan att det viftas bort eller ifrågasätts.

Könsbaserat våld och trakasserier på arbetet är den enskilt största kränkningen av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Och tyvärr också den allra mest tolererade. Årets globala studie från Världsfacket ITUC visar att över en tredjedel av världens kvinnor utsatts för sexuella trakasserier eller våld på sina arbeten.

I alla samhällen, världen över, förekommer sexuella trakasserier, fysiska attacker, diskriminering, stalking och förminskning av kvinnor.

Man behöver bara titta på uppropen och berättelserna i #metoo, för att förstå att de två platser som är farligast för kvinnor är arbetsplatsen och hemmet.

Värst utsatta, enligt Världsfackets rapport, är kvinnor i servicesektorn, hembiträden, samt kvinnor i osäkra anställningar, liksom migrantarbetare och hbtq-personer.

Situationen för kvinnor i Europa är på inget sätt bättre än i övriga världen. De siffror som publicerats i Europafackets nyliga rapport Safe at Home – Safe at Work talar för sig själva:

Över hälften av kvinnorna i Storbritannien har varit med om sexuella trakasserier på sina arbetsplatser. Siffran är ännu högre för kvinnor mellan 18 och 24 år, där två tredjedelar blivit sexuellt trakasserade på jobbet.

Generationer av kvinnlig vrede från världens alla hörn bubblar inom mig, likt brinnande magma.

Man kan förmoda att de unga kvinnorna också oftare har osäkra anställningar, vilket ökar risken för att utsättas för sexuellt våld och trakasserier.

  • Irland rapporteras om en 14-procentig ökning av trakasserier mot sjuksköterskor.
  • I Nederländerna har 40 procent fallit offer för våld och trakasserier på jobbet. Förövarna är inte bara kollegor och chefer, utan i många fall också kunder, klinter, elever eller passagerare.
  • En enkät gjord bland kvinnliga transportarbetare i Europa (av Europeiska transportarbetareförbundet ETF), visar att 63 procent upplevt våld i arbetet under senaste året.

Det har gått så långt, att en fjärdedel av de kvinnliga transportarbetarna har förlikat sig med att sexuella trakasserier är en del av jobbet!

Det bubblar över. Vi har fått nog.

Nu har facken globalt tagit på sig ledartröjan för att stoppa våld och trakasserier mot kvinnor i arbetslivet. Världsfacket, som LO är en del av, driver en global kampanj för att FN-organet ILO ska anta en internationell konvention mot könsbaserat våld och trakasserier i arbetslivet. Vi jobbar hårt på att också få arbetsgivare och regeringar globalt att ta sitt ansvar så att vi kan förhandla fram en konvention inom ILO redan nästa år.

Men arbetet för att stoppa det könsbaserade våldet i arbetslivet handlar inte bara om rättsliga ramar och internationella konventioner. Främst handlar det faktiskt om att stärka det fackliga arbetet överallt i världen.

En fjärdedel av de kvinnliga transportarbetarna har förlikat sig med att sexuella trakasserier är en del av jobbet!

Europafackets rapport om fackliga strategier för att förebygga och utrota trakasserier och våld mot kvinnor på arbetet, ger tydliga rekommendationer för vad vi som fackliga organisationer bör göra. Det handlar om grundläggande fackligt arbete, som att organisera fler medlemmar så att alla arbetare stöds och skyddas av en facklig företrädare.

Att prioritera social dialog och förhandla fram avtal eller riktlinjer som förebygger våld och trakasserier.

Samt att se till att kvinnor är i ledande förhandlingspositioner, då detta har visat sig vara avgörande för att få frågor kring våld och trakasserier mot kvinnor på agendan.

Urkraften och energin i #metoo kommer inte att försvinna. Styrkan i det globala systerskapet är enorm.

Nu tar vi med oss denna kraft för att stärka det globala rättsliga ramverket och det internationella fackliga arbetet mot könsbaserat våld och trakasserier i arbetslivet.

Loa Brynjulfsdottir är internationell chef, LO.

Läs fler artiklar i serien Hoten mot demokratin här: 

Fotnot:

Världsfacket ITUC är världens största fackliga organisation och samlar över 181 miljoner medlemmar från 340 centralorganisationer i 163 länder. 

Europafacket ETUC samlar 45 miljoner medlemmar från 89 centralorganisationer i 39 länder. LO, TCO och Saco är ITUC:s och ETUC:s svenska medlemsorganisationer. 

Inlägget #metoo Könsbaserat våld kan stoppas med facklig kamp dök först upp på Dagens Arena.

Sidor

Subscribe to Klas Elowsson innehållssamlare - Sverige